Skip to main content

Full text of "Arkiv för nordisk filologi"

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this file - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the files We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrain from automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each file is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 



^^ # 






>!*. 



\ v---.5uS/rA> I/Ir 






. i •* 






j \v 



llö 
5 






~) ^>^/^ 



ny^/^T-a -1 n n.' 



-. r' '' 



5f:<T. 




Jlavtiarli Collcgf ILilirarg 

FROM Tilfi ne^picn or 

GEORGE IIAVW ARD,,M.D., 

OF BOSTON, 

iCluiia or IttOOj« 



■ 


* 



I-. V rr .' 



n r\^T^..^,^., 



■.•>)>? 



!■#*¥' 



^-^ 




'r^^' 



-nno 



itt^^-^- 






n-v ^ 



/f-^ . 



n,* ^^/ •/ > 






.r^T^" 






yfi/ 



^r^«-^ 






■^'^- 



^ .^^ 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



ARKIV 

FÖR 

NORDISK FILOLOGI 

UTGIVET UNDEB MEDVÄRKAN AV 

ERIK BRATE 80PNU8 BU66E 6USTAF CE0ER8CHIÖLD 

HJALMAR FALK FINNUR JONSSON 

KRISTIAN kAlUND ADOLF NOREEN LUDV. F. A. WIMMER 

GENOM 

AXEL KOCK. 



TJUGOFÖRSTA BANDET. 



NY FÖLJD. 

SJUTTONDE BANDET. 



*^^r* 



c. W. K. GLEERUP. OTTO HARRASSOWITZ. 

LUKD. LEIPZIG. 

LUMD 190B. 



Digitized by 



Google 






vsc. 







LUND 

BEBLINGSKA BOKTBYOKEBIBT 

1905 



Digitized by 



Google 



Innehåll. 



Finnur Jonsson^ Om overleveringsdubletter 1 

B. S. PhillpottB, Surt 14 

Gudmund Schütte, Angenty-Kvadets Geografi 30 

Ludv. F. A. Wimmer, De nasalerede vokaler og deres beteg- 
nelse i de danske runeindskrifter 45 

Knut Stjerna^ Vendel och Yendelkråka 71 

£. Mogk, Anmälan av '^Bertelsen^ Om Didrik af Berns Sagas 

oprindelige Skikkelse, Omarbejdelse og Håndskrifter" .... 81 
Gustaf Gederschiöld, Anmälan av "Theodor Hjelmqvist, För- 
namn och familjenamn med sekundär användning i nysven- 
skan. Onomatologiska bidrag" 86 

Heinz Hungerland, Anmälan av ^'Uhlands nordische studien 

von dr Wilhelm Moestue'' 89 

Erik Brate, Neki'olog över Nils Linder 94 



Axel Kock^ Ett par ordbildningsspörsm&l i fornnordiska språk 97 
I. Om adverbial ändeisen -la (s. 97). Exkurs om ad- 
jektiv på 'Uligr (s. 108). II. Fornnordiska komposita 
på -nautr, -nøter (s. 112). 

Amund B. Larsen^ Om ordet barn i oldnorsk og i de nynor- 
ske bygdemål 125 

Elof Hellquist^ Ett par mytologiska bidrag 132 

1. Om jättenamnet ^jaze (s. 132). 2. Ett östnordiskt 
jätte- eller jättinnenamn (s. 138). 

Axel Kock, Till frågan om nasalvokaler i de danska runin- 
skrifternas språk 141 

Sophus Bugge^ Foranskudt 5, især i navne 143 

Fortegnelse over de her behandlede navne og andre ord 

(s. 160). 

Tillägg. Om namnet Noen, Av Axel Kock. S. 461. 

Evald Ljunggren^ Verben bry och förbrylla 163 

1. Bry (s. 163). 2. Förbrylla (s. 171). 

6. Cederschiöld, ''Hundum verpa'' 175 

Bruno Sjöros, Genmäle 177 

Emil Rodhe, Anmälan av ''Otto Jespersen, Sprogundervisning" 187 

Theodor Hjelmqvist, Anmälan av "Snorre Sturlnson, Gylfa- 

ginning^ oversat af Finnur Jonsson" 190 



Digitized by 



Google 



G. Weeke, Anmälan av ''Palæografisk Atlas. Dansk Afdeling. 

Udgivet af Kommissionen for det Arnamagnæanske Legat" 194 

Josna Mj Öbergs Anmälan av "Ruben G:son Berg^ Om den poe- 
tiska fribeten i 1800- talets svenska diktning" 198 



Carl Grimberg, Undersökningar om konstruktionen ackusativ 

med infinitiv i den äldre fornsvenskan (med en tabell) 205 (och 311) 
Inledning (s. 205). Lata (s. 210). Nö|)gha (s. 216). 
Bi|)ia (s. 216). Til mana (s. 220). Kalla (s. 220). 
Ludvig F. A. Wimmer, Til tolkningen af Yedelspang-stenene 236 

Finnur Jönsson^ ig : to i norsk-islandsk 244 

Finnur Jonsson, Stærke nutidsformer i oldsproget 253 

B. Kahle, Zu den handschriften des kürzeren ^åttr I^orvalds 

ens vldfprla 256 

Sophus Bugge, Oldnorske sammensætninger paa -nautr. Nye 

bemærkninger 261 

Kj., Sranie, Stente 274 

Tillägg. Av Axel Kock. S. 275. 
W. Ranisch, Anmälan av ^* Axel Olrik, Danmarks Heltedigtuing. 

Förste del" 276 

B. Erichsen, Bibliografi for 1903 281 



Garl Grimberg, Undersökningar om konstruktionen ackusativ 

med infinitiv i den äldre fornsvenskan (med en tabell) (205 och) 311 
Sighia (s. 311). Svara (s. 335). Qvepa (ib.). Vitna 
(ib.). Vita 1[)evisa' (s. 337). Sværia (s. 340). Binda 
(s. 343). Kænna (s. 344). Kænnas (ib.). Visa (ib.). 
Lata 'låtsa' (ib.). Dylia (s. 345). Se (ib.). Höra (s. 348). 
Hitta (s. 350). Finna (ib.). Pröfva (s. 351). Hyggia 
(ib.). Hughsa (s. 352). 5ykkia(s) (s. 353). Vænta 
(s. 355). Vita Veta' (ib.). 
Axel Kock^ Om ordet hårad och grunden för härads-indelningen 358 
Ebbe T un eld, Till frågan om i-omljudet i gutniskan. Ett svar 369 
Heinz Hungerland, Anmälan av '^Über die Bårdar saga Snæ- 

fells&ss von Joseph Götzen" 386 

Karl Mortensen, Anmälan av "Adolf Noreen^ Vårt Språk. 

Nysveusk grammatik i utförlig framställning. 1—3 häftet" 392 
Finnur Jönsson^ Anmälan av "Paul Herr mann, Nordische my- 

thologie in gemeinverständlicher darstellung 395 

Rättelse 400 



Digitized by 



Google 



Om overleveringsdubletter. 

Det må nu betragtes som fastslået, at overleveringen af 
de gamle digte (eddadigte og skjaldekvad) kun har været 
mundtlig indtil ind i det 12. årh. För har ingen skriftlig 
optegnelse — i det mindste ikke i nogen væsenlig grad — 
fundet sted. Hvad Egilssaga beretter om optegnelsen af 
Sonatorrek må betragtes som uhistorisk og beroende på en 
senere islandsk misopfattelse — i øvrigt en af de forholdsvis 
få anakronismer, som sagaerne indeholder. 

Da nu disse digte har levet så længe i traditionen, i- 
det de ved udenadslæren er gåede fra person til person, fra 
slægtled til slægtled, vilde det i og for sig være höjst mær- 
keligt, om de var fuldstændig rigtig bevarede. Det er de 
naturligvis heller ikke; ikke et menneske kan for alvor påstå, at 
f. eks. V9luspå er os overleveret i dens oprindelige form, 
hverken hvad formen af de enkelte vers eller disses ægthed 
angår. I det hele var digte som eddakvadene mere udsatte 
for at blive forvanskede end f. eks. skjaldekvadene på grund 
af deres form. Det strænge versemål og rimstavelser bevar- 
ede disse bedre. Derimod var det muligt, at to oprindelig 
ikke sammenhørende vershalvdele kunde blive slåede sammen, 
eller at en fjærdedel kunde komme bort fra sin plads og 
blive stukket ind et andet sted. Dette er dog, så vidt skön- 
nes kan^ sket forholdsvis meget sjælden. 

Det er ikke hensigten med disse linjer at behandle over- 
leveringen af de gamle vers i det hele, men nærmest en en- 
kelt side af den. Jeg vil i så henseende begynde med at 
anføre nogle skjaldevers, der er os overleverede på en ejen- 
dommelig måde. 

ABcrr rÖB voe»i9E moLOOi zxi, mt rouD zvn. % 



Digitized by 



Google 



2 F. Jansson: Overleveringsdabletter. 

Når vi finder Hjaltes spottevers hos Are frode anført 
således, at det kun udg6r en vfsuQördungr: 

Vilk eigi god geyja 
grey t»jkki mér Preyja, 

Og således også i Kristnisaga (der har benyttet Ares bog), 
medens vi i alle andre (og senere) kilder, — den store Olafs- 
saga (hdskrr. 53, 54, 61, 62, Flat., Bergsb.) og Odds Olafss. 
(310) samt i Njåla (F, A, C e, £, E, G, I) — finder to lin- 
jer mere: 

æ man annat tveggja 
Odinn grey eSa Freyja, 

er der ingen tvivl om at disse sidste linjer er en yngre til- 
digtning af en, der ikke syntes at de to første linjer var ud- 
førlige eller kraftige nok. Jeg siger udtrykkelig tildigt- 
ning; det var tænkeligt, at de sidste linjer var et duplikat, 
en variant til de første, d. v. s. at der tidlig var opstået en 
anden (denne) form for linjeparret, og at de to således ek- 
sisterende linjepar senere var slået sammen. I dette tilfælde 
tror jeg imidlertid ikke at dette er foregået; i andre tilfælde, 
som vi snart skal fremdrage, er dette derimod sikkert sket 
Derimod er Njålas læsemåde i 1. linje af det anførte vers 
Sparik eigi for de andres Vilkat (Vil ek eigt) en traditions- 
variant. 

En åbenbar tildigtning er også de fire sidste linjer i 
verset om Ingolf Torsteinsson, som det foreligger i Hallfred- 
arsaga (Forns. 86); jfr min litteraturhistorie II 532. Disse 
linjer, der er udtværende og temlig platte, lyder: 

ek skal ok^ kvad kerling^ medan mér tvær of tolla 

med Ingolfi ganga^ tennr i øfra g6mi. 

De 4 første (og ægte) linjer lyder i Vatsdælas. (Forns. 61) 

således: 

Allar vildu meyjar {)ær es vaxnar v^ru, 

med Ingolfi ganga, vesQl kvazk hon æ til litil. 



Digitized by 



Google 



p. Jönsson: Overleveringsdubletter. 3 

Men atter her findes der en traditionsvariant til den sid- 
ste linje, idet den i Hallfredars. lyder; 

yes^l emk æ til litil. 

I Kormåkss. (s. 34) lyder et vers, der — sikkert med 
rette — tillægges Hölmg9ngu-Bersi, således: 

Liggjnm b&3ir veldr æska {)ér 

i bekk saman en elli mér, 

Hald6rr ok ek l>ess batnar {)ér 

hvergi færir, en feygi mir. 
h^ftim engi ^rek^ 

Verset bestfir altså af 9 linjer; den, der går ud fra, at 
et vers kun kan bestå af 8 linjer, er ikke i nogen tvivl om, 
at det enten er 1. 4 eller 5, der er "uægte"; de slutter sig 
bægge til 1. 3 med hensyn til stavrim; hvilken af linjerne 
der skulde betragtes som ægte, måtte bero på et skön; de 
passer bægge omtrent lige godt; dog er den sidste nok så 
kraftig. Nu findes verset også i Laxdælasaga (s. 95). Her 
lyder 2. linje: i lamasessi] 1. 4 lyder i hovedhåndskrifteme 
som 1. 5 i Korm., derimod i hdskr. -klassen Vpap" (se Kå- 
lunds udgave; f. eks. hdskr. AM 158, fol.) som 1. 4 i Korm., 
men i intet findes bægge linjer samlede. For det første be- 
styrker dette forhold, at det netop er 1. 5 i Korm. der er 
den oprindelige; dernæst bliver det klart, at den ene linje 
(1. 4 og 5) er dublet, d. v. s. den oprindelige form for 
linjen glemtes, og så blev der lavet en ny i steden for 
den; derved fik verset for 4. linjes vedkommende en dobbelt 
version; en brugte den ene, en anden den anden form. 
Den, som nu skulde anvende verset i en saga-fremstilling, 
kunde, forudsat at han kendte den dobbelte form, altså vælge 
den ene eller den anden; denne fremgangsmåde fandt sted i 
Laxd. (hvorledes det hænger sammen med, at hdskrr. her dels 
har den ene, dels den anden form, skal ikke her undersøges; 
spörsmålet er ligegyldigt, men ikke vanskeligt at svare på). 
En anden fremgangsmåde følger forfatteren til Korm.; han 



Digitized by 



Google 



4 F. J6n88on: Overleveringsdubletter. 

kender bægge versioner, men istedenfor at vælge den ene 
eller den anden, slår han dem bægge sammen og får så- 
ledes sit abnorme vers på 9 linjer. Her er forholdet sim- 
pelt og klart. Men også i 1. 2 er der en interessant tradi- 
tions-dublet. 

Overleveringen af Kormaks vers er, som bekendt, på 
mange punkter mangelfuld, jfr. BMOlsens og Bugges af- 
handlinger i Aarbøger 1888 og 1889. Jeg skal her særlig 
fremhæve v. 52 og 65 (i Möbius' udg.). Disse to vers er 
åbenbart identiske; 1. 5 — 8 er ens bægge steder, medens 1. 
1 — 4 lyder således (i v. 52): 

l)arftat»a hvit at hæta 
Hlin skrautligrar linu 

— vér kunnum skil skepja — 
SkidiDga mér nidi^ 

{men i v. 65): Nd mun ætlæla ;^ta 
audmætandinn bæta 

— vér kunnum skil segja — 
Skidunga mér nidi. 

At der her er tale om en traditionsdublet, kan ikke være 
tvivlsomt, ligesom det heller ikke er tvivlsomt, hvor verset 
findes i sin rigtige form. De to første linjer er i v. 65 om- 
digtede — og er blevne uforstålige (mulig også ved forvansk- 
ning); den 3. linje er næsten ens bægge steder; man mærke 
fejlen segja for et ord, der skal begynde med sk-. Ende- 
lig har vi L 4 ganske ens, undtagen for så vidt som for- 
men Skidung- sikkert er den oprindelige. V. 5 1 — 4 i Hall- 
fredars. udg. (s. 94) lyder: 

Veitk [at] visu skreyti 

vidlendr konungr [mér hdskr.] sendi 

nøkdan hjpr via n^kkva 

néflanstr burar Austra; 

i hdskrr. af Olaf Tr.s saga lyder 1. 1 — 2 ens, men 3 — 4 
anderledes, nemlig: 

nøkdan brand af nøkkvi 
nu 6k S^rar mey d^. 



Digitized by 



Google 



F. J6n88on: Overleveringødnbletter. 5 

Med hensyn til teksten i Hfr. og forståelsen deraf henvises 
til Arkiv XYHI, 322; det gores her rimeligt, at denne tekst 
er den oprindelige, i det der formentlig bör leeses nuf-laust. 
I Olafss. finder vi en tekst, hvor ordene qf nøJdcvi er mer 
end påfaldende, og hvor den sidste linje er temlig mat og 
indholdsfattig i sammenligning med den anden form. Det 
er utvivlsomt således at forstå, at der her atter foreligger en 
traditions-dublet. 

Som bekendt findes et og samme vers både i Bjamars. 
hitdælak. og Eyrbyggjas., i den første tillagt dens hovedper- 
son, Björn hitdælakappe, i den sidste Björn breidvfkinga- 
kappe. Jeg er enig med Boer — mod H. Gering — i, at 
verset er af den førstnævnte Björn; i øvrigt er forfatterskabet 
i denne sammenhæng så temlig ligegyldigt. I Bjamars. (s. 
47 — 48) lyder verset således: 

Leitk hvar rann hj& nmni kveda I)reyiidg^r t)eygi 

rnnDr d^kkmara gnnnar |)at barn vita maarnar 

ægiligr i angnm heiti humra brantar 

atgliki mér vlka^ hlonns sins fgdnr kunna. 

L. 3, 6 Og 8 er ens i Eyrb. (s. 71-2; undt. for så vidt som 
der i 1. 8 her står hlunns sinn^ rigtigere). Bortset fra, at 
der i 1. 1 i Eyrb. står sdk og i (for hjå, hvilket vel også 
er dubletter), frembyder Eyrb. i 1. 2, 4, 5 og 7 betydelige 
afvigelser; disse linjer hedder nemlig: 

(2) 'rnnnr at fenris brunni 

(4) idgliki mér brfkar [v. 1. likar] 

(5) I&ta t)eygi prjétar 
(7) hesta hleypi rastar. 

Uden her at ville komme ind på en forklaring av hægge 
versioner bemærker jeg blot, at utvivlsomt foreligger her en 
traditions-dublet, hvor Eyrbrs form synes at være den rigtig- 
ste; det må dog erindres, at den håndskriftlige overlevering 
af Bjamars. er meget dårlig. 



Digitized by 



Google 



6 P. JAnason: Overleveringsdabletter. 

Hvad jeg her for de anførte verg' vedkommende har 
påvist, tjæner også til at kaste lys over forskellige steder i 
Eddadigtene. 

Der er ingen tvivl om, at hovedmassen af disse er af- 
fattet i 8-linJ6de vers. Men som bekendt findes en mængde 
vers, hvor linjeantallet enten er större — og da varierende 
— eller mindre. 

I bægge tilfælde er det min mening, som jeg ikke kan 
fravige, at der foreligger en forvanskning af den oprindelige 
tekst. I det første ved, at der enten er et par vers (-brud- 
stykker) slåede sammen eller nogle linjer er tildigtede eller 
på andre måder tiUojede. I det sidste tilfælde er derimod 
nogle linjer tabte. I de fleste af disse tilfælde bestyrkes 
denne opfattelse, der apriori støttes ved skjaldedigtenes regel- 
mæssige form, ved en nærmere imdersøgelse af alle de en- 
kelte steder, idet de overtallige linjer ved deres indre be- 
skaffenhed (gentagelse, udtværen, magerhed) røber deres uægt- 
hed. Således forekommer det mig f. eks. med hensyn til 
V9luspå 21 9— 10: op< ößjaldan \ p6 hon enn lifir^ hvis da 
ikke disse linjer netop er en gammel dublet til de to foran- 
stående linjer: pry svar brendu | pry svar borna. Imod denne 
betragtning har man gjort gældende, at digte som Eddadig- 
tene ikke har været eller behøvet at være så strængt byg- 
gede som skjaldedigtene. Andet bevis herfor har man imid- 
lertid ikke end digtenes nuværende form, og det er netop 
ikke noget bevis. Der findes skjaldedigte, der i formel hen- 
seende kan ligestilles med Eddadigtene eller i hvert fald 
betragtes som disse meget nærstående, og de er alle fuldtud 
regelmæssige med hensyn til linjernes antal. Hornklofes 
Hra&smål danner i så henseende, når man ser nærmere til, 
næppe nogen undtagelse. Det samme gælder uden tvivl også 
et digt som Ynglingatal. 

Blandt de norske digte findes et par vers i fornyrdislag, 
som ikke består af 8, men af 10 og 12 linjer, som det vers. 



Digitized by 



Google 



F. Jönsson: Overleveringsdabletter. 7 

bonden |K)rgeirr flekkr fremsagde, da han vilde få Magnus 
den gode i tale (Frfsb. 175 — 76), eller det, som en anden 
bonde fremsagde for Olaf kyrre (Fms. VI, 446 — 47). Men 
her er tale om et par ^løse vers^, improvisationer, og man 
må ikke lægge samme målestok på sådanne som på hele digte, 
hvorpå man selvfølgelig har anvendt större omhu og regel- 



Heller ikke har den omstændighed nogen betydning, at 
digte, forfattede omkr. 1200 på Island, som f. eks. Gunnlaugs 
Merlfnusspå eller forskellige remsevers (ncifnapidur) og lign. 
opviser forskellige uregelmæssigheder som overskydende linjer. 
Ti dette er simpelt hen en følge og efterligning af de ældre 
digte (Eddadigtene), som dengang havde fået deres nuværende 
form. Da de nævnte kvads digtere ved 1200 læste disse, op- 
dagede de, at de havde uregelmæssige vers, og mente, at så 
kunde de også forme deres vers på samme måde. 

Der foreligger altså næppe noget i den poetiske littera- 
tur udenfor Eddadigtene, der kunde bevise, eller endog göre 
det sandsynligt, at disse digtes vers kunde have et så at sige 
ligegyldigt antal af linjer. 

Jeg skal nu gå over til at udpege de linjer i Edda- 
digtene, der synes mig med en större eller — i enkelte til- 
fælde — mindre sandsynlighed at kunne udpeges som tra- 
ditionsdubletter. Jeg har allerede anført Vsp. 21 9 — 10 som 
muligvis en sådan. 

Hävamål. Allerede første vers består af 7 linjer, i det 
den første halvdel lyder i R således: 

Gåttir allar 
&S.V gangi fram 
of skodask skyli 
of skygnask skyli, 

Bægge linjer, den 3. og 4., er jo ganske identiske med und- 
tagelse af det andet ord, som dog i betydning er fuldstæn- 
dig identisk. Det er umuligt at tænke sig her nogen betyd- 



Digitized by 



Google 



8 r« Jansson: Overleveringsdubletter. 

ningsnuaiice, der kunde have nogen dybere grund; der er 

ingen stigning i udtrykket, kort sagt, der er ingen synlig 

grand til, at stille disse to linjer således ved siden af hin* 

anden. Ben sandsynligste forklaring er, at der her foreligger 

en dublet af selvsamme art som i Berses vers i Kormåkss. 

V. 27 4—6 lyder: 

engi veit, 

at ekki kann 

nema hann mæli til mart, 

1. 7—9 lyder: 

veita madr 

hinns vætki veit, 

{)6tt hann mæli til mart. 

Som man ser, er der her en sådan lighed tilstede, at det ene 

kun er en variant til det andet. Heller ikke her er der 

tale om nogen stigning i udtrykkene. Jeg tvivler ikke om, 

at der her foreligger en traditionsdublet af lignende art som 

i de ovenanførte skjaldevers fra Bjarnars., Eyrb. osv. 

V. 105 består af 7 linjer; de 4 sidste lyder: 

ill idgjgld sins ens heila hngar 

létk håna eptir baia sins ens sv&ra seva; 

de to sidste linjer forklares udmærket som dubletter; snarest 
er den sidste uoprindelig, den første passer bedst til sammen- 
hængen. 

På samme måde forklares simplest de to parallellinjer i 
"Loddfåfnismår, v. 112 ff.: 

njåta mant, ef nemr, 
J)ér monn g6d, of getr; 

her mener jeg er den sidste linje den oprindelige, på grund 
af gentagelsen af verbet nema i den første. 

V. 138 7 — 9 antager jeg også temlig sikkert må ses 
fra dette synspunkt. Verset lyder: 

[veitk at hekk 
viogameidi å 
nætr allar nia] 



Digitized by 



Google 



F. Jönaaoa: OyerleTeringsdabletter. 9 

geiri nndaSr & t^^im meidi, 

ok gefinn Ödni es macgi veit 

6 sjalfr Bjglfam mér, 6 (9) hven of rötnm rinnr. 

V. 155 6—7: 

[at pær villar fara] 
Rinna heimhama 
sinna heimlinga; 

forklares på samme måde. 

Mere trivlsomme end disse steder er måske v. 117 4-6 

og 7—9: 

illan mann af illam manni 

lit aldrigi fær bé aldrigi 

éh^pp at |>ér vita, gjpld ens goda hagar; 

dog taler identiteten af ord i de to første linjer öjensynlig 

for at antage en traditionsdublet. 

V. 134 består af 7 (resp. 6; det hører til lioddf.') + 5 

linjer; disse er de bekendte og i den senere tid omtvistede 

linjer: 

opt 6r sk^rpnm belg 
BKilin ord koma, 
t)eim8 hangir med h^nm 
ok skoUir med skr^nm 
ok v&fir med vilm^g^m. 

Her er det muligt^ at der foreligger traditionsdubletter, men 

en anden forklaring kan dog her let gives (tildigtning). 

VafJ)rüdnismQ'l. V. 43 sidste halvdel hedder: 

J)vit hvem hefk 

heim of komit, 

nia komk heima 

fyr niflhel nedan, 

hinig deyja 6r helju halir; 

her antager jeg, at de to første linjer er en dublet til de to 
næste, snarere end en ren interpolation. Uden at jeg vil 
tillægge det nogen afgorende betydning, vil jeg dog gore op- 
mærksom på formen hvem'^ ellers findes altid hver jan. 

Snarest antager jeg en dublet i de 3 linjer som digtet 
ender med: 



Digitized by 



Google 



10 F. Jönsson: Overleveringsdubletter. 

N6 vid Odin 
deilSak ordspeki, 
^d est æ visastr vera 

ved siden af det langt kraftigere: 

feignm mnnni 
mæltak forna stafi 
ok of ragna r^k. 

Men her kan der også foreligge en tildigtning. At linjerne 

skulde være oprindelige, er utænkeligt. 

Skfrnismg'l. V. 10 består af 7 linjer; 1. 3 og 4 lyder: 

[fisira] urig Qgli yfir, 
^ursa J)j6d yfir; 

her foreligger sikkert en dublet; at det er den første linje, 
der er ægte, er klart, ti den passer langt bedre til fara. 

Det selvsamme gælder v. 27 3—4, 28 3—4, 29 3—4 
og 30 6—7; 34 7—8: 

1. horfa heimi 6r 4. kränga kostalans 
snngga heljar til; kränga kostavgn; 

2. & pik Hrimnir han 5. manna glanm mani 
& pik hotvetna stari; manna nyt mani. 

3. svåran susbreka 
ok tvennan trega; 

For de to sidste steders vedkommende er forholdet temlig 

evident; ligeledes hvad det 3. angår; dog kan formen her 

mere tale for en tildigtning; det samme kunde synes at være 

tilfældet med 1 — 2 på grund af at den sidste linje i hvert kun 

har et rimbogstav. 

Lokasenna. V. 13 6—7 lyder: 

J)u est vid vig varastr 
ok skjarrastr vid skot. 

Her forekommer det mig sandsynligst at der foreligger en 
dublet. I så tilfælde har den sidste linje lydt: pu ^stsTyarr- 
astr vi& skot I det bægge linjer blev kombinerede med hin- 
anden, måtte den sidste ændres (pti 'st til ok). 
V. 65 6-7 lyder: 

leiki yfir logi, 
brenni pér & baki; 



Digitized by 



Google 



F, Jansson: Overldveringsdnbletter. 11 

subjektet er eiga pin pil. Her er nu at mærke^ at i sprog- 
lig henseende passer kun den sidste linje; den første forud- 
sætter dativ: eigu pinni allri\ altså foreligger der her en syn- 
taktisk uregelmæssighed, som m&ske i og for sig ikke vilde 
være utænkelig. Men der er ingen virkelig forskel på indhol- 
det af disse linjer, og nogen indre grund til at anvende to 
sådanne linjer her kan ikke ses at være tilstede. Den sim- 
pleste forklaring er, at der her foreligger en traditionsdublet. 
Hvilken af linjerne er den ægte, kan være tvivlsomt; jeg an- 
tager at det er den sidste. 

J>ry msk vida. V. 6 består nu af 12 linjer; heraf er 
de to sidste linjer utvivlsomt tildigtning; Trym kan ikke 
sidde på en höj og med saksen jævne manken på sine heste. 
L. 5 — 6 lyder: 



1. 3—4 lyder: 



ok fyr innan kom 
jgtna heima; 



unz fyr 6tan kom 
&sa garda; 



jfr. v. 9, hvor vi har den modsatte bevægelse angivet. I 
bægge tilfælde antager jeg en dublet, hvor da ved kombina- 
tionen et ok er indsat for unz. Bog kan der også her være 
tale om tildigtning. 

Snarest forekommer det mig også, at v. 13 5 — 6 er at 
forklare som dublet; verset lyder: 

Reid vard Preyja 

ok inåsadi 
allr åsa salr st^kk pat et mikla 

undir bifdisk, men Brisinga; 

Og muligt er det, at det er de to sidste linjer, der er de op- 
rindelige. 

V^lundarkvida. V. 18 9—10 lyder: 

séka pann Yglnndi 
til smidjn borinn, 



Digitized by 



Google 



12 P. Jansson: Overleyemgsdabletter. 

1. 7—8 således: 

sås mér fr&nu xnækir 
æ Qarri borinn. 

Her er der åbenbart en traditions-dublet, hvor det oprindelige 

borinn er bevaret, det øvrige omdigtet i traditionen. At det 

er 1. 7 — 8, der er oprindelige, er utvivlsomt 

Helgakv. hund. L V. 41 5—6 lyder: 

k6mQ pér 6gpgn 
9II at hendig 

uagtet disse linjer ikke indeholder ordrette ligheder med 1. 3-4: 

varghljo&um vanr \ d vitfum utiy forklares de simplest som en 

dublet. Snarest påtrænger sig den samme forklaring af 1. 

5—6 i V. 51: 

Mélnir ok M^lnir 
til Myrkvidar; 

den første halvdel hedder: 

Renni rpkn bitlnd 
til reginpin^^ 
en Sporvitnir 
at Sparinsheidi. 

Mere tvivlsomt er måske v. 26 5 — 6 

ok dpglingar 
dagsbrdn séa 

som dublet til: ok mildinga \ mengi vakiri. 

V^lsungakv. forn; V. 38 9—10 

ok horn gl6a 
vid hi min sjalfan; 

foran står: es øf re f err \ qUum d^rum; her er ved kom- 
binationen et es ændret til ok (jfr. foran), skönt det ikke er 
nødvendigt at forudsætte dette. 
V. 48 5—10 lyder: 

[es pÅ å armi Hpgna d6ttir; 

6IifStnm søfr] ok est kvik 

hvit I haagi en konnngboma; 

her foreligger der sikkert en dublet; men hvilket linjepar 

der er det oprindelige kan synes tvivlsomt; dog er det første 



Digitized by 



Google 



F. Jånason: Overlereringsdubletter. 18 

unægtelig tyndere i indhold end det andet, der vistnok bOr 

foretrækkes. 

Sigurdarkv. skamma. V. 45 5 — 10 lyder: 

fhon krpng of komsk 6vilja til^ 

fyr kné m69ar] m^rgam manni 

hon es æ borin at m6dtrega; 

der er næppe tvivl om, at der her foreligger en dublet, og 

da snarest saledes, at det er det 2. linjepar, der er en senere 

dublet til det sidste. 

V. 65 9—10: 

t>eim es sulta 
med Sig^rdi 

er nærmest at forklare pä samme måde. Endnu klarere er 
forholdet med y. 68 3, hvor malmr hringvariSr er en dublet 
til egghvaat earn; den første linje hænger ikke sammen med 
1. 5 ved stavrim. 

Atlamål. V. 46 9—10 

sløngSi 8V& silfiri^ 

at i sandr hruta baugar 

er åbenbart dublet til 

hladin balsmenjam, 
hreytti ggrv^Uum; 

vistnok også v. 57 9 — 10 

godum ek pat pakka, 
es t>ér gengsk Ula 

til: 

hlægligt mér pykkir, 
es pinn harm tinir. 

Endelig er v. 63 9—10 

feginn lézk p6 Hjalli 
at hann Qgr pægi 

en dublet til: 

ef.hann vid rétti; 
vinna et vergasta 

jfr. hele sammenhængen. 



Digitized by 



Google 



14 PhUlpotts: Surt. 

Hvad enten man er enig med mig på alle punkter eller 

ikke, forekommer det mig, at forekomsten af, hvad jeg her 

har kaldt traditions-dubletter, er utyivlsom, og at man ved 

behandlingen af de gamle digte bör tage også dette forhold i 

betragtning. Jeg har derfor ment det rigtigst at fremkomme 

med disse bemærkninger. 

Juli 1903. 

Finnur Jönsson. 



Surt. 

The object of this study is to examine into the nature 
of one of the chief agents in the Bagnar9k, or destruction 
of the world, as given in the Northern myth. The chief in- 
terest of the investigation lies in the fact that our final con- 
clusion will justify us in forming an opinion, — or at least 
in hazarding a conjecture, — as to the original home of the 
Eddie poems. 

This chief agent in the destruction of the world is of 
course Surt. The only thing we know for certain about the 
nature of this figure, who first makes his appearance as the 
world is nearing its end, is that he is classed among giants. 
(Sn. E. 1. 550). The earliest mention of him is found in 
Vpluspp', verses 47, 51, 52, and allusions to him, dependent 
upon V9IUSP9', are met with in Vafprtil>nesmg'l v. 18, 51, 
and in Fåfnesmpl v. 14, 15. The name of 'dreadful Surf 
is also mentioned in Fjglsvinsmpl v. 18, where it is coupled 
with that of the mysterious Sinmara. A secondary account 
is given in Gylfaginning, in the following passages: Sn. E. 
I. 40, 80, 188—190, 192, and in U. 292, where the 
strange statement occurs that the best abode in the new 
world is with Surt on Gimle. But this is usually held to 
be a scribal error. Another description occurs in the 13th 



ABXIV FOB XOKDISX VtLOLOGt XXI, KT POUD ZTXI. 



Digitized by 



Google 



Phillpotts: Sart. Ib 

century poem 'Bergbüa {léttr'. As an element in kennings 
he appears in Ysp. 47 {^Surtar sefi) and probably from this 
passage migrates into a few skaldic poems, which we shall 
deal with later. 

Snrt has usually been taken to be a fire-giani Qrimm 
considers him as such, and his opinion is still generally ac- 
cepted. It is true that a theory has been brought forward 
tlmt Surt is an original light-god 'fallen from his high 
estate', but as this theory is chiefly built up on the strength 
of the yariant reading in the Upsala Edda alluded to above 
it may safely be left out of account. 

But nevertheless, the attributes of Surt which have come 
down to us are not easy to reconcile with the general ac- 
ceptation of him as exactly a fire-giant. The more one exa- 
mines the evidence the more it seems to point to some dae- 
monic being, closely allied, indeed, to a fire*giant, but by no 
means identical with one. The description in y9lusp9' of 
the part played by him in the destruction of the world, his 
name, and the words compounded with it, all seem to point 
to one conclusion; — that Surt was a volcano-dæmon or 
giant, and that it is specifically through volcanic agency that 
the end of the world, as described in V9IUSP9', is brought about. 

The first point to consider is the name itself. Accor- 
ding to all philologists, Surtr is connected with svartr^ 'black, 
swarthy'. Grimm says: ''Surtr ist der schwarzbraune, von 
der Glut gebräunte, verwandt mit 'svartr' (niger) und doch 
verschieden davon". A minor piece of evidence is afforded 
by the fact that Surtr occurs as the name of a black dog. 
We may then without fear of contradiction take the word 
to mean 'black', 'swarthy'. But surely one of the last epi- 
thets which it would occur to any one to give as the chief 
and characteristic name for fire is 'dark', 'swarthy'. It is 
true that occasionally flame finds its way into literature as 
'black'; 'black flame' occurs once in Vergils Æneid, and once, 



Digitized by 



Google 



16 Phillpotts: Sart. 

nearer home, in the old Saxon account of the destruction of 
the world (Heliand. y. 4366 ed. Heyne). But though it 
does occasionally occur, it seems most improbable and unsuit- 
able as the only name of personified fire, and certainly can- 
not be paralleled in any other mythology. When personi- 
fying a natural object or phenomenon the instinct of all 
peoples has been to seize upon the chief characteristic of the 
object and name their creation after that, if the name be etymo- 
logical at all. 'Bright', 'gleaming' or even 'white' would be 
natural names for a fire-giant, but certainly not 'black'. On 
the other hand, this would be the very epithet which an 
imaginative people would bestow on a volcano-giant, seeing 
that the great characterj[stic of a volcanic mountain in acti- 
vity is the black clouds of smoke which hang over it 
and darken the light of the sun. It is true that eruptions 
are accompanied by flames, and the expression Surta logi 
'the flame of Surf found in Vafprül>nesm9'l indicates that he 
has fire, or rather flames, at his disposal. And Snorri de- 
scribes him as having a loganda sverd. Although Snorri 
himself is possibly not quite clear as to Surfs nature, this 
description of the traditional nature of the giant is exactly 
what one would expect for a volcanic dæmon. For what 
could be a better description of personified volcanic activity 
than 'a swarthy giant with a flaming sword'? 

Again, Icelandic words compounded with the name Surt 
Beem to suggest connection with volcanoes rather than with 
fire pure and simple. Putting aside Surtar-epU^ a botanical 
term for the black pod or capsule of the plant equisetum, the 
two other compounds of the name are Surtarhellir and Surtar- 
brandr. The first of these occurs in Landnåma (p. 62, F. 
Jönsson, 1900), where we are told that forvaldr holbarki 
placed a 'dråpa' or laudatory poem which he had made 
ooncerning the giant in hellinum SurtSj 'the cave of Surf. 
Finn Magnusson in his Lexicon Mythologicum (p. 729) de- 



Digitized by 



Google 



Phillpotts: Surt. 17 

«cribes this cave, which still goes by the name of SurtsheUirj 
as follows: 

„Clear trace« of the cult of Surt in Iceland are not entirely lacking. 
The name Surt was in old times given to the lazgest and most splendid 
cave of the island, in the desert called Arnavatnsheidi. This cave is called 
in the vernacular Surtshellir'or Surtarhellir, and is surrounded on all sides 
by a region which is volcanic, or completely burnt out by flames from the 
earth and so turned into aspretum, which the Icelanders call Araun-lava. 
This huge cavern contains various smaller caves or chambers. The position 
and appearance, as above described, of the cave, lead to the conclusion that 
the Icelandic people believed that once upon a time the surrounding region 
had been devastated and utterly burnt up by Surt with volcanic flames, but 
that nevertheless, by his superhuman strength and skill, he had raised up 
this marvellous temple to himself in the midst of the flames, and had left it 
to men as a memorial of himself on earth." 

F. Magnusson is attempting to prove that Surt was ori- 
ginally a Light god, but incidentally and without intending 
it he has convincingly demonstrated the essential connection 
between Surt and volcanic action. On the old hypothesis, 
the designation of a volcanic cleft as a 'cave of Surt, the 
fire giant', does not seem particularly illuminating, but the 
case alters completely, when we render it 'a cave of Surt, 
the volcano dæmon'. This gigantic lava bubble — for that 
is the true origin of the cave — in the midst of a vast de- 
sert due to some prehistoric eruption, is indeed a fitting abode 
for the giant who was held responsible for the disaster. 

The other word compounded with the name Surt which 
has come down to us is Surtarbrandr. Vigfüsson and Cleas- 
by's Dictionary states that it is the common word for jet, 
and refers to Eggerts Itinerarium. It appears that the word 
is found in a 14:th century vellum M. S. (Bretasogur in A. 
M. 573, 4*"), and Vigfüsson observes that it "is therefore 
old, and interesting, as the name of the mythical fire-giant 
and destroyer is applied to the prehistoric fire as a kind of 
heathen geological term". No doubt the ancients considered 
this lignite or jet to be connected with volcanic heat. The 
word hrandr in H9'vam9'l 57, 1, is translated by Gering: 

Asnv röft X0RDI81C niOLOoi xxi, nt roup xvii. 2 



Digitized by 



Google 



18 Philipotts: Sart. 

'brennendes holzscheit, feuerbrand'. It is evident that it can 
have no connection virith 'brand', 'sword'. Surtarhrandr^ then^ 
might be taken to mean 'Surfs fuel' and might be sup- 
posed to be so named because of its burning properties. In 
any case, it is very significant that this lignite is only found 
in seams between strata of rock formation, being thus a pro- 
duct of the bowels of the earth, for it clearly indicates that 
Surt was conceived of by the ancients as a dæmon domiciled 
underground, where his 'brand' or fuel is to be obtained. 

So much for the evidence afforded by the name. We must 
now consider the evidence supplied in the descriptions o£ the 
end of the world, considered to be brought about chiefly by 
Surfs agency. His name occurs in the three poems of the 
Elder Edda aheady mentioned — V9IU8P9', Vafprüpnesm9'l 
and Fäfnesm^'l. Of course Y9IUSP9' is the fullest and most 
trustworthy source, and the other notices of Surt are clearly 
derived from it. The most important passages in Ysp. are 
the first half of v. 51, where we are told that a vessel comes 
from the east bearing the people of Muspell, the first four 
lines of v. 52: — 

Sartr ferr sannan skfnn af svert»e 

med aviga leve, s61 valtiva. 

and the description of the fight between Frey and Surt in 
V. 53. This last point we find in Vafprüpnesm9'l v. 17-18: 

Vaf^rdt^ner kva^: Opinn kva^: 

hvé [b4] vpUr heiter Vigridr heiter [vgllr] 

es finnask vige at es finnask vige at 

Snrtr ok en sv^so go^? Snrtr ok en svf^so gof). 

There is another reference to Surt (the source of which 
is Vsp. 53) in the same poem: — 

V. 60. Opinn kval>: 

hverer repa sbser 

eignem gol)a 

t)&s sloknar Sarta loge? 



Digitized by 



Google 



Phillpottø: Surt 19 

All this coincides with Ysp. except for the mention of 
the name of the battle-field. Surta logi^ 'the flame of Surt', 
is evidently taken from Ysp. sviga leve and from the mention 
of aldmarej 'fire', in Vsp. 57. Its mention here proves no- 
thing either for or against the volcanic nature of Surt, for 
fire, if not the only weapon in the armoury of a volcano* 
giant, is at least an important one, as the poet probably knew 
only too well. In this connection it must be noted that 
the Icelanders gave the name of Eldborg ^ßre castle' to the 
volcano which we know to have had an eruption in the 
901 or 10th century — perhaps the first eruption they had 
seen. 

The mention in Fåfne8m9l is as follows: 

V. 14-15. Sigurl^r kvap: Fifner kval^: 

Hvé s& holmr heiter Osköpner [hann] heiter 

ee blanda hj^rlege en par qU skolo 

Snrtr ok eser såman? geirom leika gop; 

Bilrest brotnar 
es peir & bru fara etc. 

The development in these poems of the general concep- 
tion of a battle expressed in Ysp. is conclusive as to the 
latter's superior age and trustworthiness, were any such indi- 
cation needed. In Ypm. the scene of the battle is laid on 
a certain plain whose name is given, and in Fm. the plain 
has become that sort of battlefield with which the poet was 
most familiar for a set fight — ie., an island, the approach 
to which appears to be the bridge he calls Bilrest. 

The evidence of these two poems gives us no definite 
help, then, as to the nature of Surt. Snorri faithfully repro- 
duces the statements both of Vsp. and of Vpm., and his evi- 
dence, though pointing in the main to a volcano- rather than 
to a fire-god, might be passed over as secondary were it not 
for his puzzling development of the 'Muspell' mentioned in 
Vsp. He says: (Sn, E. I. 40, II. 10—17): — 



Digitized by 



Google 



20 Phillpotts: Surt. 

Hk mælti ^riSi: fyrst var ^6 så, heimr Isadrh&lfu, er Muspell 
heitir; hann es lj6ss ok heitr^ svåt hann er logandi ok brennandi; 
er hann ok fifærr peim^ er par era utlendir ok eigi eiga par 6dal. 
8å er Sarir nefndr^ er par sitr a landsenda til landvamar^ hann 
hefir loganda sverd, ok i enda veraldar man hann fara ok herja 
ok sigra qU godin, ok brenna allan heim med eldi. 

Sn. B. I. 80. II. 7-8 Gangleri: Hvat gætir pess städar 
(Gimle) p& er Sarta logi brennir himin ok j^rd? 

I. 188« I pessam gn^ klofhar himininn, ok rida padan Ma- 
spells synir: Surtr ridr fyrst, ok fyrir honum ok eptir bsddi eldr 
breunandi; sverd hans er gott mj^k, af pvi skinn bjartara en af 
s61a, en er peir rida Bifrost, p& brotnar hon, sem fvrr er sagt. 
Maspells megir sækja fram & pann vqU, er Vigridr heiter. 

1. 192. 5 vi næst slingr Surtr eldi yfir jprdina, ok brennir 
allan heim. 

The references to Surt's flaming sword, to the crash in 
which the welkin is rent, to the appearance of Surt and his 
battle with Frey, are to be put down to the authority of 
Vglusp9', ^^^ Gangleri's question is clearly taken from Vpm., 
though the breaking of Bifr9st comes from Fm. But it is 
necessary to look far afield for the curious reference to Surt 
as the warder of the land. Moreover in Vsp. Muspell, if it 
is not a scribal error, is in the east, while Snorri locates it 
in the south. But most probably 'Muspells' in Ysp. 51 is, as 
Professor Bugge points out, an error for Heljar^ which is 
borne out by Snorri's Loka fylgja allir Heljar sinnar. Then 
Professor Bugge would read nori^an for austan] for 'north 
lies HeFs way'. These emendations have been adopted by 
Sijmons in his edition of the Elder Edda. But this does 
not give us any clue to the origin of Muspell in Snorri. 
The word only occurs in one other passage in the Elder Edda, 
in Lokasenna, where it can hardly be an error, for the alli- 
teration depends on it. In v. 42 Loki tells Frey that he 
will miss his sword 

es Muspelz syner 

ripa Myrcvip yfer. 

The passage is evidently founded on Vsp.'s account of the 
battle between Frey and Surt in t. 53. 



Digitized by 



Google 



Phillpotts: Sort. 21 

There is certainly some connection between this Muspell 
and the Old Saxon mudspelli or mutspeUij found in the He- 
liand, as also with the müspäli of the OHG. 9th century 
poem of that name. Evidently the word in German means 
'destruction of the world', as is seen in Heliand^ where it is 
followed by the explanatory half-line endi thesaro weroldes 
(Heyne ed. 1. 2592). There are many views as to the origin 
of this mu-, mud'. It has been taken to be a contraction 
of mvlt^ muldCj ^moulcP (we do find MHG. mütcerf for muU'- 
werf) and it has been suggested that it may be a contrac- 
tion of lat. mund- in mundus ] or again, it has been taken 
to mean 'fire\ Then there are two theories as to the occur- 
rence of the word both in Germany and in the North. The 
older theory is that it is an ancient heathen term for the 
end of the world, common to all Teutonic races, and that 
therefore there is no need to wonder at its appearance both 
in German and in Icelandic. The other theory is that it is 
of purely German origin, and that it reached the Norther- 
ners directly or indirectly from some German source, but only 
imperfectly understood. Certainly if müspüli means the de- 
struction of the world, — and it cannot mean anything else 
— the Scandinavians cannot have understood it aright, as is 
clear from their making a geographical term of it, and it 
is easy to suppose that some Northerner, hearing the word 
in Germany and understanding that m^ meant world, would 
affix his term for 'world*, heimr, at the end of the word as 
a translation of mü^ in the effort to make it intelligible to 
his countrymen. This latter theory explains the puzzling 
mention of Surt in Snorri's *Så er Surtr nefndr, er ^r sitr å 
landsenda til landvarnar', by a reference to the line in the 
OHG. Muspilli (L 60—61): 

'^auftr ist denne dia marka, dår man dar eo mit einen mftgon 
piefacf dia marka ist farprnnnan^' etc. 

While on the subject of Muspilli it may be well to point 



Digitized by 



Google 



22 Fhillpotts: Snrt. 

out the entirely different nature of the fire in Muepilli to that 
described in Vpluspp'. In the former poem the fire comes 
down from the heavens, in the latter it is generated on the 
earth. Muspilli's fire is a Christian conception, clearly drawn 
from such passages as Peter II. 3, v. 7 and 12. 

But the question of the origin of Muspellsheimr in Snorri 
need not delay us longer. It is only necessary to point out 
that if Muspell is held to be a conception common to all 
Teutonic races, the view only lends additional support to the 
volcanic nature of Surt. For if Surt is a fire-god, what func- 
tion have the sons of Muspell? As the original inhabitants 
of Muspellheim, the abode of fire, they cannot be other than 
fire giants. But in this case, what is the function of Surt? 
It is impossible to conclude that he is merely a superfluous 
understudy, so to speak, of the sons of Muspell. And if the 
second theory be adopted, that the Muspell idea is a borrowed 
one in the North, we can proceed on our way without fur- 
ther considering it, as there is no intimate connection indi- 
cated between Muspell and Surt in the Elder Edda, and we 
can leave Snorri's account on one side, as it is clear that 
he has merely confused that of Vpluspp' *). 

We have now examined all the later evidence given 
by Snorri, as well as that afforded by Fm. and V|>m., 
without having been enabled to come to any definite con- 

') Since I wrote the above the Editor has kindly kaUed my attention 
to what seems to me a more satisfactory theory of the origin of MnspeU by von 
(hienberger (Indogerm. Forschungen March 1904). The author points out 
how the word could be of common Germanic origin and could mean etymo- 
logically "Massentod oder Massenverderben''. It was probably only in the 
north, he thinks, that it came to signify fire; it being applied first to the 
cause of the world^s destruction, there attributed, he says, to fire, and later 
to the district whence the fire was supposed to issue. On this hypothesis 
we should be justified in considering its connection with fire as a develop- 
ment later than the Edda-poems (though before Snorri), for there is no in- 
dication that the word has any more than its original Gmc. meaning in 
Vsp. or Lok., where Muspells '^lyt>er, syner^ might just as well mean any 
world-destroying agencies. 



Digitized by 



Google 



PhiUpotts: Surt. 28 

elusion as to Surt'ø exact nature. All that we have been 
able to glean from them is that he is an agent in the 
final destruction of tl)e world, and that he is connected with 
fire. Besides this, it is true, we have the unequivocal testi- 
mony of his name, but it is well that we can still refer to 
the original and fullest source, from which to gain a clearer 
conception of Surt's part in the great tragedy of Ragnar9k. 
Y^lusp?' gives a detailed account of the destruction of the 
world, and it is a graphic description of a volcanic eruption 
on a gigantic scale. 

First we have the mention of the general gloom of the 
weather throughout the preceding summer, probably due to 
the poets' experience of preliminary clouds of fine dust is- 
suing from a volcano prior to its explosion: — 

Vsp. 41. Svprt ver|)a solskin 
of snmra epter^ 
ve|)r 9II vålynd. 

Then the premonitory rumblings and shakings of the earth, 

with which it is interesting to compare Pliny, who says that 

the great eruption of Vesuvius in A. D. 79 was preceded by 

earthquakes: 

47. Skelfr Tggdrasels 
askr standande, 
ymr et aldna tré. 

Now the mountain itself begins to heave and disturb its 
wonted inhabiants: 

48. Hvat's mep ^som^ 
heat's me)) plfom? 
gn^ allr jpionheimr . . 
stynja dvergar 

fyr Bteindnrom 
veggbergs viser . . etc. 

It is surely not fanciful to see in this special mention of the 

dwarfs — 'those who know the precipices' — an indication 

that the poet had mountains especially in his mind, and that 

by the anxious groans of the dwarfs prisoned in the cliffs 

he represents the subterranean thunders ef the mountains. 



Digitized by 



Google 



24 Philipotto: Surt. 

But now the swarthy volcano-giant appears in person, 
armed with flame, which is the only sun men can see in the 
awful gloom, the sun of the gods being dimmed by its glare. 
The eruption begins, the precipices crash down, the welkin 
is rent by the din: 

52, Sortr ferr snnnan Sart fares from the soath 

me)) Bviga læve: with the bane of wood (i.e. fire): 

skinn af svert^e there shines from his sword 

861 valtlva. the sun of the mighty gods. 

Or]6tbj^rg gnata. The precipices crash down^ 

en gifr hrata; the giantesses tumble abont^ 

tro|)a haler helvegs men tradge the road to Hel, 

en himenn klofiiar. and the welkin is rent. 

My authority for the translation of lines 3 and 4 i& 
no less a person than Snorri, who puts it very clearly in hia 
paraphrase of the line: — 'sverd hans er gott mJ9k, af pvi 
skinn bjartara en af sélu', of which a liteml translation 
would be: 'His sword is very good, from it there is a bright- 
ness more than that of the sun'. Any other reading has to 
presuppose that valtiva is a genitive singular, not met with 
elsewhere, and referring to Surt, which does not at all accord 
with the usual signification of tivi (= god, not giant). The 
expression himinn hlofnar is still quite common in Iceland, 
and is never used except in connection with excessively loud 
reports: hence I have ventured to translate it 'the welkin is 
rent', the corresponding English expression. It denotes the 
aerial commotion, the trembling of the air, which a volcanic 
eruption causes with its terrific initial explosions. 

Verse 57 gives the other accompaniments of an erup- 
tion. The sun is darkened: smoke and fire burst forth and 
seem to reach up to the very sky: 

S61 tér sortna Geisar eime 

sfgr fold i mar, ok aldmare, 

hverfa af himne leikr h(^r hite 

heit)ar stJQmor. vil» himen sjalian. 

The first words — sol tér sortna — describe one of 

the most characteristic features of an eruption, — the dark- 



Digitized by 



Google 



Fhillpotts: Surt. 25 

ening of the sun in consequence of the clouds of black ashes 
— a phenomenon described by Pliny the younger, who says 
(Fun. Ep. Bk VI., 16 tr. by Jebb.) "It was now day else- 
where: there it was the blackest and densest of all nights". 
It is interesting to note that in scientific descriptions of Ice- 
landic eruptions the great quantity of fine black dust ejected 
is considered characteristic of Icelandic volcanoes. And the 
chroniclers of the great eruption of Hekla in 1766 note that 
140 miles from the scene of the eruption it was so dark 
that a piece of white paper held up at a little distance could 
not be distinguished from black. The next expression is still 
more significant. If the world is to be considered as de- 
stroyed by fire, it is a direct contradiction to submerge it 
under the sea. But the sudden inroad of one element upon 
the other, due to upheavals consequent upon volcanic distur- 
bances, frequently accompanies eruptions. In the case of 
YesuviuB Pliny tells us that the land encroached upon the 
sea. There is such a resemblance between the two last ver- 
ses quoted and Pliny's account that it is worth while to com- 
pare the accounts again (op. cit, 20): "A black and appall- 
ing cloud, rent by forked and quivering flashes of gusty fire, 
yawned asunder from time to time and displayed long 
shapes of flame, like sheet lightning but on a vaster scale". 
That is Surfs sword divested of its mythological garb. 

Every line, every word almost, in the whole description 
gives some vivid picture of a volcanic eruption, and to de- 
clare in the face of these verses that Surt is merely a fire- 
giant is to make the whole passage pointless and wordy. 
Whereas, Surt once restored to his proper function, these same 
verses aflford an example of vivid word-painting which places 
them among the finest in the whole poem. 

There is one more reference to Surt in early Icelandic 
literature. It occurs in 'Bergbüa J>åttr' (ed. G. Vigfüsson, 
Nordiske Oldskrifter XXVII. p. 123—128); a poem of twelve 



Digitized by 



Google 



26 Phillpotts: Sart. 

stanzas dating from about the middle of the 13th century. 

It is supposed to be sung from the bottom of a cave by an 

unseen agent, the listeners being two benighted travellers. 

The poem is very obscure and its text is corrupt. But it is 

clearly a description of volcanic disturbance considered as 

the act of a superhuman being, and it supplies an is^keieø- 

tiiig commentary on Ysp. Thus we hare: taka bjprg at falla 

'precipitous rocks begin to fair corresponding to Vsp. grjotijprg 

gnaia. Some more expressions are: hfiftr • . eldrinn kdmij 

'the sooty fire is flung about'; åma eimytju lætr upp sJgötiega 

hrjöta 'he flings up sooty embers suddenly'; and: Undr lita 

par iftar enn^ er jgklar brenna. 

Then comes a verse: 

^'Spretta k&mir klettar "Black crags barst apart, 

kn^r vidis-bpl hiidir, The bane of wood (fire) oppresses 

aarr tekr app at færast the moantain slopes^ 

nndarlegr ur grandu . . gravel begins to be cast ap 

himinn rifnar l^å." in a wondroas way oat of the 

ground, 
heaven is riven then'*. 

The expressions vidis-bgl and himinn rifnar are the exact 
parallels of Vsp. sviga læve and himinn klofnar. The my- 
sterious voice then concludes with the words: ek f err . . ni&r 
til Surts ins svarta^ sveifj i eldinn heita. 'I fare . . down to 
Surt the black, people, into the hot fire'. This poem may 
be said to set the seal of confirmation on the view of the 
volcanic nature of Surt. 

But if we reinstate Surt in his original position as a 
volcano-giant, we are necessarily led to enquire where the 
Scandinavian race gained such an intimate acquaintance with 
volcanoes. 

There can only be one answer: in Iceland. The infer- 
ence must be that the V9IU8P9' is of Icelandic origin, an 
inference which gains strong confirmation from the mention 
of another specially Icelandic characteristic in the same poem: 



Digitized by 



Google 



PhinpHts: Sort. 27 

hveralundry which in Iceland wonM mean a wood with 
hot springs. If the theory of the common Teutonic origin 
of Muspell be tenable, we may consider that the Scan- 
dinavian race did originally possess a beUef in the fiwd 
destruction of the world by fire, which, amid the surround- 
ings of Iceland, was modified into a destruction by volcanic 
agency. It is however far more probable that Muspell is 
borrowed from the Germans, among whom we have seen that 
it represents an idea of Christian origin. The probability is 
that the Scandinavian race originally possessed no belief in 
the final destruction of the world, — which is not the con- 
ception of a primitive race. In all likelihood it was the 
awe-inspiring upheavals and the gloom caused by the vol- 
canoes in their new home which first gave the Icelanders the 
idea of the possibility of the annihilation of the world. It 
is interesting to see that a like occasion made the inhabitants 
of Pompeii consider a like possibility. Pliny (op. cit.): — 
'Many lifted their hands to the gods: a larger number con- 
ceived that there were now no gods anywhere, — that this 
was the world's final and everlasting night." 

But whichever view we hold as to the belief of the 
earlier Scandinavians, one point is clear, that if Surt be an 
Icelandic creation, he must be a late addition to the Nor- 
thern mythological system. So that it would be an argument 
in favour of his Icelandic origin, if we were to find any in- 
dications of his comparatively recent date. Some indication 
of this kind is forthcoming. Firstly, as Yigfüsson pointed 
out, and as we have already seen, the name is of etymolo- 
gical origin, and all names of etymological origin are now 
generally agreed to be late. But further confirmation is af- 
forded by the circumstance that the name is so little used 
in any kennings of the skalds — only occurring three times, 
if we except Sufiar sefi ('the kinsman of Surt', ie. Fenrir) 
in Vsp. 47. The first occurrence of the name is in a dräpa 



Digitized by 



Google 



28 Philipotts: Surt. 

composed on Olaf Tryggvason about 1001 — 1002, by Hall- 
fred Ottarsson, Yandrædaskåld. If, as is held by such an 
authority as Professor F. Jönsson, the Vpluspg' were composed 
between 930 — 935, there would have been quite enough in- 
terval of time for Hallfred to learn Surfs name as that of a 
giant, in which sense it is used by him (Fms. UI. 3). But as a 
matter of fact Hallfred need not necessarily have borrowed 
it from y9lusp9', as Surfs myth must be older than the poem 
about it. It is also used as meaning simply 'gianf in Hall- 
fredssaga in the kenning Surts kvdnar hyrr {— 'giantess' 
wind' = 'thought') Foms9gur 1860. p. 89. The third case 
is in a semistrophe by Eyvind Finnsson, Skåldaspillir, who 
died about 974. Seeing that he wrote a dråpa on all Ice- 
landers, Eyvind must have been intimately acquainted with 
them and their land, so it is not surprising to find him con- 
necting Surt with chasms in the earth. He says: [Sn. E. 242} 

^'Hinn er Surts 
ur spkkdplnm 
farmagDndr 
fljégandi bar.'' 

which may be translated "That [drink] which the speed-urger 
(Odin) bore flying out of the cavernous valleys [or hollows] 
of Surt." 

These are the only instances in which Surt's name has 
come down to us as part of a kenning. Now if Surt were 
really a fire-giant, and a figure familiar to all Norwegians 
from the earliest times, it would be extraordinary that they 
should not avail themselves of his name, especially in con- 
nection with fire. But we can deduce their extreme conser- 
vatism as regards the names of gods and giants introduced 
into kennings from the fact that though Odin had long 
ceased to be much worshipped, his name occurs in kennings 
more often than any other. Accordingly in these ancient 
poems, half of whose charm lay even then in their archaistic 
style, we need not be surprised at the scant notice taken of 



Digitized by 



Google 



PliiUpotts: Sart. 29 

what we must call a colonial parvenu — a want of atten- 
tion which would be inexplicable were Surt to be considered 
an old-established member of the Northern Pantheon. 

But there is one more indication of Surt's Icelandic ori- 
gin which must be touched upon. We have already seen that 
Surt came fram the south to destroy the land. Is it to be 
considered only a curious coincidence that not only the great 
volcano Hekla, but also K9tlugjåy should be situated in the 
south of the island? I must draw special attention to the 
geographical position of the latter volcano, as we know that 
it was very active in the early periods of Icelandic history, 
and that it had one great eruption in 894. 

But the words Surtr f err sunnan do more than offer 
an indication of the volcanic nature of Surt and consequently 
of the Icelandic origin of the giant himself. They also afford 
evidence of the Icelandic origin of the Y9lusp9\ But for 
these words, it might have been urged that though Surt was 
an Icelandic figure, the myth relating to him might have 
been borrowed by the Norwegians, and that therefore the 
Y9IU8P9' might yet have been composed by a Norwegian. 
But this position becomes untenable when considered by the 
light of the statement in Y9IUSP9' itself. If that poem had 
been written in Norway, or in Scotland, or in Ireland, the 
poet must have said: Surt f err nar&an 'from the north\ ie. 
from Iceland. Of all the countries peopled by Scandinavians, 
it is only in Iceland that the statement could be made that 
Surt would come from the south. And this geographical 
indication cannot be put aside as a scribal error, for on it 
the alliteration depends. 

In a case where certainty is impossible, that hypothesis 
is accepted as the true one which most nearly fits all the 
known facts. We have seen that everything about Surt, his 
name, the significance of Surtarhellir and Surtarbrandr^ the 



Digitized by 



Google 



30 Schütte: Anganty-Evadet. 

unequivocal testimony of Y9IU8P9', borne out by that of 

'Bergbüa {»attr'; the negative evidence of his rare appearance 

in Norwegian skaldic poems, and lastly the circumstance that 

he is said to come from the south — that all these points 

lead to the conclusion that he is a volcano-giant, and that 

therefore not only Surt, but also Y9IUSPQ' is the creation 

of the Icelandic branch of the great Scandinavian race. 

Girton College, Cambridge. 

B. S. Phillpotts. 



Anganty-Kvadets Geografi. 

I Anganty-Kvadet og de dertil hørende Stykker i Her- 
vararsagas Prosa og i Yidsid forekommer der af geografisk- 
ethnografiske Betegnelser følgende: {Beiä)gotar (oftere), Hréda 
here (Vidsid III), Godpjo» (Str. 76 [Bugge] etc), Götaland 
(oftere), Qrilingar (Prosa S. 273), Hünaland] Gotaland har 
Hünaland mod Øst, Str. 71, mod Syd Str. 84; de skilles af 
Grænsebjærgskoven Myrkvidr (Prosa 276). — Vistlavtidu 
(Yidsid III), hvor Goterne værger deres gamle Odelstol mod 
Ætlas Folk. Ormars Borg nordenfor Myrkvidr og Hüna- 
land, paa en flad Slette med store Bygder (Prosa 276). 
''Den fagre Sten, som staar paa Danpars ^staffir^ (Str. 76), 
"De hellige Grave, som staar paa Godlqéd" (Str. 76), ''Det 
navnkundige 'Am', som hedder Myrkvidr (Str. 76), og som 
skiller Gotaland og Hünaland (Prosa 276). Groternes Konge- 
sæde Årheimar (Str. 71 etc.) = Ernår heraiS (Haandskr. a); 
ligger i Danparstadir nordenfor Ormars Borg og Myrkvidr. 
Bylgja^ Dmhei&rj Jpsurfjgll (Str. 91, med Varianterne Dyng ja ^ 
Jossa{r)fjgUy Ja8sa{rYJ9ll\ hvor Goterne ofte vandt sig en 
stolt Sejr. Barvadqfjpll (Str. 68) i Gotalands Nabolag, Aaen 
Grafd (Str. 68), der falder i Søen (Prosaen); det synes at 
være udenfor Gotaland. 

AKKIT rÖE XOENSK riLOLOOl XXI, MT FÖUO XTtl. 



Digitized by 



Google 



Scbatte: Änganty-E vadet 81 

Det her Bammenstillede Materiale er undersegt af Hein- 
zel, lieber die Hervararsaga, Sitzungsber. d. Wiener Akad. 
phil. hifit CL, Bd. 140, 1887, af hvis Behandling jeg skal 
sammenstille Hovedpunkterne. 

(468 it) "Die ags. FaMong (Widtidh) kennt noch Attila, Tor detten 
Angriff die Hrédas od. Ooian (Hlithe, Incgentheow, Wyrmhere . .) Ult Ve- 
ierland vertheidigen." (617) "Ob man im Weichielwald eine Erinnerung an 
die uralten Sitse der Gk>then an d. Ostsee sehen soll, ist nicht ansgemeoht. 
Es könnte auch an die obere Weichsel gedacht sein (Land der Chorraten 
undir Harvadafjöllum, s. S. 499). Aelfired im Orosius kennt die Gothen nur 
in Dacien, das ihm aber an Wisleland östlich anstösst". (518) *Wahrschein- 
lieh ist es nicht, dass dies (Wyrmhere) der Ormarr sei, das würde die spec, 
nord. Gestalt der Sage mit Henrör II nnd Heidhrek Toranssetsen. Möglich 
aber w&re, dass er der hist. Sage ohne Besiehung sn einer Walküre ange- 
hört, die er dann erst in Scandinavien erhalten hatte**. (487) *lJeber Ormarr 
ist kaum zu entscheiden, ob er der Sage Ton Haas ans snkommt, wofür der 
Wyrmhere sa sprechen scheint, oder erst durch die Verbindung mit der am- 
grimisch-gndhmundischen (Sage), also sunächst durch Heidhrek in erstere 
g;elangt ist. Der Name im ags. Lied kann einem Zufall seine Stelle ver- 
danken". 

(469 ff.). **I>as got. Beich der Herv. ist keineswegs das tolosamsche 
Beich der Westgothen, sondern nach der Prosa Beidhgotaland. In der Prosa 
heiseen die Bewohner einfach Ootar, S. 186, 6, 8. B. (ist) von Hunaland 
durch den Wald Myrkvidhr getrennt, (Prosa) S. 276, 7 ff., nach S. 279 (ist) 
Hunaland südlich, nach S. 266, 20 östlich. (Nach) den früheren Parthien 
der Saga (liegt) B. westlich von Gardariki. S. 290, 9 I, S. 829, 20 11. (1) Das 
könnte der Terbreiteten Vorstellung, dass B. der alte Name Dlinemarks und 
speciell Jütlands sei, entsprechen, Snorra Edda I, 26. 874. Hunaland wäre 
dann Westphalen, wie in der Thidrekss. — — (;9). In der Skjöldungasaga, 
FAS. I, 866 kommt Ivar yidbfadhmi von Schweden austan nach Selundund 
nach S. 868 von da südlich nach B., das scheint auf Ponmiern eu weisen. — 
(3). B., wie es scheint, in Schweden, SnE. I, 590. (4). B. in Bussland, Haukr 
Erlandsson, Antiq. russ. 2, 488 . . geograph. Buch von Skalholt Ant. russ. 2, 
447 . . Wie hier wird Hunaland auch in S- oder O-Bussland versetst in der 
Saga af Eigli einhenda FAS. 8, 864. Es scheint, dass letztere Vorstellung 
die des Dichters von der Gotenschlacht war, da die erwähnten Localitäten 
Anknüpfungen an russische, nicht aber an schwedisohe, pommersche und dä- 
nische erlauben. 

Danparstadir. -staétir (wird), wie es scheint, nie mit Flussnamen com- 
ponirt, (meist) mit Personennamen. Der Mann muss Banpr, Gen. Banpar^ 
geheissen haben . . für Danpr haben wir swei selbständige Zeugnisse, Bigs- 
thula u. Ynglingas, c. 20. Dies spricht gegen Bugges Vermuthung Arkiv I, 
811, Danpr von Danparstadir wie Bomulus von Borna: "Stätte am Fluss 
Danpr**. Ich glaube, es kann nur heissen Stätte des Danpr . . Flüsse als 
Dämonen kennt die germ. Mythologie u. Poesie nicht, wohl aber die sla- 



Digitized by 



Google 



32 Schatte: Anganty-Evadet. 

▼isohe, spec, die nuwische, und gerade dasselbe Paar Danr und Bampr, dem 
wir in der Bigsth. tu in der Yngl. begegnen . . (Bogenwettkaznpf zwischen 
Don and seiner Frau Dnjepra) . . Nur der Name (macht) Schwierigkeit, der 
▼on ross. Dnjepra ebenso abweioht als su got. (Jordanes) Danaper stimmt. 
Sonst isl&nd. Nepr and TanakvUh Man mass entweder annehmen, dass die 
Scandinavier Dnjepr ins Alterthümliche amformten, oder dass sich Danaper 
neben slav. Digepr irgendwo in Bassland erhalten habe, Tielleicht bei den 
Krimgothen, deren Lieder ans die Erz&hlung von Igor bezeugt.. — Was 
den Stein betrifft, (vergleicht) Bugge s. 862 jene Steine, auf welche die ge* 
w&hlten, d&n. u. seh wed. Könige zu treten hatten. Aber steifm heisst auch 
Mönchszelle od. Steinthurm.. Zu Zelle passt "schön", so wie das "heilige 
Grab", entschiedenen besser als zu Stein. Das führt auf Eiew am Dnjepr 
mit seinem berühmten Höhlenkloster seit 1051. Dann könnte das Grab das 
des heil. Antonius, des Gründers des Klosters, sein.. — > Dunkel ist Myrk- 
▼idhr an diesem Orte . . die Worte scheinen zu bedeuten das Gebüsch od. 
den Strauch, dessen (Gattung durch myrc bezeichnet wird. Oder die beiden 
Verse sind verderbt.. In Danparstadir soll nach Pros. S. 265, 18 der hær 
Ärheimar liegen, Besidenz Angantyrs, Verse S. 266, 24. 284, 7. Da es sich 
um Bttssland handelt,. so darf man wohl an Ottern Jordanes o. 4 denken, Tgl. 
die Insel Gepedoios o. 17. Emar heraS ist unbekannt, erinnert an die nor- 
weg. Amtyjar^ Emef/jar. — Ärheimar wäre ebenso ein von den Germanen 
in der Fremde neugebildeter Ortsname wie Gauoalandensis locus Amm. Marc. 
81, 4, 18. 

Orytingalidi S. 278, 1 prosa, V. 284, 5 wohl (zu) ostg. Greutungen. — 
Möglich, obwohl unbeweisbar, ist es, dass der Name des Schwertes Tyrfingr, 
der auch als Personenname vorkommt, — einer der Amgrimssöhne heisst 

so, mit dem Volksnamen der Westgothen, Tervingen, zu thun hat. 

Dylgja oder Dyngja? offenbar eine Ebene. — Dunheiär "Donauebene"? 
Dünd — "Donau" Heilagra manna sög. I, 808. Aber auch die russ. Düna 
heisst altn. Duna. (Falls) Dunheiär — "Donauebene", böte sich eine Anknüp- 
fung an die russ. Localit&t des Gothenreiches dar durch die Unternehmungen 
der Bussen an der Donau im 10. Jh.; aber nähere XJeberei nstimmung seig;t 
sich nicht. — Jösurfjöll. Sind die Formen mit der Endung -a die richtigen, 
so käme man auf die Berge der Jassen, d. i. Alanen, Osseten, erwähnt im 
14. Jh. in der Slrim, Tomaschek, Die Gothen in Taurien S. 48, aber auch die 
siebenbürgischen Karpathen heissen in einer Quelle des 15. Jh. alanische 
Berge, s. Tomaschek S. 49. — Nur die Donauebene gibt eine Anknüpfung 
an (die) Schlacht von 451. Im Chron« Paschale 1, 587, Corp. sor. byz., wird 
der Sieg des Aetius in der That an die Donau verlegt. An der Donau liegt 
nach Anon. Belae regis c. 46. 47 Centum montes. Wenn JösurQöU entspräche, 
so würde sich die auffallende Angabe des Liedes, dass die Schlacht auf allen 
Jösurbergen geliefert werden sollte, erklären. (499) "Harvada fjölV, Man 
braucht nicht an eine unbegreifliche Veränderung des Wortes „Karpathen" 
zu denken. Es sind, was sachlich allerdings z. T. dasselbe, "Berge der Ghor- 
vaten", Horithi Aelfired. Sie sassen nördlich der Karpathen. Ordfd. Einen 
Fluss ähnlichen Namens, der in den Karpathen entspringt, wie das doch 
wahrscheinlich der Sagaschreiber meint, und sich in das Meer ergiesst, gibt 



Digitized by 



Google 



Schütte: Anganty-E vadet. 38 

es nicht. Aber die Grabow mündet bei Bügenwalde und der Grabow ist ein 
Meeresarm bei Stralsund. Das führt auf das pommersche Beidhgotland. 
Durch die Ausdehnung aber bis in die Karpathenländer kommt die Vorstel- 
lung der Vierseile doch der des Liedes n&her als irgend eine andere. 

Wenn wir fragen, welcher hist. Thatsache oder welchem psycholog. 
Vorgänge diese Meinung, es habe ein Gothenreich in S-Bussland gegeben, 
ihren Ursprung verdankt, so scheint es, dass sich mit Erinnerungen an das 
Beich des Ermanarich im 4. Jh. Nachrichten von dem germ. Ursprung des 
russ. Beiches verbanden, das seit d. 9. Jh. bestand und seit Ende des 10. Jhs* 
als ein christliches betrichtet werden konnte. Unmöglich wäre es nicht, 
dass die Warftger, deren Verkehr mit den Krimgothen beseugt ist, Toma- 
schek, S. 82 f. und die von den Krimgothen als Stammverwandte angesehen 
wurden, (Brief des got. Toparchen vom 10. Jh., Tomaschek 8. 85) — durch 
die Existens dieser Gothen, yielleicht auch durch deren Lieder über das alte 
Ostgothenreich, vielleicht auoh über Einselheiten der Hunnenschlacht von 
451, unterrichtet wurden." (488) "Lm Zusammenhang mit der Annahme 
eines russ. Gk>thenreiches scheint die abentheuerliche Theorie der Yngl. c. 20 
▼on der Wanderung der Götter, der Asen, von dem Ostufer des Don nach 
Skandinavien zu stehen.'' 

Heinzel skelner altsaa mellem to Lag i Anganty-Episo- 
den: 1) Bundstoffet o: de gotiske Sagn, 2) den foreliggende 
Overlevering o: det nordiske Kvad og Sagatexten. Med Hen- 
syn til det geografisk-ethnografiske Navnestof fastslaar han, 
at der af utvivlsomt gotisk ikke findes andet end selve Go- 
ternes Folke- og Landsbetegnelser: Ooter^ (H)BeiiSgoter^ Bree- 
der ^ OoS'pjö&j hvortil kommer af tvivlsomt Stof Dunhei&r = 
Donausletten? og Vistiavudu = Goternes gamle Hjem i Preus- 
sen?, men Dünheidr kan ligesaa godt henføres til nord. Dund 
'Donau" <^ 'Dyna", og Vistiavudu kan være lig Alfreds 
Vislelandj Grænseegn til Goternes senere Bopæl Dakien, og 
saaledes stamme fra den yngre angelsaxiske Geografi; alt det 
øvrige geografisk-ethnografiske Navnestof i Anganty-Episoden 
gaar ikke længere tilbage end til det nordiske Herredømme 
i Busland i d. 9 — 10 Aarh. og udtrykker, hvad man kan 
kalde en specielt varægisk Synskreds. 

Heinzels Bevisførelse er vigtig for Spørgsmaalets Kla- 
ring, thi saameget er vist, at med større Lærdom kunde Til- 
stedeværelsen af den varægiske Synskreds næppe være efter- 
sporet. Men afsluttende kan Bevisførelsen næppe kaldes; 

AUMjr rom «oboms nx.ox.ooi xzi, «t rduD xvii. 3 



Digitized by 



Google 



84 Schütte: Anganty-Kvadet. 

Heinzel maa selv adskillige Steder indrømme Tilstedeværelsen 
af Tvivl, Modsigelser etc., og han har i det hele næppe til- 
strækkelig klargjort sig de geografiske Synskredses Væsen 
og udstrækning. Og hertil kommer nu, at Heinzel ikke har 
sikret sine Opstillingers Holdbarhed gennem den nødvendige 
Modprøve. Naar han selv konstaterer lo Lag i Overleverin- 
gen, et gotisk og et nordisk, saa er det klart, at han ikke 
kan nøjes med at undersøge, hvorvidt StoflTet lader sig forståa 
udfra det i det nordiske Lag indeholdte S3^spunkt: han 
maatte paavise, at det gotiske Synspunkt er absolut forsvun- 
det, men denne Paavisning har han efter min Mening ikke 
leveret. 

I det følgende skal jeg først gennemgaa Heinzels An- 
tagelser Punkt for Punkt for at paavise Betænkelighederne 
ved dem; med spærret Skrift betegner jeg saadanne Steder, 
hvor Heinzel selv indrømmer Tvivl eller Modsigelser. — Bag- 
efter skal jeg saa foretage den omtalte Modprøve, dvs. un- 
dersøge, hvorvidt Anganty-Episodens Stof ikke muligvis lader 
sig forståa ligesaa godt fra gotisk S3^spunkt som fra 
nordisk. 

1. ^Vistlavudu muligvis ikke lig Goternes ^eald epd- 
stoPj men = Visleland o: Grænseegnen til Goternes senere 
Boplads Dakien". Det burde undersøges, hvorvidt Kong Al- 
freds lærde Kundskab om Dakien har noget Sidestykke i den 
ægte folkelig ags. Synskreds. 

2. ^Vyrmhere rimeligvis ikke lig Ormarr^ der tilhører 
den nordiske jOkidVeA^Episode; Navne-Identiteten kan være 
tilfældig". Det burde undersøges, hvorvidt Navnet Ormarr 
er saa hyppigt i nordisk og angelsaxisk Navnegivning og 
Digtning, at Formodningen om tilfældigt Sammentræf er nær- 
liggende. Det burde yderligere undersøges, hvorvidt et fir- 
dobbelt Navnesammentræf som det mellem Heaporic Sifeca 
Vyrmhere Vip-Myrginger og Hei&rekr Sifka Ormarr Myrk- 
Vi^r har noget Sidestykke andensteds. 



Digitized by 



Google 



Scb&tte: Anganty-Evadet. 85 

3. ^Hreiifgotaland rimeligyis ikke lokaliseret i Rmmem^ 
men i Busland^ som Genklang dels fra Ermanriks Qotenrige^ 
dels fra Burtka Varingerige^. Heinzel indrømmer selv en 
afvigende Op&ttelse i Str. 68, der henlægger Hreidgota- 
land til Pommern (== Goternes eald epelstol). 

4. ^Danpar ikke === Jordanes Danaper, men = russ. 
Dt^epTj nord. N^y Tanakvtsl". Heinzel indrømmer selv, at 
Lydforholdene modsiger den russisk-nordiske Oprindelse. 

^Danparstaifir » Staden KieuT] det burde drøftes, om 
Danparstadir tillige skal opfattes som Navnet paa en ProvinSj 
eller hvorledes det ellers kan gaa til, at der indenfor Dan- 
parstadir nævnes en hel Bygd^ Årheimar. 

5. ^MyrhviiStj dunkelt". Heinzel forsøger ikke at 
lokalisere det. 

6. ^Årheimar j Angantys Besidens = et nydannet Navn 
for en gotisk Egn i Busland = Oium hos Jordanes (dvs. 
Weichaéldéltaet, altsaa i Freuaseny. Det burde forklares, 
hvorledes det kan gaa til, at Residensen i et sydrussisk Rige 
li^er i Preussen, og at den Synskreds, der slutter sig om 
dette Centrum, mod Sydrøt naar helt til Sortehavet og Donau- 
mundingen, medens den mod Vest knap naar til det umiddel- 
bart tilstødende Pommern. 

7. ^Dunheitft. Tvivlsomt, om Dm = Donau eller 
Dyna^. Det burde forklares, hvorledes denne Opfattelse skal 
forliges med Textens øvrige Angivelser. Efter Texten kom- 
mer Hunnerne til Dünheidr søndet^fra] dette passer ikke til 
Donau. Efter Texten passerer de først den store Bjærgskov 
Myrkvidr; dette passer hverken til Donaus eller til Dynas 
Omgivelser. 

8. ^HarvaifafjölL Hvorledes Karpatheme direkte skulde 
blive til JSarvaåaj er ubegribeligt; derimod passer de godt 
til Chorvatemej jfr. Alfreds HorUkP. Der burde ikke sees 
bort fra, at Harvada og Chorvater ingenlunde stemmer fuld- 
stændig i lydlig Henseende, og det burde godtgøres, at Ho- 



Digitized by 



Google 



36 Schütte: Anganty-Evadet. 

rithi hos Alfred er ægte folkelig ags. og ikke stammer fra 
lærd Overlevering (jfr. Punkt 1). 

9. ^Qrafd. Udspringer, efter hvad Sagaskriveren sand- 
synligvis mener, i Karpatheme^ hvilket stemmer med Gbter- 
rigets sydøstlige Lokalisering^. Om Grafå siges der i Virke- 
ligheden kun, at den falder i Havetj og Heinzel genfinder 
den selv i Grabow ved den pommerske Kyst; at den udsprin- 
ger i Harvara fjoU, siges intetsteds. (Heinzel indrømmer 
selv, at den af ham givne Lokalisering forudsætter en anden 
Beliggenhed af Hreidgotaland end den, han ellers antager 
for den gældende baade i Versene og Prosaen; jfr. Punkt S). 

Det anførte maa vist være tilstrækkeligt til at vise, at 
Antagelsen af varægisk Synspunkt langtfra bringer nogen 
absolut tilfredsstiUende Orden i Angantykvadets Geografi. 
Jeg skal nu foretage Modprøven, dvs. undersøge, om det gaar 
bedre xxdfvs^ gotisk Synspunkt; mine Resultater bliver følgende: 

1. Vistlavtidu passer overmaade godt til Goternes "eald 
e|)el8tol'' o: Weichsellandet. At den ags. Synskreds omfattede 
Weichselfloden, fremgaar af Vidsid II, som nævner Oef- 
terne (o: Qepiderne) ved Siden af Venderne o: i Oepidoios; 
endvidere af Vulfstans Rejsebeskrivelse, der nævner lying 
o: den ægte folkelig ags. Sprogform for Navnet Elling i 
Preussen. Derimod har vi ingensomhelst Holdepunkter for, 
at den folkelig ags. Synskreds nogensinde naæde til Dakien. 
I Vidsid findes der nok Personalstof, der maaske kan føres 
didhen, men intet tilsvarende geografisk Stof undtagen det 
navnkundige Folkenavn Hunnerne; af Digtet Elene seer vi, 
at Angelsaxeme savnede en folkelig Sprogform for Donau, 
og af Sprogformerne hos Alfred seer vi, at hans Meddelelser 
om de forhen østgermanske Egne beroer paa en skriftlig høj- 
tysk Kilde (jfr. latinske Spro^ormer som Datia^ AlpiSj høj- 
tyske som Pulgara^ Surpe^^SorheTj Ostsæ, Ct)«an = Goter, etc.). 

2. At Identiteten Vyrmhere—Ormarr skulde være et 
Lune af Tilfældet, har jeg ondt ved at tro paa. Hos Searle, 



Digitized by 



Google 



Schtttte: Angaaty-Kvadet. 87 

^^ jo ganske vist ikke er nogen særlig vægtig Autoritet, 
finder jeg kun ganske faa Exempler paa Navnet Yurmhere, 
og i Nordisk har jeg til Dato aldrig truffet det tilsvarende 
Navn undtagen netop i Herv. Naar yderligere denne Identitet 
ikke optræder isoleret, men ledsaget af tre Paralleler Heapo- 
ricSeidrekr Sifeca-Sifka Vip-Myr g-Myrk-^Vip^ forekommer 
Tilfældigheden mig endnu vanskeligere at tro paa, og fiøjes 
hertil de af Heinzel selv accepterede Identiteter Incgenpeav- 
AngantifT og Hlipe-Hlgifrj samt den saglige Identitet: Rræda 
here vergan sceoldan ealdne épélstol ÆUan leodum — Qatar 
vprdü freUi sitt ok fåatrj^tt fyrir Hünum^ saa forekommer 
enhver Mulighed for Tilfældighed mig at være udelukket. 
J^ kan ikke se andet, end at der foreligger en samlet Over- 
levering om hreidgotiske Forhold. (At Sifka i Hervararsaga 
er Hunkem, i |>idrekssaga Hanken, spiller ingen Rolle; Ho- 
vedsagen er, at vedkommende Person begge Steder optræder 
i Forræder-Bollen. Jfr. Vulf-here = Her-V9r?). 

3. Hreiåfgoternes ældste positive Lokalisering (Yidsid) 
hensætter dem altsaa til Weichsdlandet^ ikke til Sydrusland. 
Og hermed stemmer alle de øvrige Opgivelser, uden at vi 
behøver at anvende allermindste Vold paa dem. 

Hünaland ligger dels sønden, dels østenfor Gotaland. 
Denne geografiske Situation kunde nok til Nød tænkes i Syd- 
rusland, skønt det historiske Faktum var, at Hunnerne i 
Rusland slog sig ned ikke søndenfor Goterne, men paa 
selve det gotiske Riges Plads. Ulige bedre lader Situa- 
tionen sig imidlertid forståa, naar vi henlægger den til Mel- 
lemeuropa. Gotaland er det nuværende Polere og Preussen; 
Hünalands Hovedmagt, hvorfra Angrebet skeer, ligger søn- 
denfor Gotaland, dvs. i Ungarn^ hvor jo netop Attilas hi- 
storiske Eongesæde laa. Sagnets navnkundige Etaelenburg. 
Herfra strækker Hunnerriget sig østpaa langs Sortehavet, 
indbefattende Ermanriks gamle Goterrige, og det er fra denne 
Kant, at Hl^dr tænkes at ride vestpaa til Anganty. Hüna- 



Digitized by 



Google 



38 Schütte: Anganty-K vadet. 

land skilles fra Gotaland ved en stor GrænsebjærgskoT; 
dette passer aldeles ikke til de sydrussiske Lokaliteter, deri- 
mod fortrinlig til de mellemeuropæiske: der tænkes saa tyde- 
lig som noget paa KarptUherne og deres vestlige Fort- 
sættelse. Nordenfor Grænseskoven ligger aflade Sletter 
og store Bygder^; her skildres meget malende det polske 
Lavland, som jo netop har Navnet "Sletten" (Rkn er det 
samme Ord som nordisk fala^ "Slette", der forekommer f. Ex. 
i Falufij Falköping etc.). Blandt Lidbyggeme i Gotaland 
nævnes Qrytingerne o: Oreutungeme = Østgoterne] atter et 
Tegn paa nøje Lokalkendskab. 

4. Danpar er lig Jordanes Danaper^ og, som Heinzel 
indrømmer, ikke til at forklare fra den foreliggende russiske 
Overleverings Dryepru etc. — d stgtfum Danpar, der daar- 
lig lader sig opfatte som H DanparstaiT^ da denne "Stad" 
skal indeholde Bygden Årheimar^ opfatter j^ som Misfor- 
staaelse af en oprindelig gotisk Text, og oversætter "ved 
Danpars Bred", jfr. gotisk staps = tysk Qe-stade. 

5. Årheimar opfatter Heinzel som en nordisk Nydan- 
nelse, der svarer til gotisk Qjoa. Dette er sproglig betragtet 
meget nærliggende, ja ovenikøbet behøvede Årheimar slet 
ikke at være nogen egentlig Nydannelse, thi gotisk *Aujo8^ 
der udtaltes Ajos *), kunde paa Nordisk ligesaagodt opfattes 
= Åerne som = Øerne. Men saglig har Tingen sine Betæn- 
keligheder, thi Årheimar siges at høre til Danparstadir, alt- 
saa Dnjeprs Opland, og dertil kunde man dog ikke uden- 
videre regne Weichselflodens Munding. Imidlertid er det 
naturligvis altid muligt, at en politisk Landskabsinddeling til 
Tider kan ophæve de naturlige Grænser. 

6. Myrkviifr. Dette "gaadefulde" Navn er simpelthen 
= MiriquidUj dvs. det gotiske Navn for Erzgebirge (Thiet- 
mars Chr., MG V, 807). At Navnet Miriquidu oprindelig 

^) I alle østgennanske Dialekter paa nær Bargundisk var au foran j 
monofthongeret til cl. Undtagelser findet ikke. 



Digitized by 



Google 



Sohatta: Angmnty-Kvadet. 89 

er gotisk, fremgaar deraf, at Tyskerne ikke brugte Ordet 
"Ved'* = Skov, medens det er paaviselig tilstede hos Goterne; 
jfr. Folkestammen Vidivarjer. 

7. Dunhetifr. At denne Lokalitet skal søges ved Donau, 
er umuligt, hvis der da skal være nogen Mening i Textens 
Ord. Der siges nemlig, at Hunnerne søndenfra rykker 
igennem Mørkveden, som skiller Hunaland og (Jotaland, og 
ind paa den Slette, hvor Ormars Borg ligger. * Efteråt de 
har erobret Borgen og fortsat Fremrykningen videre nordpaa, 
stævner Anganty dem til Kamp paa Dunhede. Da han selv- 
følgelig ikke kan foreskrive en sejrrig fremrykkende Fjende 
en Soimpplads i Fjendens eget Land, maa Dunhede tænkes 
at ligge i fortsat nordlig Retning. Og det kan da ikke være 
andet end det Sletteland, der i Oldtiden beboedes af Folke- 
stammen Lugii Dunij omkring den øvre Oders Leje, altsaa 
netop det første aabne Land norden for Hovedpasset fra 
Donaulandet. 

Dylgja lader sig ikke opspore. Hvis Dyngja er det rig- 
tige, kunde Navnet tænkes at høre til DunqjeCj et af den 
øvre Weichsels betydeligste Tilløb. Beliggenheden passer 
overmaade godt til Dunheidr. 

Jpsuffjældene eller Jassqfjældene kan jeg ikke med Be- 
stemthed paavise, dog skulde jeg være tilbøjelig til at gen- 
finde dem i det sydvest for Dunemes Slette liggende Bjærg- 
drag, som paa slavisk hedder Jesenik (tysk Qesenke\ hvilket 
er en Oversættelse af det gamle Askiburg^ ^Askebjærget^ 
(Much, Deutsche Stammeskunde s. 57); da ^jpmrr" i nordisk 
Digtersprog siges at være en Træart, er det muligt, at det 
netop er det gotiske Ord for Ask. At Goterne sætter Hun- 
neme Stævne i Bjærgene, kunde synes en Modsigelse mod 
den for^aaende Text, da Hunnerhæren jo allerede har pas- 
seret Bjærgpasset og er rykket ind paa Sletten, men det er 
vel at forståa som en gotisk Flankebevægelse for at true 
Fjendens Tilbagetogslinje. 



Digitized by 



Google 



40 Schütte: Anganty-Evadet. 

Til den her givne Lokalisering passer det paa det nø- 
jeste, naar der siges, at "ved Dylgja, Dunhede og J98ur- 
Qældene har Goterne ofte vundet sig en stolt Sejr", thi Passet 
ved Dunhede er jo intet andet end Ooterrigets naturlige Ind- 
og Udfaldsport: det maa for Goterne have spillet samme 
Rolle som Eiderbroen og "Kaiegat" for de Danske. 

8. Harvara fjpll. Denne "ubegribelige" Omdannelse af 
Earpathemes Navn er intet andet end deü regelmæssige lyd- 
lovlige Form med germansk Lydforskydning. Da den øst- 
germanske Stamme Skireme allerede c. 250 f. Kr. naaede 
til Sortehavet (Zeuss^ Die Deutschen s. 61), maa Østgerma- 
nemes Bekendtskab med Earpatheme være mindst ligesaa 
gammelt, og det er da kun i sin Orden, at vi her finder den 
germanske Lydforskydning. Hvad Chorvaternes Navn an- 
gaar, saa er Forholdet dette, at kun gennem gotisk Harvapa- 
forstaas slavisk Chorvatiy ikke omvendt; det slaviske t maa 
antages at gengive et gotisk p (jfr. slav. pluk = Folk). 

9. Orafd. Heinzels Identificering med den pommerske 
Qrabow er meget plausibel og stemmer fuldkommen til de 
øvrige paa Nordøsttyskland pegende Stedsangivelser. 



Jeg kan altsaa ikke se andet, end at Anganty-Evadet, 
saasnart man holder sig til det i selve Texten antydede Cen- 
trum, giver intet mindre end en indtil de mindste Detailler 
nøjagtig Lokalskildring, medens det, saasnart man tænker sig 
et andet Centrum, bliver den rene Forvirring. Efter min 
Mening har Anganty-Evadet reddet os et Stykke ægte old- 
germansk Geografi, som der til Dels ikke findes Spor af an- 
densteds. 

Hvad det historiske Indhold angaar, er jeg væsentlig 
enig med Heinzel. Hovedpersonerne maa sikkert henføres til 
den store Hunnerkamp paa de catalauniske Marker; Navnene 
Angantifr og Hlg^r er ukendte ikke blot i Nordisk men ogsaa 



Digitized by 



Google 



Schütte: Angaiity-Kvadet. 41 

i Gotisk, og kan næppe være andet end Ääius (Agetius) og 
Chlodio. Da faktisk allerede Chronicon Paschale og senere 
Belas Notar henlægger Skuepladsen for Aetius' Kamp fra 
Gallien til Donauegnen, er dermed Muligheden for SagnoYer- 
fiøfrelse tilstrækkelig godtgjort. 

Men den i Enkeltheder uddannede geografiske Over- 
levering i Anganty-Evadet forudsætter, at der maa have 
existeret et navnkundigt Kvad ogsaa om en øetiig Hunner- 
kamp. Et saadant, hvis Skueplads falder direkte sammen 
med Anganty-Evadets, kan jeg vel ikke paavise Spor af, men 
j^ vil ialfald gøre opmærksom paa et Par Overleveringer 
ho6 Jordanes, der handler om Hunnerkampe i det nære 
Nabolag. 

Det første Exempel er den fra Priskos hentede Skildring 
af Germanernes store Befrielseskamp efter Attilas Død^ Jord. 
L, 259 ff. Heri forekommer 261 ff. en Opregning af de 
deltagende Folkeslag, hvem Priskos paa samme Maade som 
f. Ex. Sidonius Apollinaris kendemærker ved Tilføjelse af 
deres nationale Yaabenart. Forresten er det vel ikke urim- 
ligt, at Priskos direkte har benyttet et gotisk Evad; at han 
benyttede saadanne, har vi et Exempel paa i hans Medde- 
lelse af Gravkvadet over Attila XLIX, 256, og i Remsen 
L, 261 er der faktisk paafaldende mange Stavrim, der kunde 
tyde paa en gotisk Original, jfr.: 

bellnm oommittitur in Pannonia inxta flarnen 

cni nomen est iVedao . . nbi cemere erat 

contis pngsantem Gothum; ense furentem Gepida, 

in valnere (tmndafnjai) sao Ragam tela (t^pna) frangentem, 

Saavnm pede, 

Hannam sagitta praesamere (jir. Hunnernes '^Aombogar'^ Anganty. 

Str. 94) 
illanam gravi, hjE'ralum levi armatura. 

Sjælen i Befrielseskampen var Gepidekongen Ardaricus dvs. 
Hardurik; man erindres uvilkaarlig om Hreidgoterkongen 
Beaporic = Hei^rekr^ der omkom ved Harva*aQældene, alt- 



Digitized by 



Google 



42 Schatte: Anganty-Evadet. 

saa i Pannoniens Nabolag; dog vil jeg ikke lægge nogen 
Yægt paa denne Navne-Lighed. 

Det andet Exempel anfører Jord. LH, 268, ntyiylsomt 
efter et gotisk Kvad. Jfr. 

contigit ergo^ nt Attilae fili contra Grothos quasi desertores 
dominationis saae yelut fugacia mancipia requirentes, yenirent ig- 
narisqae aliis fratribus (dvs. Thiudimer og Videmir) super Valamer 
solum inraerent. quos tamen ille quamvis cum paucis excepit 
dinqne fatigatis ita prostrayit, ut vix pars aliqua hostiam remane- 
ret^ quae iu fuga versa eas partes Scythiao peteret, quas Danabri 
amnis flueuta praetermeant^ quam lingua sua Hunni var appellant. 

Det tredje Exempel anfører Jord. LIII, 272, endnu ty- 
deligere efter et gotisk Kvad. Jfr. 

Postquam ergo firma pax Grothorum cuok Romanis effecta est, 
videntes Gothi non sibi sufficere ea quae ab imperatore acciperent 
simulque solitam cupientes ostendere virtutem^ coeperunt vicinas 
gentes circumcirca praedari^ primum contra Sadagis^ qui interiorem 
Pannoniam possidebant, arma moventes. quod ubi rex Hunnorum 
Dintzic filius Attilae cognovisset^ coUectis secum qui adhuc vide- 
bantur quamvis pauci eius tamen sub imperio remansisse 
Fltzinznres, ^ngisciros^ 
J^ittugores^ faraores, venientesque 
ad fasianam Pannoniae civitatem (iaurg) 
eamque circumvallans fines eius coepit praedare. quod comperto 
Gothi ibi, ubi erant, expeditionemque solventes, quam contra Sada- 
gis colligerant, in Hunnos convertunt et sic eos suis a finibus in- 
glorios pepulerunt, ut iam ex illo tempore qui remanserunt Hunni 
et usque actenus Gothomm arma formident. 

Jeg formoder, at Vyrmhere-Ormarr-Episoden omhandler 
en lignende Hunnerkamp. Den er sagtens forefaldet efter 
Attilas Død; derpaa tyder to Omstændigheder. For det før- 
ste er der det paafaldende Personforhold, at Hunnerkongen 
er Humle, ikke Attila selv; dette er sikkert et oprindeligt 
Træk, thi den normale Sagnudvikling er jo, at den mere 
navnkundige Figur fortrænger den mindre navnkundige, ikke 
omvendt *). For det andet er der det ligesaa paafaldende 

^) Navnet Hamle behøver ikke at have været oprindeligt; defer maaske 
konstrueret af Hl9d8 tilnavn Humlungr, der kan betegne ham. som Efter- 
kommer af den gotiske Kongestamfader Humah 



Digitized by 



Google 



Schütte: Angmnty-Kvadet. 48 

Talforholdf at Hunnerne, skønt Rub og Stub tages med, lige 
ned til 12aar8 Drenge, alligevel ikke kan stille mere paa 
Benene end knap 50,000 Mand — Gbteme kun Halvdelen — ; 
dette stemmer, mener jeg i Modsætning til Heinzel, grumme 
daarlig til Kampen paa de catalauniske Marker, hvor der 
paa b^ge Sider deltager talrige Folkeslag, og hvor Mande- 
faldet allerede hos Jordanes angives til 165,000, i Historia 
miscella til 180,000, hos Idatius til 300,000, hos Fredegar 
til 350,000 (Heinzel S. 467); derimod stemmer det overmaade 
godt til Forestillingen om Hunnernes stærkt reducerede Magt 
efter den germanske Befrielseskrig, jfr. Dintzic's "faatallige 
Folkeslag, der endnu var forblevne under hans Herredømme^. 
Altsaa indeholder Anganty-Evadet ogsaa i sit historiske Stof 
Træk, der peger hen paa en nøjagtig og tilforladelig Lokal- 
tradition. 

Hvor meget eller hvor lidet der ellers maa henføres til 
den hreidgotiske Original, skal jeg ikke her forsøge at ud- 
rede; det bliver vel i Grunden det meste, naar vi lige netop 
fradrager de fra den galliske Skueplads stammende Navne 
Anganty og Hl9dr og den maaske fra Norden stammende 
Skjoldmø Herv9r. Men saa meget tror jeg er sikkert, at vi 
har et gotisk Stof for os^ der i Overlevering staar nærmere 
ved Originalen end noget andet af de fra Goterne stammende 
Sagn. Det tør noget nær bruges direkte som historisk Kilde, 
og dets Oplysninger er saare vigtige for Forstaaelsen af den 
store Folkevandring, fordi de viser os, at de indrykkende Ven- 
der ikke, som det læres af den tyske Historieforskning, fore- 
fandt et frivillig forladt, næsten mennesketomt Land, men 
tværtimod en endnu fuldtud leve- og forsvarsdygtig ger- 
mansk Befolkning. De maa altsaa have erobret Landet med 
Yaaben i Haand, hvilket bidrager meget til Forklaring af 
den senere Tids rasende Nationalhad mellem Tyskerne og 
Venderne. 



Digitized by 



Google 



44 Schütte: Anganty -Kvadet. 

Efterskrift. Yed nørjere Eftertanke finder jeg det 
næBten utvivlsomt, at Hea&aric er lig Gepidekongen Ardari- 
ctis. I de yngre øst* og vestgotiske Dialekter (paa nær det 
vestgotiske Uofsprog) hersker omtrent uden Undtagelse en 
forlænds Yokalharmoni, der kræver a efter foregaaende a^te 
efter e^ i, w, å efter d, D. Jfr. Ardabures (tre Personer hos 
Jordanes) =' vulfilansk Hardurhaur; Glose seinai-gairns 2. Tim. 
2, 3 = vulf. seina-gairnSj Ravenna-Dokumentets Sufijai-fripas 
= vulf. Sunja-fripus. ti-et synes ogsaa ellers at kunne gaa 
over til a, jfr. Sunjai-fripas og det andet Dokuments Fripa- 
reikeUceis. Altsaa svarer gotisk-latinsk Arda-ricus til gepi- 
disk Har&u-rlkSj og dette maatte paa Oldengelsk lettere kunne 
opfattes som Hea^u-ric end som det etymologisk tilsvarende 
Heard-ric. Sagligt er det næsten utænkeligt, at Hardurik, 
Attilas fornemste Raadgiver (rex ille famosissimus, Jordanes 
XXXVIII, 199) og Helten i Frihedskampen mod Hunnerne, 
ikke skulde have fundet en Plads i Overleveringen. 

København. 

Gudmund Sohtitte. 



Digitized by 



Google 



De nasalerede vokaler og deres betegnelse 
i de danske runeindskrifter. 

Om dette æmne har fil kand. B. Sjöros i Ark. nf. XVI, 
s. 211 ff. skrevet en afhandling, hvortil jeg kunde have sær- 
deles meget at bemærke; men jeg skal så vidt muligt ind- 
skrænke mig til at omtale det væsenligste. 

Forfatteren indleder sin undersøgelse med en höjst mær- 
kelig udtalelse. Efter at have bemærket, at indskrifterne 
med den yngre runerække som bekendt i de første århun- 
dreder af sin tilværelse har særskilte tegn for oralt og nasalt 
a, nemlig runerne \ og |^, fortsætter han: "Att endast voka- 
len a äger skilda tecken, antyder emellertid, att nasaliteten 
ej behandlats lika hos alla vokaler", og længere nede hedder 
det: "üti de danska runinskrifterna är det i allmänhet en- 
dast a, som varit nasaleradt, eller med andra ord: endast hos 
a var nasaliteten (i vissa ställningar) i så hög grad bevarad, 
att den betecknades". Nu er det jo imidlertid en af funda- 
mentalsætningeme, ja den allervigtigste sætning i læren om 
runeskriftens udvikling i Norden, at det udelukkende skyl- 
des de ændringer, der i tidens løb foregik med sproget, at 
man fik to tegn for a-lyden (og for de andre lyd, der måtte 
udtrykkes ved disse tegn), hvad der derimod ikke kunde ske 
med 2- og w-lyden (og følgelig heller ikke med de andre 
lyd, hvorfor runerne | og f) var tegn). Men når man heraf 
vil drage den slutning, at det alene var a, der var nasaleret 
i runeindskrifterne, begår man efter min mening en stor 
sproghistorisk fejl. For mig står det som selvfølgeligt, at 
lige så vist som præpositionen d langt ned i tiden var nasa- 
leret og altså skreves med |^, lige så vist var det samme til- 
fældet f. eks. med præpositionen i og med det nægtende ti-, 
skönt runeskriften her nødvendigvis måtte bruge de samme 

ABXXT TOM «OKDMX FILOLOOX XXI, VT W'6UD XTIX. 



Digitized by 



Google 



46 Wimmer: Nasalerede vokaler. 

tegn som for det unasalerede t og t#. At det d, der i 01a- 
Tendmp-indskriftens pur udtrykkes ved ranen f), var nasa- 
leret Uge 8& vel som d i de mange navne, der i indskrif- 
terne b^^der med qs-, kan efter min mening ikke være 
mindste tvivl underkastet, og et direkte bevis herfor finder 
jeg i skrivemåden p^urui på den stone Jællinge-sten^ hvor- 
om nærmere nedenfor. Det skyldes derfor kun sprogets hi- 
storiske udvikling, at man i tidens løb fik to t^^ for o-lyden, 
skont man naturligvis her lige så godt som ved t og tf kunde 
have hjulpet sig med et enkelt tegn, således som man gjorde 
på Island, da det latinske alfabet indførtes, uagtet udtalen 
med næselyd den gang, som vi véd af den gamle gramma- 
tiske afhandling i Snorra Edda, var i fuld brug ved alle 
vokaler. Det samme er jo også tilfældet i de nyere sprog. 
For det danske rigssprogs vedkommende kan man ganske 
vist nu opstille den regel, at vokalerne i almindelig dannet 
tale, der ikke er påvirket af en bestemt dialekt, i reglen 
ikke får næselyd; men nasaliteten indtræder dog temmelig 
regelmsBssig, når en lang vokal står mellem to næselyd, ofte 
også ved en kort vokal mellem to næselyd, sjældnere når 
vokalen kun efterfølges af nasal (mene, mændy Bine}j og dette 
gælder, som eksemplerne viser, lige så vel ved t , der efter 
kand. Srs mening er vanskeligst at udtale med næselyd og 
derfor tidb'gst skal have mistet nasaliteten, som ved de øv- 
rige vokaler ^). Det samme er selvfølgelig tilfældet i mange 
danske dialekter, hvor nasaliteten spiller en stor rolle ')• 
Og for mit personlige vedkommende kan jeg tilfoje, at det 
falder mig lige så let at udtale i og u som a med næselyd. 
Overhovedet kender jeg ikke noget sprog eller nogen dialekt 
med nasalvokaler, hvor den af forfatteren opstillede regel har 
gyldighed. Særlig interessant for de nordiske sprogs ved- 
kommende er jo forholdet i Dalarne, hvor de gamle nasali- 

*) o. Jespersen, Fonetik, s. 264. 
>) Bmst. s. 266. 



Digitized by 



Google 



Wimmer: Nasalerede vokaler. 47 

tetsregler for en stor del endnu gælder, således som Noreen 
har påvist i sin bekendte afhandling ^ ). Som ganske urigtig 
må jeg derfor stemple den slutning, som kand. S. drager af 
sin falske forudsætning: ^Att a sålunda var den vokal, som 
lättast nasalerades och längst bibehöll nasaliteten, torde gälla 
inom alla de nordiska språken^, og alle de beviser, han i det 
følgende mener at kunne drage af denne sætning, må jeg 
fra først af erklære for ganske uholdbare. 

Efter denne indledning går forfatteren over til i det 
enkelte at behandle brugen af det nasalerede a i de danske 
runeindskrifter, der er olFenliggjorde i de to førete bind af 
mit værk "De danske runemindesmærker". Hele det herhen 
hørende stof har jeg i øvrigt, for så vidt det var kendt 1887 
— og meget lidt er siden den tid kommet for dagen — , 
sammenstillet og bearbejdet i "Die runenschrift" s. 319 — 23, 
hvor jeg også har medtaget runeindskrifterne i Skåne, af 
hvilke kand. S. kun har taget hensyn til de i mit første 
bind meddelte historiske indskrifter. Skönt jeg i det hele 
og store endnu må fastholde den fremstilling, som jeg har 
givet på det nævnte sted, vil det dog næppe vække forun- 
dring, at jeg i løbet af de 17 år, der er forløbne siden ud- 
givelsen af "Die runenschrift", og i hvilke jeg stadig har gjort 
de danske runemindesmærker til genstand for fornyede un- 
dersøgelser og overvejelser, på et og andet punkt har kunnet 
ændre min opfattelse eller har kunnet göre en ny iagttagelse, 

hvad der vil fremgå af det følgende *). 
% 

*) "De nordiska spr&kens nasalerade vokaler* i Ark. III, s. 1 ff., hvor- 
med m& sammenholdes A. Kocks vigtige afhandlinger ^Till fr&gan om bryt- 
ning och nasalvokaler i fornnordiska spr&k" i Ark. nf. Xm, s. 161 ff. og 
'^Om «-brytningen i fornnordiska spr&k'' smst. XV, s. 284 ff. 

') Om Tryggevælde-stenens p^i batri, der betegner Pæim batri, har 
jeg i Die run. s. 821 udtalt mig s&ledes: "Wenn diese inschrift [Tryggevælde- 
stenen] 2>4i batri in der bedeutong Pteim hætri hat, so bezeichnet L nn- 
sweifelhaft, dass der nasal vor h ansgelassen ist, aber kaum, dass der diph- 
thong €Bi nasaliert gewesen; denn das wort stain wird (sweimal) mit der 
dr-rune geschrieben wie auf dem Glavendruper steine, was auch ohne aus- 



Digitized by 



Google 



48 Wimmer: Nasalerede vokaler. 

Eand. S. omtaler først Basaleringen af det korte a i 
svagt betonede stavelser, efter hvilket en umordisk nasal er 



nähme ia den nooh älteren inschrifteD (Kallerap, Snoldelev, Helnæs, Flem- 
løse) sowie anf der grossen masse jüngerer steine der fall ist (so liat der 
grössere Gunderuper stein stain wie [laim neben t)4nsi)^ Herom bemær- 
ker kand. S. s. 228: ^Hämti delar jag fullkomligt Wimmers &8ikt: L kan oj 
beteckna nasalitet, åk a i stain i denna och äldre inskrifter (t. ex. Helnæs) 
tecknas J^, utan L brukas v&l f5r att utmärka, att nasalen utelämnats". 
Hedens jeg altsä har udtalt mig tvivlende ("kaum"), er kand. S., som helt 
«tøtter sig til mine beviser, ganske på det rene med sagen ("{^ kan ej be- 
teckna nasalitet"). Den tvivl, som jeg allerede gav udtryk i Die run., nærer 
jeg imidlertid ikke længer. Jeg antager nemlig, at ikke blot a og de øvrige 
korte og lange vokaler, men ogsä tvelydene i vore ældre indskrifter blev 
nasalerede af en felgende næselyd; men när runeristerne fira de ældste tider 
her skrev a i og au (ikke ^i og ^u), var grunden simpelthen den, at nasali- 
teten for dem var knyttet ikke til a (o: æ og d), men til det følgende i og 
u, hvis nasalitet jo ikke kunde udtrykkes ved særlige tegn. I Tryggevælde- 
stenens [i 4 i var der derimod en ganske bestemt grund til at betegne nasa- 
liteten, da L her ikke blot var tegn for den nasalerede tvelyd, men tillige 
betegnede, at m var udeladt foran det følgende b (ligesom runeristeren alt- 
sä vilde skrive l%b — {amb o. s. v., overfarte han denne skrivemåde til 
t^i b.). 

Denimod er jeg nu ligesom i Die run. s. 821 mest tilbdjelig til at for- 
klare L i Danevirke-stenens i%n og i Sjering-stenens ^umuta som ''urigtig 
anvendelse af L for i'", da de to tegn ofte sammenblandedes på den tid, til 
hvilken disse indskrifter hører; men i bægge tilfælde skyldes brugen af L 
dog uden tvivl den følgende nasal, idet runeristerne har efterlignet ældre 
indskrifter, som jævnlig havde L foran n og m. Angående den sidstnævnte 
form bemærker kand. S. s. 226: "Wimmer läser Øymunda [skal være 
Øymwida ell. Ømunda D. B. n, s. 183 f.] och skiljer ordet från Ämundr 
[skal være Anmndi D. B. I, s. 124]. Skälet härtill kan jag ej inse: Vokalen 
å tecknades ofta Jf H, och då den här var nasalerad, är det alldeles i sin 
ordning, att den tecknades L fl". At au i runeindskrifterne ofte er tegn 
for lyden å (u-omlyden af a), ligesom ai er tegn for æ (i-omlyden af a), er 
Jo velbekendt (Die run. s. 826 f.) ; men at J^ p| eller |^ p| nogen sinde er 
brugt som tegn for det lange nasalerede a eller d, vil kand. S. ikke kunne 
støtte ved et eneste eksempel, uagtet vi jo i disse indskrifter utallige gange 
møder navne, der begynder med 4'^-» i^'^'« Hvis skrivemåden L f) («f flX 
som kand. S. mener, her var ''alldeles i sin ordning", vilde det dog være 
liojst mærkeligt, at vi ikke træffer den en eneste gang. Nej, sagen er, at 



Digitized by 



Google 



Wimmer: Nasalerede vokaler. 49 

bortfalden. Jeg har i Die run. s. 321 flf. (§ 3, 3) behandlet 
alle herhen hørende former og påvist, at nasalitetcn regel- 
mæssig var forsvunden allerede i begyndelsen af det 9. årh. 
De få undtagelser fra reglen har jeg anført og forklaret som 
fremkomne ved sammenblanding af {^ og J^y altså på en tid 
(sidste halvdel af det 10- årh.), da de to tegn jævnlig for- 
veksledes (Die run. s. 320 og 323, § 3, 1 og 4). Jeg har 
dc^ tilföjet, at man af eksemplerne sinci (acc. plur. m. på 
et par jyske stene), stin^ (acc. plur. på et par skånske stene) 
og kristn^ (acc. plur. m. på den större Jællinge-sten) mulig 
kunde formode, at den foregående nasal havde fremkaldt 
nasaliteten; men jeg forkaster denne forklaring på grund af 
de mangfoldige tilfælde, hvor der fra de ældste tider skrives 
\ umiddelbart efter nasalen. Eand. S. har imidlertid her 
rigtig set, at hvor en urnord. nasal er bortfalden efter a i 
svagt betonet stavelse, har vokalen bevaret nasaliteten, 
såfremt en nasal går foran, men ellers ikke, og som 
bevis herfor bruger han mine to eksempler kristn^ og sin^. 
At denne iagttagelse dog ingenlunde er mig ny, kunde for- 
fatteren have sluttet sig til, hvis han med större omhu havde 
læst mine udviklinger i "De danske runem." I og II. Medens 
jeg nemlig i Die run. s. 322 siger: Mer Ulstruper stein hat 
im acc. plur. skibara sin^ = 5Ä«jpara sind", omskriver jeg i 
D. R. n, 8. 82 disse ord med skipara sin^. Dette er sket 
med velberåd hu og efter den allemöjeste overvejelse, således 
som det er tilfældet med alle mine omskrivninger til Old- 
dansk i dette værk. Jeg anså det nemlig for höjst sand- 
synligt, at {^ i sina i en så gammel indskrift som Ulstrup- 
stenens virkelig var tegn for det nasalerede a, der her var 
bevaret, fordi nasalen gik umiddelbart foran, medens den 



denne skriyem&de aldeles ikke har hjemme i dette tilfælde; men da ældre 
nmoioger (Bafh, Thorsen) ligesom kand. S. i Sjaring-stenens ^umnta 
fandt samme ord som i Århus-stenens ^muta, ans& jeg det for nødvendigt 
p& det anførte sted i D. B. I at advare mod denne fejl. 

AftXIT rÖB NOftDiaX FILOLOGI XXI, ITT VOUD XVn. 4 



Digitized by 



Google 



50 Wiminer: Nasalerede vokaler. 

samme indskrift bruger Jf i det foregående skibara og i tufa- 
Derimod nærede jeg ingen tvivl om, at sinti i Sønder Vinge- 
stenens brut)r sin^ tua betegnede udtalen sina^ dåden lange 
vokal i tua, hvor vokalen dog efter alle analogier at domme 
har bevaret nasaliteten længer end i sinti, skrives med \. 
Både i Die run. og i D. R II, s. 233 har jeg derfor omskre- 
vet disse ord bré^r sina twå. I nogen tvivl har jeg været 
med hensyn til sinci på Jætsmark-stenen og til kristn^ på 
den större Jællinge-sten; men da denne sidste i hvert fald i 
s^R blander |:^ og ^, besluttede jeg mig til i bægge disse 
væsenlig samtidige indskrifter at omskrive |^ med a. Af kand. 
S:s fire eksempler mener jeg derfor, at kun Ulstrup-stenens 
s in q kan bruges som bevis for bevarelsen af det gamle 
nasale a. I øvrigt forekom netop de to ord sinq og stin^ 
i acc. plur. så almindelig i runeindskrifterne, at man langt 
ned i tiden, også efter at nasalen var bortfalden, kunde fast- 
holde den gamle skrivemåde, således som det bevislig var 
tilfældet f. eks. med ordene ^ og J)^ og med de mange af 
de med ^s- sammensatte navne. I modsætning til den her 
givne fremstilling mener kand. S. imidlertid, at Sønder Vinge- 
stenens sin^ virkelig har bevaret det gamle nasale a. Han 
skriver herom s. 215: "Egå-inskriften, som har nuruna, 
acc. pi. m., är äfven ung, men S. Vinge-inskriften med sinti^ 
acc. pi. m., är väl ännu yngre. Orsaken är helt visst att 
söka i, att ultima i nuruna har levissimus, medan ultima i 
s in q har svag levis, en omständighet, som har betydelse, då 
båda inskrifterna beteckna öfvergångsstadiet mellan de äldre 
och yngre inskrifterna^ Såfremt forfatteren havde gjort sig 
den ulejlighed at læse den indskrift, som han her behandler, 
i sammenhæng, vilde han dog af den have lært,« at orsaken 
helt visst" slet ikke er at søge i det forhold, som han an- 
giver. Foruden ordet nuruna, der ikke, som kand. S. skri- 
ver, er acc. pi. m,, men gen. sing, m., har Egå-indskriften 
nemlig også ordet mana acc. sing. = Manna j som jo svarer 



Digitized by 



Google 



Wimmer: Nasalerede vokaler. 61 

fbnske til S. Yinge-stenens sin 4 og tjæner til bevis på, at 
nasalen er bortfalden i bægge tilfælde ^). Også heraf frem- 
går det altså, at jeg med god grund har omskrevet den sidst- 
nævnte form sinaj ikke sina. At nasalen virkelig er bort- 
kastet i analoge former, men samtidig bevaret i andre til- 
fælde, viser de med Jællinge-stenen II samtidige skånske 
Hunnestad-stene, der bægge skriver 4s bum sammen med 
kuna hantaB gen. sing. = Ounna handan. Hermed stemmer 
altså fortræffelig det forslag, som jeg i D. R. II, s. 115 med 
stor tvivl har fremsat til tolkning af den ufuldstændige og 
vanskelige indskrift på Lyngby-stenen, hvorefter sina skulde 
være « sinna acc. sing. m. af sinnt. Herom bemærker imid- 
lertid kand. S. s. 217 not. 1 : "Då inskriften, af diftongen i 
aisku att döma, forefaller att vara så gammal, att man med 
skäl kunnat vänta ultima-a i sina tecknadt |^, ifall det verk- 
ligen vore att utläsa sinna^ acc. sg., så tvekar jag ej att 
utläsa det slna^ acc. sg. f. af pronominet sinn och betrakta 
aisku som oblik kasus af ett okändt feminint appellativ 
(eller kvinnonamn?)". At denne forklaring af sina ikke har 
ligget mig fjærn, kan vel sluttes af mine udtalelser D. R. H, 
8. 114, hvor det hedder: "Det synes naturligst at opfatte sina 
som acc. sing. f. af stnn^ svarende til det foregående aisku; 
men betydningen af dette ord er i så fald ganske usikker". 
At opfatte aisku som kvindenavn må naturligvis på 
grund af det følgende sina kaldes ganske umuligt, og når 



*) Hyilken næsten ntrolig skødesløshed kand. S. har vist over forfor- 
ståelsen af de indskrifter, sont han har gjort til genstand for sin under- 
søgelse, firemg&r til min störste forbavselse af s. 220, hvor han erklærer £g&- 
stenens mana for gen. plnr. af ordet map r med den bemærkning: "att vi 
p& den senare stenen finna Jjr [i første stavelse af mana], är ej ägnadt att 
f9rv&na, åk, som ofvan visats (s. 215), nasaleringen dftr är uppgifven". Han 
henviser altsA her til det sted, hvor han netop har villet bevise det modsatte, 
nemlig at nasaleringen er bortfalden i Egå-stenens nnrnna i modsætning 
til S. Vinge-stenens sin 4, fordi "ultima i nur una har levissimus, medan 
ultima i sin 4 har svag levis". I det sidste tilfælde vilde altså efter hans 
mening også Egå-indskriften have bevaret nasalen. 



Digitized by 



Google 



62 Wimmer: Nasalerede vokaler. 

kand. S. "af diftongen i aisku att döma" anser indskrifteii 
for meget gammel, måtte han først bevise, at ai i aisku 
virkelig er den gamle tvelyd og ikke som i mange tilfælde 
tegn for æ. Skrivemåden a for ^ = a taler bestemt imod at 
göre Lyngby-stenen så gammel, hvad jeg også har fremhævet 
på det foran anførte sted. I modsætning til kand. S» "så 
tvekar jag ej . • . ." forekommer de tvivl, som jeg har gjort 
gældende over for denne tolkning, men som kand. S. slet 
ikke har nævnet, mig adskilligt bedre begrundede ^). 

Vi går dernæst over til at omtale de tilfælde, hvor en 
nasal følger umiddelbart efter a. Jeg har behandlet dette 
forhold i Die run. s. 320 f. (§ 3, 2); men jeg har her ikke 
skelnet mellem stærkt og svagt betonede stavelser, hvad kand. 
S. med rette foreholder mig s. 217, og hvad jeg utvivlsomt 
vilde have gjort, hvis min bog var skreven 1904 og ikke 
1887. Iagttagelsen er jo ikke ny og skyldes ikke kand. S. 
Således siger A. Noreen i Altschwedische Grammatik s. 120, 
1 : "Die nasalität schwindet früher bei schwachtonigem als bei 
starktonigem vokal" (sml. A. Kock i Ark. nf. XIII, s. 178: 
"Nasaliteten förlorades tidigare i infortisstavelser än i fortis- 
stavelser"). Nogen skade har min fremstilling dog ikke voldt, 

') I noten s. 215 hedder det om formen stat 4 p& HäUestad-stenen II: 
^L i nltima beror helt Tisst p&, att tecknen omkastats'^. Hvorfor helt visst? 
Det kunde jo lige s& godt være sammenblanding af k og i' som i den sam- 
tidige Sjörup-stens f ilag q, og at dette er den rigtige forklaring, sjnes mig 
med sikkerhed at fi:«mg& deraf, at de sk&nske runestene overhovedet ikke 
har 1^ men ^ i de stærkt betonede stavelser foran bevaret nasal (sban, 
lånt, hantaB, mana, bram ligesom han, hans, fiansi). At vi ligeledes 
finder L og ^ sammenblandede i Asfærg-stenens ha r ^q, som jeg har anført 
i Die run. s. 820 (§ 8, 1), antager ogs& kand. S. s. 216. Bemærkningen om 
Hällestad-stenens s t at q gentages i evrigt s. 228 not. 8, hvor forfatteren til- 
lige gör opmærksom på, at jeg i Die run. s. 201 har udtalt, at man mulig 
kunde formode, at 4 var den gamle nasalvokal, der var bevaret i infinitiv. 
Han burde dog samtidig have henvist til Die run. s. 822, hvor jeg udtryk- 
kelig har p&vist, at denne formodning ikke kan være rigtig. At dette selv- 
følgelig også nu er mit standpunkt, fremgår tydelig af D. B. I, s. 89, hvor 
jeg angående forklaringen af stat^ kun har henvist til det sidstnævnte sted. 



Digitized by 



Google 



Wimmer: Nasalerede vokaler. 58 

da man af de anførte eksempler let vil kunne slutte, hvad 
jeg i virkeligheden også selv længe har været på det rene 
med, at allerede de ældste indskrifter, der fremviser den art 
former (Glavendrup-stenen o. s. v.), har opgivet nasaliteten i 
de svagt betonede stavelser, når ikke en nasal gik umiddel* 
bart foran a, hvad der vel tor sluttes af det eneste bevarede 
eksempel, Glavendrup-stenens qn^n. Ellers findes der i min 
eksempelsamling på det anførte sted kun ét tilfælde, hvor |^ 
er brugt foran ^ i svagt betonet stavelse, nemlig uhimskqn 
på S. Yissing-stenen II, som jeg i min omskrivning (D. K 
n, s. 119) har gengivet uhémsk^n. Hertil er der senere 
kommet et andet eksempel, nemlig kut>4n på den 1895 op- 
dagede Giver-sten^ som jeg ligeledes har omskrevet go&^n 
(D. R. n, s. 240) ^). Med hensyn til forklaringen af disse 
former har jeg dog været og er jeg fremdeles i stor tvivl. 
Man kunde jo formode, at Giver-stenen, der også skriver 
|>4nsi, i dette ord kun havde bevaret den gamle skrivemåde 
og fra p^nsi også havde overført skrivemåden med |^ ^ til 
ku)>iin. Denne i og for sig rimelige forklaring tor dog næppe 
anvendes på S. Yissing-stenens uhimsk^n, der tilhører en 
tid, da nasaliteten endnu stod urokket i mange tilfælde, så 
at ji^ regelmæssig betegnede den nasalerede vokal. Min for- 
klaring af 4 i uhimsk^n er da den, at der rent lokalt eller 
rent individuelt i visse egne af landet og hos enkelte rune- 
ristere ved siden af de gamle fra oldtiden overleverede na- 
salitetsregler har gjort sig en ny regel gældende, ifølge 
hvilken et efter a følgende n i svagt betonet stavelse kuorde 
udvikle en næselyd. På ganske lignende måde har, således 
som jeg nedenfor skal søge at påvise, i senere tid en nasal, 
der gik umiddelbart foran a, kunnet nasalere dette i til- 



*) Og8& P& L foran m er der siden udgivelsen af Die mn. kommet et 
eksempel, nemlig Sæddinge-stenens minuksiim (D. B. II, s. 4126 og 428 f.). 
Denne form, som jeg nedenfor kommer tilbage til, omtaler kand. S. dog slet 
ikke i denne sammenhæng. 



Digitized by 



Google 



54 Wiininer: Nasalerede vokaler. 

fælde, hvor der ikke i umordisk tid fulgte nasal efter, og 
hYor de ældste indskrifter derfor bruger \ (kuna kunde alt- 
så i yngre indskrifter i visse egne eller i enkelte runeristeres 
udtale blive kun^). 

En helt anden opfattelse af [^ i S. Yissing-stenens uhimsk- 
^n og Giver-stenens kul>4n har imidlertid kand. S. søgt 
at*gör6 gældende s. 217 f. Medens han nemlig erklærer |^ 
i kuplen for urigtig brug af |^ i steden for \j opfatter han 
)^ i uh im sk 4n som den ægte gamle nasal, og i modsætning 
til mig, der anser S. Vissing-stenen for mindst 50 år yngre 
end Glavendrup-stenen, finder han ikke noget, der kan tale 
imod at göre den første ældre end den sidste, som har bort- 
kastet næselyden i -uiart>an. Jeg har støttet min tidsbe- 
stemmelse ikke blot på tvelydens overgang til enkelt lyd i 
uhimskqn og på formen l>isi for det gamle l>ausi, men 
som i alle andre tilfælde naturligvis også på indskriftens 
hele karakter (runeformer o. s. v.; særlig lægger jeg stor 
vægt på formen af s-runen med den venstre stav ført helt 
igennem, hvad der først forekommer i indskrifter fra sidste 
halvdel — navnlig fra sidste Qærdedel — af det 10. årh.). 
Efter kand. S. skal uhimski^n derimod udtales uhæmsk^n 
af en nom. ^ühemiskr^ og formen l)isi er efter ham lige så 
gammel som t>ausi. Men forfatteren skylder os beviset for, 
at der i Dansk på en tid, der ligger forud for Glavendrup- 
stenen, altså i sidste halvdel af det 9. årh., har eksisteret et 
til det velbekendte isl. heimskr svarende hémiskr (således 
skriver kand. S. virkelig, ikke hæimiskB^ som det da vel 
måtte lyde), og at isl. heimskr halr ikke nöjagtig genfindes 
i S. Vissing-stenens uhimskqn hal. At l)isi acc. pi. n., 
der kun forekommer et par gange på forholdsvis meget unge 
stene, ifølge ordets oprindelse nødvendigvis må være yngi-e 
end det i alle de ældre indskrifter brugte l)ausi (l)usi), har 
altid stået for mig som en ganske utvivlsom sproghistorisk 
kendsgærning og vil göre det, indtil jeg ser beviset for det 



Digitized by 



Google 



Wimmer: Nasalerede vokaler. 56 

modsatte. Men i hvert fald royer jeg at udtale med den 
störste sikkerhed, at den, der ifølge indskriftens hele karak- 
ter tror at kunne erklære S. Yissing-stenen II for ældre end 
Glayendrup-stenen, mangler de nødvendige forudsætninger for 
at bestemme de danske runestenes indbyrdes alder. At S. 
Yissing-stenen i enhver henseende står Giver-stenen langt 
nærmere end den gruppe danske runestene, der ligger forud 
for Glavendrup-stenen, er for mig en ubestridelig kends- 
gærning. 

Når vi dernæst vender os til de stærkt betonede stavel- 
ser, i hvilke en nasal følger umiddelbart efter a, har jeg 
udtalt, at nasaliteten i de ældste indskrifter sikkert har været 
gennemført, hvad jeg har sluttet af formen st^tR o: Biændn 
på Flemløse- og Örja-stenen. I indskrifterae fra første halv- 
del af 10. årh. finder vi derimod allerede stor vaklen i bru- 
gen af 1^ og ^, og i løbet af det 10. årh. forsvinder nasa- 
liteten efterhånden. Noget nyt har kand. S. ikke fojet her- 
til; men han forklarer flere former på en anden måde end 
j^. Med hensyn til Flemløse-stenens stqtR, om hvis læs- 
ning som stændR jeg aldrig har næret tvivl, siger han (s. 221): 
''man kan visserligen utläsa detta stq^ndr [skal være stq^ndR] 
och anse inflytande från inf. föreligga, men då inskriften 
otvifvelaktigt är mycket gammal, är jag mera böjd för att 
läsa sttJ^dR^, Åt kun det sidste er rigtigt, lærer den danske 
sproghistorie med så stor sikkerhed, som det overhovedet er 
muligt, og gengivelsen af st^ta som standR vilde efter min 
mening være en grov sproghistorisk fejl. 

Som bevis på, at indskrifterne fra første halvdel af det 
10. årh. endnu har bevaret mange minder om det oprinde- 
lige forhold, men at det dog allerede er rokket i de ældste 
af disse indskrifter, har jeg bl. a. anført Glavendrup-stenens 
l>4nsi ved siden af l>ansi og Tryggevælde-stenens kl^mulan 
ved siden af man. Særlig denne sidste form er jo ved før- 
ste öjekast höjst påfaldende, da vokalen her står mellem to 



Digitized by 



Google 



56 Wixomer: Nasalerede vokaler. 

nasaler, hvorfor vi også på Skiyum-stenen finder m^n^ og 
på Skæm-stenen I mi^nr. Grunden til, at nasalen mangler 
i Tryggevælde-stenens man, søger kand. S. (s. 219 f.) deri, 
at denne form er dannet efter nom. maj) r, medens Rok-stenen, 
således som man almindelig har antaget, omvendt har fået 
m4]iB i nom. under indflydelse af de former, der havde na- 
sal. Dette sidste er jo meget let forståeligt, da formerne med 
nasal var de langt overvejende, hvorimod det omvendte i hvert 
fald må kaldes höjst påfaldende. Men nu véd kand. S. slet 
ikke, om den, der ristede indskriften på Tryggevælde-stenen, 
virkelig i nom. har brugt den af ham forudsatte form ma]ir. 
Hvad vi véd er nemlig kun, at Skæm-stenen har m^nr o: 
m^nnr med nasal og Hedeby-stenen det deraf opståede matr 
o: mandr uden nasal. I nom. og acc. pi. vilde der sikkert 
på Skæm-stenen ligeledes være skrevet m^nr o: mq^nnr med 
nasal og på Hedeby-stenen enten matr eller mitr (sml. lan- 
mitr på Lundagård-stenen) o: mændr uden nasal. Det er 
derfor ikke blot höjst usikkert, men efter min mening meget 
usandsynligt, at Tryggevælde-stenens man skyldes indflydelse 
af nom. maj) r, hvis tilværelse på den tid slet ikke lader sig 
bevise. Derimod anser jeg det for meget let forklarligt, at 
den runerister, som skrev og udtalte kl^mulan med -a^, 
også udelod nasalen i det umiddelbart følgende man, så 
meget mere som dette ord i denne sammenhæng, hvor hele 
vægten lå på adjektivet, sikkert var temmelig svagt betonet. 
Dette stemmer også godt med, at vi på Glavendrup-stenen 
finder {i^nsi ved siden af l>ansi og på Rönninge-stenen, der, 
som jeg har søgt at vise, skyldes samme runerister som Gla- 
vendrup-stenen, pans i. I de stærkt betonede stavelser kunde 
man altså allerede på den tid udtale vokalen både med og 
uden næselyd, og også i den følgende tid finder vi jo jævn- 
lig bægge skrivemåder l>Qnsi og )>ansi. Eand. S. har imid- 
lertid en helt anden forklaring af dette forhold. Han anta- 
ger nemlig, at sproget allerede på de ældste indskrifters tid 



Digitized by 



Google 



Wimmer: Nasalerede vokaler. 57 

har haft de to former p^nai og pfmi Ted siden af hinaBden^ 
at p^mi tabte nasaliteten langt tidligere end pqnsi, og at 
derfor på Glavendrup-stenen ^ansi skal læses pænsij men 
^^nsi p^nai. Da pænsi senere blev den almindelige form^ 
kunde man dog bruge den gamle skrivemåde J^^nsi i denne 
betydning, og |;^ kunde således opfattes som tegn for det una* 
salerede æ og bruges i andre ord for æ^ således i Års-stenens 
l^ki o: længi og i den större Jællinge-stens sqb, som han 
omskriver sSn. Hele denne udvikling anser jeg for urigtig 
fra først til sidst, og den grunder sig jo væsenlig på den 
falske forudsætning, at a har bevaret nasaliteten meget længer 
end æ i samme stilling. Jeg tror ikke, at formerne i de 
nordiske sprog tillader antagelsen af et ffænnsi yed siden af 
pfnnsi allerede i vore ældste indskrifter (noget efter år 800). 
Med sikkerhed lader formen pænnsi (pennsi) sig jo først på^ 
vise i forholdsvis meget unge indskrifter Q)insi, t^ensi), og 
jeg har altid antaget og antager fremdeles ligesom Bugge 
(Tidskrift for Philologi og Pædagogik IX, s. 116), €it ptennsi 
er opstået af pannsi ved lydsvækkelse. Vore runeindskrifter 
viser jo, at lydstofTet i denne meget brugte og derfor meget 
slidte form blev lettet på forskellig måde, idet også n eller 
s kunde udstødes (derfor de i jTigre indskrifter almindelige 
former l)asi, l)ani, hvor vokalens udtale kan være tvivlsom). 
At runeristeren på Glavendrup-stenen virkelig skulde have 
brugt de to meget forskellige former pennsi og pænnsi ved 
siden af hinanden, vilde jeg finde meget påfaldende, hvor- 
imod det er såre let forståeligt, at han har brugt både pænnsi 
og pannsij ligesom vi endnu i vore dialekter ganske almin- 
delig kan høre det samme ord udtalt med og uden næselyd. 
Som bevis på, at |^ i senere tid virkelig kunde bruges i be- 
tydning af unasaieret ^, kan kand. S. kun anføre Ars- 
stenens l^ki; men der er for mig ikke mindste tvivl om, at 
denne indskrift, der gennemfører en fuldstændig nöjagtig 
brug af j^ for det nasalerede a (^sur, fqnsi, stqnta), ved 



Digitized by 



Google 



58 Wimmer: Nasalerede vokaler. 

sit l^ki lige så korrekt udtrykker det nasalerede æ i Ic^ngi. 
Og når kand. S. endelig tilføjer: ''En fullt naturlig förkla- 
ring vinner äfven det hittills oförklarade sq» (= siR) på 
Jællinge-stenen II'', må jeg tilstå, at jeg aldeles ikke forstår 
denne bemærkning. Den siger jo nemlig slet ikke andet, 
end at |^ i senere tid urigtig kunde anvendes for \ i betyd* 
ning æ\ men hvorved adskiller denne forklaring sig da fra 
min (D. R I, s. 28), som går ud på, at vi i s^b har en af 
de i samtidige indskrifter ikke sjælden forekommende sam- 
menblandinger af [^ og \? At man efter kand. S:s udvikling 
med særlig forkærlighed skulde have brugt |^ i steden for \ 
som tegn for det unasal erede æ^ er en ganske uholdbar 
påstand, der ikke på nogen måde støttes af indskrifterne. 

At nasalerne efterhånden forsvinder i løbet af det 10. 
årh. i de betonede stavelser, hvor der fulgte en nasal efter 
vokalen, således som jeg har udtalt i Die run. s. 321, men 
at nasaliteten i visse egne holdt sig længer end i andre, fin- 
der jeg da fuldt bekræftet ved de eksempler, jeg har anført 
på det nævnte sted. De ældste eksempler på bortkastelse af 
nasalen møder vi efter min mening i Glavendrup- og Trygge- 
vælde-stenens l)ansi og man; det næste eksempel, der i tid 
jo ikke ligger så Qærnt fra disse indskrifter, er formen tan- 
markaB på den mindre Jællinge-sten, som for mig slet ikke 
har noget påfaldende. Kand. S. forklarer derimod dette for- 
hold ved følgende bemærkning (s. 223): ''Jællinge-inskriftema 
stå på ett öfvergångsstadium, som synes af den bevarade 
nasaliteten i sin^ [skal være: kristn^ på den större stenlf. 
Som man vil se, slår forfatteren altså her på en efter min 
mening såre uheldig måde bægge Jællinge-stene sammen; 
men herom mere nedenfor. 

Når en nasal ikke er bortfalden efter selvlyden, nasa- 
leres denne ikke af en umiddelbart foregående nasal, således 
som det fremgår af de eksempler, jeg har anført i Die run. 
s. 322 f. Det ældste eksempel herpå i stærkt betonet stavelse 



Digitized by 



Google 



Wimmer: Nasalerede vokaler. 69 

er dog den större Gunderup-stens mak fra begyndelsen af 
det 10. årh.; derimod findes eksempler på svagt betonede sta- 
Teiser allerede i vore ældste indskrifter (sun a b Snoldelev- 
stenen o. s. V.). En undtagelse fra reglen synes imidlertid 
N. Nærå-stenens ni^ut at frembyde. Om denne form, som 
kand. S. behandler s. 223 f., siger han, at han læser den 
med triftong, og da indskriften er gammel, anser han det for 
muligt, at nasaliteten her er bevaret. Dette sidste stemmer 
jo ganske med min udtalelse i D. R. U, s. 368, kun at jeg 
læser nitit med diftong og mener, at )^ er tilföjet som tegn 
for tvelydens nasalitet. Hvorvidt ordet skal læses med trif- 
tong, hvorfor dr. Pipping gjorde sig til talsmand i en mundt- 
lig udtalelse på det 6:te nord. filologmede i üpsala 1902, 
og hvad jeg ved denne lejlighed for enkelte ords vedkom- 
mende søgte at støtte ved former på danske runestene ^), 
eller med diftong, er endnu et åbent spörsmål, der vilde 
kræve en vidtløftig undersøgelse, hvorpå jeg naturligvis her 
slet ikke skal indlade mig. Jeg bemærker blot, at triftong 
i ni^ut ikke støttes af iu, som vi finder i briuta på Skæm- 
stenen I og på Glemminge-stenen. Men for øvrigt spiller 
hele dette spörsmål slet ingen rolle for min bedömmelse af 
Nærå-stenens ni^ut, eftersom jeg i modsætning til kand. S. 
mener, at tvelyden iu i gammel tid har været nasaleret lige 
så vel som det a, der efter hans mening vel skal findes i 
triftongen iau. Skrivemåden niijut er dog i hvert tilfælde 
hidtil ganske enestående, og nogen sikker slutning om nasa- 
litetens bevarelse i dette og lignende tilfælde tor vi næppe 
drage af dette ene eksempel. Ligesom i D. R. II, s. 368 
må jeg nöjes med at udtale, at 4 i ni^ut ^synes at udtrykke 
den næselyd, hvormed iu i niuta er blevet udtalt på grund 



*) Förhandlingar vid sjätte nordiska filologmötet i üpsala, Ups. 1908, 
8. 169 f. — At skriTem&den med ii|n i Nær&-stenens ni^nt ligesom med 
i an i andre indskrifters |»ian{>u kunde tyde p& en fra tii noget forskellig 
udtale, har jeg antydet i Die run. s. 828 not. 1. 



Digitized by 



Google 



60 Wimmer: Nasalerede vokaler. 

af det foregående n". Som støtte herfor har jeg henvist til 
den efter min mening analoge skrivemäde )>4\irui på Jæl- 
linge-stenen II. 

Tilbage står endnu de tilfælde, hvor en urnordisk nasal 
er bortfalden efter vokalen med forlængelse af denne. Her 
holdt den nasale udtale sig længst, idet ^ for jt} først viser 
sig i slutningen af det 10. årh. (Die run. s. 201 og 819 f.). 
Herved må dog bemærkes, at skrivemåden med |^ i de over- 
ordenlig hyppig forekommende ord % (q og ^s- kunde holde 
sig og bevislig har holdt sig længe, efter at nasalen var bort- 
falden, således som jeg har fremhævet i Die run. s. 202. 
Jeg finder det derfor såre let forklarligt, ikke blot at der 
skrives \ for |:^ i de mange tilfælde, som jeg har anført i 
Die run. s. 320 (§ 3, 1 sL), hvortil jeg kunde foje endnu 
flere, men også, at andre samtidige indskrifter i de samme 
ord bruger |:^. Jeg behøver altså heller ikke med kand. S. 
at ty til skrivfejl for at forklare formerne aslakR og askl 
på Århus-stenen II og Sandby-stenen L Hvis vi her virke- 
lig har skrivfejl, må det samme være tilfældet i en mængde 
andre aldeles tilsvarende former. 

At nasalen i disse tilfælde som regel har været bevaret 
endnu ved år 980, finder jeg dog bekræftet af skrivemåden 
]i4urui på Jællinge-stenen II. Om denne form bemærker 
kand. S. (s. 225): "Bruket af [^ i Jiaurui på Jællinge-stenen 
II är jag böjd att förklara på samma sätt som Wimmer (D. 
R. I, sid. 14), ehuru jag är osäker om, hvilket uttal ristaren 
med j^ pl velat beteckna. Tyri (eller Thijré) var ju drottnin- 
gens namn i historisk tid, och l>urui på Jællinge I har 
Wimmer säkert med rätta utläst pyrwL Då ^ f| och [^^ f| 
emellertid aldrig i dessa inskrifter beteckna ^, f&rmodar jag, 
att jämte pyrwi existerat en (senare försvunnen) form med 
bevaradt långt ultima-7, snarast då *pörwt. Huru som helst, 
bruket af |^ tyder på nasalering hos vokalen". Det undrer 
mig unægtelig noget, at forfatteren har givet sin bemærkning 



Digitized by 



Google 



Wimmer: Nasalerede vokaler. 61 

denne form. Den tvivl, som han her udtaler med hensyn til 
udtalen pyrwi^ har jeg jo nemlig selv fremsat ved behand- 
lingen af dette navn på den med Jællinge-stenen I samtidige 
Bække-sten I i D. R. II, s. 37, hvor det hedder: "Det må 
vistnok kaldes tvivlsomt, om runestenenes l)urui, l>uruiaB i 
Olddansk har lydt pyrwiy pyrtojaR] efter runerne kan Jiurui 
jo også læses pårtvé eller purwi^ der nærmest synes at være 
grundformen for pyri (se ordsamlingen)". Det har altså i 
dette som i mange andre tilfælde været min agt i den ord- 
samling, der skal afslutte mit værk, at underkaste spörsmålet 
en nærmere undersøgelse. Det er dog ikke rodstavelsens j/, 
men forbindelsen wj i gen., der har fremkaldt min tvivl, og 
når kand. S. mod læsningen Ji^urui som pyrwi indvender, 
at ^Jjf Pi och 1^ [\ aldrig beteckna j^", synes han ganske at 
have misforstået min mening i D. R. I, s. 14, skönt han "är 
böjd att förklara bruket af {^ på samma sätt" som jeg. Jeg 
har jo udtrykkelig sagt, at f| var tegn for y, men at |^ var 
tilföjet som betegnelse for den nasale udtale, ganske som på 
N. Nærå-stenen q i niqut udtrykker nasaleringen af iw. Om 
l)qurui gengives pyrwi eller porwé {pérm^ purwi) er med 
hensyn til betydningen af 1^^ ganske ligegyldigt, da dette i 
alle tilfælde kun er tegn for vokalens nasale udtale; men 
hvis l)£iurui på Jællinge-stenen II efter min formodning skal 
læses porwé {purwi)y må jeg med störste bestemthed af- 
vise den tilslutning, som kand. S. har givet mig i ordene: 
"l)urui på Jællinge I har Wimmer säkert med rätta utläst 
pyrwi". Såfremt nemlig den ældre form, der ligger til grund 
for pyriy virkelig er porwé^ purwi, og såfremt denne form 
endnu findes på Jællinge-stenen II, måtte den nødvendigvis 
også forekomme på den mindst 40 år ældre Jællinge sten I 
og på de andre gamle stene (Skivum o. s. v.), der ligesom 
den har l)urui. 

Jeg har hermed gennemgået alle de regler, som kand. 
S. har ment at kunne opstille for brugen af de nasale vo- 



Digitized by 



Google 



63 Wimmer: Nasalerede vokaler. 

kaler i de danske runeindskrifter. Det vil dog af det fore- 
gående uden tvivl fremgå, at kand. S:s afhandling ikke har 
bragt mig noget væsenligt nyt, og i hvert fald intet, der kunde, 
jeg vil ikke sige rokke, men blot vække tvivl om rigtig- 
heden af en eneste af mine dateringer. Dette anser forfat- 
teren dog sikkert for det vigtigste resultat af sin undersøgelse, 
da han ender med følgende ret djærve udtalelse (s. 227): 
"Som den ofvanstående undersokningen visar, har jag icke 
ansett mig bunden af prof. Wimmers åsikt om runinskrifter- 
nas ålder Ty jag anser, att olikheterna i de 

gamla nasalvokalernas beteckning utgöra ett säkrare stöd för 
kronologien än äfven den erfarnaste runforskares personliga 
intryck". At nasalitetsbetegnelsen spiller en meget vigtig 
rolle ved bestemmelsen af runemindesmærkemes alder, og at 
den også for mig har været et væsenligt moment ved fast- 
sættelsen af det indbyrdes aldersforhold mellem indskrifterne, 
behøver jeg næppe at fremhæve; men mangfoldige andre 
momenter, der er mindst lige så vigtige eller endnu vigtigere, 
må også tages i betragtning. Hvad nasaliteten angår, må 
det nemlig med stor styrke fremhæves, at stedlige og rent 
individuelle ejendommeligheder her spiller en over- 
ordenlig stor rolle. 

Et godt eksempel på, hvilke fejl der vilde kunne begås, 
hvis man ensidig tog hensyn til brugen af ^ i runeindskrif- 
terne, frembyder de to Vedelspang-stene méd deres q ft. At 
der her foreligger en ganske urigtig brug af jj. for -f fra en 
tid, hvor de nasalitetsregler, der gjaldt ved midten af det 
10. årh., ellers må antages nöjagtig at være fulgte, vil vel 
næppe nogen længer nægte, og |^ i qft kunde således friste 
til at rykke disse stene endogså langt ned i tiden. Det er 
derfor ganske andre forhold end brugen af j:^, der må lede 
os ved tidsbestemmelsen, og det fortjæner måske at anføres, 
at jeg, længe för opdagelsen af Vedelspang-stenen II gjorde 
det muligt for os at bestemme disse indskrifters tid ved hjælp 



Digitized by 



Google 



Wiminer: Nasalerede vokaler. 6S 

af de historiske kendsgærninger, netop havde henført den 
tidligst opdagede sten til midten af det 10. årh. *). Det 
kommer altså an på her at finde en rimelig forklaring af [^ 
for I på bægge stene. Efter et tidligere forsøg, som jeg i 
D. R. I, s. 60 har erklæret for uholdbart, har jeg der valgt 
den udvej, at vi i Vedelspang-stenenes qft har "det ældste 
kendte eksempel på den sammenblanding af tegnene {^ og ^ 
og de tilsvarende lyd, som længere ned i århundredet bliver 
almindelig". Kand. S. antager s. 226, at fejlen er opstået 
derved, at runeristeren på Vedelspang-stenen I urigtig hug- 
gede 1^ i det første ord i anden linje, fordi første linje be- 
gynder med et |^; men han tilfojer: "Detta är visserligen ej 
fallet på Vedelspang II, men då båda inskrifterna äro så godt 
som samtidiga och funna helt nära hvarandra, beror ^ft på 
denna sten helt enkelt på kopiering af den förra". Dette er 
netop den forklaring, jeg har givet af, at jj^ findes på bægge 
stene ^); men som så ofte er kand. S. både uforsigtig og 
unojagtig i sine udtalelser. De to stene er jo netop ikke 
fundne "helt nær ved hinanden", men temmelig langt fra hin- 
anden, og først jeg har af indre grunde søgt at påvise, at 
bægge oprindelig må have været rejste på samme sted, og 
at de er samtidige (D. R. I, s. 63 fl^.). Og hvoraf véd kand. 
S., at indskriften på Vedelspang I er hugget för indskriften 
på II? At jeg har kaldt den svenske sten I og den danske 
II, er jo begrundet i, at I var den tidligst kendte, II den 
sidst opdagede, og der ligger følgelig heri ikke noget bevis 
for, at I er ældre end II. Men selv om I var den ældste 



^) D. B. I, 8. 68 og s. 71. Sml. GnstaT Storm, ''To Banestene fra Søn* 
derjjlland og deres historiske Betydning" i (Norsk) Historisk Tidsskrift 8» 
Bække III, s. 857 (særtryk s. 4). 

*) D. B. I, s. 59: "At qft forekommer i bægge indskrifter m& uden 
tvivl forklares deraf, at den ene runerister i dette tilfælde har fulgt den an- 
dens skrivemåde — — Der er, som det vil fremg& af den følgende un* 

dersøgelse, intet til hinder for, at de to runeristere kan have st&et ved siden 
af hinanden og samtidig have hugget hver sin indskrift". 



Digitized by 



Google 



64 Wimmer: Nasalerede vokaler. 

8teD; synes den forklaring, som kand. S. har givet af ^ i 
lift på denne sten mig ikke meget sandsynlig. Runeristeren 
skulde nemlig herefter red en slem skødesløshedsfejl have 
brugt denne rune i begyndelsen af anden linje, fordi den stod 
lige ovenfor i begyndelsen af første linje. Selv om man ind- 
rommer muligheden heraf, vilde det dog være mere end mær- 
keligt, at den anden nmerister virkelig skulde have efterlig- 
net denne åbenbare fejl, skönt han ellers netop bruger en 
række karakteristiske former, der bestemt adskiller sig fra 
den førstes. Såfremt vi derimod antager, at fejlen er opstået, 
fordi |(^ og 4^ allerede på den tid i visse tilfælde, hvor nasa- 
liteten tidligere havde været til stede, men nu var bortfalden, 
kunde bruges i flæng, bliver det mindre påfaldende, at den 
ene runerister i dette tilfælde kunde efterligne den andens 
skrivemåde. Hvis de f. eks. bægge efter den ældre brug skrev 
1^ i Iqt (l^nt), men udtalte ordet land^ kunde ^ også i i^ft 
for dem bægge have samme betydning som a. ^Helt enkelt" 
lader spörsmålet sig dog ikke løse, således som kand. S. mener; 
«Hers vilde dette qft næppe i sin tid have voldt mig så 
meget bryderi ^). 

Jeg anfører endvidere N. Nærå-stenen med den enestå- 
ende skrivemåde ni^ut. Også her vilde brugen af 9^ let 
kunne friste til at anse indskriften for forholdsvis meget ung. 
Længe för end reglen for brugen af runerne |^ og ^ på de 
danske runestene var bleven mig klar, havde jeg dog på grund 
af indskriftens hele karakter henregnet den til vore ældste 
runestene (sml. Die run. s. 298), hvad næppe nogen nu vil 
nægte. 

Omvendt kan en regelmæssig gennemført nasalitetsbeteg- 
nelse i indskrifterne let forlede til at göre disse ældre, end 



') Se navnlig mine "Bemærkninger om Vedelepang-Stenenes Tid" i 
Oversigt over det kgl. Danske Vidensk. Selsk. Forhandlinger 1898, s. 125 fP. 
(særtryk s. 16 ff.) og "Afsluttende Bemærkninger om Vedelspang-Stenenes 
Tid" smst. s. 277 ff. (særtryk s. 6 ff.). 



Digitized by 



Google 



Wimmer: Nasalerede vokaler. 65 

de i virkeligheden er, når vi ikke lægger mærke til, at na- 
saliteten kan have holdt sig længe i visse egne af landet, 
efter at den var bortfalden andetsteds. At nasalerne nöj- 
agtig betegnes på Skivum-stenen kan ikke vække forundring 
på grund af indskriftens ælde; men når vi også på den be- 
tydelig yngre Års-sten finder det samme, berör det efter min 
mening på, at nasaliteten endnu var i fuld brug i denne egn. 
Og jeg finder dette fuldt ud bekræftet af et par endnu langt 
yngre indskrifter, der bægge er komne for dagen efter ud- 
givelsen af Die run., og som ikke blot er fundne på samme 
sted, men også utvivlsomt hidrører fra s&mme runerister, nem- 
lig de to Ålum-stene, af hvilke den tidligst fundne er be- 
handlet i D. R. II, s. 271 flf., den senest opdagede i D. R. 
IV, s. 209 S. Bægge disse indskrifter fra første halvdel af 
det 11. årh. bruger meget konsekvent |^ som tegn for % idet 
indskriften på den første lyder: uikutr risl>i stin Ji^nsi 
iftifi iiski sun sin ku}» hialbi hi^ns silu uil. At ikke 
blot l>^nsi, ^ski og hs^ns har været udtalte med næselyd 
(^ski mulig med nasaleret æ)j men at det samme har været 
tilfældet med ordene stin, sin og sun, anser jeg for sikkert 
efter opdagelsen af den anden nær beslægtede sten i Alum, 
hvis indskrift lyder: t>urui uikuts kunq lit risa stin ^s^n&i 
eftifi l>urbiurn sun sibu sustlik sin is hun hukl>i betr 
l>4n suasum suni. Ligesom på den forrige sten er nasa- 
lerne altså her nöjagtig betegnede foran n i t>4nsi og pqn 
på en tid, da man i de fleste andre egne af landet sikkert 
havde bortkastet næselyden, og jeg nærer ingen tvivl om, at 
runeristeren ligeledes har udtalt stin, sin, sun, hun, suni 
og vistnok også suasum med næselyd. Men vi tor af den 
øvrige nöjagtige nasalitetsbetegnelse i bægge indskrifter slutte, 
at han ligeledes har udtalt kun^ med næselyd. Dette stri- 
der ganske vist mod reglen i de gamle indskrifter^ men vi- 
ser, at der i egne, hvor nasaliteten bevaredes, i senere tid 
har gjort sig nye nasalitetsregler gældende ved siden af 

ABXIY rÖR VOSDISK ITLOLOOI XXX, KT FÖUD XTH. 5 



Digitized by 



Google 



66 Wimmer: Nasalerede vokaler. 

de ældre, så at ikke blot en følgende, men også en foregå- 
ende nasal har påvirket vokalen. Dette er jo i og for sig 
slet ikke mærkeligt, og jeg tror, at det samme kan påvises 
længe för Ålum-stenenee tid. Vi vilde herved få en simpel 
og naturl^ forklaring af skrivemåden hribn^ på Bække- 
stenen II. Det er derfor med velberåd hu, at jeg i D. R. 
II, 8. 92 har henstillet det som tvivlsomt, om dens sin acc. 
sing. f. skal udfyldes sina (efter den gamle regel) eller sin^ 
(efter den nye, i hribn^ fulgte regel). Som man vil se, 
kan også andre former på *n{i i yngre indskrifter (kristn^ 
Jællinge II, sin^ Yinge o. s. v., stin^ på et par skånske 
stene) forklares på denne måde, og man behøver altså ikke 
at opfatte dette ^ som opstået ved sammenblanding med a 
(mulig ved efterligning af den i ældre indskrifter brugte 
skrivemåde). Hvilken forklaring der her er den rigtige, vover 
jeg dog ikke at afgöre; men det forekommer mig, at skrive- 
måden kun^i på den ene Ålum-sten sammen med den øvrige 
nöjagtige betegnelse af nasaliteten på bægge stene i höj grad 
taler for, at -n^ ikke blot på denne sten, men også i de 
andre tilfælde har været udtalt med næselyd. 

Medens de sidstnævnte stene gör det klart, at nasalite- 
ten i visse egne endnu var fuldt bevaret langt ned i tiden, 
viser andre indskrifter med lige så stor sikkerhed, at den 
langt tidligere må være helt bortfalden i andre egne. Som 
et særlig karakteristisk eksempel herpå anfører jeg indskrif- 
ten på den med den större Jællinge-sten omtrent samtidige 
skånske Krageholm-sten, der lyder: tuna sati stain I>ansi 
aftifi bram bunta sin auk askutr suub hans han uaR 
bastr bumana auk miltastr mataR. I modsætning til 
Alum-stenene bruges her altså gennemgående ^ i de mange 
tilfælde, hvor Ålum-stenenes runerister sikkert vilde have 
hugget {;^ (askutr, Jiansi, hans, han, bumana, bram og 
tuna). Hvis man vilde bestemme Erageholm-stenens alder 
alene herefter, måtte den rykkes langt ned i tiden. 



Digitized by 



Google 



Wimmer: Nasalerede vokaler. 67 

Uagtet den store rolle, som nasaliteten altså spiller ved 
bestemmelsen af runeindskrifternes alder, er det kun et enkelt 
moment, der må benyttes med stor varsomhed og med af- 
vejelse af alle andre forhold, der må tages i betragtning. 
Det er dette, kand. S. efter min overbevisning har undladt 
overalt, hvor han har ment på grund af nasalitetsbetegnelsen 
at kunne rokke de tidsbestemmelser, jeg har søgt at fast- 
sætte for de danske runeindskrifter. I det hele og store har 
han dog ikke gjort indvendinger herimod, idet de indskrifter, 
som han bestemmer som "gamle" og "unge", også af mig i 
reglen er opfattede således; men medens jeg har søgt nöjag- 
tig at fastslå det indbyrdes aldersforhold mellem alle ind- 
skrifter fra de ældste til de yngste, nöjes kand. S. som of- 
test med ganske vage og ubestemte udtalelser. Kun for et 
par mindesmærkers vedkommende har han udtalt sig med 
noget större klarhed, og kun om dem skal jeg derfor tilfoje 
nogle bemærkninger. Den eneste sten, som han i modsætning 
til mig ganske bestemt tror at kunne henføre til en langt 
ældre tid, er S. Vissing-stenen II. Om hans forsøg i dette 
tilfælde kan jeg dog nöjes med at henvise til hvad jeg har 
udviklet foran s. 53 if. Mere uklar er hans ytring om den 
lålandske Sæddinge-sten, hvorom det hedder s. 221: "På Flem- 

løse-stenens tid kunde då En något yngre inskrift 

från Sæddinge visar emellertid — — ". Da jeg har henført 
Flemløse-stenen til begyndelsen af det 9. årh. og Sæddinge- 
stenen til tiden mellem 950—80 (D. R. II, s. 433), så at 
der efter min mening ligger et tidsrum af mindst 130 år 
mellem disse to stene, må kand. S., der kun anser den for 
"något yngre" end Flemløse-stenen, vel i dette tilfælde stille 
sig på samme måde over for min tidsbestemmelse som ved 
S. Vissing-stenen II og anse den for mindst 80 (snarere vel 
100) år ældre end jeg. Nu finder vi på Sæddinge-stenen gan- 
ske vist et enkelt ord skrevet med |:v, nemlig minuksqm, 
som kand. S. anfører s. 223, hvor det hedder: "Nasalema m 



Digitized by 



Google 



68 Wimmer: Nasalerede vokaler. 

och n äro, för såvidt man får döma af de fåtaliga exemplen, 
likställda: Tryggevælde har kl^mulan och Sæddinge minuk- 
sqmR *)". Mærkelig nok begår forfatteren altså her den fejl, 
som han har bebrejdet mig, ikke at skelne mellem ^ i "fortis- 
och infortis-staf velser". I kl^mulan er ^ jo stærkt betonet, 
medens det i minuks^im er svagt betonet og altså ligesom 
-an i Glavendrup-stenens -uiarj)an (og i Tryggevælde-stenens 
kl^mulan) burde skrives med J^. Kun i S. Vissing-stenens 
uhimsk^in fandt kand. S. et eksempel på nasalitetens be- 
varelse i denne stilling, hvorfor han erklærede denne sten for 
ældre end Glavendrup-stenen. Jeg kan ikke af hans ord på 
det nys anførte sted se, hvorledes han i virkeligheden opfat- 
ter minuks^m, og han omtaler det slet ikke sammen med 
uhimsk^n s. 218; men det må dog vél være denne form, 
der bevæger ham til at göre Sæddinge-stenen så overordenlig 
gammel. Det synes imidlertid, at kand. S. ved denne tids- 
bestemmelse har haft samme uheld som ved behandlingen af 
Egå-stenen, nemlig at han slet ikke har taget hensyn til 
indskriften i dens helhed, der netop bruger Jjf i de tilfælde, 
hvor vi, hvis den var så gammel, som kand. S. synes at an- 
tage, nødvendigvis måtte vente |^ (l)ansi, han i nom. to gange, 
lat = land^ efter min opfattelse også ilatra = ilændra, me- 
dens (B her efter forfatterens theori har bortkastet nasalen 
længe för i l^t, samt lana = Læna eller fejl for tana = 
Dana). Da der ikke er nogen grund til at antage, at den 
gamle nasal har holdt sig længer foran m end foran n, bliver 
det enestående |^ i minuks^m meget påfaldende. En nem 
udvej vilde det jo være at forklare det som et nyt eksempel 
på den sammenblanding af [^ og ^, som vi f. eks. finder i 
den beslægtede Skovlænge-stens ^ftis. Men sandsynligere 



*) S&ledes skriver kand. S. dette ord uden at göre nogen bemærkning 
om, at formen minuks^mR kun skyldes en formodning af mig« som jeg selv 
har betegnet som tvivlsom, idet der på stenen ikke findes noget spor af den 
sidste rune. 



Digitized by 



Google 



Wimmer: Nasalerede vokaler. 69 

forekommer det mig dog, at m i minuks^m i runeristerens 
udtale virkelig har fremkaldt den næselyd, som han altså 
nöjagtig har betegnet ved ^ og som jeg også i min omskriv- 
ning har gengivet som ^. 

Medens kand. S. altså forsøger at rykke S. Vissing- 
stenen n og Sæddinge-stenen langt tilbage i tiden i sammen- 
ligning med den tidsbestemmelse, jeg har søgt at fastsætte 
for dem, går han den modsatte vej over for den mindre Jæl- 
linge-sten. Det har unægtelig gjort et ejendommeligt ind- 
tryk på mig overalt i kand. S:s afhandling at se de to Jæl- 
linge-stene behandlede sammen som ^unge^ og henregnede til 
de stene, der betegner et "övergångsstadium" mellem de ældre 
og yngre indskrifter. Der ligger dog et tidsrum af 40 til 
50 år mellem de to stene, og medens den större Jællinge- 
sten også af mig henføres til de yngre runemindesmærker, 
har jeg givet den mindre sten den fjærde plads i rækken af 
Nörrejy Ilands 66 bevarede runestene *). Endnu stærkere træ- 
der dog urimeligheden af kand. S:s betegnelse af den mindre 
Jællinge-sten som "ung" for dagen, når det også om de to 
ganske unge stene (fra begyndelsen af det 11. årh.) Egå- 
og S. Vinge-stenen (hos mig no. 47 og no. 49) hedder: "båda 
inskrifterna beteckna öfvergångsstadiet mellan de äldre och 
yngre inskrifterna" (s. 215). På den måde får vi altså et 
"övergångsstadium" på omtr. 80 år! 

Intet synes mig kraftigere end hele denne udvikling at 
vise, hvor lidt man ved en ensidig betragtning af nasalitetens 
betegnelse i vore runeindskrifter er i stand til at fastsætte 
det indbyrdes aldersforhold mellem disse indskrifter ned gen- 
nem det 10. årh., da de gamle regler for nasaliteten efter- 

') Når det s. 228 hedder: ''Jællinge-inskriftema 8t& p& ett öfvergings- 
stadinm, som synes af den bevarade nasaliteten i sinii^, m& læseren jo nied- 
vendig f& det indtryk, at formen sin^ findes på b ægge Jællinge- stene. 
Den forekommer imidlertid ikke på nogen af dem; men i steden for sin^ 
mener forfatteren åbenbart kristn^ på den större sten. Af den gmnd at 
henfare b ægge stene til ^övergångsstadiet^ synes dog vel dristigt. 



Digitized by 



Google 



70 Wimmer: Nasalerede vokaler. 

hånden rokkes og omsider helt opgives i de fleste egne^ me- 
dens de på enkelte steder endnu står i fuld kraft helt ind i 
det 11. årh., ligesom nye regler endogså synes at opstå i 
nogle egne, idet særlig et n kan nasalere den følgende vokal, 
skönt denne ikke oprindelig efterfulgtes af n. 

Et ganske anderledes sikkert hovedstøttepunkt for ind- 
delingen af vore runestene i en ældre og yngre gruppe end 
nasalitetsbetegnelsen tror jeg derfor at have fundet i over- 
gangen af de gamle tvelyd til enkeltlyd. Men selvfølgelig 
har også nasalitetsbetegnelsen så vel som alle de øvrige mang- 
foldige forhold, der må tages i betragtning, spillet en vigtig 
rolle for mig. Alt dette skal jeg i øvrigt ikke dvæle næimere 
ved, da jeg, så kort og præcist som det har været mig mu- 
ligt, i al almindelighed har fremstillet de grundsætninger, 
der har ledet mig ved mine tidsbestemmelser, i D. R. II, s. 
3 ff. og s. 317 f. Med min bedste vilje kan jeg derfor heller 
ikke se, at det er lykkedes kand. S. for et eneste mindes- 
mærkes vedkommende at ændre den tidsbestemmelse, som jeg 
har søgt at fastslå i de hidtil udgivne dele af D. R. Med 
ro imødeser jeg da også den yderligere diskussjon, som han 
stiller i udsigt, når hele mit værk foreligger, med hensyn både 
til indskrifternes alder og til spörsmålet om, hvorvidt enkelte 
af de mindesmærker, som jeg har kaldt ''historiske", virkelig 
fortjæner dette navn. Kun tillader jeg mig at udtale det 
håb, at kand. 8. til en sådan diskussjon vil medbringe noget 
större kendskab ikke blot til indskrifterne i deres helhed, 
men også til mine udviklinger, end det har været tilfældet i 
den foreliggende afhandling. 

København. 

Ludv. P. A. Wlmmer. 



Digitized by 



Google 



Stjerna: Vendel. 71 



Vendel och Vendelkråka. 

I PBB XII, 16 har Bugge anställt en jemförelse mel- 
lan den strid, i hvilken sveames konung OngentheoY stupade 
i kamp med geaterna, sådan Beovulf skildrar den, och den 
i hvilken syearnes konung Ottar enligt Ynglingasagan fÖU 
på Vendel på Jylland. Jag anför här Bugges ord: 

''Die mitteUangen im Beowulf von dem faUe Ongentheows vergleichen 
wir besser mit dem in Yngl.-8. kap. 81 mitgeteilten strophe des Yngl.-tal 
von dem tode des Ottar, als mit der prosaischen erzählung der saga; denn 
der sagaschreiber kann aus kursen andeutungen des Tngl.-tal eine ausfiUir- 
liche darstellung gebildet haben. Eine wesentliche abweichung des TngL- 
tal von dem ags. gedichte besteht darin, dass Ottar (also nach Ari Egil, der 
vater des Ottar) in Vendel in Jutland fiel, Ongentheow dagegen in seinem 
eigenen lande. Eine &hnlichkeit finde ich darin dass Ottar (nach der dem 
Ari bekannten sage also wol der vater des Otcar) nicht von dem dänischen 
könige, sondern von zwei jütischen jarlar erschlagen wird, wie Ongentheow 
von zwei gefolgsm&nnem des jütischen königs. Dass die jarlar bruder wa- 
ren, wie Wulf und Eofor im Beowulfepos, wird weder in der saga, noch in 
dem Yngl.-tal, dagegen in den Hist. Norv. (p. 101) gesagt, hier wol nach 
einer aufzeichnung des Ari fr6åi. AUein die englischen namen (Wulf und 
Eofor) und die nordischen (Vgttr und FtMti) sind ganz verschieden. Wäh- 
rend Wulf und Eofor im gefolge des jütischen königs Hygelac sind, ist der 
könig des Vott und Fasti vielmehr Frodi der in Hleidr auf Seeland wohnt. 
Hier, wie sonst, scheint nach der Vereinigung Jütlands mit dem dänischen 
reiche eine sage von einem jütischen auf einen ostdänisohen könig übertra- 
gen. In dem Yngl.-tal wird es hervorgehoben, dass die leiche des Schwe- 
denkönigs vom adler zerhackt wurde. Dies liegt gewiss auch schon in sei- 
nem Zunamen Vendilkrdka: er wurde in Vendil wie eine tote krähe vom 
adler zerhackt. Hiermit darf Beow. 2939—2941 verglichen werden. Ongen- 
theow droht, dass er die raubvögel durch die leichen der Juten sättigen woUe. 
Ihn selbst traf also nach der nordischen darstellung eben dasjenige Schick- 
sal, womit er nach dem englischen epos den Juten gedroht hatte. 

Der vater des Othere heisst ags. OngenPeoto, der vater des Öttarr altn. 
Egill, Ongenpeofo und Egill sind etymologisch ganz verschieden. Vielleicht 
wurde umordisch neben der dem ags. Ongen[)eow entsprechenden namens- 
form eine koseform * Angila (wie urnord. Märila, Frühila, Niuioila gebildet) 
angewendet. Später, als deminutivformen auf -ila (mase.) in nordischer 
spräche ungebräuchlich wurden, konnte * Angila in der sage leicht in ^Agi-^ 
laR^ Egill übergehen. 

Wenn ich darin recht habe, dass Ari fr6di in bezug auf den schwe- 
dischen könig Egil und seinen söhn Ottar eine ursprünglichere tradition als 
die in dem Ynglingatal vorliegende gekannt hat, ist dies für die beurteilung, 

AKKIV rÖR KORDISK FILOLOOI XZI, KT POUD ZTU. 



Digitized by 



Google 



72 Stjerna: Vendel. 

dieses i^edichts, seiner authentie and seiner geschichtlichen hedeatang gewiss 
nicht anwichtig. 

Der norwegisch-isländische bericht von Egil ond seinem söhne Ottar 
ist nicht aus der schwedischen, sondern aus der dänischen volkssage ge- 
schöpft. Denn nicht Schweden, sondern die Dänen konnten den höhnenden 
Zunamen VendilkrÅka anwenden. 

Der zuname enn upplenski kann hiernach den Ali von Dänen oder 
Norwegern im gegen satz zu anderen sagenhelden, die den namen Ali trugen, 
gegeben sein". 

Bugge åsyftar bl. a. att genom denna sammanställning 
föra i bevis geaternas och jutames identitet. Men äfven utan 
att antaga denna är jemförelsen mellan de båda drabbnin- 
garna mycket vigtig, och de likheter Bugge påvisat kunna ej 
vara tillfölliga. Är det vanliga antagandet riktigt, att Snorres 
prosa i fall som detta hvilar på äldre skriftlig, poetisk eller 
prosaisk källa, hvars uppgifter Snorre utbroderat med egna 
konstruktioner, kunna äfven ett par andra öfverensstämmel- 
ser mellan Ynglingasagan och Beovulf uppmärksammas. I 
båda fallen är den svenske konungen den anfallande, äro 
sveame att börja med de öfverlägsna och afgöres striden där- 
igenom, att förstärkningar anlända till svearnes motståndare 
(en svä sem lid fell af D9num, kom annat meira l>ar 6r 
herudum). Jag utgår således ifrån, att de båda drabbnin- 
garna verkligen i en äldre tradition varit identiska. Bugge 
anger såsom "eine wesentliche abweichung", hvilken Yng- 
lingatal gör från Beovulfskildringen, att skådeplatsen för kam- 
pen förflyttats från Ongentheovs eget land till Jylland. Denna 
afvikelse är emellertid tillräcklig att omintetgöra hela den 
väl fogade teorien. Tydligen är öknamnet Vendelkråka ur- 
sprungligt. Det kan ej ha uppkommit långt efter striden 
och på grund af littei'ära kombinationer, utan måste hafva 
knutits till den stupade konungens namn omedelbart efter 
hans fall, samt ha fortplantat sig i folkets mun. Ongentheov 
måste sålunda utan tvifvel ha fallit i Yendel. 

Men nu berättar Beovulf, hvilkens trovärdighet ej kan 
dragas i tvifvelsmål, att Ongentheov fallit i sitt eget land, 



Digitized by 



Google 



Stjerna: Vendel. 78 

således i Sverige eller nogare bestämdt i Svealand. Den verk- 
lige konung Ongentheov måste således ha stupat samtidigt i 
Vendel och i Svealand, eller med andra ord: Det Vendel som 
åsyftas i smädenamnet Yendelkråka och i Ynglingatals vers^ 
har legat, icke i Danmark utan i Svealand. 

Det namnes ej i Ynglingatal något angående Yendels 
geografiska belägenhet och den jemförelsevis noggranna be- 
skrifningen i Snorres prosa är ej af den natur, att den kan 
ha förelegat versifierad. Det finnes således från denna sida 
intet hinder att förlägga stridsplatsen till det land, Beovulf 
angifver. Ett slag kan ju ej gema uppkallas efter ett stort 
landområde såsom det jutska Yendel utan efter en bestämd ort. 
Att kampen efteråt af danskame lokaliserat» till det Yendel 
de sjelfva kände bäst till, är ett drag som återfinnes öfver- 
allt inom sagohistorien. 

Angående denna svenska ort Yendel erhålla vi äfven 
några närmare bestämningar. Det är tydligt, att namnet 
Yendelkråka uppkommit och fortplantats bland segrarne, ej 
bland de slagne svearne. För att vinna burskap bland ett 
främmande folk måste detta namn ha åsyftat en oi*t, som 
äfven af andra orsaker varit känd utanför svearnes område, 
måste således ha varit en betydande plats. 

Yisserligen har man i namnet Sven Grathe ett exempel 
på huru en konung blifvit uppkallad efter en temligen obe- 
tydlig ort, hvilken varit skådeplatsen för hans våldsamma 
död, liksom Yendel varit det för Ongentheovs. Men härvid 
är att märka, att Gratheheden låg alldeles invid Yiborg, Jyl- 
lands tingsplats och hufvudort, samt att konung Sven föll 
bland egna landsmän, som gåfvo honom namnet 

Den betydande orten Vendel har legat i uppland. 
Konung Ongentheovs ene son Onela, Ale, kallas i Ynglinga- 
tal enn uppUnzki^ hvilket sedan länge står fast såsom syf- 
tande på uppland i Sverige. Förklaringen till detta egen- 
domliga namn finner jag deri, att Onela under de strider, han 



Digitized by 



Google 



74 Stjerna: Vendel. 

hade att utkämpa mot Bina brorsöner, lyckades att till sitt 
fall för Eadgils bibehålla sig i Uppland, hvarigenom han 
fortfor att vara den regerande svenske konungen. Uppland 
har således varit hufvudlandet redan under perioden 500 — 
700, hvilket alldeles öfverensstämmer dermed, att de upp- 
ländska graffynden från denna tid äro talrikare och prakt- 
fullare än från öfriga delar af det svenska fastlandet tillsam- 
mantagna (Montelius: Statens historiska museum. Kort be- 
skrifning. Sthlm 1901 Ö.-66— 72). I Beovulf är situationen 
den, att svearnes konung, hårdt ansatt, uppsöker sin borg 
(fästen Beov. v. 2951). Man bör kunna taga för gifvet, att 
denna legat i hufvudlandet, således i Uppland. En antydan 
derom kan man söka i användandet af ordet tifor (v. 2952) 
för angifvandet af Ongentheovs marsch till Vendel.. Befint- 
ligheten af en betydande befäst ort Vendel, tillhörig sveames 
konungar och belägen i Uppland, måste således anses kon- 
staterad. Att denna ort i den litteratur, vi ega om svenska 
förhållanden, blifvit alldeles undanskymd, torde ha sin för- 
klaring deri, att vid öfvergångstiden till kristendomen det 
öfvermäktiga Upsala sugit till sig sagotraditionema, samt deri, 
att den vestskandinaviska litteraturen senare uppfattat de be- 
rättelser, som möjligen kunnat existera om det uppländska 
Vendel, såsom åsyftande det jylländska, hvilket legat de sago- 
upptecknande innebyggarne i länderna vid Skagerak och 
Nordsjön närmare. 

Det uppländska Vendel synes dock i äldre tradition ha 
varit åsyftadt vid ett par tillfällen förutom det här nämnda. 
En af konung Hrodhgars höfdingar, Vulfgar, kallas i Beo- 
vulf (v. 348) Vendia lead. I den händelse geatema varit 
jutar, är det icke möjligt att Vendia här skulle kunna åsyfta 
det jutska Vendel (d. v. s. Vendsyssel), hvilket utgör en in- 
tegrerande del af den jutska halfön. Vulfgar framträder och 
spörjer efter den geatiske jarlens och hans skaras nationali- 
tet, hvilken han, i händelse han sjelf tillhörde samma land. 



Digitized by 



Google 



Stjerna: Vendel. 75 

icke kunde undgå att känna. Äro åter geatema icke jutar, 
bortfaller visserligen denna svårighet, men en ny uppstår, i 
det att Vulfgar då skulle betecknas som danske höfdingen 
öfver landet Vendel, och Beovulf annars icke känner till ståt- 
hållarskap öfver landsträckor eller landskap, i hvilkas ställe 
konungens jarlar voro begåfvade med jordegendomar (vv. 2608, 
2995 f.). För att undvika dessa svårigheter ha olika förfat- 
tare tillgripit utvägen att förklara Vendia såsom åsyftande 
vandalerna, hvilket likväl knappast är tänkbart, då spår af 
vandalerna såsom folkstam efter SOO-talets midt ej torde vara 
att uppleta i norra Europa. En enkel förklaring ega vi 
deremot, i den händelse vi i denne Yendelhjelte (se ex. om 
Viglaf, leöd Scylfinga v. 2603) se en person tillhörande den 
i Vendel, Uppland, residerande höfdingeätten. Beovulf ger 
oss vid andra tillfällen exempel på huru personer, hvilka 
tillhöra konungaätten i ett land, landsflyktiga upptagas i ett 
annat (Ecgtheov, Beovulfs fader, bland danema, v. 463 fiT.) 
samt der liksom Vulfgar inträda i konungens hird (Veohstam 
bland geatema (v. 612 S.\ Mullenhoff i Anz. für d. alt. III 
8. 176 ff.). 

Denne Vulfgar, från Vendel i uppland, tillhör svearne. 
Namnet allitererar med Vcegmundy Veohstan och Viglaf, hvilka 
alla tillhöra samma slägt, en gren, troligen på kvinnosidan, 
af den svenska skilfingaätten (v. 2603). Olrik har (Dan- 
marks heltedigtning s. 22 ff.) senast och utförligast vidrört det 
sedan länge (ex. Dahn, Urgeschichte d. germ. Völker II, 2 
sid. 147) påpekade förhållandet, att namnen i samma ger- 
manska slägt under tiderna efter Kr. alliterade med hvar- 
andra. Vi hafva således häri en möjlighet för att Vulfgar, 
vendelhöfdingen, tillhört Veohstans efter Eadgils tronbestig- 
ning från Sverige fördrifna ättegren. Det är intressant att 
märka att Vulfgar, Viglaf etc. bilda alliteration ej blott med 
hvarandra, utan äfven med Vendel, hvarest åtminstone en af 
ätten hör hemma. Likaledes allitererar namnet Upsala med 



Digitized by 



Google 



76 Stjerna: Vendel. 

de svenska konunganamnen i dikten och Ueorot^ HleirCj 
Hringstad med de danska. 

Skjoldungasaga berättar (Fornaldarsögur I s. 387^ Åar- 
böger f. n. oldk. 1894 s. 132) att herskaren öfver Sverige 
och Danmark, konung Ring, träffar bröderna Alf och Yngve 
från Vendel, söner till konung Alf. Dä den norröna tradi- 
tionen nämner tvenne bröder Alf och Yngve, båda konungar, 
(Ynglingasaga kap. XXI), éxo dessa brödrapar otvifvelaktigt 
identiska. Saxo omtalar (ed. Holder s. 248 — 249) att ko- 
nung Alberus egde tre söner, af hvilka de tvenne äro Olavus 
och Ingo, således Alf och Yngve. Såväl hos Saxo som i 
Ynglingasagan tillhöra dessa bröder den svenska konunga- 
ätten. De med dem identiska bröderna i Skjoldungasagan 
äro således svenska konungar ifrån Vendel, och det Vendel 
som i Skjoldungasagan omtalas, måste vara det svenska, d. v. s. 
det uppländska Vendel, ej Vendel i Jylland. 

I Helgakvida Hundingsbana IT, 35 bjuder Dag sin syster 

Sigrun i bot för hennes mans dråp 

9II Vandilsvé 
ok Vigdali. 

Finn Magnussen anser den fSrsta af dessa ortsbeteck- 
ningar åsyfta Vendel i Jylland. Nu framställes emellertid 
Helge såsom konung öfver hela det förenade Danmark (Bugge: 
Helgedigtene kap. XI), Dag såsom tillhörande en främmande 
konungaätt, hvilken sålunda ej kunde vara i besittning af 
Norra Jylland. Dag införes i dikten plötsligt och hans fränd- 
skap med de öfriga hjeltarne, hvilka icke äro svenska ko- 
nungar, har tydligtvis tillkommit endast för att motivera 
honom som Helges baneman. En Dag angifves (Ynglinga- 
saga kapp. XVni, XXI versen) som svensk konung. Fat- 
tas Vandilsvé såsom åsyftande den uppländska borgen Vendel 
med det af denna beherskade landområdet, blir erbjudandet 
försvarligt. Det bör likväl erinras, att Dag förekommer så- 
som konunganamn vid andra tillfallen exempelvis Hyndlu- 



Digitized by 



Google 



Stjerna: Vendel. 77 

ljöd, Saxo, ed. Holder, sidd. 156 — 159, i senare fallet såsom 
icke svensk konung. 

De sammanställningar som ofvan gjorts, visa, att Yen- 
del varit en den svenske konungen tillhörig borg, till hvilken 
han i yttersta fara tog sin tillflykt. Namnet Yendelkråka 
blir nu fullkomligt förklarligt. Ongentheov, som hotat att 
tillintetgöra de uttröttade geatema, blir i stället sjelf dräpt^ 
och det i borgen i sitt hufvudland, der hans lik utkastades 
till byte för rofiäglarne. Namnet på sveakonungarnes borg 
ingick nu i det smädenamn, med hvilket de nyss till lifvet 
hotade geatema hugfåste minnet af den fruktade motstånda- 
rens fall och den seger de vunnit på hans egen mark. Det 
var säkerligen ett hårdt skratt som helsade det bistra nord- 
mannaskämtet, då det först uttalades i segrareskaran. 

Vi vända oss nu från litteraturen till geografien. Ven- 
del är nu för tiden namnet på en kyrkoby i norra uppland, 
3 å 4 sv. mil norr om Uppsala. Följa vi Fyris dalgång 
mot norr omkring 1 */, sv. mil, komma vi till en ort, Lena, 
der den från nordöst rinnande Fyris mottager ett biflöde. 
Emellertid är af dessa båda källfloder Fyris själf den obetyd- 
ligaste. Det finnes långt mot norr ingen egentlig bygd kring 
den af skogsåsar och kärr omgifna ån, förr än vi hinna långt 
upp till Dannemora, och äfven denna ort har den många århun- 
draden senare uppblomstrande jernindustrien att tacka för sin 
betydelse. Vända vi oss i stället till tillflödet från nordvest 
Yendelån, finna vi genast att denna å under äldre tider varit 
den egentliga hufvudådran. Uppefter ån passera vi hela 
tiden genom vidsträckt bygd på båda sidor, till dess vi hinna 
Yendelsjön, der bygden ytterligare vidgar sig för att något 
längre upp smalna af och upphöra. Straxt intill denna sjö 
ligger Vendel (Topogr. kår. karta, bladet Örbyhus). Denna 
ort, som nu saknar hvarje betydelse, var under medeltiden 
ingalunda ovigtig, hvilket bl. a. visas af den ovanligt präk- 
tiga, i början af 1300-talet byggda kyrkan. Under unions- 



Digitized by 



Google 



78 Stjerna: Vendel. 

tiden (se Styffe: Skandinavien under unionßtiden, och Uppland, 
land och folk I sid. 316) var Vendel medelpunkt i Vendels hä- 
rad, hvilket ännu så tidigt som 1312 — 1317 benämndes Ven- 
(Wj och då innefattade ett område betydligt större än det 
nuvarande Örbyhus härad. Längre tillbaka gå ej våra skrift- 
liga källor. 

Vilja vi söka orsaken till Vendels betydelse, måste vi 
vända oss till arkeologiska fynd, hvilka jag här endast an- 
tydningsvis kan beröra. Följa vi med båt från Fyris myn- 
ning vid Mälaren, den nyss beskrifna vattenvägen upp till 
Vendel, ha vi att, liksom det varit brukligt öfver de låga 
vattendelarne i södra Canada, föra båtarne eller i annat fall 
deras varor den en knapp sv. mil långa vägen mellan Ven- 
delsjön och Temnareån, hvarvid bör märkas, att denna del af 
Uppland sedan den tid vi här syssla med, betydligt höjts 
(A. G. Högbom i Uppland, land och folk I sid. 48 ff.), hva- 
dan landvägen mellan de båda åarna varit mindre än nu. 
I den breda och vattenrika Temnareån passera vi — åter 
med båt — till åns utlopp i Löfstaviken, straxt intill grän- 
sen mot Gestrikland. Utefter denna väg har man gjort be- 
tydande arkeologiska fynd, sträckande sig från bronsålderns 
älsta dagar (Tierp) och dess fjerde period (Haga), ehuru visser- 
ligen ännu med många luckor, fram till den kristna tiden, 
medan utefter Upplands Östersjökust fynden äro få och obe- 
tydhga. Handelsförbindelsen mellan Bottniska viken samt 
Mälaren och södra delen af Östersjön bör således ha gått nyss 
beskrifna led. Vi veta, att en dylik förbindelse existerat redan 
under stenåldern. Af intresse för oss äro särskildt några f)Tid 
vid nedre Dalelfven, i hvilka förekomma åtminstone en fibula 
från Gotland (tiden omkring 600) samt en från Östersjöpro- 
vinserna (Hildebrand i Vitterhetsakademiens Månadsblad 1874 
sid. 182), minnen efter en förbindelse, hvilken egt rum under 
tider, med hvilka vi här syssla, mellan länderna kring södra 
Östersjön och en trakt liggande några få mil från Temnareåns 



Digitized by 



Google 



Stjerna: Vendel. 79 

mynning. Detta förklarar Vendels betydelse, i det denna ort ut- 
gjorde ändpunkten pä ävägen för söderifrån kommande och på 
landvägen för dem som kommo norr ifrån. Den förklarar 
äfven dess namn, då Vendel "vattnet", "platsen vid vattnet" (om 
sammanställningen af det danska Vendel m. fl. med en indo- 
europeisk rot ve«- 'vatten' [jfr. särskildt litauiska vandil 
Vatten'] se Hellquist [hos K. F. Johansson Beitr. zu griech. 
Sprachkunde s. 149 och] Etymologische Bemerkungen s. IX) 
varit en naturlig benämning för den ort, der de vägfarande 
efter en besvärlig landmarsch åter kunde sätta sina båtar i 
det efterlängtade vattnet. Hvilken betydande trakt Vendel 
och den utefter Vendelån belägna bygden under jernåldem 
varit, framgår af de utomordentligt talrika, till större delen 
icke undersökta grafialt, som ligga tätt efter hvarandra ut- 
efter ån (Hildebrand i Ant Tidskr. VHI. 1. sid. 363). 

Alldeles invid Vendels kyrkogård låg det förnämsta af 
dessa grafialt (Stolpe i Ant. Tidskr. VIII. Hildebrand ibid. 
Stolpe i Upplands Fornminnesförenings tidskrift, band III. 
Salin i Uppland, land och folk I sid. 185 fi*.). Detta graf- 
fält härstammar i sina älsta delar från den tid, då Beovulf 
diktades, d. v. s. från öfvergången till 600-talet, och af de 
i dessa grafvar funna fomsakema öfverensstämma hjelmar 
och svärd m. fl. (Stjerna, Hjelmar och svärd i Beovulf i Studier, 
tillegnade Oscar Montelius 1903; Stjerna, Arkeologiska anknyt- 
ningar till Beovulf i Vitterhets-akademiens Månadsblad) ab- 
solut med dem som skildras i Beovulf. Om grafvar äfven 
från 500-talet funnits, hafva dessa förstörts vid anläggningen 
af kyrkogården, i hvars kant de äldre grafvame hittades. 

Detta, af båtgrafvar bestående, grafialt är det praktful- 
laste vi öfverhufvudtaget ega från denna tid i norra Europa, 
hvilket visar, att en mäktig höfdingeätt här har jordats. En 
vigtig omständighet, som gör detta antagande till visshet är, 
att medan öfriga grafialt innehållit mansgrafvar och kvinno- 
grafvar om hvarandra, vi bland de 14 kända grafvar, graf- 



Digitized by 



Google 



80 Stjerna: Vendel. 

fåltet innefattat^ icke funnit vare sig barn- eller kyinnografvar. 
Det har varit den heliga höfdinge- eller konungaätten, som 
begrafts här, son efter far. 

Hildebrand har (a. a. sid. 37) fäst uppmärksamheten vid 
de straxt intill Vendels kyrka belägna gårdame Husby och 
Hofgårdsberg, hvilka bära namn af mycket gammalt datum. 
Vid Husby ligger en hög, som är ej mindre än trettio fot 
hög, således af dimensioner motsvarande den största af kungs- 
högarne vid Gamla Upsala. Denna gård ligger i ett vägskäl, 
der landsvägen utmed Vendelån träffar den från Temnareån 
gående landsvägen, således sannolikt just vid den punkt, der 
de^ som i gamla tider följt den nyss beskrifna fördeleden, 
nått Vendel. 

Då det af sammanställningen mellan Beovulf och Yng- 
lingasagan framgår, att i Vendel måste hafva funnits en 
borg, hvilken svearnes konung egt eller disponerat, är det 
af intresse att erfara, att Husby under medeltiden varit 
kungsgård. 

Af allt hvad som hittills anförts har framgått, att Ven- 
del under en tid, liggande omedelbart före vikingatiden, varit 
en betydande ort. A. G. Högbom har (a. a. s. 32 f.) visat, 
att alla vigtigare orter i mellersta delen af östra Sverige 
legat på kanten af en ås och vid sidan af vattendrag. En 
af de förtydligande "kulturlinjer'', hvilka Högbom, som icke 
känt dessa deduktioner, med anledning häraf dragit öfver 
Uppland, passerar alldeles öfver Vendel, på hvilka de upp- 
gifna fordringarne passa in. 

Såsom slutsats af ofvanstående betraktar jag, att det 
omkring år 500 och senare i Vendel i Uppland funnits en 
konungaborg af vigt, att der residerat en svensk konunga- 
eller höfdmgeätt, att konung Ongentheov der stupat, samt 
att platsen äfven i öfrigt varit af betydelse. 

Knut Stjerna. 



Digitized by 



Google 



Bertelsen, Om Didrik af Berns Sagas oprindelige Skikkelse, 
Omarbejdelse og Håndskrifter. VIII + 193 S. S:o. Ebh. m>2. 

Durch Boers Arbeiten über die j^idrekssaga iat diese ungfe- 
mein wichtige Quelle unserer Heldensage wieder in den Mittelpunkt 
wissenschaftlichen Interesses getreten, nachdem die Beschäfti^ng 
mit ihr fast zwei Jahrzehnte geruht hatte. Es unterliege keinem 
Zweifel^ dass Boers Auffassung des Handschriften- und Itodaktions- 
verhältnisses Schwächen, innere Widersprüche, ja Unmöglich- 
keiten enthält. Diese haben Bertelsen Veranlassung gegeben, 
die Geschichte der ^idrekssaga noch einmal in Angriff zu nehmen, 
und das hat er mit ebenso gprosser Umsicht wie tiefem Verständnis 
für seine Aufgabe getan und dadurch die so schwierigen und 
wichtigen Probleme ihrer Lösung wesentlich näher geiiihrt. Für 
endgültig gelöst anzusehen vermag ich sie noch nicht. Berteisens 
Annahmen sind m. E. zu kompliciert, und ich elaube, dass eine 
einfachere Auffassung des Bedaktions- und Handschriftenverhält- 
nisses den berechtigten Forderungen Boers ebenso gerecht wird 
wie denen Berteisens. 

Nach Treutier steht zunächst fest, dass in den beiden Teilen 
der Stockholmer Membrane — Mb' und Mb' nach Bertelsen — 
zwei verschiedene Bearbeitungen der Saga vorliegen, und dass Mb' 
die ursprüngliche Saga am reinsten wiedergiebt. Es steht femer 
fest, dass Mb' ein interpolierter und mehrfach überarbeiteter Text 
ist. (Ich möchte bei dieser Gelegenheit auf die wichtige Tatsache 
hinweisen, dass es nur dieser Überarbeiter ist, der sich auf deutsche 
Quellen beruft.) Von diesen m. E. feststehenden Tatsachen geht 
auch Bertelsen aus, wie schon vor ihm Boer getan hat. Er nimmt 
dann weiter an, dass sowohl Mb' als auch Mb' Abschriften sind, 
Mb' also eine umgearbeitete Vorlage voraussetzt. Diese Annahme 
dünkt mich irri^; sie erschwert die richtige Auffassung des Hdd- 
verhältnisses und sie macht Bertelsens Auffassung kompliciert. B. 
meint, dass Mb' nach einem vorliegenden Original geschrieben sei. 
Allein hierfür vermag ich, soweit es den 3. Schreiber betrifft, den 
eigentlicheu Bedaktor von Mb', keinen Beweis zu finden; das sem 
fur sein ^) kommt auf Konto des 5. Schreibers. Dagegen spricht 
manches dafür, dass der 3. Schreiber zugleich der Überarbeiter des 
2. Teiles der ^idrekssaga ist, und dass eine selbständige Bedaktion 
Mb' als Vorlage der erhaltenen Membrane nicht vorausgesetzt zu 
werden braucht. Und selbst in dem Fall, dass offenbare Schreib- 

') Ich habe in meiner Literatorgesch. (S. 860 Anm. 1) F. Jönsson bö- 
ses Unrecht getan, indem ich ihm fälschlicher Weise einen Irrtum vorge- 
worfen habe, der gar nicht besteht. Die Anmerkung ist infolgedessen zu 
tilgen. 

AmSZY VÖB XOaDISK FILOLOGI XXI, NT FÖLJD XVII. g 



Digitized by 



Google 



82 Mogk: AnmälaD. . 

fehler^ die durch das Aage hervorgerufen sind, sich in Mb' finden^ 
so spricht dies nicht gegen die redaktionelle Tätigkeit von Mb*^ 
da ja auch bei dieser von ihm eine schriftliche Vorlage (Mb') be- 
nutzt worden ist^ die die Quelle seiner Umarbeitung war. Hier 
geben nun die Kap. 170 und 171 (nach der Ausgabe von Unger) 
einen Anhaltspunkt^ von dem m. E. auszugehen ist. Die Kapitel 
finden sich zunächst auf dem 5 (5^) und 6 (6*) Blatte der 7 Lage^ 
rühren also vom 2. Schreiber (Mb') her. Zwischen diese beiden 
Blätter hat der 3. Schreiber (Mb*) zehn Blätter eingelegt (K. 152 
—188); sie enthalten die Geschichten von Sigurds Jugend^ Hpgnis 
Geburt und eine Beschreibung von Thiäreks Heldeu^ in die auch 
eine von Sigurd einverleibt ist. An die Erzählung von Hpgnis 
Geburt (K. 169) sind aber die Erzählung desselben Gegenstandes 
in kürzerer Fassung^ die Erzählung von dem Ursprung seiner 
Stiefgeschwister und die Aufzählung von ^idreks Kämpen ge- 
knüpft, die sich auch in Mb* (Lage 7, Bl. 5^ und 6*) finden und aie 
vom Schreiber Mb' dann hier ausgestrichen sind. Wer nun jemals 
zwei Hdd. isländischer Werke mit einander verglichen hat, muss 
zu der Überzeugung kommen, dass in Mb' weiter nichts vorliegt 
als eine Abschrift aus Mb*. Die beiden Kapitel sind zunächst 
nicht, wie in der Ausgabe, in zwei, sondern in drei Abschnitte ge- 
teilt: S. 172' (En {)& er Irungr) beginnt in beiden Fassungen ein 
neues Kapitel, das in Mb* die Überschrift hat: Her segir frå 
Irungi konungi oh hans sunum, während sie in Mb' lautet: Frd 
Grunnari konungi ok hans broctrum. Auch sonst stimmen die Ab- 
schnitte, abgesehen natürlich von Schreibereigentümlichkeiten, fest 
Wort fur Wort überein. Die einzigen Abweichungen sind: S. 171** 
Mb* oc margvm vtlennjscvm' hoßtingiom, Mb» oc morgum monnum 
oc hoßtingium. Hier liegt in Mb' weiter nichts als ein Flüchtig- 
keitsfehler vor. Dasselbe ist der Fall 172% wo Mb' schreibt oc 
var hann par (f. po) alf r und in der Überschrift von K. 171, wo 
Mb' für piärics: Kictrex hat. Dagegen verbessert Mb' 172*' piärecr^ 
wo Mb* fälschlich piäric hat, und stellt 172^* um: Mb* Vre« af 
gvnnari konungi (Mb' af honum) oc sendir hanvm orä (WTb': orS 
Grunnari konungi). Ausserdem hat 173*^ Mb* den Ind. varo, 
während Mb' den Konj. vært schreibt. Abgesehen von diesen 6 
Fällen stimmen die beiden Fassungen der Kap. 170—71 Wort fur 
Wort überein. Daraus muss aber geschlossen w^erden, dass Mb' 
diese Kapitel aus Mb* abgeschrieben hat, und dass, wie sie, auch 
die andern Abschnitte jener 10 Blätter durch ihn in seine Fassung 
der Käs. gekommen sind. Wir können aber einen Schritt weiter 
gehen: der Einschub erklärt sich auch nur unter der Vorausset- 
zungy dass Mb' bei seiner Umarbeitung die I^ids. in der Fassung 
Mb* benutzt habe. In Mb* Kap. 170 wird im Eingang erzahlt, 
dass Jidrekr die Helden seiner Zeit zu einem grossen Gelage ein- 
geladen habe, unter ihnen in erster Linie die Söhne des Königs 
Irung vom Niflungaland, Gunnar und Hpgni und ihre Brüder. 



Digitized by 



Google 



Mogk: Anm&lan* 83 

Diese werden hier in der tiÜB. das erstemal erwähnt. Unwillkür- 
lich taucht die Frage auf: Wie kam ^idrekr zu diesen? Hier Hess 
Mb* seine Vorlage in Stich, denn dort fand er nur, dass ^idrekr 
von der Trefflichkeit König Irungs, der bereits tot war^ gehört 
habe. Infolgedessen konnte er sich den Grand nicht erklären, 
dass ^idrekr seine Söhne einlad. Wie er sich nnn diesen zarecht 
gelegt hat^ geht aus einer Andentong in K. 169 hervor^ die sonst 

gnz in der Lafb hängt und nur aus jenem Gedankengange des 
Arbeiters von Mb' erklärbar ist. Dieser kannte eine zweite 
ausführlichere Erzählung von Hpgnis alfischer Herkunft^ nach der 
der Gemahl seiner Mutter Aldrianhiess und in den vor allem auch 
seine übernatürliche Stärke hervorgehoben war. Von dieser über- 
natürlichen Stärke und ihrem Ursprung hatte I^idrekr erfahren und 
zwar durch seine Frilla^ die einem Gespräche zwischen H^gni und 
seiner Mutter gelauscht hatte- in dem diese ihrem Sohne seine 
Abkunft kund gab (S. 171^^). H9gnis Stärke also bewog nach 
AujQfassung des Bearbeiters Mb' König I^idrek^ die Königskinder 
aus dem Niflungenlande einzuladen. Ans diesem Gedankengange 
erklärt sich auch die Änderung der Überschrift S. 172' (s. o.\ da 
nach der Auffassung von Mb' Irungr gar nicht in Betracht kam, 
sondern nur Gunnarr und seine Brüder. Nun war aber nach den 
Quellen^ die der Überarbeiter Mb' ausser der Kås. kannte^ mit 
diesen Brüdern aufs engste verbunden Sigurdr^ der später ihr 
Schwager wurde. Dieser wird in seiner Vorlage Mb' gleich beim 
Beginn des grossen Mahles genannt und zwar von Herbrand, der 
ihn als trefflichen Bannerträger König Isungs rühmt (S. 188^'). Die 
Stelle zeigt klar, dass von jetzt ab erst Sigurdr Sagaperson wird, 
denn wir bekommen von ihm die kurze Charakteristik^ die die 
Sagamenn bei Einführung neuer Personen zu geben pflegen. Eine 
ausführliche Jugendgeschichte in Mb' vorauszusetzen^ liegt kein 
Grund vor^ und die kurze Erwähnung in der Wielandsage (S. 65 
— 66) spricht eher gegen als für eine solche. Sie spricht nur daför^ 
dass auch der erste Bearbeiter der Hås. die Sage von Sigurd bei 
Mimir gekannt hat wie Mb'. Da nun der Überarbeiter von Mb' 
ausführlichere Quellen über seine Jugend und seine erste Bekannt- 
schaft mit Brynhild kannte^ so konnte er diese nur hier anbringen, 
und so schob er sie vor die Geschichte von H^gnis Greburt ein. 
Der Schluss von ICap. 168 macht es auch sehr wahrscheinlich^ dass 
Mb' dabei Mb' (S. 183" ff.) vorgelegen hat. Aus alledem geht 
m. B. klar hervor, dass Mb' die eingeschobenen 10 Blätter nicht 
aus einer andern Fassung der I^ids. abgeschrieben hat, sondern 
dass sie von ihm selbst redigiert sind. Und wenn der spätere Teil 
der Hd., den er geschrieben oder unter seiner Leitung hat schrei- 
ben lassen, ganz denselben Charakter trägt, so liegt kein Grund 
vor, ihm die Bedaktionstätigkeit des ganzen zweiten Teiles der 
Saga abzusprechen. Ich nehme also an, dass die JKds. relativ am 
reinsten in Mb' vorliegt. Dass wir hierin eine gekürzte Fassung 



Digitized by 



Google 



84 Mogk: Anm&lan. 

haben, wie B. behauptet^ glanbe ich nichts wenigstens haben mich 
Berteisens andere Beweise ebensowenig von dieser Annahme über- 
zeugt^ wie seine versachte Rettunj? der Jagendgeschichte Sigards. 
Mb^ ist eine Abschrift des Originals and lässt den verständigen 
klaren Aafban der Saga erkennen. — Als Mb' die Feder bei 
Seite gelegt hatte, machte sich Mb' an die Arbeit. Auch ihm lag 
Kds. vor. Allein er kannte ungleich mehr Stoff, als in Kds. ver- 
arbeitet vorlagt ganz besonders hochdeutsche Quellen oder nach 
solchen schon aufgezeichnete pættir, und von diesem arbeitete er 
ziemlich viel in seine Vorlage hinein^ ohne dass er sich dabei viel 
um den küns^erischen Bau des Ganzen und um innere Wider- 
sprüche kümmerte. Ihm kam es auf das Quantum, nicht auf das 
Quale an. Ein treffliches Zeugnis seiner Arbeitsweise geben die 
Kap. 169 und 170, worin dort als Vater der Niflungenkönige Aldrian, 
hier Irungr erscheint. Diesem Mangel an künstlerischer Durch- 
arbeitung sind auch die Doppelfassungen der Vilkinasaga und der 
Erzählung von Ossantrix' Tode zuzuschreiben. Die Hauptaufgabe 
der Forschung ist nun, auf Grund stilistischer und sprachlicher 
Erörterungen zu versuchen, aus Mb' den alten Kern, die Fortset- 
zung von Mb*, herauszuschälen. — Das Stümperhafte von Mb' zu 
erkennen, dazu gehörte nicht viel. Dies wenigstens einigermassen 
zu glätten, dieser Arbeit unterzog sich um 1300 ein Isländer, der 
sich möglicherweise bei dem Bischof Ami von Bergen (1302— 
14) aufhielt und hier die norwegische Membrane zu Gesicht bekam. 
Wie die Isländer in jener Zeit mit der norwegischen Übersetzungs- 
literatur des Hakonischen Zeitalters verfahren sind, wissen wir aus 
zahlreichen Beispielen (vgl. meine Litgesch.^ § 314 ff.): sie hielten 
sich nicht sklavisch an ihre Vorlage, sondern glätteten, beseitig- 
ten Widersprüche, kürzten, wo es ihnen nötig schien, fügten auch 
hier und da etwas ein. In gleicherweise verfuhr auch jener Is- 
länder mit seiner doppelgestaltigen Vorlage unsrer norwegischen 
Membrane. Dabei beseitigte er eine Anzahl offenbarer Schreib- 
fehler und Flüchtigkeiten, die er auch bei Mb^ in der Vorlage 
&nd. Er ist es m. E. auch gewesen, der erst dem Werke den 
Prolog hinzugeftigt hat. Von dieser isländischen Bearbeitung mö- 
gen mehrere Abschriften bestanden haben; eine kam nach Island, 
wo die noch erhaltenen Papierhdd. A, B, u. a. von ihr abgeschrie- 
ben sind, während ein zweites oder auch das Originalexemplar in 
Berffen blieb und im 15. Jahrh. mit den anderen Büchern des 
Bischofs Arni nach Vadstena kam. Mit dieser Bearbeitung kam 
aber auch die norwegische Membrane Mb dahin, wenigstens wis- 
sen wir, dass im 17. Jahrh. zwei Membranen der ^ids. in Schweden 
existierten (vgl. Gödel, Antiquar. Tidskr. f. Sverige XVI, 4. S. 17), 
und von diesen war das eine unstreitig die Stockholmer Perga- 
menthd. Beide Membranen legte dann der Bearbeiter der schwe- 
dischen Didrikschronik zu Grunde. Wir bekämen demnach den 
Hdd.-Stammbaum : 



Digitized by 



Google 



Mogk: Anmälan. 85 

Kds. (Original) 

I 
Mb (Abschrift) 



Mb' Mb* (Überarbeitung mit Inter- 

^ f polationen) 

Isl. (isl. Bearbeitung) 



X y + Mb'-Mb« 

AB S (schwed. tids.) 

(isl. Hdd.) y-Isl.? 

Dies Schema dünkt mich einfacher als das zweifellos mit 
grossem Scharfsinn entworfene von Bertelsen. Nach diesem ist 
die mrsprünglicbe Saga (S)^ ein durchaus kunstgerechtes und lo- 
gisch aufgebautes Werk^ später von zwei verschiedenen Männern 
redigiert worden: der eine hat die Vorlage mehrfach gekürzt (S*), 
der andere dagegen hat sie mit Hülfe neuer Quellen^ nament- 
lich hochdeutscher Gedichte^ wesentlich überarbeitet (S'). Von 
diesen beiden Arbeiten^ die beide die ganze Saga enthielten^ 
wurde der Anfang von S* abgeschrieben (x*). Dies Fragment 
wurde dann abermals abgeschrieben^ und diese Abschrift liegt 
in Mb' vor. Später machte sich ein anderer Schreiber, dem S' 
vorlag, an die Arbeit, um x* zu vervollständigen (x'). Er be- 
merkte, dass Verschiedenes, was im ersten Teil von S' stand, 
in der Arbeit seines Vorgängers fehle. Diesrø (die Erzählungen 
von Sigurds Jugend, von der Abstammung der NiSungen II, 
über Dietrichs Boss Falka) trug er zunächst am Schlüsse von 
x^ nach und setzte dann die Abschrift nach S' fort und zwar bis 
K. 240. Dann ingte er die zweite Fassung der Vilkinasaga ein, 
die sich im 1. Teile von S' und in etwas anderer Gestalt auch im 
Anfang von x* befand, und ebenso die Erzählung von Walther 
und Hildegunde, die auch aus dem 1. Teile von S' geschöpft war. 
Nach diesem Einschub schrieb x' seine Vorlage S' weiter ab bis 
zum Schluss. Unentschieden lässt B. dabei, ob die ganz lose an 
das Original geknüpften Erzählungen von Herburt und Hilde, Iron 
und Apoll onius. Isung und Hertnit und Hertnit und Isolde von 
S' oder . erst von x' interpoliert sind. Wahrscheinlich von x' sind 
der Baumfiille wegen erst eingefügt die Kapitel über Sigurd, 
Sifka und Hildebrand (185—87). Die durch x' vervollständigte 
Hd. X findet B. in jener Membrane, die noch im 17. Jahrh. in 
Schweden existiert hat. Aus diesem Codex X, also dem Misch- 
codex von x^ und x', sind nun geflossen: 1., die redigierte islän- 
dische Saga, auf die die Papierhdd. A und B zurückgehen, 2., die 
schwedische Übersetzung und 3., Mb*, d. h. der zweite Teil der 
uns erhaltenen Membrane. — Ich leugne nicht, dass sich von dieser 
Anffiissuug des Handschriftenverhältnisses aus die meisten Schwie- 



Digitized by 



Google 



86 Cederschiöld: AnmUan. 

rigkeiten lösen^ aber sie ist doch viel zu kompliciert^ ja ich möchte 
sagen zu gelehrt scharfsinnig^ und ich vermag mich nicht in ihre 
Realität zu versetzen^ wenn ich mich auf den literarischen Stand- 
punkt der Zeit stelle^ in der alle jene Abschriften und Redaktionen 
entstanden sein sollen. Dieser übergrosse Scharfsinn schiesst m. 
E. auch bei Berteisens Rekonstruktion der ursprünglichen Saga 
über das Ziel hinaus. Wenn ich auch überzeugt bin^ dass die 
Urfiskssung der Saga ein literarisches Kunstwerk gewesen ist^ so 
glaube ich doch nichts dass jeder Stein so tadellos gelegen hat, 
wie es B. fordert. So vermag ich beim besten Willen in Mb' keine 
Kürzune des Originals zu finden. So sehr ich also auch Bertei- 
sens Scharfsinn^ Beleseuheit und Gombinationsgabe in der vorlie- 
genden Arbeit anerkenne^ endgültig gelöst halte ich die wichtige 
Fraffe über das Redaktionsverhältnis und damit auch die über die 
Qudlen noch nicht, wenn auch in letzterer Beziehung B. die Frafile 
ganz wesentlich gefordert hat. Dabei möchte ich auf eine Tatsache 
hinweisen, die mir gerade bei den Arbeiten über die Hdd. der 
Kds. nicht genügend beachtet worden zu sein scheint: die richtige 
Lesart einer Handschrift bürgt noch nicht fur deren Ursprünglich- 
keit. Wenn z. B. AB gegenüber Mb das Richtige bieten, so kön- 
nen trotzdem AB durch Isl. recht wohl auf die uns erhaltene Mb 
zurückgehen. Offenbare Versehen und Sinnlosigkeit haben die is- 
ländischen Schreiber, zumal wenn sie Bearbeiter waren, nicht selten 
verbessert. In mehreren Fällen ist es klar, dass dies auch der 
Redactor der isländischen Fassung, der Vorlage von AB, getan hat. 
Leipzig. 

E. Mogk. 



Theodor Ejelmqvist: lomamn och familjenamn med se- 
kundär användning i nysvenskan. Onomatologisha bidrag. Lund, 
C. W. K. Gleerup, 1903. XXX + 412 sidor. B^is 5 kr. 

Personnamnens "sekundära användning" är ett begrepp, som 
det icke faller sig lätt att skarpt och klart definiera; gränserna 
kunna efter olika upp&ttning dragas vidare eller trängre. I den 
nu utkomna volymen behandlar förf. oegentlig (bildlig, appellativ 
o. s. v.) användning af svenska förnamn och af verkliga euer fin- 
gerade tillnamn (familjenamn). ''Sekundär" användning af bibli- 
ska personers namn behandlade han i en särskild, är 1901 utgifven 
bok (anmäld i denna tidskrift XIX, sidd. 261—2),* och dylikt bruk 
af mytologiska personnamn säger han sig möjligen komma att 
framdeles upptaga till behandling. Åtskilligt, t. ex. personnamn 
använda för att beteckna klädesplagg, trädgårdsalster o. d., har han 
med afsikt uteslutit. Härom ocn om sin plan i öfrigt lämnar förf. 



ABZIV rÖB XOBOMK WtUOWOt XXI, KT FÖUO XVII 



Digitized by 



Google 



Cederschiöld: Anmälan. 87 

i inledningen atförliga meddelanden, af hvilka man nogsamt kan 
skönja^ hvilken lång och kärleksfall omsorg han egnat sitt verk« 

Han har också äran — liksom han haft mödan — att vara 
vägbrytare. På hans område ha nämligen fömt endast smärre röj- 
ningsförsök företagits af skandinaver (det betydligaste av E. 
Gigas i Dania)^ och äfven den tyska litterataren i ämnet är föga 
omfattande. 

Att ämnet hittills fått jämförelsevis stå tillbaka, beror säker- 
ligen delvis på materialets svåråtkomlighet^ ity att namnens oegent- 
liga användning hafvadsakligen tillhör det friare^ skämtsamma tal- 
språket och ofta har en mera lokal utbredning; en ensam for- 
skares personliga språkerfarenhet kommer härvid till korta. Förf. 
har därför haft den lyckliga tanken att utsända '^frågelistor'^ till 
ett antal (omkr. sjuttio) språkligt intresserade och omdömesgilla 
personer. Besultatet har blifvit en öfverraskande rik samling af 
hithörande talspråksuttryck från de Sesta delar af vårt land. Den 
enda anmärknings man härvid — med författaren själf — kan göra, 
är den^ att en så gifvande insamlingsmetod borde ha blifvit ännu 
fallständigare utnyttjad. 

De tryckta eller (i några fall) handskrifna källor^ som kunnat 
lämna upplysande bidraga har förf. i stor utsträckning och med 
försiktig Kritik tillgodogjort sig. Man nästan häpnar öfver den 
mångfald skrifter — i synnerhet af "lättare*' svensk litteratur — , 
han har genomsökt. Ampla loford förtjänar också den omsorgs 
med hvilken förf. söker utreda uppkomsten och betydelsen af dunk- 
lare uttryck. 

Af det mycket rikhaltiga innehållet vill jag här påpeka ett 
och annat, som synts mig företrädesvis vara af intresse; mitt urval 
är emellertid ganska godtyckligt^ och ett mångdubbelt större antal 
ställen kunde hafra ungefär lika rätt att framhållas. Den alfabe- 
tiska uppställningen och registret i doc. Hjelmqvists bok göra det 
öfverflödigt att anföra sida. 

Vid profiling af formerna lipsil och lipsill stannar förf. vid 
den senare såsom ursprungligast och bildad af Sula {Cecüiä). — 
Sjötermen däfvert < dävit (engelskt uttal af David), — Den af dr. 
Lundborg meddelade förklanngen af frasen {gå med) Davids höns 
{under isen), nämligen att Davids höns skalle vara en förvrängning 
af Davy Janes, ett af engelska sjömän brukadt namn på djäfvulen, 
denna förklaring vinner i sannolikhet genom andra versioner af 
frasen, i hvilka Pär Mats{son) träder i stället för David. — Ut- 
trycket ha något kvar af herr Eskils pengar har i äldre tid varit 
föremål för tydningar, som fösf. vederlägger och ersätter med en 
bättre. — Genom rikhaltiga, kronologiskt ordnade litteraturcitat 
uppvisar förf., huru förbindelsen GriU-Janne uppkommit, och hvad 
den innebär; om detta ords äldsta historia behöver alltså intet 
tvifrel uppstå hos framtida språkforskare. — God är utredningen 
af hur stofil utvecklat sig ur aet tyska Stoffel {Kristofer). — Sam- 



Digitized by 



Google 



88 Cederschiöld: Anmftlaii. 

manstallningen af Sfnek-Måns med Magnus smek l&ter cg osanno« 
lik. — Att hnsvätten (tomten) blivit kristnad till Nisse efter den 
helige NioolaaB, och att det är helgonet^ ej tomten^ som gifvit sitt 
namn &t jul-bakverket^ torde de flesta hittills ha förbisett. 

Bruket af familjenamn (verkliga eller fingerade) med sekun- 
där betydelse är utan tvifvel en jämförelsevis ung företeelse^ som 
blott i ringa män torde ha trängt till allmogen. Förf. visar^ att 
det mera sällan är enkla familjenamn^ men i regeln afledda 
eller sammansatta^ som f& dylik användning. Jag vill särskildt 
p&peka den goda redo^relsen för namnen på 'lin, jämförelsen mel- 
lan namnen p& -dal och likartade l&gtyska samt den egendomliga, 
adjektiviska användningen af namnen på -kvist 

Mvcket sällan har jafi^ funnit något att anmärka mot för&t- 
tarens framställning; stundom, då jag ej känt mig öfvertygad af 
hans resonemang, har jag icke haft nå^ot bättre att sätta i stället. 
Att Olsson (— militärtröja) skulle komma af ordet tdl^ före&Uer 
mig knappast troligt, men hvaraf kommer det då? Enligt Ekvall 
(Språk ocn stil 3: 142) skulle namnet uppkommit däraf, att en kap- 
ten Olsson vid Jönköpings regemente infort dylika ylletröjor. — Att 
^ingen'' betecknas med ingman, är ju naturligt, men förf. har ej an- 
fört någon grund, hvarför Öman kommit att brukas i samma mening. 

I några fall kan jag inlåta mig på mera positiva invändnin- 
gar. När en vid drickande brukad ramsa har uttrycket Sten Motsa 
(eller Sten Massa), synes mig detta namn liksom hela ramsan bära 
spår af att ha tillhört de vandrande gesällemas tyska eller tysk- 
blandade frimurarespråk; Sten Motsa < Steinmete? — Att tidnin- 
gen "Dagens Nyheter" f&tt namnet Matarn Andersson, har kom- 
mit sig däraf, att detta namn plägade förekomma i en serie kåseri- 
artade artiklar i tidningen (omkring 1870, om ji^ minns rätt). — 
Rlle i betydelsen ''bra'^ kan förställas till Pelle Énubb] förf. kunde 
ha tillagt, att ''Pelle Knubb'' är titeln på en illustrerad småbarns- 
bok (numera kanske bortglömd, men for 80 — 40 år sedan ganska 
spridd), hvars likanämnda hufvudperson är välmående och har god 
tur i alla sina äfv^entyr. — Landin såsom eufemism för "membrum 
virile'' lär (enligt meddelande af en gammal f. d. Uppsalastudent) 
ha fått sitt upphof däraf att en hr L., som studeraae i Uppsala 
på 1860-taIet, hade dopnamnen Petter Niklas. — Benämningen 
Onkel Sam på Nordamerikas Förenta Stater har, hvilket förf. ej 
tyckes känna, sitt ursprung från en skämtsam uttydning ("Uncle 
Sam'') af förbundsregeringens märke U. 8. (— United States) på 
uniformspersedlar o. d. Jag erinrar om detta förhållande för att 
få tillfalle att hemställa till den, som kan vara intresserad af så- 
dant, huruvida det ej kunde löna sig att samla de skämtsamma 
uttydningar af initialföljder (t. ex. på järnvägsvagnar), som vunnit 
en viss stadga i den folkliga traditionen. — Förf. upptager det 
allittererade talesättet Den som känner Kitta, han köper henne inte, 
men tyckes ej ha reda på, att detta är citat fdai en folksaga: fan 



Digitized by 



Google 



Himgerland: Anm&lan. 89 

Bager så om en illistig kåring (Kitta grå), Bom fornt narrat honom; 
sagan har flera varianter; den enda^ Jag för tillfallet kan anträffa 
(t^ckt i "Bidrag till kännedom om droteborgs och Bohusläns forn- 
minnen och historia"^ VI sidd. 271 — 2), har utbytt namnet "Kitta 
grå" mot "kaptin ÅXV\ — Å sid. 282 säger förf., att anledningen 
till att JRsffe föredrages framför JPetter (och delvis äfren franar 
tHr) vid bildandet af appellativa personbeteckningar, ligger däri, 
att Fdle (men ej Fitter och Tär) har en Ettbildad plnralform. 
Detta torde dock ej vara den enda och knappast ens den viktiga- 
ste anledningen; ty en stor del af de ifrågavarande personbeteck* 
ningama kan alls icke eller blott med svårighet bmkas i pluralis; 
hufvudanledningen till att Pdle föredrages, är väl snarare den, att 
det är den egentliga smekformen och alltså ljuder mera skämt- 
samt och gemytligt. — Såsom personnamn bör man väl betrakta 
det af förf. förbigångna Mante i när man med lång- och pekfinger 
t. ex. på en bordskifva tager långa "steg'' mot ett litet barn, säger 
man: 'Nu kommer gubben Mante!^ Häraf kommer troligen ut- 
trycket: 'Tass, Mante!'' 

Gtöteborg, september 1903. 

Qustaf Gedersoliiöld. 



TJKlands nordische studien von dr Wilhdm Moestue. Berlin 
bei WHh. Siisserott o. j. [1902] 64 ss. 8:o. 

Vorliegendes werkchen, eine tübinger dissertation, bringt einen 
neuen beitrag zur geschichte des fast 400-jährigen einflnsses der 
nordischen literaturen auf die deutsche, der mit Herder in eine 
neue epoche eingetreten war, in deren verlauf die deutsche ger- 
manistische forschung sich ihr im eigentlichen sinne klassisches 
gebiet voll und ganz erschloss. Der Zeitraum bis auf Herder hat 
eine mehr oder weniger eingehende Würdigung gefunden in der 
hauptsache durch Eich. Batka, Max Koch, Beruh. Seuffert, W. 
Scheel, Werner Pfau, Eug. Ehrmann u. a. Mit Herders nordischen 
studien beschäftigt sich dann Wilh. Grohmann in seiner 1899 im 
gleichen Verlage wie die vorliegende arbeit erschienenen Unter- 
suchung, die von Ed. Schröder im Anz. f. d. alt. XXVII s. 215 f. 
nicht allzu glimpflich beurteilt worden ist. 

Durch Grohmanns arbeit hat dann Moestue die anregung 
empfangen Uhlands nordische studien zu behandeln ohne sich je- 
doch die hinweise Schröders für ein derartiges unternehmen son- 
derlich zu nutze zu machen, wie sich zeigen wird. Der Verfasser 
hat sich fleissig in der einschlägigen literatur, vor allem in den lebens- 
beschreibungen Uhlands umgesehen, dessen im besitze der tübinger 
Universitätsbibliothek, des schwäbischen Schillervereins und der kgL 

ABXIV rÖB HOBBMK FILOLOOl XXI. KT VÖUD XVII. 



Digitized by 



Google 



do Hungerland: Anm&lan. 

bibliothek za Berlin befindlichen nachlass untersucht sowie den 
briefwechsel in ausgedehntem masse herangezogen. Den so ge- 
wonnenen sfcoff gliedert er in drei teile, im ersten kapitel giebt er 
die entwicklung der nordischen studien von den dilettantischen 
anfangen über ein geregeltes stadium hinaus bis zur eigenen pro- 
duktion, im zweiten erörtert er die frage inwieweit Uhland mit 
den nordischen sprachen vertraut war und welcher hilfsmittel er 
sich bediente um dann im dritten mit einer feststellung der quellen 
zu gedichten, denen nordische stoffe zu grunde liegen, zu schlies- 
sen. Als zweck der abhandlung wird bezeichnet einen beitrag jsur 
UhJandbiographie zu liefern, eine empfindliche lücke in der TJUand- 
kunde aufzufüllen. 

Somit hatte der verfiisser aufzuzeigen, wie die individual- 
psyche Uhlands in ihrer spezifischen eigenart die nordischen motiye 
erlebte von der ersten ästhetischen affektion über das verstehen 
hinaus bis zur produktion, dies bleibt er uns abgesehen von einigen 
bemerkenswerten versuchen im ersten teile schuldig und stellt statt 
dessen immer nur einige phasen der evolution heraus wie sie ihm 
gerade aufstossen. 

Er hatte die absieht das bild Uhlands durch einige neue 
Züge zu bereichem und zu verschönem, bringt diese aber unge- 
schickt an und vermag sie nicht geffen die schon vorhandenen 
richtig abzutönen, so dass das bild stellenweise verzerrt erscheint. 

Mit dem feststellen und aufreihen von tatsachen hat der li- 
terarhistoriker seine pflicht nicht getan, ihre gesetzmässigkeit ist 
zu erweisen. Uhlands monographie über Walther v. d. Yogelweide 
(1822) hätte da in mancher hinsieht auf den Verfasser schon be- 
lehrend wirken können. — Aber man hat den eindruck als ob 
der Verfasser überhaupt Schwierigkeiten aus dem wege gehen wolle, 
z. b. wenn er eine "eingehende kritische Würdigung" (einl. s. 6) 
der gelehrten arbeiten Uhlands die doch vorzugsweise auf nordi- 
sches gebiet gegründet sind, einfach von der hand weist. Hier- 
durch entäussert er sich des rüstzeuges, das ihn vor allem befähigt 
hatte "nachzuprüfen wie weit Uhland das aufgenommene jedesmal 
innerlich verarbeitet hat". 

Der mythus von Thor (nicht "vom Thor" wie s. 36 steht), 
der den höhepunkt der nordischen studien Uhlands bedeutet, war 
da besonders instruktiv und verdiente es nicht mit wenigen zeilen, 
mit einem gemeinplatz und mit der anführung einiger gleich- 
zeitiger kritiken abgefertigt zu werden, dasselbe gilt vom fragmen- 
tarischen mythus von Odin. Hier hatte der Verfasser persönlich 
Stellung zu nehmen, durch kritik wäre ihm ein ferment gewonnen 
worden, das ihm den psychischen evolutionsprozess Uhlands im 
hinblick auf seine nordischen studien wesentlich hätte klären können. 

Er hätte entwickeln können wie Uhland die methode der 
klassischen philologie auf die nordische mythologie überträgt und 
sie wissenschaftlich durchbildet, wie er sich in bewussten gegen- 



Digitized by 



Google 



Hnngerland: Anm&lan. 91 

satz zu den vagen phantaBtiaclien dentnngen eines Finn Magnuaen 
nnd zn den natorphiloBophiscli- romantischen eines Görres und Crenzer 
stellt, wie er zuerst dichterische Schöpfungen voll tiefen gefuhls* 
lebens in den mythen erkennt, deren allegorische deutungen fur 
die heutige forschung ja unhaltbar geworden sind. Durch ein 
derartiges aufiirbeiten der mythologischen werke wäre mehr licht 
auf die sprachlichen kenntnisse Uhlands gefallen. Das zweite ka- 
pitel nimmt sich doch so gar zu schmächtig ausi Warum sind die 
nordischen anmerkungen und beispiele, die sich überall so reich- 
lich in Uhlands sa^engeschichtlicne Untersuchungen eingestreut 
finden, nicht ausjriebig genutzt? Auffallend ist, dass der treffliche 
inhaltsreiche auftatz über die Runen (Schriften VI s. 225 ff.), der 
1887, als Uhlands skandinavistische studien in höchster blute stan- 
den, geschrieben doch erst 1868 veröffentlicht wurde, mit keinem 
Worte erwähnung findet, ebensowenig wie die abhandlung über 
nordische kunstpfle^ (ebd. s. 875 ff.), in der sich nebenbei Uhlands 
eingehende kenntniss des nordischen zauberwesens zeigt, die ge- 
wiss auch ganz besonders hervorzuheben war. 

Der Verfasser ist sich s. 10 und s. 59 nicht klar darüber, 
aus welchen quellen nordischer mythologie der junge Uhland vor 
1805 geschöpft haben könnte, da 8axo nicht die einzige sein könne 
und es ihm bei dem damaUeen stande der nordischen forschung 
in Deutschland ausser dem bereich der möglichkeit zu liegen 
scheine, dass ein 17-jähriger student die Edda im urt«xt habe lesen 
können. 

Nun diese quellen flössen doch damals schon nicht mehr so 
spärlich. Ich halte es z. b. fur ziemlich ausgemacht, dass Uhland 
Mallets Histoire de Danemark, die 1756 erschien und durch das 
ganze zivilisierte Europa verbreitet war, gekannt hat; dieses werk 
enthielt eine Übersetzung des mythologischen teiles der Snorra- 
Edda — auch Percys englische Übersetzung dieses buches (1770) 
war wie seine Beliques, die Uhland nach R. Becbstein (zu L. 
Uhlands Gedächtnis Rostock 1887 s. 12) gekannt hat, ziemlich all- 
gemein bekannt. Femer, sollte er Schlözers Isländische literatur 
und geschichte (1773) und F. D. Gräters Nordische blumen, Leip- 
zig 1789 (1812), das die übersetzang der mythischen Eddalieder(!) 
enthielt, nicht gekannt haben? Von älteren werken könnten dann 
noch in frage kommen: Hickes Thesaurus 1705, Resenius' Edda 
1666 (73), Wormius' Literatura runica 1651. Alle diese bücher 
waren dem jungen gelehrten vielleicht ein so altgewohnter Umgang, 
dass er sie der erwähnung nicht wert hielt oder es geradezu aus 
diesem grunde vergass, und wie der briefwechsel bestätigt, erwähnt 
das tagebuch nicht alles, was er las. Zudem hat Uhland viel Zeit- 
schriften gelesen, die nordisches brachten, ausser denen die der 
Verfasser (s. 29 f.) angiebt, kommt noch in betracht F. D. Gh?äters 
"Bragur'' (seit 1791), später auch "Braga und Hermode" (1796— 
1802) j zu den 6 ersten bänden von "Bragur" erschien 1805 ein 



Digitized by 



Google 



92 Himgerland: Anmälan. 

repertorinm von Tenthold Heinze. Übrigens kann ^das erste stück 
einer nenen zeitang"^ das Uhland 1812 von £emer zugesandt er- 
hielt (vergl. briefwechsel, brief vom 22 Febr. 1812), ebensogut von 
''Odina und Teutona'* als von ''Idunna und Hermode" wie der Ver- 
fasser fur wahrscheinlich hält, herrühren; beide liess Gräter im ge- 
nannten jähre in Breslau erscheinen (im selben jähre erschien 
gleich&Us noch das erste und einzige stück des ersten bandes 
einer Zeitschrift von der Hagens u. a.: "Sammlung fiir altdeutsche 
literatur und kunst'^). Der verfistsser weist ziemlich zwingend nach, 
dass Uhlands eingehendere grammatische kenntnisse erst aus ver- 
hältnismässig später zeit etwa vom 40sten lebensjahre an datieren. 
Bei Uhlands bekannter gründlichkeit und bei seinem regen inte- 
resse ist man geneigter die vorzuglichen kenntnisse im altnor- 
dischen, die er bereits in seinen Vorlesungen (1830--31) entwickelt, 
für fruchte langjähriger arbeit zu halten, eine annähme, die durch 
das Zeugnis Nötters in seinem werke über Uhland (s. 112), dasa 
dieser l^rcits in Paris (1810) seinem freunde Immanuel Bekker 
Unterricht in den nordischen sprachen erteilt haben soll, gestützt 
wird. 

In der s. 43 zitierten stelle aus "L. Uhlands leben von seiner 
witwe'' (s. 303) über Uhlands dänische reise (1842) ist nicht Karls- 
krona, das in Schweden liegt, zu lesen, wie der Verfasser ganz 
richtig bemerkt, aber auch nicht Trekroner, wie er vermutet, 
das ein seefort unmittelbar vor der reede von Kopenhagen ist, 
sondern die unweit Helsingörs auf einer landzunge zwischen Kat- 
tegat und Öresund belegene sagenberühmte festung Kronborg ist 
gemeint. Bei erwähnung des Leipziger briefes Uhlands vom 30 
Mai 1843 an seine frau, ist zu bemerken, dass er hier offenbar in 
der form ^Dyregaarden*' den suffigierten artikel verkannt hat 
und fälschlich eine dänische form gnarden in der bedeutung des 
deutschen garten annimmt; der Kopenhagener tiergarten hiess und 
heisst Dyrehaven. Auf s. 18 ist statt ^aus Napoleon^ "aus dem 
musée Napoleon" zu lesen. Der name des gelehrten Isländers 
Finnur Magnusson findet sich stets in einer kompromissform 
Finn Magnussen; entweder ist die oben gegebene isländische 
oder besser die dänische form Finn Magnusen, die der gelehrte 
stets zu zeichnen pflegte, anzuwenden. Eine inkonsequenz in die- 
ser hinsieht findet sich übrigens häufiger in der literatur sogar 
auch bei Skandinaviern (B. Thorlacius, P. E. Müller, B. Bask), so 
dass bei weniger kundigen leicht der eindruck erweckt werden 
kann, als ob es sich um zwei verschiedene personen handle, so im 
index von Pauls Grundr. I' 1581^, wo Ed. Sievers die dänische, 
H. Paul die isländische form hat. 

S. 24 wird den Dänen lässigkeit in herausgäbe ihrer literatur- 
schätze vorgeworfen, zu unrecht, denn sie waren lange die ersten 
und stets die eifrigsten von den Skandinaviern in der bearbeitung 
der nordischen Sprachdenkmäler. Man muss auch mit den verhält- 



Digitized by 



Google 



Hangerland: Anm&lan. 93 

nissen der damaligen zeit rechnen (vergl. Briefwechsel der Gebrü- 
der Grimm mit nordischen gelehrten, heransgeg. von Ernst S<mmidt 
Berlin 1885, und Breve fra off til G. C. Bam med en Biographie 
ndg. af Benedict Grøndal Kbn. 1869). Was bedeutet übrigens 
die herausgäbe der Eddalieder ohne jeglichen kritischen Apparat 
durch von der Hagen (1812) und ebenfalls die der gebrüder Grimm 
(1815) gegen die schwierige koUektivarbeit an den amamagnæani- 
schen Veröffentlichungen I Ausserdem wurden diese beiden deutschen 
editionen, die der Verfasser besonders als beispiele anfuhrt, ja erst 
durch die liebenswürdige Unterstützung dänischer gelehrter (Nye* 
rup, Bask) ermöglicht. Nyerup hat übrigens dem v. d. Hagen 
keine handschrift besorgt, wie der Verfasser s. 22 annimmt, son- 
dern eine abschrift vom Cod. Beg. besorgen lassen. 

Auf Seite 33 anm. 1 ist eine anfrage Lassbergs an Uhland 
vom 11 Mai 1830 erwähnt, ''ob der riese Tine" von E. Tegnér 
ein neuentdecktes gedieht sei. Ein riese Tine existiert aber nicht, 
es liegt offenbar eine Verwechslung mit dem riesen Finn vor, des- 
sen sage in verschiedener fassung über den ganzen norden ver- 
breitet und an die domkirchen von Drontheim, Uppsala und Lund 
geknüpft erscheint. In Norwegen trägt der ri^e den namen 
Skalle und wird gewöhnlich auf bildem des hl. Olaf unter dessen 
fussen dargestellt, während in der lundischen Variante St. Lauren- 
tius als der überwinder von Finn erscheint. Somit kann es sich 
hier nur um E. Tegnérs fragmentarische grosszügig angelegte, hohe 
Schönheiten aufweisende dichtung '^GeroUt" handeln, die anfangs 
den titel "Helgonabacken eller minnen af Lund'' tragen sollte, de- 
ren erster und ältester später zum prolog des ganzen bestimmter 
gesang "jätten Finn" im jähre 1829 mehr denn 10 jähre nach 
seiner entstehung, nachdem er lange verschwunden gewesen war, 
in Bydqvists Heimdall nr 1 zum abdruck kam, vergl. Tegnérs 
Gerda von Prof. Ewert Wrangel in der von der Lukasgilde in 
Lund herausgegebenen schrift "Finn" 1903 (s. 1—7). 

Dass Uhland die anregung zu dem gedichte "die sterbenden 
helden" aus dem YII. und VIII. buche der dänischen geschichte des 
Saxo em{)fangen hat, wie "der blinde könig" aus dem lY. stammt, 
ist als sicher anzunehmen; dass er aber bei der tochter Gun- 
hilde gerade an die Gattin Asmunds im I. buche gedacht ha- 
ben soll, wie der Verfasser mit Düntzer annimmt, ist mir nicht 
einleuchtend. Vielmehr dünkt mich Eichholz recht zu haben 
(Quellenstudien 20), wenn er vermutet, dass Uhland an die bedeu- 
tung der namen gedacht habe, was dem ver&sser bei dem passiven 
verhalten der Jungfrau unwahrscheinlich scheint, sie ist aber doch 
die ^umkämpße". Dazu stimmt cum grano salis was Uhland über 
namendeutung in der einleitung zur nordischen göttersage (Schrif- 
ten YII) sagt. Die idee Uhlands zu einer ballade, worin der sanger 
durch ein lied sein haupt löst, lässt vielleicht auf seine bekannt- 



Digitized by 



Google 



94 Brate: Nekrolog. 

schafl mit den hpfadlaaBn genannten skaldendichtungen (z. b. von 
Egil und Ottar) scliliessen. 

Das fehlen einer übersiclitliclien zusammenstellnng der resnl- 
tate sowie eines namen- und Sachregisters beeinträchtigt den wert 
der willkommenen arbeit für die forschnng sehr erheblich. Der 
druck ist &8t fehlerlos^ der ausdruck an einigen stellen nicht ein- 
wandfrei. Sehr zu bedauern ist^ dass der Verfasser sich die ab- 
handlung J. ElrejSis (ühlands skandinavische studien^ in den Sit- 
zungsberichten der kgl. böhm. gesellsohaft der Wissenschaften, 
philos-philol. kl. 1897) nicht nutzbu* gemacht hat; wenn er glaubt 
sie ignorieren zu dürfen^ weil sie in tschechischer spräche abge- 
fasst ist, so irrt er. (Eine Übersetzung war ja in Berlin^ wo verf. 
sich nach der vorrede aufhielt^ leicht zu beschaffen.) Krejéi (nicht 
Kreijci wie verf. seite 7 hat) hat die nordischen studien Uhlands 
in richtige beleuchtung gesetzt^ indem er zum ausgangs- und mit- 
telpunkt seiner darstellung dessen mythologische arbeiten genom- 
men hat^ wie schon die deutsche Übersicht (Enphorion Y. s. 607 f.) 
zeigt. 

Lund^ jan. 1904. 

Heinz Hungerland. 



Nils Linder. 



I en filder af nära 69 är afled i Stockholm lektorn vid högre 
lärarinneseminarium Nils Linder den 21 jan. 1904. 

L. föddes i Norra Lindö af Yissefiärda s:n i Södra More 
härad af Kalmar län d. 13 febr. 1835. Fadren var hemmansägaren 
Petter Earlsson. Lärjunge i Kalmar skola 1850 — 1856 aflade L. 
efter ett par afbrott i sina studier i Uppsala den gamla student- 
examen lo58. Vid universitetet tvekade han först i valet af lef- 
nadsbana och tog först kansliexamen 1861 men drogs ät språkliga 
studier^ aflade filosofie kandidatexamen 1865, blef filosofie doktor 
1866^ e. o. biblioteksamanuens och docent i nordiska spr&k 1867 
och fick redan 1868 den lektorsbefattning vid högre lärarinne- 
seminariet^ som han innehade till sin död. 

Att sålunda 36 är undervisa ^d en anstalt för utbildandet 
af lärarinnor och meddela dessa deras uppfattning af spr&kliga ting 
utgör redan det ett icke obetydligt inflytande på den språkliga 
bildningen i vårt land^ hvilket inflytande utsträcktes till än vidare 
kretsar genom L:s verksamhet som skriftställare. 

Frånsedt den för sin tid förtjänstfulla skriften Om allmoge^ 
målet i Södra More härad af Kalmar lån, som L. försvarade som 
akademisk afhandling 1867^ har L. uteslutande ägnat sig åt stu- 
diet af det nysvenska riksspråket. En sammanfattning af sin upp- 

AKSIV FOB XOKDISK TILOLOOI XXI, MT FUUD XVII. 



Digitized by 



Google 



Brate: Nekrolog. db 

fattning af dettas förMllanden har han nedlagt i Begier och råd 
angående svenska språkets behandling i tal och skrift, hvilket ar^ 
bete först utkom 1882 och i omarbetadt skick 1886. En tredje 
bearbetning var nära fullbordad^ men L. förunnades ej att lägga 
sista handen därvid^ den kommer snart att utgiftas genom en af 
hans lärjungar. 

utom detta sitt språkliga hufvudarbete har L. författat några 
smärre uppsatser om särskilda frågor. Den mest betydande är 
Om -er, -r, -ar och -or såsom plurcSändelser för neutrala substan- 
tiver (1890), som yrkar att pluraländelsen -er, som af Eydqvist och 
C. Save bekämpats hos neutrer till förmån för den ändelselösa plu- 
ralen, skall återinsättas hos neutrer med ordslut, som ock före- 
komma hos maskuliner och femininer. Praktiska frågor behandla 
ock uppsatserna Några anmärkningar om slutartikeln i svenska 
språket (föredrag vid fllologmötet i Kristiania 1881), Om tilltalsord 
i svenska språket (1884), Om Äfledningsformema -landing , -land- 
ning och 'länning (1896), hvari den sista formen förordades, och 
Några ord om apostroftecknet (1897) med fordran på apostrofens 
bibehållande i re^n, sé*n för undvikande af tvetydighet. 

De båda sista uppsatserna voro införda i tidningen Afton* 
bladet, där han ock skref flera andra uppsatser till allmänhetens 
vägledning i grammatiska frågor. 

L. har efterlemnat språkliga materialsamlingar, bl. a. en 
svensk homonymförteckning, äfvensora personhistoriska antecknin- 

Sar. De lexikaliska samlingarna äro hembjudna till svenska aka- 
emiens ordbok. 

L. synes hafva varit lifligt öfvertygad om grammatikems både 
rätt och förmåga att lagstifta för språkutvecklingen. I många fall 
har han med sundt förstånd uppträdt mot de öfverdrifter, hvartill 
den unga nordiska språkforskningen gjorde sig skyldig genom 
sina försök att leda språkutvecklingen efter historiska synpunkter» 
I dessa fall ha hans regler och råd vunnit efterföljd, emedan de 
undanröjde hindren för språkets naturliga urval. I strid åter med 
de mäktiga krafter, som därvid verka, skola hans föreskrifter blifva 
vanmäktiga eller på sin höjd med stöd af yttre maktbud få en be- 
gränsad giltighet. L. hade vid sina reformförslag till ögonmärke 
att förebygga dubbeltydighet i det språkliga uttrycket och värna 
det beståendes rätt med afseende på språkets rykt och riktighet. 
Men han underskattade därvid den möjlighet, en skriftställare äger^ 
att genom framställningens omformning undvika befarade missför- 
stånd, äfvensom läsarens förmåga att på grund af sammanhanget 
rätta en ögonblicklig missuppfattning. Påtagligast framträder L:s 
öfrerskattning af grammatikens betydelse, då han i sin skrift Sven- 
ska språket i modern diktkonst (1902) kritiserar språket i V. von 
Heidenstams diktning och söker göra den grammatiska korrekt- 
heten, subjektivt uppfattad, till måttstock för skaldevärdet. 



Digitized by 



Google 



96 Brate: Nekrolog. 

En viktig insats i det svenska kulturarbetet gjorde L. som 
upphofsman till det stora verket Nordisk famujéboh Förberedel- 
ser gjordes därtill 1874^ och det började utkomma 1875, under de 
första åren gemenligen kalladt ^'Linders konver8ationslexikon'\ 
Tack vare sitt anseende och m&nga litterära forbindelser vann han 
for detta foretag framst&ende fackmäns medverkan» och han h&r 
själf; särskildt i fråga om uttryckets klarhet och språkets ans^ på 
verket nedlagt en berömvärd omsorg« Från sin befattning som ut- 
l^ifvare och hufvudredaktör afgick han 1880^ då han icke vidare 
kunde erhålla behöflig tjänstledighet på antagliga villkor. 

Lifligt intresserad tor folkbildningsarbetet, var han 1891—97 
inspektor for Stockholms arbetarinstitut, och hans frisinnade skap- 
lynne och politiska intresse forde honom in i 1880-talet6 liberala 
valrörelse. Vid 1890 års val insattes han af hufvudstadens fjärde 
valkrets bland dess ledamöter i andra kammaren men lyckades 
1893 icke blifva omvald. 

L. var en synnerligen verksam ledamot af bestyrelsema for 
de tre nordiska filologmötena i Köpenhamn 1876^ i Kristiania 1881 
och i Stockholm 1886^ vid hvilket sistnämnda han tjänstgjorde 
•som mötets generalsekreterare. Åren 1869—82 var han ledamot 
af Svenska fornminnesföreningens styrelse, inom hvilken han 1871 
innehade sekreterarebefattningen. 1873 tjänstgjorde L. som sekre- 
terare i riksdagens särsk. utskott rörande undervisningsfrågor och 
s. å. i en kongl. undervisningskommitté. Af redaktionen af Arkiv 
för Nordisk filologi var han medlem från tidskriftens början till sin 
död. Ordensutmärkelser forbjöd honom hans liberala ståndpunkt 
att mottaga. 

Slutet af hans lif fordystrades genom misshälligheter inom 
familjen, som utmynnade i upplösningen af hans äktenskap. 

L. värderades af en vidsträckt vänkrets bland hufvudstadens 
litterära och konstnärliga personligheter. 

Stockholm d. 1 juni 1904. 

Erik Brate. 



Digitized by 



Google 



Ett par ordbildningsspörsmål i forn-- 
nordiska språk. 

I. Om adverbial-ändelsen 4tu 

Som bekant använda de fornnord. språken i stor ut- 
sträckning adverb så väl på 4a som på 4iha {-ligc^ t. ex« 
isl. fsv. harpla 'mycket' : fsv. harplika 'hårt, våldsamt* men 
även 'mycket', isl. harpliga 'häftigt'. Liksom harpla och hatp- 
Jika {harpliga) uppenbarligen höra tillsamman med adjektivet 
harpr^ så hava även annars dessa bildningar på -la och på 4ilca 
{-liga) ofta utgått från ett och samma alltjämt i fomspråket 
använda adjektiv. 

Spörsmålet är: i hvilket förhållande stå dessa bildnin- 
gar på 4a {harpla) till bildningarna på 4iga {harpliga) i 
isländskan? 

En annan fråga sammanhänger oskiljaktigt härmed: äro 
adverben på 4iga {harpliga etc.) i isländskan egentligen iden- 
tiska med adverben på 4ika {harplika) i fomsvenskan, eller 
bör man söka olika upphov fÖr dessa två bildningstyper, och 
då naturligtvis även för motsvarande adjektiva bildningar på 
4igr {dagligr) i isländskan och på 4%k€r {daghliker) i fom- 
svenskan? 

Olika svar hava givits på dessa spörsmål, och spörs- 
målen äro tydligen av stor vikt, eftersom så väl adverben på 
4a och 4ika {4iga) som ock adjektiven på 4igr och 4iker 
spela en mycket stor roll i språket. 

För den omedelbara språkkänslan ter sig harpla obe- 
tingat såsom en förkortning av harpliga {harplika). 

Detta är också den gamla uppfattningen bland filologer, 
och den företrädes t. ex. av Sievers i Beiträge V, 475 ff. 
Närmare bestämt, anser Sievers, som från skaldespråket sam- 
lat åtskilliga adverb på -to, att utvecklingen från harpliga 

ABxnr r6m iioiMfi riLO&o« zxi, mr rSu» xm, 7 



Digitized by 



Google 



98 Eock: Ordbildningsspörsm&L 

(harplika) till harpla är Ijudlagsenlig (s. 477 stycket 2; jmf. 
ock Beiträge lY, 538), och att det vid sidan av harpla an- 
vända harpUga är en yngre bildning, i hvilken -ig- blivit 
återinfört genom inflytande frän motsvarande adjektiv 
{harpligr). 

Denna uppfattning är dock icke tillfredsställande. I 
harplika var penultimas a-ljud ursprungligen långt, och ännu 
i fomsvenskan bibehöll f-ljudet sin längd i de flästa trakter. 
Detta framgår därav, att ändeisen -Uka liksom -Itker i de 
flästa &v. skrifter icke f5ljer vokalbalans-lagen, utan har i i 
strid med denna {harplika^ ej *harpleka etc). På enahanda sätt 
tillämpas i forndanskan vokalharmonien icke på ord på 4ikæ 
(uloflikæ etc.), utan i strid med denna hava de i i penultima 
(Kock i Ark. nf. I, 85, Alt- u. nschw. acc. s. 165). Under 
dessa förhållanden kan man icke antaga, att redan i isländ- 
ska skaldeq)råket -lika övergått till -likaj 4iga^ och att -^- 
därefter förlorats. En dylik utveckling skulle, så vitt jag 
ser, sakna motstycke i det samtida språket. 

Det är väl för att undgå dessa svårigheter, som Noreen 
framställt en helt annan uppfattning av ändelsema -lai 4iga^ 
en uppfattning, som han hyllar ännu i AisL gramm.^ § 307, 
3, a. Enligt honom skulle -la : 4iga böra identifieras med 
det grekiska -Xhco^ i rijÅlKog etc. Ändeisen -la skulle, menar 
han, hava utvecklats ur ett äldre *4€ha <: *4ihaj till hvilket 
ändeisen 4iga stod i växling enligt den vemerska lagen. 

Konsekvensen härav är emellertid, att hvarken 4iga (i 
isl. harpligä) eller -la (i isl. harpla) skulle etymologiskt sam- 
manhänga med 4ika (i fsv. harplika), ty 4ika kan ju omöj- 
ligen höra tillsamman med gr. -Ålnos. 

Då man å andra sidan icke kan etymologiskt skilja ^-ljudet 
i det isl. adjektivet harpligr etc. från ^-ljudet i det isl. ad- 
verbet harpligä etc., blir konsekvensen vidare, att enligt Noreens 
åsikt även 4igr i isl. harpligr etc. är etymologiskt identiskt 
med grekiska -Xhcog. Denna konsekvens drager han också 



Digitized by 



Google 



Eook: OrdbildningflspörsmU. 99 

ib. § 240 anm. 4. Han anser nämligen, att 4igr i dagligr 
etc. väl Täsentligen uppøtått av urgenn. -^lihar^ och att 
blott i mindre utsträckning 4igr i dagligr etc. ombildats 
av äldre 4ikr genom anslutning till adjektiver sfidana som 
aupigr neutrum aupikt. 

Jag kan icke ansluta mig till dessa äsikter. 

Som bekant använda de germanska språken i ofantligt 
stor utsträckning adjektiv, avledda med -l^j samt därav bil- 
dade adverb. Jag erinrar blott om adjektiv sädana som got. 
liubaleikSj samcUeiks etc., fht. chindllhy gUllh etc, fsax. mis- 
lik etc, ags. gUsdllCj gddlic etc. Till dessa eller liknande 
adjektiv har man ytterst ofta bildat motsvarande adverb, t. ex. 
i got. samaleiko (: adj. samäleiks)^ wairäleiko etc. etc. 1 
fomhögtyskan äro adverb på -Ztcfto, bildade av adjektiv på 
4ih, särskilt vanliga, t ex. tiurUcho (: adj. tiurlih\ baltlicko 
(: adj. balUih)] mången gång äro blott adverben på 4icho (ej 
adjektiven på 4th) brukliga, och man har således av 'enkla' 
adjektiv bildat adverb på 4tcho^ t. ex. adj. gSm : adv. gSm- 
lichOj adj. garo : adv. garcdlcho etc. (Braune Ahd. gramm.^ 
§ 267 med anm. 3). Det är bekant, huru man alltjämt i 
modem engelska av adjektiv bildar adverb med hjälp av av- 
ledningsändelsen 4y^ t. ex. had : hadly^ glad : gladly etc. 

Naturligtvis har aldrig någon betvivlat, att den fsv. ad- 
jektiv-ändelsen 4iker i harpliker^ dagUiker etc. eller den fsv. 
adverbial-ändelsen 4ika i harplika etc. etymologiskt hör till- 
samman med den got. ändeisen -leikSj den fht. ändeisen 4lh 
etc. Nu är det vidare så, att liksom man i fht. till 'enkla' 
adjektiv bildar adverb på 4lcho (gSm : gSmUcho etc), man 
också stundom i de fornnordiska språken möter adverb på 
4tka (4iga\ hörande till 'enkla' adjektiv (ej till adjektiv på 
4tker^ 4igr). Så har fsv. t. ex. punder 'tunn' : adv. pufUika 
(men intet adj. *punliker\ isländskan glfiggr : glpggliga (men 
intet *gl9ggligr)\ jmf. härmed i nysvenskan rått : rätteligen^ 
sann : sannerligen etc etc. 



Digitized by 



Google 



100 Kock: OrdlnldiungBspöTflmål. 

Under dessa förhäUanden yore det i hog grad underligt, 
om den isL adTerbial-ändelsen 4iga skulle Tara att alldeles 
skilja icke blott fr&n det got -leiköj f ht. 4icko etc., utan 
också hka det fisv. 4ikaj sä att ändelsen t ex. i 

&v. karpliha och 
isl. karpliga 

skulle hava alldeles olika upphov. Knappast mindre under- 
ligt Yore det, om den isL ändelsen -ligr skulle vSsentligen 
böra skiljas frän den &t. ändelsen -liker i adjektiv, sä att 
andra stavelsen i isl. dagligr : fsv. daghliker yngre dagUigher 
etc. etc. skulle hava (väsentligen) olika upphov. 

Det vore sä mycket mera påfallande, om -liga i isl. 
hatpliga etc. och 4igr i isl. dagligr etc. skulle vara identiska 
med gr. -Åhcog, som man annars icke kunnat i germanska 
språk påvisa något spår av denna grekiska ändelse. När 
man därmed velat identifiera *26(A)ér i fomalemann. wele{h)Srj 
8ol€{h)ér (hvilka ord även Noreen a. st anför såsom stod för 
sin mening), så är utan tvivel denna identifiering ohållbar. 
Även dessa fht (fomalem.) ord äro avledda med den vanliga 
germ. avledningsändelsen -ZiX?-; se Braune i Beiträge II, 135, 
Ahd. gramm.^ § 292 anm. 1, Kluge Stammbildungslehre^ s. 112. 

Enligt min uppfattning är den isl. växlingen harpla: 
harpliga etc. att förklara på en mycket enklare väg än ge- 
nom anlitande av den mycket avlägset liggande och annars 
icke i germanska språk uppvisade grekiska ändeken -A/Mog. 

Som bekant använder gotiskan mycket ofta av adjektiv 
bildade adverb på -0, men denna ändelse förekommer även i 
adverb utan motsvarande adjektiv, t ex. uhteigü (: adj. uhteigs), 
galäkO (: adj. galeäcs) — sprautö etc. Braune Got Gramm.' 
§ 211. 

I fomhögtyskan bildas adverb på -o normalt av adjek- 
tiv, t ex. 8nBlü (: «ngZ), ubilo (; ubil), mähtlgo (: mahtig) etc. 
etc. Braune Ahd. gramm.' § 267. 



Digitized by 



Google 



Kock: Ordbfldnmgsspörfliiifcl. 101 

Isländskan och fomsTenskan använda i stor utsträckning 
med de got. adverben pä -d och med de fht adverben pä 
-o etymologiskt samhöriga adverb pä -a, hvilka avletts ur 
adjektiv, t. ex. isl. fsv. lika (: adj. Ukr)^ illa (: adj. ülr\ giarna 
(: adj. giam\ fsv. fuüa (: adj. fulder) etc. etc. 

Till denna allmänt kända kategori hör ock t. ex. isl. fsv. 
harpa 'mycket' (: adj. harpr\ jmf. fht. harto 'mycket' : adj. 
hart). 

Enligt min uppfattning har adverbet harpa 'mycket' 
under pävärkan av adverbet isl. harpliga fsv. harplika 'mycket' 
erhållit ett Mjud, sä att man fick formen harpla 'mycket'. 

På enahanda sätt hava andra adverb pä 4a ur- 
sprungligen ändats pä -a, men genom analogisk pä- 
värkan av adverb pä -liga^ 4ika antagit formen -2a. 
Sedan man pä denna väg fått en mängd etymologiskt 
samhöriga adverb dels pä ^iga^ 4ika (harpliga, harplika)^ 
dels pä 4a (harpla)^ sä uppfattades harpla etc. av den 
omedelbara språkkänslan (oriktigt) såsom en förkort- 
ning av harpliga harplika^ och efter mönstret harpliga 
harplika : harpla bildade man senare ur adverb på 4iga 
4ika nya adverb på -la. 

Till bestyrkande av denna min åsikt skall jag från de 
fornnord. språken anf5ra några exempel på huru genom den 
nyss framhålbia kontaminationen av etymologiskt samhöriga 
adverb på -a och på 4igaj 4ika former pä 4a uppstodo. 

Redan har nämnts isl. fsv. harpa (jmf. fht. adv. harto) 
: isl. harpliga fsv. harplika — isl. fsv. harpla. 

Andra exempel äro: 

isL gfirva 'alldeles' (jmf. fht. adv. gär(a)wo 'färdigf) : 
g^ligaj fsv. gørlika 'alldeles' — isl. gtrla fsv. gørla 'all- 
deles'. 

fsv. sära 'smärtsamt' (jmf. fht. fsax. adv. siro 'schmerz- 
lich, sehr, heftig') : isl. sårliga fsv. sarlika — isl. sårla 
'smärtsamt'. 



Digitized by 



Google 



102 Eook: Ordbildningsspörsm&l. 

fsv. snara 'snart' (Fl. Cod. C 1 gång i rim) risl. anar- 
liga fsY. snarlika — isl. snarla 'snart'. 

fsv. hrapa liastigt' : isl. hråpliga fev. hraplika — isL 
hrdpla 'hastigt'. 

Såsom dessa exempel visa, hava Tästgermanska adverb 
på -o ofta direkta motsvarigheter på -a i de fomnord. språ- 
ken, i ex. f ht. harto : isl. fsv. harpa^ f ht. gar{a)wo : isl. ggrva^ 
fht. fsax. siro : fsv. sära. Yi kunna därför vara förvissade 
om att mången gång de fomnord. språken på ett förhistoriskt 
stadium egt adverb på -a, hvilka motsvarat västgermanska 
adverb på -o eller gotiska adverb på -5, ehuru dessa för- 
historiska fomnord. adverb på -a icke längre finnas kvar i 
literaturen. Besinnar man detta, blir uppkomsten av ytter- 
ligare andra fomnord. adverb på 4a klar. 

Så hava f hi och fsax. (till adjektivet fhi festi fsax. 
fast) adverbet fasto 'fast'. Till adjektivet fastr hava därför 
utan allt tvivel de nordiska språken en gång hävt ett mot- 
svarande adverb ^fasta^ som under inflytande av isl. fastliga 
fsv. fastlika gav isl. fasUa 'fast'. 

På motsvarande sätt böra följande ord uppfattas: 

fsax. fagaro 'auf schöne weise' (jmf. adjektivet fagar\ 
md. adv. fagere^ fhord. *fagra (jmf. adjektivet fagr\ som 
under påvärkan av isl. fagrliga^ fsv. fagherlika blev till isl. 
fagrla 'skönt'. 

fht. dieeho fsax. thicco 'dense' (jmf. adjektivet fht. dicchi 
fsax. aUkki 'tjock'), fnord. *pilcka : fsv. piklika 'ofta' (till adjek- 
tivet piokker; jmf. isl. piohkliga 'ofta') — {sy. pUda 'ofta'. 

fht. giwaro 'auf aufmerksame, sorgfaltige weise' (jmf. 
adjektivet war 'aufinerksam, vorsichtig'), fnord. *vara (jmf. 
adjektivet varr 'försiktig') : isl. varliga fsv. varlika 'försiktigt' 
— isl. fsv. varla 'knappast'. 

&ax. harmo 'schmerzlich' (jmf. adjektivet harm 'leidig, 
schmerzlich'), fnord. *harma (jmf. adjektivet fsv. harmber 
'harmsen', nyno. harm 'sørgmodig, vred') : isl. hermiliga 'i eller 



Digitized by 



Google 



Kock: Ordbildningsøpdrsin&l. 106 

med forbitrelse', fsv. harmelika hærmelika 'med Bmärta' — 
isl. hermia 'i eller med forbitrelse'. 

fht nåho 'nära' (jmf. även got. nehwa 'nära*), fnord. 
*na(hw)a : i&\. nåliga (fsv. nælika) 'nära' — fsv. nala^ næla 
'nära'. 

mht. adverbet nche 'auf reiche, herrliche, kostbare weise' 
(jmf. adj. mht. riche fht. rfAÄt), fnord. *rlÄw (jmf. adj. rikr) 
•.isl. rikuliga fsv. rikdika — isl. rikula 'präktigt'. 

got. fifarO 'darflber', fnord. *ofara : isl. ofarliga 'högt 
uppe' — isl. o/arla fsv. ovarla 'högt uppe'. 

got. ciftarö 'von hinten', 'nach hinten', fnord. ^ctflara : isl. 
aptarliga *) — aptarla 'bag'. 

I överensstämmelse med tifarü^ qftarö har man i gotiskan 
säkerligen även hävt *niparO^ ^framarö. 

got. *niparüj fnord. *ne^ara : isl. neparliga 'lägt nere' 
— isl. neparla 'lågt nere', fsv. niparla 'långt ner'. 

got. *frafnarOj fnord. ^framara : isl. framarliga 'meget, 
vel, i høi grad' fsv. f ramarlika 'i hög grad' — isl. f ramaria 
'langt frem(me)', 'meget, vel, i høi grad', fsv. framarla fgutn. 
frammarla 'långt fram(me)'. 

Vid växlingen harpliga harplika : harphj g^liga gørlika 
: gprla {gørla) etc. etc. fattade man, såsom redan nämnt, helt 
naturligt de kortare formerna på 4a såsom förkortade paral- 
lel-former till de längre på -liga -lika^ och i analogi med 
de anförda och likartade växelformer nybildades därför ad- 
verb på -/a, utan att äldre former på -a sådana som harpa 
någonsin funnits. 

Även adverben fsv./W^a, isl. fsv. illa bidroge i någon mån 
till att adverb på -la (oriktigt) uppfattades såsom förkortade 
ur adverb på -7^a, 4ika. 

Till adjektivet isl. fullr fsv. ftdder hade man nämligen 
(jmf. ovan 101) i fsv. adverbet ftdla 'fullt', dessutom i is- 

*) lED. upptar ^aptarla and aptarliga, adv. behind, far in the rear, 
Lex. Pogt (ireq.)". Egilsson anför dock citat endast for aptarliga. 



Digitized by 



Google 



104 Eook: Ordhildningwpönanål. 

ländfikan fuXUgaj i fornsvenakan ftMdika. Adjekiiyet isl. iUr 
fsv. ilder hade vid sin sida adverbet isl. fev. iUa och dess- 
utom isl. iUüiga fsy. iUelik{a). Adverben f ulliga fullélikay HIp- 
liga iUelika äro bildade med avledningsändelsen -ZlA;-; adver- 
ben fullaj iUa däremot äro bildade av fullr^ ülr på samma 
sätt, som harpa bildats av harpr. Men dä nu -a i fulla, 
Ula föregicks av ett Mjud, liksom fallet yar med -a i harpla^ 
sä kunde det för språkkänslan te sig, soin om icke blott 
harpliga harplika förkortats till harpla^ utan som om också 
futtiga futtélika förkortats till fvUa^ och som om ülü^a iUe- 
lika förkortats till illa. 

Blott ett par exempel må anföras på adverb på -/a, 
hvilka nybildats direkt efter adverb på 4iga 4ika^ och ej (så 
vitt man kan se) ui^tt från äldre adverb på -a. Till skraut- 
ligr 'praktfull' använder isländskan adverbet skrautliga] efter 
analogien harpliga : harpla etc. har detta fakultativt förkor- 
tats till ekrauUa. Till adjektivet isl. hvatr 'rask' finnes intet 
adverb *hvata^ under det att hvatligr jämte sig har adverbet 
hvatliga] detta har fakultativt blivit hvatla. Isländskan har 
jämte dr 'tidigt' adverbet ärliga (men intet *arayj årliga 
*artika har blivit isl. fsv. arla. 

För övrigt kan vid bildandet af adverb bildningselemen- 
tet 'la hava blivit produktivt även genom andra analogier. 
När man hade adjektivet harpr : adverbet harpla^ adj. brdpr 
: adv. brdpla etc. etc, så utbildades för språkmedvetandet den 
uppfattningen, att man kunde av enstaviga adjektiv bilda 
adverb genom tilläggande av -la. Till hvatr kunde därför 
även på denna väg adverbet hvaUa nybildas. Till adjekti- 
vet *8lpr 'sen' (motsvarande got. seipus) bildades isl. sipla 
'sent' etc. 

Det fsv. sirla 'sent' 'särla' har uppstått ur ett äldre 
*Hifrlaj som avletts av komparativen slår 'senare' (fsv. sipeTj 
Kock i Antiqvarisk tidskrift XYI nr 3 s. 9 ff.). Det är 
ovisst, om detta *8l&rla bildats genom analogisk förkortning 



Digitized by 



Google 



Kock: OrdbildningsspQrsmU. 105 

av ett ^slMika] det kan nämligen även hava på analogisk 
väg bildats omedelbart av komparativen sldr. Då man 
hade komparativen isl. framarr 'längre fram' : isL fsv. fram- 
arla 'långt fram(me)', komparativen isL ofarr 'högre upp(e)' 
: isl. of arla fsv. ovarla 'högt uppe' med flera dylika, och dess- 
utom komparativen isL siparr 'senare' : siparla 'sent', så 
kunde man till komparativen st&r 'senare' nybilda adverbet 
*$iifrla sirla 'sent'. 

Ombildningen av adverb av typen harpa etc. till harpla 
etc. under inflytande från harplika etc. har en god parallel 
i ombildningen av den medelnedertyska avledningsändelsen 
-{eynisse i östnordiska språk. Denna ändelse har nämligen i 
de östnord. språken antagit formen -ilse -else^ så att mnt. 
schickenisse motsvaras av fsv. skikkilse^ mnt. hedrovenisae av 
fsv. hedrøvUse etc. etc., och sedan har ändeisen "Use blivit pro- 
duktiv i Norden. Ombildningen har försiggått genom infly- 
tande från etymologiskt samhöriga nordiska adjektiv på -eliker. 
När man t. ex. hade mnt. schickenisse : fsv. skikkeliker^ mnt. 
bedrovenisse : fsv. bedrøvdiker etc. etc., så ombildades under 
påvärkan av dessa adjektiver pä -liker schickenisse *skikkense 
till skikkilse -efee, bedrovenisse Hedrøvense till bedrøvilse 
-else etc.; se Kock i 'Från Filologiska föreningen i Lund' II 
(1902) nr. 3 s. 1 ff. Till denna min åsikt har numera M. 
Kristensen (som tidigare i Forhandlinger paa det fjerde nor- 
diske filologmode s. 253 ff. uttalat en annan uppfattning) 
anslutit sig i IF. Anzeiger XV, 272. 

Då adverben på 4a (harpla etc.) hava detta upphov, 
och icke uppstått ur ett äldre *-/eÄa <: *-/iÄa, samhörigt med 
det grekiska -åIkoSj så har man tydligen alldeles ingen an- 
ledning att etymologiskt förbinda adverbial-ändelsen 4iga i 
isL harpliga etc. eller adjektiv-ändeisen -ligr i isl. dagligr etc. 
med detta grekiska -åIkos. Fastmer är 4iga i isl. harpliga 
etc. identiskt med -lika i fsv. harplika etc. och 4igr i isl. 
dagligr etc. identiskt med 4iker i fsv. dagUiker etc. Det 



Digitized by 



Google 



106 Kock: Ordbildningssporømfcl. 

tidiga utbytet av h mot g i isländskan i adjektiv sådana som 
*dagltkr > dagligt etc. beror på invärkan fr&n adjektiv med 
avledningsändelsen -Igr yngre -igr såsom m&ttlgrj hlöplgr^ 
naupigr etc. Att e-ljudet i denna ändelse fordom varit långt, 
framgår dels av det långa i i got. mahteigSj ansteige etc., 
dels därav, att ultimas é-ljud i dessa och dylika ord ej vär- 
kat omljud (Kock i Sv« landsm. XII nr 7 s. 27 noten 2). 
Yid ombildningen *dagltkr till dagllgr etc. har den omstän- 
digheten, att neutrum ändades på -Ikt både i daglikl etc. och 
i mättlU etc. bidragit. Sedan adjektiven dagligr, harpligr 
etc. på detta sätt fått ändeisen -%r, ombildades, genom på- 
värkan av adjektiven, även adverben harpllka etc. till harp- 
Uga harpliga etc. 

Under det att den ä. fsv. har dagUiker etc., använder 
den y. fsv. daghligher nsv. daglig etc. Denna utveckling är 
Ijudlagsenlig och beror på att Æ-ljudet stod i infortis-stavelse; 
jmf. Kock Fsv. Ijudl. I, 35 flf. 



I detta sammanhang skall jag yttra något även om kom- 
parativ- och superlativ-formerna av adjektiv på -ligr och 
motsvarande adverb på -%a. 

Cederschiöld har i Arkiv nf. V, 95 ff. visat, att de kom- 
pareras med respektive -ar-, -asU och 'ar{r)y -asty men att 
synkope av komparations-vokalen inträder, ''då flexionsändel- 
sen börjar med vokaF, t. ex. (av vétuigr) komparat. vénligrij 
superi, vénligastr men i böjda former vénligstan etc. — (av 
adverbet vanliga) komparat. vénligaiir\ superi, vänligast. 
I Aisl. gramm.* § 418 yttrar Noreen med anledning härav, 
att "auffallender weise *) die superi, auf -legastr (aber nicht 
die sonstigen auf -astr) z. b. veglegastr (pl. veglegsterf böjas 
såsom gamally d. v. s. med synkopering av ändelse-vokalen. 
I § 429 anm. 3 är han tveksam om huruvida Cederschiöld 



^) Sp&rrat ay mig. 



Digitized by 



Google 



Kock: OrdbildmngflspörsmU. 107 

har r&tt i att vokaløynkope inträtt i komparativer sådana 
som vénligrij eller huruTida komparationen vchüigri : super- 
lativas vénligastr bör fattas på sä sätt, att redan s^n 
gammalt komparativen använt -rt (< -tjta), superlativen där- 
emot -ost". 

Enligt min uppfattning har i dessa ord komparativus 
ursprungligen bildats med -art (de komparativa adverben med 
'ar{r)) och superlativus med -ast-y och ordens akcentuering 
förklarar de växlande formerna. (Jmf. Kock Svensk akcent 
II, s. 176, Alt- u. nschw. acc. § 152, § 366). 

Komparativen väfnWkari och de böjda superlativ-formerna 
sådana som acc. sg. vä^nlVkaståny nom. pl. m. va'nlVkaaÜr 
etc. hade fortis på första, semifortis på andra, levissimus pä 
tredje och levior på Qärde stavelsen; denna akcentuering an- 
vändes i former, som efter komparations-ändelsema -ar-y -^töU 
hade ytterligare en stavelse. Härmed är att jämföra att allt- 
jämt i nysvenskan ord sådana som innerUgare kunna uttalas 
med (fortis på första), semifortis på tredje, levissimus på fjärde 
och levior på femte stavelsen. Den adverbiala komparativen 
væ'nKkar{r)y och superlativformer sådana som va^fiWkastfy 
vafnWkast etc. (allså former, hvilka efter komparations-ändel- 
serna -ar-y -ost- icke hade någon stavelse) akcentuerades 
med fortis på första, semifortis på andra och levissimus på 
tredje stavelsen. Nu har tydligen följande synkoperings- 
regel tillämpats: i komparations-ändelsema -ar-, -ost- har a 
synkoperats mellan en semifortis- och en levior-stavelse; där- 
emot har i dessa ändelser ingen synkope inträtt i ultima 
efter en semifortis-stavelse. Denna synkoperings-regel är lätt 
begriplig. Det är nämligen naturligt, att en stavelses vokal 
lättare förloras, när båda de omgivande stavelserna hava 
starkare akcent, än när stavelsen föregås av en starkare ak- 
centuerad stavelse, men efterföljes av en paus. Enligt denna 
regel blevo vdänltkaHy vafnlVkastan etc. till vænlikri (væn- 
ligri)y vænlikstan (vænligstan) etc., under det att væ'nlfkar(r)y 



Digitized by 



Google 



106 Kook: OrdbildningsspöramU. 

væ'nlfkast etc. icke synkoperades {vænligar(r\ vænligast etc.). 
Det är däremot naturligt, att trestayiga komparatiTer och 
BuperlatiTer sådana som hvassari^ ack. sg. hvassastan etc. icke 
synkoperades. Dylika trestaviga simplicia hade nämligen i 
fomspråket fortis på f5rsta, levis på andra och levissimus på 
tredje stavelsen (Kock Alt- u. nschw. acc. s. 83 flf.). Men 
eftersom penultima hade levis (och ej levissimus, såsom fallet 
var med penultima i vafnlfkariy vcé^nlf kastanj kunde dess 
vokal naturligtvis icke synkoperas. ^ 

Av ovanstående anmärkningar torde även hava framgått, 
att en liten modifiering bör göras i den faktiska, av Ceder- 
schiöld givna formuleringen av regeln. Denna bör lyda: 
Adjektiv och adverb, avledda med 4ik- (-%-), bilda kompa- 
rativus och superlativus med -ar-j -asi-j men komparations- 
ändelsemas vokal synkoperas, när de efterföljas av ytterligare 
en stavelse. 



Exkups om a^Jektiy på -uUgr. 

Med anlednmg av det ovan s. 103 anförda isl. rihuliga 
(rthula) präktigt' må några ord nämnas om isländska ad- 
jektiv (och adverb) på -uligr (-uliga). 

I Oxford-ordboken s. XXXm anmärker Yigfüsson, att 
isländskan använder adjektiv på 4igr "with a binding vowel 
i or w, most of which seem to be formed from verbs", och 
han anför såsom exempel virpuligr 'worthy' {virpd)^ rikuligr 
'rich, opulent' och andra. Vidare anmärker han om dylika 
adjektiv på -uligr: "often in modem usage spelt with ug^ 
virSugligr^ rtkugligr etc." 

Det synes alltså vara Yigf&ssons åsikt, att formen på 
"uligr i dylika ord är det ursprungligare, och formen på 
'Ugligr mindre ursprunglig. Dessutom anser han flertalet ad- 
jektiv på 'Uligr vara bildade av verb. 



Digitized by 



Google 



Eook: Ordbüdningsspöram&I. 109 

Den i isländskan ganska vanliga 'Ibindevokalen'' m i ad- 
jektiv på '44ligr har utan tvivel mera än ett upphov, och sedan 
den på olika vägar kommit till användning i åtskilliga ad* 
jektiv på "tdigr, har den senare på analogisk väg antagits 
av adjektiv på -%r, i hvilka den ursprungligen icke hörde 
hemma. 

Här skall jag framhålla egentligen blott en källa för 
''bindevokalen'' u. 

Adjektiver på -ugligr finnas icke uteslutande i relativt 
sen tid, även om skrivningen -ugligr i vissa ord förekommer 
blott i senare skrifter eller är brukligare under senare perio- 
der än under äldre perioder. 

Så användes ggfoglegr 'ansenlig' redan i Stockholmska 
Hom.-boken och i hs. 645 (substantivet ggfogleikr 'anseende' 
i Stockh. Hom.-boken). Då man jämte ggfugligr 'ansenlig' 
l^ftf gff'^W ^^ samma betydelse, så måste tydligen gQfugligr 
vara bildat av gvß^gr^ liksom heilagligr 'af helligt udseende, 
hellig beskaffenhed' är bildat av heüagr 'helig', eller Areén- 
ligrj gépligr etc. äro bildade av hreinn^ göpr etc. 

Jag fattar även t. ex. följande adjektiv resp. adverb på 
-^{Øig^i '^(gyig^ såsom ursprungligen bildade av adjektiv 
på -ngr: 

naupvgligr, naupuligr 'haard, vanskelig, stræng', adverb 
naupugligaj naupuliga 'saaledes, paa saadan maade, at der er 
nød tilstede'. Jmf. naupugr 'nødtvungen', 'nødig'. 

ipugligaj iptdiga adv. 'ideligen', ipuligr adj. 'idelig'. Jmf. 
fsv. ipogher 'idog'. 

mdtttdigr 'mäktig'. Jmf. måttugr 'mäktig'. 

Jayrmidigr 'sørgelig'. Jmf. hgrmugr 'bedrøvet, sørgelig'. 

råpuligr 'tilraadelig' (även råpligr). Jmf. rdpugr 'klog, 
kløgtig, forstandig'. 

ékyUfdigr 'tilbørlig, fornøden'. Jmf. skyldugr 'skyldig' 
(och även skyldugleikr = skyldleiki = skyldleikr 'släktskap'). 



Digitized by 



Google 



110 Kock: Ordbildningflspörsm&l. 

Tcosttdigr 'dyrbar'. Jmf. fsv. kostogher 'slösaktig, kost- 
lig, utmärkt, god'. 

sTcQruligr 'brave, frank, bold, manly' (adv. 8kgru[g\liga). 
Då isländskan använder skgrugsamr med samma betydelse 
och dessutom skgrug-lyndi n. 'a noble caracter', skgruglyndr 
adj. 'noble, authoritative, frank-minded', så är det otvi- 
velaktigt, att språket en gång även hävt ett adjektivum 
*skgrugr. 

(virpuligr 'ansenlig'. Jmf.. delvis fsv. værpogher 'värdig'. 
Enligt Yigfüsson finnes i nyare tid även virpugligr. Dock är 
det ovisst, om språket tidigare hävt ett adjektiv ^uirpugr.) 

Som bekant har g (dvs. g) i de fomnord. språken Ijud- 
lagsenligt förlorats i åtskilliga ställningar. Jag erinrar här 
blott om att g mellan u och tf förlorats i relativt oakcen- 
tuerad (semifortis-)stavelse, t. ex. munup 'lyst, begjæring' 
(jämte munugpj munkugp)^ varup 'agtsomhed' (jämte varygp^ 
varhygp) (Bugge i Beitr. XIII, 508). 

I god överensstämmelse härmed antar jag, att g (g) i 
relativt oakcentuerad stavelse Ijudlagsenligt förlo- 
rats mellan u och /. Till följe av denna ljudlag blev 
naupugligr till naupuligr^ *måttugUgr till mdtttdigr etc. lik- 
som man av skyldugr har bildat substantivet skyldugleikrj A 
har man av det en gång använda adjektivet *skprugr bildat 
*skgrugleikrj som Ijudlagsenligt blev skpruleikr 'nobleness, 
manliness'. När man jämte naupuligr även har naupugligr 
etc, så beror detta naturligtvis på inflytande från naupug^ 
naupugunty naupugan etc, och när ggfugligr är den enda bruk- 
liga formen och intet ^ggfuligr finnes vid dess sida (se dock 
om gofurUgr nedan s. 112), så har inflytande från ggfug^ gg- 
fugum^ ggfugan etc gjort sig gällande. På enahanda sätt 
kvarstår g i t. ex. substantivet skyldugleikr genom inflytande 
från adjektivet skyldugr. 

När, såsom Yigfüsson framhåller, vissa ord i det äldre 
språket hade former på -ultgr^ men i det yngre på -^ligr 



Digitized by 



Google 



Eock: OrdbildningsspörsmU. Ill 

(t. ex. virpidigrj yngre virpugligr\ så är detta att delvis 
jämföra med ljudförhållandena i komposita på -Up : -ihyugp 
{munUp : mumtgpj munhugp etc): formerna på up tillhöra mera 
de äldre än de yngre handskrifterna, hvilka senare gärna 
hava former på -{hyugp (Bugge a. st.) 

Sedan man på detta sätt fått åtskilliga ord på -^ligr^ 
blev denna bildningstyp -uligr ^produktiv". När man t. ex. 
jämte skyldr 'skyldig', hade skyldtdigr 'tilbørlig, fornøden', så 
bildade man till rikr 'rig, anselig' det avledda rikuligr 'an- 
selig'. Detta rikuligr uppträder senare i det yngre språket 
under formen rtkugligr. Då något *rikugr icke finnes, kan 
det ej hava fött g från något dylikt ord, utan när naupug- 
ligr fanns jämte naupuligr etc, så har g från dylika dubbel- 
former {nauptdigr : naupugligr etc) inträtt i rtkugligr. 

Emellertid kan typen -uligr hava uppstått även på föl- 
jande sätt. Av heimoll 'som det tilkommer en at have, be- 
sidde, bruge som sig tilhørende' har avletts heimoUiga 'sær- 
skilt'. Men då i isländskan liksom i fomsvenskan en lång 
konsonant förkortas mellan en vokal med levissimus och en 
vokal med semifortis, så blev heimoUiga till heimoliga] jmf. 
diofol{l)egr, postol{t)egr (Kock i Ark. nf. XY, 97). Då likväl 
isländskan använder heimugliga Fid. II jämte heiino(l)liga och 
dessutom heimugligr = heimiligr 'staaende i et nøiere forhold 
til... en, ret som hørende til hans husfolk'. Fm. XI och 
även heimugleikr = heimoleikr 'nøiere forbindelse, intimt for- 
hold' Bp. I, så är den möjligheten kanske icke utesluten, att 
man en gång hävt ett adjektiv ^heimugr^ -ogr. I så fall 
kunna heimtUigr 'hjemlet', heimoliga hava sin upprinnelse även 
från ett dylikt adjektiv. I motsatt fall kan g i heimugliga 
etc. förklaras liksom i rikugliga. 

Jag skall icke inlåta mig på att undersöka, på hvilka 
andra v%ar typen -uligr kan hava uppstått. Här anmärker 
jag blott att liksom -ugligr blivit till -uligr, även i vissa ord 
adjektiv-ändeisen 4ligr torde hava uppstått ur -igligr. 



Digitized by 



Google 



112 Kock: OrdbildningsspöroBiU. 

Det förtjenar i detta sammanhang aven framhållas, att 
islftndska ord pä 4igr och fsv. ord på 4ikr också annars 
varit utsatta för analogisk ombildning. I Fsv. Ijudl. I, 49 
har jag framhållit, att r inträngt i sådana fsv. ord som 
06igJU(r)likerj full€{r)lika etc. från ord av typen riddirliker^ 
fadhirliker (fadhurliker) etc. Förhållandet har varit ett lik- 
nande i isländskan. Här användas t. ex. ipurligr jämte ipu- 
ligr 'idelig', nåpurligr 'naadig' jämte ndjkuligr 'fredelig'. De 
hava tydligen fitt r från ord av typen hrépurligr^ fifp^rligr^ 
mépurligr etc. I st. f. gßfuglegr {ggfugUgr) förekommer i 
Olof heliges mindre saga s. 85 gafurlegr. Dess r-ljud i an- 
dra stavelsen är att förklara i harmoni härmed. Formen har 
väl närmast uppstått ur ett *gnfidegr <c gßfuglegr ^). 



n. Fonmopdiska komposita på '^naatr, -nøter. 

I isländskan användas åtskilliga komposita sådana som 
kaupunautr 'person, med hvilken man handlar', fprunautr 
'reskamrat' etc. Åven i fomsvenskan anträffas ett eller an- 
nat dylikt ord, t. ex. det till isl. fprunautr BVBTande f arunøter 
(också farunøte 'ressällskap'). Kaupunautr hör uppenbarligen 
tillsamman med substantivet kaup 'köp', och fprunautr med sub- 
stantivet f gr 'resa'. Det är emellertid i hög grad anmärk- 
ningsvärt, att dessa komposita bildats på annat sätt än språ- 
kets vanliga sammansättningar såsom kaupferp 'reise som fore- 
tages i handelsforretninger', kaupfripr 'fred, hvorunder man 
uhindret kan drive handel' eller kaupabalkr 'del af loven, hvor 
der tales om køb og salg', kmpabati 'fortjeneste, som vindes 
i handel ved salg af købte varer'. 

*) Sedan ovanst&ende skriyitBy hur jag beaktat^ att Falk i Ark. m, 840 
yttrar: **Ligelede8 inskydes et r efter u ietedenfSor et bortfaldt g^ saaledes i 
iitur-Ugr — iSu-Ugrj iSugAigr (of. osax. idug-ldiiiSn)^ nåSur-Ugr » nd^-Jtpr, 
nååugAigty krppturligr af krgptugr^ égurligr af Hgugr etc.* 



Digitized by 



Google 



Kæk: OrdlnldiiingsøpOrsm&l. 118 

Under det att t. ex. haupferp är ett egentligt kompoei- 
tum, hvars första kompositionsled utgör ordets stam ^kaupa- 
med förlorad stamvokal^ och under det att kaupcAaXkr aren 
juxtaposition, som i relativt sen tid uppstått genom hopväxande 
av gen. pl. kaupa med haJkrj så ser det ut, som om kaupii- 
natur hade en 'bindevokal' u. 

En hel mängd förslag hava under årens lopp blivit fram- 
ställda till förklaring av detta u i hmpunautr och andra ord 
pä -unautTj utan att, så vitt jag ser, frågan hittills blivit löst. 

Senast har den behandlats av Bugge i en artikel "Old- 
norske sammensætninger paa nauir^^ införd i "Sproglig-histo- 
riske studier tilegnede professor C. B. Unger" (1896, s. 12 
— 29). Bugge underkastar här spörsmålet en noggrann un- 
dersökning. Han meddelar ett rikt faktiskt material till frå- 
gans belysning — ett material, som jag kunnat använda för 
denna min uppsats. Bugge visar, att komposita av typen 
kaupunautr användas redan i de aUra älsta isländska och 
fomnörska handskrifterna och därför icke -^ i alla händelser 
icke väsentligen — kunna bero på i senare tid försiggång^i 
analogisk ombildning. Bugge redogör vidare för de olika 
förslag, som förut blivit framställda till kompositionstypens 
förklaring, och han förkastar dem alla; dock finner han Falk 
i Ark. III 187 f. hava delvis varit inne på riktigt spår. 

I denna sin kritik synes mig Bugge obetingat hava rätt *), 
och jag skall därför icke inlåta mig på de äldre tolknings- 
förslagen. Blott om Bugges (och Falks) upp£ftttning av i^ i 
kaupunautr etc. skall jag här yttra mig. 

Bugge och Falk mena, att u i kaupunau^ etc. skulle 
hava uppstått ur det ^a-, med hvilket nautr ^kamrat' ur- 
sprungligen varit sammansatt (*garnauiaz). Bugge förkastar 
med skäl Falks antagande, att (efter förlusten av a i ga-) 



<) Betrfiffande ett ay Bask &r 1811 i förbig&ende ftllt yttrande om 
fpnmeffti se nedan s. 118 noten 2. 

AMcnr r6B nokdux hlolo«! xxi, mt rouD zTn. 8 



Digitized by 



Google 



114 Kock: Ordbüdningsspörsiii&l. 

^-ljudet skulle hava utvecklats till w och senare till u (alltså 
t. ex. *mat-g'nautr > *mat-w-nautr > mgtunaulr\ och han ytt- 
rar: "at g i gor- skulde i oldnordisk kunne bliye til fc^ og 
derefter, mellem konsonanter, til u, holder jeg for ubevist og 
ubevisligt". 

Själv tänker Bugge sig saken på följande sätt. 

Ett ord sådant som fgrunaulr har enligt honom uppstått 
ur ett urgermanskt *faraganautaz^ och han fortsatter: "Nu 
er det at mærke, at vokalen i prefixet ga- ofte i oldhøityske 
haandskrifter bliver assimileret med den følgende stavelses 
vokal, saa at der f . ex. skrives gogozzen^ gosofåtj goMrta (Ta* 
tian), kurünij gurümte. Yi tør formode, at det tilsvarende 
fandt sted i nordisk paa den tid, da omlyd først indtraadte. 
Saaledes kunde *faraganautait blive til *faragonautaR eller 
-noutaRj *farogonautait. Da tredje stavelse i denne form var 
svagere betonet end anden, opstod heraf, tænker jeg mig, 
^fyrognautTj jfr. gnågr^ glikr^ (s. 27). 

Så vitt jag erinrar mig, har denna Bu^es teori icke 
vunnit anhängare. 

Icke häller jag kan ansluta mig till den. Bugge anför 
nämligen inga paralleler från nordiska språk till den av ho- 
nom antagna ljudutvecklingen *faraganautaR > *farag(maiäaR 
eller -noutaR > *farog(mautaRj och, så vitt jag vet, saknar 
den motstycke i de fornnordiska språken. Under den långt 
till baka liggande förhistoriska period, då enligt Bugge den 
förutsatta formen *faraganatUaR skulle hava anv&its, har utan 
tvivel diftongen i *ganautaR varit oii, och man kan ej an- 
taga, att redan under denna avlägsna tid diftongen au (ge- 
nom ett slags iM)mljud) övergått till ^. Denna åsikt synes 
Bugge själv åtminstone väsentligen dela, när han yttrar, att 
*faraganautaR kunde bliva till *farag(mautaR eller -noutaRj 
*farog(mautaR. Men om *ganautaR uttalades med diftongen 
au i penultima, så förstår man ej, huru denna diftong kunde 
genom något slags assimilation förändra den föregående sta- 



Digitized by 



Google 



Eook: OrdbüdningsspörsinU. 115 

yelsen ^a- till g(h\ den assimileraiide stavelBen hade ju. icke 
sjaly något o-ljnd, utan diftongen au. Något helt annat är 
det tydligen, då i fomhögtyskan gagoøzen blir till gogoøzen] 
här har penultimas o-ljud med sig assimilerat antepenultimas 
o-ljud. 

I fyrunautr utgores första kompositionsleden av en 9- 
stam. Ånnu större sTårigheter möter Bugges teori vid dess 
tillämpande på ord, hvilkas första sammansättningsled är en 
t-stam, t. ex. büpunatUr 'person, som uppehåller sig i samma 
bod som en annan' (av bup 'bod'), mptunautr 'person, som 
har gemensamt kosthåll med en annan' (ay matr 'mat'), skuléhh 
nautr 'en af to, som staar i saadant forhold til hinanden, at 
den ene har noget tilgode hos den anden' (ay skuld f.). Till 
förklaring ay dylika former yttrar Bugge s. 28: "Ved bu&o- 
nautr, mptanautr, shuldanaulr forudsætter jeg, at de samger- 
manske former *büj!nganautaZj *fnatiganautazj ^ahuldiganaulaz 
forud yar bleyne 1) til "^huSegonautaRj ^fnateganautaSj *3kul'' 
deg(mautan; 2) til ^huifogonautaRj *matQganautaB^ ^ahddogo- 
nautaR; 3) til *buifognautRj *mptognautRj *8hddognautR. Den 
her indtraadte labiale affection har sit sidestykke i flere ad- 
jectiyer paa -^r, -ugr, f. ex. oldn. gpfogr == got. gabeigs^ 
gabigsj oldn. hgfogr = ags. heßg. Jeg formoder, at o yed disse 
adjectiyer først indtraadte, hyor der yar u (o) i endelsen . • ." 

Men det kan säkerligen icke å daga läggas, att i forn- 
nordiska språk ett äldre *iadiiaR etc. ombildats till ^saSt^aje 
{gefugr) etc. på det sätt, som Bugge har förmodat. Om ad- 
jektiy-ändelsen -ugr (äyensom om ändelsema -igr, --agr) i 
fomnord. språk se Kauffmann i Beiträge XII, 201 ff., Kluge: 
Nominale Stammbildungslehre^ s. 97 ff. 

Ay oyanstående anmärkningar torde haya framgått, att 
mycket stora syårigheter möta yid den ay Bugge fram- 
ställda förklaringen ay komposita sådana som /pmnotitr, 
tr. 



Digitized by 



Google 



116 Eook: OrdbDdningflspdrømU. 

Jag förklarar dylika komposiia på följande sätt 

Enligt min uppfattning hava de visserligen till väaent- 
lig del uppstått under en språkperiod, som ligger något före 
den i egentlig mening historiska tiden, men jag ser i dem 
icke några urgermanska eller ens samgermanska bildningar. 
De flästa av dem utgöra nämligen en art juxtapositioner, och 
sedan har efter dem såsom mönster en eller annan nybild- 
ning gjorts. 

Inledningsvis erinrar jag om följande. 

De fomnord. språken äro mycket rika på juxtapositioner 
ay olika slag. Särskilt vanliga äro juxtapositioner, hyilkas 
första led utgöres av en genitiv. Jag påminner blott om så- 
dana ytterst vanliga bildningar som isl. bamscUdr 'barndom' 
(av barns aldr\ bamabpm 'barnbarn' (av barna bfim)^ sMkkiu- 
skaut 'kapp-flik' (av skikkiu skata), eyiardceggi 'öbo' (av e^r 
skeggiy, eymamark 'mærke der sættes paa tamt dyrs øre' 
(av epma mark) etc. etc. 

Juxtapoeitioner, hvilkas första led ul^öres av en dativ, 
intressera oss mera i detta sammanhang. Sådana äro t. ex. 

isl. hugumstorr 'von grossem mute, beherzt, tapfer'. Or- 
det finnes i den äldre Eddan, t. ex. Hamper inn huffumståri 
Ghv., Hm.; Helga inn hugumståra HH. II, och det ntgbr 
en sammanställning av hugumy dat. pl. av Jmgr 'håg', och 
starr. 

isl. heipumhår 'ophøiet ved (med hensyn til) ærefulde 
egenskaber eller værdigheder, høit hædret, ærerig'. Ordet är 
sammanställt av heipuMj dat. pi. av heipf^ m. (med gen. heipar) 
'ära' och här 'hög' (Bugge: Den ældste skaldedigtning s. 138). 
Det finnes redan i Ynglingatal. 

fho. heyrumkunnr 'bekjendt gennem omtale' (Hertzbergs 
lag-glossar). Enligt Falk Ark. lY, 365 är heyrumj hvilket 
även förekommer i uttrycket réttr at heyrum^ dat. pl. till ett 
nord. substantiv, som motsvarar det mht. höre (starkt fem.) 
'das hören'. 



Digitized by 



Google 



Kook: QrdbüdniiigsspörsinM. 117 

IbI« effffiutnskarpi m. betyder egentligen 'den i (i anseen- 
de till) eggarna skarpe' och användes substantiyerat om svärd. 
Egilsson översätter det 'gladius (qs. acntis aciebus)'; jmf. ock 
Bagge: Den ældste skaldedigtning s. 138. 

isl. hvUikr 'hurudan' och pvüikr 'sådan' utgöra juxta^ 
positioner av dativema hvi och jkvi samt adjektivet likr 'lik'. 

Mera ovisst är det^ om fsv« hwemleperj isl. hvindeipr 
'odiosus' utgör en sammanställning av dat. hveim och adj. 
Idpr (egentligen 'cuique homini ingratus'), såsom väl först Egils- 
son förmodat 

Vidare erinrar jag om att i de fomnord. språken, och 
redan i deras älsta urkunder, dativen användes för att ut- 
trycka det 'i anseende hvartill något utsäges om en person 
eller sak'. Så finner man redan i den äldre Eddan t. ex. 
pumar eplvm gotir 'slavar ädla (i anseende) till börden' Sig. 
m, 70 — åttom gapa 'goda (i anseende) till sin ätt' Sig. 
UI, 18 — mapr . .. itr aliti 'en man härlig till utseendet' 
Grp. 7 — mtér fogr aliti 'en mö fager till utseendet' Grp. 
28. Alldeles särskilt intresserar det oss här, att de genom 
juxtaposition hopvuxna hugumstorr 'stor i anseende till hågen, 
hugstor', heipumhdr 'ophøiet ved (med hensyn til) ærefulde 
egenskaber eller værdigheder', eggiumskarpi 'den i anseende 
till eggarna skarpe', d. ä. 'svärdet' till första juxtapositions- 
led, hava just dylika dativer. Jmf. Wisén: Om ordfogningen 
i den äldre Eddan s. 42, Bugge: a. st. 

Från Lunds Ordféjningslære § 50 må ytterligare ett par 
exempel på dativer, uttryckande 'i anseende till', anföras: 
hann var gUum riddaraskap ok kurteisi umfram of apra menn 
(Fomm. X) — Ittül s^untj en nUkül rdpum (ib.). 

I fomsvenskan användes såsom bekant dativen på lik- 
artat sätt, t. ex. at han ær pern sua nipium mer ok knam 
kunnugher 'att han är dem så i släktskap nära och i släkt- 
led besläktad' ÖGL.; se Schwartz: Om oblika kasus och pre- 
positioner i fomsvenskan s. 84. 



Digitized by 



Google 



118 Eook: OrdbüdmngsspOrsmU. 

Ytterligare erinrar jag om uppkomsten av bestämda for- 
mens dat. pluralis i isländskan (och fomväsi^tskan), alltså 
om former sädana som böndunum (av bindt). Det äldre *bQnr 
dum-inum blev bondumnumj som genom assimilation av mn 
till nn i relativt oakcentuerad stavelse övergick till *bondun- 
nuntj senare bondunum. Detta (eller ungefär detta) är den 
sedan gammalt antagna utvecklingen, och den har av mig 
särskilt motiverats i Ark. nf. IX, 185 ff. (jmf. ock redan 
TfP. NR. Vm, 301) ^). 

Det synes mig vara i synnerligen god harmoni med 
ovan omtalade förhållanden, när jag antager, att t. ex. kaupu- 
nauir uppstått ur ett äldre *kaupum nautr i uttryck sådana 
som hann es kaupum nautr minn 'han är min kamrat beträf- 
fande köp; han är min handelskamrat' eller vér erum kau- 
pum nautar 'vi äro kamrater beträffande köp; vi äro han- 
delskamrater' '). 



<) I AIbL gr.* I 268 anm. 2, § 402, 2 (jmf. ook § 257 anm. 6) fram- 
8t&ller Noreen, anslatande sig till en av Liden i BB. XXI, 107 ff. uttalad me- 
ning, med tvekan den Åsikten, att bondunum skulle hava uppst&tt ur *bffn- 
dumum, detta ur *l^hidummum, som i sin ordning uppst&tt ur böndumnum 
<: *bönduminum. Jag kan ej ansluta mig tiU denna uppfattning. Dels är 
förklaringen allt för komplicerad, dels strider den, s&som jag a. st. s. 187 
framhållit, mot utvecklingen av isl. kompositnm vilfimni 'konstf&rdigheV. 
Genom assimilation av mn tiU tm i den relativt oakcentuerade senare kom- 
poeitionsleden blev n&mligen vélfimni med fortis p& första stavelsen till vél- 
finni. N&r vSlfimni fkkultativt kvarst&r, beror det antingen p& akoentuerin- 
gen v&fi'mni med fortis p& andra stavelsen eUer p& inflytande fdLn adjek- 
tivet fimr 'rask^ av hvilket även det nära besläktade vé\fimi 'konstfärdighet' 
bildats. Noreen nödgas att etymologiskt skilja de synonyma orden vélfinni 
(vélfimni) och vélfimi. Ben av mig hyUade Åsikten om dat. pl. båndunum 
bestyrkes mycket kraftigt även av den här nedan givna förklaringen av ord 
av typen kaupunautr, 

') I 'Vejledning til det islandske eller gamle nordiske sprog' (1811) s. 
179 ff. yttrar Bask: 1 andre endelser end nom. (med bortkastet kjønsmærke) 
og gen. bruges ikke at sætte de første dele af et sammensat ord, mod min- 
dre man vilde regne det for at komme af hensynsendelsen i flert paa «m, 
naar den første del ofte endes paa «, saasom: mdnudagr (og mdnadagr) 
mandag, føruneffti rejseselskab; man siger ogsaa heller mdMegr end måta- 
legr, o. fl." Bugge anser i festskriften till Unger s. 21, att denna Basks an- 
tydning "har med rette ingen anklang fundet". Huru Bask egentligen tänkt 



Digitized by 



Google 



Kock: Ordbildxungssporsm&I. 119 

Liksom i juxtapositionerna huffumstårrj heifiumharj key- 
rumkunfiTj eggiumsharpi och liksom i de ovan anförda ut- 
trycken eplum gopir^ åttum gopa etc. st&r i kaupum nautr 
(kaupum nautar) dativen med betydelsen 'i anseende till' före 
det ord, till hvilket den hör. Det utgör icke någon väsent- 
lig skillnad mellan uttrycken, att senare leden i hugumstorry 
heipunihdrj heyrumkunnr, eggiumsharpi är eller ursprungligen 
varit ett adjektiv. Eggiumsharpi 'den beträffande eggarna 
skarpe' brukas ju för övrigt substantiverat om 'svärd'. Huru 
nära nautr kamrat' till sin betydelse står adjektiven, fram- 
går därav, att Benecke-Müller-2iamckes Mittelhochd. Wörterb. 
upptar genoz 'geselle' såsom adjektiv i uttryck sådana som 
so hin ich f Ursten wol genoß und ouch in frou Sælden schöz 
etc (U, 1 s. 396; jmf. ock Deutsches Wb. under genösse 
sp. 3474). Även det lat. sodus användes som bekant både 
såsom adjektiv och såsom substantiv. 

Liksom mn övergick till nn i relativt oakcentuerad sta- 
velse i dat. pL båndumnum > *b6ndunnum bondunum^ så var 
förhållandet detsamma i *haupumnautr > *haupunnautr med 
fortis på första, levissimus på andra och semifortis på tredje 
stavelsen. Till följe av denna akcentuering förkortades där- 
efter nn i *haupunnautr > haupunautrj liksom imder likartade 
förhållanden II förkortades i *heimuüiha > fsv. hemulikaj isl. 
heimo{J)liga (Kock i Ark. nf. XY, 96, ovans. Ill); jmf. ock 
*böndimnum > båndunum. 

På motsvarande sätt hava följande sammansättningar 
(sammanställningar) på -unatär uppstått: 

räpunautr 'person som är med i rådslag' <: *rdpum nautr 
'kamrat beträffande rådslag'. Jmf. att råp brukas i pluralis 
i sådana (från Fritzners ordbok' hämtade) uttryck som legg 
tu pau råpj er pu kannt bezt til at ormrinn hann verpa 



sig saken, frsmg&r ej av hans 3rttrande. Månudagr har, såsom &yen Bugge 
a. st. noten nämner, erhållit u från nunnudagr. 



Digitized by 



Google 



120 Kock: QrdUldiiiiigsspörsiiiU. 

ijmwim (Flat II); ^ skal rdpin til leggia^ segir Vdgarpr 
(NL); leita rapa (SnR); hindr bdru råp sin saman (OH.). 

fyrunautr 'reskamrat' <: *fgrum fundr 'kamrat på (i an- 
seende till) resor'. Jmf. t. ex. vera i Jgrum 'yære ude paa 
reiser^ især til søs'; brdU dtti Biam skip i f grum 'snart havde 
B. bragt det saa vidt, at han havde fartøi, som var ude paa 
reiser' (Flat. I). Emellertid kan fgrunautr hava uppstått 
även av *fgru noii^ • 'kamrat på (i anseende till) en resa', 
således av dat. singularis fgru^ efterföljt av nautr. 

mcUunautr 'person som ständigt samtalar med en annan'. 
Då ordet har denna betydelse ('som ständigt samtalar med 
en annan'), så är det naturligt, att det uppstått ur *malum 
nautr med dat. pluralis malum. Jmf. ock dat. pi. i uttryc- 
ket pr^stir hån biskupi mep kWcsamUgum greinum ok miukum 
malum, at.. .{Æt) 

Ipgunautr oversattes av Bugge s. 15 'person som hører 
til samme Igg som en anden (saa at Igg dels er at forståa 
som pinglpffj dels som hirSlggy. Då som bekant pluralen 
Igg brukas i betydelsen 'lag, samfund, corporation', så har 
Ipgunautr uppstått ur äldre Vggum naulr. Jmf. ock sådana 
uttryck som peir (näml. prélar) eru ekki i Ipgum (OH.), där 
Iggum av Fritzner^ mom. 4 oversattes 'lag, samfund'. 

rngtunaulr 'person som har samma kosthåll som en an- 
nan'. Ordet har använts även i Sverge: ifta krimulf matu 
no[at sin] (inskrift från 1000-talet i Sigtuna, Stephens Runic 
Mon. in 338, Bugge s. 16). Fsv. hw dessutom matunøte 
n. Icamratskap vid maten'. Då pL maür har betydelsen 'sto- 
res of food, provisions', så kan mgtufMutr hava uppstått ur 
*mgtum (matum) nautr 'kamrat i anseende till matförrådet'. 
Men då fevenskan såsom simplex använder mata 'mat' (redan 
i VGL II och andra fomsvenska lagar), fnorskan mata 'for- 
syning med mad^ ernæring' (nyare Landslagen), så kan även 
gen. sg. av detta mata utgöra första juxtapositionsleden i 
mplunautr. 



Digitized by 



Google 



Eook: OrdUldningospörsmåL 121 

pi$iguiiMutr 'penon som hör till samma ting', räl egefot- 
ligen 'kamrat beträffande tingøBammantraden' i*pingum nautr). 
Fsv. använder pingunøti n. 'en landsträcka hvars invånare 
hava gemensamt ting'. Jmf. dat pi. i i ex. nttryeket komm 
fpirhiéfmm ver ... at veita atdrdtt tU slikrar unftiu (aJt 
rnmn taka kanur mep kerfangij naupgar) mep veiølum^ pingum 
épf Qprum hlutum . . . Fritzner' översätter här pingum med 
'forsamling, sammenkomst af mennesker til en forhandling, 
et foretagende eller i anden lignende anledning'. Jmf. dess- 
utom att gen. pluralis pinga- ing&r i isl. pingamapr^ son| 
av Fritzner anses vara synonymt med pingunautr prests 'en 
af prestens sognefolk', och som dessutom betecknar 'en af de 
til pingmannalip hørende mænd', och vidare att gen. pl. pinga 
även användes i fsv. pinganøte DL., som är synonymt med 
det till pingunat^tr hörande ptngtmøte 'tingssällskap'. Björn 
Haldorsen upptager pinganautar 'sc^efolk'. 

yrkiunauir 'arbetskamrat' < *ffrkium naatr 'kamrat he- 
träSSemde arbeten'. Trki 'arbete' användes i dai pL i Am. 
hpgum vér halft yrkium. 

skuldunautr översättes av Bugge 'en som staar i saadant 
forhold til en anden, at den ene har noget til gode af den 
anden; baade om kreditor og debitor'. Då pluralis av skidd 
brukas i sådana uttryck som skiddum hårfinn 'gjældbunden' 
Heilag. II; mep mUdvm ok stårum skuldum LandsL Y; kunna 
prestar gera skuldir vipr leihmenn DN. Y, så har skuldu- 
nautr uppstått ur *skvldum nautr. Det är även att beakta, 
att skuidahautr i Landsl. Y användes såsom synonym till 
skuldiøMutr. 

Andra komposita på -unaubr hava uppstått därigenom, 
att en dai singularis på -u sammanvuxit med det följande 
nautr: 

sgkunautr 'en person med hvilken man har en sak', d. v. s. 
'motståndare, vederdeloman'. Till följe av ordets betydelse 
är det mindre troligt, att det uppstått av dai pluralis 



Digitized by 



Google 



122 Kock: OrdbadmngsspörsmU. 

*8pkum (sakum) och nautr (jmf. dock sékia e-n s^cum 'sag- 
søge en'). Men då som bekant feminina stammar p& ett 
språkstadium, något äldre än den historiska tiden, genomgå- 
ende hade -4$ i dat sg., så har ett äldre *$Qku (saku) nautr 
'kamrat (motpart) beträffande en sak' bliyit spkunautr. 

fgrunaulr. Redan ovan 120 har framhållits, att fyru- 
nautr kan hava uppstått så val av *fpru nautr som av */pftfW 
nautr. 

hupunautr 'person som bor i samma bod som en annan'. 
I isländskan böjes hup som t-stam, under det att fsv. hlip 
böjes både som i- och ø-stam. I fall ordet under en för- 
historisk period kunnat böjas såsom ø-stam (hvilket dock är 
föga troligt), så har hufnmautr kunnat uppstå ur *hüpu nautr 
'kamrat beträffitnde boden'. Troligare är det väl, att hupur 
nautr uppstått på analogisk väg; jmf. straxt nedan. 

Liksom aghmaulr uppstått av ^sfhu nautr^ så antar jag, 
att SQhuddlgr 'person med hvilken man har tvistemål' vuxit 
tillsamman av ^sgku {saku) dolgr egentl. 'fiende i anseende 
till tvistemål' ^). 

Några £& juxtapositioner på -unautr hava helt enkelt till 
första sammanställningsled gen. sg. av en feminin 9n-stam 
(detta är även Bugges mening): 

legunautr 'sängkamrat' har till första led l^Uj gen. av 
lega 'liggande'. 

*hvüunautr har säkerligen en gång funnits, då man eger 
kvar det därmed samhöriga hvilunepti 'samleie'. Första leden 
är kvilu av hvila 'säng', liksom fallet är i hvUurum 'rum i 
sengen', hvtlugolf 'sovested' etc. 

nyisl. reJdyunautr 'sängkamrat'; jmf. rekkia 'säng'. 

Det är självklart att, sedan språket på detta sätt på 
olika vägar fSltt en hel mängd juxtapositioner på -unaktr^ ett 
eller annat kompositum på -nautr kunde efter dessa som mön- 



*) Bagc^ yiU 8. 29 fOrklftra Bghudolgt nr ett nrgerm. *8akagadolgaM, 



Digitized by 



Google 



Kock: OrdbQdiimgsspörsmU. 128 

øter ombildas till ^nautr. Detta synes dock hava varit fallet 
endast med helt f& ord såsom 

bekkiunautr 'person som sitter på samma bänk som en 
annan' — sessunautr 'person som sitter tillsamman med en 
annan'. Till följe av ordens betydelser kan man ej antaga, 
att dat. pluralis ntgör deras första juxtapositionsled. Dä dat. 
sg. heter bekkj sessij kunna orden ej häller vara juxtaposi- 
tioner med denna kasus till första sammanställningsled. 
Åldre Hekkiamautr (jmf. bekkiargiof etc.), *8€88nautr hava 
helt visst efter yrkiunautTy legunautr etc. etc. ombildats till 
bekkiunautr j sessunautr. Redan ovan har nämnts, att troligen 
även bupunautr uppstått på analogisk väg. 

Naturligtvis kunde på ovan visade sätt bildade ord på 
-^inauir bidraga till att -te- på analogisk väg insköts före se- 
nare kompositionsleden även i andra sammansättningar. Så 
hava t. ex. (jmf. Falk i Ark. III 187, Bugge s. 24 noten) 
isl. fgrufnapr 'omstreifende person', fprukana 'kvinde som farer 
om fra sted til sted' bildats dels under inflytande av f fru- 
nautfy dels genom påvärkan av resp. ggngumapr 'betler' och 
gifngukona 'betlerske'. 

Några av de ursprungliga juxtapositionema på *-um^ 
naulTj -unautr hava vid sin sida juxtapositioner, hvilkas för- 
sta sammanställningsled är en genitiv, t. ex. fprunautr : f ärar- 
nautr (Olof heliges saga) — skuldunautr : yngre skuldonautr 
(nyare Landslagen), shddarnautr i Duggals leizla Heil. s. I 
(Bugge s. 17) — pingunautr : fsv. pinganøti^ nyisl. pinga- 
nautar. Dessa ord med en genitiv till första led utgöra väl 
snarast på analogisk väg uppkomna ombildningar av äldre 
former på -unautr^ men möjligen har någon bland juxta- 
positionerna med en genitiv till första led en betydlig ålder. 
När man beaktar, huru nära till betydelsen t. ex. nht genoss 
am adel ligger adels genoss (jmf. Deutsches Wb. genösse sp. 
3479, stycket 3), eller huru nära uttrycket kamrater i strid 
är synonymt med stridskamrater^ så inses, att man ganska 



Digitized by 



Google 



124 Eook: Ordbfldningsspörsm&L 

väl vid ungefär samma tid kunde bilda ffirf^m]naiür (f f ru-' 
nautr) och fararnautr. 

Bedan det alsta isL-fnorska literaturspräket använder även 
egentliga komposita med -ncmtr till senare led, säsom opaJr 
nautr (jämte o^afonai^^r) 'person som med andre er odelsbe- 
rettiget'; jpif. fostmeyti 'forhold mellem dem som ere opfost- 
rede^ have levet sammen som brødre'. Fgutn. har supnautar 
egentl. 'kamrater som sjuda (offra) tillsamman', fev. øknøte 
n. 'en av de två dragare som höra till en ok', akipnøte n. 
'skeppslag'. Då dessa sammansättningar äro bildade i över- 
ensstämmelse med de vanliga kompositions-reglerna, behöva 
dß ingen särskild belysning. 

Såsom resultat av denna undersökning antecknar jag 
följande: 

De i de fomnord. språken använda orden på -^mautr^ 
-unøter äro till största delen ursprungliga juxtapositioner. De 
flästa hava uppstått genom hopväxande av ord i dat pl. på 
•4fm med nautr j t. ex. *kaupum nautr > *kaupunnautr > kau- 
punautr. Stundom hava de bildats genom hopväxande av ett 
ord i dat. sg. på -^ med nautr j t. ex. *8Qku (saku) nautr > 
sgkunautr. En och annan gång ulgör deras första led en 
gen. sg. på -ti av en feminin dn-stam, t. ex. legunautr. 
Sedan man på dessa vägar erhållit en hel mängd juxtapoei- 
tioner på -unautr^ ombildades ett och annat ursprungligt kom- 
positum på -nauir samt en och annan på annat sätt bildad 
juxtaposition på -natUr till överensstämmelse med dem, så att 
man t. ex. av *bekkiamautr fick bek^iunautr. 

Lund. 

Axel Kook. 



Digitized by 



Google 



Om ordet barn i oldnorsk og i de ny-- 
norske bygdemål. 

I henseende til forholdet mellem det talte og det skrevne 
sprog hos os i middelalderen, er man formodentlig enig om 
at foruden de foreliggende tekster, hvorefter man skrev, var 
der fornemmelig to andre faktorer som indvirkede på sprog- 
formen i de nu foreliggende håndskrifter, nemlig först av- 
skriverens eget talesprog og dernæst hans vane eller skole, 
hvilken ingenlunde behöver at have faldt sammen med no- 
gen av de andre. Den sidstnævnte er det som i vore dage, 
i meget forstærket form, kaldes skriftsprog. Det er for sprog- 
historiske undersogelser av den höieste vigtighed at man har 
en rigtig forestilling om denne skriveskiks ævne til at over- 
dække originalernes skrivemåde og skrivernes talebrug. 

I de fleste tilfælde vil man vel ikke kunne påvise så- 
dan indvirkning av skriverens oplærelse uden derved at hånd- 
skrifterne viser indbyrdes avvigelser. Med hensyn til ordet 
barn og nogle få andre ord med m tror jeg at kunne på- 
vise den tiltrods for den fuldstændigste enighed mellem hånd- 
skrifterne, bevise at lange tiders skriftlige efterladenskaber 
har former der ikke tilhorer den samtidige tale. 

Det oldnorske m i rodstavelser er i hovedsagen behand- 
let på 3 geografisk adskilte måder i de norske bygdømål, 
således at disse hver på sin kant må kaldes den normale 
lydbehandling. I Tromsö stift er sedvanlig r bevaret foran 
n, dels således at r er bleven en blot glidelyd til et supra- 
dentalt n og den foregående vokal er forlænget (At^^ti, A^n), 
og dels således at r er fuldstændig usvækket og vokalen kort 
(kvem, kåm). Fra Sogn omtrent til Mandal, med tillæg av 
Hallingdal og Yalders, er vokalen kort og r er skjærpet til 
d (omtr. kvednj kådn). I resten av landet, fra N. Thjem til 

ABsnr roB voedux filolooi zzi, nt rouD zvu. 



Digitized by 



Google 



126 Laraen: Barn. 

Mandal og STineBund (-4- Hallingdal og Yaldeis)^ er m ble- 
yen assimileret sä det er bleven ensartet med stedernes opr. 
nn (omtr. kvenny kåmn)] spema er således der bleven enslydende 
med spennUy hvilket eksempel allerede findes i Didrikssagaen, 
altså c:a 1300. Den nordlige og den dstlige behandlings- 
måde er et langt stykke noget blandede, men dette medförer 
aldrig at ndtalen blir en mellemting som ikke bestemt kan 
henföres til én av delene. — Undtagelser fra reglerne fin* 
des der allesteds. 

Ordet barn behandles ingensteds efter hovedr^leme. 
I Tromsö og Trondhjems stift samt i Bergens stift omtr. til 
Sogn hedder dette ord omtrent ban. Fra Sogn omtr. til 
FlekkeQord hedder det badn^ fra Flekkefjord til Mandal samt 
i Hallingdal og Yalders bådn. Fra Mandal over hele Øst- 
landet, undtagen Hall. och Yalders samt N. Østerdalen {ban)j 
hedder det omtrent bån. 

Da således de steder hvor r'et endnu, i skikkelse av dj 
udtales, har lang vokal i ordet ligeså vel som de, hvor det 
er sporlSst borte, er der ingen grund til at antage at for- 
længelsen nogensteds står i direkte forbindelse med det at r 
er svundet Den normale lydbehandling har jo allesteds kort 
vokal, undtagen ved den sildige overgang av m til supra- 
dentalt n i Tromsö stift Når vokalen i det omtalte ord og 
dem som slutter sig dertil, allesteds har lang vokal, ser det 
ud som om de opr. havde odVi, smlgn. f. eks. Äu&nodalr > 
Äudnedalen (Undal) som ekspL på den vestlige lydbehand- 
ling og gårdnavnet (dat) Audni > Aune på den östlige. 
Flertalsformen bgm derimod tager kun sådan lydbehand- 
ling på Østlandet, især i de lavere egne, men dog omtr. fra 
Dybvåg, nær Arendal, til Lom og til Trysil, sedv. med 
formen bSn. Fjeldbygdeme og alle de ovrige landsdele har 
samme behandling for bgrn som for hamj kom^ med kort 
vokal. 

Da overgangen rz>ts ikke er nogen kurant konsonant- 



Digitized by 



Google 



Länen: Bam. 127 

øyergang i tot lydhistorie, kan man imidlertid ikke uden 
videre bevis slutte at barn i Norge har været udtalt ba&n. 
Men der findes omstændigheder som må antages at bevise, at 
r her har gjort denne overgang. 

Som bekjendt har i jjåsk & gåt over til j foran Z og r 
og har derpå indgåt diftongisk forbindelse med den foregå- 
ende vokal; derved dansk veir^ tOir. I Jyllands forlængelses- 
linje har man i Norge det belte der danner skillet mellem 
öst- og vestnorsk. Hvor dette belte går gjennem beboet land, 
i syd i Nedenes og Bratsberg amter, i nord i Romsdals amt 
der har man gjeme i nærheden noget mere levninger tilbage 
av oldn. if end andensteds i Norge, og der findes (^fså, især 
lidt vestenfor den egentlige grænselinje (om man vil tænke 
sig en sådan), det samme fænomen som i jydsk, at et oldn. 
if ofte foran 2 og r, og her desuden foran n, er gåt over til 
j og derpå har indgåt diftongisk forbindelse med den fore- 
gående vokal. Jeg skal nævne fra Sætersdalen exempleme: 
QuMn -> QuyraUj fjpffr :> fjåifr^ veSr > wtr, hgilnu (obl. cas. 
av haifna) > hågne^ aifall > aüe — og fra Söndmör: fjSiTj 
veifj haine^ au. 

Og dels de samme steder, dels andre bygder i de sam- 
me egne, nær grænsen mellem öst (^ vest, ingen fernere, har 
palatale modifikationer i ordet ham og nogle andre ord, mo- 
difikationer som tyder på at der har været et j på r'ets plads. 
Ligeoverfor Jylland ligger Nedenes fogderi, hvor præst^el- 
dene Øiestad, Froland, His, Tromo, Ö. Moland, Dybvåg, Holt 
og Gjerestad har h&nj^ (etsteds h&j)^ gånj (gara), mdsn. Ånje 
(Ame), kvn. Tonje (porn^)] flertal til bå^f hedder sedvanlig 
bOnn (ligesom könn^ kom) vestenfra indtil Dybvåg, hvor dette 
ords sydöstlige form b^^der med banj. Disse former må 
nödvendig forståes så, at da det av r opståede 9 gik over 
til y, blev det enten straks omstillet med det påfölgende n, 
eller assimilerede dette til palatal udtale, der senere blev 
udskilt efter n'et som j. 



Digitized by 



Google 



128 Larsen: Bun. 

Lidt længer nord, og lu^et östenfor den egentlige grænse- 
linje mellem ost- og vestnorsk, i Nedre Telemarken, har man 
noget lignende. I Sauland og Hitterdal og muligens en smule 
videre omkring er n i omtrent de samme ord «t palatalt n; 
når vi med apostrof ved konsonanten betegner den palatale 
udtale, har man der: bån\ gån\ An\ Tön% bön\ De sam- 
me steder har desuden en bestemt flertalsendelse der vidner 
i samme retning; til de ord der i flertal i dialekten har -ar^ 
hedder den bestemte flertalsendelse -ein, f. eks. hestein av 
heatamirj bøkein av håhrnar. Her har altså i samme dia- 
lekt j foran n dels forbundet sig med foregående vokal, 
dels med påfölgende konsonant; derav må man, om det 
trænges, tage den lærdom, at man ikke må lægge formegen 
vægt på den forskjel, at der til literært gifn svarer diftong 
if. eks. håyne^ men til literært gm palatal konsonant i 

Yed den nordlige ende av grænsebeltet mellem öst- og 
vestnorsk har man atter palatalt n i samme slags tilfælde, 
nemlig på forskjellige steder i Söndmör og Nordfjord hüt^^ 
gan^ samt best. plur. av ord som tå^ Idé : tæn^e^ JcüMe\ her 
er der også et ord med ri med, nemlig käP^ gammel mand, 
av harl. I denne landsdel er der ikke alene som i disse 
eksempler opståt palatal av kort I og n efter en lang vokal, 
men også, som almindelig i det nordlige Noi^e, av langt I 
og n efter kort vokal, som i manifi^ stoTV. Disse overgange 
til samme dannelse under så forskjellige omstændigheder har 
naturligvis ikke forårsaget hinanden, men det lader rigtignok 
sommesteds til, at de to regler har forvirret hinanden en 
smule. 

Mellem oetnorsken, hvor 8 foran n er bortfaldet, og vest- 
norsken, hvor det er skjærpet til d^ har der således været et 
overgangsbelte, hvor & fSrst blev palatalt 6, som det almin- 
delig er i dansk, og derefter blev til i, som det særlig er i 
Jydsk; at det opr. r i barn m. fl. ord var blevet til &y må 



Digitized by 



Google 



Larsen: Barn. 129 

antages sikret ved dets deltagelse i denne udyikling. Der 
har været et fællesnorsk *ftadH. 

Ved overgangen av r till d; blev tungens gjentagne slag 
erstattet av et eneste; ligesom ved den moderne overgang av 
ktiShn > kvS'n i dele af Tromsö stift har vokalen fät erstat- 
ningsforlængelse for den derved vundne tid; vokalforlængel- 
sen er samtidig med overgangen r>ff. 

Yi ser av de meddelte eksempler på ordenes former i 
de enkelte dialekter, at disse ord i sydöst har ''gammel" for- 
længelse, idet a og o er behandlet som ci og d (bånjy bådn^ 
bån] bonjj bön)j men i vest og nord altid en nyere ^) (badtiy 
ban\ ban)] forlængelse i orn kjender jeg ikke fra disse 
landsdele. 

Angående tiden for overgangen av oldn. d til en kva- 
litativt særegen vokal er der jo ikke andet at holde sig til 
end det literære sprog, og dettes vidnesbyrd er jo ikke direkte 
anvendbart på dialekterne. Overgangen sættes av Noreen 
Ai. gr.* § 103 til det 13:de århundrede, og i dialekterne har 
den sagtens dels været tidligere end den viser sig i skrift og 
dels senere; ligesom den vel er foregåt fSr i dansk og svensk 
end i norsk, så er den vel også ældre i det sydöstlige Norge 
end i nord og vest. Adskillelsen mellem kort og langt o 
synes i Norge at være sket noget senere (smlgn. har&:bor& 
i nutiden). Men en tidligere tidsbestemmelse synes der at 
være deri, at bån{j) pL bon(j) forudsætter *bå9n:*b^ pa- 
rallelt med mål : m^h Den böining kan vel neppe, hvis man 
regner efter de literære tidsbestemmelser, f. eks. skrivemåden 
i den norske homiliebog, være opståt ved fonetisk udvikling 
senere end c:a 1200—1230. Og da porni:>Tofije {Töne, 
Toudné) er et vidnesbyrd om samme proces som bprn > ♦i(Jd>?, 



') Undt. i mdsn. Ane, Ådne, som også har gammel forlnngalBe i fær- 
öiflk og islandsk; forlængelsen m& alts& i dette ord p& Vestlandet bero på 
andre ting, snarest det at vokalen st&r i forlyden, smlgn. *åre, *6rka^ *6rm, 
*étr, *iül tj '^ém i mange dialektformer. Jfr. d/, dkrj dt (præp.), dt (pr»t.). 

ABXIT rb% KOBOItK PILOLOQI Ud, XT PÖUD XVII. 9 



Digitized by 



Google 



180 Larsen: Barn. 

hon(j)j kan det ikke antages, at formen med lukket o i fler- 
tal er en folge av systemtvang fra ord som mål pL m^l ef- 
teråt disse allerede havde fät 6 i flertal. For så vidt man 
kan bruge den nævnte tidsbestemmelse, må man altså an- 
tage, at der hvor man må regne fra *bå^n pi. *b^nj er vo- 
kalens forlængelse og r'ets overgang til a' sket tidlig i 13de 
århundrede. Hvor barn nu har lang a-lyd, må forlængelsen 
sagtens være indtrådt senere, så meget mere fordi overgangen 
av å til en egen enhed i vokalsystemet der må antages at 
være indtrådt senere; men da processen forövrigt er ganske 
den samme, bor den vel også der henlægges til det 
13de årh. 

I oldnorske såvelsom oldislandske håndskrifter skrives 
derimod, såvidt jeg har hört eller set, altid barn^ med r, og 
ligeså i middelnorsk. Tiltrods for de foran nævnte forbehold 
om tidsbestemmelsen må jeg overfor denne enstemmighed 
hævde, at når barn intet spor har efterladt i nutidens diar 
lekter og rn under den "normale^ lydbehandling var assime- 
leret til nn i det östUge Norge c:a 1300, så kan udtalen 
*bam ikke have hört dialekterne til i det 14de årh. og en 
större eller mindre del av det 13de. Det må være en skri f t- 
sprogsform fra för den tid den her omhandlede lydovergang 
indtrådte, bevaret gjennem læse- og skriveundervisningen og 
måske i nogen grad brugt i talesproget i dannede kredse og 
i höiere stiL Ordet barn forekom sagtens ofte nok til at 
blive befæstet på den måde, mandsnavnet Arne ligeledes. 
Kvindenavnet pomi/^ som er lidet almindeligt udenfor visse 
landsdele og som, netop fordi det var kvindenavn, sjeldnere 
forekom i dokumenter, skrives efter reformationen altid Tone 
(og Todne)^). 



*) Et andet kvindenavn hvor traditionen tidlig er glemt, er Bannveig^ 
som meget tidlig skrives Bonnogh og s&ledes vidner om optrsBden &v den 
nynorske vokalassimilation p& et tidspunkt hvortil man av det almindelige 
literære sprog ikke vilde henföre den. 



Digitized by 



Google 



Larsen: Barn. 181 

Også i gårdnavne ser man ofte overleyeringen brudt. 
Som eksempler der særlig vedkommer dette emne, skal jeg 
nævne 1) *Ljprny gen. "^Ljarnary egtl. elvenamn, nu (som gård- 
navn) Ljatij udt. Jan *); av dette kommer (smlgn. Norske 
gårdnavne II s. 119) i skrift fra 1311, avskrevet 1420, 
Liamabru] i biskop Ey steins jordebog benævnes gården Lioon 
og Liodn — 2) Q^rn som gårdnavn på 4 steder omkring 
KnstianiaQorden, nu udt. Gm (smlgn. N. G. I s. 340, II s. 
15); én av gårdene omtales i biskop Eysteins jordebog som 
Gom^ bagefter med en senere hånd Goon^ en anden, med 
kompromisform, Goom. Appellativet nævnes i dialektordbö- 
geme kun fra N. Bergenhus, med åben vokal, og fra Tele- 
marken som flertalsord i formen gmir. 

Som resultat av denne sammenstilling av nutidens dia- 
lektformer med de gangbare tidsbestemmelser mener jeg alt- 
så at kunne opstille: 

1. Under forövrigt ukjendte betingelser, men i rodsta- 
velser udelukkende efter dybere bagtungevokaler er r foran 
n i visse ord gåt over til tf i norsk talesprog, på Østlandet 
för å blev til ^ og för m assimileredes til nn, og samtidig 
er foregående vokal bleven forlænget. 

2. Medens dette, særlig i ordet ham^ er den eneste ud- 
tale der er direkte fortsat til nutiden i talesproget, har lite- 
ratoren altid bevaret r\ kun i navne glipper traditionen ofte 
fra henved 1400. 

3. Av dette forhold må man uddrage den almensats, 
at den middelalderlige literatur först sent og ujævnt gjengav 
de forandringer som talesproget var gjenstand for, allersenest 
sådanne som man var sig vel bevidst. 

*) At ordets d nu udtales a, er en sporadisk indtrædende virkning av 
foregående j^ smlgn. ljå '>jä (Joh. Storm). 

Amund B. Larsen. 



Digitized by 



Google 



182 Hellqoist: Myt. bidrag. 

Ett par mytologiska bidrag. 
1. Om Jättenamnet ]^Jaze. 

Bland de namn från den fomnorsk-isländska mytologi- 
ens område, som hittills trotsat alla försök till tydning, märka 
vi jättenamnet pjnze. Weinholds försök *) att härleda ordet 
ur ett ags. pisa 'larm, dån' strandar redan därpå, att piaze 
ju tydligen haft ett t i stammen, alldeles frånsedt den om- 
ständigheten, att något ags. pisa i den angifna betydelsen 
icke är säkert uppyisadt. 

Jätten |>jaze var son till Allvalde (Qlvalde)'), fader till 
gudinnan Skade och bodde i |>rymheimr. Han är för öfrigt 
hufvudsakligen känd därför, att han en gång i örnhamn 
bortröfvade Idun från Asgård, hvilket äfventyr slutade med 
att han dräptes af gudarna; till bot härför upptogs dottern 
Skade i åsarnas krets och fick guden Njord till make. Säg- 
nen om |>jaze och Idun var mycket spridd, hvilket framgår 
af de mäiga kenningar, som häntyda på den. Åfven andra 
myter äro förknippade med |>jazes namn. I det hela torde 
han kunna räknas till de mera framstående och folkliga 
af den västnordiska mytologiens jättegestalter. Grfmn. 11 
kallas han "sa inn amåtki iotvnn", och i Hårbardsljöd 19 fram- 
håller Tor bland sina bragder särskildt, att han dräpt |jaze 
och kastat upp hans ögon till himlen, där de blefvo förvand- 
lade till stjärnor; i öfrigt var han känd som mycket rik. 

Nanmet skrifves i regel piazi-j stundom förekommer äf- 
ven formen piassi såsom Hyndluljöd 30, Bjarkamål 5. 

piazi är, såsom jag redan Ark. 7: 154 antagit, tydligen 
bildadt med afledningen -si; -se. Denna är i nordiska språk 
ganska vanlig, men har långt ifrån samma upprinnelse i de 

*) Die Biesen des germ. Mythus s. 269 (SitEber. d. k. Acad. d. Wissensoh. 
wi Wien XXVI). 

>) Jfr Bugge Norr. fkv. s. 99 b not. 

ABXIV ro» MOBOMK ntOLOQI XXI, NT FÖUD xyil. 



Digitized by 



Google 



Hellquiflt: Myt. bidrag. 188 

fall, där den uppträder; se förf. Ark. 7: 153 följ. Här fästa 
vi 088 närmast yid dess förekomst i personnamn, hvarpå föl- 
jande exempel må anföras: isl.-fno. BangsCy Bense : Bene-- 
dikty Grimse : Grimr, Hrc^se^ binamn, lonse : lonr^ fsv. Bize^ 
Btsrse^ Oamse^ Karse. Flera af dessa namn såsom Bense^ 
Jonse äro relativt unga. Men att denna afledning i namn 
har urgamla anor, framgår bl. a. däraf, att åtskilliga ort- 
namn på -^nge^ hvilka måste tillskrifvas en mycket hög 
ålder, visa sig vara bildade af släktnamn, som afledts af 
kortnamn på -se] se härom förf. Om de svenska ortnamnen 
på -inge under t. ex. Lyfsinge^ Stafsinge. 

Afledningen -se är identisk med det i f ht. personnamn 
(kort-, smeknamn) vanliga sufßxet -iso^ om hvilket se när- 
mare Stark Kosenamen. 

Yi öfvergå nu till hufvudspörsmålet, nämligen källan 
till själfva stammen i pjaze. Denna har antingen lydt pe^- 
eller peU^ hvaraf med brytning pja^- eller pjat-. Vid för- 
söken att tolka densamma har man tydligen förbisett den 
möjligheten, att vi här kunna ha före oss ett s. k. kort- eller 
smeknamn. 

Dessa bildningar äro af väsentligen två hufvudslag. An- 
tingen utgöra de förkortningar resp. förvridningar af förut i 
språket befintliga sammansatta personnamn, såsom t. ex. Arne 
till Ärnbjfirn o. d. eller isl, Ambe till samma namn*), fsv. 
Otibbe till Oudbjgrn o. s. v. 

Eller också äro de rent primära skapelser, hvilkas ur- 
sprung måste sökas i barnspråket, men som sedermera öfver- 
gått i de äldres språk, alltså af samma art som t. ex. ty. 
zitze 'spene' af en bamordsstam tit-. 

Bedan i NTfF 3 R. 12: 69 har jag föst uppmärksam- 
heten på en talrik grupp kortnamn, som tydligen ha sin upp- 
rinnelse i barnspråket utan atjk kunna sägas utgöra förvrid- 
ningar af personemas verkliga namn. Efter Stark Eosen. s. 

*) Se n&rmaxe förf. NTfF 8 B. 12: 68 och dar citerad litteratur. 



Digitized by 



Google 



184 Hellqoist: Myt. bidrag. 

150 f. anföras å anf. st. åtskilliga namn, hvilka af källoma 
betecknas som tillnamn (cognomenta), men som säkerligen 
intet annat äro än ett slags i barnspråket uppkomna kort- 
eller smeknamn, man kunde kanske tillägga öknamn« En 
Wtstrimundm bar tillnamnet Tato.^ en Wursingus kallades 
äfven Ädo^ Ægelevinus Odda^ Brunhilt Tettia o. s. v. 

Dylika kortnamn innehålla i regel labialer eller denta- 
ler; jfr f ht. Mam{m)Oj fsv. Nanne (jfr nedan), fda. Popt; se 
förf. Om de svenska ortnamnen på -inge afd. I under Mæminge^ 
Nænninge^ Pæplinge. Särskildt vanliga äro emellertid per- 
sonnamn af samma ursprung, hvilkas stam börjar och slutar 
med en dental. Om sådana har jag i ett annat sammanhang 
yttrat mig i NTfF 3 R. 12: 63. Till de exempel, som där 
anföras, kunna läggas: det Tkat{t)e, Thatil, som utgör första 
leden i üsv. gårdnamnet Thatastadha {ThatiU^ Thattestad) ^), 
samt det *Dædhe^ som ingår i fsv. ortnamnen Dædhesiø och 
Dædha hundarCj hvarom se förf. Sv. landsm. XX. 1 under 
Mingen '). Tyska namn af samma slag såsom JDadOj Deddo^ 
Tado meddelas af Förstemann 1^: 386. Andra äro gr. TavaSj 
lat. TatiuSj got. Tata. 

Till denna senare grupp af namn för jag nu vårt pjaze. 
Det kan sålunda till sin bildning jämföras med fht. Ma- 
mecho^ där en på liknande sätt uppkommen personnamnsstam 
utbildats med ^-afledning. K- och ^-suffixen ha i german- 
ska personnamn samma funktion och uppträda ofta som ut- 
bildningar af samma personnamnsstam. En annan och ännu 
tydligare parallell är det ofvan anförda "tillnamnet" Tctt/a, 
som bars af en Brunhilt. Här föreligger en med pja;se fallt 
analog utvidgning medelst diminutiv-suffix af en person- 
namnsstam, som äfvenledes innehåller två dentalljud. 



«) Sv. riksaroh. perg.-bref III (1361— UOO) Seg. 

*) Som paralleller till det sistnämnda ortnamnet må anföras härads- 
namnen fsv. Bæla hundare (jämte BæUnga\ Bankakind (: Banke) ock Hana- 
kind (: Hani), 



Digitized by 



Google 



Hellqtdst: Myt. bidrag. 135 

Vi ha nu att besvara den frågan: hvilken mytologisk 
personlighet har då burit till- eller kortnamnet pjaze? En- 
ligt min mening kan svaret endast blifva ett. Med pjaze 
har ursprungligen betecknats den jätte, som nu gäller som 
|>jaze8 fader, nämligen den ofvan omtalade ÄUvalde eller 
QlvaUe. Detta nanm betyder naturligtvis, såsom också flera 
forskare antagit ^), 'den mycket mäktige' ^). Yi erinra oss 
nu, att Grlmnismål karakteriserar |>jaze med orden: sa inn 
amåtki iotvnn. Dessa anser jag utgöra endast en omskrif- 
ning af jättens ursprungliga och egentliga namn. 

Vi ha här funnit ett nytt fall af den inom olika my- 
tologiska system ytterst vanliga företeelsen, att en gudomlig- 
het klyfver sig i två, nämligen fader och son eller husbonde 
och tjänare. Här må blott erinras om förhållandet mellan 
Njord och Frey, Frey och Skirner samt mellan t. ex. Van- 
lande och Visbur (m. fl.), om hvilka senare se Noreen Upps.- 
stud. 8. 208 följ. 

Men utvecklingen går i fråga om AUvalde och |jaze, 
såsom ofta äfven å andra håll, ett steg längre, nämligen till 
det heliga tretalet: |>jaze har som bekant i våra källor två 
bröder iSi och Qangr. 

Jag anser sålunda, att fjazi först användts som ett slags 
familjär beteckning för den mäktige och fruktade stormdemon, 
som annars bar det högtidliga namnet Allvaldi eller Qlvaldi. 
Man kunde närmast jämföra det med gr. vLva^ 'konung' och 
ririrtni 'drottning', hvilka jag NTfF 3 R. 12: 54 förklarat 
på analogt sätt och jämfört med sv. gubhen^ användt om t ex. 
ens chef 1. dyl., och som pwpa 'påfve', som har en fullt ana- 
log upprinnelse. Men vi ha inom den nordiska mytologien 
en annan motsvarighet, som besitter den fördelen, att den är 

*) Weinhold Biesen 8. 284^ F. Jönsson Sn. Edda Beg. 

>) Namnet har natorligtris intet att akaifa med pl ^ör, B&som bl. a. 
Uhland ooh Petersen Nord. Mythol. s. 96 hftUa före. Formen (>{• bör möj- 
ligen förklaras som Olninifht. alrÜMa (jfr Weinhold Biesen s. 284); men 
snarast föreligger h&s s. k. to-omljnd (jftr senast Noreen Aisl. gr.* s. 71). 



Digitized by 



Google 



186 Hellqniøt: Myt. bidrag. 

historiskt säkert belagd: det är de dialektiska benämningarna 
Oobonden, Qohon^ Torgubben o. s. v. pä åskguden Tor ^\ 

Ja, parallellismen blir ännu mera sl&ende, om — såsom 
jag tager för giftet — åtminstone en af källorna till sy. 
gubbe just är fsv. goper bonde och sålunda gubbe kan betrak- 
tas som ett slags kortnamnsbildning till detta uttryck '). 

Här kan äfven erinras om att i Tyskland finnas berg, 
som tydligen varit hälgade åt Tor och som kallas Ältvater^ 
Orossvater och Etzel^). Men Etzel 'åx samma ord som got. 
Ättila^ och liksom detta medelst diminutivsuf&xet -il- bildats 
af lallstammen att- (jfr got. åtta 'far'), har fjaze af en på 
samma sätt uppkommen ordstam afledts medelst det diminu* 
tivsuffix -i$-, som i geimanska kortnamn går parallellt 
med -i7-. 

Det är sannolikt, att båda dessa kort- och smeknamn, 
gubben {goban) för Tor och fffazi för AUvaldi (och Fomjétr?), 
ha för sin uppkomst och användning till stor del att tacka den 
fruktan eller vördnad, man hyste för de öfvernaturliga väsen, 
som buro dessa namn. De skulle sålunda kunna betraktas 
som ett slags eufemismer af samma art som t. ex. de, hvilka 
i yngre tid tillgrepos, då man talade om Gud eller djäfvu- 
len, eller de, med hvilka man betecknade vissa vilddjur och 
skadedjur, som man ansåg sig framkalla eller reta genom 
att nämna dem vid deras rätta namn. Exempel på denna 
inom språkets värld så ytterst vanliga företeelse äro alltför 
kända för att här behöfva inkräkta på utrymmet, 

Kanske alltså rent af den fruktade stormjätten |>jazi 
någon gång i den grå forntiden fungerat såsom ett slags 
"buse'* för de små och sålunda spelat ungefär samma roll 
bland de manliga demonerna som jättinnan Gr^lay hvars namn 
betyder 'skräck, fasa', på spinnsidan. I hans uppträdande. 



<) Jfr Noxelius Ark. 1: 220. 

*) Se senast förf. KTfF 8 S. 12: 58. 

•) Grimm Deutsche Myth.* s. 158. 



Digitized by 



Google 



Hellqtdst: Myt. bidrag. 187 

sävidt vi känna det från den isländska mytologien, saknas 
icke drag, som kunna tydas i denna riktning. Ett sådant 
är t. ex. hans bekanta glupskhet. Detta kan han visserligen 
sägas ha gemensamt med de flästa jätteväsen. Men om |>iazi 
med Noreen *) bör identifieras med jätten Hrésvelgr, hvUken 
enligt Vafl)rudni8mål är vindens upphof och äfvenledes upp- 
träder i ömgestalty och hvars namn ju betyder 'likslukaren', 
får denna |jazis glupskhet en särskildt hemsk fårgning. 

Vår uppfattning af namnet pjajse stödjes i någon mån 
däraf, att det visst icke är det enda mytologiska namnet, som 
har sin upprinnelse från lallordsstammar. Ett annat är san- 
nolikt Nanna '), namn på Balders gemål, i fonetiskt hänse- 
ende i öfrigt jämförligt med fsv. personnamnet Nanne och 
Nane^ fda. Nanne o. s. v. '). Ett analogt bildadt grekiskt 
kvinnonamn Nåva förekom i Mindre Asien som benämning 
på flodguden Sangarios. För öfrigt höra hit: "Arvrjs, "^rreg, 
manlig ^domlighet i Mindre Asien, Mä, ^Ajujuia ock 'Ajujuåg, 
benämningar på fieyåXrj jLn^rjQ, hufvudgudinnan därstädes *), 
Zeög nånng eller JlojatOos från Bithynien ') m. fl. 

Slutligen må nämnas, att parallellt med dylika af lall- 
ordsstammar uppkomna nomina propria löpa ofta släktskaps- 
namn med samma ursprung. Om got. Attila och åtta har 
ofvan talats. Med stammen i pjajse kan man sålunda jäm- 
föra, stundom äfven identifiera sådana ord som gr. n^rj Yar- 
och mormor', fslav. dédii 'farfar', teta 'tante', med Nanna t. ex. 
våwij 'tant', med fht. Mammo vårt mamman med det JRzpt, 
hvaraf släktnamnet "^PæpUnger i Fæplinge afletts, vårt pappa 



*) Uppfl.-8tiid, 8. 219. 

^) Jft Kretsobmer Einleitaiig in die gesob. d. grieoh. spr. s. 866. Detta 
namn bmkar man annan — -v&l med or&tt — tolka som Men modiga^ ocb föra 
tUl stammen i got. ananan^jan, age. néSan « nanlii') V&ga\ isl. newna ocb 
fsY., 8Y. fMnnas, 

') Se f5rf. Om de svenska ortnamnen på -inge (under Nænninge). 

*) Kretsobmer anf. arb. s. 855. 

') Anf. arb. s. 242. 



Digitized by 



Google 



1B8 Hellqnist: Myt. bidrag. 

O. 8. V. *). Möjligt är ju sålunda, att pjaze själft ursprung- 
ligen kunnat ha en dylik betydelseskiftning och alltså när- 
mast vore jämförligt med sådana binamn till Tor som de 
ofvannämnda goffar^ Orossvater o. s. v. Skillnaden mellan 
dessa båda uppfattningar är naturligtvis ytterst minimal. 

2. Ett östnordiskt jätte- eller jättinnenamn. 

Enligt Tunelds geografi III. 2: 692 (1832) och Wiesel- 
gren Ny Smålands beskrifning 2: 750 (1846) finnes i AU- 
mundsryds socken, Kinnevalds härad af Kronobergs län, nära 
gränsen till Blekinge en liten vattensamling, af Tuneld kal- 
lad HartgrepenSy af Wieselgren Hartgrepas löjetråg. Den är 
enligt mig från socknen benäget lämnad uppgift belägen strax 
väster om den utvidgning af Mörrums-ån, som kallas Höns- 
hy IteQorden. Den består af en 33 meter lång, 19 meter bred 
(å det bredaste stället) samt 1 meter djup sänka i jorden, 
med vall omkring, samt är blott vid flod vattenfylld. Min 
meddelare kallar den blott Löjetråget. Detta ord, som under 
formen lögetråg anföres af Rietz s. 388 från Småland och 
Västergötland, betyder 'tvättkar' (: löga 'bada'). Men huru 
bör namnets förra del förklaras? 

Två motsvarigheter till namnet har jag funnit i det till 
AUmundsryds socken gränsande Listers härad af Bleking. I 
den där belägna Gammalstorps socken finnes ett berg kalladt 
Ryssberget, med hvilket åtskilliga sägner om troll och jättar 
äro förknippade. Så kallas enl. Sjöborg Utkast til Blekings 
hist. o. beskr. 1: 354 (1792) t. ex. en liten aflång urhålk- 
ning i berget för just Lögetråget: man tror, att jättekvinnor 
där badat sina barn. 

Den andra motsvarigheten uppträder inom samma härad 
i den till AUmundsryd gränsande Kyrkhults socken, hvilken 
utbrutits ur det i kulturhistoriskt hänseende mycket intres- 



') Andra exempel se Eretschmer anf. arb. 8. 854. 



Digitized by 



Google 



Hellqaist: Myt. bidrag. 139 

santa Jämshög, alltså blott ett par mil från "Hartgrepas löje- 
tråg". En där belägen liten sjö kallas nämligen enligt upp- 
gift af en i närheten bosatt person Jättarnas badkar. Dock 
bör meddelas, att detta namn f. n. är skäligen okändt i trak- 
ten: de allra flästa, äfven äldre personer, benämna sjön i 
stället Kia bane. Någon anledning till detta senare namn 
känner man emellertid ej : möjligen innehåller det gen. plur. 
af djurnamnet kid eller betecknar det, att någon med 
namnet *Ki(dh)e 1. dyl. där funnit sin död. Huru som 
helst kan namnet Jättarnas badkar svårligen vara uppdik- 
tadt; det stödjes för öfrigt i sin tur af de of van anförda nam- 
nen Hartgrepas l^etråg och Lögetråget *). En i socknen 
bosatt gubbe misstänkte för öfrigt, att det fanns något "troll- 
tyg" i sjön utan att dock meddela några enskiltheter. Sjön, 
hvilken jag själf besökt '), har såsom ofta är fallet med sjöar 
med namn af mytologisk innebörd, ett dystert och egendom- 
ligt utseende, som väl är ägnadt att sätta folkfantasien i 
rörelse ^). Icke synnerligen långt härifrån ligger inom pa- 
rentes en hög brant af bisarra former, som bär namnet Val- 
hall och af allmogen betraktas som en ättestupa — ett minne 
från ett betydligt äldre och ursprungligare skede af Yalhalls- 
myten än det som träder oss till mötes i den isländska my- 
tologien. Flera berg med samma namn och samma karak- 
tär anföras af Rietz s. 789. 

Vi återvända nu till vår. utgångspunkt, Hartgrepas 
li^etråg. 

På grund af namnet Jättarnas badkar och den sägen, 

*) I fråga om namnformen m& nämnas, att sjön Misteln i Gryts socken 
Sdml. p& grund af sitt goda braxenfiske äfven kallats Rerroknaa v%8thu8\ 
Herrökna är namn pä en vid sjön belägen gärd. Se Tunold 2: 9 (1786). 

*) Flera af de här lämnade uppgifterna har emellertid sedermera god- 
hetsfollt skriftligen meddelats mig af herr kyrkoherden Nils Stigner i 
Kyrkhult. 

') Jag erinrar om t. ex. Oden^ön i Skäne samt flera sjöar i Mark 
Brandenburg, som bära namnet TeuféUee och utmärka sig för sina vilda 
och skogiga omgifningar. 



Digitized by 



Google 



140 Hellq^oist: Myt. bidrag. 

» 
8om Sjöborg meddelar om Lögetrdget i Gammalstorps socken, 

synes det mig höjdt öfver allt tvifvel, att Hartgrepas (resp. 
Hartgrepens) varit benämning på en jättinna (eller jätte). 
Och vi äga i själfva verket på nordisk botten en nära mot- 
svarighet till detta namn. I Snorra-eddan uppträder näm- 
ligen en jättinna kallad Har&greip, identisk med den hos 
Saxo omtalade Harthgrepa^ Vagnophtis (Vagnh9fa'es) dotter *). 
Namnet betyder 'den som tar hårdt i, den hårdhändta', och 
syftar sålunda, såsom många andra jättenamn, på den kropps- 
liga styrkan; jfr Vi&gripj Sterkir, Starka&r^ Sleggja,. Qflug- 
bartfa o. a. *). 

På grund af den hos Tuneld förekommande formen bör 
äfven den möjligheten lämnas öppen, att namnet tillkommit 
en manlig varelse. 

T i formen Hartgrep tyder på någon förvanskning. Där- 
emot beror a för väntadt å på att hufvudtonvikten legat på 
namnets senare led; jfr nsv. Varberg af fsv. Vardhberg. 

Yår sammanställning lämnar oss alltså ett, som jag tror, 
fullt säkert exempel på ett rent folkligt mytologiskt namn, 
som vi äga gemensamt med våra västliga stamförvandter. 



') Ben hos Saxo ftramst&Uda myten beror s&kerligen på y&stnordiaka 
källor och kan sålanda ej åberopas såsom något stöd för uppfattningen, att 
något jätteväsen med detta namn varit kändt å det Östnordiska området. 

*) Se V^einhold Die Biesen. 

Göteborg. 

Elof HellqulBt. 



Digitized by 



Google 



Kock: Nasalvokaler. 141 

Till frågan om nasalvokaler i de danska 
runinskrifternas språk. 

I Ark. nf. XYI, 211 ff. har Sjöros uttalat den åsikten, 
att i de älsta danska runinskriftemas språk a i infortis- 
stavelser var nasalerat, när en nasal konsonant omedelbart 
föregår och tillika på umord. tid en nasal konsonant förlo- 
rats efter denna ändelsevokal; annars däremot icke. S. 215 
yttrar han: "Exemplen äro kristn;», acc. pl. m. på Jællinge 11, 
Bin^j acc. pl. m. på Ulstrup-, Jætsmark- och S. Vinge-ste- 
narna; å andra sidan t. ex. tufa, acc. sg. skibara, acc. pL 
på Ulstrup-stenen''. 

Wimmer framhåller i ArL nf. XVII, 49, att han före 
Sjöros, nämligen vid uigivandet av DR. II (1899—1901), 
insett, att denna nasalitetsregel tillämpats i danska runinskrif- 
ter, och att detta framgår därav, att han, som i Die runen- 
schrift s. 322 transskriberat skibara sin;» på Ulstrupstenen 
med skipara sina, däremot i DR II s. 82 omskriver samma 
ord med skipara sin^. 

Det må här påpekas, att även åtminstone i en skånsk 
runinskrift a i infortis-stavelser är nasalerat, när det föregås 
av nasal konsonant och tillika på umord. tid en nasal kon- 
sonant förlorats efter detsamma, men däremot icke i infortis- 
stavelser sådana som andra stavelsen av biamaB, bat>a. Detta 
är fallet med den s. k. Lundagårds-stenen. Dess inskrift 
lyder enligt Wimmer: Om undersøgelsen og tolkningen af 
vore runemindesmærker s. 94: 

{>ur[gi8l : sun : ijsgis : biamaa : sunaB : rispi : sti[n9» : 
t>iB]i : uftiB : brupr 

sin^ : baj^a : ulaf : uk : utar : lanmitr : ku{)a. 
De inom klammer satta runorna saknas nu till följe av ett 
par större avflagningar, men enligt Wimmer låta de sig alla 
säkert utfylla med hjälp av äldre avbildningar. 

ARKIV rÖB NOROItK ItLOLOOI XXI, NT rÖUD XVII. 



Digitized by 



Google 



142 Kock: Nasalvokaler. 

För åtskilliga år sedan (så vitt jag minnes, omedel- 
bart efter utgivandet av Wimmers nyss anförda skrift ^Om 
undersøgelsen...^ (1895)) gjorde jag följande anteckning om 
nasalitets-förhållandena i denna inskrifts språk: 

''Ltmdagårds-stenen (början av lOOO-talet enlpgt] Wimmer 
undersøg, af vore runemindesmærker s. 94 nederst) har . . . sin^t 
8ti[n^] men biarnaR, sunaB, lanmitr 
och & andra sidan: 

ack. pl. baba, kupa. 

Ållt8& (I blott när foreg[&ende] nasal och när tillika en 
nasal förlorad efter a; ej när blott föreg[&ende] nasal, eller när 
blott nasal förlorad efter a^. 

Denna min å det gamla anteckningsbladet nedskrivna 
uppfattning anser jag fullt riktig ^). 

Inskriften har för nasalitets-spörsmålet intresse särskilt 
därför, att den innehåller exempel på alla tre ord-kate- 
gorierna: ord med i infortis-stavelser nasalerat a efter kvar- 
stående nasal konsonant, då tillika på umord. tid en nasal 
konsonant förlorats efter vokalen, — ord med i infortis-sta- 
velser onasalerat a efter nasal konsonant, då på urnord. tid 
ingen nasal konsonant förlorats efter vokalen, — ord med 
onasalerat a i infortis-stavelser efter icke nasal konsonant, 
ehuru på umord. tid en nasal konsonant förlorats efter vo- 
kalen. 



*) Jag bör emellertid n&mna, att jag under en tid betvivlade iakt- 
tagelsens riktighet tiU följe av den av mig i Ark. nf. XTTT, 179 f. framstfiUda 
uppfattningen av förhållandet mellan den obrutna vokalen i fia eto. ooh &n- 
delse-vokalens nasalitet. Men d& de obrutna vokalerna i eto, htra etc. bäst 
förklaras av ändelsevokalemas l&ngd (jmf. Kock i Ark. nf. XV, 247 f. samt 
Pipping och Sjöros a. st. noten 2, Ark. nf. XVI, 218 f. noten 2), s& finnes ingen 
anledning att betvivla Lundag&rds-stenens vittnesbörd. 

Axel Eook. 



Digitized by 



Google 



Foranskudt s, især i Navne. 
L 

Indskriften paa Skæm-Stenen I i Viborg Amt, Jylland 
(Wimmer, Runemindesmærker II S. 170 — 176), 8om Wim- 
mer henförer til Tiden omkring Aar 1000, begynder efter 
Wimmers Læsning med Kvindenavnet Hl^Hnkll^k 898Uri|>i* 
i Nominativ. Thorsen (Jyllands Runemindesmærker S. 61) 
forstod dette feilagtig som *8axr%t!r. 

Jeg har (Tidskrift for Philol- VII S. 345 Anm. l)som 
andet Led i Navnet fundet -gerdr. Men Oprindelsen til Nav- 
nets förste Led er hidtil ikke paavist. Hvis |^ her betegner 
nasalt a, maa dette være langt. Jeg udtalte anf. St. den 
Formodning, at förste Led maaské staar i Forbindelse med 
det i Runeindskrifter forekommende Mandsnavn sasur, susur. 
Wimmer (II S. 174) siger, at han ikke kjender Oprindelsen 
til förste Led, men finder det ligeledes rimeligt, at det er 
beslægtet med Mandsnavnet sasur. I dette Tilfælde maa, 
mener han, Runen åss staa for Runen ar og Skrivemaaden 
da vise en Sammenblanding af de to Runer. Mindre sand- 
synligt finder han det, at vi her har unöiagtig Skrivemaade 
for s^kiri^r (d. e. ^Saxgerdr). 

Mandsnavnet sasur forekommer i flere danske Rune- 
indskrifter. Paa Virring-Stenen i Randers Amt, Jylland 
(Wimmer II S. 151 — 159), hvis Indskrift Wimmer henförer 
til Slutningen af 10de Aarh., findes Akkusativen sasur. I 
Indskriften paa Fjænneslev-Stenen i Sorö Amt, Sjælland (Wim- 
mer n S. 467—471), forekommer Nominativen sasur. Ældre 
Afikrifter har Nominativen sasur i en Indskrift fra Nylars- 
kær. Bomholm (Lilj. R.-U. Nr. 1480). ''Også senere fore- 
kommer navnet temmelig almindelig i Danmark (skrevet 
Sacerusj SaeeruSj Sacer, Sazer, Satzer o. s. v.)''. Jfr. Wim- 
mer IV, 1 S. 68, hvor Navnet er skrevet sassær, og O. Niel- 

Assnr ros iioismb niALoai xxi, n vOu» xtii. 



Digitized by 



Google 



144 Bugge: Foranskadt s-. 

sen, Olddanske Personnavne S. 80. Navnet er bevaret i 
nogle Stedsnavne. Et Stedsnavn, hvis forste Led er Genetiv 
af Mandsnavnet og hvis andet Led er porpj forekommer i 
Skaane og Sjælland. Den ældste Form af dette Stedsnavn 
i Optegnelserne er Sacerathorp. Se om de med dette Per- 
sonnavn sammensatte Stedsnavne A. Falkman, Ortnamnen i 
Skåne S. 166; O. Nielsen anf. St.; Wimmer II S. 470,485. 

Mandsnavnet forudsætter, som Wimmer (II S. 468) be- 
mærker, en olddansk Form Scusurr^ ligesom Runeformeme 
fsur, asur forudsætter olddansk Azurry Azurr = oldisl. Qzurr. 

Stedsnavnet Sacerathorp viser, at den olddanske Gene- 
tivform har været *8azuraR. Jfr. A. Kock, Arkiv X S. 
305 Anm. 1. 

Navnet forekommer ogsaa i to uplandske Runeindskrif- 
ter, som b^ge kun kjendes fra "BautiF og som begge vist- 
nok har været fra Ilte Aarh. 

En Sten fra Söderby, Danmarks socken, Yaksala härad 
(Bautil Nr. 409, Lilj. R-U. Nr. 208, Stephens H S. 705 fF.), 
er ifölge Indskriftens Begyndelse reist efter Helge af hans 
Söskende. Derpaa tilföies det: "sasur dræbte ham og gjorde 
Nidingsværk, sveg sin Fælle. Gud hjælp hans Aand'^. 

Det fremgaar ikke med Sikkerhed (om end med Sand- 
synlighed) heraf, at sasur var en svensk Mand. Han kan 
have været dansk, uagtet han havde en Uplænding til Fælle. 

Navnet forekommer ogsaa paa en Sten, som fandtes i 
Frestad Kirkemur, Vallentuna härad (Bautil Nr. 88, Lilj. 
R-U. Nr. 402, Stephens II S. 689). Her er sasur Nomina- 
tiv, og her synes det at maatte være Navn paa en svensk 
Mand. 

En Mand ved Navn Sasor {Zassor^ Saizer, Zazer) Ing- 
varssön nævnes i mange Brevskaber (fra Nydala, Linköping 
og fl. Si) fra Begyndelsen af 15de Aarh. 

Oprindelsen til Mandsnavnet *8azurr^ sasur, er hidtil 
ikke paavist. Ü. W. Dieterich (Runen-Sprach-Schatz S. 299) 



Digitized by 



Google 



Bugge: Foranskudt s-, 145 

forbinder sasur med oldisl. sessanautr] men herom kan der 
ikke være Tale ^). 

Sandby-Stenen II i Præsto Amt, Sjælland (Wimmer II 
S. 481—488), som Wimmer (II S. 497) henförer til Tiden 
omkring 1075, har Mandsnavnet susur i Akkusativ. Wim- 
mer siger i Overensstemmelse med Thorsen (Runemindes- 
ms^rkeme i Slesvig S. 149), at susur gjenfindes i ^landsbyen 
Suserup (Lynge sogn, Alsted herred, Sorö amt) og vel, også 
i Suså^ hvad allerede Stephanius har formodet (Monum. Dan. 
8. 124)". Denne Forklaring af Smaa forekommer mig lidet 
sandsynlig, fordi man i Norge har Susbækken og Elvenavnet 
SusnOy samt Stedsnavnene Suserud og Susebakkej som i '^Nor- 
ske Elvenavne" S. 253 f. forklares af en Elvenavnstamme 
SuS". Fremdeles Gaardnavnet Sysendalen (smst. S. 261), hvor- 
til Magnus Olsen foier Gaardnavnet Syse i Ulvik. Desuden 
vilde en Sammendragning af *Su8urard til Susaa være paa- 
fiildende. 

Heller ikke Oprindelsen til Mandsnavnet susur er hid- 
til paavist. 

Thorsen (Runemindesmærkerne i Slesvig S. 279 Anm. 
og S. 149) og flere andre Forskere mener, at susur er det 
samme Navn som sasur, men Wimmer (II S. 485) holder 
disse to Navne for forskjellige. A. Kock (Arkiv X S. 304 f.) 
udtaler sig ikke afgjorende om dette Spörgsmaal. 

Kvindenavnet Sestrith forekommer i Dansk tidligst i 
12te Aarh. (i Genetiv Sestrithu). Se O. Nielsen, Olddanske 
Personnavne 8. 81. Navnet er ogsaa gammelsvensk; Nomi- 
nativ f. Eks. Sestridh Svenskt Dipl. N. S. III S. 343 Nr. 2496 
(1418), Zæstridh H S. 224 Nr. 1210 (1409); Gen. Cestridhe 
1 S. 369 Nr. 488 (1404); Dat. Sestridhe II S. 760 Nr. 1879 
(1414); Akk. Sestredhe III S. 342 Nr. 2496 (1418). 

Heller ikke dette Personnavns Oprindelse er hidtil fun- 

•) I Lilj. E.-U. Nr. 696 har man tidligere feilagtig forstaaet sasi som 
Mandsnayn, Men jeg har i Bunverser S. 158 vist, at det er Pronomen. 

ARKIT FÖR KORDliK FILOLOOI XXI, KT WÖUV XVII. 10 



Digitized by 



Google 



146 Bugge: Foranskudt a-. 

den. O. Nielsen siger: "Navnet kan være det senere Soster'^. 
Men dette er uantageligt. Evindenavnet Söster er samme 
Ord som Appellativet, og fra dette afviger det aabenbart sam- 
mensatte Sestrith baade i sit Forled og i sit Efterled. O. 
Nielsen sammenstiller Navnet Sestrith paa den anden Side 
med obt. Sigfrid, Det ostgotiske Mandsnavn Sistfrid inde- 
holder et især hos Vestgoterne sædvanligt og i mange Per- 
sonnavne forekommende Forled Sisi-j som af mange Forskere 
har været forklaret af got. sigts "Seir". Men dette Forled 
er ikke ellers paavist i nordiske Navne, og svensk Sestridh 
afviger derfra ved fSrste Stavelses Vokal. Jeg vilde heller 
ikke holde en Forklaring af Navnet som opstaaet af ^Sess- 
friifr for sandsynlig, da Forledet Sess- ellers ikke bruges i 
Personnavne, hvis ikke det hos Forstemann opförte Kvinde- 
navn Sessa horer derhen. 

Navnet Sestridh skrives, som vi har seet, undertiden med 
c eller med ^ foran förste Vokal. Dette skyldes sandsynlig 
Indflydelse fra Navnet Cæcilia. Dog jfr. ovenfor Skrive- 
maaden Zassor^ Zazer^ hvor z i Fremlyd mulig er fört over 
fra z i Indlyd. 

I det foregaaende er 4 Personnavne opförte: 1) ^8^- 
gerifr. 2) ^Sazurr^ Genetiv ^Sazurar. 3) susur. 4) Se- 
stridh. 

Disse 4 Navne har det tilfælles, at de alle er uforkla- 
rede. For det andet, at de alle b^ynder med s. For det 
tredje, at der i dem alle efter förste Vokal ligeledes fölger 
s eller en Forbindelse med s. For det fjerde, at de alle er 
östnordiske og ikke er paaviste i Norsk-Islandsk. 

Til disse Overensstemmelser mellem disse 4 Navne kom- 
mer for det femte en meget mærkelig Overensstemmelse. 
Nemlig den, at de alle fire, naar man ser bort fra s i Frem- 
lyden, stemmer overens med 4 andre Navne, af hvilke de 3 
er vel kjendte: 

1) *S4sgeri^r med ^sger&r^ jfr. frank. Ansigardis. 



Digitized by 



Google 



Bugge: Foranskudt «-. 147 

2) *8azufr (senere 8azer\ Genetiv ^Sazurar^ med Azurr 
(senere Azer\ Genetiv ^Azurar (oldisl. Qzurar), 

3) sosur med usufr Lilj. R.-Ü. Nr. 848 Södermanland 
(efter Bautil Nr. 783); det Stykke af Stenen, hvorpaa Nav- 
net stod, er nu borte. 

4) Sestridh (Sæstridh) med dansk og svensk Estridh 
(Æstridh)j oldn. ÄstrÜfr] begge Navne boiede paa samme 
Maade. 

Efter dette forekommer det mig aldeles evident, at de 
her behandlede Navne etymologisk maa opfattes som 1) s-Äs^ 
gerår. 2) s-Azurr. 3) s-usur*). 4) s-Estridhj s-j^strH^r. 

I alle 4 Navne ^S^sgerSr, ^Sazurr^ qubut, Sestridh er 
altsaa s i Fremlyden et for Navnene oprindelig fremmed 
Element, som fortil har fæstet sig ved disse Navne. Dette 
8 synes at have fæstet sig i Navnene, efteråt de östnordiske 
Sprogs Udvikling havde begyndt at ^æme sig fra den vest- 
nordiske Sprogudvikling. 

Hvorledes er nu dette foran tilföiede s- i sin Tilblivelse 
at forståa? 

Det vilde ikke være en tilfredsstillende Forklaring, at 
de nævnte Former skulde være Kjæleformer, som var op- 
staaede ved at anbringe Konsonanten s, som er den förste i 
Navnenes Indlyd, ogsaa i deres Forlyd; jfr. f. Eks. engelsk 
Bob af Eobert og omvendt det moderne norske Barnekam- 
mer-Navn Sossen for Sophia. En anden Sag er det, at Ly- 
sten til at have samme Konsonant (s) baade i Fremlyd og 
i Indlyd kan have virket med ved Formernes Oprindelse. 

Jeg har tænkt paa den Forklaring, at det foranstillede 
8 kunde være en forstenet Levning af et foranstillet Navn i 
Genetiv paa -s. Man kunde tænke sig, at f. Eks. en Mand 

^) Efter det her sammenstillede forekommer dot mig fremdeles sand- 
synligt, at susnr er samme Navn som sasnr og usur samme Navn som 
Qzurr^ Aeurr. Men herpaa skal jeg her ikke gaa nærmere ind. Om den 
ældste Form af Mandsnavnet Qsurr se Kock, Svenska Landsm&len XII, 7 
S. 17 og Arkiv X S. 804. 



Digitized by 



Google 



148 Bugge: Foranskudt a-. 

ved Navn Äzurr^ som stod i et nært Forhold (enten som 
Sön eller som Tjener) til en Mand ved Navn Gunnarr^ der- 
efter blev kaldt Gunnars-Azurr. Dette vilde have Analogi i 
en i Norge paa mange Steder nu brugelig Udtryksmaade og 
tillige i gamle Navne som Pdlna-Toki. Jeg tænkte mig da, 
at Navneformen *Sazurr var opstaaet af slige Forbindelser 
af Åzurr med en forudgaaende Genetiv paa •« af et Navn. 
En tilsvarende Forklaring tænkte jeg mig ved de andre oven- 
for sammenstillede Navne. 

Der kan ogsaa anfores Analogier til Stötte for, at En- 
delsen -5 fra det forudgaaende Ords Endelse kunde gaa over 
paa det folgende Ords Begyndelse og anvendes her, selv hvor 
ingen Genetiv gik forud. 

Arve er i norske Bygdemaal et Navn paa "Fuglegræs" 
(Stellaria media). Planten kaldes mangesteds vassarv^ sam- 
mensat med vass^ Genetiv af vatn. Men ifSlge Meddelelse 
af Dr. Amund B. Larsen kaldes den i Solör sarv (a her 
udtalt som å). Denne Form maa vistnok forklares saaledes, 
at $ i Fremlyden her er blevet overfort fra Sammensætningen 
vass-^irv. 

Under lok "Bregne" nævner Falk-Torp, Etymologisk Ord- 
bog Sideformen shk og siger, at s i Fremlyden af denne 
Form vel stammer fra Sammensætningen bu$4ok. 

I Navne paa Festdage, som bestaar af en Helgens Navn 
i Genetiv paa -5, hvorefter folger vaka, Gas. obl. vQkUy har 
man allerede i Middelalderen, efteråt vpku var gaaet over til 
pkuy opfattet andet Led som spku. Saaledes er i en Rune- 
indskrift, som fandtes i Neslands Kirke i Øvre Telemarken, 
skrevet til : botolps : 89ka (9 er skrevet Jf). 

Her kan ogsaa mærkes, at flere irske Familienavne, som 
begynder med A, er opstaaede af mac (Sön) og en derefter fol- 
gende Genetiv af Faderens Navn; f. Eks. Kermode af (wa)c 
og Gen. af Diarmaif. 

Jeg holder dog nu den her nævnte Forklaring af det 



Digitized by 



Google 



Bagge: Foranakadt $-. 149 

foranskudte s i ^S^sgerifr^ ^Saaurrj susur, Sestridh for tvivl- 
som, fordi et foranskudt s synes at forekomme i andre Navne, 
hvor det ikke vel kan forklares paa denne Maade. Men det 
maa rigtignok mærkes, at de Navne, som jeg skal behandle 
i andet Afsnit, tilhorer et andet Navneomraade og er be- 
varede fra en langt ældre Tid. 



IL 

Et gammelt Fjordnavn i Norge er Salpti eller Salfti. 
O. Rygh (Norske Pjordnavne i ''Studier tilegnede C. R. Unger'' 
S. 47) udtaler sig derom saaledes: I Nordland 'liar man den 
store Saltfjord, hvor den usammensatte Form Sal ten nu 
bruges som Fællesnavn for de Fjorden omgivende Bygder. 
Fjorden nævnes paa adskillige Steder i middelalderske Skrif- 
ter". I Olav Tryggvessons Saga i Heimskringla (Kap. 78 1 
396« F. J.) lyder Fjordnavnet i Nominativ ScUpti. Flere 
Haandskrifter, f. Eks. Afskrifter af Jöfraskinna, har / foran 
t. Kap.' 79 I 398»-^* lyder Navnet i Dativ So/jp«; ogsaa 
her i flere Haandskrifter skrevet med / foran t. Navnefor- 
merne er tildels forvanskede i Haandskrifterne, navnlig paa 
de tilsvarende Steder i Fornm. s. H 175, 177 ogFlatöbogen 
I 393 f. Flatobogen har i Dativ Endelsen -a. "I Haakons 
Saga forekommer Navnet to Gange, paa begge Steder i Ak- 
kusativform. Udgaven i Fornm. sögur [IX 470], der fölger 
cod. Frisianus, har paa det ene Sted Salptij paa det andet 
Salpta] Flatobogen [HI 128] og Skaalholtsbogen [S. 184 i 
Vigfussons Udgave af Sagaen], der staar höiere i Paalidelig- 
hed, have derimod Salpta eller Salfta paa begge Steder. 
Ellers findes i Salta paa 2 Steder i Aslak Bolts Jordebog 
[8. 92, 93], i Salfti i Grettes Saga [S. 49 Kbh. 1859] og i 
Salte i et Dokument fra 1390 [Dipl. Norv. VI S. 471]". 
Navnet synes oprindelig at være en an-Stamme, uagtet en- 
kelte oblikve Kasusformer viser io-Stammernes Böining. 



Digitized by 



Google 



160 Bugge: Poranskudt 5-. 

I Bunden af denne Saitenfjord falder Saltelven ud 
efter at have gjennemströmmet Saltdalen. Denne sidste kal- 
des hos Aslak Bolt S. 93 Salftadalr. Ved Elvens Udlob 
ligger en Gaard Saltnes. Paa Grund af dette sidste Navn 
finder O. Bygh det sandsynligt, at Fjordens Navn er afledet 
af Elvens Navn, og at dennes Navn i gammel Tid har været 
*Salptj Genetiv *Salptar^ hvoraf ^Salptnes og Dalens Navn 
^Salptardalr. 

Gaardnavnet Saltnes synes mig dog ikke at afgive 
noget Bevis herfor. Hvis Elven efter Fjoi*dens Navn har 
været kaldt *Salpta, kan "^Salptnes være en elliptisk Sammen- 
sætning ^) dermed og Dalens Navn ^Salptardalr være op- 
staaet ved Forkortning af *Salptdrdalr. 

For at Fjordnavnet Salpti her ikke er afledet af et Elve^ 
navn, synes den Omstændighed at tale, at Navnet ogsaa paa 
andre Steder forekommer som Fjordnavji. Rygh fortsætter 
(S. 48) saaledes: ^Fjorde af Navnet Salten findes paa to an- 
dre Steder i Landet. Der er en ganske liden Fjord, som 
kaldes Busalten '), nordlig paa Øen Elven (Elvelandet) i 
Fosnes Sogn i Namdalen, og meget nordligere i samme Land- 
skab, i Kolvereid Pgd., er der to Tvillingfjorde, Nordsalten 
og Sörsalten, som gaa ind i Landet ikke langt fra hinan- 
den, længere inde nærme sig hinanden endnu mere og etsteds 
have Forbindelse gjennem en Ström. Ingen af disse Fjorde 
findes nævnt i ældre Tid; men Navnet maa være det samme 
som den nordlandske Fjords" '). 

Dette Fjordnavn Salpti eller Sal/ti er hidtil ikke for- 
klaret. Dets Oprindelse synes mig klart angivet derved, at 
der i Norge har været et Fjordnavn ^Alpti eller ^ Alf ti. 

*) Efter min Memng har O. Bygh havt Uret i overhoved ikke at viUe 
anerkjende elliptiske Sammensætniiiger i gamle Stedsnavne. 

*) Förste Led i dette Navn, ligesom i det nærliggende Bavik, er vel 
oldn. büS f. brugt om en Fiskerbod (S. B.). 

') Om andre Stedsnavne, som formodes at staa i sproglig Forbindelse 
med Salpti^ se Norske Gaardnavne XV S. 21, 106; Norske Elvenavne S. 206. 



Digitized by 



Google 



Bugge: Foransktidt «-. 151 

I Finmarken er Sognet Alten, som paa Lappisk heder 
oFta (Qvigstad, Lehnwörter S. 89). Den Fjord, ved hvilken 
Alten ligger, kaldes nu Altenfjord. Rygh (Norske Fjord- 
navne S. 65) har med rette antaget, at Alten tidligere har 
været Fjordens Navn og at dette Navns gammelnorske Form 
har været *ÄlpH. Dette er, som Rygh har forklaret det, en 
Afledning af alpt '^vane" og har vistnok betydet "Svane- 
fjorden" *). 

Yi har altsaa i Norge paa flere Steder et Fjordnavn 
Salpti eller Salftij hvis Oprindelse ikke er paavist, og vi har 
i Norge paa ét Sted et Fjordnavn *Alpti eller *Älftij som 
tydelig er en Afledning af oldn. alpt eller aJft f. "Svane". 

Herefter synes det mig evident, at Fjordnavnet Salpti 
etymologisk er at forståa som s-Alpti og at ^ i Fremlyden 
fra forst af har været et fremmed Element, som siden har 
fæstet sig ved Navnet. 

Det foranskudte s i Salpti^ af s-Alpti^ maa vel være det 
samme Element som i de foran behandlede Personnavne 
*Si^ger(lft o. s. v. *). 

Herved faar vi Øie paa, at Fænomenet med et foran- 
skudi s har en langt videre Udbredelse. Det er ikke ind- 
skrænket til Ord med 8 i Fremlyd, som tillige har s efter 
förste Vokal. Det viser sig ikke alene i Personnavne, men 
ogsaa i Stedsnavne. Og medens de forud behandlede Person- 
navne tilhörte særlig de östnordiske Sprog, finder vi nu Fæ- 
nomenet ogsaa i Norsk, og her föres vi tilbage til hin fjærne 
Tid, da Stammer, som talte germansk Sprog, först bebyggede 
Norge, ialfald det nordlige Norge. 



*) Bygh nævner ogsaa en anden, lidt afvigende Forklaring. Efter 
denne sknlde Fjorden have fSftaet sit Navn *Alpti af den Elv, som falder nd 
i Fjorden, og denne Elv sknlde have havt Navnet *Alpty d. e. "Svanen". 
Denne Forklaring finder jeg mindre sandsynlig. 

*) Salpti kan ikke være opstaaet af *su-alptt og indeholde det be- 
kjendte Præfiks, som bL a. i det germanske Folkenavn Sugamber, thi u 
knnde vistnok ikke svinde i denne Lydstilling. 



Digitized by 



Google 



162 Bagge: Foransktidt s-. 

Men i Salpti synes Fremlydens s ikke at kunne være 
Levning af et Substantiv i Genetiv, som tidligere gik forud 
for ^AlptL 

Fjordnavnet Salpti forer mig til en anden Forklaring 
af det foranskudte s i Stedsnavne og da vel ogsaa i de tid- 
ligere nævnte Personnavne. 

Jeg formoder deri et paapegende Pronomen, som i An- 
vendelse glider over til en bestemmende Artikel, af den indo- 
germanske Stamme se^ so, hvortil bl. a. oldn. sdy i Hunkjon 
8Üj og angelsaks« se horer. 

Med Hensyn til Betydningsforholdet ved Personnavnene 
minder jeg om Brugen af det græske åy ^ foran Person- 
navne, hvor Personen paa en eller anden Maade fremhæves, 
f. Eks. som almindelig kjendt; stundom uden synderligt Ef- 
tertryk. 

Dette græske 6 oversættes i den gotiske Bibeloversættelse 
ved saj t Eks. sa Xristtis sa piudans Israelis Marc. 15, 32 
== å Xqiötös ö ßaöiÄebs rod 'löQaijX. 

I Angelsaksisk bruges se (Nomin. i Hankjön), séo (Hun- 
kjon) paa samme Maade som gr. d, ij foran Egennavne, baade 
Personnavne og Stedsnavne; f. Eks. se Cynewulfy séo Asia. 

Her kan ogsaa mindes om, at han, ho i nyere norske 
Bygdemaal sættes foran Personnavne og da har omtrent 
samme Betydning som den bestemmende Artikel: han Olav, 
ho Sigrid. Denne Brug findes af og til allerede i Oldnorsk. 

Fremdeles kan her mærkes, at en foranstillet bestem- 
mende Artikel i mange Sprog af og til er smeltet sammen 
med det efterfölgende Ord, især hvor dette er et Navn, saa- 
ledes at Artikelen er bleven et fast Element af Ordet, uden 
at det talende Folk længere har nogen Bevidsthed om Ord- 
ledets Betydning som Artikel. Saaledes er i Fransk den af 
lat illcy Ula opstaaede Artikel ikke sjælden som I smeltet 
sammen med det folgende Ord, som begynder med en Vokal. 
Dette findes særlig i Stedsnavne, men ogsaa i Appellativer. 



Digitized by 



Google 



Bugge: ForanBkndt $-. 168 

F. Eks. LiUe (In8ulä)y Lers Elvenavn (proveny. Ertz\ Lille- 
bonne (Jultobona)y lierre {Jiedera\ o. s. v. Lignende findes i 
andre romanske Sprog. 

Ligesaa har den arabiske foranstillede Artikel al fæstet 
sig i mange Stedsnavne og andre Ord, som er bevarede i 
Spanien, f. Eks. Älmaden^ almanaque. 

I flere gæliske Ord findes et foranskudt /, som er Lev- 
ning af en bestemmende Artikel, f. Eks. tabh "Oceanet", af 
oldn. haf] tdbh "a spoon-net" af det ligebetydende oldn. hdfr. 

Jfr. hertil Professor Kocks Tillæg S. 161. 

Ved disse Analogier synes det vel stöttet, at s i Frem- 
lyden af Salpti^ d. e. »^IpU "Svanefjorden", ^Saøurr, af 
8'Azurr "han Assur", kan være en fastvokset Artikel 

Den Omstændighed, at *Alpti i Finmarken har været 
brugt som Fjordnavn uden s i Fremlyd, synes ikke at kunne 
tale imod den givne Forklaring af Salpti. I denne sidst- 
nævnte Navneform kan vi have den forhistoriske Sprogbrug, 
som var opgivet dengang, da Nordmændene bebyggede Fin- 
marken og kaldte en Fjord der ^Alpti. 

Desuden var vel Forskjellen i den etymologiske Betyd- 
ning mellem Salpti og ^Ålpti fra först af ikke större end 
meUem en Stedsbetegnelse med Artikel og den samme uden 
Ai*tikel. Ved Navnene Sörsalten og Nordsalten kunde der 
være særlig Grund til at tilföie Artikelen s-. Den Bestem- 
melse, som nu gives ved det foranstillede Sör- og Nord-, kan 
engang have været givet ved Komparativer, som fulgte efter 
s-Alpti. 

En norsk Zoolog har forsikret mig, at Svaner holder 
til ved de Fjorde, hvis Navn Salpti jeg har forklaret som 
"Svanefjorden". 

Blandt Ønavne i Snorra Edda (ed. AM. II 8. 491) staar 
Sotr. Det er Navnet paa en ved Bergen (Nordhordland). 
Egentlig er det to ved hinanden liggende Øer, som nu kal- 
des Store Sotra og Lille Sotra. Navnet hörte jeg i Fjeld 



Digitized by 



Google 



154 Bugge: Foranskadt 8-, 

udtalt så'ttra (störa s., Uttla s,), i Herlö såtttræ. De fol- 
gende Oplysninger om Navnets Forekomst skyldes O. Rygh: 
i Sothir Dipl Norv. XII S. 152, 153, 155, 157, 160; i Soter 
Xn s. 159, 165, 199, 229; Saatter 1610, Satter 1611, Sar- 
tor 1723. Hertil kan föies j Soters kirkiu sokn BJ9rgynjar 
kalfskinn S. 30 b, j sotorskirkiu s. S. 32 b. 

Skriftformen "Sartoröen" har været sædvanlig i ny Tid. 
Men dette er en forvansket Form, som maa skrive sig fra 
Folk, der ikke kjendte Almuens Udtale. 

Ønavnet Sotr henviser til et umordisk *SutrUj fælles- 
germ. ^SutrU^ för den germanske Lydflytning *Sudra. 

Det forekommer mig tydeligt, at dette Ønavn er be- 
slægtet med Dyrenavnet oter^ dansk odder^ oldn. otr^ o. s. v., 
som er afledet af et Ord for "Vand"; jfr. tysk Wasserj gr. 
ddoQ. 

Derimod kan man være i Tvivl om den etymologiske 
Betydning af Ønavnet Sotr. 

Jeg finder det ikke sandsynligt, at Navnet skulde be- 
tyde "den vandrige (0)". Heller ikke tor jeg tro paa, at de 
gamle Sofolk med livlig Fantasi skulde have betegnet Øen 
som ''Oteren" eller betegnet den som det paa Vandet hvi- 
lende Dyr. 

Snarest tænker jeg mig Ønavnet Sotr^ d. e. *S'Utröy som 
et Navn, der betyder: den 0, hvor der er Oter. Jeg opfat- 
ter da Navnet som et Slags Eortnavn. Det vil sige: Man 
har af Hankjönsordet otr dannet Ønavnet uden anden For- 
andring i Ordets Slutning end den, som var nödvendig ved 
Overgangen fra Hankjönsord til Hunkjonsord, og med Til- 
föielse fortil af Artikelen s-. Med dette Ønavn forbandt man 
da fra först af en etymologisk Betydning, som logisk fuldstæn- 
dig skulde have været udtrykt enten ved en Sammensætning, 
hvori Oterens Navn gik ind, eller ogsaa ved en Afledning af 
dette. Men jeg tænker mig ikke, at en saadan fuldstæn- 
digere Benævnelse historisk virkelig gik forud for Navnet Sotr. 



Digitized by 



Google 



Bugge: Foranakudt s-. 155 

Naar vi ser bort fra den foranskudte Artikel s-j er For- 
holdet mellem Ønavnet Sotr og Stammeordet otr ikke meget 
forskjelligt fra Forholdet mellem Ønavn og Stammeord i an- 
dre Tilfælde, som jeg har nævnt i Arkiv XX S. 351: Tiumaj 
Lofot, Sekk. 

Fick opfatter ikke faa græske Ønavne som Kortnavne 
(Kosenamen); men han mener, at disse formentlige Kortnavne 
er opstaaede af fuldstændigere Navne (YoUnamen), som tid- 
ligere har været brugte som Navne paa vedkommende Øer; 
se Bezzenbergers Beiträge XXII S. 35 ff. 

I Sverige er der nogle Stedsnavne, som sproglig synes 
nær beslægtede med det norske Ønavn Sotr. ^rlig nævner 
jeg Sot tern, Navn paa en Indsjö i Södermanland, Syd for 
Hjälmaren. Men disse svenske Stedsnavnes Behandling over- 
lader jeg helst til svenske Forskere. 

Det fortjener at fremhæves, at hvis min Forklaring af 
Ønavnet Sotr er rigtig, har vi her $- som foranskudt Artikel 
i et Stedsnavn af Hunkjön. Og dette Navn forer os tilbage 
til det ældste norske Sprog, hvoraf Spor nu er bevarede, til 
en Tid, som vistnok ikke er yngre end den Tidsalder, som 
Arkæologerne kalder Broncealderen. 

Setten (med lukket e i förste Stavelse og med enstavelses 
Betoning) er Navnet paa en Indsjö, ved hvilken de fleste 
Gaarde i Setskogen ligger. Setskogen er Navnet paa et 
Anneks til Hölands Præstegjæld i Akershus Amt. I Ind- 
sjöen Setten falder Elven Setta ud. 

Navnet paa Sognet, som har sit Navn efter Indsjöen, 
skrives i Rode Bog S. 152 a Sæidz8kogho[m]j i Dipl. Norv. 
I S. 676 1485 Seiskoog, i Dipl. Norv. VIII S. 432 1489 
(Afskrift fra c. 1550) Sseethskogh. Se O. Rygh, Norske Gaard- 
navne II S. 203; Norske Elvenavne S. 210. 

Navnet er hidtil ikke forklaret Indsjöens oldnorske 
Navn maa have været *SeiUr. Jeg vover fölgende For- 
klaring. 



Digitized by 



Google 



156 Bugge: Foranskndt 5-. 

En germansk Rodform at/- med Betydning "svulme^ 
forekommer i oldn. eitUl "Kjertel" og eitr "Edder", samt i oht. 
€fj8 "Byld". Til denne Rodform, som i indogermansk Form 
har lydt *oid^y horer gr. olöéo) "svnlmer", oldalvo) oldåvo 
"bringer til at svulme", oldjua "Opsvulmen", armen, aitnum 
"svulmer". Gr. ölöjua bruges særlig om Vandets Opsvulmen, 
om de brusende Bolger. 

R^elret dannet vilde et germansk "^aify'an "bringe til at 
svulme" være. Præter. part. pass, deraf skulde i Oldnorsk 
hede *ßi«r. 

Herefter forekommer det mig sandsynligt, at Indsjonav- 
net *8eiUr etymologisk er at opfatte som s-eittr "den, som er 
bragt til at svulme". Jeg formoder, at Indsjöen er kaldt 
saa, fordi dens Yand fordum kunde stige stærkt i Flomtid. 

Dog kan imod denne Forklaring indvendes, at Vand- 
standens Höide i Indsjöen Setten, ifölge Meddelelse fra Flöd- 
ningsdirektören i dette Yasdrag, nu ikke er meget forskjel- 
lig til de forskjellige Tider. 

Af Navnet Scadinavia har flere etymologiske Forkla- 
ringer været forsögte. Se navnlig MüUenhoff, Deutsche Al- 
tertumskunde II S. 357 ff.; S. Bugge i Sievers Beiträge XXI 
S. 424; Schrader i "Philologische Studien. Festgabe für Sie- 
vers" S. 2—5. 

Pomponius Melas Beskrivelse af de danske Farvande og 
Øer giver mulig Veiledning til en sandsynligere Forklaring 
af Navnet Scadinavia. Mela siger (III, 3, 31, Mullenhoff 
Germania antiqua S. 82): "super Albim Codanus ingens sinus 
magnis parvisque insulis refertus est'', og siden (O, 6, 54, 
S. 86): "in illo sinu, quem Codanum diximus, est Scadinavia^. 
Her har flere Haandskrifter og blandt dem det ældste, som 
er fra Begyndelsen af 10de Aarh.: codanovia (efter -s). 

Efter dette er Codanus (sinus) Navn paa Kattegat. En 
rimelig Forklaring af Navnet er hidtil, saavidt jeg ved, ikke 
fremsat. 



Digitized by 



Google 



Bugge: Foranskndt «-. 167 

Jeg formoder, at Navnet i urnordisk Form har lydt i 
Nominativ *Küda^ i Akkusativ *Ködan. 

Det synes tydeligt at höre til den Stamme koif-^ som 
findes i norske Stedsnavne. F. Eks. Koen, Gaard i Inder- 
oen (Matr.-Nr. 180) i Nordre Trondhjems Amt, skrevet af 
Kodhi hos Aslak Bolt S. 8. Beslægtet er vistnok en lige- 
ledes i norske Stedsnavne forekommende Stamme Kacf-. Se 
om disse Stedsnavne, som er samlede af O. Rygh, bl a. O. 
Rygh i Trondhj. Vidensk. Selskabs Skrifter 1882 S. 27; 
Norske Gaardnavne XIV S. 170, XV S. 194. 

Naar det gjælder at finde Betydningen af denne Ord- 
stamme kéif'j fortjener fölgende Stedsnavn særlig Opmærksom- 
hed: Koet (udtalt med lukket o og enstavelses Betoning) er 
Navnet paa den lille Fjord, som nordfra gaar ind til Vals- 
eidet mellem Aafjorden og Bjugn i Sondre Trondhjems Amt. 
Den er ved Indlöbet meget grund. Navnet forudsætter oldn. 
^Kod n. Artikelen gjör det sandsynligt, at man længe har 
været sig Navnets appellativiske Betydning bevidst. 

Efter dette tor vi tro, at Intetkjönsordet *kå^ engang 
har betydet ''en grund Fjord'', eller mere omfattende "et grundt 
Sted i Vandet". Jeg tror, at dette Ord er det samme som 
det oldindiske gädhd-m n. "Grund zum Stehen im Wasser, 
Untiefe, Furt, vadum". Med Hensyn til Konsonanten i Frem- 
1yd kan sammenlignes oldn. köfj hifa og kaf (ved Siden af 
1cvaf)y hefja^ som horer sammen med gr. fiåmro og forudsætter 
en indogermansk Rod med det velare g i Fremlyd. 

Codanus sinus^ ^Köda^ Akkus. *KMan^ har da vel op- 
rindelig været Navn paa Kattegat, navnlig den sydöetlige 
Del, og Øresund, og faaet sit Navn af SOmænd, som iagttog, 
at Soen der ikke var saa dyb som længere i Nord og Nord- 
vest, i Skagerak og Nordsoen. *Küda skulde da etymologisk 
betyde "den grunde So". 

Mela siger, at Scadinavia er i Codanus sinus. Det er 
mærkeligt, at fiere Haandskrifter hos Mela istedenfor Scadi- 



Digitized by 



Google 



158 Bugge: Foranskudt «-. 

navia har Godanovia. Jeg vover vistnok ikke at holde denne 
sidste Form for en rigtig Form, som middelbart grunder sig 
paa Qermaners Udtale. Men det synes dog naturligt at söge 
en Forbindelse mellem Navnet Scadinavia og Navnet paa 
den Havbugt, ved hvilken Landet ligger. Dette synes saa 
meget rimeligere, som det sidste Led i Scadin-avia^ der be- 
tyder "Land ved Vandet", gjör det sandsynligt, at Landet 
först har faaet Navn af Mænd, som jævnlig færdedes paa 
Soen. 

Sammensatte Navne, hvis andet Led er oldn. øy i den 
indskrænkede Betydning "0", har som förste Led oftere Nav- 
net paa den Fjord, i hvilken Øen ligger. Saaledes heder f. 
Eks. en i Fjorden Sörsalten i Kolvereid Saltoen (Norske 
Gaardnavne XV S. 21). 

Herefter formoder jeg, at Scadinavia etymologisk skal 
opfattes som s-Kadin-awij d. e. det vandomflydte Land ved 
*Köda {Chdanus sinm). 

I Scadinavia er da det lange o, af indogerm. ä^ som 
jeg har antaget i *Köda {sinus Codanus\ lettet til kort a. 
Dette maa have sin Grund deri, at förste Stavelses Vokal i 
Scadinavia var svagere betonet end i *Köda paa den Tid, 
da de germanske Sprog havde bevægelig Betoning. Det er 
et i nyere Tid oftere behandlet Fænomen (som har efterladt 
sig mange Spor i de historiske Sprog), at de germanske Sprog 
engang har havt bevægelig Betoning i Lighed med Græsk 
og Oldindisk, og at Reglerne for sammensatte Ords Betoning 
{ hin Tid var ikke lidet skiftende efter de forskjellige logi- 
ske Forhold. Vi tor derfor tro, at Hovedtonen i hin Tid 
ikke hvilede paa förste Stavelse i Navnet Scadinavia-j jfr. f. 
Eks. gr. IleÅOTtöwipog. 

Det er vel kjendt, at mange germanske Nomina, som 
indbyrdes er beslægtede, viser Afiydsforholdet mellem a og o; 
f. Eks. oldn. not til net^ af Stamme *nafja'y o. s. v. 

Det syntaktiske Forhold, som jeg forudsætter for den 



Digitized by 



Google 



Bugge: Foranskudt 8-. 169 

forairøkudte Artikel s- i s-Kadin-awiy er væsentlig det sam- 
me, som yi finder ved angelsaks, se^ t Eks. i se emnihtea 
dæg^ det Dögn, da Nat og Dag er lige lange. 

Scadinavia giver os, hvis min Forklaring er rigtig, et 
Eksempel paa et Navn med s skudt foran en Konsonant. 

Men Lydforholdet volder ved de her behandlede Navne 
i én Henseende Vanskelighed. Jeg tror ikke, at Sestridh 
kan være opstaaet af su Estridh (su 4^tr%Sr\ *S^sgertfr af 
au AsgerSr^ eller Sotr af su ^Otr^ Skadinawi af su *iLa*tn- 
am. Heller ikke antager jeg, at Salptij *Seittr og *Sazurr 
indeholder så med lang Yokal. 

Da Stedsnavnene har vist os, at Fænomenet i sin Be- 
gyndelse er urgammelt, vover jeg folgende Formodning. 

I Modsætning til oldn. så har Angelsaksisk se^ hvis 
Yokal kan bruges kort, og Gotisk har $a. Græsk d, Oldindisk 
sa med kort VokaL Disse Former er Levninger fra en Tid, 
da den uforandrede Stammeform brugtes som Nominativform 
for Hankjon. Herefter tror jeg, at i Salptij *8eiitr og *Saeuirr 
en kort Yokal er faldt bort efter s i Fremlyden. Nordisk 
har i den ældste Tid visselig af dette Pronomen i Nomina- 
tiv Hankjon kunnet bruge dels en betonet Form med for- 
længet Yokal, dels en ubetonet Form med kort Yokal. 

Denne korte og ubetonede Yokal blev vel, hvor den stod 
proklitisk foran et Substantiv, ved Sprogets Forandring be- 
handlet i fonetisk Henseende ligesom den korte Yokal i Præ- 
fikset got. ga-j tysk ^e-, oldn. g- (i grannig gnégvy o. s. v.). 

Yanskeligere er Forklaringen ved Navnene af Hunkjön 
*8^gertfry Sestridh. Man synes, hvis s- rigtig er forklaret 
som en foranskudt Artikel, at maatte antage ét af to. En- 
ten er her s uden folgende Yokal foranskudt ved analogisk 
Indflydelse fra Mandsnavne som *Sazurr* Eller ogsaa er 
Navneformer som *8^ger^ry Sestridh de sidste Udlöbere af 
en ældgammel Dannelse. De viser da tilbage til en Urtid, 
da den uforandrede Stammeform i ubetonet Stilling ogsaa 



Digitized by 



Google 



160 



Bugge: Foransktidt s- 



kunde bruges for Hunkjön, ligesom vi har Levninger fra en 
saadan Urtid, som ikke krævede særlig Betegnelse af Hun- 
kjön, i de kjönslöse Pronomener. 

Jeg holder den sidste Opfatning for den sandsynUgste, 
thi denne synes den rimeligste ved de ældgamle Stedsnavne 
af Hunkjön Sotr og Scadinavia. 

Hermed afslutter jeg for denne Gang mit Forsög paa 
at paavise en foranskudt Artikel s- i nordiske Navne. Men 
jeg haaber senere at kunne fremlægge mere til Stötte for 
min Opfatning, og jeg skal da komme ind paa Sporgsmaalet 
om, hvorvidt den foranskudte Artikel s- ogsaa findes i Ap- 
pellativer. 

Denne Afhandling er, ligesom næsten alt, som jeg har 
forfattet i de to sidste Aar, nedskreven af Universitetsstipend 
diat Magnus Olsen, som derunder har meddelt mig mange 
værdifulde Bemærkninger og Oplysninger. 



Fortegnelse over de her behandlede Navne og andre Ord. 



*Mpti, Alten 

arve (norsk Plantenavn) 

Azurr 

Basalten 

Bnvik 

Codanus (sinus) .... 
eit-, ettiU, eitr 



de 



Estridh 

gödhd-m (oldind.) . . . 

Kaåt" (i norske Steds- 
navne) • . • 

Kermode (irsk Familie- 
navn) 

K6ä' (i norske Steds- 
navne) 

Koet 

Salpti, Salten, Saltda- 
len, Saltelven, Saltnes 

Sartor 



151 
148 
147 
150 
150 
156 
156 
147 
157 

157 

148 

157 
157 

149 
154 



sarv (norsk Plantenavn) Side 148 

*S4sgeråtr „ l-*3 

SfLskiripr (ran.) „ 143 

sasur (ran.) „ 143 

^Sajiurr „ 144 

Scadinavia „ 156 

se-, s(h (Pronominal- 
stamme) 152,159 

*8eittr „ 155 

Sestridh „ 145 

Setskogen, Setta, Setten „ 155 

Sotr, Sotra ....... „ 153 

Sottern (svensk Rjönavn) „ 1 55 
Sas- (i norske Steds- 
navne) „ 145 

Sasaa (dansk) „ 145 

susur {mn.) „ 145 

sgku (ran. = vpku) ... „ 148 

usur (nm.) „ 147 



Kristiania 3. September 1904. 



Sophus Bugge. 



Digitized by 



Google 



Kock: Namnet Noen. 161 

Tilläggr. Om namnet Noen. 

Som bekant lever, eller levde ännu for ett par decen- 
nier sedan, ett minne om guden Odin kvar i allmogens 
foreställning om "den vilda jakten". Så berättar Hyltén- 
Cavallius i Wärend och Wirdame I, 216, 221, att man i 
Värend säger det är Odens jakt; det är Oden som är ute 
och jagar; det är Odens hundar som höras i luften; Oden 
far förbi^ när de om höstaftnama på flyttning stadda vild- 
gässen i luften åstadkomma ett underligt ljud såsom av dri- 
vande jakthundar. I Skåne (Östra Göinge och Gärds hära- 
der) användes emellertid uttrycket Noens jakt i stället for 
0(d)ens jaktj och man talar där om Noens hundar i st. f. 
0{d)ens hundar (Hyltén-CavalKus II s. VI). Blekings-bonden 
€äger Noen far i luften, när han hör flyttfåglarnas susning 
^ietz s. 481). Dessa här anförda uttryck hava i vissa 
bygder undergått ytterligare fSrändring. Så har Noens hun- 
dar på sina ställen i Skåne utbytts mot Noaks hundar (Rietz), 
-och Noens jakt kallas i Östergötland Nordjakten (Hyltén- 
Cavallius II s. VI). 

En kvarleva av Odinskulten finnes i den i Värend här- 
«kande seden att vid slattern lämna något kvar åt Odens 
hästar (Hyltén-Cavallius I, 212). Man talar dock där i detta 
sammanhang även om Noens häst^ och detta uttryck före- 
kommer ock i Blekinge och Skåne (Göinge. Rietz s. 470, 
Eva Wigström i Svenska fomminnesföns tidskrift X, 163). 

Osannolikt är det däremot, att (såsom Hyltén-Cavallius 
I, 258 f. och Rietz a. st. förmoda) även uttrycket Noa-skejh 
pet ursprungligen syftat på Noen (Odin) och ej på Noah. 
De upplysa därom: "när skyarne antaga form af en lång 
strimma, heter det noa^skeppet^ hvilket då det står rätt fram 
uppå himmelen, tros båda regn (Värend)". Se Hjelmqvist, 
Bibliska personers namn s. 40. Munthe menar i Språk och 
Stil IV, 114, att Noeqtcam i Burens' anteckning från 1603 

ABXIT FÖR X0KDI8K nLOLOOI XXI, HT 701 JD XVII. H 



Digitized by 



Google 



162 Kock: Namnet Noen. 

Tiördes Noequam i Himmelen" (Sv. lm. Bih. I, 241) skulle 
hava Noen = Odin till första sammansättningsled; detta är 
väl tvivelaktigt 

Från flera svenska landskap Skåne, Blekinge, tåland 
och även (jmf. det östgötska Nordjakten) Östergötland har 
man således bestämda intyg om att Odin kallats Næn. 
Magnus Lundgren, som i Språkliga intyg om hednisk guda- 
tro i Sverige s. 29 f. samlat de flästa här ovan anförda ut- 
trycken, menar, att måhända Oden utbytts mot Noen^ eme- 
dan man hade "en viss skygghet att nämna gudens rätta 
namn" (s. 30 noten 1). 

I så fall inser man dock ej, hvarför man tillsatt just 
ett fi-ljud i Noen. 

Jag fattar därför Öpinn : Næn på följande sätt. Ovan 
s. 152 framhåller Bugge, att han^ ho i norska bygdemål sät- 
tas framför personnamn nästan som en bestämd artikel Qian 
Olav etc.), och att detta bruk stundom finnes även i fom- 
språket. Exempel härpå från isländskan anföras av Lund Ord- 
föjningslsere s. 483 f. och av Falk och Torp, Syntax s. 275: 
kemr hann Asbiorn i stofuna^ snerist at honum p6ri; hann 
Ufeigr. I danska folkvisor finnes ett liknande bruk, t. ex. 
alt da ganger han Helled Haagen\ foruden han Sivard Sna^ 
rensvend hans Hierte blod (sist anf. st). 

I överensstämmelse härmed har man använt hann 
Dpinnj han 0(d)en. Sedan Oden börjat bliva ett mindre 
känt namn, uppfattades han Oen såsom han Noen^ och sedan 
brukas Næn utan föregående han såsom likbetydande med 
0{d)en. 

Yid korrekturläsningen av professor Bugges ovanstående 
avhandling meddelade jag honom denna min uppfattning, 
och på hans anhållan har jag bifogat den såsom ett tillägg 
till hans avhandling. 

Axel Kook. 



Digitized by 



Google 



Ljunggren: Bry och förbrylla. 168 

Verben bry och törbryUa,. 

1. Bry- 

Bry förekommer i nutida svenskan hufvudsakligen i föl- 
jande tre användningar: 1) bry ngn « genera ngn 1. vanL 
söka göra ngn förlägen eller generad i synnerhet genom an- 
spelningar på hans eller hennes förmodade "flamning^ för 
den eller den, 2) bry sin hjärna eller sitt huf^ud med ngt, 
3) bry sig om ngn eller ngt. I ä. nysv., där ordet är något 
mindre specialiseradt i sina användningar, uppträder det äfven 
under biformen inf. hryda^ pr. ind. bryder. Det äldsta i 
den tryckta litteraturen anträffade exemplet p& ordet i sats- 
sammanhang är från 1669 ^); ett tio år äldre citat har emel- 
lertid bragts i dagen g^u)m lektor L. Larssons excerpering 
af Yexiö domkapitels otryckta akter. Norska hrya har un- 
gefär samma användning som det svenska verbet, och så är 
också fallet med motsvarande danska ord: hryde^ i äldre dan- 
ska äfven hrye:, det danska ordet har emellertid helt och hål- 
let sammanfallit med hryde = bryta och fått stark böjning. 
I sin etymologiska ordbok, art hry^ antog Tamm^ i likhet 
med t. ex. Bietz och Aasen, att ordet lånats från It. hrüen^ 
bruden^ mit bruden. I Granskning af svenska ord (1901) 
vidhåller han denna uppfattning endast för bry göra förlä- 
gen; rörande bry i uttr. bry sig om, bry sin hjärna o. d. 
söker han göra gällande, att det är "ursprungl. ett helt annat 
verb än det från It lånade bry göra förlägen"; det skulle i 
dessa fraser vara identiskt med bryta. Som stöd härför åbe- 
ropar han de med subst hufvudbry synonyma ä. nysv. Aiäm- 
brott^ höll. hoofdbreken och t. hopfbrechen^ äfvensom frasen 
bråka sin l^järna eller sitt hufvudj hvartill kunde läggas t ex. 
t sich den Kopf über etwas {eer)brechen. üt^eeklingen 

') Loccenins omtalar dock, som Lindroth påpekar, redan 1665 ^vul- 
gatam hodiemmn hryia vel bry da" i 2^ nppl. af sitt Lexicon juris, s. 88. 

AKUT VÖft MOBDMK VXLOLOOI XXI, XT FÖUD XVII. 



Digitized by 



Google 



164 Ljunggren: Bry och ß^hrylla, 

bryta > hry skulle dels (i hry sig om) bero på proklis, dels 
(i hry sin hjärna o. d.) på inflytelse från danskan, i det att 
det da. hryde i motsv. uttryck, där det enl. T. rätteligen skulle 
vara = bryta, felaktigt identifierats med hryde = bry. H. 
Lindroth har i Språk och stil 2: 125 följ. accepterat Tamms 
antagande af ett tvåfaldigt ursprung, men förkastat hans här- 
ledning af hry 2 och 3 ur hryta. I stället ser Lindroth 
med stöd af norska hrygdast 1. hrigdast um i hry sig om — 
hry 2 lämnar han å sido — en fortsättning af fsv. hrigpa^ 
hrygpa svänga, förebrå *). 

Äfven det lågtyska grundordet har blifvit utsatt för tu- 
delning. I likhet med sin holländska motsvarighet, hruijen^ 
har det jämte bet. plåga, reta, drifva med o. s. v. äfven haft 
bet. lägra, besofva. Svårigheten att sammanjämka dessa be- 
tydelser har föranledt åtskilliga, nu senast Falk och Torp i 
deras Etym. Ordbog, att antaga olika etymon för hvardera 
af de två skarpt skilda hufvudbetydelserna. Enligt F. och 
T. är det endast i obscen bet. som hrü{d)en står i samband 
med det af brut (nht. Brautj brud) bildade mht. briuten^ taga 
till brud, besofva; i bet. plåga o. s. v. skulle det däremot 
utgå från en germansk grundform brugdian (jfr det nyss an- 
förda fsv. brygpal), i likhet med fht. brutten ^). 

Genom en granskning af det föreliggande materialet — 
hvad det svenska ordet beträfi'ar särskildt Svenska Akade- 
miens excerptsamlingar — vill jag nu försöka utreda, i hvad 



^) Sedan denna uppsats var skrifven, har Tamm i sin Etym. ordbok 
(art. huviAdhry) ånyo behandlat ordet och därvid, med bibeh&Uande af sin 
förklaring af bry 2, anslutit' sig till Lindroth i fråga om bry 8 och sålunda 
uppställt en trefaldig proveniens för ordet. — Härledningen af bry ur 
brigpa förekommer, som Lindroth anfört, redan hos Loccenius 1. c; i 8:e 
uppl. är dock anmärkningen om '^bryia vel bryda" struken. Enligt Ihre 
skuUe Loccenius ha hämtat härledningen från Gudmundus Andre». 

') SammanstäUningen med brutten är redan gjord af Ihre och i nyare 
tid af Schiller och Lubben, Mnd. Wb. 1: 434 — 6 och Franck, Etym. woordenb. 
d. nederl. taaL 



Digitized by 



Google 



Ljunggren: Bry och förbrylla. 166 

mån man i dessa fall har anledning att ta sin tillflykt till 
dualistiska förklaringar. 

Jag börjar med det It. (o. hoU.) ordet. Antaget att det 
i båda sina betydelser har samma ursprung, måste bet. plåga 
o. s. y. vara härledd ur den obscena betydelsen. Men en dy- 
lik obscen betydelse är man van att betrakta som en slut- 
punkt, nästan som ett dödsmärke för ordet. När ett ord har 
fått en sådan betydelse, har det därmed gjort sig omöjligt, 
det får inte längre uppträda i bättre sällskap och försvinner 
ur sikte. Man vill därför inte gärna tro, att den kan bilda 
utgångspunkt för nya betydelser. Dessutom förefaller ju här 
den postulerade betydelseförskjutningen gåtfull. Emellertid 
föreligger det, som redan R. Hildebrand *) (i Grimmska ord- 
boken, art. geheim) visat, i tyskan två verb med liknande 
primärbetydelse och liknande betydelseutveckling. Det ena 
är serien^ motsv. fsv. særpa^ isl. serda. Det nordiska ordet 
har uteslutande obscen bet. (tillfredsställa den manliga köns- 
driften) och användes i synnerhet om sodomiteri, särsk. i 
skymfliga tillmålen. Mht. serten är tydligtvis också ett myc- 
ket lågt ord för coire, stuprare och förekommer i denna bet. 
i grofva smäde- och hotelse-uttryck. Från den yngre mht. 
ha vi ordet rikligen bestyrkt i schweizaren Heinrich Witten- 
weilers satiriska bondeepos Der Ring (jfr Schmeller & Frommann 
Bay. Wörterb. 2: 328). Det tjänstgör där som ett karakte- 
ristikum för böndernas plumpa uttryckssätt. Det förekommer 
sål. i sin obscena betydelse i grofva hotelser: "Ich siert dir 
noch die muoter dein", säger en och får till svar "und siertst 
du mir die muoter mein, ich siert dich selb und als dein 
gschlecht". Därjämte uppträder det här i bet. plåga, pina, 
vålla bekymmer, tynga, trycka, göra lifvet surt för o. d.; 



^) Hildebrands förklaring af dessa ord har accepterats af Schiller o. 
Lubben, Mnd. Wb. 6: 89, där deras fömt gifna etymologi alldeles förkastas, 
af Tamm, Etym. ordb., samt af Woordenboek d. nederl. taal, dar i samman- 
trängd form ytterligare stöd för densamma anföras. 



Digitized by 



Google 



166 Ljtmggren: Bry och fM^rylla. 

jfr t. ex.: "Ein böees weib die dich sirtet durch daz jar'', 
''Merke und höre, waz seyn wirt, daz uns armen leute syrt", 
"GroBseu armut siert in ser''. Ett uttryck, som äfven är skäl 
att lägga märke till, är "lass mich ungesorten". I eposet Der 
Rosengarte är detta uttryck lagdt i en kvinnas mun i en 
situation, som ger vid handen, att ordet har sin primitiya bet. 
eller en mycket närstående, möjligen som Hildebrand före- 
slår "mit buhlerei ungeplagt"« 

Det andra ordet med likartad betydelseutveckling är i 
geheien. Det betyder egentligen gifta sig, sätta bo med ngn 
(jfr de till samma etymologiska grupp hörande t. hetrot^ sv. 
Jijon) och förekommer i sådan bet. ännu i mht. religiös dikt- 
ning, .t. ex. i fråga om patriarken Jakobs giftermål (jfr 
Grimmska ordboken lY. 1, sp. 2341). Redan i fht finna vi 
emellertid ordet med bet. coire. Också geheien användes i 
hotelser af samma art som de nyss i fråga om aerten an- 
förda. "Ich törst dir wol dein muter geheien, ee ich dirs 
wechselt nach deinem mut" genmäler en person som köpt en 
hare, då säljaren yttrar misstankar mot två af de mynt han 
erlagt som betalning: situationen talar tydligen här för att, 
som Hildebrand anmärker, frasen redan måste vara "halb 
abgebraucht" (Gr. ordb. IV. 1, sp. 2342). Äfvenledes ha vi 
den mot "lass mich ungesorten" svarande frasen "lass mich 
ungeheiet" i åtskilliga nyare dialekter som en gängse formel 
för "lämna mig i fred" (1. c. sp. 2343 — 4). Vidare uppträ- 
der ordet, liksom sertm^ med bet. misshandla, plåga, tynga, 
trycka o. d. "Das gefeit mir wol", säger Luther, "wenn ein 
teufel den andern vexirt und geheyet" och hos Hans Sachs 
heter det: ^die armut hat uns lang geheit" (1. c. sp. 2344—5). 

I betraktande af dessa fakta anser jag det otvifvel- 
aktigt, att It. bruderij hoU. bruien i bet. plåga, ofreda o. d. 
äro etymologiskt identiska med mit. bruden taga till äkta, 
hoU. bruien med obscen betydelse. Och då samma bety- 
delseutveckling försiggått i alla tre verben, måste denna tyd- 



Digitized by 



Google 



Ljunggren: Brp och förbrpUa. 167 

ligtris vara fullt normal och naturlig. Den torde finna sin 
förklaring i ordens användning i formler for hotelse och 
afvisning, där de i sin ursprungliga betydelse stå såsom ut- 
tryck för gröfsta misshandel eller skymfligaste behandling. 
Äfven till bruden ha vi frasen "lat mi ungebrüet", och vänd- 
ningar, där den tilltalades moder fungerar som objekt till 
brUdeHj resp. bruten^ äro likaledes gängse i It. och vul- 
gär holländska. "Brüe din moer", "brui je moer" ha nu- 
mera den allmänna betydelsen "drag åt fanders"; man upp- 
fattar det som ett groft uttryck utan att likväl vara med- 
veten om den verkliga innebörden. Genom flitig användning 
i dylika öfverdrifna uttryck har betydelsen slöats och ordet 
blifvit ett af bleknadt uttryck för misshandel i allmänhet och 
till och med för blott mera oskyldigt retsam behandling. 

Jag öfvergår nu till det svenska ordet. Bry betyder i 
äldre nysvenska plåga, ansätta, besvära, genera, inkiettera, 
vålla omak eller besvär eller hufvudbry, störa, retas eller 
drifva med, förbrylla; i många fall täckes det af det fr. em- 
barrasser. Det öfversättes med eller får tjäna som öfver- 
sättning af sådana ord som iurbare och vexare och förekom- 
mer i sammanställning med ord som gäcka^ reta, drilla, 
faxera (=^ t. vexieren), antasta, oroa, skada, kvälja. Det för- 
bindes gärna med ett instrumentalt adverbial, som inledes af 
prep. med eller^ då verbet är reflexivt, äfven om och någon 
gång öfver. Ett par exempel hitsätter jag för att belysa 
ordets användning: (Elefanterna) blifwa på allehanda sätt 
brydde och reetade med snält Lopp, Wanning och motion. 
Beskr. om Siam 30 (1675). Sweama.. brydde altid alla 
Folcken som bodde utom de Alpiske Bärgen. Rudbeck, Atl. 
3: 336 (1698). Jämte dessa goda fiskar, har han (näml. Nilen) 
dock andra, som mycket bry och skada dess åboer, jag menar 
Crocodyleme. Eneman, Resa 1: 171 (1712). Man måste intet 
bry en ung menniskio med så myket tillika. Rydelius, För- 
nuftsöfii. 3 (1718). Hvem ba'n att med en skrift onödigt 



Digitized by 



Google 



168 Ljunggren: Bry och förbrylla. 

bryda sig. Triewald, Vitt. 385 (c. 1710). (Karl Xn) hade 
intet tid att bry sig med några Stats-saker. Nordberg, 
K XII 1: 160 (1740). De lärda bry sig något öf wer detta 
Ordetz ursprung. Rudbeck, Atl. 3: 491 (1698). Hwad detta 
för ett gyllende Skin skulle warit, hafwa dee Lärda mycket 
brytt sig om. Därs. 4: 101 (1702). Hwar af folier, at man 
om Diætens föreskrifwande i frossan icke behöfwer bryy sig, 
althenstund magan lijder ingen math. Linder(stolpe), Fross. 36 
(1717). Men som deruti intet var något essentielt skiähl, 
så brydde Deputation sig ey derom. 2RARP 2: 216 (1723), 

Redan denna lilla exempelsamling visar tydligt, synes 
det mig, sammanhanget i betydelse mellan vårt moderna 
bry sig om och det äldre bry plåga, genera; betydelseutveck- 
lingen företer intet språng. I ex. från Atl. 4 och från Lin- 
derstolpe ser man öfvergången. Det senare ex. är äfven ur 
den synpunkten af intresse, att det genom sin ordställning 
talar för att bry sig om ännu icke sammansmält till en fo- 
netisk och semasiologisk enhet med verbet obetonadt, utan 
bry sig och om bevara ännu en viss själfständighet i förhål- 
lande till hvarandra. Det är inte den fasta förbindelsen bry 
sig 6m något j utan br^ sig om nå'got eller br^ sig om nå'goL 
Tamms förklaring af bry sig om ur bryta sig om är icke 
hjälpt, äfven om ett eUer annat ex. på frasen bryta sig om 
skulle komma i dagen ^). Denna fras måste visas ha varit 
så vanlig, att br^ta sig 6m verkligen kunde antagas ha öf- 
vergått till bryta sig 6m. Om Lindroths förklaring gäller 
imgefär detsamma. 

Lindroth menar, att bry sig om icke väl låter förklara 
sig ur bry plåga, oroa. Jag tror mig ha visat, att detta, 

^) Jag h&ller det inte för omöjligt, att detta skulle kunna inträffa. I 
aldre tyska förekommer sich ob el. über el. mit ettoas brechen (Grimmska 
ordb. 2: 850), ooh som nästan hvarje annan tysk fras har också denna reflek- 
terats i svenskan. Petras Erici öfversätter ett stäUe i Musæos' Postilla p& 
detta vis: "Jagh haffuer migh offta siälffuer ther offner bmtit och bekymbrat". 
Härifr&n och tUl bryta sig om är steget icke särdeles l&ngt. 



Digitized by 



Google 



Ljunggren: Bry och förbrylla. 169 

mycket Yäl låter sig göra. Till yttermera visso skall jag 
anföra ett par analogier. Ett verb där vi i 1500-talets sven- 
ska ha samma betydelseöfvergång är hekymra^ med bet. oroa^ 
besvära, och refl. bekymra sig med^ bekymra sig om^ befatta 
sig med, taga notis om, fråga efter (jfr SAOB). Det är 
mycket möjligt, att bry sig om har just det analoga bekymra 
sig om att tacka för sin uppkomst, men det är inte uteslutet, 
att äfven det förra uttrycket haft direkt förebild i lågtyskan. 
Påståendet att It. brü{d)en icke påvisats i någon betydelse 
liknande den i sv. bry sig om är nämligen icke riktigt. För 
It anföres frasen Wat brudt et my = Was schiert es mich 
(Richey, Hamburgisches Idioticon 25), en vändning som vi 
för öfrigt återfinna i sv. hos Beijer, Vitt. 377: "Kiäre, 
hvad kan det mig brijde, | Att een klaffar smäder migh"* 
Samma fras, wat bruit mij förekommer också i holländskan, 
och där ha vi därjämte isich om iets bruten bestyrkt (se Woor- 
denboek d. nederl. taal. IIL 1: 1644). 

Ett annat verb med denna betydelseöfvergång är det 
äfven för öfrigt med bruden så parallella geheien. Förbin- 
delsen sich um etwas geheien förekommer i äldre nyhögtyska 
och i nyare t. dialekter; dess betydelse är just: bry sig om; 
jfr Ver geheyet sich umb eure briefe", "was gehey ich mich 
um den narren" m. fl. i Grimmska ordboken IV. 1, sp. 2348 
anförda exempel. Och om för det t. serten ingen liknande 
betydelse är uppvisad, så har däremot dess västflamska mot- 
svarighet zeren den mycket närstående betydelsen: angå, vid- 
komma (Wat zeert u dat? Wat kan mij dat zeren?; se De 
Bo, Westflaamsch idioticon). 

Hvad beträffar uttrycket bry sin hjärna el. sitt hufvud, 
så lär icke bry kunna sägas där ha någon eljest icke upp- 
visad betydelse — jfr t. ex. följande språkprof : så hade dhe 
Lärde intet så länge brytt sin Hiema och Hufwud at igen- 
finna des (dvs. ordets) rätta betydelse. Kudbeck, Atl. 2: 323 
(1689) med förut från samma källa anförda exempel på bry sig 



Digitized by 



Google 



170 Ljunggren: Bry och förbrjflla. 

— j och hade det varit ett blott en eller annan gång upp- 
trädande uttryck, som t. ex. bry sitt sinnej bry sin håffj skalle 
man knappast haft anledning att söka någon separatförkla- 
ring för det. Men uttryckets tidiga förekomst, dess karaktär 
af stående fras och frånvaron af goda paralleller i svenskan 
och tyskan ^) äro omständigheter, som förtjäna beaktas. För 
stående fraser af detta slag ligga gärna någorlunda konkreta 
bilder till grund '). Jag är därför böjd att tro, att här det 
tyska sich den Kopf iU>er etwas (zer)brechen (jfr. fr. se cas- 
ser el. se rampre la tétCj ä. eng. to break one^s brains) på 
ett eller annat sätt ligger bakom '), väl snarast så, som också 
Tamm tänker sig saken, att danskan varit förmedlande. Det 
förefaller nämligen inte osannolikt, att ordet bry öfverhufvud 
kommit till oss via Danmark, kanske genom Earl X:s dan- 
ska krig. 

Svenska Akademiens språkprofssamlingar visa, att den 
anförda tyska frasen också förekommer hos oss i ordagrann 
öfversättning. Tre exempel äro antecknade, från olika skeden. 
Gustaf Vasa skrifver 1535 (Registr. 10: 9): "Ytterligere gode- 
menn fomimme j well huad brist wij haffiie atuj icke haffiie 
en Tydzsk Secreterer szom vor ärende vtrettha kann. Och 
lijda ther vtöffuer mykit bekymber atuj sielffue skole bryta 
vort huffwt på the Tydzske breff her vt skriffuas skole, szom 

*) Eng. to ptusile one^s brains är ju ratt likartadt, men hvarken f5r 
lågt. bruden, boU. broien eller t. gebeien har jag funnit motøTarande fras; 
ocb ''pl&ga sitt bofvud" eller ''sin bj&rna'' kan man nog säga, liksom Dalin i 
Argns 1: 77 (1788, 1754) använder nttrycket 'Hbekymra sitt bufvud*, men stå- 
ende nttryck åro de knappast. 

') Jfr det redan bos P. Brabe d. ä. förekommande uttrycket ''iägga sin 
bjäma i blöt". 

') piorrektumot] Jag byser nu rätt starka tvifvel bfirom, sedan jag i 
en 1679 tryckt ^Heders-skriffb til dhe ebreboma ooh konst-ebrfiime David 
Kämpe ocb Niclas Broman tå de . . i den edle boktryckiare-konsten aff loflige 
gesellskapet . . intagne blefwe" funnit uttrycket "Hwad bryder det din kopp?' 
— ett uttryck som bar utseende af att vara mycket lindrigt försvenskad lAg- 
tyska. I förbigående vill jag nämna, att den citerade "bedersskriften", som 
är afbryckt i Nordisk typograftidning 1888, nr 17—18, är synnerligen rik 
på exempel till bär bebandlade ord ocb uttryck. 



Digitized by 



Google 



Ljmiggren: Brp och förhryUa. 171 

dagliga är for nöden". Från 1700-talets början härrör det 
andra exemplet, en rers af Harald Oxe: ''Med fortification 
mäng hiäman sin blöter och bryter**; från samma århundra- 
des slut stammar det tredje: "Ja — alamodiskt talet blef, | man 
derom talte, trätte, skref ; | Be lärde sina hjemor bröto". Det 
är skalden Joh. Stenhammar, som vågat sig på detta för nu- 
tida språkkänsla bra nog stötande uttryck. Någon kontinui- 
tet torde icke finnas mellan dessa trenne exempel, som nog 
representera hvart sitt nya idélån utifrån *). Lika litet före- 
ligger enligt mitt förmenande något direkt samband mellan 
Gustaf Vasas "bryta vort huffwt" och det tidigast 1669 hos 
Lindschöld påvisade hry sin J^åma. 

2. Förbrylla. 
För det i förbrylla ingående -hryllaj som såsom enkelt 
anträfiTas i äldre nysv. samt i sv. dial., i båda fallen med 
sidoformen hrilla^ föreslår Tamm med tvekan såsom etymon 
ett fsv. *bryghplaj som skulle vara bildadt med deminutivt- 
iterativt Z-suffix till fsv. hreghpa (väl närmast till fsv. hryghpa^ 
hrighpa^ hvilket sammanblandats med hreghpa). Då emel- 
lertid dels tillvaron af ett hryghpla är problematisk, dels den 
fonetiska utvecklingen hryghpla > brylla är något abnorm, dels 
slutligen den förutsatta betydelseutvecklingen ej synes rätt 
sannolik, torde det vara skäl att på annat håll se sig om efter 
en förklaring på ordet Hellquist (Ark. nf. X, sid. 10, jfr 

^) [Eoirekttimot] Åfven riktigheten af detta uttalande ger mig den i 
not 8 p& föreg. sida anförda hedersskriften anledning att betyifia. Där före- 
kommer nsUnligen ordet hufvuäbrytning. (D& det sammanhang, hvari ordet 
förekommer, möjligen sknlle knnna anses utgöra ett stöd för Tamms hypo- 
tes, anser jag mig böra meddela stallet in extenso. I>et är en dialog mellan 
en ''resande" ooh ^M. Eskil^. Den resande säger: "Ey m& han (dys. en för&t- 
tare) stryka nth, och sedan smöria in | Det bättre lyda tycks, och bryda sä 
titt sinn'*. M. Eskil svarar: "Jag blir der duller af, och af slijk hufwud- 
brytning | Mist mig en styrckdryck taa till lijten aftons sytning''). — Det 
må ocksä tilläggas, att jag helt nyligen hörde en person (som har mycken be- 
röring med danskar) tala om ett tekniskt "problem, som alla möjliga ingen- 
jörer förut hade brutit sina hjärnor öfver". 



Digitized by 



Google 



172 Ljunggren: Bry och förbrylla, 

därs. 106) ser i ordet en afledning till äldre nysv. hryda, 
bry *). Utom den af Hellquist anförda svårigheten med sido- 
formen hrilla talar häremot kronologien for de båda orden: 
hry{da) är betydligt senare uppvisadt än hrylla. 

På basis af det for mig föreliggande, Sv. Akademien 
tillhöriga, språkprofsmaterialet vågar jag framställa en annan 
förklaring. 

Vid sidan af hrylla^ hrillu förekommer i äldre nysv. ett 
substantiv hryller, hriller^ vanligen med betydelsen förvirring, 
oreda^ spegelfåkteri, svek o. d. Dessa ord, substantivet såväl 
som verbet, menar jag ha utgått från äldre nysv, brüler, pl. 
glasögon. Sistnämda ord synes ha kommit till Norden något 
efter reformationens början och förekommer hos oss tidigast 
i synnerhet i den från tyskan lånade förbindelsen sätta bril- 
ler(na) på någon i den öfverförda betydelsen föra någon bak- 
om ljuset, förvända synen på eller slå blå dunster i ögonen 
på någon (jfr för danskan Kalkar, äfvensom Troels Lund 
4: 255 följ.). De äldsta anträffade svenska exemplen på denna 
fras lyda sålunda: "The ("påfviske") . . tagha then rett, som 
hela Christenhetenne tilhorer, henne ifrå, och göra honom sigh 
til Priuilegior, settiandes j slijka måtto briller vppå the enfal- 
digha, som icke kunna theras hemligha list begripa". Lauren- 
tius Petri, Dialogus om then förvandling, s. 54 a (1542) och 
"Oss fructher doch thet är icke vthan ett spegelfecht, att the 
(dvs. danskarna) vele szå sette oss Swenske brijUeme opå och 
seden leggiett aff med godhe ordh". Gustaf I:s reg. 17: 407 
(1545). Från denna användning är steget icke så långt till föl- 
jande i Gustaf I:s reg. : "The Danske gåå icke . . mett annet 
vm, vtan mett skalkhetter och briller". 13: 68 (1540) eller: 
"Så fruchter oss nog, thenn tijdende j bekomme aff honom, 
bliffwer icke stort annet än briller och swaserij. 16: 434 



^) Samma förklaring finnes fÖr öfrigt redan hos Ihre, Gloss., art. hryy 
som stöder etymologien med hänvisning till skrilla af skrida. Eget nog har 
Ihre en helt annan förklaring &f förbrylla. 



Digitized by 



Google 



I^janggren: Bry och förbrylla. 173 

(1544) ^). Och samma betydelse som i den nyss anförda frasen 
finna vi hos det äldsta belägget för verbet brilla: "Theras 
ögnaskalckheet, medh hwilko the brillade folck" (L. Petri, 
ÖfFuer historien om wars Herras J. C. werdigha pino etc. 
1573, s. V 4 a). Öfriga användningar af ordet stå åter- 
igen mycket nära denna; jfr t. ex. hos Laurbecchius, Simon 
Magus 1652, s. A 4 b: "Han folket hafwer förwillat | Och all 
theras sinne så aldeles brillat, | At the honom for en Gudh 
vthropa", och hos Schroderus, Livius 1626, s. 520: "VthaflF 
thetta anfall . . wardt the Boijers ordning forst brilladh och 
rörd och sedhan. brecht". 

Något motstycke till detta verb har jag icke funnit på 
Jyskt område. Woordenboek d. nederl. taal Hl. 1: 1391 
upptar emellertid för holländskan ett brillen med betydelse 
låta någon se något genom färgade eller förstorande glas- 
ögon^ gifva någon en falsk föreställning om något och där- 
igenom bedraga honom. Det är då ingalunda osannolikt, att 
ordet äfven funnits i lågtyskan, i hvilket fall det svenska 
brilla torde vara att anse som ett direkt lån därifrån. För 
öfrigt torde ordet ha rönt inflytande särskildt från förvilla 
och bry^ och det ej blott till betydelsen utan äfven till for- 
men. Det förra har sannolikt föranledt sammansättningen 
med för-y det senare har möjligen öfvat ett väsentligt infly- 
tande på vokalisationen, såvida inte öfvergången i till y här 
är fullt Ijudlagsenlig och den af Kock, Unders, i sv. språk- 
hist., s. 22 uppställda ljudlagen har verkat äfven i nysvensk 
tid. I exemplen från 1500-talet heter det alltid brilla, efter 
1660 regelbundet brylla. Med hänsyn till beröringen med 
bry är det af intresse att äfven uttrycket brylla sin hjärna 
förekommer (Medeen, Jacobs stega 1687, s. B 2 a). 

Den substantiva pluralen briller får en tvåfaldig utveck- 
ling. Dels visar sig en singular brille ("han sätter strax en 

^) Jfr härmed t. d<M sind Brillen i betydelsen det ar bedrägeri (Grimm- 
ska ordboken 2: 888). 



Digitized by 



Google 



174 Ljanggren: Brfß och förhrfUa. 

brille på näsan för Strassbarg och Ba8ell^ Bådsprot 1639, 
8. 562, jfr därs. 8: 85, 314), och sannolikt åtminstone del- 
Tis i beroende häraf öfyergår briUer (med aeo. 1) till briUor 
(med acc. 2). Hos Spegel förekommer sistn. f(«n föienad 
med betydelsen glasögon, hos J. H. Yoigt har den öf^erförd 
betydelse ^Aprilis hafwer Griller och Brillor nogh". Alma- 
nach 1680, Prognost.) Denna form blir sedan konstant för 
den egentliga betydelsen hos ordet I öfverförd anyftndning 
följde ordet verbet och påverkades dessutom dels af griäer 
(jfr t ex. hos Wennæsius, Yitt., s. 223: ''de dag och natt mig 
i hufmdet liggiande bryller^), dels af buller. Ordet förekom 
i synnerhet i obestämd form i uttryck som "fiNTorsaka (eller 
göra) någon briUer", uppfattades såscmi en singularis och fick, 
kanske efter buller^ neutralt genus. Så redan 1678 i Ericus 
Olai, The Swenskes och Göthers historia öfv. af Sylvius 
(s. 385: huad för ett bryller och ouäsende rijket hade öfwer- 
gådt). Detta neutrala substantiv tycks ha fortlefvat ännu 
vid midten af 1700-talet. 

På alldeles samma sätt hade nnder 1700-talet ett neu- 
tralt substantiv griller utvecklat sig ur det från tyska Oralen 
lånade plurala griller ^ och — parallellismen är ännu fullstän- 
digare — äfven ett verb grilla *) få eller ha griller, fantisera, 
förekommer vid samma tid. 

Till verbet brylla bildades under 1600-talet åtskilliga 
afledningar såsom bryllan (Med denna bryllan menar dn dig 
kunna förblinda Christi fårs ögon. Raimundius, Hist« lithurg. 
1638, s. 35, där äfven den ursprungliga betydelsen skymtar 
något fram), hryllacktig^ hryUeri^ påtagligen influeradt af 
bry(d)eriy bryllerska. 

^) Detta grüla är sannolikt direkt l&n af likl>etydande tyska grillen; 
det kan dock ftfven tänkas yara bildadt till griller, pL, med -er kftndt som 
plural&ndelse, medan det af Tamm, Etym. ordb^ art. griller anförda griUra 
ftr bildadt till griller, n,, med -er kftndt s&som tillhörande stammen. 

Lund i oktober 1903. Evald Ii|unggren. 



Digitized by 



Google 



Cederscbiöld: Hmidiim verpa« 175 



"Hundum verpa" 

(Rig&p. 35' • B.) ofversättes af Egilsson (Lex. poet.) med 
Vanes venatum emittere", af Gering (Vollst. Wörterb. zu den 
Ldedem der Edda) med Tiunde zu hetzen". Fritzner* behand- 
lar icke detta ställe och upptager hvarken af verpa eller af 
det till betydelsen mycket närstående kasta någon använd- 
ning, som kunde gifva stod åt förbindelsen hundum verpa. 
Ej heller i någon annan källa har jag funnit verpa (eller 
kiista) användt på likartadt sätt. 

Den ende, som (så vidt jag vet) hittills tagit anstöt af 
uttrycket hundum verpa är Gudbrand Vigfusson; i Cpb I 240 
ändrar han till Mnum verpa (^throwing dice'), i det han 
(ib. 519) åberopar hunum of verpa i J)0rbJ9rn Homklofis 
Haraldskvædi (16* enl. Wiséns Carm. Norr.). "Kasta tärning" 
passar nog bra i sammanhanget hos Homklofi, men däremot 
(såsom Symons Edda 172 anmärkt) svårligen till str. 35 i 
Ilfgsl>., som uppräknar nio (mest krigiska) kroppsöfningar. I 
synnerhet till den udda raden i samma verspar, hestum riifa^ 
borde ju den jämna rad, som nu skrifves hundum verpa^ an- 
sluta sig med afs. på innehållet; man väntar något slags verk- 
lig sport, som står i nära förbindelse med ridt eller eljest 
lämpligen kan nämnas i förbindelse med denna. Hundum 
verpa ("hetsa hundar, jaga med hundar") passar därför nog 
mycket väl — om blott en sådan användning af verpa eljest 
kunde uppvisas. 

Nu finnes det några interpolerade verser i Gudrünar- 

kvida n 18: 

hesti rlcta, 
hauki ßeygjay 
^rum (U skjota 
^f ißoga, 

hvilkas likhet med RfgsJ). 35 redan Bugge i sin upplaga på- 

AMMVI FOB MOKOMX rUOLOOI XXI MT FÖLTP XTH 



Digitized by 



Google 



176 «Cederschiöld: Hundnm verpa. 

pekat. Andra exempel på förbindelsen fleygja haukum upp- 
tagas af Fritzner^ 

Direkta exempel på förbindelsen ^haukum verpa^ känner 
jag icke. Men att uttrycket förekommit, synes mig sanno- 
likt, då fsv. har værpil = t. Würfel, läderrem som bands om 
falkens fot, och med hvilken han "kastades" efter villebrådet; 
jfr min anmärkning till VGL I F. B. 7: 3 i "Festskrift till 
Oscar Ekman^ (= Göteborgs Högskolas Årsskrift IV: 3), 
8. 32 f. 

Men, kan det invändas, om haukum verpa varit den ur- 
sprungliga lydelsen, hundum verpa däremot en eljest obruk- 
lig, på sätt och vis t. o. m. orimlig förbindelse, hur skall 
det då kunna förklaras, att den senare kunnat inkomma i 
dikten i stället för den förra? 

Jag tänker mig saken ungefar sålunda. Upptecknaren 
(eventuellt afskrifvaren) har varit en islanding, som ej hade 
någon på egen erfarenhet grundad kännedom om falkjakt, 
och som troligen icke heller hade mycket reda på jakt med 
hundar. Han har alltså genom tanklöshet (eller distraktion) 
kunnat sätta hundum i st. f. haukum^ och detta utbyte har 
vållats af reminiscenser från andra dikter, som sammanställde 
liäst" och "hund"; jfr t. ex. heima {skal) hest feita \ en hund 
å hui Håv. 83; hunda binda^ \ hesta gæta Helg. Hund. II 39; 
greyjum stnum \ guUbgnd sneri^ \ en mgrum sinum \ mpn jaf^ 
na^i |)rymskv. 6. 

Gbg mars 1904. 

G. Oedersohlöld. 



Digitized by 



Google 



Sjöros: Gfønm&le. 177 



Genmäle. 

I senaste häfte af denna tidskrift (Bd. XXI s. 45 ff.) har 

Srof. L. Wimmer till bemötande upptagit de uttalanden om de 
an ska mninskriftema^ som jag tidigare gjort sammastädes (Bd. 
XX s. 211 ff.). Flera af prof. W:s inkast tarfn* emellertid en när- 
mare granskning. Förrän jag öfVergär härtill vill jag dock nämna^ 
att jag pä grund af det begränsade utrymmet helt och h&llet för- 
bigår de skånska inskrifterna; tryckningen af D. R. III torde pågå^ 
h^ürför jag framdeles blir i tillfälle att bemöta prof. W:s uttalan- 
den om dessa. Som jag redan framhållit, kan deras språk ej rubba 
de lagar^ som för de öfriga danska inskrifterna äro gällande. 

I min afhandling (s. 211 f.) har jag sökt visa^ att på den 
tid, från hvilken de danska inskrifterna härstamma^ det hufVud- 
sakligen var blott a, som kunde uppvisa nasalt uttal. Prof. W. 
anmärker (s. 45 f.) att "det udelukkende skyldes de ændringer^ 
der i tidens løb foregik med sproget^ at man fik to tegn for a- 
lyden, hvad der derimod ikke kunde ske med i- og w-lyden'\ Att 
härpå stöda det påstående jag ofvan anfört, anser han som ''en 
stor sproghistorisk fejl", och häruti ger jag j)rof. W. fullkomligt 
rätt. Detta fel har jag ej heller begått, men jag medger att min 
framställning måhända kan lämna rum för en sådan missuppfatt- 
ning. Min tankegång har varit följande: Alla vokaler kunde i 
um. tid vara nasalerade; i nydanskan är denna nasalitet försvun- 
nen. Då lagarna för detta försvinnande undersökas, bör man så- 
vidt möjligt främst utreda, om olika vokaler — ceteris paribus — 
behandlats olika, och först därefter upptaga frågan om de ställ- 
ningar, där nasaliteten bevarats längre eller kortare tid. Jag 
nämnde, att språkhistorien ej härvid lämnar någon egentlig ledning 
(alltså ej heller runologien!), medan däremot fysiologien bevisat 
att a, e, o, u, i, tagna i denna ordning, äro allt svårare att uttala 
nasalt: detta förhållande gör det i hög grad sannolikt, att då na- 
saleringstendensen först uppträdde, och då den höll på att för- 
svinna, vokalerna nasalerades i nämnda ordning, denasalerades i den 
motsatta (jfr not Is. 178 nedan). Vidkommande fdanskan kan denna 
sannolikhet sägas öfvergå till visshet, då det visar sig, att {^ endast 
ytterst sällan, och då i gamla inskrifter, betecknar annan vokal än 
a, ehuru t. ex. oralt æ ofta tecknades Jf. Mot denna bevisföring 
har prof. W. kunnat göra blott följande inkast: 1. I nydanskan 
nasaleras ofta vokal (hvilken som helst) mellan två nasaler; 2. I 
Dalmålet, som i ett stort antal fall bevarat de gamla nasalerings- 
Ingama, kunna alla vokaler vara nasalerade; 3. för prof. W. är det 
lika lätt att uttala i och u som a nasalt; 4. prof. W. känner intet 
språk, ingen dialekt, där den af mig uppställda regeln gäller. 
Härtill invänder jag l:o att den sekundära nasueJeringstendensen i nd. 

ABSIT FÖB MOEDMS FILOLOai ZZI, NT V6XJ1» XVn. 12 



Digitized by 



Google 



178 Sjöros: Genmäle. 

alls ej är sd vändbar som bevis- d& den är en ftillkomligt sporadisk 
företeelse^ som kan '^udelades eller tages med nden at de fleste 
mærker det" (Jespersen, Fonetik 264). 2:o I Dalm&let, där tenden- 
sen är i sin fnlla krsA, är det naturligt att alla vokaler knnna 
nasaleras, likasom fömt i umordiskan, o. s. v. 3:o Motsatsen vore 
snarare egnad att förv&na. Argument 4 har helt visst tillkommit 
något hastigt. Det närmast till hands liggande exemplet erbjuder 
ju franskan, där nasalt a och nasalt o bibehållits, men de nasale- 
rade €, i och u öfvergått till (de som nasalvokaler lättare uttalade) 
resp. nasalerade a, æ, ö *). (Om den nära frändskapen mellan a 
och ö, se Pipping t. ex. i Ark. XVII s. 879 f.) — Att fisl. om- 
kring 1140 kunde na hvilken vokal som helst naaederad, visar blott, 
att fd. också i detta afseende tidigare än systerspråken förlorade 
tecknen på ålderdomlighet; nasaliteten hos vokalerna i fd. vid 
denna tid är ju icke heller enligt prof. Wis egen åsikt bibehållen 
i alla de ställningar, där fisl. då bevarade den. I det senare af de 
båda språken var nasaleringstendensen i full kraft, och jag har ut- 
trvckligen framhållit, att det företrädesvis är vid dess (inträdande 
eller) försvinnande, som skillnad mellan vokalerna göres. 

Jag har egnat denna punkt så lång utredning, emedan min 
framställning i väsentlig mån hvilar därpå; tills det blir bevisadt, 
att denna förutsättning är oriktig, måste jag därför fasthåUa vid 
densamma. Att det för prof. W. står som "selvfølgeligt" och "ikke 
mindste tvivl underkastet", att t. ex. praep. i lika väl som praep» 
d var nasalerad, är knappt tillräcklig borgen för påståendets rik- 
tighet. 



') Docenten dr A. WallenskÖld har haft vänligheten fästa min upp- 
märksamhet vid det intressanta faktorn, att vid tiden för nasalTokalernas 
framträdande i ffranska dikter nasalt a och nasalt é (men ej ié 4- z^ft&t^l) 
assonerade blott med sig själfva, längre fram blef fÖrhiSLUandet detsamma 
med nasalt o, medan te -\- nasal, t -j- nasal och u -}- nasal assonerade äfven 
med motsvarande orala vokaler. Detta intressanta och fÖr nasalvokalema i 
allmänhet så belysande spörsmål är i hela sin utsträckning behandladt af dr 
I. Uschakoff i Mém, d. 1. Soo. Néophil. Helsingfors, II s. 19 ff. (där äfven 
fullständig litteratur finnes anförd). Jag finner där fullkomligt samma tanke- 
gång framställd som jag (utan kännedom härom) i min afhandling utveck- 
lat, näml. att "Vokale, bei denen infolge ihrer artikulatorischen Natur eine 
stärkere Nasalierung möglich ist, auch leichter von derselben ergriffen 
werden können als Vokale die mit nur schwacher Nasalieziing ausgesprochen 
werden können". På denna grund ansluter nie dr TJ. till G. Paris' teori, 
att nasaleringen sucoessivt införts, först hos a, e och o, sedermera hos é, «, 
tf, ehuru han ej godkänner dennes absoluta tidsbestämmelser, en fråga som 
naturligtvis helt och hållet ligger på sidan om hufvudspörsmålet. Härtill 
kan ännu fogas, att äfven då, näx el i, u redan voro nasalerade, denna na- 
salitet naturligtvis framträdde mindre tydligt än hos de öfriga vokalerna, 
just på samma artikulatoriska skäl. — Det andra förklaringsförsöket, att 
vokalerna väl nasalerats samtidigt, men följande nasal v&llat förändring af 
den orala kvaliteten, h varför assonans vore omöjlig, faller därpå, att af 
samma vokal alla orala varianter assonera, ehuru de orala olikheter, som 
skilja dem frän hvarandra, odisputabelt äro större än de orala^ som skilja 
nasalerad vokal från onasalerad. 



Digitized by 



Google 



SjöroB: Qenmftle. 179 

I fr&ga om Tryggevælde-BtenenB l>%i båtrip har jag (s. 223) 
förklarat mig kanna biträda prof. W:s åsikt (i D. R. Il s. 394), 
nämligen att |^ i st. f. Jjr blott betecknade utelämnad nasal, men 
ej nasalitet, d& jn i älare inskrifter diftongen ai alltid tecknas 
4^. Att jag ej med prof. W. behöft uttala mig tviflande, är 
en naturlig konsekvens af den regel, hvarom just yarit fråga. Prof. 
W. har emellertid i sin uppsats (s. 47 not 2) af sin motsatta åsikt 
dragit den mycket nära liggande slutsatsen, att ^'også tvelydene i 
i vore ældre indskrifter blev nasalerede af en følgende naaselyd"; 
att man dock skref ai, au (icke %i, %u) skulle berott på att na- 
mliteten for ristame varit knuten, ej till a, men till t, resp. u. 
Äfven från prof. W:s ståndpunkt kan anmärkning göras mot denna 
hypotes (som ej torde stödas af en enda runform). Medan nasa- 
lenngstendensen var verksam i fd., skildes ju sonantema i difton- 
gerna ai, au, ea från den nasalerande nasalen af en annan konso- 
nant; då den sistnämnda diftongen öfvergått till stigande, verkades 
knappt längre nasaloring, ehuru sådan ännu länge kunde bibehål- 
las i vissa ställningar. Jag tillägger, att det vore egendomligt, 
om en ristare som lät sig angeläget vara att genom inforande af 
{^ i p^urui beteckna nasalitet, icke också skulle ristat st%in, om 
diftongen verkligen varit nasalerad. 

Hvad prof. W:s uttalanden om %umuta på Sjøring-stenen 
(s. 48 noten, slutet) beträ&r, så nöjer jag mig att uttala, att jag 
mgenstädes sagt, att \\\ eller ^H skulle brukats som tecken for 
^. För öfrigt upprepar prof. W. sin förklaring af ordet, i st. f. 
att bevisa dennas riktighet. 

Sid. 49 erkänner prof. W. riktigheten af min regel, att då 
en urn. nasal bortfallit efter a i infortis-ställning, har 
vokalen bevarat nasaliteten, om den föregås af nasal, an- 
nars ej, men tillfogar, att om jag '^med större omhu" läst hans 
utläggningar, skulle jag funnit, att denna iakttagelse icke innebar 
något för honom nytt: i Die run. s. 322 omskrifver han nämligen 
acc. pl. m. skipara sina (Ulstrup-stenen), i D. R. II s. 82 shipara 
singk. 32kg beklagar på det djupaste, att prof. W. ej med ett ord 
motiverat denna förändrade utläsning (som jag väl observerat), och 
jag är öf^ertygad om, att ingen af denna lorändring i transskrip- 
tionen kunnat sluta sig till, att prof. W:s motiv varit ifrågavaran- 
de iakttagelse. — ßiQQ acc. pl. m. på S. Vinge-stenen anser 
prof. W. beteckna uttalet sina, ^'da den lange vokal i tua (acc. 
pl. m.), hvor vokalen dog efter alle analogier at dömme har be- 
varet nasaliteten længer end i sin%, skrives med \^. Denna slut- 
sats är förhastad: det är visserligen allbekant, att nasaliteten bi- 
behålles längre hos lång än hos kort vokal, men regeln gäller 
ju blott under för öfrigt lika förhållanden, och är sålunda 
ej tillämplig här (jfr. min afh. s. 218, not 2 slutet). Jag inser 
icke, hvarför man ej kan betrakta inskriftens bruk af \ (tua) och |^ 



Digitized by 



Google 



180 Sjöros: aenmäle. 

(sin^) Bom riktigt^ då det ja mycket y&l är tänkbart^ att den korta 
infortis-Yokalen i 8in% till följd af dabbel nasal inverkan längre 
bevarat nasaliteten^ än den långa fortis-vokalen i taa^ där nasalite- 
ten ej var ''skyddad'\ — Sins^^ acc. pl. m., på Jætsmark- och 
kristn %^ acc. pl, m.^ på den större Jællinge-stenen ntläser prof. 
W. likaså med nltima-a (icke g), då båda inskrifterna enligt hans 
mening äro samtidiga och den senare "sammanblandar" tecknen 
(s^b). Att detta beteckningssätt ej är hinderligt för antagandet 
af nasalitet hos % i denna inskrift, skall jag längre fram visa. — 
Intet synes mig bättre än detta prof. W:s resonnemang visa, att 
han ingalunda fattat fulla belydelsen af inflytandet från t v en ne 
angränsande nasaler, ehuru han uppger att min iakttagelse ej varit 
honom ny. 

Sid. 50 och 51 not har prof. W. uppmärksamgjort mig på 
ett misstag, och är jag honom härför mycket tacksam. Jag hade 
nämligen (s. 215) förklarat \ i nuruna, gen. sg. m. (Egå) bero 
på att stafvelsen hade levissimus. Detta kom sig däraf, att jag 
under utarbetandet af uppsatsen kommit att anteckna mana såsom 
gen. pl. af ma j6r (och alltså icke beviskraftigt för någondera vokalen) 
i st. f. såsom acc. sg. af Mannt. Då nu nasaliteten i detta ord icke 
blott hos ultima- vokalen, utan äfven hos fortis-vokalen, stående mellan 
två bevarade nasaler, gått förlorad, visar detta otvetydigt, att na- 
saliteten på inskriftens affattningstid var helt och hållet försvunnen. 
Icke dess mindre anser prof. W., att S. Vinge-inskriften (sin%) 
är yngre än Egå och alltså förväxlar tecknen; det förefaller mi? 
naturligare, att just på grund af denna form anse S. Vinge-inskriv 
ten äldre (ej yngre) än Bgå. 

Aisku, acc. sg. på Lyngbystenen har jag (s. 217 not) velat 
betrakta ss. "oblik kasus af ett okändt feminint appellativ (eller 
kvinnonamn?)*^, och sina såsom acc. sg. f. hörande aärtill. Prof. 
W. anmärker, att ^denne forklaring af sina ikke har ligget mig 
fjæm*^ och detta var mig nogsamt bekant: skillnaden är den, att 
jag anser sina (med \) så godt som bevisa, att aisku bör upp- 
fattas så, ty eljes hade man visst haft sin%. Prof. W. fortsätter: 
'^At opfatte aisku som kvindenavn må naturligvis pågrund af det 
følgende sina kaldes ganske umuligt*^ Ikke heller här uppger 
prof. W. orsaken; Gupr. I, 18, 3, 4 lyder dock: sua uas minn 
Sigurpr . . . hid sonom Giuka . . . Jag har betraktat inskriften 
som gammal "af diftongen i aisku att döma'', och erkänner, att 
uttrycket är vilseledande, då jag härmed åsyftat, ej uttalet, men 
skrifsättet med diftong: beteckningen \\ förekommer ju öfirer- 
hufvud blott i jämförelsevis gamla inskrifl^er (jfr Die run. s. 325). 
Vidare fortsätter prof. W.: '^Skrivemåden a for % — d taler bestemt 
imod at göre Lyngby-stenen så gammel, hvad jeg også har frem- 
hævet på det foran anførte sted''. Jag har observerat prof. W:s 
uttalande, men honom synes det ha undgått^ att jag (s. 224) ut- 
tryckligen påpekat, att afsaknad af nasalitetsbeteckning i pro- och 



Digitized by 



Google 



Sjöros: Gbninäle. 181 

enklitdska ord ej betyder, att nasaleringen i motsvarande fortisstall- 
ning g&tt forlorad; sådana ord uttalades ju vanligen med infortis. 

Att jag q, såsom prof. W. insinuerar (s. 52), velat tillvälla 
mig äran i^ iakttagelsoD, att nasali teten längre bibehölls hos for- 
tis- än infortis-vokal, borde prof. W. ha sett däraf^ att jag citerar 
båda de af honom anförda forfattame: Kocks nppsats s. 218 not 2^ 
där fråga just är om accenten och dess forhållande till nasaliteten^ 
samt vederbörlig paragraf i Noreens Altsehw. Gr. sid. 225 not 3. 
Men jnst emedan iakttagelsen icke är ny^ hade man väntat^ att 
prof. W. skalle påpekat detta förhållande^ som han '^selv længe har 
været på det rene med'\ eller åtminstone citerat Noreen (Erste 
Lieferung af Altsehw. Gr. utkom 1897, D. R. II 1899-1900). 

S. Vissing II har jag betraktat som äldre än Glavendrup på 
grund af uhimsk^n (att utläsa uhcéwsk^n med gammal kontrak- 
tion framfor konsonantgrupp). Prof. W. invänder, att man ej kän- 
ner ett ord *uhémiskr (eller uhæimiskR), men väl det ^A.heimshr, 
Utjämning till förmån för diftongen har inträdt i fisl., men att 
den regelbundna formen funnits, och på östnordiskt spr&kområde 
t. o. m. varit lifskraftig, visas af den nsv. formen hämsk (Lyttkens- 
Wulff, uttalsordbok). — Hvad runornas former beträffar, anmärker 
jag blott, att deras ålder ju företrädesvis bestämmes just med led- 
ning af språkformen, medan en bevisföring i motsatt riktning säl- 
lan torde kunna göras bindande. — Om |)isi och |)ausi inskränker 
jag mig till att påpeka, att då ju den förra formen ej är på ljud- 
lagsenlig väg utvecklad ur den senare, utan bildad analogice, obe- 
roende af denna, så förekommo dessa former säkert en lång tid 
jämsides, h varför en tidsbestämmelse med ledning af dem är ytterst 
vansklig. Trots prof. W:s tvärsäkra uttalande (sid. 55) är det sålunda 
kanske dock ej omöjligt, att S. Yissing-inskriften härstammar från 
tillräckligt gammal tid, för att |^ skall kunna beteckna verklig 
gammal nasalitet. Och slutligen — är denna frågas lösning af 
mycket oväsentlig betydelse för hufvudfrågan : bestämmandet af 
nasalitetslagama, så mycket mera som beteckningen ifråga afviker 
från den vanliga, och man kanske har att göra med ett '^undantag^'. 

Den förklaring af det oriktiga bruket af [^ i Giver-stenens- 
ku|)%n, som prof. W. sid. 53 föreslår, kan jag godt vara med på 
(jfr. om l^ansi, s. 221 f. och nedan). 

I förbigående har jag (s. 221) framkastat , att man i nödfall 
kunde läsa st^ndn, i st. f. stfendR på Flemløse-stenen; på där an- 
förda skäl har jag emellertid beslutit mig för den senare läsnin- 
gen, och har därför svårt att finna prof. W:s uttalanden s. 55 af 
behofv^et påkallade. 

Att Tryggevælde-stenen skrifver man, acc. sg., men kl%mu- 
lan, aca sg. m., har jag (sid. 219 f.) förklarat så, att ^ i det förra 
ordet införts till acc. från en nom. fnap(e)r^ där a (eg g) var Ijud- 
lagsenlig^. Prof. W. anmärker härtill (s. 56), att en sådan nomi- 
nativform ej är anträffad i fd., och att runspråket blott har for- 



Digitized by 



Google 



182 Sjöros: Oenmäle. 

merna m^nr ocli matr. Mitt antagande torde dock ej {& anses för 
djärfb^ d& formen är rikligt belagd i fsv.^ och öfverg&ngen nn+r 
> är är samnordisk (Noreeu, Gesch. d. nord. Spr.' § 59) och före- 
kommer redan i rundanskan^ snpr p& Sæddinge-stenen. — Oklar 
är prof. W:8 egen tolkning af nasalitetsbeteckningen i denna in- 
skrift: '' anser jeg det for meget let forklarligt, at den 

runerister, som skrev og udtalte kl^mulan med -an, også udelod 
nasalen i det umiddelbart følgende man, s& meget mere som dette 
ord i denne sammenhæng, hvor hele vægten 1& p& adjektivet, sik- 
kert var temmelig svagt betonef*. Antingen menar prof. W. här- 
med, att Jf^ i det förra ordet var vällande till samma skrifning 
i det senare: en sädan förklaring kan jag väl förena mig om, men 
jag vill påpeka, att det vore ett fullt lika ''slem skødesløshedsfejl", 
som det prof, W. vill fritaga ristaren af Yedelspang I från (sid. 
64). Af sista delen af det ofvan citerade kan man måhända sluta 
sig till, att prof. W. egentligen menat, att -an påverkade uttalet 
af det följande ordet. Att en före^ende oral (infortis)vokal vore 
i stånd att genom analogiskt innytande denasalisera en följande 
nasalerad (fortis)vokal måste jag betrakta som något a priori ytterst 
osannolikt. Sid. 222, 224 liar jag antagit, att ett ords infortis- 
accent kunde ha till följd nasalitetens försvinnande, men, väl att 
märka, blott hos ord som företrädesvis hade denna accent; 

Erof. W. antager, att nasaliteten skulle försvunnit hos ett ord, 
vilket så godt som alltid hade fortis, blott därför att det tillfäl- 
ligtvis måhända hade något svagare satsaccent, och detta verk- 
ligen observerats af ristaren, hvilken gett det uttryck i skriften — 
detta antagande synes mig falla på sin egen orimlighet. 

Prof. W:s uttalanden om pami kan jag ej anse som bindan- 
de bevis. Efter att ha refererat min åsikt (framställd s. 220 ff.) 
anmärker han (s. 56 f.), att den till väsentlig del grundar sig på 
förutsättningen, att a längre behöll nasaliteten än te. Att denna är 
riktig, anser jag efter det ofvan (sid. 177 ff.) sagda yttermera ådaga- 
lagdt. Prof. W. fortsätter: "Jeg tror ikke, at formerne i de nor- 
diske sprog tillader antagelsen af et pc^nsi ved siden af p^nnsi 
allerede i vore ældste indskrifter. Med sikkerhed lader formen 
pænnsi (pennsi) sig jo først påvise i forholdsvis meget unge ind- 
skrifter (t)insi, l)ensi), og jeg har altid antaget og antager frem- 
deles ligesom Bugge (1. c), at ptennsi er opstået af pannsi ved 
lydsvæUcelse^. Att här ingå på sistberörda fråga är dess mera öf- 
verflödigt, som det terde f& anses tämligen allmänt antaget, att 
a:^ i detta pronomen beror på afljudsväxling; följande xToreen 
(som jag 1. c, citerat), hänvisar jag yttermera t^ll Lidéns utredning 
(Arkiv IV, 101 ff., isynnerhet 107 f.). Egendomligt verkar förra 
delen af prof. W:s invändning, då den visar, att han förbisett att, 
om ett pæn{n)si förekom i gamla inskrifter, så skulle det tecknats 

{"ust med Jf (eller 4*1?)» o^^h ej med | eller |. Hvad är då natur- 
igare än att t. ex. på Glavendmpstenen utläsa pan si som pannsi^ 



Digitized by 



Google 



Sjöros: Oenmäle. 188 

Beträffande [»^nsi sammastädes, förmodar prof. /., att jag ville 
läsa det pftn(n)8i och finner det "meget p&faldende", att man skalle 
brakat jämsides dessa tvä "meget forskellige former". Här har 
prof. W. förbisett att denna utläsning (som jag för öfrigt ej anser 
omöjlig, dä ja parallelformer äro vanliga) ej är nödvändig, atan att 
man enligt min förklaring också kan atlasa bada formerna som 
p(en(n)si. Men egendomlig är d& den afvikande beteckningen. — 
Års-stenens l%ki har jag ntläst l(Bngi — hvartill prof. W. (s. 57 f.) 
anmärker, att ''der er for mig ikke mindste tvivl om, at denne ind- 
skrift, der gennemfører en faldstændig nöjagtig brag af [^ for det 
nasalerede a, ved sit l^ki lige s& korrekt adtrykker det nasalerede 
<e i Ifengi^. Prof. W. har härmed ej sagt något nytt, och ej heller 
framlagt något skäl för sin åsikt. Min stöder sig natnrligtvis på 
vokalernas olika förmåga att bevara nasalitet. 

Jag har framhållit (s. 222), att då |)%nsi ofta knnde. be- 
teckna pamsiy k lätt knnde fattas som tecken för €6; så vore t. ex. 
Arsstenens I^ki och Jællingestenen II:s s^s att betrakta. Prof. 
W. har förklarat det senare såsom oriktigt brak af |^, beroende 

Så förväxling af |^ och ^, och han förklarar sig ej se, hvari skillna- 
en mellan hans och min förklaring ligger. Deras resultat är natnr- 
ligtvis detsamma; men skillnaden är icke dess mindre rätt vibsent- 
1ig, då jag ja förklarat, harn |^ kommit att brakas i betydelsen af 
^, ty därigenom undgår jag antagandet af förväxling vid denna 
tid, hvilket bestämdt motsages af den i öfrigt lagbandna använd- 
ningen af Jf och 1^. I några ställningar var nasaleringen då vis- 
serligen utom all fråga försvunnen (se nedan), men förväxling kunde 
gif^etvis ej lätteligen inträda, förrän den helt och hållet var ur bruk. 
Sid. 223 har jag nämnt, att Jællinge-inskrifterna stå på ett 
öfvergångsstadium mellan äldre och yngre inskrifter. Prof. W. ut- 
talar sig sidd. 58, 69 lifligt häremot, ty "der ligger dog et tids- 
ram af 40 til 50 år mellem de to stene'\ Icke heller här har 
prof. W. fäst sig vid, hvad jag verkligen sagt. Sid. 214 framhöll 
jag uttryckligen, att min indelning af inskrifterna endast afsåg 
deras nasalitetsbeteckning. Tidsskillnaden mellan inskrifterna 
har jag ej förbisett, men prof. W. torde ej kunna förneka, att 
bägge inskrifterna förete samma nasalitetsbeteckning: då den yngre 
har tanmaurk, nan, tani, sina, acc. sg. f., men kristn^, acc. 
pl. m., den äldre tanmarkaB*), sina, acc. sg. f., så torde mitt 
förfaringssätt vara fullt berättigadt. 

Beträffande ni^ut på N. Nærå-stenen kan jag numera in- 
skränka jag mig till att citera Pipping, Neuphil. Mitt. 1902, *'/ii 
— *7i2 s^^ 12 f.; till prof. W:s yttrande sid. 59 rad. 6 nedfr. fogar 
jag påminnelsen, att jag icke dragit någon "sikker slutning" 
C . . . anser jag det möjligt att • . . *^). 



*) ioke tanmarkar, som är tryckfel i uppsataen sid. 228. 



Digitized by 



Google 



184 Sjöros: Oenm&le. 

Att prof. W. p& Q&got af de af honom (s. 60) citerade stallena 
skalle ådagalagt^ att |^ i ord sammansatta med ^' "bevislige' bra- 
kades länge efter det ''nasalen^ (skall Täl vara nasaliteten) var 
bortfallen^ bar jag ej kaanat finna ^). Däremot medger jag^ att 
prof. W. (Die ran. s. 319 f.) framställt en forklaring af -f i st. f. |^ 
som jag förbisett: förkortning af den långa vokalen framför kon- 
sonantgrnpp kan ha v&Uat^ att nasaliteten försvann tidigare i nå- 
gra ord än i andra. Jag erinrar dock (jfr s. 225) om^ att \ för 
väntadt |^ väl var att ntläsa æ, jfr nd. Ésben, Eskil o. s. v. 

Hvad prof. W:s anmärkningar (sid. 60^ 61) angående mina 
uttalanden om l>arai^ |)%arui beträffar, så är jag lika skyldig 
som villig att erkänna, att jag begått ett misstag: jag tror nn^att 
båda formerna af detta namn äro att läsa pörun (måhända med 
nasalt 6). 

Sid. 223 har jag behandlat kl^malan på Tryggevælde-, 
minaks^m(B) på Sæddinge-stenen tillsamman, hvartilT prof. W. 
(s. 68, 53 not) anmärker: "Mærkelig nok begår forfatteren altså 
her den fejl, som han har bebrejdet mig, ikke at skelne mellem 
% i 'fortis- och infortis-staf^elser'. I kl^mnlan er % jo stærkt be- 
tonet, medens det i minnks^m er svagt betonet '\ Denna 

anklagelse återfaller desto svårare på prof. W. själf, som han nyss 
förat förklarat sig ha insett accentens betydelse för nasaliteten: 
att ändeisen -samr i fornspråken hade åtminstone semifortis och 
sålanda hörde till fortisstafvelsernas grnpp, torde vara allmänt er- 
kändt (se Kock, Accentnierung §§ 261, 357, 381, 399, 514 m. fl.). 
Alla uttalanden af prof. W., som stöda sig på denna falska förut- 
sättning, kan jag förbigå, men då han, eget nog, säger sig ej för- 
stå, huru jag egentligen uppfattar minuks%m(B), så förklarar jag 
härmed, att jag naturligtvis anser W beteckna nasaleradt a. 

Sæddinge-inskriften har jag förklarat tillräckligt gammal för 
att bevara nasaliteten hos a (men ej hos (b) enligt de vanliga reg- 
lerna. Prof. W:s uttalande härom är mycket egendomligt. Han 
påstår (s. 68), att jag ej tagit hänsyn till hela inskriften, ^'der netop 
bruger -j^ i de tilfælde, hvor vi, hvis den var så gammel, som kand. 
S. synes at antite, nødvendigvis måtte vente [^ (|)ansi, han i 

nom. to gange, lat — land samt lana — Lena eller fejl 

for Tana— 2)ana)^\ Också denna beskyllning är ogrundad: ^ i 
pan si har jag förklarat, då fråga var om detta ord; han hör till 
de ord, som oftast äro obetonade (och alltså regelbundet hade Jjfji 
lana finnes ej i behåll, hvarför jag ansett mig kunna förbigå 
det, isynnerhet som tydningen är osäker; lat (i kuaulat) är, 
likasom det af prof. W. förbigångna kua(m), af mer än tvif- 
velaktig existens. Men huru förklarar då prof. W. Jf i alla dessa 

*) "Bevisen" grunda sig nämligen p&, enligt min mening, tvifvelaktiga 
dateringar af inBkr&er. 



Digitized by 



Google 



I 



Sjöros: G«nmfile. 186 

ord? Han finner (s. 68) |^ i minnks^m "meget p&faldende''^ 
nämner möjligheten att sammanblandning föreligger, men besluter 
sig dock för, att |^ verkligen betecknat nasalitet. D& nu, som 
prof. W. själf uttalar^ det e^ finnes någon grund för antagandet, 
att nasalitet längre bibehållits före m än före n, och då han q 
förklarar bruket af >|^ i ord, som äro fullt likställda med minuk- 
s%m, har man svårt att förstå, hvarför nasaliteten just i detta ord 
skulle bevarats, men ej i de andra. Enligt mina premisser är be- 
teckningen däremot fullt förklarlig. 

Återstår ännu ett missförstånd å prof. W:s sida. Sid. 69 
drager han den slutsatsen, att man enligt min åsikt skulle f& ett 
öfvergångsstadium på omkring 80 år. I förbigående annoterar jag 
först, att prof. W. vid dennfc uträkning daterat den icke-historiska 
S. Vinge-mskriften enligt sina egna åsikter, till hvilka jag (såsom 

}'ag uttryckligen förklarat) ej kan ansluta mig. Men det egent- 
iga förbiseendet hos prof. W. är, att vi ju ej ha ett, utan flere 
^öfvergångsstadier^\ På ett sådant öfvergångsstadium t. ex. är 
nasaliteten bortfallen, där nasal följt, men ej föregår, bibehållen där 
också det senare inträffar (S. Ymge: acc. pl. m. ticä, men 8in^); 
ett annat öfvergån^stadium visar nasaliteten bevarad i sistnämn- 
da fall, men bortfallen, då nasal ej föregår, ehuru sådan allt fort- 
farande följer, till och med i stafvelse med fortis (Jællinge II: Dani, 
men krising). Flere sådana öfrergångsstadier funnos naturligtvis, 
men tydligen voro de ej samtidiga. Och slutligen, 80 år, något 
mer än en mänskoålder, är väl den kortaste tid, nvilken en rad af 
successiva Ijudöfvergångar behöfva för att icke blott genomföras, 
utan äfven & ett sj^igt uttryck i skriften. 

Hvad slutligen nasalbeteckningens vikt för bestämmandet af 
inskrifternas ålder vidkommer, så medger prof. W., att den är, 
och också för honom varit, ^^et væsentligt moment^\ Jag hade 
emellertid tillåtit mig betvifla, att prof. W. till fullo insett denna 
fisbktors betydelse, och jag styrkes häri af prof. W:s uttalanden, t. ex. 
(s. 64) om N. Nærå-inskriflen : "Også her vilde brugen af % let 
kunne friste til at anse indskriften for forholdsvis meget xmg". 
Men detta strider ju mot prof. W:s egna antaganden (se sid. 58 f.): 
ni%ut är ju det enda ord (jfi: dock Alum IV: kun^), där enbart 
föregående nasal förmått bibehålla nasaliteten: inskriften är så- 
lunda gammal, icke trots nasalitetsbeteckningen, utan i full öfver- 
ensstämmelse därmed. 

Prof. W. uttalar på flere ställen och med stort eftertryck 
(s. 62), att då det gäller att draga kronologiska slutsatser af nasal- 
beteckningen, man måste observera att ^'stedlige og rent individu- 
elle ejendommeligheder her spiller en overordenlig stor rolle*'. Att 
vissa egenheter i nasalitetsbeteckningen kanske äro dialektegen- 
domligheter, har jag i min afhandling (s. 213) uttryckligen fram- 
hållit, och måhända anger den numera publicerade inskriften på 



Digitized by 



Google 



186 Sjöros: Geninäle. 

Ålnm-stenen lY, att en nppdelniDg i dialekter verkligen är nöd- 
vändig. Men jag m&ste bestämdt opponera mig mot prof. W:8 
åsikt^ att man kan ty till individueUa egendomli^eter: det finnes 
intet skäl för antagandet^ att dessa, vid nu ifrågavarande språkliga 
företeelse^ sknlle intaga större rum än vid hvarje annan, och tillgriper 
man engång en sådan utväga så lämnar man i och med detsamma 
all fast mark och beträder gissningamas område. — Bedan tidi- 
gare har ja^ framhållit^ att min indelning af inskrifterna i "äldre^ 
och ^jngT^^ afsåg blott nasalitetsbeteckningen, alltså var provi- 
sorisk. Att endbst på denna gmnd söka uppgöra en definitiv 
kronologi har naturligtvis aldrig fallit mig in. 

För de två — jämförelsevis mindre oetydande — rättelserna^ 
äfvensom för tryckfelsförteckningen är jag naturligtvis prof. Wim- 
mer mycket förbunden. 

Helsingfors i september 1904. 

Bruno Sjöros. 



Digitized bv 



Google 



Bodhe: Anmälan. 187 

Otto Jespersen, Sprogundervisning, Det Schubothesie For- 
lag. København MCMI. 

Det är na redan tre år^ sedan Prof. Jespersens bok ntkom; 
men just därför kan det kanske finnas anledning att med ett par 
ord påminna om den. Man liar nämligen under den gångna tiaen 
haft tillfälle att i praktiken pröfva den teoretiska ståndpunkt^ som 
förf. förfäktar. Strängt taget innehåller boken i sak ej så mycket 
nytt^ ej mycket^ som icke redan sagts af förf. själf eller af andra. 
Och hur skulle det kunna vara annorlunda^ då, såsom bekant^ ingen- 
ting nytt finnes under solen? Det ^^nya^^ ligger också i de flesta 
fall i formen, i det sätt, hyarpå någonting framställes. Så äfyen 
här. Prof. J. framlägger sina åsikter på ett i hög grad fängs- 
lande och talangfullt sätt. Äfyen den, som ei delar dem, läser 
boken med nöje. Men så är förf. ej heller en blind fanatiker. Han 
har blick ej blott för den '^nya^' metodens förtjänster utan äfyen 
för dess syagheter och skiljer sig härutinnan fördelaktigt firån åt- 
skilliga ultraradikala reformifrare. 

Med rätta betecknar J. såsom språkunderyisningens hö^ta 
mål förmåmn att intränga i de främmande folkens kultur. Men 
han framhåller därjämte, att, innan lärjungen kommer därhän, må- 
ste han genomlöpa flera olika stadier, hyilka hyart för sig erbjuda 
honom tillräckligt af intresse, äfyen om han aldrig skulle nå det 
högsta och mest eftersträfVansvärda. Språkunderyisningen har allt- 
så liksom hyarje annat underyisningsämne sitt mål i sig själf oaf- 
sedt alla slags utilitetshänsyn, och detta på hyilket stadium som 
helst. 

Hyad som synes mig förläna J:s bok dess största yärde är, 
att han aldrig nöjer sig med abstrakta teorier utan på hyarje 

{>unkt belyser sin framställning med konkreta exempel. Han ger 
äraren en mängd högst nyttiga praktiska yinkar; boken blir där- 
igenom lika lärorik som underhållande, och detta äf^en på de 
punkter, där man kanske känner si^ frestad att träda i oppo- 
sition mot författaren. En dylik punl:t anser jag frågan om öf- 
yers&ttning till modersmålet yara. J. delar reformyännernas yan- 
liga rädsla för öfyersättning. Det är yisserligen sant, att det na- 
turliga sättet att lära sig ett språk sker genom imitation; det är 
ju så, som yi alla lärt oss yårt modersmål. Men — för att an- 
föra Prof. Jespersens egna ord — ^'skall man lära sig något syårt, 
gäller det först och främst att syssla mycket med det'^j och för 
att lära sig ett språk på samma sätt som en infödd lär sig det, 
erfordras i själfra yerket långt mera tid, än skolan kan förfoga 
öfyer. Det är i grunden alldeles orimliga fordringar, man ställer 
på den moderna språkunderyisningen; man yill, att lärjungarna 
skola kimna tala tyå eller tre främmande språk, och man anslår 
endast några f& timmar i yeckan åt hyart och ett af dem. För en 
och annan synnerligen talangfall och entusiastisk lärare tror jag 

AftXIT f8b XOBDMK yiLOLOOI XXI, HT V^UV XTH. 



Digitized by 



Google 



188 Eodhe: Anmälan. 

nog^ att den s. k. imitativa metoden skall visa sig lämplig. För 
det stora flertalet passar den säkert icke. Det förefaller mig, som 
om Sweet i sin ypperliga bok '^The Practical Study of Langaages'' 
(s. 198 ff.]r lämnat en s& klar och öfyertygande utredning af ö^er- 
sättningsfr&gan^ att man sv&rligen kan göra n&gon invändning 
däremot. För öfrigt medger Sweet — och häruti har han rätt — 
att pä ett visst stadium öfv^ersättningen betydligt kan inskränkas. 
Men pä nybörjarstadiet torde den vara nödvändig, om man skall 
kunna nä nägra resultat utan alltför stor tidsspillan. J. anser^ att 
öfversättning undantagsvis mä förekomma såsom ett medel att 
pröfva^ om lärjungen har förstått den främmande texten; men man 
bör då expediera den så hastigt som möjligt och ej bråka med att 
åstadkomma en mönstergill tolkning. Jag tillåter mig att äfven 
här ha en afnkande mening. Enligt mitb förmenande böra vissa 
timmar anslås till hvad man skulle kunna kalla mönsteröfversätt- 
ning^ och under dessa lektioner bör man ej nöja sig med någon- 
ting mindre än det allra bästa. Lärjungen måste vänja sig vid 
att brottas med de svårigheter, som öfversättningen erbjuder^ och 
därigenom komma till medveten insikt om skiljaktighetema mellan 
de båda språken. En dylik öfhing har jag alltid funnit intressera 
nästan samtliga lärjungarna i en klass^ just emedan man af dem 
fordrar något^ som de — om också ej utan ansträngning — själfva 
verkligen äro i stånd att prestera. Då det gäller modersmålet, 
har nämligen hvar och en något att bjuda på, och läraren själf 
har ofta den tillfredsställelsen att kunna acceptera ett af lärjungar- 
nas öfv^ersättningsförslag framför sitt eget, något som i hög grad 
sporrar dessas ifver. Det blir ett verkligt samarbete mellan lärare 
och lärjungar; hvar och en sträfyar att i sin mån bidraga till en 
konstnärlig öfversättning. En dylik lektion kan, om den ledes 
rätt, ha en ganska stor uppfostrande betydelse. 

Om jag alltså icke fullt kan instämma med förf. i fråga om 
öfversättning från det främmande språket, så gör jag det så myc- 
ket lifligare, då det gäller öfyei'sättning från modersmålet till ett 
annat språk. Att drifva dylika öfningar på nybörjarstadiet är sä- 
kerligen ett af de svåraste fel, en lärare kan göra sig skyldig till. 
Öfv^erhuftrud borde detta slags öfversättning först inträda på ett 
mycket högt stadium, d. v. s. då man redan grmndligt behärskar 
det främmande språket; men då kan det också bli en ganska frukt- 
bärande öfning. 

Jag tror, att förf. något öfverskattar betydelsen af åskåd- 
ningsmetoden på det första undervisningsstadiet. Däremot måste 
man ge honom fullständigt rätt däruti, att läraren, så ofba lämp- 
ligen ske kan, bör använda det främmande språket, då han talar 
till lärjungarna, och att alltså endast den är fullt kvalificerad att 
undervisa i ett språk, som ledigt kan uttrycka sig därpå. Lärarna 
borde säkerligen äfven i mycket större utsträckning, än vanligen 
är fallet, läsa opp smärre stycken på det främmande språket. 



Digitized by 



Google 



Rodlie: Anm&lan. 189 

Samma stycke bör då läsas 8& många gånger^ att alla lärjangarna 
uppfatta hvartenda ord. På det hela taget torde ''höröfningar^' 
vara viktigare än ''talöfningar"; de lampa sig nämligen bättre för 
stora klasser, emedan samtliga lärjungarnas verksamhet därunder 
tages i anspråk^ då däremot endast en i sänder kan vara verksam 
under talöfningama. Det är för öfrigt lika viktigt att kunna för- 
stå ett främmande språk som att kunna tala det. Men den öfning, 
som eleverna ha i att lära sig att uppfatta språket^ då de höra en 
kamrat tala^ är obetydlig i jämförelse med nyttan af att höra lära- 
ren föredraga någonting med ett monsterbilt uttal. 

Skarpt^ dräpande och pä alla punkter träffande kritiserar 
förf. den förvända metoden i äldre^ ännu mångenstädes använda 
elementarböcker^ hvilka innehålla osammanhängande, lösryckta me- 
ningar. Med exempel ur namngifna läroböcker visar han, hur dy- 
lika för grammatikens skull hopsatta satser i en mängd fall äro 
språkliga oting^ i det att de aldrig förekomma eller ens kunna 
tänkas förekomma i det leivande språket. Orsaken till att resul- 
taten af språkundervisningen ofta bli så klena är utan tvifv^el till 
en stor del att söka däruti, att nybörjarböckerna vanligen äro upp- 
ställda och utarbetade efter de grammatiska kategorierna och icke, 
såsom tillbörligt vore^ med hänsyn till fraseolo^en. Härigenom 
får lärjungen visserligen tillämpning på grammatikens regler; men 
han får ej göra bekantskap med de vanliga^ idiomatiska uttryck^ 
hvilka han från allra första början borde inhämta för att vinna 
hvad man plägar kalla ^språkkänsla'\ Det artificiella och uppstyl- 
tade språk, som möter honom i hans första^ grundläggande läro- 
bok, återfinner han aldrig vare sig i litteraturen eller i det talade 
språket; och därför blir också vinsten af den första undervisningen 
i de allra flesta fall minimal. Ja, ofta nog blir den positivt skad- 
liga i det den inger lärjungen en alldeles förvänd föreställning om 
språkets verkliga väsen. 

Jag har härmed endast firamhållit några f& af de punkter^ 
rörande hvilka Prof. Jespersen yttrat sig. Att ens flyktigt påpeka 
allt^ som i denna märkliga bok afhandlas, skulle kräfva alltför 
stort utrymme. Det skulle för öfrigt vara tämligen lönlöst. Boken 
hör nämligen till det slags böcker^ som hvar och en själf måste 
läsa för att bilda sig en riktig föreställning därom; ty förtjänsten 
^gg^^i såsom redan anmärkts^ till en ej ringa grad i själfva fram- 
stöUningskonsten. Man kan på flera punkter hysa olika åsikt med 
förf. I hufvudsak måste man dock instämma med honom ; ty som 
en röd tråd går genom hela arbetet krafvet på det verkliga^ lef- 
vande språket såsom grundläggande vid all språkundervisning. 

Emil Rodhe. 



Digitized by 



Google 



190 Hjelmqvist: Anm&laii. 

Snorre Sturlusan, Gylfaginning* Den gamle nardiske Grud^ 
lære (første Del af Snorres Edda) oversat af Finnur Jansson. 
København (G. E. C. Gad) 1902. Bris 1 Ter. 50 ore. 

I ofvanuamnda arbete lämnas ej blott en öfVersattning af 
BJälfVa Gjlfaginning. Där meddelas äfven en tolkning af den s. k. 
prologen till Snorres Edda — med uteslntande af tilläggen i Wor- 
mianus — samt af vissa i Skåldskaparm&l forekommande mytolo- 
giska berättelser^ hvilka komplettera den framställning af den nor* 
diska gudaläran, som* gifves i samtalet mellan Gjlfe och den tre- 
enige Oden. Dessutom liar öfversättaren inledt sitt arbete med 
en — som man kunde vänta — sakrik och välskrifven litteratur- 
historisk exposé^ där han redogör for Snorres Edda, dennas upp- 
gift och olika delar samt i korta, träffitnde drag karakteriserar aen 
första hnfniddelen eller Gylfaginning. — Sist i boken finnas några 
upplysande anmärkningar samt ett namnregister med etymologiska 
notiser. 

Om anledningen till publikationen sämr öfversättaren (fore- 
talet s. VII): ''Nærværende Oversættelse er &emkommet^ fordi roan 
har ment, at der maatte være ikke saa faa^ der, ude af Stand til 
at læse Originalen^ kunde have Interesse af og Lyst til at gøre 
sig bekendt med Snorres mytologiske Fremstilling/' Visserhgen 
har Gyl&ginning forut öfversatts till danskan, men^ anmärkes det 
vidare^ de forut befintliga tolkningarna (af Nyerup och E. Jessen) 
äro numera svårtillgängliga och dessutom ej fullt tilliredsställande, 
hvadan en ny öfversättning kan anses vara af behofvet påkallad. 

Den nya tolkningen motsvarar de stora forväntmngar, med 
hvilka man är van att ^ till prof. Finnur Jönssons arbeten: den 
är utförd med synnerlig omsorg och röjer en betydande form- 
talang. 

Den text, som ligger till grund för öfversättningen, samman- 
faller väsentligen med den^ som fastställts i öfversättarens förtjänst- 
fulla kritiska handupplaga af Snorres Edda (København 1900) ^). 

Beträfiknde enstaka ställen i densamma har emellertid den 
uppfattnings som framträder i texteditionen^ något modifierats. Nå- 
gra exempel: Slutet af Gylfaginnings första kapitel^ som i text- 
uppl. (s. 10) har versform: 

"ok stattu framm^ 
medan J)ü fregn; 
sitja skal sä's segir^^ 

återgifves i öfversättningen (s. 9) såsom prosa: "Og bliv du staa- 
ende der, medens du spørger. Den, der svarer, skal sidde''. I 
textnppl. (kap. 19) har — fastän med tvekan ') — hela den långa 

') Jfir lians viktiga afhandling "Edda Snorra Stnrlnsonar, dons oprin- 
delige Form og Sammensætning" i Aarbøger 1898. 
*) Se andra noten s. 26. 

AKKXy rÖK HOftDlSK riLOLOOI ZXI, HT TÖLID XTH 



Digitized by 



Google 



Hjelmqvist: Anm&lan. 191 

raden OdensnamD^ som begynner ''Hétnmk Orlmr^'^ uppställts i 
versrader; nti ofVersattningen (s. 29) har blott början^ omfattande 
de fyra första namnen^ poetisk form *). Namnet p& Heingests fader, 
som i teztnppl. (s. 7) med stöd af Begins och Wormianus angif- 
ves s&som Pitta, har i öfversattningen (s. 5) formen Vitta — i 
enlighet med läsarten i Trektarbök. 

Med afseende p& tolkningen af ett enda ställe vägar jag ut- 
tala ett blygsamt tvifvelsmäl, om öfversättaren verkligen träffat 
rätta meningen. Jag syftar på slutet af berättelsen om Tors nappa- 
tag med Midgardsormen under gudens fisketur med jätten Hymir 
(G^lfapnnin^ kap. 47). Det heter där (s. 56 i F. Jonssons uppL): 
''en |)orr reiddi til hnefiftnn ok setr vid eyra Hymi, svä at nann 
steypdisk fyrir bord^ ok sér i iljar honum. en porr 6å til landz'\ 
Det är angäende öfversättningen af orden ^'ok sér i iljar honum^, 
som meningsskiljaktighet kan finnas. 

F. Jönsson tolkar stället (s. 65): ^Tor løftede sin knyttede 
N89ve og slog Hymir paa Øret, saa at han stiede over Bord; 
man kan endnu *) se hans Fodsaaler [stikkende i Vejret], men Tor 
vadede i Land." 

Öfversättningen af de anförda orden ''ok sér i iljar honum'' 
skiljer sig från öfriga mig tillgängliga tolkningar af stället. Jag 
anför dem i tidsföljd: Besenius (s. P 4 a): 'HTmer . . styrtis uden Bords, 
oc kunde mand see neden i Snellen paa hans Fødder''; Nyerup 
(s. 76 i äldsta nppl.): "han styrtede bagflends overbord, og vendte 
Benene i Yejref^ Cnattiugius (s. 65): "han störtade bakl^ges of» 
ver bord ocn satte benen i vädref; Dasent (s. 69): "he tumbled 
over board and (|)6rr) sees his feet (last)^; Editio ArnamajO^SBana 
(I: 171): Thor autem elatum pugnnm auri Ymeris impegit tanta 
vi, ut ex navi præcipitaretur, summas pedum volas ostentans"; 
Bergmann (s. 127): "oelni-ci fut culbuté par dessus le bord et.» 
on lui vit les plantes des pieds"; Anderson (s. 180): "he fell back- 
ward into the sea, and he saw his heels last". Jfr äfven Fritzner'. 

Under det att i nu citerade öfversättning^ar orden ok sér i 
Hjär honum (ordagrannt: "och han 1. man ser i fotsulorna j>& honom") 
uppfattas s&som innebärande en m&lande skildring af jättens fall, 
som var sä hufrudstupa, att han satte benen i vädret, menar Fin- 
nur Jönsson — om jag först&tt honom rätt — att i det anförda 
uttrycket {ätten Hymirs fotsulor sägas vara synliga ännu pä den 
tid, d& Gylfe fick höra berättelsen '). 



«) Jfr Heusler i Arkiv 18: 187. 

») Kursiveradt af T. H. 

*) Anspelas — om F. Jönssons tolkning är den riktiga — mAhända 
p& något naturfenomen, som f&tt sitt namn efter Hymir, liksom vissa stjärn- 
bilder uppkallats efter f>jazi och Orvandill? Ett par hafsklippor skulle ju 
kunnat kallas Hymis iljar, — Bet hade varit önskv&rdt, att läsaren i en 
anmärkning f&tt besked om, huru öfversättaren tänkt sig ifr&gavarande orda 
innebörd. 



Digitized by 



Google 



192 Hjelmqyist: Anmälan. 

D& man läser Prof. Jönssons tolkning, väntar man onekligen^ 
att i grundtexten skulle finnas ett enn, svarande mot öfversattnin- 
gens endnu. Na saknas emellertid detta ord i handskrifterna. För- 
utsatt att den nyss omnämnda tolkningen af stallet är den riktiga^ 
frågar man sig ovillkorligen^ huru den store stilisten Snorre kun- 
nat utelämna en tidsbestämnings hvars fr&nvaro obestridligen för- 
dunklar sammanhanget *). Något skäl att genom emendation in- 
sätta enn i texten ("ok sér enn iljar hans'') svnes ej föreligga. 

För den gamla uppfattningen^ enligt hvilken ifrågavarande 
uttryck blott och bart har till uppgift att måla Hymirs brådstör- 
tade falls talar den omständigheten, att frasen ^sjd i äjar^ afven 
annars nyttjas på motsvarande sätt. Hos Fritzner^ hänvisas tUl 
följande parallelställen: 

1) ''En er hann fek lagit hio hann til t>orgarz en hann steyp- 
tizt j jordina nidr sua at j jliamar uar at sia." Flateyjarbök 1: 214 
(jfr Fommannasögur 8: 101); 

2) "Sidan hJ^6p hann [Grettir] af bjarginu ok nidr i forsinn. 
Så prestr i iljar honum ok vissi siaan aldrig hvat af honum värd." 
Grettis Saga (Boers ed.) 239. 

På båda ställena är det^ som man finner af sammanhanget^ 
fråga om ett brådstupa nedstörtande med hufvudet förut. 

Vissa af de förut citerade äldre öfversättama af Gylfaginning 
tyckas anse^ att sér i iljar honum är en hu^dsats, samordnad 
med ok setr vid eyra Hymi; i så fall skulle porr vara det under- 
förstådda subjektet till sér. Sannolikare torde dock vara^ att sat- 
sen i fråga är en följdsats, koordinerad med sva at hann steyp- 
disk fyrir horS-, i så fall bör sér fattas såsom ett allmänt imper- 
sonelit ^) uttryck, motsvarande en passiv form [sér i iljar — fot- 
sulorna synas). Tempusväxlingen (steypäisk, sér^ liksom i det före- 
gående reiddi, setr) har ju många motstycken % användningen af 
det impersonella uttrycket likaså. 

Jag återvänder till min granskning. 

Ofversättaren säger i Inledningen (s. YIII), att han sökt 
undvika arkaiserande uttryck och beflitat sig om att återge texten 

Eå ett så modernt och godt språk som möjligt. En icke-dansk 
ar ju mycket svårt att afgöra, om resultatet af öfversättarens verk- 
samhet svarar mot denna hans sträfiran. Så mycket tror jag mig 
dock våga säga, att föreliggande tolkning är synnerligen lättläst 
och afiattad på ett tilltalande språk, som hvarken är platt eller 



^) Jfr ''Sér |)& hänga enn fyrir Bunnan Fr»3arberg". Heimskringla 
(V, J6n880ii8 ed.) 1:207; ^^ar sér enn dömhring |>aiin, er menn våra dæmdir 
1 til blöts . . sér enn blödslitinn å steininum". Éyrbyggja (Gerings ed^ 25 f. 

') Jfr att enl. Nygaard, Akademiske Afhandlinger til Prof. S. Éogge 
69, vid dylika impersonella uttryck, som nyttjas för att framh&Ua hand- 
lingen i förhållande till det förem&l, hvarpå den verkar, det handlande sub- 
jektet är "likgiltigt eller oväsentligf*. 

*) Jfr Lund, Oldnordisk Ozdfojningslære 290, Holthausen, Altislän- 
disohes Elementarbuch 141. 



Digitized by 



Google 



Bjelmqviflt: Aiun&lan. 198 

appeiyltadt. — En onflkan att imdvika sökta ord och Tandningar 
har nog vållat^ att vid fttergifyandet af vers-citaten allitterationen 
bevarats endast om den — så att saga — infann sig af sig själf^ 
nar innehUlet tolkades så troget som möiligt. 

Egennamnens form är oftast mer eller mindre förftndrad; de 
flesta förändringarna ha skett i syfte att göra namnen så danska 
som möjligt, (^ersättaren torde ej knnna fritagas från att vid 
namnomduiingar någon gång ha gjort sig skyldig till små inkon 
sekvenser. Så t. ex. återges Skegggld med Skeggäld, men Bifrost 
med Bivrøst, Hr^nn med Brann- men JJpm med Høm ^), MimU' 
Irufmr med Mimitibrønd ^), jämte Mimirs Brønd '), men Hodd- 
nUmisholt med HoddmimirskoU^ 

Stundom har ett isländskt egennamn helt eller delvis öfver- 
satts till danskan; oftast står då den danska namnformen eller 
namndelen i Ijudligt a&eende nära originalets namn eller namn- 
beståkndsdel. Så t. ex. återges nanmen på Hels tjänare och has- 
geråd (se s. 87) med danska ord, men arven Odensnamnen puåtr, 
Ejdlmberi och SanngetcM öfversättas (med Tynd, Hjælmbarer och 
8afidgæUer\ dvärenamnet Eihinskjäldi (med Egeskjold) o. s. v. Äf- 
ven i fråga om dylika fordanskningar tjokes öfversättaren någon 
ffång ha ^ort sig skjldig till inkonsekvens. Man frågar sig t. ex.» 
hvanSr q Vegwinn förändrats till Vejsvinn, Kerlaugar tiu Kar- 
løge (i st. f. Kerløge), då Veärfglnir bliftrit V^rfølnir. 

E^^ennamnens staining är ej frdlt konsekvent, nåffot som väl 
bör sknfvas på räkningen af mindre noggrann korrekturläsning. 
Särskildt står än /, än v for att betecima samma Ijnd i samma 
namn. Exempel: Ge/jun s. 41, r. 3 appifr., men Oevjun s. 80, 
r. 6 nedifr. samt s. 102» r. 7 nppifr.; Ge/n s. 41, r. 17 nedifr., men 
Gevn s. 102. r. 8 uppifr.; Svarthøfde s. 12, r. 10 nedifr., men 
Svarthøvde s. 106, r. 4 nedifr.; Tjodol/ s. 8, r. 8 nedifr., men Tj<h 
ddv 8. 107, r. 18 nedifr.; Vaafud s. 29, r. 10 nedifr., men Vaavud 
s. 107, r. 10 nedifr.; Vingolf s. 29, r. 10 nppifr., men Vingolv s. 
20, r. 15 nppifr. samt s. 108, r. 3 nedifr. «Tfr äfren SkUfing s. 29, 
r. 10 nedifr., men Tjalve s. 52, r. 10 nedifr. o. s. v. och Hlid- 
slrialv s. 26, r. 2 nedifr., Vcdaslgalv samma sida, r. 4 nedifr., samt 
Vükif s. 12, r. 14 nedUr., men Hledjolv s. 22, r. 3 nppifr. o. s. v. 

Yidare märkas varianterna: Ænea s. 8 r. 8 nedifr., men 
Enea s. 101, r. 18 nppifr.; Håleygjatal s. 7 r. 5 nppifr., men Hå- 
løygjatal s. 103 r. 11 nedifr.; Hddrfjøtur s. 43 r. 5 nppifr., men 
Hærfiøtur s. 104, r. 17 nppifr.; SUdrugtand s. 68 r. 7 nppifr., men 
Slidrugtann s. 106 r. 19 nppifr. 

Oenom tryckfel står s. 13, r. 8 nedifr. Böltom i st. f. BøU 
tom (så i registret s. 101, r. 18 nedifr.). 



*) Jfr F. J6n88onf Det uonk-iBlandske skmldesprog 42. 
>) 8. 22, r. 4 nedifr. 
») 8. 78, r. 12 nedifr. 
«) 8. 78, r. 16 nedifr. 

AMXtr rÖB KOBDIfK ffUOLOØI XZI, KT vduø XTII. %$ 



Digitized by 



Google 



194 Weeke: Anmälan. 

Jag har vidare noterat följande smä förbiaeenden och ojämn« 
heter: 

S* 9—20 återges personnamnet Här — namnet på Gylfes för- 
nämste interlokutör — med Høj, men s. 22—77 med Hetat} Jafn- 
hår motsvaras däremot äfven i nyss angifiia parti af Jævnhøj (se 
t. ex. 8. 22). 

S. 103 i registret hänvisas till en namnform* Gøll (''Larm^), 
som sknlle forekomma s. 43 i texten. Pä nämnda sida står emel- 
lertid icke Gøll, ntan Gjall, hvilket sistnämnda namn upptagits i 
registret, fastän utan hänvisning till s. 43. 

S. 69 r. 4 nedifr. st&r genom tryckfel Loke Løvessøn, men 
s. 89 r. 4 nppifr. samt i registret (onder Loke) det riktiga Ijoke 
Løvøssøn. 

I namnregistret fistttas Nepsdatter ^) — Muspds-Sønner är 
npptaget — ocn Bavnegud ^) — Farmegud, Hangegud och Hapte- 
gud lia f&tt komma med. 

Vid Bimfakse och Skinfakse finnes i registret forklaringen 
foks — Manke; däremot ej vid Chddfakse. 

Sand citeras i registret fr&n s. 19, bör vara s. 29. 

Angående de etymologiska notiserna i namnregistret hän- 
visar jag till A. Henslers, så vidt jag kan finna, fallt berättigade 
omdöme om motsvarande namnforklaringar i den kritiska textupp- 
lagan af Snorres Edda (Arkiv 18: 186 f.). 

Finnar Jonssons öfrersättning af 6yl&ginning är en utmärkt 
hjälpreda for alla dem som börja studera den norröna litteraturen. 
Men äfven en större allmänhet ') bör hafva glädje och gagn af 
den lilla trefiigt utstyrda boken. 

Lund i Juni 1904. Theodor Hjelmqvist. 



Palæogrqfisk Atlas. Dansk Afdeling. Udgivet af Kommis- 
sionen f or det Amamagnæanske Legat. Kjöhenhavn 1903. Fol. 

I et Forord til dette Værk udtaler Kommissionen for det 
Amamagnæanske Legat, at den ''har vedtaget at udgive et af to 
Afdelinger bestaaende Palæografisk Atlas. Af disse indeholder 
den forste Prover af danske Haandskrifter (herunder ogsaaHaand- 
skrifber paa Latin af Værker, der henhorer til den danske Littera- 
tur), den anden Prover af oldnorsk-isl andske Haandskrifter. I hver 
Afdeling efterfolges Haandskriftprövéme af et stærkt begrændset 



«) S. 86, r. 11 nppifr. 

>) S. 46, r. 9 uppifr. 

*) Frän dennas synpunkt hade det nog varit önskvsurdt, att ett ooh 
annat mindre vanligt ord (s&som Lyre, se s. 77, Hén, se s. 86), som nn är 
oförklaradt, blifvit försedt med en upplysande anmärkning. 



ABKIV ro» MOBDISK riLOLOOI XZI, NT VÜUD XYU. 



Digitized by 



Google 



Weeke: Anmälan. 195 

TTdyalg af Diplomer, medtagne dels til Belysning af Forholdet 
mellem Bog- og Diplom-Skrift, dels som Aktstykker, der ved de- 
res Datering egne sig til at afgive kronologiske Stöttepankter'^ 

Efter at Antallet af dem herhjemme, for hvis Stndier et mere 
indgaaende Kjendskab til Middelalderens Haandskrifter har Betyd- 
ning, efterhaanden er tiltaget, er ogsaa det længe folte Savn af et 
saadant Hjælpemiddel som det, der i det foran Anforte er stillet 
i Udsi^, vokset. Man kan nemlig mene, hvad man vil, om For- 
træffeligheden af de Facsimiler^ vi fra tidligere Tid have af en 
stor Del Haandskrifber af dansk Oprindelse, en Sammenligning 
med det, Nutidens bedste Gjengivelsesmaader og særligt Fototy- 
pien formaar at yde i fuldkommen Lighed, kunne de ikke taale, 
hvortil kommer, at de, som bekjendt, ere spredte rundt om i for- 
skjellige Værker og Böger. Der kan derfor kun være én Mening 
om, at Kommissionen for det Amamagnsdanske Legat fortjener 
fuld Paaskjönnelse for sin Beslutning om Udgivelsen af "Palæo- 
grafisk Atlas". 

Af dette foreligger nu "Dansk Afdeling'^ udgivet ved Biblio 
thekar Dr. K&lund. Den bestaar af en Indledning samt 38 foto- 
typerede Tavler med tilhorende Tekstblade. De i enhver Hen- 
seende fortrinlige Fototypier, der ere udförte i Pacht & Crones 
bekjendte Illustrations-Etablissement, gjengive i fuld Störreise dels 
Heisidespröver af 44 forskjellige Haandskrifber fra c. 1125 til c. 
1550, dels et mindre Antal (13) Dokumenter fra 1140 til 1462. 
De ere derhos, Haandskriftpröverne for sig og Dokumenterne for 
sig, ordnede efter Tidsfölgen, saa at man ved Hjælp af dem er i 
Stand til ganske godt at folge de Forandringer, Skriften her- 
hjemme har undergaaet ligefra det 12. Aarh undredes tydelige og 
smukke Skrift, som det sikkert har taget Tid at udfore, til det 
15. Aarhundredes Skrift, der vel ikke som hin kan kaldes en 
Skjonskrift, men som til Gjengjæld kunde lobe ulige lettere og 
hurtigere fra Haanden. Tekstbladene indeholde foruden korte Be- 
skrivelser af de Haandskrifter, hvorfra Prover ere tagne, og af de 
fototyperede Dokumenter med Oplysninger om Alder og tidligere 
Benyttelse, endvidere særdeles gode, bogstavrette Tekstaftryk. I 
disse er derhos, hvilket fortjener at fremhæves. Forskjellen mellem 
ældre og yngre Hænder i en og samme Prove saavidt muligt an- 
tydet ved Anvendelsen i^ forskellig Sats. Indledningen endelig 
indeholder bl. a. adskillige Oplysninger, for hvilke der ikke var 
Plads paa Tekstbladene, om en Del af de i Afdelingen optagne 
Stykker, navnlig begrunder Udgiveren nærmere sit Skjön om dis- 
ses Alder. Her er Stedet for nogle Bemærkning om Udgive- 
rens Aldersbestemmelser. I langt de allerfleste Tilfælde kan An- 
melderen være enig med Udgiveren, kun med Hensyn til nogle 
iaa Haandskrifter,* som af Udgiveren ere satte dels til c. 1800 
og dels til 14. Aarhundredes Begyndelse og sammes forste Halv- 
del, ere vore Skjön noget afvigende. Anmelderen nærer nemlig 



Digitized by 



Google 



196 Weeke: Anm&lan. 

ikke Tvivl om^ at baade Flensborg- og Bibe-Haandskriftet af Jyd- 
ske Lov (N:o XV og XXTII), samt Stockholmer Haandsk riftet 
af .Harpestreng (N:o XXII) og ^Annales Lnndenses^ (N:o XXV) 
ere fra 18. Aarbandredes Slntning^ og skjönner ikke rettere^ end 
at den Kjobenbavnske Harpestreng (N:o XX)^ ihvorvel den an- 
tagelig er skreven af en Mand, der levede 1310, ligeledes er fra 
13. Aarhnndredes Slutning. Et Par Notitser i "Calendariam Nest- 
vediense'' (N:o VIII) om Mankene Michael og Hithin maa vist 
rettest henfores henholdsvis til 13. Aarhnndredes förste og dets an* 
den Trediedel. 

"Dansk Afdeling'^ aabnes med to Prover af et Universitets- 
bibliotheket i Lnnd tUhorende Haandskrift^ der indeholder en Del 
Stykker^ af hvilke de fleste og betydeligste ere fra 12. Aarhnn- 
drede, medens nogle fisia SmaasWkker ere fra 13. Aarhandrede. 
Over dem alle haves en fnldstsøndi^ Fortegnelse af C. Paludan- 
Muller i Skoleprogrammet fra Nvkjöbing Katedralskole 1861^ S. 55 fi*. 
Nogle af Stykkerne kunne datores nærmere, blandt disse er det 
fra Langebeks Dage saakaldto '^Necrologium Lundense" eller^ som 
det selv kalder sig^ "Memoriale fratrum" sikkert det ældste^ i det 
det er anlagt o. 1125^ oe kan altsaa paa en vis Maade siges at 
være ældre end noget andet bevaret Skriftstykke fra Middelalde- 
rens Danmark. En Side af det er gjengivet som N:o II. N:o I 
^r en lige foran Nekrologiet indfort Kongelisto. Den ældste af 
de her forekommende 4 Hænder har paa en Gang skrevet baade 
Overskriften og de fem forsto Kongers^ nemlig Svend Estridsens 
og hans fire Eftorfolgeres, Navne- senere ligeledes Kong Niels' 
l^vn, rimeligvis efter at han var död (1134). Den kommer flere 
Gange igjen i Haandskriftet, bl. a. hidrore fra den Overskrifterne 
over de seks Lister^ der fol^e umiddelbart eftor Nekrologiet, saa- 
vel som de försto Navne i disse Listor (se S. E. D. 111,465 — 71), 
endvidere et Stykke, der begynder saaledes: ''Hi omnes habent so- 
cietatom . . ." (se S. B. D. III, 471), endelig vistnok ogsaa de ro- 
merske Dagsbetognelser i Nekrologiet. — N:o IV gjengiver den sidsto 
Spalto af et Justinushaandskrifl, med Slutningen af Justinus' Tekst 
og en nedenfor den c. 1200 med Sodt skreven Antegnelse saa- 
lydende: '^LIBEB STE MABIE DE SOB A per Manum domni Ab- 
salonis Archiepiscopi'^ Haandskriftet er skrevet i 12. Aarhnndre- 
des 2. Halvdel, antagelig her i Norden, men er taget med, nær- 
mest fordi man i Henhold til en Fortolkning af Ordene "per Ma- 
num" i nys anforto Antegnelse antager, at det er skrevet af selve 
Ærkebisp Absalon. Naar det imidlertid er givet, at Justinus var 
en af de Forfattere, Saxo Grammaticus ved Udarbejdelsen af sin 
"Gesta Danorum" benyttede som Forbillede og laante baade en- 
kelte Ord og hele Sætninger af (jfr P. Herrmann, Erläuterungen 
zu den ersten nenn Büchern der Dan. Gesch. des Saxo I, 456 og 
451), er det ingenlunde usandsynligt, at den her omhandlede Ju- 
stinuscodex var det ene af de to Haandskrifter, som Absalon havde 



Digitized by 



Google 



Weeke: Anmälan. 197 

laant Sazo^ og Bom han i sit Testament paalægger ham at over- 
gire til St. A&rie Klostret i Soro. Antegnelsen bliver da ret na- 
turligt at opfatte som en Tilkjendegivelse fra Klostrets Side af, at 
Absalons sidste Vilje for Jastinushaandskriftets Vedkommende er 
bleven opfyldt^ ost ^yer Manum^' vil være at gjengive ved '^skjænket 
af. Jfr. hermed folgende udtalelse i Gram's Oratio de origine 
et statu rei litter.: ^phrasi illa ^^per manum'^ non scriptionem indi- 
cari, sed munus sive donum Absalonis." — Udgiveren gjör i Ind- 
ledningen S. VII opmærksom paa^ at der imellem Lovhaandskriftet 
AM. 455 12:mo (N:o XIX) og Haandskrifbet af Kong Valdemars 
Jordeboe (N:o IX — ^X) og imellem dette og en af de to Hænder, 
der forekomme i et Haandskrift af ^Annales Lundenses", tilhorende 
Bibliotheket i Erfurt ^), finder en saadan Lighed Sted, at han ikke 
nærer Tvivl om, at alle tre Haandskrifber hidröre fra samme Per- 
son^ nemlig Munken Johannes Jutæ^ som har skrevet AM. 455 
12:mo og antagelig har levet i Lund. Dr. Kålund giver her^ som 
det seS| Svar paa et ikke uvigtigt Sporgsmaal; Hvor er Jordebogen 
skreven? Af de to Forudsætninger^ han er gaaet ud fra, er dog 
den ene næppe rigtig. Saa stor er nemlig Ligheden mellem Haan- 
den i Jordebogen og den paagjældende Haand i Annalhaandskrif- 
tet efter Anm;s Anskuelse ikke — a'eme f. Ex. ere langtfra ens 

— at den berettiger til at antage de to Haandskrifter skrevne af 
samme Person. Derimod har det uden Tvivl sin Rigtighed med, 
at Haanden i Jordebogen og i AM. 455. I2:mo er den samme^ 
nemlig Johannes Jutæ's. Disse to Haandskrifters Hjemsted bliver 
da at söge ikke i Lund^ men et eller andet Sted paa Sjælland, 
maaske i Soro Kloster, paa hris Vegne en "frater Johannes dictus 
Jude*' 1298 optræder i Anledning af en Skjodning (S. R. D. IV, 523). 

— Om Biskop Absalons Gavebrev til Marieklostret i Roskilde (N:o LI) 
kunde der være en Del at sige foruden det, der alt er sagt af G. 
von Buchwald i '^Zeitschr. d. Gesellsch. f. Schlesw.-Holst.-Lauenb. 
G-esch." VII, 291 ff.; men Anm. skal dog her indskrænke sig til at 
fremdrage nogle, iövrigt ret iöjnefaldende, Egenheder ved Skriften. 
Der er forst Tegnet, der skal antyde, at et eller flere Bogstaver ere 
udeladte i et Ord. Hyppigst anvendes hertil en Streg med to Töd- 
deler over, men desuden snart Töddeleme eller Stregen alene, snart 
en svagt bug^t Linje. Man lægge demasst Mærke til et noget usæd- 
vanligt d, der kun forekommer to Gange i Begyndelsen af Dokumentet, 
og et ligesaa usædvanligt B, der ikke er uligt et angelsachsiskt r. 
Fremdeles anvender Skriveren, hvor Lejlighed gives til det, den fra 
uncialskriften overforte Ligatur af N og T; men han synes ikke 
at have forstaaet dens Betydning, siden han ét Sted, nemlig i det 
sidste Ord i Dokumentet, endnu fojer et t til, altsaa skriver: '^col- 
laudaNTt'\ Alt i alt svnes den, som skrev Dokumentet, at have lagt 
an paa at give det et rræg af at være ældre, end det virkeligt var. 

^) Facaim. i Monom. Gførm. hist. Soriptoreø, XXIX. 

O. Weeke. 



Digitized by 



Google 



198 Mjöberg: Anm&lan. 



Ruben Q:son Berg.\ Om den poetiska friheten i ISOO-tcUets 
svenska diktning. Sttddier i svensk vars. Göteborg 1903. 

Dr Berg har i denna avhandling med djärvt mod kastat sig 
in p& ett hittills föga berört forskningsområde^ ock boken har sitt 
förnämsta intresse som det första försöket att samla ock veten- 
skapligt ordna värsspr&kets egendomligheter. Man finner också i 
denna bok sammanförda mänga intressanta iakttagelser över 'opoe- 
tiska friheter^^ som hittills väl litet var observerat men ingen ännu 
systematiskt beskrivit. Det måste vara ett ganska vidlyftigt ar- 
bete^ som ligger bakom avhandlingen : icke mindre än ett 70-tal 
skalder äro citerade^ ock det är just icke ett lekvärk att handskas 
med ett så vidlyftigt material. Också tyckes samlingen vara gan- 
ska fallständig; man märker väl en ock annan större eller mindre 
lucka^ t. ex. att de poetiska sammansättningarna icke alls med- 
tagitSy eller att enstaka lätt förbisedda friheter, t. ex. att dess i 
äldre tid knnde användas i st. f. hennes, saknas^ men allmänt sett 
synas alla väsentliga egenheter i värsens språk- åtminstone vad an- 
går ordens form ock konstraktion, vara medtagna. På ett par 
ställen har också förf. antydt de ifrågavarande egendomlighetemas 
värde för diktspråkets strävan efter kraft ock kämfnllhet i stilen 
ock därmed visat sig icke alldeles sakna sinne för diktspråkets 
psykologi. 

Men om det gäller att söka f& ett grepp på avhandlingens 
resultater ock vetenskapliga värde, står man där förlägen. Den är 
nämligen icke i någon djupare menmg kritisk, dess metod är icke 
enhetlig, ock det syntetiserande som hör till all vetenskaplig forsk- 
ning, är här för tillfälligt ock sparsamt, för att man skulle f& nå- 
gra fasta hållpunkter för sin helnppfattning av värsspråkets karak- 
ter. Isynnerhet är sista kapitlet, om förändringar i ordföljden, 
synnerligen ytligt ock tomt på sammanfattningar. 

Allt detta gör, att avhandlingen icke på något sätt blir ban- 
birtande eller grundläggande för forskningen över diktspråket, 
vilket är så mycket större skada, som avhandlingar, vilka öppna 
forskningen över ett ämne, kunna ha en oförmånlig invärkan på 
kommande studier över samma sak, då de blott äro en primitiv 
ock på slump gjord skumning av det lättast iögonenfallande. Utan 
tvivel skulle denna avhandling vunnit betydligt i värde, om den 
sträckt sig över ett mindre område, avgränsat vare sig efter hi- 
storiska eller grammatiska synpunkter, ock i stället ^tt de be- 
handlade egenheterna mera in på livet samt uttömmande och exakt 
redogjort för deras förekomst ock frekvens. 

''Den poetiska friheten" är ett åtskilligt svävande begrepp, 
som på skilda tider ock av skilda forskare användts i helt oliKa 
betydelse. För att välja ett modernt. exempel, så benämner Wer- 
ner Söderhjelm i sin bok om Runeberg (I, 150, noten) med licen- 

ARKIV rÖ» HORDIIK FILOLOOI ZZX, MT FÖUD XTU. 



Digitized by 



Google 



Mjöberg: Anm&lan. 199 

tia poefcica en sådan oegentlighet som att poeten omdiktar de fak- 
tisl» forh&Uandena i en n^brand stad ock talar om dess stolta 
pr&l^ ock man har ja sedan gammalt med samma namn betecknat 
en sådan lapsus som då solen beskrives gå ner i öster« Dr Berg 
har tydligen blott åsyftat språkliga friheter^ men även inom denna 
grans har begreppet sina skiftningar^ varför det kande varit av 
intresse att bli anderrättad om vad författaren närmare bestämt 
menar med ämnet for sin avhandling. Men det är icke nog med 
att man förgäves får leta efter ett fixerande av begreppet^ det tyc- 
kes även vara omöjligt att nr alla dessa paragrafer aratrahera fram 
hans uppfattning därav. Man fäster sig vid uttryck som ''avvikel- 
serna från det vedertagna språkbruket^' (s. 6)^ ock man tycker sig 
ana, att författaren i begreppet sammanfattar alla språkliga drag, 
som skilja diktspråket fiän normalprosan. På andra ställen tycks 
han avse de egenheter som betingas blott av den metriska formen 
ock rimbehovet. Men han erkänner öppet (s. 89), att han icke 
ens undersökt^ 'liur pass mycket av dessa forändringar, som allde- 
les påtagligt kan skrivas på det metriska skemats räkning''. Denna 
undersökning borde dock ha varit oundgänglig, innan respektive 
forändringar kunde stämplas som friheter. Ty det är tydligt, att 
poesiens språk har sin särskilda karakter, liksom talspråket har 
sin ock de olika slagen av prosa sina, ock att man icke kan som 
frihet beteckna en egendomlighet i värsspråket, som betingas av 
poesiens karakter, ock som såldes har sin bestämda mening. Stun- 
dom kan «n konstruktion, som ursprungligen framtvingats av kam- 
pen med ett hårdt språkmaterial ock således i sin uppkomst varit 
en frihet, genom sitt privilegierade poetiska bruk få en viss stäm- 
ningsfarg, som gör att den omsider uppträder i vitter prosa som 
en högtidligare form än den normala. 

Jag kan blott med ett par på måfå valda exempel antyda, 
hur de samlade språkproven borde analyserats. Då oraet himmd'' 
rik (s. 14) forekommer i gamla salmer, kan det vara en poetisk 
frihet, men då Karlfeldt låter dalmålaren säga: 
Jag målade Elia, 
som far till himmelrik, 
så är det icke så säkert, att vi ha att göra med någon sorts fri- 
het, iy himmelrik kan här vara ett avsiktligt valt ord av helt an- 
nan valör än himmelrike^ med en klang av gammaldags religiosi- 
tet, som normalformen saknar. Ock då Fröding låter den forfidlne 
skalden Wennerbom säga: 

Jag var glad i tron och stor i tanken, 

tills jag drunknade i denna dranken^ 
så kan jag omöjligen med dr Berg (s. 201—202) tala om "av- 
vikelse från gängse språkbruk'', ty konstruktionen är alldaglig i 
talspråk åtminstone i vissa delar av landet, ock normalprosans 
språkbruk skulle här alldeles forfela det intryck, som de kursive- 
rade orden ge ock skalden åsyftat. 



Digitized by 



Google 



200 Mjöberg: Anmälan. 

Denna ofhllstftndighet i skärsk&dandet ay spr&kproven har 
medfört^ att många 8&dana forts samman, som borde n&llits isär^ 
ock att t. o. m. exempelsamlingarna^ lasta utan forf:s regler, bli 
missvisande. Ett enda prov f&r yara nog. I § 103 omordas kon* 
strnktioner ay typen de kämpar i st. f. kämpame. Mot sin yana 
berör. förf. ir&gan om konstruktionens nrspmng^ därtill föranledd 
av en yink ay Es. Tegnér d. y. Men fastän lian således^ om ock 
ofriyilligt^ kommit in pä tankegängen, att detta uttryckssätt ur- 
sprungligen mäste smakat balladstil^ ock t. o. m. anmärker detta 
om Atterbom^ bar han icke obseryerat, att denna konstruktion^ dä 
den först uppdyker^ har sin strängt begränsade^ betydelsebestämda 
anyändning. Ay hans framställning i&r man den uppfattningen, att 
den är en frihet, som ymnigare uppdyker först hos fru Lönngren 
ock sedan hos Tegnér ock diyerse skalder ända fram till Leyertin 
ock Fallström. Förhällandet är emellertid, att såväl fru Lenn- 
gren ^) som Tegnér i sin tidigare alstring blott ha den i ballad* 
stil, i '^kväden i gammal smak'' för att tala med den förra, ock 
allteå måste ha med friUt uppsåt och utan tvingande metriska 
skäl valt den för att ge sin skildring gammalmodig farg. Först 
nnder Tegnérs fortsatta utveckling utsträckes dess bruk hos honom, 
så att man möjligen här skulle kunna tala om en licentia, men 
att denna för Tegnér haft sin särskilda klangfärg, därom ha vi ut- 
talanden av honom själv. Han säjger (i brev till Brinkman den 
80 juni 1825), — fast han här misstar sig — att våra förfäder 
sade den konung i st. f. konungen^ ock han fattade således kon- 
struktionen som en ärevördig arkaism. I samma brev uttalar han 
den åsikten, att denna arkaistiska altemativform vore välbehövlig, 
emedan den riktade språket med uttrycksmedel ock var tjänligatt 
omväxla med. Man kan således redan hos Tegnér börja anse 
denna poetiska form som en blott och bar synonym till prosans, 
men det är väl troligt, att den ännu för Tegnérs efterbildare hade 
en viss högstämd klang ock således icke endast var ett barn av 
metriska behov. Det är först i senare hälften av århundradet, som 
konstruktionen börjar allmänt utmönstras, vilket tyder på att den 



*) Två av dr Bergs exempel fr&n £ni L. äro skenbara undantag från 
mitt påstående. I 

Bobronden från de gaXlera rike 
är uttrycket dock analogiserat på bibelns folknamn: de romare o. s. v. 

Jag honom hört den sats predika 

hör icke heller till den av mig berörda frågan, ty den är har determinativt 
till betydelsen ock bör sammanställas med sådana exempel som 

Fullt med den ärelust tillfreds 

Att vara värdig mor och maka 

(Båd tiU min dotter). 

Äfven i följ. exempel, frän ^Distraktion^, är den demonstrativt: 

Dess äkta maka 
Var for den afton sysselsatt. 



Digitized by 



Google 



Mjöberg: Anmälan. 201 

na överallt anses som ett oting ock s&ledes icke längre har någon 
p& innehållet vilande uppgift. 

Det sistnämnda är även karakteristiskt för förf:s ohistoriska 
syn pä ämnet. Enligt inledningen (s. 6) gör avhandlingen anspr&k 
|A att 'Vara ntgängspnnkt och begynnelse för en teckning av de 
poetiska frihetemas historia i v&r diktning^\ Men en tecknings 
som vill vara historisk^ torde finna föga att hämta nr denna bok. 
Ett helt århundrades diktning är här omspänd utan ringaste fest- 
hållande av dess utveckling. Betecknande är att förf. ordnat sina 
beläggställen i bokstavsordning efter skaldemas namn ^), så att 
t. ex. Daniel Fallström uppträder mellan Fahlcrantz och Franzén^ 
ock Ling mellan Levertin och Malmström. Enligt min mening 
har det varit olämpligt att uttänja studierna över ett helt århun- 
drade — gränsen bakåt tycks under alla förhållanden satts god- 
tyckligt^ ock förf:s antydningar till en motivering äro synnerligen 
svaga — men då nu ett sådant val en gång gjorts^ så hade det 
varit mer fruktbärande att rundligare genomgå ett fttal epok- 
skalder än söka flyktigt överfara alla, även andra ock tredje ran- 
gens. Det skulle då utan tvivel blivit lättare att överskåda, vilka 
egenheter som äro speciellt utmärkande för de olika litteratur- 
skedena. Betänkligast av allt finner jag dock förbigåendet av Ru- 
neberg. Icke ett enda citat från denne just i språkbehandlingen 
så oerhört intressante diktare, som för femti år sen skrev ett värs- 
språk så rent och tuktat som de fleste av våra moderna skalder, 
ock som dessutom haft ett så stort inflytande på vår diktning un- 
der senare delen av 1800-talet! Men förf. har intresserat sig för 
Thekla Knös och Herman Sätherberg och Harald Jacobson ock 
Hans Vik, vilken sistnämnde citeras på ett par håll utan att dock 
ha f&tt komma med på slutlistan över citerade författare. 

Med en dylik ohistorisk uppfattning kan man naturligtvis 
icke ha öga för vilka friheter som under denna tid bortkastats 
som obehövliga knrckor^ ock vilka diktare som först gjort sig obe- 
roende av dem. Och dock gör förf. i inledningen (s. 6—7) anspråk 
på att ha gjort något för litteraturhistorien betydelseftiUt ock till- 
vitar^ stödd på Eisters auktoritet^ äldre litteraturhistoriska forskare 
brist på filologiskt intresse. I det sistnämnda kan jag vara ense 
med både Ernst Elster ock dr Berg^ men den senares värsspråks- 
studier äro ingalunda något bevis på att litteraturhistorikern be- 
höver lära av filologen. 

Det vore ju för mycket begärt, att förf. bland det 70-tal 
skalder han medtagit skulle ha öga för deras individuella språk- 
vanor eller i allmänhet ange^ hos vilken varje egenhet först upp- 
träder ock har störst frekvens. Han säger sig dock (s. 89) ha ge- 
nom exemplens olika mängd angett de olika författarnas språk- 

*) Flerestades äro exemplen ioke alls ordnade, ntan slungade om var- 
andra utan märkbar princip, t. ex. sidd. 84, 56—59, 130—182, 158-155, 289, 
241—245 o. 8. v. 



Digitized by 



Google 



202 Hjöberg: Anmälan« 

bruk. Jag har icke knnnat överallt kontrollera detta, men med 
ledning ar de samlingar ja^ äger^ har jag funnit att detta forf:8 p&^ 
st&ende ofta är oriktigt^ ock att hans excerpter äro gjorda bra myc- 
ket pä en höft. De äro sammanbl&sta i st. f* samlade^ ibland 
onödig mänga^ ibland for f&. I § 49 t. ex. är älsta exemplet fir&n 
Strandberg, ehuru foreteelsen (presensformer av 1 pers. plur. indi- 
kativ på -e) genomg&r hela 1800-talet ock särskilt är vanlig hos 
Tegnér. S. 189 säges konstruktionen av typ 3 (grön lund — den 
gröna lunden) vara synnerligen vanlig i vars. Dock anföras exem- 
pel blott från tre författare^ av vilka däremot den ene, Snoilsky^ 
hr släppa till fyra, medan Tegnér ock Strindberg lämnat blott ett 
var. Om man här skall hålla sig till forf:s ovan nämnda mening 
med exemplens fördelnings så är denna här missvisande. För öv- 
rigt borde förf. i hela denna paragraf i var typ skiljt mellan sing, 
ock plur. Typ 8 (den lund grön) t. ex. är utan tvivel hos Tegnér 
vanligare i plur. (fastän förf:s enda exempel är sing.): de visar långa, 
de fjädrar blå. S. 85 talas om former som sUin, dan, dar, ock 
ett enda exempel (från Heidensiam) anföres. Man gör här gärna 
det antagandet^ att denna ^'frihet'' är ny ock otänkbar i äldre 
poesi. Man borde därför upplysts om att detta bruk går mycket 
långt tillbaka ock är belagt redan hos den ålderdomligaste av de 
för&ttare boken citerar^ fru Lenngren (t. ex. i 'Jag har så hört 
sägas'). I § 43 kunde utom de uppräknade utur, utöver, uti, utav, 
u^^på medtagits tni, inunder. Till gengäld slösar förf. somligstädes 
onödigt med exempel, såsom sidd. 170 ock 172. 

Liksom excerptema äro gjorda utan strängare omsorgs är 
också deras rent språkliga analys alltför ofta felaktig eller ytlig. 
Tag t. ex. alla de på sidd. 105—108 hopade citaterna! Det ge- 
mensamma för dem alla säges vara, att '^intransitiver, som styra 
prepositionskasus, ock sådana som sakna all rektion, åtminstone i 
lorhandenvarande betydelse ock användning, kunna i poesi taga 
direkt objekt^. Bedan det första exemplet: 

de sälla dagar, 
hvars minne ömsom mig fortvifiar och behagar 

passar icke till denna re^el. Dess ''förhandenvarande betydelse 
ock användning^' tillhör blott det poetiska språkbruket, ock man 
kan alltså ej här jämföra med normalprosan. Det egendomliga i 
konstruktionen är, att värbet är användt faktitivt (= prosans ''kom- 
ma att förtvivla"), varigenom dess betydelse blir transitiv. Det 
borde således sammanställts med de i föregående avdelning be- 
rörda inkoativa värberna, vilkas genom exemplen belysta poetiska 
bruk just är &ktitivt. Nästa exempel däremot, ^längten ej en bättre 
vår", företer den av förf. anmärkta egenheten. Men af de följande 
talrika citatema hör en stor mängd under regeln om värbers fak- 
titiva användning. — Eller tag § 71, som talar om innehålls-acku- 
sativen. Härunder ha förts sådana konstruktioner som "fråga blom- 
man skaldens mening", vilket väl svårligen kan vara riktigt, ock 



Digitized by 



Google 



Mjöberg: AnmftlaTi. 90S 

^^snillets lekar växla nattens fester'^^ ånyo ett exempel p& faktitivt 
brak av ett intransitivt värb. Genom ren lapsus ha p& ett ock 
annat ställe exempel kommit in i oriktigt sammanhang, såsom ett 
från Bottiger s. 188. 

Dylika misstag i analyseii äro en följd av den redan an- 
märkta mekaniska upp&ttningen, som faster sig ensidigt vid for- 
men ock icke har nog sinne för betydelsesidan. Denna ensidighet 
är också anledningen till att synteserna blivit så knapphändiga^ 
där de icke alldeles uteblivit. Icke ens då jämförelser mellan olika 
egendomligheter självmant erbjuda sig^ har förf. fijort sådana. Åt- 
minstone borde en ock annan paralellhänvisning kunnat ske^ t. ex. 
mellan §§ 95 ock 148 m. fl. Det är ett ovanligt löst sammanhang 
mellan alla dessa paragrafer. Ock man känner sig besviken, då 
man strävat med genom dessa ändlösa trappor av exempel ock 
regler^ över att icke ha blivit förd upp till någon utsiktspunkt^ 
som kunde skänka en sammanfattande helbild. 

Bredvid dessa allmänna invändningar mot d:r Bergs betrak- 
telser över värsspråket bli mina detaljanmärkningar av mindre 
vikt. Jag kan dock icke alldeles utesluta ett litet uttryck av för- 
våning över förf:s styckevis något märkvärdiga terminologi. I § 
47 talas om värber på -sa ock -na, varmed förf. befinnes mena 
sådana som blåsa, skina o. s. v. Enligt vanlig lingvistisk upp- 
fattning hör 'S' ock -fl- i dessa ord till roten. I § 25 (s. 31) föres 
bägare till ord på -re. Skall man behöva upplysa om att ändeisen 
här är -are^ I § 24 upptages värbet blygas under l:sta konjuga- 
tionen. S. 318 talar förf. om sammansatt värb, men åsyftar tvd- 
ligen sammansatt tempos, s. 297 (exemplet från Molander) kallas 
ett predikativt attribut för subjekt^ ock termerna synkope och 
apokope användas minst sagt fördomsfritt. 

Av rena oriktigheter har- jag fast mig vid § 217^ där prosan 
säges kräva, ^^att tonlösa pronomina stå omedelbart efter värbet". 
Detta är sannt blott i det fall^ att pronomenet är objekt, ock icke 
ens då alltid. Man säger nämligen hellre: '^tidigt lärde fadren 
honom läsa'' än man sätter objektet närmast efter värbet. § 222 
ger i sin kategoriska form felaktigt besked om ''prosans naturliga 
ordföljd"^ i det förf. icke besinnat^ att emfasen även i prosan spe- 
lar en stor roll vid ordföljden. 

De tusentals exemplen har iag naturligtvis icke kunnat kon- 
trollera, varför det är en ren tilltällighet, att jag även här stött 
Så oegentligheter. Av dessa måste jag här framdraga en, emedan 
en genom felaktigt citat kommer att påbörda Rydberg en "frihet", 
som denne aldrig tillåtit sig. S. 161 anföres som exempel på 
snabb växling mellan presens ock preteritum från Rydberg: 
Jag följde skaran, som allvarsam 
och tigande kosan länkar. 

Rydberg har skrivit yo(;6r. Blott på ett ställe hos Rydberg före- 
kommer en något tvär växling av ifrågavarande slag^ nämligen i 



Digitized by 



Google 



204 Mjöberg: AnmMan. 

första strofen av Skogsr&et, men det är dock icke inom en sats- 
fogning. — Tryckfelen har förf. själv samlat i ett s&rskilt häfte, 
som dock icke medföljt hela upplagan. 

Slutligen vill jag blott tillägga^ att jag med min till största 
delen n^atiya anmälan af dr Brøgs gradualttvhandling icke Titt 
ha sagt^ att han borde anlagt alla de av mig framh&llna synpunk- 
terna på sitt vidlyftiga materiaL Jag har blott velat betona några 
av de principer, som enligt ibin mening från början böra bestäm- 
ma alla studier över diktspråket ock dess säregenheter. Det är 
naturligt^ att jag måste anse det som ett missgrepp, att dr Bera^ 
lag^ sina undersökningar så bredt med så ringa anspråk på grun^ 
li^et ock därmed i viss mån kommit att snedvrioa forskningen 
över dessa frågor. Det vore lyckligt, om hans avhandling icke 
kommer att för en tid kasta skugga över ämnet^ tv detta är i 
sanning intressant ock rikt nog för att länge locka till vetenskap- 
lig behandling. 

Göteborg, januari 1904. 

Josna MJöberff. 



Digitized by 



Google 



KüUHcruKuuueii Btiiuiiua latc mre lastnet, incraaae oen^ i kratt 

Avar röB MomDias rooLoei xxi, vt wöup zvu. 14 



Digitized by 



Google 



204 



Mjöberg: Anmülan. 

fikfiimrftft. mnn M ir aaakuakaaamm 



Vgl I 


Lata 


Nöt>gha 


(Bifria) 




KaUa 


Vgl n 


Lata 


Nöt>gha 


Bi^ia 




KaUa 


Ögl 


Lata 




Bi^ia 




KaUa 


Upl 


Lata . 










Bjårk, 


Lata 










SML 


Lata 




Bi|>ia 


TU mana 




Dal 


Lata 




Bi^ia 




KaUa 


Vml 


Lata 




Bipia 




KaUa 


Smal 


Lata 




Bi|>ia 






HåU, 


Lata 




Bi|>ia 




KaUa 


HELL 


Lata 




Bi|>ia 




KaUa 


MES 


Lata 




Bi|>ia 




Kalla 


Gotl 


(Lata)») 




Bi{>ia 




KaUa 


KS 


Lata 










Ek 


Lata 




Bi^ia 







Sighla- 
Sighiai 
Sighiaj 
[Sighia 
Sighia 
Sighla 
Sighla. 
Sighia I 
Sighia I 
Sighia j 
Sighia I 
Sighia! 

Sighia; 

(Sighla; 



») Parentesen betecknar, att subjektet tUl lnfinitiv( 
') Klammem betecknar, att infinitiven &r nnderföi 



Digitized by 



Google 



Undersökningar om konstruktionen ackusa- 
tiv med infinitiv i den äldre fornsvenskan. 

Materialet till denna afhandling har hämtats ur våra 
rent svenska skrifter från 13:de och förra hälften af 14:de 
århundradet. De undersökta lagarna äro utgifha af Collin 
och Schlyter: Västgötalagen, äldre och yngre (Vgl I och^ 
Vgl II), Östgötalagen (Ögl), Uplandslagen (Upl)y Bjärköa-* 
rätten {Bjärh\ Södennanna- {8ML\ Dala- (Da/.), Väst- 
manna- {VmT), Smålands- {Smål\ Hälsingelagen {Håls.\ 
Magnus Erikssons landslag (MELL) och stadslag (MES) — 
hvilka här ordnats med hänsyn till tiden for deras redaktion, 
emedan denna synpunkt för en syntaktisk undersökning har 
vida större betydelse än de olika handskriftemas ålder — 
samt Gotlandslagen (QotL). ^Um styrilsi kununga ok höf- 
pinga" (KS) är utgifven af Geete och Erikskrönikan (Ek) 
af Klemming. 

Inledning. 

För att en sammanställning af ackusativ och infinitiv 
skall få namnet ackusativ med infinitiv, fordras, att ackusa- 
liven skall vara subjekt till infinitiven som predikat. Härom 
är man i teorien allmänt ense; men då det gäller att med 
ledning af denna definition afgöra om de enskilda fallen, visa 
sig skiljaktigheter i uppfattningen. 

Konstruktionens ursprung har man funnit i ett objekts- 
förhållande, hvari så väl ackusativen som infinitiven stå till 
det föregående finita verbet. Den af det finita verbet styrda 
ackusativen drogs sedan i följd af en inre förskjutning i sats- 
begreppet till infinitiven såsom dess subjekt] och först sedan 
konstruktionen sålunda fått inre fasthet, inträdde den, i kraft 

AftKIT rÖB VOmDUK PILOLOOI ZZI, VT vöuo xvh. 14 



Digitized by 



Google 



206 Ghrimberg: Ack. m. inf. 

af analogiens lag, i en del spr&k af^en efter intransitiva 
verb *)•' 

Mera ingående undersökningar om denna konstruktion 
ha hittills gjorts beträffande latinet, gotiskan, fom- och me- 
delhögtyskan. I latinet kan den rikliga förekomsten af acku- 
sativ med infinitiv efter verba sentiendi, dicendi och volun- 
tatis, hvilka i det klassiska språket ej kunna förbindas med 
ensam objektsackusativ, fSrklaras däraf att en mängd sådana 
verb kunde ingå sistnämnda förbindelse i ett äldre språk- 
skede, såsom framgår af ålderdomliga språkrester. Konstruk- 
tionen ack. m. inf. efter dessa verb har alltså ursprungligen 
varit af samma natur som i det ålderdomliga familiam ne 
sieris peccarCj nämligen en mera yttre förening af ackusativ 
och infinitiv. När sedan dessa verba sentiendi, dicendi och 
voluntatis ej längre kunde förenas med sådana objekt som 
infinitivens subjektsackusativ, återstod ej annat än att föra 
denna tillsamman med infinitiven till ett helt för sig, som 
fick karakteren af en liten sats ^). 

Hvad beträffar den gotiska litteraturen, medför dess ka- 
rakter af ovanligt noggrann öfversättning svårigheter, då det 
gäller att afgöra, i hvilka fall hithörande konstruktioner äro 
äkta gotiska, och när vi ha att göra med slafviska efter- 
apningar af det grekiska originalet eller, som stundom synes 
vara fallet, af ett latinskt. En sådan undersökning har ut- 
förts af Apelt ^), som frånkänner ack. m. inf. medborgarrätt 
i gotiskan efter uttryck, hvilka detta språk i andra likartade 
exempel, där det grekiska originalet äfvenledes föregick med 
ack. m. inf., låter följas af andra konstruktioner. Sådana fall af 
ack. m. inf. i slafvisk anslutning till grekiskan förekomma efter 



>) Jfr Jolly^ Geschichte des InfinitiTS im Indogermanischen (8id.25S— 
262) och Brugmann und Delbrück, Gnmdriss der vergleichenden Gramma- 
tik der Indogermanischen Sprachen (IV sid. 471). 

^) Lindskog^ Zur erklärung der Accusatiy- mit Infinitiv-Gonstruction 
im Latein (Eranos I sid. 121—185). 

*) Germania 19 sid. 280—297. 



Digitized by 



Google 



Grimberg; Ack. m. inf. 207 

svasve och svaei (= grek. &öTé)j efter opersonliga uttryck: 
gop iatj azetiao ist^ gadoh ist o. d., efter galeikan^ efter sub- 
stantivet runa^ efter påta och du samt efter anai^udan^ bid- 
jan (i betydelsen 'beten') och giban. 

Det andra hufvudslaget ul^öres af sädana ack. m. inf.- 
konstruktioner, som man ej kan frånkänna medborgarrätt i 
gotiskan, enär de verb, af hvilka de bero, alltid åtfäljas af 
detta slags konstruktion, dä den grekiska texten företer sädan, 
och nära besläktade spräk i allmänhet visa motsvarigheter. 
Till denna grupp bör räknas ack. m. inf. efter följande för- 
nimmandets och tänkandets verb: harnjaUj mtafij och kanske 
äfven efter venjan o^gabrauan^ efter hugjan, gatauhjan^ domjan^ 
gadon\janj raknjan^ munan — efter följande yttrandets verb: 
qipanj efter det närstäende taiknjan^ samt efter ett viljandets 
verb: viljan. Hit bör ocksä, med hänsyn till betydelsen, räk- 
nas saihvan, som i gotiskan med följande ackusativ förenar 
en infinitiv, motsvarande grekiskt particip, en förbindelse, 
hvilken emellertid Apelt, efter Grimms exempel, ej vill er- 
känna som ack. m. inf. 

Slutligen återstä liknande konstruktioner efl»r haiian^ 
letan, fraletan, taujan, waurJyan och gamanujan. Dessa an- 
ser Apelt i likhet med Grimm ej för egentliga ack. m. inf.- 
konstruktioner, enär personen där alltid hör nära till hufvud- 
verbet såsom obj^t. 

I motsats till gotiskan ger tyskan tillfälle till en histo- 
risk undersökning af konstruktionen i fråga. Beträffimde 
fornhögtyskan^ hvars prosaiska litteratur till största delen an- 
sluter sig nära till latinska källor, har Apelt ') användt de 
mera originala språkliga minnesmärkena, framför allt Otfried, 
som probersten för konstruktionens indigenat Hos Otfried 
finnes förening af ack. och inf. endast efter följande verb: 
séhan^ håran och irkennan] sentan^ heizan och lazan\ bittan 

') Bemerkungen über den AccnsaüviiB cum Infinitivo im Althoch- 
deutschen und Mittelhochdeutschen (Gymnasiftlprogr. V^eimar 1875). 



Digitized by 



Google 



208 Grimberg: Ack. m. inf. 

och gilustit. I dessa fall hör ackusativen alltid till det finita 
verbet såsom dess objekt. Denna parallelism mellan ack. m. 
inf. och f&rbindelsen med ensam ackusativ består hela språk- 
utvecklingen igenom. Enstaka lärda försök att öhrerskrida 
dessa gränser ha gjorts i både fom-, medel- och nyhögtyskan, 
dels efter latinskt mönster, dels med analogiskt bruk af när- 
stående tyska verb, men de ha ej ledt till bestående resul- 
tat. Heyse-Lyons grammatik kännes ej vid någon särskild 
ack. m. inf.-konstruktion i modern tyska. 

Hvad de nordiska språken beträffar, lämna Nygaard och 
Lund i sina syntaktiska arbeten öfver fwrsk-islåndskan ^) en 
totalbild af vår konstruktions ffirekomst inom resp. språk- 
områden men inlåta sig ej på frågan om dess uppkomst och 
utveckling. Dock framhåller den senare, att uttryckssättet i 
fråga är vanligare i äldre litteratur än i yngre. Gränserna 
för konstruktionens användning äro i hufvudsak uppdragna 
redan i eddaspråket. Ack. m. inf. förekommer efter förnim- 
mandets^ tänkandets och sägandets verb, efter verb, som be- 
teckna vilja^ hön eller befallning samt efter lata. Efter en 
del af dessa verb, särskildt förnimmandets, är det stundom 
svårt, anmärker Lund, att uppdraga gränsen mellan verkliga 
ack. m. inf.-konstruktioner och den formelt likartade före- 
ningen af objektsackusativ med mera löst därtill fogad in- 
finitiv. ^ 

I danskan är konstruktionens utveckling angifven af 
Falk och Torp ^). Ackusativ och infinitiv äro förenade efter 
förnimmandets^ tänkandets^ sägandets och viljeyttringens verb 
i äldre danska, och konstruktionen brukas där mycket. Men 
efter Holbergs tid förekommer den såsom allmänt erkänd 
blott efter förnimmandets verb i fråga om omedelbar sinlig 
iakttagelse. Detta är dock icke egentlig ack. m. inf., ty acku- 



^) Nygaardy Eddasprogets syntax II: sid. 42 — i5. — Lund, Oldnorsk 
ordfojningslære sid. 878—884. 

*) Dansk-norskens syntax i historisk fremstilling sid. 200 f. 



Digitized by 



Google 



Orixnberg: Ack. m. inf. 209 

satiyen hör till det finita verbet såsom dess objekt. Den 
egentliga ack. m. inf.-konstruktionen förekommer sedan nämnda 
tid — midantagandes reflexivt — blott sporadiskt och är 
numera nästan ur bruk. 

Gå vi slutligen öfver till svenskan^ så finna vi i Sven- 
ska akademiens språklära under rubriken "Infinitiven"^), att 
i vår konstruktion infinitiven anges "såsom verbalt objekt, 
efter ett nominalt eller pronominalt objekt", båda beroende 
af det föregående transitiva verbet. Därpå anföras exempel 
efter verben se^ höra, trOj föregifva. "I detta konstruktions- 
sätt", heter det vidare, "kan det nominala eller pronominala 
objektet och infinitiven anses stå i st. f. Ätt med nominativ 
och finit modus". Härmed är förbindelsen i själfva verket 
karakteriserad som satsförkortning. Namnet ack. m. inf. före- 
kommer ej. I Svedboms satslära ^) behandlas företeelsen på 
afdelningen om förkortade bisatser och kallas "satsförkort- 
ning" och specielt "ackusativ med infinitiv". 

Yända vi oss till nyare grammatiska framställningar, 
finna vi äfven hos Sundén *) ack. m. inf. upptagen under 
rubriken satsförkortning *). Den uppges — på annat ställe *) 
— förekomma efter verb, som uttrycka förnimmande^ dock 
i fall af sinlig förnimmelse endast då fråga är om en 
omedelbar sådan, samt efter verb, som uttrycka mening 
och yttrande. — Brate öfverger i sin språklära (från 
1 898) ?) benämningen ack. m. inf. och fattar i hvarje före- 
ning af ack. och inf. efter ett finit verb infinitiven såsom 
objektivt predikativ. Han erinrar emellertid i förbigående 
om att objekt, bestämdt af en infinitiv som objektivt predi- 
kativ, stundom kallas ack. m. inf. — Denna åsikt öfsrerens- 



*) Sid. 290. 

*) utkast till satslära med hnfvudsakligt afseende p& svenska spr&ket 
(ISdS) sid. 77 f. 

*) Syensk språklära 5:te uppl. (18S5). 

*) Sid. 170. ») Sid. 209. •) Sid, 187 f. 



Digitized by 



Google 



210 Ghnmberg: Ack. m. inf. 

stämmer med den, som v. Eræmer 1897 framställde i sin af 
handling "Om predikativet" '). 



Lata 

förekommer i betydelsen låta, f&ranleda' oftast förenadt Imed 
en infinitiv utan att den person eller sak, till hvilken infini- 
tiven kan tänkas som pi'edikat, suljektsackusativenj år utsatt. 
Lata st&r till infinitiven i ett förhållande, som närmar sig 
de modala hjälpverbens. I de af Brate och Bugge anförda 
runversema i "Antiqvarisk tidskrift för Sverige" del X finna 
vi ett 70-tal fall af detta slag men däremot intet exempel 
på förening af ackusativ med infinitiv efter lata '). 

I litteraturen har jag funnit följande fall, där lata står 
tillsammans med en infinitiv, hvarmed subjektsackusativ icke 
är förenad: 

Vgl IK 3: oe uilia hyrhiu vighiæ letæ. Öfriga: Vgl I 
K 15 pr; Md 1: .§ 2 (II Dr 3); 1: § 3 (H Dr 3); Ib (H 
Dr 4); Ib (II Dr 4); Md 3 pr (H Dr 8); Ib; Ib (II Dr 8); 
Md 8 (n Dr 19); 11 (H Dr 22); S. 1; B. 1 pr. Ib; Ib; Ib; . 
Ib; B 1: § 1; 1: § 2; Ib; B 8; A. 4: § 2; 22 (II A 31); 
G 9: § 5 (n G 16); R 5 pr, 8 pr; Ib (H R 17); R 8: § 1 
(n R 18); 9 pr (n R 20); J 2: § 2 (H J 3); 3 pr; 6: § 1; 
13 pr (H J 27); Ib; J 13: § 1 (II J 28); 13: § 2; Ib (H 
J 29); Ib; J 14 (n J 33); Ib (H J 33); Ib (H J 33); J 
16 pr (H J 37); 19 (H J 44). — Vgl II: K. 36; Dr 19, 20, 
21, 22; G 12, 15, 16; R 16; Ib; R 17, 21; f 30, 52, 58; 
J 14 bis; 29; 44; Forn. 30; Ib; U. 22, 29; Add. 2: § 10. 
Ogl Kr 1; 7: § 2; 8 pr; 24: § 1; 25 pr, § 1; 30 pr; Ib; 
Kr ind. 31; 31 pr. Eps. 17; Ib. bis; 21 bis; 25 bis; Ib; Ib. 
bis; Dr 2: § 1, § 2; Vap. 6 pr.; 20: § 1; 23: § 1; Æ 17; 

*) Ped. tddskr. 1897 sid. 188 f. 

') 8& Tida ej i inakr. n:o 61 orden ^Lét Ingigæirr annan ræisa stæin 
at syni (sann) sina" fk öfversättas med: ^. Utt någon annan resa sten efter 
sina sOner*. Brate dfrersfttter: ^I. ISt resa en andra sien". 



Digitized by 



Google 



Gbimberg: Ack. m. inf. 211 

BS 12 pr, 15: § 4; Vins. 6: § 1; 7 pr; Ib; Ib; 7: § 3; R 
9 pr, B 30: § 1; 33; 44: § 1; - Upl Conf.; Kk 3; 4 pr, 6: § 5, 
§ 8; 11 pr, Kg 10: § 6; Æ 22 pr; Ib; Ib; Ib; Ib; Ib; Ib; 
Æ 23 pr, M 26; 47: § 1; Kp 1: § 2; fm 1: § 1; 9 pr, Ib; 
Ib; Ib; 9: § 3; - Bjårk. 9: § 2; 14: § 8; 38 pr; - 8ML Conf. 
(sid. 4); Kk. 1 pr, 5 pr; 10: § 2; Æ 7; J 2: § 1; B. 17: 
§ 2; Mh 8 pr; Ib; 23: § 1; fj. 12 pr, § 1, § 2; f.g 4: § 2; 
Add. 1: § 3; — Dal B. 35: § 2; 36; 39 pr, § 6; G 7; Ib; Ib; 
Ib; fj. 11; fg 3: § 2; — VnU. Kr. 3; 5: § 6; 10 pr; Æ 6: § 4; 
Æ 17 pr 7 gånger, 18: § 3; Mh. 21 pr 4 gånger; 30: § 1; 
Kp 1: § 2; 13: § 4; B 14: § 3; fg 3 (sid. 185); — Smal. Kr 
12 pr, — Hdls. Kk 3; 4; Æ 14 pr, Mh 11; 31 pr, Ib; W 11 
pr, — MELL; Kg 23: § 5, § 7; Æ 13; 21: § 1; B 17: § 3; 
29: § 4; fg 13 pr; Epe. 39 pr; Dr VI 8; 19; 31; Ib; 33; 
Ib; 38; 39; f.j 27; — MES Kg 20 pr, 20: § 11; 21; G 18 pr, 
Æ 10 pr, § 1; 11; B 21: § 5; 22: § 6; Kp 6: § 1; ind. 
25; 25 pr, 29: § 2; 32 pr; 33 pr; Ib; 33: § 5; 34: § 2; 
Sk. 1; 13 pr; 14; R 3 pr, 6; 7 pr, § 2; Ib; 7: § 3; 11; ind. 
21; 21: § 1; 22; Ib; 24: § 1; 25 pr, 28; Dr VI 6; Ib; Dr 
Vd 8: § 1; — GoU. 19: § 36; 20: § 15; 25 pr; 40; 47 pr, Ib; 
Hist. 2; 4 (sid. 98); Ib (sid. 99); 5 (sid. 100); 6 (sid. 104); 
Add. 5: § 1; Ib; — K8 25: 20, 21; 26: 3; 47: 25; 56: 26; 63: 
22; 65: 8; — Ek. 58, 59, 60, 61, 198, 278, 280, 358, 439, 
506, 510, 672, 678, 726, 768, 806, 808, 817, 949, 1074, 
1081, 1082, 1110, 1145, 1170, 1189, 1265, 1296, 1302, 
1340,- 1526, 1530, 1585, 1655, 1728, 2047, 2084, 2085, 
2450, 2499, 2500, 2534, 2567, 2595, 2635, 2706, 2795, 
2911, 2958, 3068, 3148, 3415, 3453, 3496, 3500, 3525, 
3537, 3628, 3734, 3858, 4190, 4198, 4213, 4226, 4236, 
4282, 4353, 4365, 4406, 4427. 

Infinitiven är i ojämförligen största antalet fall tran- 
sitiv. 

Blott i följande 38 fiiU af 352 har jag funnit intransitiva in- 
finitiver, hrilkas snbjekt kanna suppleras antingen nr det föregå- 



Digitized by 



Google 



212 Grimberg: Ack. m. inf. 



9 iö; oö pr; omij ü 2s: 9 i; d i/: ö z; 
11 pr; MELL B 17: § 3; MES Kg 21; 
1; Kp 29: § 2; Sk 1; R 3 pr; 6; 24: § 1; 
Ib; Hist. 6; Eh 1526, 1530, 1728, 2595, 



ende sammanhanget eller i form af ett allmänt, obestämdt pæti 
Vgl J K 15 pr; Bjärh. 9: § 2; 88 pr; SML J 2: § 1; B 17: § 2; 
FW B 14: § 3; J3aZ5. W 11 pr; MELL B 17: & 3; JfÆfif Kg 21; 

G 18 pr; Æ 10 pr; 10: § 1; Kp 29: * * " 

Go«. 19: 36; 25 pr; 47 pr; Ib; Hist. 
2635, 3148, 3734, 3858, 4198, 4213, 4236. 

När infinitiven är transitiv^ måste dess verksamhet tän- 
kas utgå från ett eller flera lefvande väsen, hvilka ej näm- 
naSy därför att vikten lagges på själfva verksamheten, under 
det de personer, hvilka såsom redskap utföra handlingen äro 
individuelt obestämda eller oviktiga samt alltså ej skarpt 
framträda for tanken ^). Ibland finnas dessa underförstådda 
handlande personer nämnda annorstädes i sammanhanget, så 
Vgl I Md 1: § 3, Vgl II t 30; Ögl Kr ind. 31, 8 pr. Vins 
6: § 1, Upl Kp 1: § 2; Vml Kr 5: § 6; Mh 21 pr; MELL 
B 29: § 4. — I andra fall te de sig mera obestämda och 
motsvaras af ett allmänt 'vederbörande' el. dyl. *). 

N&gOQ g&ng är infinitivens nnderforst&dda sabjekt ett all- 
mänt pæty t. ex. KS 25: 20. 

När åter den person, som utför handlingen, bestämdt 
framträder för författarens medvetande och tilldrager sig sär- 
skildt intresse, så namnes han ock. På detta sätt få vi för- 
ening mellan ackusativ och transitiv infinitiv efter lata. San- 
nolikast synes mig, att ackusativen först utsattes i fall, då 
den var personlig. Åtminstone är det faktiskt, att de under- 
förstådda ackusativema i de ofvannämnda runversema alla 
äro personliga: Hif och Hitu rista^ ræisa^ gera^ higga^ o. d. 

1) Trans. inf. och personlig ack. 

A) Lata + ack. + inf. 

Vgl I Md 8: lati tva nuen hæræ vittni (II Dr 19) — 
Likartade: A. 15, G. 8: § 1 ^). — Vgl II Præf: ok late 

') Om ordet annan i den anf. runinskriften n:o 61 f&r uppfattas 8& 
som jag föreslagit sid. 210 not 2, så ar detta ett typiskt exempel p& huru ett 
s&dant obestämdt redskap tankes af "författaren". 

') Se härom G. Gederschiöld, "Om s. k. subjektlösa satser i svenskan" 
(Nord. tidskr. 1895: sid. 854 f.). 

*) P& motsvarande ställe i Vgl II, G. 15, är ack. han utelämnad. 



Digitized by 



Google 



Ghrimberg: Ack. m. inf. 218 

pern swa laghum skipta. — Ögl ES 12: § 1: Nu hatuer han 
låtit tua suæria. — Likartade: ES 13 pr; Vins. 2; 6: § 1; 
Ib; Ib; R 26 pr. — Upl Æ 25: § 1: swa lati gup os skip- 
tæ arff (Vml Æ 20: § 1) — Likartadt: J. 1 pr — Bjärk. 
14: § 9: lati han hyupa hoter. — Dal. f g 15: § 1: oe lata 
pæn swæria. — Håls. Kg 11: § 1: gup lati os alla himtB- 
tikis napr faa — Æ. 16: § 1: swa lati gup oos skiftæ 
aarf. — K8 28: 14: lat han pæt nuep ræt ateffa — Likartadt: 
47: 19. — Ek 846: Ok hot sin broder thz forstå — Likartade: 
1270, 1882, 2219, 2353, 2371, 2563, 3491, 3604, 4276, 
4329. 

B) Ack. + lata + inf. 

Vgl I G. 9: § 5: pa skal tva mæn a pingi lata forfal 
bæræ (II G. 16) — Vgl II A 19: hanæ frip latæ flyæ — 
SML J 12: § 5: vtan pet wili • . . pem latit hawa sum . . — 
Vml Mh 21 pr: oc will æi syna mæn lata sea acomor — 
K8 57: 2: pe sin barn vilia lata nima dyghp. 

2) Trans. inf. och saklig ack. 

A) Lata + ack. + inf. 

Ek 148: honom lotho the dödin ouergaa.. 

B) Lata + inf. + ack. 

MELL Kg 29: ællæ skal Juin lætæ möta sit quitto bref 
Utvecklingen af ackusativ och intransitiv infinitiv efter 
lata kan ha försiggått under påverkan af förbindelser mellan 
lata och adjektivt predikativ, t. ex. Vgl I J> 5: § 2: j&a skal 
kono löstB latæ. Till sådana uttryck kmxde vara fogas ep- 
exegetiskt liksom at standee i följande exempel: Upl W 14: 
§ 3: ok latær quært j. skoghi at standæ^ Sedan kunde äfven 
andra intrans, infinitiver komma in. 

3) Intrans, inf. och personlig ack. 
A) Lata + ack. + inf. 

Vgl I R 7 pr: latæ pem uid væræ (II R 16) — Upl 
Kg 3: pa lati gup han længi liwæ (SML Kg 3) — Lik- 
nande: J. 23 — Bjårk. 4: later . . . sik eig no{gynæ — 11: § 6 



Digitized by 



Google 



214 Ghrimberg: Ack. m. inf. 

latær han han vndæn rymæ fyr. — Vml Kr 11: § 1: oc 
hiscopær lati sin præst pittfara. — Likartadt: J. 18. — Råls. 
J. 17: gup lati os sfca ii tcæryldin lifwa — MES Kg 20: 
§: 2 at han loot han hort fara. — Liknande: B 8 pr; Kp. 
8: § 1; R 7: § 2. — KS 69: 8: ok later sik aldrei sikran 
vara — Liknande 86: 6 — Ek 382: han loth sina men iha 
til sin koma. — Liknande 415, 802, 923, 926, 993, 1310, 
1911, 3089, 3262, 3464, 3883, 4084, 4328, 4498. 

B) Lata + inf. + ack. 

Dal. Kr 4: § 2: pa seal han læta fara præst sin *) — 
Ek*) 612: Konung Waldemar loot mot henne fara riddara 
ok stcena — Liknande 1283. 

C) Ack. + lata + inf. 

Vgl I Ot. 1: pa skal nuen sinæ kUæ faræ (II G. 1) — 
Vgl II Add: Wil nokor legho Mon sin i epe stdndæ latæ — 
Upl Præf : Hwat ok ær hin hepne læt affat wæræ — Lik- 
nande: J 18 pr. Kp 10: § 1 — MES Dr VI 6: tta skol 
man hona til radzstmfw lata koma — JES 53: 2: morpara . . 
ok ilgæmingsmæn ei lata liva *) — Ek 2238: at han toil 
idher lata forgaa — Liknande: 2485, 3216. 

4) Intrans, inf. och saklig ack. 

A) Lata + ack. + inf. 

Upl. Kk 12 pn præstær latær sik annæt mopæri væræ 
{Smal. Kr 9: § 2) — Liknande: W 10: § 2 — SML B 7 
pr: at han later com sit. . . til anx standa {Vml B 9 pr) 
— Liknande: SML B 8: § 4; FiwZ B 9: § 1 — MELI 
Egn. 30: pa læti landhoin half huus lijkugh vara — Lik- 
nande: f g 25. — MES Kp ind. 25: Um nokor later toUn 
löpa falt. — Liknande: Kp 21 pr; Sk 10 — Ek 284: ok 



*) Motoyarande stftlle i Vml se nfist f5reg. afd. 

') Den poetiska fonnen har i detta liksom i flera ftM inverkat p& ord- 
st&llningen. 

') Det latinska originalet, Angusiinns, kar: "parricidas et pejerantes 
Tiyere non sinere**. 



Digitized by 



Google 



Ghrimberg: Ack. m. inf. 215 

lofhe sith gotz sik (ho ränta — Liknande: 1311, 1881, 1912, 
2572, 2981, 3128, 3603, 3985, 4325. 

B) Lata + inf. + ack. 

ögl B 8 pr: oÄ; lata til sin rinna uatnit — Liknande: 
Ib — Bjärk. 20: § 2: Lata skiparar slippæ sik tugh (MES 
Sk 17 pr) — Liknande 38: § 3 — MES Dr V^ 8: § 1: lata 
sik slippa aff handum timber — KS 66: 25: Latum alla 
stapi synas tekn — Ek 2850: A(h gud läte wara (hz ey 
okämpt. — Liknande: 3026, 3446. 

C) Ack. + lata + inf. 

Vgl J K 20: § 1: ^ skal præstins tiundæ lætæ c^ftær 
standæ allom (II K 44) — Liknande: A 21: § 1 (II A 30) 
— Bjårk. 38: § 1: HwUikin viin later dyra löpm — VnU 
Kp 13: § 2: sina hæsta i hundæri lata rinna — Likartadt: 
^g 17: § 5 — Håls. Kk 5: § 1: swa mykit skal han latæ 
dtftir sik wæræ — MELL B 13: § 3: æt han sæp sina kster 
vte standa — B 13: § 4: pet læta vie standa — MES Ep 
Si: § 1: ok alt a ... pundara lata koma — Liknande: Sk 
19 — m 135: thera skiöUa loto the ther skina. — Lik- 
nande 552. 

Utelämnande af infinitiv efter lata har jag funnit i trä 
faU: 

Upl Kk 12 pr: Nu latær præstær sik mopæri ham æn 
bondæ. — Smdl. Kr 9: § 2: Nw later præster sæ kamære 
hondæ æn ham. 

Statistisk ofversiki. 
Frekvensen af ack. med inf. efter lata i förhällande till 
samtliga fall af infinitivkonstraktion efter detta verb är i 
Vgl I % mot 51, i Vgl II 9 mot 55, i ögl 9 mot 46, i Upl 
9 mot 33, i Bjårk. 6 mot 9, i SUL 4 mot 19, i Dal. 2 mot 
12, i Vnd 8 mot 29, i Smal. 1 mot 2, i Håls. 4 mot 11, i 
MELL 5 mot 22, i MES 12 mot 50, i Gotl. O mot 13 
KS 7 mot 14, i Ek 47 mot 117. 



Digitized by 



Google 



216 Grimberg: Ack. m. inf. 

Nöt>8rha. 

Detta verb står ganska nära lata^ hvilket äfvenledes kan 
itnses som ett viljeyttringens verb. Jag har funnit det för- 
enadt med ackusativ och infinitiv i följande exempel: 

Vgl I K 20: § 3: Eight ma landboæ noghæ at söehuß 
or kirJdu hy (II K 45). 

Hur föreningen af ackusativ och infinitiv har uppstått^ 
framgår af följande exempel: 

Vgl JI Dr 41: æUer noghær han til mep nokrom valj^ 
tuerkum sva at han later vp . . . 

Infinitiven, som ursprungligen har nominal karakter, har 
kunnat träda i stället för ett af til styrdt nominalt ord, och 
sedan har propositionen bortfallit framför infinitivmärket at. 

Den passiva motsvarigheten till ofvanstående exempel 
har jag funnit i KS: 

92: 5: py at opta pri/ni hærmæn . . . nöpgas . . . döa 



Bit)ia. 

Detta verb står på öfvergången mellan viljeyttringens 
och sägandets. Förening af ackusativ och infinitiv efter det- 
samma har jag funnit i följande satser: 

Vgl II K ind. 34: Um bither bande hiscup alia innan 
sokna sik — ögl Kr 21 bis: ok hipia Jian r ætta sik — VaJ). 
6: § 6: ok bipær han dylia — ES 15: § 5: ok hipia han sea 
hemtds ep at sik — Yins. 6: § 1: oA; hipi sik sua gudhhialpa 
— R 12: § 2: ok hipia håna fa sik mals man — B 5: § 2: 
Nu hipia per hæræps höfpinga almænningx uægh uånda — 
B 8: § 3: ok hipia han hygia mæp sik — B 33: ok hipi han 
sipan pöm pær up taka — SML Kk 5 pr: hipiæ han kirkiu 
fcighiæ — B 33: § 1: Biper man annæn fæ sinu hiælpa — 
J)g 4: § 1: Siper maper annæn ping stæmnæ. — Dal. B 42: 
00 hipi han græwa wt — Vml J>g 23: § 1: hippær han giora 
op sak — Smal. Kr 5: § 3: oc kirkiu drootnæ hithiæ raath 



Digitized by 



Google 



Ghrimberg: Aok. m. inf. 217 

a klocku læggiæ — Hdls. Mh 4 pr: at the ey badho han vp- 
kliwå — MELL Kg 31: t;t bipium os sua gup hiælpæ — Lik- 
artade: f^g 1; fg 32: § 1; Dr Vj) 2; ME8 Kg 1: § 1; 15: 
§ 1; Dr Vt 2 pr — MELL B 33: § 2: Biper man annan fæ 
sino hiælpa (MES B 17: § 1) — MES Kg 20: § 1: Bidher 
ok gesten göra (het — GoÜ. Hist. 2: pa en gutar hann til 
hapu at fara — Ek 740: The badho han sik /angin giffua 

— 817: ok baad sina hulla tienisto men ... sin örss forteh- 
kia — 820, 2354: ok badh them alla tu redho wara — 1076: 
Ok badh the herrana tu sik fara — 1590: Ok badh sina sålla 
heela liffua — 1841: badh han om jwlin wara mz sik — 
2074: Ok bad en biscop tala sin ord — 2288: Ok biid han 
hiit tu mik gaa. Liknande 3673. — 2484: ok badh han redha 
sik (her til — 2879: baåJi han widh älwin möta sik — 3569: 
Ok badh them fara i gudz fridh — 4026: Ok badh sin son 

fara til landa — 4402: Ok badh han göra sin scriptamall. 

Stundom är ackusativen underförstådd. I följande satser 
är den lätt att utfylla ur det föregående: 

Vgl I K 15: § 3: bipær (sc. biscup) ola sik (H K 34) 

— ögl Ot 14: § 1: ok bipia (se. bondan) atær lösa kunu hans 

— Ib: ok bipia (se. håna) bondan attær lösa — Æ 10: § 2: 
ok bipær (se. bropær) iamka uip sik {MELL Æ 12) — R 
10: bipær ok (F. add. han) bota uipær sik — ME8 G. 7: § 6: 
bidhia sik swa (se. gup) hielpa — Gotl. 26: § 2: oe bipia 
(so. man) soyp senn hepta — 39: oe bipia (se. han) orp sin 
atr taka — Ek 1790: för än (he ... badho (sc. pern) sik 
giffua. 

I följande uttryck är en ackusativ annan underförstådd 
som objekt till bap: SML Mh 24: § 1: Witis manne at han 
dræpæ bap æller böp. 

I följande fall är den underförstådda ackusativen af 
samma art som den vi ofta funnit underförstådd efter lata: 
något allmänt och obestämdt, motsvarande vårt 'någon', 'veder- 
börande'; MELL Egn. 32: ok bipia bondan æll^B hu^runa 



Digitized by 



Google 



218 Grimberg: Ack* m. inf. 

äter lösa (ME8 J. 16 pr) — ME8 R. ind. 6: vtan hidher 
læsa stadsins book fore sik — R 6: Likartadt — Eps. ind. 22: 
Um man bidher annan man dræpa eller andra gærning • . • 
göra (2 fall) ^) — JEfc 64: ther badh han sik i leggia — 
Tjiknande: 1197. — 3799: ok badh sik kalla herra kmoU 

I ty& af de hithörande af Brate och Bagge anförda mnver- 
sema är acknsativen nnderförst&dd. I n:o 89 är den lätt att sopp- 
lera nr det föregående: st<Bin higgg Esbem^ standa at vitum om 
(bo. stæin) meä runum. I n:o 21 är denna acknsativ allmän och 
obestämd: Hakon bad rista. I n:o 36 däremot torde acknsativen 

ha varit nteatt: bad standa hid [stæin pingstajdi [é meä] 

old U[fir]. 

Enklare konstruktioner efter bidhia^ ur hyilka förbin- 
delsen mellan ackusativ och infinitiv kan ha framgått, äro 
dels ensamt objekt, dels objekt förenadt med ett nominalt ord, 
som ''styres" af iü eller annan preposition, t. ex. Vgl I j> 8 
pr. pa skal bonde til takæ bipiæ man — Ogl B 39: § 1: in 
a han sum han bap i borghanina. 

På grund af sin ställning mellan viljeyttringens och sä- 
gandets verb kan bidhia ha påverkats äfven af konstruktio- 
nen ack. m. inf. vid sistnämnda grupp af verb. 

Huruvida den indirekta formen för det gamla edsfor- 
muläret: bidhia sær {sik) sva gup höll Qiollan\ som förekom- 
mer pä en mängd ställen i lagame ^), ursprungligen är denna, 
eller om en infinitiv vara får anses utelämnad, kan jag ej 
afgöra. 

^^sats efter bidhia har jag funnit i följande exempel: 

Upl. Conf. ok fore py bap os mæp möghlikum bezlum 



^) Texten tyder p&, att annan man bör fattas som objekt till dræpa 
hellre än som subjekt till dræpa och g<ira. 

>) I Vgl p& följande stållen: I K 12: § 2 (H £ 26); Md 1: § 8 (H Br B); 
8: § 1; 8. 1; G. 7 (H G. 14); 9: § 6 (H G. 16); 9: § 6; 9: § 7; B 5 pr, 8 pr, 
Ib; (n B 17); 9 pr (H B 20); Ib; J. 2: § 1 (H J. 2); 2: § 2 (n J 8); 7 pr 
(U J 16); 15 pr (H J. 34); 16: § 1 (H J. 86); J 14 (H J 48); 17 (H T^ 62) 
- n K 4; 16; 29; VS 12; Dr 19; B 17; J 11; Add. 11 pr; 11: § 6; 11: § 9 
12: § 1; Ib. 



Digitized by 



Google 



Qrunberg: Ack. m. inf. 219 

off aldræ peræ hcUtcm. sum fyrræ næmpdir €eru. at wir . . . 
sUpapum hot — Likartadt: 8ML Conf. 

Här är hidhia så långt skildt firån det hvarom bedjee, 
att et at behöfves för att ange, när det senare vidtager. Den 
latinska texten har på motsvarande ställe postulauit ut ... 
dignaremur. 

Liksom i detta exempel har hidhia ackusativ-objekt äfven 
i följande tre: 

Qotl. 1: Oc hann par hipia pet hann unni os ar — Wc 
323: hwy man mik thz hipær at iak skal giha mik then last 
— Likartadt 1264. 

I följande exempel är ett ackusativ-objekt underförstädt, 
som är identiskt med ansatsens subjekt: 

Ek 1934: ok hadho at gud skulle . . . sända han ioel tu 
landa hem — Likartade 2241 och 2513. 

Att ansats föredragits framför infinitiv i de senaste fem 
fallen beror sannolikt på metriska skäl. 

I följande uttryck har hidhia betydelsen af 'önska' (en 
bön till högre makter). Åfven här torde metriska förhållan- 
den ha orsakat, att a^satsen valdes. Ett annat skäl kan vara 
meningens starka eftertryck ^): 

Ek 4088: tha hadho the^ at the skullo hertogens men see. 

I följande mening är ett at underförstådt i objekts- 
satsen: 

ögl Kr 21: nu hipær iak han hitte mik ok rætte sik. 

Ek med sitt lifliga och målande uttryckssätt använder 
äfven direkt at^f öring efter hidhia: 

426: Tha hadh hon drotningen i hymmerik giff mik lykko 
mz honom ok honom mz mik — 2402: Een tidh hertogh Erik 
hadh konungen then tiid han war gladh gathin i mik ward- 
hergh läth (hz ware mik fulwål räth. 

Uttrycken äro båda sådana, att direkt anföring blir det 
naturliga uttryckssättet. 

*) Se om denna sak mera i lorts. 



Digitized by 



Google 



220 Ghrimberg: Ack. m. inf. 

Statistisk öfversikt. 
Antalet fall af ackusativ med infinitiv efter bifiia är i 
Vgl II I, i ögl 9, i SML 3, i hvardera af Dal., Vmh, 
Smal, Håls. 1, i MELL 5, i MES 5, i Qotl. 1, i Ek 15. 
Blott infinitiv med underförstådd ackusativ finnes i Vgl I i 1 
fall, i Vgl II i 1, i ögl i 4, i SML i 1, i MELL i 2, i 
MES i 6, i Ootl i 2 och i JBÆ i 4. -insats (med utsatt 
eller underförstådd konjunktion) har jag påträfiat i 1 fall i 
hvardera af ögl, SML och QoÜ. samt \ Ek \ % fall, direkt 
anföring i Ek i 2 fall. 

En passiv motsvarighet till föreningen af ackusativ och 
infinitiv efter hipia har jag funnit i SML Kk 5 pr: Bepes 
biseuper kirkiu at wighiæ. 

Den förening af ackusativ och infinitiv, som uppstått 
efter verb sådana som lata, nöpgha och bipia, kan ej be- 
tecknas som satsförkortning; men för namnet ackusativ med 
infinitiv gör denna förbindelse skäl, om nämligen detta slags 
konstruktion skall anses förefintlig, så ofta ett förhällande af 
subjekt och predikat äger rum mellan ackusativen och in- 
finitiven. 

Til mana (= uppmana) 
står nära bipia. Det åtföljes af ackusativ, förenad med in- 
finitiv, i följande uttryck: 

SML Kk 10: § 2: ^a lati biseuper han til mana r æt goræ. 

Kalla* 
För att förklara uppkomsten af konstruktionen ackusa- 
tiv med infinitiv efter detta verb, t. ex. Vgl IB 9: ok kal- 
lær han banæ væræ, synes man mig böra gå tillbaka till 
enklare konstruktioner med ett substantiv som objekt och ett 
annat som objektivt predikativ, sådana som följande i den 
ålderdomliga R i P^Z I: R 5 pr: Kallar mapær man bykkiu- 



Digitized by 



Google 



Ghrimberg: Ack. m. inf. 221 

kiuap (II R 6) — R 5 § 1: KalUßr mapmr annæn frtOs- 
givæ (n R 7; ind. 7) — R 5: § 5: k(ül€f^ kono hoHutu (II R 9). 

Orden byiMuhuælpj frætsgivæ^ hartutu äro här objektiva 
predikativ: bestämningar, som medels det af dem närmare 
bestämda verbet kaUær tilläggas respektiva ackusativ- 
objekt »). 

I de tre sist anförda exemplen har kalla sin nuvarande 
betydelse 'kalla, benämna, ge namn af; när det konstrueras 
med ack* m. in£, motsvaras det af nysvenskt 'säga'. Den 
ursprungliga betydelsen af kalla anses vara 'ropa' *), som nära 
sammanhänger med det nysvenska 'kalla till sig, kalla bort' 
(isynnerhet om Gud) samt de numera alderdomliga 'kalla pä' 
och 'äkalla'. I v&ra tre exempel ur R skönjes ännu den 
ursprungliga betydelsen af kaua '). Uttrycket KaiUær mapaer 
man bykkiuhuælp har nämligen uppstått genom förening af 
tvä satser: kalUer tnapær man = ropar någon på en annan 
•f kallær mapær bykkiuhtuelp = ropar någon (ordet) hundvalp. 
Än tydligare framträder den ursprungliga betydelsen 'ropa' 
i följande uttryck: ögl B 38: Nu kalla man annan okuæpins 
orp {MES R 31 pr *)) kallar niping. ælla pitrf. ælla fostra 
(4 ex.) — Vgl II B, 8: at pu collar mik vquæpins orp oc 
fymær orp — T^/ J R 5 pr bis: at pu kallæpe mik vkuæ- 
pins orp (II R 6, ind. 6) — R 5: § 2: at pu kallæpe mik 
vkvapins orp. ok fimær orp (2 ex.) — ögl B ind. 88: Ym 

^) Definitionen &r giften i anslutning till hvad B. y. Kræmer i af- 
handlingen "Om predikativet^, Ped. tidekr. 1S96 sid. 488 ooh 447, anftrt nt- 
Ofrer hvad den i Sandéns spr&klSra förekommande definitionen ger vid han- 
den. Denna ftillstfindigare form har definitionen äfven i Brates spr&kl&ra. 

>) Yølnndarkviåa 28: Snemma kallaSi aeggr annan, bropir a bropur: 
"Oongom baug sia!" 

•) Om i Vgl I K 9: i 2: kalltar preaieir bondi tende orden bondi iendi 
bOra fikttas som direkt anföring, s& sknlle vi har ooks& ha ett exempel p& 
den nrspningliga betydelsen, ehnra mildrad till ^sftga\ Jfr sid. 229 not. 8. 

*) OkuéBPins orP år hftr, liksom i det bland våra dagars skolpojkar 
vanliga: ''Han kalla mej för öknamn^ en blott rubrik, genom hvilken ett 
konkret okvådinsord lyser igenom, åfven om det framträder mera obeståmdt 
för den talande. 

ÅBOT rÖB VOBOUK fOLOLOOI ZZI« »T VÖL» XVn 15 



Digitized by 



Google 



222 Grimberg: Ack. m. inf. 

æn man kallar kunu fordæpu. alla man kalla annan ohuæ- 

pis orp (2 ex.) *). 

Den nrspranf^liga betydeUen 'ropa' har kalla tydligt kvar i 
följande uttryck, där oqwæpins arpum är en instramental dativ: 
Bjårk. 21 pr: oe kaXlter mapo^r man oqwæpins orpum och MES 
B 81: § 2: Kallar ok annan man — eth aff (hæssom fornæmpdhum 
nampnum. 

Betydelsen 'kalla, benämna, ge namn af i det anförda: 
Kallær mapær man bykkiuhtuelp synes alltså ha uppkommit 
genom förening af två objekt, ursprungligen hvart för sig 
hänförda till kalla i betydelsen 'ropa'. Det senare objektet 
förbindes nu såsom predikativ med det förra, och förbindelsen 
möjliggöres genom att kalla får betydelsen 'kalla, benämna, 
ge namn af. Denna konstruktion synes mig vara ett nöd- 
vändigt stadium på vägen mot konstruktionen ackusativmed 
infinitiv. 

Likartade fall äro: ögl B 38; Håh. Mh. 7 pr (4 ex.); 
Ib. samt med underförstådt obj. Hals. Ep. 4. 

Anm. Betydelsen 'kalla^ benämna^ ge namn af kan i som- 
liga uttryck alldeles bortskymma betydelsen 'ropa'. S& Vgl I: B 
5: pæt kallær suartæ slagh (II Fr. 9). 

Likartade exempel p& juridiska termer s&som predikativ: 
Vgl I A 14: § 1: danæ ærf, J 3: § 2: væggiær kSp (II J 7), J 18: 
§ 4: holmsköp [4cpt] (II J 32); Vgl II Orb 1: § 4: bræpæ vitni; 
ögl Kr 15: § 1: skipta brut; Va^). 23 pr; ES 3: § 1; Vins 8 pr; 
B 9: § 4; 29; Hals, Æ 6: § 1: ivtskutø stool; Æ 9: § 1; 10: § 1. 

Antagandet att konstruktionen kalla med ett nominalt 
ord som objekt och ett annat som objektivt predikativ är ur- 
sprungligare än ackusativ med infinitiv efter samma verb, 
vinner stöd genom jämförelse med den isländska litteraturen. 
I Eddasångerna förekommer af de båda konstruktionerna en- 
dast den förra '). Först i trettonde århundradet torde de ar- 

*) En likartad förening af inre ooh yttre objekt möter oss i Vgl I 
B 6: Banir maPier man handran (i Vgl n p& motsvarande ställen ftr objek- 
tet handran ntelfimnadt), "& li En maPter krtevær man skuld (i Vgl n är 
pä motsvarande ställen ack. man ntbytt mot af mannt). 

') I det prosaiska slntstycket tiU Helg. Hand. II förekommer verbet 
visserligen i betydelsen ^säga, berätta* efterföljdt af a^-sats: Hélgi oc Sigrun 



Digitized by 



Google 



Grimberg: Ack. m. inf. 228 

beten vara affattade, där kaUa först uppträder utyidgadt med 
ackusativ med infinitiy eller följdt af aZ-satB ^). 

AUt nog. I och med föreningen af objekt och objektivt 
predikativ efter kaUa synes mig den yttre ram vara gifven, 
som efter hand vidgas ut att omfatta äfven konstruktionen 
ackusativ med infinitiv. Ett steg pä vägen betecknar dä föl- 
jande exempel: 

Vgl I f> 19: § 1: Vil hin han (ack.) pivfhOUe (II ^ 55). 

Konstruktionens form är här densamma: hdlla förenande 
nominalt ord som objekt med ett annat som objektivt pre- 
dikativ. Granskar man emellertid närmare det inre förhäl- 
landet mellan predikat och predikativ, befinnes detta nu i 
viss män olikartadt mot i exemplet ur R, beroende pä olika 
karakter hos de bada predikativen hykkiuhuælp och piuf. 
Det förra möter oss i den flock, som behandlar '^ukvæpinsorp^ 
och yirmer orp^^ hänföres där under den förra benänmingen 
och straffas som sädant ^). Det är alltsä ett rent skällsord, 
som af lagen anföres i just samma form, hvari det af en 
person brukats mot en annan: "Bykkiuhuælper ^iu? — Pre- 
dikativet pitif äter, som förekommer i |», alltsä i helt annat 
sammanhang, visar därigenom, att det ej i lagen fattas som 
nägot slags okvädinsord^ slungadt en annan "rakt i synen**. 
Af textens lydelse i dess helhet framgår, att här är fråga 
om anklagelse på tinget för stöld '). Nu ligger alltså ej vik- 
ten pä det objektiva predikativets egendomliga form, den 

er callat at vert endrborin. Men detta styoke röjer genom sitt innehAll 8& 
tydligt som möjligt, att det skrifvite betydligt senare, ftn nfir sj&lf^a s&ngen 
a&ttadee. 

*) Fritsner anför exempel p& ack. m. inf. nr Frostatingelagen, Olafs saga 
hins helga, Konnngssknggsji. Som exempel p& ansats anför han st&Uen ur 
Frostatingslagen, Fagrskinna, Saga Ölafs konungs hins helga, Laxdæla saga. 

*) "K, m. m. b. har ter. Pat sighir. han pu koP han. lak shyrshutæ 
Py at fu kallæPe mik vkuapina orP. pat ær sextanårtogha sak i hvan la^, 

') "py ^^^^ ^*^ ^aA<^ ^ aldra köpa at han skal orPiuua gara um 
al köp. Vil hin han pitrf kalla Pa skal uin vittna ok Per tver såman 
fnap tylptar ePe. at iak köpti grip Ptenna ...yOkPy uali iak eigh sak Perre. 
Pu giuar mar. 



Digitized by 



Google 



224 Orimberg: Ack. m. int. 

form^ i hvilken det, såsom i förra exemplet, begagnades som 
tilltal. Hufvudsaken ar i stället innehållet: den ene beskyl- 
ler dm andre för stöld, säger, att denne stulit vid visst till- 
fälle. Meiungen skulle på nysvenska kunna återges: ''an- 
klagar han honom för tjufnad". 

I ordet pivif ligger ur innehållssynpunkt mera än i 
bykkiuhuælp. Det senare anger en blott egenskap, det förra 
antyder en föregående handling, som tankes utgå från objek- 
tet till kallæy ordet han. Detta visar redan ansatser att lös- 
göra sig från det fullständiga beroendet af kallæ för att i 
någon mån anta karakteren af handlande subjekt till det 
verbalb^repp, som ligger potentielt i substantivet piuf: en 
inre förské^tning har börjat i satsbegreppet *). 

Likartade med det anförda exemplet ur |> i Vgl I äro 
äfven andra ställen i samma balk: 

J> 16: a hand hanum ær (nom.) han (ack.) piuf kdllter 
(II J» 51) — {> 6 pn pa kallar bonde han fn'uf sm. 

Sammanställningen piuf sin visar, att detta predikativ 
ej kan afse att oförändradt återge ett bondens yttrande till 
eller om den misstänkte, utan är uttryckets innebörd, omsatt 
i modem svenska: 'då förklarar bonden inför granname '), 
att det är denne person, som stulit från honom'. 

Andra exempel p& predikativ med potentielt verbal karakter. 
Vgl II J. 13: ten lænaer maper caUter sik banSæ ') — Add. 2: § 



^) Hvad Bom i det föreg&ende sagts om predikativet bykkiuhuailp gal- 
ler om de b&da i samma flock befintliga fralsgivæ och hartutu, ebiira det 
senarei om man fr&nser sammanhanget, d&r äfven detta betecknas som blott 
okv&dinsord, kan intaga en ställning, s&dan jag ofvan tillmätt ordet Piuf. 

Å andra sidan kunde ordet ^tt^ naturligtvis användas s&som blott 
okvädinsord och är som s&dant rubriceradt i Ögl B 88, som anförts ofvan 
sid. 222. 

>} Fullständigare: øyn« Jianum (bimdæ) ramsak Pa dragher han (den 
vägrande) pinfaku a sik. Pa skal skirskuta firi grawmm at nu ær ranmak 
sund, pa kallær bonde han piuf sin. py at han stmdi ranssak. 

*) Det är ej sannolikt, att detta uttryck bör anses ha infinitiven vara 
gemensam med det fö^'ande koordinerade ledet: oe banéte kallar han landen 
rara. 



Digitized by 



Google 



Grimberg: Ack. xn. inf. 226 

13: Kdtlær maper annan prd ^) — Ib.: hin sum (bc. han) prd 
callæpi ') — ögl Dr 14: § 5: nu kallar annar (se. han) hrytia ok 
annar bolaxs man (2 ex.) — Dr 18: § 2: ^w kallar annar (se. han) 
uffhurmagha — Q 5: § 1: annar kallar (se. barn) fæsta kunu barn 
— Æ 8 pr: pa aghu egh fraendær han frillu bropur kalla — Æ 
8: § 1: Nu kallar annar (se. barn) brutals barn ok annar egh — Æ 
ind. 25: Um æn man kalla pæn annopughan sum löstaer ær. 

Likartade äro äfyen följande exempel med nnderforat&dd 
acknsativ iorp som objekt till k(üla: 

ögl ES 19 pr: annar kailar fang ok annar fæprini (2 ex.) — 
ES 19: ^ 1 : hin — sum fånga fæprini källa 
samt följande med ett allmänt pæt som nnderförstfidt obj^t: 

Vgl i Vs 1: § \i kallæ bapi uapa^). 

De anförda predikativen äro ej blotta namn (såsom de sid. 
222 anförda) utan kunna betecknas som rubriker för Hela kapitel 
rattsliga kons^venser af det förh&llande, som predikativen betecxna. 

Den forskjatning i satsbegreppet, som börjat i de senast 
anförda exemplen därigenom, att predikativen fatt en poten- 
tielt verbal karakter och ackusativobjektet till kalla börjat 
lösgöras frän detta samt dragas närmare till predikativet 
såsom ett slags handlande subjekt — denna förskjutning 
har gått ett steg längre i följande exempel, i hvilket 
predikativet är ett adjektiv: Vgl I K 14: % A: kaUær 
bandi han forfallalösan (II K 29): 'säger bonden, att han 
ej haft laga förfall* och följande båda uttryck, där pre- 
dikativen utgöras af particip: Vgl / K 12: § 2: kalla 
eigh f rip brutin: 'säga, att friden ej är bruten' — ögl G. 
7: § 2: atmar kallar (se. pæt: man eller hustru) uight ^) 



*) Jfr not 1 föreg. sida. 

*) ViU man ej tänka sig ett objekt som nnderförstådt, 8& f&r callaPi 
betydelsen 'ropade\ 

') Objektet fiat fir suppleras or det föreg&ende: Vardær maPter hug- 
gin, 4. houod ...k, 6. u. 

*) Hnfvndbandskriften till motsvarande del af Vgl II har p& paraUel- 
st&llet tül døtta exempel tUlagd infinitiven vær€B, Hvad betrfiilar det när- 
mast föregående exemplet (Vgl I K 12: 8 2) har samma handskrift af Vgl 
II p& motsvarande stfiUe i texten konstruktion utan V€Bra. Först en senare 
handskrift M^ fr&n slutet af 16:de århundradet, tillägger denna infinitiv i 
texten. Men i rubriken till ifrågavarande fiook har Vgl II VéeYæ tiUagdt. 
Hen en möjlighet är, att rubriceringen är yngre än själfva texten. 



Digitized by 



Google 



226 Grimberg: Ack. m. inf. 

— Æ ind. 25: Um æn man kalla ptm annöpughan sum 
lostær ær^). 

Här ha predikativen alltså delvis antagit den verbala 
karakter J som låg potentielt i sådana suhstantiv som piuf m. fl. 

Nära konstruktionen ackusativ med infinitiv star äfven 
följande exempel, där verbet kaUa kommer nära betydelsen 
'säga': 

Vgl I J> 6 pr: en kaUar sik eigh pivf — Vgl II 
Forn. 22: cäUar annar. (se. skapa) aker las. oc annar minnæ 

— Ib.: pen minnæ collar — Ib.: collar annar meræ æn 
aker las. 

Äfven i de tvä sista exemplen är en ackusativ skapæ 
underförstådd. 

Den tyngd i ordförbindelsen, som negationen i det första 
af dessa fyra exempel förorsakar, därigenom att den hör till 
predikativet pit^f ensamt, visar, att betydelsen 'säga' i själfva 
verket är den starkare, och att exemplet står nära konstruk- 
tionen ackusativ med infinitiv. 

Yi ha nu hunnit till den punkt, där i stället för det 
objektiva predikativet af nominal natur träder ett sådant af. 
hlandadt nominal och verbal karakter: en infinitiv med no- 
minal fyllnad (substantiv, adjektiv, particip eller pronomen). 
Det närmaste steget synes mig då ha varit anslutning till 
den konstruktion, där predikativet var ett particip (exempel 
se nedan!), till hvilket infinitiven vara fogas. Därmed införes 
egentligen ej något nytt moment i uttrycket; det är blott ett 
gifvet förhållande, som mera bestämdt fastslås. Ty verbet 
finns redan potentielt i sådana uttryck som de senast anförda. 
Härvidlag torde analogiens lag ha verkat från konstruktionen 
ackusativ med infinitiv efter lata och möjligen andra verb. 



') JiCmför h&rmed Æ 25 pr: Nu kallar han Ptsn man annöPugkan 
uara. 



Digitized by 



Google 



Ghrimberg: Ack. m. inf. 227 

Sannolikt är också företeelsen en följd af att ackusativobjek- 
tet till kalla och det objektiva predikativet börja att tillsam- 
mantagna uppfattas såsom ett relativt själfständigt uttryck, 
motsvarande en finit sats med predikativet ær. Därmed äro 
vi alltså framme vid stadiet satsiförkortning^ som dock knap- 
past torde ha varit medvetet åsyftad efter kalla. Det blir 
först, när konstruktionen ackusativ med infinitiv inträder efter 
verb, hvilka ej kunna ha infinitivens subjekt till ensamt 
objekt, som det kan bli tal om verklig satsförkortning. 

Att äfven latinet och tyskan kunna ha påverkat språket 
hos redaktören af Ygl I, synes sannolikt i fråga om kon- 
struktionen ackusativ med infinitiv efter ett sådant verb som 
vitna (se forts.); men ett sådant inflytande synes mig ej 
alls nödvändigt att förutsätta vid detta slags konstruktion 
efter kalla. Efter den föregående undersökningen anser jag 
mig nämligen berättigad till slutsatsen, att i svenska språket 
funnits inre förutsättningar för en fullt sjålfståndig ut- 
veckling till konstruktionen ackusativ med infinitiv. Infiniti- 
ven är ju ursprungligen att fatta som ett nomen actionis och 
kunde därför lätt intaga ett nomens plats som predikativ. 

Vi öfvergå till de olika slagen af ackusativ med infini- 
tiv efter kalla: 

1) Infinitiven år vara, förenadt med particip: 

Vgl II K 25 ind.: calla ey frith brutin uæra — A 35: 
callæ per ær han agho han varæ giptan til tuigiæ lota — 
j> 26: Æn pen sum stolin er collar ... eig piuft [piufj firi 
pet takin varæ — J> ind. 49: vm maper callar grip æi lagh 
lystan varæ — ögl Kr 16: § 2: oä; han kalla sik eghfældan 
uåra *) — R 9 pr: oa kallar epinfældan uåra. — B 8: § 4: 
Nu kallar man kuærn olaghlika bygda uåra ut a sik ælla 
fiskia — Håls. J^ 5: pæn — sak kallær *) sagha waræ — 



^) Jf. i samma flook: ok soknarin sighar han faldan uåra. 
*) Hskr. B har aigher. 



Digitized by 



Google 



228 Ghrimberg: Ack. m. inf. 

Qetl 2: § 2: Oe caUr barn vara datt burit — 13: § 5: pa 
en hinn collar ai vera frest lipin. 

2) Infinitiven är vara, fUrenadt med adjektiv: 

Vgl I Md 3: § 2: vm sak pa pu kallar han sannæn ai 
varæ (II Dr 8) — Vgl II K.. incL 29: Um kalla præst for- 
faüalösan uæra *) — Fom. ind. 22: vm maper caUær skapa 
mere varæ *) (saknas i hskr. G. K) — J. 13: oc (æn) bonte 
collar han landen varæ — Ogl Gt 29 pr. ok kallar han 
frælsan uara — Ib.: Liknande — Æ 25 pr: Nu kallar han 
pæn man annöpughan uara. 

3) Infinitiven är vara, f^enadt med substantiv: 

Vgl I B 9: ok kailær han banæ væræ (II Pr. 13) — 
A 22: num han (ack. obj.) kaüi bam sit væræ (II A 31) 

— f> 3: § 2: j&a kaUæ mæn pæn lottakæræ uæræ piufnæpær 
(Il f 28) — ogl E{>s 5 pn pæt kalla lagha tilmæle uara 

— G. 14 pr: pæt kalla uæggia köp uara — Æ ind. 8: Um 
æn bropær kalla egh annan apalkunu son uara (Æ 8 pr) 

— Æ ind. 24: Um (ßn man kalla annan præl uara •) — 
Vml Mh 19: pæt collar wapa wara. 

4) Infinitiven är vara, fSrenadt med pronomen: 

Vgl I f Z: % i: kallær piuft eigh uæræ sinæ (II f 26) 
ok eigh piuf 

Infinitiven vara röjer vid denna tid ännu sin epexege« 
tiska karakter genom ordställningen. I alla exemplen utom 
4 följer vara efter det nominala ord, som utgör dess fyllnad, 
och som ursprungligen ensamt bildade ett objektivt predi- 
kativ. 

Pä den plats, som upptages af vara + en nominal be- 
stämning, kan sedan inträda ett rent verbalt uttryck^ antingen 
sä, att vara förbindes med adverbial eller sä, att detta verb 



*) Motsvarande st&Ue i texten af Vgl II se sid. 226. 
') Motsvarande st&lle i Vgl J, Fs 5: § 8, se sid. 280-81. Motsvarande 
st&Ue i texten af Vgl H se sid. 238. 

*) Æ 24 har: A"« iighier man annan Præl uara. 



Digitized by 



Göogie 



Orimberg: Ack. m. inf. 929 

+ desB bestämning utbytes mot ett annat verb, som ensamt 
är tillräckligt innehållsrikt för att fylla platsen. 
5) If^tntiven år ett awnaU verb A» vara: 
Ygl I Md 14: § 1: kallær huar pærræ sik eig. i. mark. 
æghæ (II Dr 29) — A 17: § 1: Banpe kaUær han hävte lön 
ßOntJ bo bæggue perræ. ok bortakutit *) — A 21: § 2: num 
pten uili ær han kalker pern [hem] giuæ ^) — G 7: kallar 
sik sva skyldæ kono hava (Il G. 14) — R 5: § 5: kallar 
hanæ kunna firigæræ kono ællær. ko (II R 9) — Ib.: kallar 
kono haua at fapur sin (II R 9) éllær strukit hava barn sit 
fra sær æUær hava myrt sit barn (II R 9): 3 ex. i I^ 2 i II 

— R 7 pr: kalltsr sik eig. ægkæ hanum skyld at gialdm (II 
R 16) — J 7: § 1: KaUær annær sik hauæ her/t [mft] skipt 
(II J ind. 16; J 16) — J 15 pr: En man kallar sik aghæ 
(H J 34) — Ib.: kalke allæ. pe»n egha (H J 34) - M § 3: 
kallésr huar sik eghæ (II M: § 3) — |> 10: kaUar sasikat 
lone havær [havæ] takit (II ^ 42) — Ib.: ær su kéllar 
[kallærj eighæ — |> 12 pr: kallær hin... sik hauæ köpt 
(H Ji 44) ») — Vgl II K 15: kaller præster banda tænda 
(hskr K. K tænt haua) — R 14: aükxr sik agha (Add. 3: § 4) 

— ^ ind. 27 [26]: vm pen sum stolin ær collar sik eig pinf 
aghæ — j> 49: kallær hm (ack.) ...eig lyst haua — J. 17: 
Cdllar annar sik vtskipt aghæ — J. ind. 34: vm maper col- 
lar sik fæ mark aghæ — J ind. 44: vm collar tiældru vramgæ 
[vrangæj ligiæ *) — Add. 11: § %ipæn ...sik kallæ[r] lagh- 
bupit haua — Add. 11: § 16: kallær annær sik nærme ioaræ 



') Motsvarande Bt&lle i Vgl II, A 22 se sid. 282. 

') P& motsvarande ställe i Vgl II, A 80, är aokosativen ær ntelämnad. 
Se sid. 282. 

>) Hit^ hör ooksä det sid. 221 not 4 anförda exemplet nr K 8: § 2, om 
hondi, s&som Schlyter anser, bör, i enlighet med Vgl II K 15, ändras till 
himda. Betydelsen af perf. inf. hos tende har analogi i inf. giuæ Vgl I A 
21: § 2; Be ofvan. 

*) Hotsrarande ställe i texten se sid. 280. 

Detta exempel med den mycket försvagade betydelsen af ligiæ star ej 
sä längt ifrän de först anförda, där infinitiven ntgjordes af vara. 



Digitized by 



Google 



230 Orimberg: Ack« m. inf. 

wrfuß — ögl Æ 5: ok kallar bamü kaua ærfl fapur sin ok 
sik ham sit (2 ex.) — ES ind. 7: Um æn atmar kalla sik 
mera kaua köpt ok annar minna (B. add. hawa) salt — ES 
7: Likartadt (2 ex.) — Dal. fg 10: kallar man annan liuh 
gha Cnisi forte pro liugha ibi legendum sit liughara^ menda- 
cem; cfr SML M. 34"; Schlyter) — HELL Æ ind. 13: ok 
kalla håpe sik arf mep rætto agka {ME8 M ind. 11; Æ 11) 
— Æ 13: Likartadt. 



I en del hithörande exempel ar ackusativen utelämnad. 
Denna företeelse är af liknande slag som den form af subjekt- 
Ifiehet, yi berört på tal om lata med infinitiv (se sid. 212). 
Yi ha också anfört en del uttryck, i hvilka ackusativen efter 
kalla — stundom jämte andra ord i satsen — varit gemen- 
sam för två eller flera koordinerade led *). De subjektlöea 
konstruktioner, som vi nu ha att göra med, likna ofta dessa 
förkortade led .därutinnan, att den felande ackusativen lätt 
kan suppleras ur det föregående sammanhanget. En sådan 
något godtycklig korthet i uttryckssättet, hvilken är mycket van- 
lig i det äldsta lagspråket, bör ej väcka förvåning i ett skrift- 
språk, hvilket stod det talade så nära, som det äldsta lag- 
språket i allmänhet gör: 

T^^ I J 19 pr: Æn tyaldrur uil flytiæ æn vranet kal- 
lar (se. pter: tyaldrur) liggiæ (II J 44) *) — f l*^- Stæ^r 
mal»ær t^ræl sin ællær ambut kallær (sc. pæt : præl æUær am- 
hut) fra sæ stolet næræ aUær rantakit (II ^ 52) — FS 2: 
§ 1: Möter majrør manni hauir fang læst . . . kallær {ocpon 
'f<^) sin væræ^) — FS 5: § 3: æn minni ær skal>i gör 
æn til akærlass. kallær annær (se. scapæ) væræ meræ æn 



<) Så i F^{ I B 6: § 5. 
>) iDd. Ib. M sid. 229: 

>) P& motovftrande st&Ue i Vgl II, Forn. 8, finnes samma formella 
locka (se forts.). 



Digitized by 



Google 



Ghrimberg: Ack. m. inf. 2B1 

akærlasa •) — ögl Vins 6 pr: Nu klandrar man firi manne 
{>æt sum han fangit hauær kallar (sc. pæt) af sik stulit uåra 
— Vml Kp 3: Hwarsom annan qvæl. caUar (se. han) præl 
oc piphorin uara *) — Qotl 13: § 5: {>a en hinn caUar ai 
vera frest lij>in. en hann callar (se. frest) vara lipin. 

I dessa exempel har den underförstådda ackusativen lätt 
kunnat suppleras ur det foregående. 

I följande exempel är det ett allmänt, obestämdt pæfy 
som är infinitivernas underförstådda subjekt: 

ögl Æ 10: § 1: JVtt kalla annar lutat uara ok annar 
kallar egh — ES 3: § 1: nu kaUa egh frændrini laghbupit 
atær uara — B 46: ok kalla af sik uara piuf stulit — Ib.: 
ok kallar egh giuit uara, ællæs egh lönat uara *) (2 ex.) — 
Håls. Ep 4: kailær annær nöpsyn u>aræ. 

Att sik är underförstådt i följande exempel: 

Vgl I 3 1: % 2: Kallar annar vtskipt egha *) 
kan vara en företeelse af samma slag som i norsk-isländskan, 
där infinitivens subjekt sik stundom utelämnas '), och i ty- 
skan, där detta är regel i dylika fall. 

Utelämnandet af ackusativen cer i följande uttryck är 
sannolikt ett exempel på den redan i Vgl I sporadiskt upp- 
trädande företeelsen, att relativpartikeln i vissa fall ute- 
slutes: 



>) Motsvarande stallen i Vgl II, F ind. 22 och F. 22, se sid. 228 ooh 
226 resp. 

*) Bubr. till denna flock: Kalla man annan pral oe PiPborin. 

>) Det obestämda subjekt till infinitiven, som utelämnats i dessa exem- 
pel, firamställer sig för v&r tanke som ^saken' eller 'föremälet*. Hur vanligt 
utelämnandet af ett sådant begrepp är äfven under andra förh&llanden, visar 
t. ex. B 46, hvarur de tvä sista exemplen hämtats: "Nu skiptas mæn gæuum 
ui^r. Nu klandas firi fiem sum pighat hauær. ok kalla af sik uara Piuf 
stulit ^a skal han uita ... at hanum uar giuit ... |>o matte man giua 
at eigh uare uin til. Nu klandar |Ⱦn sum gctf. ok kallar egh giuit 
uara" o. s. v. 

«) Motsvarande ställe i Vgl II, J 17, där sik är utsatt, se sid. 229. 

*) Se Lund "Oldn. ordf." sid. 888, anm. 2. 



Digitized by 



Google 



232 Grimberg: Ack. m. inf. 

Vgl II A 30: num han vili. han kallar hem giuæ ^). 

I följande exempel: 

Vgl I A 2b: kalla per ær han æghu tu tuæggiæ lotæ 
giptan væræ^). 

har han lätt kunnat utfalla efter æghu på grand af dess nir- 
het till dettas objekt han. Dess utsättande gör uttrycket 
mycket tungt •). 

I följande exempel: 

Vgl II A 22: hande kallær haua lönt bo bagiæ perræ ok 
skutit bort *) 

har han lätt kunnat utfalla omedelbart före haua till följd 
af likhet med detta. 

En särskild grupp bilda de fall af ack. m. inf., i hvilka 
ackusativen sammansmält med kalla till reflexiv form« Kal- 
las fär betydelsen 'säga sig\ T^Z I A 4 pr: Sitær konæ i 
bo . . . kaUæss havandæ. vuræ (II A4) — G. 9: § 7: KTæ|»ær 
han ne vi^ kaUæss eigh fæst havæ ^) — J 7: § 1: «a a viiu 
ær ærft kaUæs havæ (II J. 16) — ögl Vins. 7: § 5: Nu 
kænnas tue ui^ et köp: kaUas bape köpt ham. — Qotl Add. 
4: 00 kallas tu (: säger du dig) hqffua tan for mala gart — 
Ib.: hin kallas mid mala hqffua seit: en pu kallas med fasti 
kaupi haffua kaupt (2 ex.). 

Belysande för uppkomsten af denna konstruktion är sär- 
skildt följande uttryck i Vgl II: {> 42: Un skal tak firi be- 
pæs er agha callas. Det motsvaras nämligen i Vgl I af: 

*) P& motsvarande st&lle i Vgl II, A 21; § 2, se sid. 229, &r relativ- 
pronominet utsatt. 

*) P& motsvarande staUe i Vgl 27, A 85, se sid. 227, är han utsatt efter 
æghu. 

*) Soblyters anm&rkning i not 78 sid. 82 "han ni fttUimnr, hio addi- 
tnm, at deletum eet^ sjnes vittna om skrifvarens ovisshet, hur han sknlle 
placera detta ord utan att störa v&lljudet. 

*) Motsvarande uttryck i Vgl J, A 17: § 1, se sidan 229. Dfir fir han 
utsatt. 

*) Motsvarande stftUe i Vgl II, Q 16, se forts. 



Digitized by 



Google 



Orimberg: Ack. m. inf. 283 

p 10: pa skal æftir fara ær sik kættær eighæ ok tak firi 
bepæs. 

Denna grupp står på ofvergången till de fall, då kallas 
har passiv betydelse och forbindes med en infinitiv som sub- 
jektivt predikativ: nominativ med infinitiv: Vgl I J. 4: § 2: 
Skil a hion tu... kallæs annat eigh egkæ (II J. 11) — 
Vgl II Add. 13: § 2: pæn... istapu man kaUeæs [kaUæ- 
pæs] varæ. — (^l ES ind. 15: Um æn iorpa uæm kallas 
olagJUika gangin uara ^) — MELL G. 14: ok klandas pæl 
fore honum ok kallas ei giuit vara. 

Hit höra följande faU, där ett allmänt pæt är underför- 
stådt: ögl G. 11 pr: ok kallas egh giuit uara — Vins. ind. 
13 och Vins. 13: ok kallas rantakit uara. 

Dessa konstruktioner nom. m. inf. synas ha äfven en 
annan anknytningspunkt, nämligen till sådana passiva uttryck, 
där kallas är predikat med ett nomen som subjektivt predi- 
kativ. Visserligen har jag icke funnit formen kallas i denna 
användning i Vgl I, ty det enda exempel af hithörande slag, 
som jag där påträffat, har formen: |» 6: § 1: a^ han ærpiu- 
vær kallapær. Men denna omständighet behöfver ej anses 
som bevis på att ej formen kaUas vid denna tid skulle kunna 
brukas i dylika enklare uttryck, såsom fallet är i Vgl II E. 
49: ok kallas affiagha ethar — K 73: § 3: thæt inuæntarium 
kallas — ögl O. 18: pæt kallas gærsima ok bulstra — Æ 
22: pæt kallapis forpum dana arf — MELL Æ 21 pr: pet 
kallas dana arf — B 22 pn magho tue stena ra kallas m. fl. 

Statistisk öfversikt. 

Fullständiga konstruktioner ackusativ med infinitiv efter 
kalla finnas i Vgl I till ett antal af 22. Läggas härtill 2 
fall, där en sådan konstruktion har ackusativen gemensam 



') Jf E8 16 pr: Nu gighær man iorPa uam olaghiika uara gångna. 



Digitized by 



Google 



284 Ghrim'berg: Ack. m. inf. 

med ett foregående koordineradt led (Vgl I R 5: § 5: sid. 229) 
och 6 fall, där denna ackueativ är underförstådd, blir sum* 
man af konstruktionerna ackusativ med infinitiv efter detta 
verb i Ygl I 30 stycken. Mot dessa stå 18 fall af kon- 
struktionen: ett nominalt ord som objekt — utsatt eller un* 
derförstådt — och ett annat som objektivt predikativ. 

I Vgl II äro de fullständiga konstruktionerna af detta 
slag 37, de ofullständiga 5. Hela antalet konstruktioner 
ackusativ med infinitiv efter kalla uppgår således till 42 i 
Ygl II. Mot dessa stå 20 fall af konstruktionen: ett nomi- 
nalt ord som objekt — utsatt eller underförstådt — och 
ett annat som objektivt predikativ. 

I ögl är antalet AiUständiga konstruktioner ackusativ 
med infinitiv efter kalla 17, ofullständiga 6, hela antalet så- 
ledes 23. Mot dessa stå 26 fall af konstruktionen: ett no- 
minalt ord som objekt — utsatt eller underförstådt — och 
ett annat som objektivt predikativ. 

I Dal. finnes 1 fall af fullständig ack. m. inf., men där- 
emot intet exempel på förening mellan ett nominalt ord som 
objekt och ett annat som objektivt predikativ. 

I VnU har jag funnit 1 fullständig och 1 ofullständig 
konstruktion ack. m. inf., men däremot intet fall af förening 
mellan ett nominalt ord som objekt och ett annat som objek- 
tivt predikativ. 

I Håls. förekomma 1 fall af fullständig och 1 af ofull- 
ständig ack. m. inf* mot 9 af förening mellan ett nominalt 
ord som objekt och ett annat som objektivt predikativ. 

I MELL förekomma 2 fall af ackusativ med infini- 
tiv efter kalla^ båda fullständiga. Men jag har ej funnit 
något exempel på konstruktionen med ett nominalt ord som 
objektivt predikativ. 

I MES finnas 2 fall af fullständig ack. m. inf. mot 1 
fall af förening mellan ett nominalt ord som objekt och ett 
annat som predikativ. 



Digitized by 



Google 



Ghrimberg: Ack. m. inf. 2B5 

I Gott. finnas 2 fullständiga och 1 ofullständig ack. m. 
inf. samt 4 fall af förening mellan ett nominalt ord som 
objekt och ett annat som predikativ. 

Af verklig nom. m. inf. finnes i Vgl I ett fall, i Vgl 
II 2, i Ögl 4 och i MELL 1. 

Antalet fall af ackusativ med infinitiv efter kaUa är i 
förhållande till lagtextemas omfattning betydligt mindre i 
Vgl II och ögl än i Vgl I. I den öfriga laglitteraturen är 
konstruktionen ovanlig eller saknas helt och hållet. Denna 
ändrade proportion får emellertid ses i samband med att ett 
annat verb redan i Vgl II kommit in på källa^B plats for 
att slutligen uttränga det från dess förening med ackusativ 
med infinitiv. Detta verb är sighia. 

(Forts.) 

Carl Grimberg. 



Digitized by 



Google 



Til tolkningen af Vedelspang-stenene. 

I en lille afhandling med titlen "Till tolkningen af Ye- 
delspangstenen II" har prof. E. Wadstein i "Nordiska Stu- 
dier tillegnade Adolf Noreen", s. 282 ff. gjort et forsøg, der 
ved føTBte öjekaist mulig vil forekomme mange meget snildt, 
på at skaffe os af med det ui, hvormed indskriften på Ye- 
delspang-stenen II efter min og alle andres hidtidige læsning 
begynder, og som unægtelig har voldt fortolkerne adskilligt 
bryderL At man derfor kunde fristes til at göre sådanne 
forsøg, har jeg lige siden mit første bekendti^b med denne 
indskrift forudset, og jeg har selv imødegået et indfald, som 
jeg tænkte mig kunde opstå hos en og anden. Da u-runen 
i ui nemlig har en fra de fleste øvrige u-runer i indskriften 
lidt forskellig form, idet bistaven er ganske lige og ved top- 
pen ikke når helt ind til hovedstaven, hvori den dog i alt 
væsenligt stemmer med de to u-runer i knubu, og da der 
foran f] findes en forbindelseslinje mellem de to rammestre- 
ger ligesom efter \ sidst i anden linje og foran |^ i b^^- 
delsen af tredje linje på forsiden samt ved slutningen af bægge 
linjer og ved begyndelsen af den sidste på bagsiden, udtalte 
jeg i "De danske runemindesmærker" I, s. 59, at den, der 
ikke nærede nogen betænkelighed ved på Yedelspang-stenen 
I at foretage den ganske vilkårlige rettelse ^ f] | til [^ f) K> 
"med störste lethed vil være i stand til at fjæme alle mulige 
vanskeligheder i bægge indskrifter og få dem bæg^e til at 
stemme nöje; man behøver jo kun at ændre den enes |^ f] | 
^^ h n r OST At erklære fj | i begyndelsen af indskriften på 
den anden for et slags ornament, der tilfældig får lighed med 
runer^ Prof. W. har dog ikke valgt denne udvej for at til- 
vejebringe overensstemmelse mellem indskrifterne på de to 
stene; men han har udfundet en ganske anden forklaring, 
hvorved det er lykkedes ham at Qærne f] |. Han mener 

AixiT vd» voBom nLOLOoi XXI, MT röu XTn. 



Digitized by 



Google 



Wimmer: Vedelspangstenene. 287 

nemlig, at indskriften slet ikke begynder med dette ord, men 
med det følgende :Qsfrit»r, idet han opfatter | som forbin- 
delseslinje mellem rammestr^eme ved begyndelsen af ind- 
skriften og læser f|, foran hvilket der altså er hugget en ny 
forbindelseslinje mellem rammestregeme, sammen med ul>inka 
i slutningen af linjen til venstre og med rs i begyndelsen 
af linjen til höjre. Navnet får således formen ul>inkaurs 
i steden for u{)inkars, som man tidligere læste. Imod denne 
læsning og imod hele prof. W:s opfattelse af indskrifterne 
på de to stene må jeg dog straks nedlægge den bestemteste 
indsigelse. 

At indskriften ikke begynder med runen f|, slutter prof. 
W. deraf, at der ingen punkter findes foran denne rune, 
medens runeristeren ellers anvender sådanne ikke blot mellem 
de enkelte ord, men på bagsiden også ved slutningen af før- 
ste linje og ved begyndelsen og slutningen af anden linje, 
og han tilføjer: "Allra minst skulle ristaren underlåtit att 
sätta sitt kolontecken framför f|, om denna typ rentaf skulle 
börjat hela inskriften. I detta fall skulle ju ett sådant mar- 
keringstecken där varit särskildt behöfligt^ Som støtte her- 
for fremhæver han, at Skivum-stenen har to punkter foran 
indskriftens første ord ''och detta, ehuru denna inskrift äljes 
saknar dylikt tecken i början af rad. Likaså visar — för 
att andraga ännu en parallel — den större Jællingestenen 
kolontecken framför begynnelseordet". Jeg kunde anføre mange 
flere eksempler på det samme; men der ligger heri aldeles 
intet bevis for, at man også på Yedelspang-stenen måtte vente 
punkter foran det første ord i indskriften. Intet er nemlig 
mere vilkårligt i vore runeindskrifter end brugen af skille- 
tegnene, og ligesom der kan anføres eksempler på deres brug 
ved begyndelsen af indskriften, således findes der også ek- 
sempler nok på, at de netop udelades foran det første ord, 
men ellers bruges overalt (både mellem de enkelte ord og 
ved slutningen af indskriften), og jeg må tilstå, at jeg imod- 

ABEIT rÖB srOROISC riLOLOOI XXI, XT rÖUD ZTII. X6 



Digitized by 



Google 



238 Wimmer: VedelspaDgstenene. 

sætning til prof. W. finder denne brug af skillet^paene nok 
så hensigtemæssig til at antyde indskriftens begyndelse som 
den modsatte. Dog dette er en ren smagssag, hvad det åben- 
bart også har været for runeristerne. På Yedelspang-stenen 
I, hvor indskriften ligesom på II begynder i den mellemste 
linje, og hvor der ligesom på II bruges en forbindelseslinje 
mellem rammestregeme nederst på stenen, findes der jo ingen 
punkter ved begyndelsen af de tre linjer, men derimod mel- 
lem de enkelte ord og ved slutningen af den anden linje. 
Dette stemmer godt med Yedelspang-stenen II, når vi som 
hidtil lader denne begynde med ordet ui, og at runeristeren 
heller ikke i denne indskrift har gennemført brugen af skille- 
tegnene konsekvent, fremgår deraf, at de udelades både efter 
kar])i i slutningen af første linje og foran kubl i begyn- 
delsen af anden linje. Som eksempler, der strider mod prof. 
W:s theori, skal jeg endnu anføre et par indskrifter, der an- 
vender skilletegnene overalt undtagen netop foran begyndel- 
seslinjen. Dette er tilfældet med den med Yedelspang-stenene 
omtrent samtidige Bække-sten I (D. R. II, s. 35), hvor de 
tre linjer heller ikke når lige langt ned på stenen, hvad der 
minder om forholdet mellem de to første og den tredje linje 
på Yedelspang-stenen II. Heller ikke på Rygbjærg-stenen 
(D. R. II, 8. 99), hvis indskrift ligesom på Yedelspang-ste- 
nene begynder i den mellemste linje, har runeristeren anset 
det for nødvendigt at anbringe punkter mellem den første 
rune og rammestregemes forbindelseslinje. Forholdet er alt- 
så her ganske som ved ordet f| | på Yedelspang-stenen II, 
og ligesom på denne finder vi på Rygbjærg-stenen ved slut- 
ningen af alle tre indskriftbånd både punkter og en forbin- 
delseslinje mellem rammestregeme. Sønder Yissing-stenen II 
(D. R. II, s. 117) har nederst på stenen ingen punkter foran 
den første linje, men ved slutningen af den anden og begyn- 
delsen af den tredje, og de tre linjer når ikke lige langt ned 
på stenen. Hune-stenen (D. R. II, s. 121) bruger skilletegn 



Digitized by 



Google 



Wiinmer: Vedelspangstenene. 239 

meUem de enkelte ord og ligeledes Ted slutningen af det før- 
ste og andet bfind foran forbindelseslinjerne mellem ramme- 
stregeme, men ikke foran det fiørste ord i indskriften. 

Jeg anser det for ganske overflødigt at anføre flere ek- 
sempler på vore runeindskrifters helt vilkårlige brug af skille- 
tegnene ^). Det anførte synes mig nemlig tilstrækkeligt til 
at vise, at den slutning, som prof. W. har ment at kunne 
drage af punkternes udeladelse foran det første ord på Yedel- 
spang-stenen II, er meget overilet. Og dette er i virkelig- 
heden det eneste bevis, der tilsyneladende har nogen betyd- 
ning for den af ham foreslåede læsning, og det, hvorpå han 
også selv lægger den störste vægt *). Medens runeindskrif- 
terne altså, som jeg har påvist, fremviser mangfoldige paral- 
leller hertil, kender jeg derimod ikke en eneste indskrift, 
hvor en rune er anbragt således som det f), der efter prof. 
W:s mening skal læses mellem ul>inka i linjen til venstre 
og rs i linjen til hojre. "f]'*, siger prof. W., Tiar enligt min 
mening fått sin plats mellan de båda yttre raderna för att 
förbinda ristningen i den öfre med dess fortsättning i den 
nedre^. Men aldrig har en runerister i de mig bekendte ind- 
skrifter nogen sinde brugt en sådan ordning for at antyde, 
at linjen til venstre skulde forbindes med linjen til hojre eller 
omvendt. At læseren lige så godt som han selv vilde forstå 
at forbinde de sammenhørende linjer, derom nærede han ingen 
tvivl Lige så vilkårlig som de gamle runeristere brugte 



') At dette har været tilfældet fra de ældste tider, har jeg udførlig 
p&vist i "Die runenschrift'» s. 161 ff. 

*) Prof. W. antager rigtignok og8&, at punkterne foran iisfri^r for> 
sætlig er gjorte noget större end p& de øvrige steder for at antyde, at ind- 
skriften begynder med dette ord. Særlig p&faldende er dette dog ingenlunde. 
Punkterne efter i|sfri|>r og efter rs i anden linje er sikkert lige 8& lange 
og flere af de mindre punkter i den følgende del af indskriften (hvor stör- 
reisen retter sig efter pladsen) lige s& brede. Jeg anser det dog ikke for 
nødvendigt at dvæle nærmere herved, da jeg fra vore runeindskrifter kunde 
anføre en mængde eksempler, der viser, at punkternes störreise næsten altid 
skyldes ren tilfældighed. 



Digitized by 



Google 



240 Wimmer: Vedelspangstenene. 

skilletegnene, lige så vilkårlig ordnede de ofte indskriftlin- 
jeme uden frygt for at blive misforståede. Og ingen rune- 
rister vilde visselig have ødelagt den symmetri, han fra først 
af havde tilsigtet i indskriftens ordning, ved midt under ar- 
bejdet at anbringe en til de andre linjer herende rune foran 
den første linjes første ord i flugt med dette og hvilende på 
og omsluttet af de samme rammestreger som dette. Aldrig 
har jeg set en runerister forsætlig ødelægge sit arbejde og 
forvirre indskriftens mening på denne måde. 

Jeg kan følgelig ikke anerkende, at det hovedbevis, som 
prof. W. anfører for sin læsnings rigtighed, har nogen som 
helst gyldighed. Men prof. W. har også en sproglig grund, 
hvortil han mener at kunne støtte sig. Han tillægger det 
nemlig stor betydning, at navnet Ödinkdrr på Vedelspang- 
stenen ifølge hans læsning skrives med au, ikke med a, som 
man tidligere læste, eftersom de to andre danske runestene, 
hvorpå dette namn findes (Skivum- og Skæm-stenen), netop 
har formen ul)inkaur (den første i nom., den anden i acc.). 
I D. R. I, s. 66 not. 1 bemærker jeg om dette navn: ^Fra 
oldnord. kendes ikke navnet Ödinkdrr, men både Kårr (så 
vel enkelt som sammensat: Hjallkårr^ Styrkårf) og Kari. 
Det er den stærke og svage form af tillægsordet kårr^ brugt 
som egennavn". Prof. W. har ikke blot sluttet sig til denne 
forklaring, men han optager også den formodning, som jeg 
med stor tvivl har fremsat i "Die runenschrift" s. 328 for at 
forklare skrivemåden -kaur på Skivum- og Skærn-stenen: 
"Wenn -kaur ursprünglich ein t/-stamm war, so würde au 
ja als bezeichnung des dem altnord. ^ entsprechenden um- 
gelauteten vokals vollkommen berechtigt sein, und altnord. 
-kdrr müsste dann ein späterer übertritt in die a-klasse sein". 
Efter at jeg på Vedekpang-stenen II havde fundet formen 
-kars i gen., har jeg imidlertid på det anførte sted i D. R. 
I taget denne forklaring tilbage med den bemærkning: "sna- 
rere end au ventede vi dog a alene, som Vedelspang-stenen 



Digitized by 



Google 



Wimmer: VedelspAngstenene. 241 

jo Også har; gen. upinkars på denne sten viser nemlig^ at 
upinkaur ikke er u-, men o-stammet Dette anser jeg frem- 
deles for rigtigt Intet som helst tyder nemlig på, at vi i 
-'kårr har en oprindelig ti-stamme; tvært imod taler alle for- 
mer i de nordiske sprog for, at -kårr lige så vel som Kårr 
er en a-stamme (isl. gen. Kårs^ 8tyrkdrs\ og når prof. W. 
siger: ''Någon ristning u]>inkar-y såsom man hittills läst for- 
men å Yedelspangstenen, är deremot icke från någon annan 
runinskrift bekant", må hertil bemærkes, at skrivemåden med 
a jo ikke blot er gennemgående i ældre Dansk {Oihencar 
Valdemars Jordebog ed. O. Nielsen s. 87 (^ mange andre 
steder, latiniseret Oihincarus\ men også altid bruges i det 
i alle nordiske sprog forekommende Styrkdrr (på en nu for- 
svunden runesten i Södra Myckleby sogn på Öland læses i 
aoc. styrkar (Liljegren no. 1315; S. Söderberg, Ölands Run- 
inskrifter, s. 60), og i ''Lunde Domkapitels Gavebøger" ed. 
C. Weeke skrives ligeledes Sturkar s. 264, Sturcar s. 309, 
Thury . . . doter Slurkars s. 52, ligesom Valdemars Jordebog 
har Othencar). Imod at opfatte -kdrr som en «/-stamme og 
altså læse -kaur på de to danske runestene -k^r^ -k^ stri- 
der jo ikke blot bestemt gen. -kars på Vedelspang-stenen 
efter min læsning, men også -kau r s efter prof. Wrs læsning. 
Det er i hvert fald for mig utvivlsomt, at en u-stamme -å;^ 
på Vedelspang-stenens tid i gen. vilde lyde -kar an, ikke 
-kaurs. Netop upinkars og ikke ut^inkaurs er altså den 
form, vi måtte vente, (^ når nom. (^ acc. på de to ovenfor 
nævnte stene har -kaur, er j^ lige så lidt nu som tidligere 
i stand til at give en fuldt sikker forklaring af grunden til 
denne skrivemåde. Jeg må henholde mig til, hvad jeg alle- 
rede har udtalt på de foran anførte steder i Die runenschrift 
og i D. R L 

Jeg håber således at have påvist, at prof. Wrs læsning 
hverken lader sig støtte ved indskriftens ydre form eller ved 



Digitized by 



Google 



242 Wimmer: Vedelspangstenene. 

sproglige grunde. Alt synes mig tvært imod at vise, at den 
tidligere Isesning ui : Q8fril>r er den eneste mulige. 

Prof. W. nöjes imidlertid ikke blot med at fjæme ordet 
ui pä Vedelspang-stenen II; han gör sig også på ny til tals- 
mand for den mening, at der på Vedelspang-stenen I oprin- 
delig kan have stået [^ fl T ^ steden for |^ f| |. Han indrom- 
mer dog rigtigheden af min bemærkning D. R. I, s. 53 at 
'livis et Y skulde antages at have stået her, vilde det få en 
fra de øvrige [^ -runer i indskriften ganske afvigende form^ 
Derimod tager han slet intet hensyn til mine andre indven- 
dinger mod denne læsning. Af langt större betydning for 
mig end den uregelmæssige |^-form i det formodede ^uk er 
nemlig ordets enestående skrivemåde med q, medens Yedel- 
spang-stenen II i dette ord bruger den rigtige skrivemåde 
auk. Men min hovedgrund til at læse ^ ui og ikke ^uk 
er, at |-runen i ui, således som min afbildning s. 51 også 
viser, står fuldstændig klar og skarp i sin hele længde uden 
mindste spor til, at en bistav, der kunde göre den til [^, har 
været anbragt på dens hejre side. Et sådant spor måtte dog 
sikkert kunne findes her i det mindste af bistavens nederste 
del lige så godt som i den ødelagte |^-rune i sik- i anden 
linje. Jeg fastholder derfor i et og alt den udtalelse, som 
jeg i D. R. I, s. 53 har trykket med spærret skrift: "Jeg 
må altså fastslå som utvivlsomt, at her aldrig har 
stået andet end det også nu fuldkommen klare og be- 
stemte 1^ fl I %m^. Hertil kunde jeg efter min sidste under- 
søgelse, ved hvilken jeg særlig havde opmærksomheden hen- 
vendt på dette spörsmål, föje: "Dette resultat har jeg atter 
fået bestyrket ved den fornyede undersøgelse af indskriften 
1892, som foretoges med v. Liliencrons udtalelser for öje". 

Det synes mig også at være en vel vidtdreven skepsis, 
som prof. W. nærer over for det stakkels ord ui. Allerede 
i "Sønderjyllands historiske runemindesmærker", s. 24 f. var 
ordets betydning mig fuldstændig klar, og den opfattelse, som 



Digitized by 



Google 



Wimmer: Vedelspangstenene. 243 

jeg der havde gjort gældende, fik jeg senere på det glæde- 
ligste bekræftet, da det lykb^des mig med fuld sikkerhed at 
læse den utydelige indskrift pä Vordingborg-stenen. Jeg havde 
unægtelig ikke ventet, at der vilde blive rejst tvivl om den 
betydning, som jeg har tildelt ordene l>au ui på denne sten 
(D. R. I, 8. 60 f.; II, 8. 380). S. Bugge, der som bekendt 
har trot at finde det samme ord i formen wea i indskriften 
med ældre runer på Fyrunga-(Noleby-)stenen, har da også 
uden mindste betænkning sluttet sig til min forklaring af u i 
på Yedelspang-stenen I og på Yordingborg-stenen og taget 
det ældre wea i samme betydning (Ark. nf. IX, s. 342; XI, 
s. 148 f.; sml. også Norges Indskrifter med de ældre Runer, 
8. 266). Med prof. W. at forstå l>au ui på Yordingborg- 
stenen "i ordets vanliga betydelse, om en hälgedom, som 
uppfBrts till minne af den på stenen omnämnde Adils'', vil 
næppe nogen anden, der er fortrolig med runeindskrifterne 
og de formler, der bruges i dem, falde på. At Yordingborg- 
stenens ui har væsenlig samme betydning som andre ind- 
skrifters kum bl, står i hvert fald for mig som en fuldstæn- 
dig sikker kendsgæming, og Yedelspang-stenens ui i ental 
lige over for Yordingborg-stenens ui i flert. stemmer jo for- 
trinlig med Norre Nærå-stenens kumbl i ent. (D. R. II, s. 368) 
lige over for mange andre indskrifters kumbl i flert. 

Jeg kan således ikke se, at det er lykkedes prof. W. 
at vække tvivl om min lægning af indskrifterne på de to 
Yedelspang-stene eller om den betydning, som jeg har til- 
delt ordet ui på disse stene og på Yordingborg-stenen. Ind- 
skriften på Yedelspang-stenen I må også i fremtiden beholde 
sit Q ui, og in(kkriften på Yedelspang-stenen II begynde 
med ui : iisfri]>r, hvad enten man vil tolke dette som et sam- 
mensat namn, hvad jeg fremdeles anser for det sandsynligste, 
eller opfatte ui som et selvstændigt ord, der står uden gram- 
matisk forbindelse med den følgende del af indskriften, til 
hvilken det da danner ligesom en hojtidelig indledning: "Her 



Digitized by 



Google 



244 Finnur Jansson: tp : to. 

er (betræder man) et indviet (helligt) sted^ (se mine bemærk- 
ninger i "Sønderjyllands ninemindesmærker" i "Haandbog i 
det nordslesvigske Spörgsmaals Historie", Ebh. 1901, s. 43). 

København. 

Lndv. F. A. Wimmer. 



IQ : lo 

i norsk-islandsk. 



{/'brydningen af e har i den sidste tid været et om- 
taleæmne af betydning, og lydværdien af det i håndskrifterne 
så almindelige to (normaliserede udgavers jip, senisl. jo) om- 
tvistet. I tilslutning til en bekendt udtalelse af A. Kock i 
Studier öfver fornsvensk ljudlära (s. 481) skrev E. Wadstein 
en lille afhandling: "Om ««-brytningsdiftongen i fomisländskan 
ock fomnorskan" i Språkvet. sällsk. i Upsala förhandlingar 
1894 — 97; her gennemgår forf. ved hjælp af Larssons "Ord- 
förrådet" de ældste håndskrifter foruden enkelte andre og kon- 
staterer, at skrivemåden to er den langt overvejende; ep fin- 
des adskillige gange, men forholdsvis sjælden; disse "und- 
tagelser" antages da at være analogidannelser eller også be- 
tyder Q mulig kun o. Resultatet bliver, at i det 12. årh- 
i det mindste er to et virkeligt io, som i normaliserede ud- 
gaver ikke bör gengives med tp (yp). 

M. h. t. spörsmålet kan der også henvises til A. Kock: 
Zur behandlung des durch u entstandenen brechungsdiphthongs 
in den altnord. sprachen (Beiträge XX). I øvrigt skal jeg 
ikke her give nogen udtömmende litteraturfortegnelse, men 
kun tilföje, at A. Noreen har i sin grammatik 3. udg. (1903) 
gennemført skrivemåden io og således hævet den op i et viden- 
skabeligt hojsæde ^). Nogen betænkelighed eller tvivl er kun 

') Han ytrer § 86 dog felgende: "dies to ist aber schon früh [hvor tid- 
lig?] in vielen (vielleicht den meisten) flülen durch ein auf analogisohem wege 

AWMir PÖB 2rOB»ISX FILOLOGI XXI, XT PÖU» XVII. 



Digitized by 



Google 



Fümnr J^nøøon: ipiiø. 246 

fremkommet fra B. Kahle^ der i en lille afhandling i Arkiv 
(XII, 374—77) fremdrager en del eksempler fra skjaldene, 
hvor io rimer — i belrim — på p, men han indrömmer dog, 
på grand af hdskrrrs skrivemåde, at man kan følge Wadsteins 
forslag om at skrive io (ikke jq\ — "ob man aber damit 
die wahre lautgestaltung richtig trifft, kann, wie ich meine, 
immerhin zweifelhaft erscheinen". Desværre har man ikke 
taget hensyn nok til disse forstandige bemærkninger, og da 
jeg ikke alene er enig med Eahle m. h. t. hans syn på 
skjalderimene, men i det hele taget mener, at det eneste rig- 
tige er at normalisere io til ig {jg\ har jeg ment det hen- 
sigtsmæssigt at tage dette spörsmål op til en mere udførlig 
drøftelse end hidtil sket. Jeg tillsegger ikke håndskrifternes 
skrivemåde en så afgörende betydning som Wadstein og an- 
dre, tilmed da i hvert fald en del af dem vidner mod sig 
selv om to's lydværdi, hvorom nedenfor. Jeg har ganske 
kort anført min opfattelse i min anmældelse af Noreens gram- 
matik^. Arkiv IX, 376; hvad jeg dér har udtalt er frem- 
deles min usvækkede mening ^). 

Jeg vil begynde med at fremlægge det af mig samlede 
materiale fra skjaldekvad fra de ældste tider til omtr. 1300, 
da jeg anser det for hensigtsmæssigt; Kahles anførsel af c. 
25 steder er ikke tilstrækkelig tydelig; Wadstein har kun an- 



gesohaffenes ig .», verdrängt worden" — undt. hyor analogip&virkning my- 
nedes f. eke. ved et ord som miok, 

') Noget lignende m. h. t. skriyemåden '— ikke fuldstændigt analogon 
— er bmgen af P både for P (i forlyd) og (t i ind- og udlyd. För 1200 
(1225) kendte man ikke tegnet S og derfor brugte man i skrift Jb, uden at 
dette p& nogen m&de kan siges at udtrykke lyden ndjagtig; også p& dette 
punkt vil man nu félge de ældste hdskrr. og skrive P aUevegne; dette har 
og8& Noreen gennemført i den sidste udg. af grammatikken. Jeg betragter 
dette som i höj grad betænkeligt og ganske uhensigtsmæssigt; S har dog 
en ganske respektabel alder og kan kun være til större tydelighed og nöj- 
agtighed. Hvorfor i al verden skal det s& udelukkes? N&r jeg allevegne 
har skrevet P i min Eddaudg., var det sandelig ikke af tilböjelighed, men 
fordi jeg mente at burde give efter for hovedudgiverens anske. Hvis der 
blev tale om en ny udg., vilde jeg ubetinget nu bruge S i ind- og udlyd. 



Digitized by 



Google 



246 Finnur Jönsson: ipiio. 

ført ét sted — af Sigvats Enutsdråpa, for dér at antage ud- 
talen iOj tiltrods for det tilsyneladende helrim (se nedenfor). 
A. Rim, der indeholder g : to. 

9. årh, 

okbjprn fadir MQrnar ^jodélfr [mulig må dette eks. nd^ her, hvis 
Mamar er den oprindelige form, hvad den mulig er]. 

10. årh. 
hpfudbadm l)na JQfra Egill 
prm&lgastan hJQrva samme 

b^rd es gramr hefr FJQrdu Gunnhildr 
an sjplfum mér hplfu Eormåkr 
hjprlautar kom S^rla Ein. sk&lagl. 
vQrdr l)anns sitr at JQrdu samme 
mjpk emk v&tr af npkkvi Hallfredr 

11. årh. 

hj^r gerdu styr bQrvar Håvardr isf. 

vig-Njprdungar hprdn samme [tildels rettelse] 

gprt med tognum hjpnri Ounnlau^ 

grams V9r[n] bl^um hjprvi 56rdr Kolb. 

linu-jprd i Ggrdum Olåfr helgi 

prdigt vedr & fjprdum Sigvatr 

bjortum langt en svprtu samme 

laukj^fh af peim npfnum samme 

gprt vig saman hjprtu samme 

9ld l)ars herr klauf skJQldu samme 

SQkrammir mjpk ^6r. lofl. 

J)9ll vestarla und ^Qllum BJQrn hitd. 

fi^T J)itt enn sék ggrva Kerling (Eyrb. 117). 

skapvprdr himins j^rdu Am6rr 

mprg fyr Baudubjprgum samme 

pldum kunnr med hvita skjpldu samme 

mannspjpll koma pllu samme 

jprd 01 fekk 6r G^rdam Bjami gfull. 

pld blédrodna skjpldu £j6a6lfr Arn. 

skipun gll ^&s 1>» snJQllum samme 

grleiks Dana j(>rlum samme 

h9rd él und sik jprdu samme 

b^rd rendusk at j()rdu B^lverkr 

gprr matr es t>at smJQrvan Halli 

snjpll Néregi Qllum Yal^rdr 

fjprvi grj6t ok Qrvar Stemn Herd. 

mank sigpldungs lof kgldum samme 

Ui. årh. 
Iij9rt>ings framir bprvar Håttalykill 
BJ9rn prn bræddi ijpmis samme 



Digitized by 



Google 



Finnur Jönsson: ifiiio. 247 

Tiz mpr^ konnngr bJ9rg samme 

rendr li]9rr benst^rr samme 

hjprskérir vann garvar samme 

ættjfrdn b^rd ^orar. stnttf. 

BVQTgcßaiB ^9r samme 

fprnndr r^duU stjpma Ein. Skul. 

meginflpldi reis nQlda samme 

h9fu3skald firar J9fri samme 

H9rda gramr af jprSu samme 

J)reksnJ9ll frama gllum samme 

Beit bndlnngs hJ9rr (: dprr) samme 

h9fa3 sitt frQmnm jpfri samme 

g9fu^ ferd es su J9fri samme 

S7emgJ9rd fyr bfrdum samme 

^1^839^^ ^ ^Vor 9mum samme 

réd 9ld fyr ^m skJ9lda samme 

Bjgrgynjar til m9rgam M&ni 

giffagr af tignum J9fri samme 

rymv9li und gram snjpUnm Hallr 

hregg A hefils vpUum (: QpUum) ]^ork. Gisl. 

vid Elifitr g9r7ar (: hjgrvar) samme 

{ Q9mis stpllum (: ^pllnm) samme 

V9rd ok menn & j^rdu Qamli 

sin b9rn konungr fjgrnis samme 

æzta bJ9rg frå vprgum Placit. 

h9rd mein bera a jprdu samme 

hgfn^t s&r konungr ipfra Liknarbr. 

gedQpU lidi 9lla Heil. anda v. 

911 hygdi vel snjpUum Olåfsdr. 

f5stri9rd konungr b9rdum samme 

haudrgjprd fyrir b9rdum Bjami 

13. årh. 
pld dreyrft skJ9ldu Snorri 
braka spJ9r litask prvar samme 
9II st6d sær of Q9llum samme 
skj9ldungr hunangspldur samme 
rgf spyrr ætt at J9firum samme 
gjpf sannask r9f spannar samme 
fii^^ki9ldudiistnm pldum samme 
herQpid bera hpldar samme 
9ld médsefa tJ9ld samme 
hJ9rtum sv9rtum samme 
lofs flutt Qprum (: 9ruro) samme 
piggja kn& med gnlli gl9d (: mjpd) samme 
skprungr fell ! dyn lijprva Ingjaldr 
h9fadsv9rd m6ins jprdu Ol&fr svart. 
9ldum at lita skJ9ld Eilifr Snorr 



Digitized by 



Google 



248 Finnur Jtosson: tp :io. 

9ld med herekjgldu Siarla 
g9fagr oddviti jpfra samme 
gpfiigr Sk&ntmga JQfri samme. 

B. Rim, der indeholder a : io. 

». årh. 
gedhardr *) und sik JQrda ]^orbj. homkl. 

10. årh. 

lindalfs fyr mér siplfhm Egill 
tveim skjpldnm lekk aldri Eyvindr 
aldr vid randa skjpldu Hrömnndr 
skJQldr kom mér at haldi Gisli S&rss. 
dyn-Njprdr mik of bardan Yiga-G16mr 
bau^kj9ldnm Sigvalda Ein. skgl. 
bards ok laust vid jprdu Steinunn 
hjaldrs ræai ek t>at gJQldnm Tindr. 

11. årh. 

hardr grams megin-Nj^rdu Grimr 
mjpU & DofrafjaUi Sigvatr 
allr brunar sær å fjpllum Am6rr 
hrafngrennir prekjpfnum samme 
hjaldr 6, breida skjpldu ^6d61fr 
J9rd muna Sveinn of varaa samme 
minn skjald & hlid sjaldan samme 
hjaJdrs Itenmarkar skj^ldu samme. 

jW. årh. 
stalldræpt snj^Uum E&ttalykill 
alls heims fyr gram snjpUum Ein. Skul. 
skotjprd loga fiardar Olåfsdr. 
folktjald mfu skj^ldum samme. 

Det, man her üarst lægger mærke til, er B-rækkens liden- 
hed i sammenligning med A-rækken. De fleste eksempler 
tilhører den ældste tid (9—10. årh.); så aftager de efter- 
hånden for så helt at forsvinde, d. v. s. regelmæssigheden 
bliver större og större, hvilket ganske stemmer med skjalde- 
kvadenes formelle udvikling på andre punkter. 

Den rigtige bedömmelse af det samlede stof falder ikke 
vanskelig. Hvad B-rækken angår, indeholder den de så 

') hardr beror ganske vist p& rettelse, hdskrr. har varSr^ hvilket i 
denne sammenhæng kommer ud p& ét. 



Digitized by 



Google 



Finnar Jönsson: tp.'to. 249 

kaldte unöjagtige rim, hvis forklaring er giyen for længe 
siden (se Wimmer: Die ronenschrift s. 318), nemlig den, at 
udialen af p, t^-omlyden af a, endnu fjæmede sig så lidt fra 
sin grundlyd, at de kunde bruges som helrimende indbyr- 
des. Det fulgte imidlertid af sig selv, at afstanden i tidens 
løb stadig blev större — indtil dto senisl. lyd ö opstod — ; 
som følge deraf blev det stadig vanskeligere for skjaldene at 
rime a med p, indtil de i det 12. årh. — kan man vel sige 
— helt holdt op dermed. De få eksempler fra dette årh. 
er vel rigtigst at betragte som efterligninger af de ældre 
skjaldes brug, som, hvad Snorri kaldte, leyfi. 

Ét er og bliver sikkert — og i så henseende er B-ræk- 
ken netop et slående bevis — , at o i forbindelsen io i alle 
de tilfælde^ vi har, kun kan opfattes som repræsenterende 
lydværdien p og intet andet. At g i denne forbindelse kunde 
være lig eller nærbeslægtet med o (lukket) er udelukket. Vi 
finder da heller ikke et eneste eksempel på et rim o : io, 
undt. det ene, som Kahle også har fremdraget, hos Sigvatr: 
hans flokki vi& pjokkva. Når Wadstein mener at kunne an- 
tage udtalen io i mgrg nefbiorgum i Enütsdr&pa af Sigvatr 
(den eneste skjaldelinje^ han anfører), anser jeg denne antag- 
else for höjst usandsynlig; når jeg dog ikke har anført denne 
linje under A-rækken sammen med Sigvats øvrige 5 linjer, 
kommer det af, at jeg med vilje har holdt Knütsdr. udenfor; 
den er nemlig digtet i et særlig vanskeligt versemål, der har 
bevirket, at Sigvatr anvender ikke sjælden halvrim for helrim 
i de lige linjer. Angående den anførte linje kan man altså 
hverken påstå det ene eller det andet, skönt sandsynligheden 
forekommer mig unægtelig at være störst i retning af ud- 
talen JQ. 

Altså: gennem skjaldenes vers fra det 9. årh. til hen- 
imod 1300 kan udtalen ep, og kun denne, konstateres og 
det ved et rigt materiale; ligeledes giver dette materiale et 



Digitized by 



Google 



250 Finniir JAdmou: tp : tø. 

særdeles levende billede af, hvorledes omlyden p efterhftnden 
i lyd i^mer sig fra sin gnmdlyd 

Materialet fordeler sig efter ordklasser på følgende måde: 

Substantiver:. 

jQfurr iJQfri (5), jffra (3), jgfrum. — jarlij^rhåm. — 
njfirdungar. — st^pldtmgr : sJ^gldungr, -ungs. 

}^arg : Ij^rgtm. — fjdlli fjfiU^ fjfllum (5). — gjald igjtHå, 
'Um. — spjaU : spjgU. — *8pja/r : sfjfr. — tjald : tjgld. — 

fjgmirifji^mis (2). 

hjfrr : J^Qrr (2), ^>r, hjftvi (2), hjiftvar^ hjgrva (2), 
^>r- (3). — fj9rvar ifjfrum. 

fjfrifjgr {^),fJ9rvt. 

kJ9rg : hjm (2). — gjtf : ä/p/- — ä;>^* -ä/p^ (2). — 
jifrtSij^rtf (5), iprd^w (11). — mjgll : «t/p//. — Bjgrgyn : JBf/pri^ 

^■prw : bjgm (2). — ^Wr ifjprdu^ fj^iSum. — mj^ttr : 
fnjg^. — n/prdy : njgr&ry fijgrSU. — skjpldr : sJggldry slygld (2), 
skjfldu (9), sk/fildum (2). 

fjpUfiifjpUFi. 

stjärna : stjgmu. 

lijarta'.hJQrtu^ hjgrtum. 

Adjektiver osv.: 

hjartr : bjprtutn. — gjarn : A/pr«. — jqfn :ip/n, jffnum. 

— sjaifr : sjglfum (2). — sJyaldaSfr : skfgldu&ustum. skjaidr 

: 'Shjoldum. — smj^r : smjgrvan. — snjallr : sf^jgtt (2), 
sf^fiUum (4). 

Adverbium: 

«WP* (2). 

Imod alle disse mange skjaldevidnesbyrd stilles nu de 
ældste håndskrifters skrivemåde, der imsegtelig i de fleste 
tilfælde er io (se Wadsteins afhandling); der forekommer åog 
også andre skrivemåder, der går i retning af ip, og som da 
seges bortforklarede. 



Digitized by 



Google 



Finntir Jönason: ig: lo. 251 

Er det nu i og for sig rimeligt, at skrivernes udtale 
har været iOy medens de samtidige skjaldes (som f. eks. Snor- 
res) har været ig? Og hvorledes skal denne uoverensstem- 
melse forklares? Jeg mener, at der ingen sådan er, og at 
det fSørste spörsmål må besvares med et absolut nej. Lige- 
som skriverne i en utallig mængde tilfælde både för og sen- 
ere skrev o for ii-omlyd af a, således også to for i + u-om- 
lyd af a, og når de gjorde dette sidste i en mere udstrakt 
grad end ved ti-omlyd af a alene, "kommer dette sikkert der- 
af, — har j^ udtalt Arkiv IX, 376 — , at afskriverne har 
fundet skrivemåden iVo, itVy iav osv. [i de gamle hdskrr. fore- 
kommer coy Wy av osv. hyppig for p] for omstændelig eller 
vidtløftig og derfor foretrukket io\ g skrives i det hele for- 
holdsvis sjældent Denne forklaring forekommer mig endnu 
fuldtud tilstrækkelig. Undtagelserne, hvor ico^ i(v osv. findes, 
kan jeg ikke andet end tillægge en meget stor betydning 
for spörsmålet 

Der er endnu et forhold, som jeg i denne sammenhæng 
må fremdrage og temlig stærkt betone. Det er ganske vist 
et forhold, der kun kan konstateres ved hjælp af norske, 
men ikke islandske håndskrifter. Det er forholdet mel- 
lem rodens og endelsens vokaler, vokalharmonien, 
således som denne fremtræder i en række af norske hånd- 
skrifter. 

Som bekendt følger der, i kraft af denne vokalharmoni, 
efter o — et virkeligt o, d — i endelsen altid et o; lige- 
ledes e, ikke i\ se f. eks. Den leg. 01. s. s. IX, Tale 
mod biskopeme s. XVI, [Wadstein: Horn. Ijudl. § 28 ff. 
viser mangel på konsekvens], M. Hægstad: Gamalt trön- 
dermål, Fagrsk. (min udg.) s. XVII, XX, XXHI— IV, 
særlig XXIV angående io). Ifald o i forbindelsen io var 
et lukket o, skulde der altså i endelsen følge et o (henholds- 
vis e). Men dette er netop ikke tilfældet; jfr. Hægstad: 
Gamalt tröndermål s. 78—79, Fagrsk. s. XXIV (XXHI), 



Digitized by 



Google 



252 Finnar Jansson: ip : to. 

hvor det påvises, at efter io følger u (f), ganske söm efter a 
(kort) og p; heraf fremgår det uomtvistelig klart, at io har 
lydværdien ig. I den norske homiliebog er forholdet ikke 
strængt gennemført m. h. t u og o i endelser. M. h. t. e 
og i i endelser er homiliebogen efter Wadstein derimod langt 
konsekventere, men her findes netop -i efter to (se § 24 anm. 
3, § 25 anm. 1). Wadstein er herved bleven opmærksom 
på, "aft o här icke varit aldeles af samma art som det van- 
liga o", men han har ikke set den rigtige slutning, der var 
at göre m. h. t. den egenlige lyd værdi. 

Denne udtale, der således kan konstateres for oldnor- 
skens vedkommende, har uden tvivl også været gældende 
i islandsk. Dermed stemmer skjaldenes udtale, de ikke så 
få ''undtagel8es''-skrivemåder og endelig den senere islandske 
udtale, jo. 

Jeg må derfor hævde, at normaliseringen ig (jg) i nor- 
ske og islandske skrifter er det eneste rigtige, at den bör 
kræves bibeholdt og ikke opgivet til gunst for en etymolo- 
gisk skrivemåde, der giver en falsk forestilling om den vir- 
kelige tilstand. Det må dog være opgaven at vise sproget 
i den form, det virkelig til hver given tid har haft, så vidt 
dette overhovedet er muligt. Jeg kan derfor ikke under- 
skrive Kahles indrömmelse, att Vill man daher bei einer 
textnormalisierung die normale Schreibung [udhævet af 
mig] der handschriften wiedergeben, so wird nichts im wege 
stehen, Wadsteins verschlag zu folgen und den u-brechungs- 
diphtong des e io zu schreiben [ob osv. se foran s. 245]. 
Normaliseringen skal netop gå ud på, at gengive udtalen så 
tilnærmelsesvis nöjagtig som muligt; gengiver man w-om- 
lyd af a med p, må man konsekvent gengive io med ig 
(J9)j ligegyldigt hvorledes skrivemåden så er. 

Jeg har her kun beskæftiget mig med den virkelige lyd- 
værdi af io ned igennem tiderne. Derimod har jeg ikke taget 
sigte på dens oprindelse og udvikling. Men det står mig 



Digitized by 



Google 



Finnar J6nMon: Nntidtformer. 26S 

klart, at opfattelsen heraf må formuleres noget anderledes 
end man nu plejer at gøre, især hvad det kronol<^ke ind- 
enfor lydværdiens udvikling angär. Dog er Noreens formu- 
lering (se foran 244-45) ikke meget langt fra at være rig- 
tig (efter min opfiattelse), hvis man fik nærmere besked om, 
hvad "schon frflh" i denne sammenhæng betyder og hvis ordet 
ni^lfk ikke vedblivende regnes med til de ord, der skal have 
virkeligt io, ti dertil hører det ikke (se ovf.); om {i)fiar& har 
io (eller ip) er ikke fiildt sikkert. Rigtigst forekommer mig 
Torps og Falks bemærkninger at være i Dansk-Norskens lyd- 
historie § 60 ff. 



Efter at ovenstående var skrevet har jeg læst dr. R. 
Nordenstrengs afhandling i Nordiska Studier 1904 (tillegnade 
A. Noreen): Om u-brytningsdiftongens kvalitet i isländskan. 
Forf. anfører en del skjaldeverslinjer og hans opfattelse går 
i samme retning som Kahles og min. Jeg betragter ikke 
mine ovenstående bemærkninger som overflødige; de kan støtte 
sagen med det righoldige materiale, de byder, især det, der 
hidrører fra det 12. og 13. årh., og som ikke för er blevet 
fremdraget i det omfang. Jeg finder derfor ikke grund til 
at tilbageholde dem. 

København i april 1904. 

Finnur Jönsson. 



Stærke nutidsformer i oldsproget. 

Prof. M. Hægstad har i dette tidsskrift (XX, 358 ff.) 
skrevet en interessant afhandling om forekomsten af uom- 
lydte nutidsformer i 1. person sing, af stærke verber og ment 
at kunne anføre nogle virkelige (13) eksempler herpå. Det 
vilde være særdeles vigtigt^ om sådanne former lod sig på- 

AixiT röB MOEOisK rooLooi XXI MT röuD xnu X7 



Digitized by 



Google 



264 Finniir Jdnaeon: Nutidflformer. 

TiBe i den bevarede litteratur» Yed at graiiake de af profl 
H. fremdragne former må j^ imidlertid tikta, at jeg ikke 
kan slutte mig til hans opfottelse af dem. Bortset fra et par 
eksempler fra (tilsyneladende ialfald) respektabelt gamle kil- 
der (Sonatorrek og GulatingsloTon) hidrører alle de andre 
eksempler fra temlig unge skrifter (og alle for det meste fra 
temlig unge håndskrifter), og af disse er der atter fire (bitt 
og halt fra Gulatl., stat (se. statt) fra Strengl., rut (o: hritt)j 
der helst måtte betragtes for sig selv. De øvrige eksempler 
er skiot ék (Landsl., hdskr. c. 1300), firer IM ee (Eliss.; hdskr. 
c. 1250), firir bidod (skrivefejl f. bjåå] Dipl. N.; efter transskr. 
fra 1333; sst. c. 1300), kioss (Dipl. N. 1434), fa ek (Didr,; 
de isl. hdskrr. fiB)y hvortil kommer kom ec. Dette materiale 
er ikke synderlig tillidvækkende. Firer Idt ec og fa ék kan 
for det første opfattes som konjunktiv; især synes stedet i 
Eliss. mig temlig sikkert at være at opfatte således; det er 
nemlig en almindelig og klassisk syntaktisk kendsgæming at 
stille to hypotetiske sætninger således ved siden af hinanden, 
at der i den første står ef med indik., i den anden konj. 
uden ef. Stedet i Didr. indrömmer jeg er måske mindre ind- 
lysende. Men konj. bruges undertiden — hvor man simplest 
væntede indik. — , hvor taleren vil udtrykke tvivl el. angst; 
på få ek hans vgld aldri stefan kan således betyde: "så er 
j^ bange for at jeg aldrig mere får osv.^ Denne opfattelse 
af stedet passer ganske fortræffelig. At endelsens a i hægge 
tilfælde ikke skrives beror kun på det følgende (enklitiske) 
ek. De andre 3 eksempler er jo så unge, at de meget godt 
og efter min mening rimeligst bör opfattes som analogidan- 
nelser efter inf.; og på samme måde mener jeg de to nævnte 
steder også skal opfattes, hvis der i dem virkelig er tale om 
indikativ. 

Formerne bitt^ hallt^ statt, (h)ritt er meget mærkelige; 
forklaringen af dem er vanskelig og prof» H. erklærer selv, 
at han ikke er tilfreds med den, han har forsøgt at give; 



Digitized by 



Google 



Fixmnr Jansson: Nåtidsformer. 255 

men var det så ikke rettest, foreløbig i det mindste, helt at 
holde disse former udenfor diskussionen om oprindelige uom- 
lydte nutidsformer? Jeg tror ikke at de på nogen måde kan 
støtte fwekomsten af sådanne, men må forklares på en anden 
måde (bitt ek kan let Tære direkte opstået af bindk > hintk 
>^ bitk] den samme forklaring yar i øvrigt ønskelig for alle 
disse former). 

Kom ec i Barlaamss. (59 1 a) kan ikke med nogen sikker- 
hed opfattes som præsens; impf, er ligeså naturligt her, og 
således opfatter jeg det (''nu er jeg kommen til dig"; ganske 
som i Lokasenna 6, hvor jeg glæder mig ved at have prof. 
H. som meningsfælle). 

Tilbage står de to steder fra Sonatorrek og Gulatings- 
loven: bleika og ßrir biotf ek. Det sidste eksempel kan jeg 
for mit vedkommende ikke tillægge den betydning, prof. H. 
gör — og det af den grund, at selve udtrykket at fyrir bjoda 
ikke er et gammelt, klassisk norsk (el. nordisk) ord. Hvor- 
ledes skulde det forklares, at en urgammel form, så at 
sige ganske uddød i sproget (hvis man overhovedet går ud 
fra prof. H:s eksempler), dukker op i et ungt lånt udtryk? 
Jeg indser ikke, hvorledes det skal kunne forklares. Jeg fSjer 
dette eksempel til de andre omtalte analogiformer; man overse 
heller ikke, at det hdskr., der her er tale om, er ikke ældre 
end fra 1. fjærdedel af det 14. årh., hvilket just ikke er 
tillidvækkende. 

Endelig er der så bUL Her har vi jo et gammelt 
digt fra 10. årh., og således staves ordet i hdskrr. for det 
meste, nemlig i E (Egilss.; et meget ungt hdskr., c'. 1400), 
R, W af Sn. Edda (fra c. 1325 og 1350), medens derimod 
Ups. edda og 757 har bUta ek. Jeg vilde ikke have noget 
at indvende imod en uomlydt form her, og gamle former kunde 
holde sig bedre i poesi end prosa (lovtekster f. eks.). Men 
her er dog atter forhold tilstede, der gör opfattelsen ganske 
usikker. Sagen er jo den, at verbet bUta (meget tidlig) gik 



Digitized by 



Google 



256 Kahle: Handschriften. 

8om bekendt over til den svage böjningsmåde (blåtay bl6taifa)j 
og den svage fonn er det jo her^ som Ups. Edda <^ 757 ud- 
trykkelig har; men er de andres blöt ek at forstå anderledes? 
Desværre har jeg ikke mod til at besvare dette spörsmål 
med ja. Eksemplet er i alfald behæftet med en sådan usik- 
kerhed og tvetydighed, at det er umuligt som bevis. 

Jeg kan altså ikke se rettere, end at det ikke er lyk- 
kedes prof. H. at fremføre et pålideligt bevis for tilstede- 
værelsen af uomlydte stærke nutidsformer. 

København 21. maj 1904. 

Finnur Jönsson. 



Zu den Handschriften des kürzeren t^ättr 
t^orvalds ens vidfprla. 

Von dem |Ȍttr |>orvalds ens vfdf^rla haben wir bekannt- 
lich zwei darstellungen, eine ausfdhrlichere (A), al^edruckt 
in den Fommanna sögur I, s. 255-276 und in den Biskupa 
8^^ I, s. 33 — 50, und eine kürzere darstellung (B) in der 
Flateyjarb6k I, s. 268—273. In dieser fehlen die capp. 6 
und 7 des |Ȍttr, dagegen ist vor dem schluss die sicher un- 
historische episode vom zusammentreffen |K)rvalds mit könig 
Olåfr Tryggvason eingeschoben. 

A ist erhalten im cod. AM 61 foL, von etwa 1400 (vgl. 
Kålunds katal. I, s. 40 f.); cod. AM 53 fol., vom schluss des 
14. Jahrhunderts (Kålund I, s. 37 f.), hat nur den anfang 
bis zu den werten: Hann bar pd fram annan (Bp. I, s. 36*); 
cod. AM 54 fol., aus derselben zeit (Eålund I, s. 38), be- 
ginnt erst mit den werten d peim drum v%9a um Island 
(Bp. I, s. 41'). Der ganze j^åttr findet sich femer in cod. 
AM 552 k a 4:to, aus dem schluss des 17. Jahrhunderts 
(Kålund I, 8. 695). Diese handschrift dürfte ziemlich wert- 

ABIQT yÖB KOftSMK fOOLOOl ZXI MT POLJO Xm. 



Digitized by 



Google 



Kahle: HandaclirifteD. 257 

lo8 fOr die textkonstraktion sein. Eb ist denn auch in den 
ausgaben cod. 61 fol. zu grunde gelegt worden. 

Ausser in der Fiat, haben wir nun B auch im cod. AM 
62 foL, einer aus dem 15. jahrh. stammenden handschrift 
(Eälund I, 8. 41 f.). In seiner ausgäbe von A in Bp. I führt 
nun Yigfüsson in den anmerkungen zur vergleichung auch 
den text von B nach Fiat, an, und zwar in der weise, dass 
er an yerschiedenen stellen (s. 41 anm. 1; s. 42 anm. 3; s. 
43 anm. 6; s. 44 anm. 3; s. 45 anm. 1, s. 49 anm. 1) ohne wei- 
tere bemerkung den text der Fiat, auch als den des cod. 
AM 62 foL angiebt, so dass der eindruck entsteht, dass beide 
handschriften wörtlich übereinstimmen. Wie aber eine yer- 
gleichung beider handschriften, die herr professor Finnur Jöns- 
son die grosse gate hatte vorzunehmen — wofür ihm auch 
an dieser stelle mein aufrichtiger dank gesagt sei - ergeben hat, 
stimmen in der ersten und letzten der von Yigf. angefahrten 
stellen beide handschriften nicht überein, und eine prüfung der 
ganzen texte bestätigt, dass wir zwei verschiedene redaktio- 
nen von B haben. Es hat sich aber mir noch ein weiteres 
resultat ergeben: in der weitaus gröesten zahl der föUe, in 
denen 62 von Fiat, abweicht, stellt sich diese handschrift 
genau zu cod. 61, der haupthandschrift des |>orvaldsI>&ttr (Fms. 
I, Bp. I). Wir haben also in 62 einen genaueren auszug 
aus dem ursprünglichen |>orvaldBl>åttr erhalten als in Fiat., 
62 wird auf eine handschrift zurückgehen, die näher mit 61 
verwant war, als es die gewesen sein muss, die diesem ab- 
schnitt der Fiat zu grunde liegt Wir werden annehmen 
dürfen, dass auch in dem abschnitt, den wir nicht kontrol- 
lieren können, der von dem zusammentreffen des |>orvaldr mit 
könig Olåfr Tryggvason handelt, 62 den Vorzug vor Fiat, ver- 
dient. Ich habe donn auch in meiner fur die altnordische 
Sagabibliothek vorbereiteten ausgäbe des |>orvalds |»åttr diese 
episode nach 62 abgedruckt und nicht nach Fiat Da ich 
aber dort mich auf dieses stück beschränken musste und nicht 



Digitized by 



Google 



368 



Kahle: Handschriften. 



das den ganzen |»åttr betre£Pende material vorlegen konnte, 
80 möge dieses hier folgen. Die fälle, in denen Fiat., im ge- 
gensatz zu 62, Übereinstimmung mit 61 (=» Bp I) zeigt, sind 
durch den druck hervorgehoben. 







cod. AM 61 fol. 


Platejrjarbök. 


cod. AM 62 foL 


(-Bp.I) 


8. 269, 1. 7 med ser 


fehlt 


— 


fitftia 


predika 


B. 88, 1. 12 »redika 


Güaa 


gilia 
tä midaJs 


1. 17 Qüja 


1. 12 j Videddl 


B. ^1,1. 7 t tu VUtidaJs 


1. IS fremia 


predika 


I. 9 predika 


1. 18 tru budu 


tru ok budu 


— 


1. 21 ok 


fehlt 


8. 42, 1. 6 fehlt 


1. 26 pessir 


pessir ij 


1. 11 pessir tveir 


niäugliga *) 
1. 28 hugdu 


grimliga 
atluSu 


grimnAiga 
1. 18 afbiSu 


1. 38 sTcalanum 


elldinum 


1. 19 shalanum 


1. 34 i 


ok 


I. 20 6k 


8. 270, 1. 3 Sheggr 


Skeggi 


8. 48, 1. 4 Skeggi 


1. 3 f. huetuefna 


hueruetna 


— 


1. 5 b. ognar 


enga 


1. 10 enga 


1. 8 b. stalli 


stalla 


1. 18 stalli 


1. 13 Hlenni 


Hlennir 


1. 17 Hlenni 


1. 14 fiillhomliga 


fehlt 


I. 21 fullkomliga 


en 


po 


en 


1. 15 trudu a Krist 


trüäu Kristi 


1. 22 ir^H Kristi 


1. 19 ; Äse 


é bæ sinum i Äsi 


1. 26 d bee sUtwni 
Äsi 


1. 29 af peim 


Pd 


1. S\ j budina 


pangat 


— 


1. 33 radit 


fehlt 


8. 45 1. 18 fehlt 


1. 36 hart 


fehlt 


— 


eh 


pvi at ek 


1. 20 ek 


'8.271,1. 4>oJcmyMum. 


fehlt 


8. 47, 1. 1 fehlt 


1. 7 fnngstadifm 


pingst^ina 


1. 4 pmgsmim, 


1. 11 homcusst 


koma 


1. 8 koma 


1. 20 stignir 


fcommr 


1. 18 komnir 


1. 22 mtßidduzst 


meidduzst, sumirfeUu 


1. 20 meidduat; 


sumir okfellu 




sumir ftüu 


1. iiafætrpeimok 


d suma ok 


1. 22 å sutna ok 


1. 25 /ra 


frå peim 


1, 23 frd 


1. 28 vmsati 


vmsat 


1. 27 umsdt 



*) So steht nach Finnar Jansson in der hdschft., nicht wie die aus 
gabe hat niduliga; so liest auch die Kristnisaga. 



Digitized by 



Google 



Kahle: Handschriften. 



259 



1. 29 oh radagerd 

1. 30 6k kuamu 

1. 81 par 

1. 38 ok 
. 272, 1. 1 hanlaglæik 

1. 8 ngkkurum 
fnoftfiuiH 

I. 9 mart 
radum 

I. 12 uida 

I. 14 heOd 

1. 16 margra 

manna hiortu 

1. 19 f. frékUigum 

L 22 vü 

1. 25 petta 

I. 28 a^ AMßrtn 

1. 33 nafim 

1. 37 sannan 
. 273, 1. 7 var 

1. 10 audæfui 

1. 11 %r^'ntt(m> oi 

1. 15 ZX 

1. 16 j Äse 



Es stimmt also Fiat, in 8, cod. 62 in 22 fällen mit 
cod. 61 überein. Es ist femer noch ein fall zu erwähnen, 
in dem Fiat, zwar nicht die richtige, aber immerhin doch 
bessere lesart gegenüber cod. 62 hat: Fiat. s. 269, 1. 27 
besserkir suerdj offenbar entstanden aus dem ber ståertf Bp. 
I, s. 42 1. 12, während cod. 62 die werte ganz fehlen. Merk- 
würdig ist auch, dass in der strophe des |K>rvaldr v. 4 cod. 
62 Übereinstimmung mit der Eristnisaga zeigt und damit 
offenbar die bessere lesart hat: JUautteins goita sueini gegen- 
über dem hræt(Bms gotfa suedni der Fiat. I, s. 270 und der 
ganz verderbten lesung der Bp. I, s. 42 hri^r varliga 



fehlt 


1. 30 


um hrid 


fvrst 


8. 48, 1. 


7 fehlt 


vm hrid 




heilagleik 


fehlt 




— » 


fehlt 




_ 


oredikanarm^nnum 




— 


mart ok merküigt 




«... 


fehlt 




— 


miok vida 







hdld hiartaliga 




— 


marga menn 




— 


frægiligum 




. 


skal 




.... 


pat diu 




.... 


huerir 




... 


nafni 




— 


einn 




— 


var su 




— 


auäa^ sin 
fehlt 




— 


, VI 


8. 60, 1. 


3 VI 


i Asi i Bjaltaddl 


1.5^ 


Asi 



Ich erwähne noch, dass Yigf. an einigen stellen in 
seinen anmerkungen die Fiat, nicht richtig wiedergibt. So 
muss es Bp. T, & 41 anm. 1, 1. 9 mart statt mikit heissen 
(Fiat. I, s. 269, 1. 4); s. 42 anm. 3 ist zwischen bjo und 



Digitized by 



Google 



260 Kahle: Handfichriften. 

pårarinn ein pd ausgelassen (Flat. I^ s. 269, 1. 39). Auf s. 

49 muss es 1. 4 der anm. 1 heissen rd&agerifamai^r statt 

rå^ager9arma»r (Flat. I, s. 272, 1. 7). 

Der abschnitt der Flat, ist, wie Finnur Jönsson feststellt 

richtig in der ausgäbe gedruckt, nur zwei stellen sind nicht 

genau: die eine, bereits erwähnte, s. 269, 1. 26, wo nidug- 

liga zu lesen ist, die andere, s. 270, 1. 20., pionostu gudliga^ 

trägt in der handschrift Umsetzungszeichen, ist also zu lesen 

gudliga pionostu. 

Heidelberg. 

B. KaUe. 



Digitized by 



Google 



Bugge: SammeiiBttts. paa -fiaWr. 261 

Oldnorske Sammensætninger paa -nautr. 

Nye Bemærkningrer, 

De nordiske Sprog og især Oldnorsk-Islandsk har en 
Bække Sammensætninger paa -nautr^ som betegner en Per* 
son, som er delagtig med en anden i det, som det förste Led 
betegner. De fleste af disse Sammensætninger er formelt 
eiendommelige derved, at de uden Hensyn til det förste Leds 
Stammeform, Kjön eller Böining har Vokalen u eller o foran 
-nautr. F. Eks. rtHfunautr "Person, som man tager med paa 
Haad", af rd& n.. Stamme rå&ct-] InUfunautr "Person, som op- 
holder sig i Bod sammen med en anden", af buit f., Stamme 
bü»fn. 

Der har været gjort mange forskjellige Forsög paa at 
forklare dette u (o) i Sammensætninger paa -nautr. Udför- 
lig har jeg omhandlet dette Spörgsmaal i en Afhandling i 
"Sproglig-historiske Studier tilegnede C. B. Unger" (Kristia- 
nia 1896) S. 12—29. 

Efteråt jeg her havde gjennemgaaet og sögt at mod- 
bevise de mange tidligere Forklaringer, fremsatte jeg, tildels 
i Overensstemmelse med en Forklaring af Hj. Falk, folgende 
Forklaring. Jeg förte de fleste af de nævnte Sammensætnin- 
ger paa -nautr tilbage til fællesgermanske Former paa ^-^a- 
nautaz med förste Led i Stammeform, saaledes at f. Eks. oldn. 
rdifunautr skulde være opstaaet af fællesgerm. ^r^ta-ganautaz^ 
oldn. mgtunautr af fællesgerm. "^matirganatUaz^ o. s. v. 

Senest er Sammensætningerne paa -^natUr behandlede af 
A. Kock i Arkiv XXI S. 112—124. 

Imod min Forklaring har Kock fremsat en Indvending, 
hviB Bigtighed jeg anerkjender og for hvilken jeg er ham 
særlig taknemlig. Idet jeg udledede f. Eks. oldn. fQrunautr 
sl{ en förhistorisk Form *fa/raganautaR^ sogte jeg at forklare 
u i anden Stavelse som fremkommet ved Assimilation med 
(eller Omlyd fra) au i -nautr. Kock bemærker med rette, 

ARKIV ros MORDISK riLOLOOI XXI, MT TÖUD XVII. 



Digitized by 



Google 



262 Bugge: Sammeiunetn. paa -nauir. 

at den her antaf^e Lydudvikling ikke er stöHet yed Paral- 
leler fra nordisk Sproghistorie. Jeg opgiver derfor nu Tan- 
ken paa en saadan Lydudvikling. 

Men j^ ser ikke rettere, end at min Forklaring af 
oldnorske Sammensætninger paa -nautr med forudgaaende u 
alligevel kan i det væsentlige opretholdes. Jeg skal i det 
folgende nærmere söge at forsvare denne min Forklaring. 

Kock forklarer derimod, i Tilslutning til en Antydning 
af Rask i "Vejledning til det Islandske'' (1811) S. 180, de 
fleste Ord paa -unautr som opstaaede ved Juxtaposition af 
Dativer med nautr. Disse Dativer er if61ge ham dels {og 
oftest) Dativer i Flertal (f. Elks kaupunautr af *kaupum naiUr)^ 
dels (sjældnere) Dativer i Ental (f. Eks. sglcunatär). Han 
sammenligner med Ordene paa -unatUr oldnorske Juxtaposi- 
tioner som hugumstarrj heüPumhär^ heyrunücunnr^ eggjumskarpi 
(poetisk Udtryk for Sværd), og flere. Han henviser fremde- 
les til Udtryk som é^lum gé&ir "gode med Hensyn til Byrd", 
Utill sinum en miMll rå&um. . 

Med Hensyn til Lydforandringen af *^mnautr til ^unautr 
sammenligner Kock den bestemte Form i Dativ Flertal bon- 
dunum af *b6ndunnufnj *hondum(i)num. 

Herefter antager Kock f. Eks. kaupunautr for opstaaet 
af ^kaupum-nautr (i Udtryk som *hann es kaupum nautr 
mmn eller *vér erum kaupum nautar "vi er Kammerater med 
Hensyn til Ejöb"). Ligesaa rd&unatUr af *rdllfunMtautr "Kam- 
merat betræffende Raadslagning" o. s. v. 

Allerede den af Kock antagne Lydforandring finder jeg 
noget betænkelig. Thi Endelsen -um forandres i Oldnorsk 
vistnok ogsaa ellers foran enklitiske Ord; f. Eks. mdlungi i 
Håvamål af *målum^^ pllungis. Men ved Juxtaposition 
bliver for an et Nomen Endelsen -um regelret uforandret*) 

<) En Undtagelse danner dll« megin Flat. I 150'* og andre Forbindel- 
Mr med aanune Efterled, ved Siden af pllum megin o. s. y. TJndtagelmn er 
let forklarlig, fordi -m^gin ikke havde Formen af en Dativ i Flertal, men 
saa nd som en Entalsform. 



Digitized by 



Google 



Bagg6: SammenBætn. paa -nauir, 263 

ug paavirkeB ikke af det folgende Leds Fremlyd. Man skulde 
derfor have ventet en Juxtaposition *rd9umnautr uforandret 
bevaret og ikke forandret til rå&unautr. Og Kocks Forkla- 
ring stöttes saaledes i formel Henseende ikke tilstrækkelig 
ved Henvisning til Mndunum af *bondumnum. 

Men i syntaktisk Henseende synes mig Kocks Forkla- 
ring mere betænkelig. 

Imod den kan indvendes for det förste (hvad Kock næv* 
ner^ men ikke lægger Yægt paa)y at andet Led i alle de til 
Stötte anförte Analogier er et Adjektiv eller et oprindeligt 
Adjektiv. Kock har fra nordiske og overhoved fra german- 
ske Sprc^ ikke til Stötte for sin Forklaring af u foran 
-nautr i oldnorske Sammensætninger anfört en eneste Sam- 
mensætningy hvori andet Led er et oprindeligt Substantiv, 
medens förste Led er en Dativ i Flertal paa -um, hvor Da- 
tiven betegner "i Henseende til" *). Han henviser til mht. 
gendz brugt adjektivisk i Udtryk som sd bin ich fursten wol 
gendZj til nht. Genoss am Adely samt til den adjektiviske 
Brug af lat. sodus. 

Men da nautr i de nordiske Sprog ikke kan være Ad- 
jektiv, ligesaa lidet som det tilsvarende Ord i Angelsaksisk, 
Oldsaksisk og Oldhöitysk, har vi al Grund til at tro, at det 
her behandlede Ord i de germanske Sprog fra först af har 
været Substantiv. Heller ikke synes der mig at være n<^n 
Orund til at antage, at nautr skulde have været brugt som 
Adjektiv i de nordiske Sprog lidt för den historiske Sprog- 
periode, eller med andre Ord paa den Tid, da ifölge Kock 
Juztapositioneme paa -nautr skulde være opstaaede. Derfor 
ser jeg ikke rettere end, at de af Kock antagne Juxtapoei- 
tioner ^kaupum-nautry ^rå&um-nautr er i syntaktisk Hense- 



*) Ogsaa i homumskvaUt (poetisk Bete^else for Væderen) kan andet 
Led fira fönt af haye været opfkttet adjektivisk. De af Kock ikke nævnte 
Tilnavne som Fitjumskeggif fggrumskinni, tvennumbrünt, olddansk raudium' 
ékjaldi er logisk aldeles forskjeUige, saa at de her ikke kan sammenlignes. 



Digitized by 



Google 



264 Bugge: Sammenaaetai, paa «Haifar. 

ende uden Sidestykke, hvorved Kocks Forklaring synes mig 
at blive betænkelig *). 

Fremdeles kan mærkes f&lgende. Kock antager oldn. 
Udtryk som *vér erum kaupum nautar som historisk Forud- 
sætning for Sammensætningen kaupunautr. Men dette fore- 
kommer mig ogsaa af den Grund usandsynligt, at det her 
behandlede Ord oldn. nautrj ags. genéatj oldsaks, gendt ikke 
findes brugt til at udtrykke 'Deltager, Medbesidder, Kam- 
merat i noget, med Hensyn til noget" uden ene og alene 
i Sammensætninger. 

Man finder i Oldnorsk ligesaa lidet *vér erum i kawpu/m 
{d kaupum^ at kaupum) nautar som *vér erum kaupum nau- 
tar] vistnok fordi man endnu var sig bevidst Forbindelsen 
med n/dto, som forbandtes med Tingens Genetiv. F. Eks* 
oldn. sessunautr er egentlig "en Person, som sammen (med 
en anden) gjor Brug af et Sæde". 

Ordet nautr bruges i Oldnorsk usammensat kun i Ud- 
tryk som pjåfs nautr "en Tyvs Medskyldige"; met nauta pina\ 
i Snorra Edda nauiar eru niu. I Angelsaksisk btg-standap 
me strange genéatas Cædm. Gen. 284 "strong companions"; 
cyninges genéat. I Oldsaksisk hira genotas. Men i Middel- 
nedertysk forekommer fölgende Udtryk: sines erre»» (tidligere) 
herren gendt an bart (Byrd), ligesom i Nhi Oenoss am Adel. 
Naar man i senere Islandsk (Bisk. s.) finder Udtrykket hlut-^ 
takari (Deltager) at einhverjUj i e^u^ saa er dette brugt i 
Analogi med eiga Mut at e-Uj i e-u. 

Den Betænkelighed, som jeg foler ved de af Kock an- 
tagne Juxtapositioner ^kaupum-nautr o. s. v., foröges for mig 
i höi Grad ved en anden Omstændighed. 

O Ber finde» Udtryk som apekingar at viti (Fritcner at 90), hvor at 
i Betydning 'i Henseende tir staar ved et Substantiv. Fremdeles kan Pr»- 
positionen mangle i udtryk som brottu — i hrottu eUer d brottu^ miüum 
(ogsaa i Sammensætningen mülumfer^ « d multåm eller i milium. Men héUer 
ikke dette giver tilstrækkelig Analogi for de af Kock antagne Juztapositio- 
ner *rddum natUr o. s. t. 



Digitized by 



Google 



Bagge: Sanuneiisaetii. paa '-nautr. 265 

Der er, som jeg för har paapeget^ en umiskjendelig Pa- 
rallelisme mellem en Bække af nordiske Sammensætninger 
paa «nati/r paa den ene Side og paa den anden yestgerman- 
ske Sammensætninger, hvis sidste Led er et til oldn. natUr 
fuldstændig eller væsentlig svarende Ord. Saaledes: 

Oldn. kaupunautr Terson, med hvem man handler eller 
filntter Overenskomst^ Jfr. mht. koHfgenöz "Handelsgefllhrte^. 

Oldn. rngtunautr '^pisekammeraf (deraf fransk mateloty 
glfransk maihenot)\ ogsaa oldsvensk. Jfr. mht mazgenéze 
Tischgenoßse^ 

Oldn. råiSunautr Person, som man tager med paa Raad". 
Jfir. mht. råtgenéZy råtgenéze Mer am Rate Teil hat". 

Oldn. skuldunautr Terson, som staar i Gjældsforbindelse 
med en anden". Jfr. oldfris. skeldenåt "Schuldner", mnt. 
schuldendte "Schuldgenosse", mht. schultgenöze "Mitschuldner". 

Oldn. pingunautr "Person, som hörer til samme Ting 
som en anden" (Afledningen pingunøti n. i Glsvensk). Jfr. 
mnt. dinkndte "Gerichtsgenosse". 

Oldn. hekkjunautr "Person, som sidder paa samme Bænk 
som en anden". Jfr. mht. hancgenåze "der mit auf der Bank 
sitzt" «). 

Yi ser altsaa her en bestemt Parallelisme mellem en 
Bække oldnorske sammensatte Ord paa -nautr^ hvis förste 
Led ender paa u og som tilhorer det ældste oldnorsk-island- 
eke Litteratursprog, ja endog tildels kan paavises at have 
været fællesnordiske, og paa den anden Side vestgermanske 
Sammensætninger, hvis förste Led indeholder en Stammeform 
(ikke en Kasusform) og hvis sidste Led er et til oldn. nau^r 
svarende Ord. Efter Forholdet mellem de germanske Sprog 

*) Her kan endnu eammenetUles nogle oldnonke Ord med veetgermAn- 
eke, i hvilke förste Led ikke er det samme i Oldnorsk og Vestgermansk, men 
kon indeholder beelægtede Ord med væsentlig samme Betydning: Oldn. ffffu- 
nautr ^Beisekammerat''. Jfr. mht. vartgenoø "Beisegeführte"; dog i Nht. og- 
saa Fahrgenosse, Oldn. yrkjvnau^ "Arbeidstelle". Jfr. mht. weregendøe 
^'Handwerkgenosse"; mnt. werkgenåie, werkenåte, werknåte. 



Digitized by 



Google 



266 Bugge: Sammensætn. paa »nautr. 

overhoved synes der mig da at være al Grund til at antage, 
at allerede det fællesgermanske Sprog har havt en Bække 
Sammensætninger, hvis sidste Led var et til mht genozj oldn. 
nautr svarende Ord; f. Eks. ^réda-ijanatUa^j ^pinga-ganatäaz^ 
o. 8. V. *). 

Det synes mig da meget betænkeligt at lade de nordi- 
ske Sammensætninger paa -^unaidr være dannede efter et 
ganske andet Princip end de i Betydning tilsvarende vest^ 
germanske Ord paa mht. -^enéz^ mnt -gendtej o. s. v., hvis 
sidste Led svarer til oldn. nautr og i hvilke förste Led ved 
en Række Ord svarer til förste Led ved en Bække oldnorske 
Ord paa -unatUr. 

Denne Betænkelighed bliver for mig saa meget större 
derved, at det for de oldnorske sammensatte Ord paa ^nautr 
antagne Princip ikke ellers er paavist ved nogensomhelst an- 
den oldnorsk Sammensætning, hvis sidste Led er et oprinde- 
ligt Substantiv ^). Hvis man i Nordisk senere havde oplöst 
de Sammensætninger paa *-^anautoj?, som ifölge Parallelismen 
med vestgermanske Sammensætninger engang tor antages at 
have været brugte, til Juxtapositioner, havde man vistnok 
her, som ellers, sat förste Led i Genetivs Form og dannet 



') Imod at antage fæUesgermauske SammanBætninger som ^riSa-ganau- 
tag kan ikke den Omstændighed anfores, at slige Sammensætninger mangler 
i Gotisk. Thi i Gotisk, hvis Ordforraad overhoved kun hoist ufuldstændig 
er bevaret, findes ikke engang et usammensat ^ganauts, uagtet Tilværelsen 
af et fællesgermansk Ord ^ganautaz synes sikret derved, at tilsvarende Ord 
findes i de nordiske Sprog, i Angelsaksisk, Frisisk, Oldsaksisk og Old- 
höitysk. 

Det oldhöityske Ordforraad er ligeledes meget ufuldstændig bevaret. 
Men her har vi en analog Sammensætning hüsginoß eller hüsknöz, 

I Angelsaksisk har vi béodgenéat "Bordfælle**, heorSgenéat "Person, 
som sidder ved samme Arne som en anden^. 

Dette stötter den Opfatning, at Sammensætninger med ^-ganauUiø har 
været fællesgermanske. 

') Oldn. spkudolgr har jeg nemlig forklaret af et förhistorisk ^saka- 
gadolgaB, 



Digitized by 



Google 



Bugge: SainmeiiMetn, paa HUHttr. 267 

Former som ^råisnautr eller ^råifainautry */nngsnautr% o. & v., 
jfr. é&alsnatUr yed Siden af 6&alnautr. 

Jeg tor derfor ikke tiltræde Kocks Forklaring. 

Efter de foran opförte yestgermanske Sammensætninger, 
hvis sidste Led, bortseet fra det yestgermanake Præfiks ge-y 
svarer til oldn. -nautr og hvis förste Led, bortseet fra Man- 
gelen af det -M-, som staar foran oldn. natUr, har sit tilsva- 
rende i de oldnorske Sammensætninger paa -natUry har jeg 
formodet en Bække af urgermanske Sammensætninger: ^/aror 
ganautaZy "^kaupaganautaZy *matiganautazy ^rS&agana$UaZy 
*skuldiganatUaZy ^pingaganautaz. 

Hvis nu Lydforholdene tillader at före de nordiske Sam- 
mensætninger paa -nautr med forudgaaende u (f. Eks. pingu- 
nautr) tilbage til de her forudsatte urgermanske Former, 
synes en saadan Forklaring at have langt större Sandsynlig- 
hed for sig. 

Jeg tror fremdeles, at Lydforholdene tillader den nævnte 
Kombination. 

Herved er at mærke de i det historiske oldnorske Sprog 
forekommende Former af de Adjektiver, hvis Stamme i för- 
historisk Tid har endt paa -o^a-, hvor Afledningsendelsen er 
-ga- og hvor a foran g tilhorer Stammeordets Stamme. 

Disse Adjektiver har i historisk oldnorsk Sprog antaget 
fölgende Former: Nom. sg. m. -ugr eller -o^r, f. -ug eller 
-0^, n. -^t eller -^t] Gen. sg. m. og n. -uga eller -o^fs; Gen. 
sg. f. -ugrar eller -ograry Dat. sg. f. -ugri eller -^rery Nom. 
Akk. pl. n. "Ug eller -ogf; Gen. pi. -ygra eller -^ra-y Sam- 
mensætningsform -tf^- eller -o^-. Ogsaa Gammelsvensk har 
Adjektiver paa -^her eller -tigher. 

Saaledes f. Eks.: 

Oldn. bl6&ugr {hl6tfogr)y glsvensk blopogher] men oht. 
pluotacy mht. bluoteCy oldsaks. hJédagy ags. hlédigy fællesgerm. 

1) Det gamle pingynautar er i Kyielandek yirkelig bleyet til pinga- 
navtar. 



Digitized by 



Google 



268 Bugge: Sammenflætn. paa -'nauir. 

Stamme hUi^aga-^ afledet af Subst. hUif (Stamme hlsifa') ved 
Suffiks -ga-. 

Oldn. dreyrugr "blodig"; men osaks. drérag. 

Oldn. hr^ptugr "stærk", glsvensk hraptogher^ men osaks. 
hrtrftag^ croftig Cotton., oht. chrafttCj chreftiffy ags. cræftig. 

Oldn. métSugr og måifigr "fyldt af Erigermod, heftig 
o. s. y.", glsvensk madhogher] men got. müdags "yred", oeaks. 
mödagj ntödigj oht. -muotic, ags. mödig. 

Samme Form har i historisk oldnorsk og gammelsvensk 
Sprog flere Adjektiver faaet, som i andre germanske Sprog 
har og som oprindelig har havt i foran Afledningsendelsen 

Oldn. dstugr "kjærlig sindet, yelvillig, naadig" (af ast f. 
"Kjærlighed", Stamme åsti')] men got ansteigs "naadig, gun- 
stig" (afledet af Substantivstamme aftö<^-), ags. éstig. 

Oldn. ggfugr "anseelig"; men got. gabeigSj gabigs, afledet 
af gabet f. "Rigdom" (Stamme gabeiiv-^ oht. kq^. 

Oldn. hgfugr "tung"; men ags. heßgy osaks. hetigj hevig^ 
oht. hebte. 

Oldn. naufStigr^ ældre nau^egr "nödtvungen" (af naulffr f.. 
Stamme naud'f-), glsvensk nepogher] men oht. nötac^ nöteCj ags. 
^néadig (i néadignes). 

Oldn. skyldugr "forpligtet" (afledet af skuld f., Stamme 
skuldi-\ glsvensk skyldogher^ skuldogher] men ags. scyldigj 
osaks. skuldig j oht. sculdtc ^). 

Det, at u (p) i mange Adjektiver paa -ugr (rogr) er ind- 



*) Det eneste Adjektiy, i hvilket Endelsen -agr findes i historisk Old- 
norsk, er heilagr, EaofEhiann (Paol-Braone Beiträge XII S. 204) formoder, 
at Ordet heilagr er oyerfört til Norden £ra et sydligere germansk Sprog ved 
kristne Missionærer, Men Ordet forekonimer aUerede i GhimnismU, V9- 
lusp4. Helg. Hand. I og flere Edda-Digte. Ordet kan derfor ikke være overf5rt 
fra Oldsaksisk, men kunde molig være laant fra Gotisk. Dette er dog osikkert. 
Jeg har (Norges Indskrifter I S. 470—477) i en norsk med den længere Bæk- 
kes Boner skreven Indskrift, sandsynlig fra Gjevedal i Nedenes Amt, fra 
omkring Aar 750 lesst ansåg og tolket dette som Adjektiv sg. n« "viet til 
Æserne", afledet af Sabstantivstammen ansu-. 



Digitized by 



Google 



Bagge: SammeiiBætn. paa -nauir. 269 

traadt for ældre a eller i, er et enkelt Led i en Btörre Be- 
vægelfle, ved hvilken a og $ i mange Stavelser med Bitone 
er blevet fortrængt i historisk nordisk Sprog dels lydret, dels 
analogisk af u (o). Saaledes i Dat pL rd9um af umord. 
*ra&amR*j gestum^ paa Stentofta-Stenen geetmiiB, af umord. 
^gastimR. Fremdeles oldn. pggtdl mase., p^td fem. af ældre 
pagall mase., pQgul fem., umord. ^pagatan mase., ^pagalu 
fem. Oldn. kanungr af förhistorisk ^kuninguB. Og ligesaa 
i mange andre Former. 

I Sammensætninger som umord. ^kaupaganautaRj *8kuldi- 
ganautaR maa anden Stavelse fra Ordets Begyndelse have 
havt en Bitone, som var stærkere end tredje Stavelses Bitone. 
Formelt var derfor anden og tredje Stavelse i slige förhisto- 
riske Sammensætninger fuldstændig overensstemmende med 
anden og tredje Stavelse i Sammensætninger, hvis förste Led 
var en Adjektivstamme paa -^o-. Jfr. i historisk Oldnorsk 
f. Eks. BWfughéfi^ tårughlifra^ uryghl^a^ g9f^l^^y 99/^-- 
menni. 

Særlig er at mærke, at nogle Substantiver paa -unaidr 
indeholder som förste Led et Substantiv, hvoraf ogsaa et Ad- 
jektiv paa "Ugr er afledet Ved Siden af målunautr staar 
saaledes oldn. målugr "snaksom", hvoraf Adv. mdlugliga "med 
Snaksomhed". 

Yed Siden af rddunautr staar råifugr^ råtsigr "klog, for- 
standig, foretagsom", glsvensk radhogher] mht. rætec^ rætic 
"ratgebend". 

Yed Siden af sktddunautr (af sktdd f., Stamme skuhU-) 
staar Adjektivet skyldugr "forpligtet" (jfr. skullduga&r Marfu 
saga 100' i et Haandskrift fra förste Halvdel af 14de Aarh.); 
glsvensk skyldogher^ skuldogher *). 



1) Jfr. oldn. fgrunaiUr med nht. fahrig, ældre iiht./eri^, "rask, let be- 
▼ægelig^; oldn. mpltinatfir, glsYensk matuno[utr] med nysvenak dial. (Ånger- 
manland) motig "glupsk''; oldn. kaupunauir med mht. kåufic ^kanf bar, ver- 
kauf bar^; oldn. spkitnautr med mht. seehie ''nrBäohlioh". 

AUiT rOm Mowifi nLoio«i xzi, ht f1iti9 xra, 18 



Digitized by 



Google 



270 Bugge: Sammensætn. paa -naiUr. 

Jeg antager^ at Sammensætninger som *kaupaganautaR 
blev til ^kaupognatiUr og *matiganautaR til *mptt4ffnautr i Lig- 
hed med Forandringen af Adjektivstammer som forste Led 
* paa -^a- og -iga- til -o^-, -idg- og yed analogisk Indflydelse 
herfra. Heri ligger naturligvis ikke, at jeg paa Grand af 
kaupunatUr antager, at der nogensinde skolde have været 
brugt et oldnorsk Adjektiv *kaupogr. 

Heller ikke ligger deri, at råifunautr^ af ^råitugnautr^ 
efter min Mening skulde have været bestemt opfattet som 
sammensat med det virkelig forekommende Adjektiv råifugr. 
Heri * ligger blot Antagelsen af, at den sproglige Form har 
ved disse sammensatte Ord paa *-natitoj? udövet sin bekjendte 
Magt over Tanken og faaet en bestemmende Lidflydelse paa 
Ordenes Forandring. Fordi Sammensætninger som ^raifaga- 
nautaR formelt var overensstemmende med Sammensætnin- 
ger, hvis förste Led var Adjektivstammer paa -gor (f. Ek& 
ra^aga-)^ blev de forandrede til -ognautr (f. Eks. ^rå^ognautr\ 
efteråt -og-^ -ug- i Adjektiver var indtraadt istedenfor ældre 

Jeg skal andensteds forsvare den Opfatning, at halai- 
ban (Dativ) paa Tune-Stenen efter Betydningen svarer til 
got. gaJdaihin '^mmerat^ Hvis saa er, synes det ikke 
urimeligt, at *ganautaR som selvstændigt Ord var blevet til 
*na%itaR paa en Tid, da *-ganautaR endnu var bevaret i Sam- 
mensætninger. Hvis dette er rigtigt, kunde Sammensætnin- 
ger som *rüäaganautaR saa meget lettere paavirkes af Ad- 
jektivstammer paa -^a-, da Delingen ^rltifa^yganaidaR ikke 
længere havde Stötte i et usammensat ^ganautaR. Men selv 
bortseet herfra, er, som mig synes, Forandringen af et *ra- 
ilaganautaR til ^rGJiSognautr vel stöttet derved, at Adjektiv- 
stammen *ra^agar og lignende som förste Sammensætningsled 
var gaaet over til radog-. 

Senere gik efter min Antagelse de af mig foradsatte 
Former *kaupognaiutr, ^målognautr (^milugnauhr) ^rå^ognoutr^ 



Digitized by 



Google 



Bugge: Sammdnsætn. paa -nauir. 271 

O. 8. ▼. over til JcaupunautTy malunauttj rdtufwutr. Benne 
Ovei^ang blev vistnok paa den ene Side fremskyndet derved, 
at *ganautaR udenfor Sammensætning var blevet til naulr. 
(Denne sidste Ovei^ang opfatter jeg som analogisk og foran- 
lediget derved, at Præfikset ga- i mange andre Ord lydret 
var faldt bort, f. Elks. i sinni, måli og flere, saa at der op- 
stod Vaklen i Brugen af Præfikset ga- overhoved.) Paa den 
anden Side havde Overgangen fra *kaupognautr^ *m(Uognautr^ 
*r(Ufognautr til haupunauifj mdlunautrj rd&unautr sin Grand 
(og Hovedgrand) deri, at gn fulgte efter en svagt betonet Vo- 
kal. Denne Overgang er ensartet med den af Kock (Arkiv 
XXI S. 110) paaviste Lydovergang, at i Oldnorsk gl efter 
en svagt betonet Vokal gaar over til /. F. Eks. nau&tdigr 
af nauifugligr^ hgrmvligr af ^hgrmugligr^ o. s. v. 

Efter den i det foregaaende givne Forklaring forstaar 
man let, at det heder odalnautr Terson, som sammen med 
Andre er odelsberettiget'', ikke *6&lunautr. Thi i en förhisto- 
risk Form HpalaganautaR maa anden Stavelses Vokal have 
havt stærkere Bitone end tredje og fjærde Stavelses. Derfor 
blev den foradsatte förhistoriske Form til *oifalgnautr^ 68aU 
nautr. Forklaringen er altsaa her at soge deri, at förste Leds 
Stamme var trestavelses, ikke tostavelses, saaledes som jeg 
allerede i min forrige Afhandling S. 19 har fremhævet. 

fåstrneyti n. betyder "Personer, som tilsammen opfostrer 
eller opfostres''. Det forekommer allerede i det bedste island- 
ske Sagasprog. Jeg har tidligere ikke forklaret, hvorfor för- 
ste Led her har Formen fåstr-j ikke *f6stru-y i Lighed med 
alle oldislandske Sammensætninger paa -nautrj i hvilke förste 
Led har tostavelses Stamme. Heller ikke Kock har forkla- 
ret dette. 

Jeg tror nu, at /åstmeyti foradsætter et Stammeord 
y^östrunautr^ ikke *f6stmautr. fåstrneyti forholder sig da til 
*f6strunautr væsentlig ligesom leiglendmgr til leigulandj isl 
Espælingar til Espihålly oldn. Sparbyggir til Sparabuy Mars- 



Digitized by 



Google 



272 Bugge: Sammensætn. paa -nautr. 

dælir til Morsarddlr^ o. 8. y. Dog heder det fyruneyti med 
Bibeholdelse af förete Led i samme Form som i Stamme- 
ordet fyrunatitr'j ligeledes hvilunejftij glsvensk pingunøte. Paa 
samme Maade som fåstrneyti kan glsvensk skipnøte n. "Skib- 
rede^ og øknøte n. "en af de trå dragare, som höra till en 
ök", samt nynorek dial, sengnöyte n. "Sengekammerat" for- 
klares. 



Kock (S. 123) indrömmer, at förste Led i bek^junaidr 
paa Grund af Ordets Betydning ikke kan være Dat. pl. hek-^ 
kjum. Han mener derfor, at et ældre *bekkjamautr efter 
yrkjunauitr^ legunautr o. s. v. er blevet forandret til bekkju- 
nautr. 

Denne Forklaring aynes mig dog betænkelig. Thi bekk- 
junautr tilhorer det gode islandske Sagasprog; det findes i 
et islandsk Haandskrift fra förete Halvdel af 14de Aarh. af 
Hallfred. saga, som ifölge Finnur Jönsson er forfattet ved 
Aar 1200. Og ældre end dette békkéunautr skulde altsaa en 
Form Hékkjamautr have været. Men dette tor efter min 
Mening ikke antages, fordi en Sammensætning paa -nautr^ 
hvis förste Led ender paa -ar^ ikke i Islandsk kan paavises 
för end i skuldarnautr to Gange i et islandsk Haandskrift 
fra 15de Aarh. af Duggals leizla, hvilket er senere indtraadt 
istedenfor den ældre Form skuldunautr. EUere findes i Is- 
landsk slet ikke analoge Ord paa -arnautr. Enkeltvis deri- 
mod i Norek for ældre -unautr : faramautum i det noreke 
Haandskrift af den legendariske Olav den helliges Saga for 
ældre fgrunaiäum. 

Jeg formoder snarest en förhistorisk Form Haf^i-ganaU" 
taRj som ved Analogi (ikke lydret) er bleven til *beklyug- 
nautr, bekk^funautr. Mindre sandsynlig er vistnok en för- 
historisk Form *bankijarganautan. 

Ved sessunautr fremhæver Kock ligeledes, at en For- 
klaring af *8e8Simrnautr ikke vilde passe til Ordets Betyd- 



Digitized by 



Google 



Bugge: Sammensæt D. paa -natdr. 273 

ning. Han antager derfor sessunautr for Analogidannelse 
istedenfor et ældre ^sesmautr. 

Dette kan jeg ikke antage. Formen sessunautr tilhorer 
det bedste islandske Sagasprog. En Form *$essnautr vilde 
derimod ikke kunne stöttes ved en eneste oldislandsk Form 
paa -nautr. Thi Formen 6&alnautr (og å^alsnautrj i norske Love) 
er betinget derved, at förste Leds Stamme var trestavelses. Og 
at fostrneyti heller ikke vilde knnne stötte en Form ^sess- 
nautr^ har jeg ovenfor sögt at vise. En Form ^sessnautr 
vil ikke tilstrækkelig kunne stöttes ved det gutniske sup- 
nautar og det nyskaanske hjordnöt. 

Jeg forklarer sessunautr som opstaaet af et förhistorisk 
^sessa-ganautaB^ ganske som råitunautr af ^ratfchganautan. 

bu^unautr (af Stamme bü&i-) opfatter jeg, afvigende fra 
Kock, ligesom mgtunautr (af Stamme mati-) og skuldunautr 
(af Stamme skuldi-). 

Lnod at forklare förste Led i fprunautr^ sghmautr (og 
i sghudolgr) som Dativ i Ental taler de samme syntaktiske 
Grunde som imod en Forklaring af förste Led som Dativ i 
Flertal. 



Til Slutning skal jeg om Betydningen af Sammensæt- 
ninger paa --nautr^ ags. -genéat^ mht. -gendis bemærke, at disse 
Sammensætninger i sin Betydning ligger nær ved germanske 
Ord, hvis Stamme ender paa -an eller -jan og som har eller 
har havt Præfikset ga- som förste Léd. Men til Betegnelse 
af en Person, som bestandig, paa Grund af Födsel eller Na- 
tur, har noget fælles eller tilsammen med en anden Person, 
har man i Regelen ikke brugt Sammensætninger paa *-^a- 
nautazj men Afledninger paa -an med go- som förste Led. 
Mærk saaledes de oldnorske poetiske udtryk for "Broder^ 
blådi (Person, som er af samme Blod som en anden), barmij 
Wjjn, Ufri. 



Digitized by 



Google 



274 Ej.: Svanie, Svente. 

Ofte er dog de to forskjellige her nævnte Dannelsers 
Betydning den samme eller væsentlig den samme. Saaledes 
ved sessi og sessunautr^ målt og måluncMtr^ og flere. Afled- 
ningerne paa -an er sikkert ældre end Sammensætningerne 
paa -nautr^ thi beslægtede Sprog udenfor de germanske har 
Dannelser, som i det væsentlige svarer til hine; f. Eks. lat. 
cammilito. 

Tillæg til S. 271. Som en af de Grunde^ der bevir- 
kede, at de forudsatte ældre Former *rå(fugnautr o. s. v. blev 
forandrede til råifunautr o. s. v., skulde have været nævnt 
Indflydelse fra é^dlnautr^ som maatte opstaa af en ældre Form 
HScågnautr^ fordi tre Konsonanter i den sidstnævnte Form 
stödte sammen. 

Kristiania Januar 1905. 

Sophus Bugge. 



Svante, Svente. 

Ofta antages af nutida språkforskare namnet Svante vara af 
vendiskt nrspmng, sftsom nyss skett i Arkiv nf. XV, 326. Man 
sammanställer det med namnen Svantemik, Svantevit, Siyqioch m. m. 
Förklaringen är icke tilltalande, och det synes^ som man g&tt öfver 
ån efter vatten. 

Namnen Svente, Svante ha troligen först kommit i brak i 
södra Vestergötland och vestra Småland och brukas där än 
i dag. 

Svente, som äf^en in'ffår i ortnamn^ t. ex. Sventagården i Vist, 
erkännes allmänt vara biloadt af Sven och smeknamnsändelsen 4e. 

Svante har samma smeknamnsform och synes ha samma ur- 
sprung. En bland dem, som under medeltiden burit namnet 
Svante, och hvars släktförbindelser man känner till^ är riksföre- 
ståndaren Svante Nilsson. Att han skulle f&tt namnet Svante af 
någon släktskap med den från utlandet komne och omkring år 
1300 aflidne Svantepolk Knutsson -i Östergötland eller af nå^on 
annan Svantepolk, är icke bevisligt. För öfrigt tyckes här i lan- 
det blott den nämnde Knutsson ha burit detta namn. Däremot 
är det antagligt^ att Svante Nilsson uppkallats efter en af släktens 

AMIV rö» IfOBOMK riLOLOOI ZXI, MT FÖUD XVII. 



Digitized by 



Google 



Kj.: Svante^ Svente. 27& 

mäktigaste män, sin fiurmoders fBÅer, Sven Store, och härmed bör 
sammanställaSj att Svantes son Sten Stwe sedan giorde Sven Stures 
slaktnamn till sitt. Denne Sven Sture upptages oland frälsemän i 
Sand, Yestergötland, och sedan i norra Sm&land. Han tillhörde 
den trakt, där namnet Svante brukades. Kanske har han burit 
detta namn som smeknamn. Det kan då ha varit samma bruk 
som nu i den bygden (och äfven i vissa trakter af Skåne), att 
Svante brukas som smeknamn för Sven. Det händer nämligen där 
tor närvarande, att samme person omvexlande kallas för Svente 
och Svante. Dat är icke troligt, att det är något nytt och ett 
misstag af befolkningen, då den anser Svente och Svante vara sam- 
ma namn. 

Sante har brukats i dessa samma trakter, som brukat nam- 
net Svante, Kanske är Sante intet annat än ett ändradt uttal af 
Svante. EJ. 

Den här ovan givna förklaringen av Svante har med till god 
del samma motivering, men blott helt kort, blivit framställd redan 
av Tegnér (i Forhandlinger paa det andet nordiske filologmøde s. 
62), hvilken tänker sig, att a i Svante beror därpå, att Sven i vissa 
bygder av Småland uttalas Svan. I &11 namnet Svante samman- 
hänger med Sven^ skulle dess a-ljud även kunna så förklaras, att 
ett av ^Swainn bildat ^Swainti under förhistorisk tid i relativt 
oakcentuerad ställning blev till Swänte Swante, liksom *aitt (got. 
aincUa) blev till isl. at 'icke' (jmf. Kock Om några atona s. 16 ff.. 
Sv. akcent II 841, Alt- n. nschw. acc. s. 208 f.). Som bekant voro 
nämligen i fomspi^ket (liksom i nuvarande språket) förnamn rela- 
tivt oakcentueraae i sammanställningar sådana som Svänié Nilsson 
samt i vokativus, och detta gav stundom anledning till ljudför- 
ändringar i förnamn, hvilka icke inträdde i appellativer, som i sat- 
sen voro fullt akcentuerade. Så förklaras t. ex. förlusten av fc^ i 
fsv. 0p{fv)in etc. (Kock i Ark. nf. V, 148 flf., VIII, 260 ff.)- Om 
värkligen Sante är identiskt med Svante, så har Stoante i relativt 
oakcentuerad ställning blivit Sante, liksom det relativt oakcentue- 
rade swä blev sä (Alt- u. nschw. acc. s. 216). Emellertid förkla- 
ras Sante väl bättre på annat sätt; se Lundgren i Ark. nf. VI, 176; 
Kock ib. s. 181 f. 

Axel Kook. 



Digitized by 



Google 



276 Banisoh: AnmMan. 

Axel Olrik ^ Danmarks Hdtedigtntng, en cldiidsstudie. Far- 
8te dd: Bolf krake og den ældre Skjoldungrékke. København, O. 
E. C. Gad, 1903. 7111+ 352 8. 

Durch seine 'Kilderne til Sakses oldhistorie' (1892—94) legte 
Olrik den Grand zu einer Geschichte der dänischen Heldensage; 
nunmehr — 1903 — ist der langersehnte erste Band von Inn- 
marks Heltedigtning erschienen^ Eolf krake behandelnd. Die Vor- 
züge des altern Buchs sind dem neueren in erhöhtem Masse eigen. 
Mit feinem poetischem Sinn, der wohl geschult ist an den Werken 
altgermanischer Literatur, weiss der Yerf. uns das Verständnis der 
von ihm behandelten Dichtungen zu erschliessen. Bei seiner aus- 
gebreiteten Kenntnis heimischer und fremder Yolksüberlieferung 
vermag er die Entstehungsg^chichte der meisten in überraschen- 
der Weise aufisuhellen. D^ Bild, das er von der Entwicklung 
der Biol&sage und Bolfsdichtung entwirft, ist so wohl geordnet 
und zusammenstimmend, dass es die Kritiker schwer haben wefr- 
den, diese oder jeuQ Stelle wegzuwischen oder zu yerändern. und 
endlich — in der ganzen Behandlung spricht sich ein warmes Ver- 
hältnis des Verf. zu seinem Stoff aus, etwas stark Subjektives, das 
vielleicht einmal den Forscher irrefuhren mag, dafür aber in den 
meisten Fällen seinen Blick schärft und verfeinert. 

Die Sage von Biolf krake ist nächst der Nibelungensage die 
reichste unter den germanischen Heldensagen; der Denkmäler sind 
viele, und sie liegen zeitlich weit auseinander. Daher kommen die 
Bedingungen, unter denen Sagen werden und sich wandeln, mehr- 
fach in dem Buche zur Sprache, und auch Forscher, die auf ver- 
wandten Gebieten arbeiten, werden hier vielseitige Belehrung und 
Anregung finden. Der Verf. gehört zu den wenigen Sagenfor- 
schern, die Methode lehren, ohne viel über Methode zu reden. 

Im Mittelpunkt des Bandes stehen, wie schon der Titel ver- 
rät, die Sagen von den Skjoldungen, von Biolf krake und seinen 
Vorfahren. Drei grosse Epochen der Skjoldungendichtuuff werden 
unterschieden, die vertreten sind durcn die B^te alt&nischer 
Heldendichtung im altenglischen Epos (Widsid und Beovulf), durch 
die Bjarkamäl, durch die Prosadarstellungen bei Saxo und den Is- 
ländern. — In der Zeit der Völkerwanderung muss sich das Dä- 
nenreich und Dänenvolk gebildet haben. Diejenigen Begeben- 
heiten jener Zeit, die auf Mit- und Nachwelt den stärksten Ein- 
druck machten, sind von der Heldendichtung festgehalten worden. 
Zwar sind die alten dänischen Heldenlieder verloren, aber ihre 
Sa^enform lässt sich aus den Andeutungen des Wtdstd und den 
Episoden des Beovulf annähernd wiederherstellen. Natürlich ist 
hier 0. nicht ohne Vorgänger in der Arbeit, aber er kommt wei- 
ter als sie, indem er auch die spätere Sagenüberlieferang in ge- 
schickter und ausgiebiger Weise zur Ergänzung der Lücken in 
der älteren heranzieht. Es erstehen in O's Buch vor uns die Sage 

Asnv rö» vo«D»K rloloqi xxi, VT röij» xtii. 



Digitized by 



Google 



Banisch: Amn&lan. 277 

rom Kampf der Danenkonige Hroar (Hrddgftr) and Rolf (Hr6dalf ) 
mit den Hadbardenfnrsten Frode (Fröda) nnd Ingjald (Ingeld), 
der bei dér herrb'chen Halle Heorot mit der Yemichtong der Had- 
barden endet; die Sage von dem anbeilvoUen Familienzwist des 
SlgoldungenhanseB, der schlieeslich dem letzten^ edelsten Sprossen 
des Stamms, Bolf krake, den Tod brin^ und das Eönigsgehöft 
den Flammen überliefert. Wir finden es mit dem Verf. wahr- 
scheinlich, dass Bolf auch an den Streitigkeiten seines Verwandten, 
des Schwedenkönigs Åle (Onela), mit dessen Neffen Adisl (B&dgils) 
sich beteilig^. 

Weitere Kunde von den Skjoldungen geben dann erst die 
Bjarkam&l, die wir am besten aus der lateinischen Nachdichtung 
des Saxo Grammaticus kennen. O. ist der Ansicht, dass das Ge- 
dicht dänischen Ursprungs und ums Jahr 900 entstanden ist. Mit 
grossem Eifer hat er in eddischen und skaldischen Gedichten, aber 
auch in den Dichtungen der andern germanischen Stämme die Be- 
rührungen mit den Gedanken des Suonischen Textes aufgespürt ; 
die germanischen Ausdrücke und Wendungen hat er an Stelle der 
lateinischen gesetzt, und so hat er ~ wenn auch nur in neudäni- 
scher Sprache — eine Bekonstruktion der Bjarkam&l hergestellt, 
die bewundernswert ist. Doch die Biarkam&l geben keinen direk- 
ten Bericht von den Schicksalen Bolfs und seiner Vorfahren; sie 
sind ein lyrisches Gedicht, das eine Empfindung, die Treue der 
Mannen gegen ihren Herrn bis in den Tod, darstellen will. Auch 
hier ist also die Form der Skjoldungensage, wie sie zur 2Seit des 
Gedichts weitergegeben wurde, nur vermutungsweise zu erschliessen. 
0. tut das mit grosser Vorsicht: nicht überall entscheidet er sich mit 
voller Sicherheit. Die S^e scheint sich damals von der Überlie- 
ferung der altenglischen Quellen noch nicht weit entfernt zu haben. 

Weitgehende Änderungen hingegen erßlhrt sie in der pro- 
saischen Überlieferung. In Dänemark entstehen im 10. Jhrh. oder 
später, teils an die Bjarkamal anknüpfend, teils ihre Anspielungen 
missdeutend, eine äeihe von Einzelerzählungen. Die Kämpen 
Bolfs treten in den Vordergrund, das tägliche Leben im Königs- 
gehöft giebt allen diesen G^chichten die Farbe. Inzwischen bat 
sich ein Teil der Skjoldungensage abgelöst: Der SLadbardenköniff 
Frode, der in der altem Sage gegen die Dänen Hroar und Bolf 
fiel, ist wegen seines Namens, den auch ein berühmter dänischer 
König trägt, selbst zum Dänen geworden; er und sein Sohn In- 

8 'aid fechten ihre Kämpfe nunmehr mit sächsischen Gegnern aus. 
arch die Abzweigung der beiden entstand eine föhlMre Lücke 
in der alten Skjoldungensage: die Hadbardenkämpfe sind geschwun- 
den bis auf einen kümmerlichen Best. Gleichzeitig oder vielleicht 
noch früher war auch der tragische Familienzwist im Skjoldungen- 
hanse in Vergessenheit geraten. — Aus den Trümmern der Hel- 
denlieder erhebt sich im Norden die heroische Saga, wie in süd- 
g^rmanischen Ländern das Heldenepos. Die zusammenhängende 



Digitized by 



Google 



278 Banisch: Anmälan. 

Saga von den Skjoldangen entstand nach O. nm 1000, am ehesten 
in Nordengland; jeden&lls ist es norröne Dichtung im Gegensatz 
zar dänischen. Die Reste der altern Sagen sind verwertet. Rolfs 
Vater Helge ist die Hauptperson geworden im ersten Teil der 
Saga, Rolf selbst im zweiten. Ein neuer blutiger Familienzwist 
im Hause der Skjoldungen steht im Mittelpunkte des ersten Teils: 
Frode — im Grande der alte Hadbardenkönig — tötet seinen 
Bruder Halfdan; er wird dafür durch dessen Sohne Hroar und 
Helge im eignen Gehöft verbrannt. Helges Sohn Rolf krake steht 
unter Odins Schutz wie viele Helden des Nordens; dass er des 
Gottes Hilfe unbewusst verschmäht^ fuhrt seinen Untergang herbei. 
Das Streben^ die Vorgänge zu verknüpfen, ist deutlich bemerkbar, 
doch scheint eine vollständige Übereinstimmung aller Teile zu 
einem Granzen nicht erreicht. Zwei Partieen sind dichterisch vor- 
trefSich gelungen: die Vaterrache der beiden jungen Königssöhne, 
die eine prächtige Einführung in die Grösse des ganzen Geschlechts 
bildet, und die malerisch breite Darstellung von Rolfs Zug nach 
üpsala. — Die Saga von den Skjoldungen wird aufgeschwellt durch 
die Neigungen der norrönen Erzähler, die Freude an Kämpen- 
geschichten und die Lust an märchenhaften und mythischen Zügen. 
jjie Jugenderlebnisse des Bjarke werden breit ausgesponnen; auch 
über das Vorleben eines zweiten Kämpen, des Svipdf^, suchen die 
Erzähler Licht zu verbreiten. — Endlich — am Schluss der Ent- 
wicklung — kommt ein Historiker über die Skioldungengeschich- 
ten; in der sogenannten Skjoldungasaga schweisst er c. 1200 die 
Sagen von Rolf und seinen Vorfahren zusammen mit denen von 
König Frode und Ingjald und den Vorvätern, die die Sage ihnen 
inzwischen beigelegt hatte. 

Der Beweisführung, durch die 0. die mitgeteilten Ergebnisse 
begründet, kann ich freilich nicht in allen Stücken beipflichten. 
Aber ich glaube, darauf verzichten zu sollen, meine Einwände hier 
vorzubringen. Arbeiten von so grossem, einheitlichem Wurf wie 
O.'s Geschichte der Skjoldungensagen können nicht durch Korrek- 
turen im einzelnen fortgesetzt und verbessert werden, sondern 
allein durch eine erneute Durchforschung des ^nzen Stoffs von 
neuen Ausgangs- und Gresichtspuukten her. Zu einer solchen fühle 
ich mich aber vorläufig jedenfalls nicht berufen. 

An die Hauptuntersuchung schliessen sich drei kürzere Ab- 
schnitte über den Königssitz auf Lejre, über Slgold, über Frode 
und die Goldmühle. Die beiden ersten darf man als Meister- und 
Musterstücke der Sagenforschung bezeichnen. Über Lejre war man 
bisher sehr im Unklaren: die Berichte der literarischen Quellen 
von der prächtigen Köni^burg standen in Widerspruch zu der 
völligen Bedeutungslosigkeit des Dorfes Lejre bereits im 12. Jhrh. 
O. verhört die Quellen genauer, und dabei stellt sich heraus, dass 
Legre ursprünglich nur den Skjoldungen, d. i. Rolf und seinen 
Vorfahren, zugehört, dass das befestigte Königsgehöft tatsächlich. 



Digitized by 



Google 



Banisch: Axun'ilan. 279 

and nicht nar in der Sage, - bei Bolfb Ende verbrannt nnd nie 
wieder nea errichtet worden ist. 

Slgold ist nach 0. eine Ableitung von Skjoldanøar^ was so- 
viel als Schildmanner bedeatet and im Beovulf als der Kriegerisch- 
poetische Name far die Dänen^ dann anch iJs Name des Königs- 
geschlechts erscheint. Skjold ist nrsprünfflich eine ziemlich anbe- 
stimmte Stammvatergestalt, aber zn versdiiedenen Zeiten knüpfen 
sich verschiedene Segen an ihn. Znerst eine von Haas aas wohl 
keltische Sage, die aaf germanischem Boden zaerst von Ing, dem 
Stammvater der Ingwine oder IngvsBonen erzählt sein mag: Skjold 
kommt auf einem Schiffe, von den Attribaten des Königtams am- 
geben, ins Land der I^nen; er begründet ein neaes Königsge- 
Bchlecht, and am Ende seiner Tage kehrt er mit derselben Aas- 
rüstang wie bei der Herfahrt heim in das anbekannte Land, aas 
dem er gekommen. So wird man im 6. Jhrh. in Danemark von 
Slgold berichtet haben. Der Dichter des Beovulf hat die Sa^ 
nicht mehr in ihrer Beinheit mitgeteilt, er hat sie vermischt mit 
einer beliebten Findelkindgeschichte, doch glücklicherweise so, dass 
eine Trennung beider Sagentypen sich mit völliger Sicherheit 
durchfuhren lässt. Während er bei dem Bericht über Skjolds 
Heimfährt deutlich auf seine Ankunft mit den Eönigsattributen 
hinweist, schildert er doch vorher sein Kommen als das eines ar- 
men Findlings. Und er weiss auch, wo der Findling herstammt; 
er bezeichnet ihn als Scefing, d. h. als Sohn oder Nachkommen 
eines Scef^ der mit dem Langobardenherrscher Sceafa im WidsiS 
eine Person sein wird. Smtere englische Erzähler sind den Weg 
weiter gegangen, den der Verf. des Beovulf eingeschlagen hat. In 
Ædelverds Chronik (973) ist die geheimnisvolle Ankunft vom 
Sohne Skjold auf den Vater Sceaf übertragen, die (wf das Findel- 
kind bezeichnenden Züge werden unterstrichen. In der Chronik 
Williams von Malmesbury (12. Jhrh.) wird der Name des An- 
kömmlings gedeutet; Sceaf sei er geheissen worden, weil er in sei- 
nem Schiffe auf einer Grarbe (— sceaf) geruht habe; werden doch 
auch sonst Findelkinder nach dem benannt, was man bei ihnen 
vorfindet. — In Dänemark wurde diese Sage von Skjold vergessen, 
und als nun zur Zeit des Übergangs vom Heldenlied zur Prosa- 
darstellung auch von dem alten Stammvater Skjold etwas erzählt 
werden musste, Hess man ihn in jugendlichem Alter ein unge- 
heuer, einen Bären, töten und putzte ihn durch Anleihen bei an- 
dern dänischen Helden ein wenig heraus. Späte isländische Mv- 
thologen endlich machten Skjold zu Odins Sohn. — Mit berech- 
tigtem Stolz kann O. von dem Ergebnis dieses Abschnitts aus auf 
die 'romantische' Auffassung des Skjold bei Kemble und MüUen- 
hoff zurückblicken und sich des errungenen Fortschritts freuen. 

Wunderlich genug, dass wir ihn am Beginn der folgenden 
Abhandlung über Frode und die Gk>ldmühle für eine kurze Weg* 
strecke seihst in jener romantischen Auffassung der Sage befangen 
finden, die er l)ekämpft. Aus dem Grottas^ngr streicht er die 



Digitized by 



Google 



280 Ramsch: Anm&laD. 

Strophen 14 und 15 und deutet das Gedicht mythisch: Diebeiden 
Biesenmädchen sind die Bergströme; auf den Beginn des Lanfs 
der Strome soll es deuten^ wenn die Mädchen nenn Winter hing 
nnter der Erde aufgezogen werden; ihr gewaltsames Niederströmen 
ins Tal soll gemeint sein, wenn die Mädchen Berge verrücken und 
mächtige Steinblöcke abwärts werfen; anf Überschwemmungen in 
der Ebene, die keine Menschenkraft aufhalten kann, wird es ge- 
deutet, wenn die Mädchen in Schweden die Scharen der Männer 
durchbrechen. Man wundert sich, eine solche Athetese und der* 
artige Deutungen bei 0. zu finden. Aber sie sind in Wirklichkeit 
auch nicht von ihm; in allem Wesentlichen hat sie — wie 0. selbst 
angiebt — Sv. Grundtvig in seiner letzten Vorlesung über die äl- 
tere Edda vorgetragen. Es scheint, dass eine liebe Erinnerung an 
einen teuren Lehrer O. hier einmal von dem eignen Wege abge- 
führt hat. Glücklicherweise wird durch O.'s Ansicht vom Grotta- 
sQngr die weitere Untersuchung über Frode keineswegs beein- 
flnsst; ihr dürfen wir beistimmend folgen, auch wenn wir über 
jenes Gedicht mit dem Verf. nicht einer Meinung sind. Am wei- 
testen rückwärts liegt die unbestimmte Vorstellung von einem gol- 
denen 2Seitalter unter König Frode. Sie gewinnt einen individu- 
elleren, sagenpoetischen Ausdruck durch das Antreten des Mär- 
chenmotivs von der Riesin, die auf einer Mühle Gk>ld mahlt. Wie- 
weit der Stoff schon entwickelt war, als der Dichter des Grotta- 
SQngr ihn aufgriff, lässt sich genau nicht sagen; jedenfalls fesste 
dieser ein besonderes Interesse mr die beiden Biesenmädchen, die 
das Gold mahlen, und ihr Wesen gestaltete er nach seiner Art 
aus. — Der Stoff ist weiter fortgebildet in der prosaischen Einlei- 
tung zum GrottasQD^: Der Seekönig Mysing überfällt Frode, 
nimmt die Mägde mit der Mühle anfs Schiff und heisst sie Salz 
mahlen. Um Mittemacht fragen sie, ob der Arbeit noch nicht 
genug sei; er befiehlt ihnen weiter zu mahlen, und während er 
schläft, versinkt das Schiff unter seiner Last. Da ward das Meer 
salzig. Es ist also hier mit der Frodesage ein Märchen verknüpft, 
das anter dem Titel 'Warum das Meerwasser salzig ist' sich in 
Deutschland und Frankreich findet. Der Stoff des Grottaspngr 
und der Einleitung scheint auch aufgenommen in das ausfuhr- 
lichere Märchen von der Mühle auf dem Meeresgrund, das in allen 
Ländern des Nordens wohlbekannt ist. 

Hiermit schliesse ich meinen Überblick über die Ergebnisse 
von O.'s Bolf krake. Dieses Buch lehrt ans nicht nur eine der 
bedeutendsten germanischen Heldensagen in ihrem Werden und 
Wachsen begreifen, es wird auch durch die neue, tref&iche Methode, 
die es lehrt, den Betrieb der Sagenforschung für lange Zeit for- 
dernd beeinflussen. Die Landsleute des Verf. dürfen mit Stolz auf 
seine Leistung blicken. Sehen wir darauf mit jenem edlen Neide, 
der die Nacheiferung weckt! 

Osnabrück. W. Aanisoh. 



Digitized by 



Google 



Bibliografi for 1903. 

Af B. EriekMii. 

I. Bibliografi, literaturhistorie og biografi. 

Almquistj Joh. Ax. Schweden. (Jahresb. d. Geschichtsw. 24. Jahrg. 
III, 130-41.) 

Andersen, JD. Nordgennaiiisch. 1900. (IFAnz. XIII, 220-80). 
1901. (IFAnz. XV, 109-116.) 

Clason, Sam. Stockholms återfunna stadsbocker från medeltiden. 
(HTbv. XXIII, 28-88.) 

DaM, Frantz, Mdeféldt, U. A. og ScJdyter, K. J. JD. Nordisk Lit- 
teraturfortegnelse 1902. (Tidsskr. f. Retsvid. XVI, 207—62.) 

Qeete, Bobert^ Fornsvensk bibliografi. Förteckning df^er Sveriges 
medeltida bokskatt på modersmålet samt därtill hörande litterära 
hjälpmedel. Sthm. 8:o. 12 + 433 s. (Samlingar utg. af Svenska 
Fornskrift-Sällskapet. H. 124.) 7 kr. (Anm. CfB. XX, 248-44 
af O. Froehde.) 

QigaSy E* Katalog over det store kongelige Bibliotheks Haandskrif- 
ter vedrørende Norden, særlig Danmark. — Udgivet af det st. 
kgl. BibHothek. Bd. 1. Kbh. 8:o. 6 + 828 s. 

Jahresbericht über die erscheinungen auf dem gebiete der germanischen 
Philologie. 24. jahrg. 1902. Lpz. 8:o. 8 + 870 s. 9 m. (Heri 
s. 86-49: B. Meissner: Skandinavisch.) 

Jensen, Anker. Register til Bind I— X [af Dania]. (Dania. X, 199— 
218.) 

Jensen, O. S. Bibliografi for 1901. (Ark. XIX, 278—800.) 

Krarup, Alfr. Fortegnelse over historisk Litteratur for Aaret 1901, 
vedrørende Danmarks Historie. 42 s. (HTda. 7 R. IV.) 

Lindbæk, J, Oversigt over historisk litteratur fra årene 1896—1900 
vedrørende Sønderjylland. (Sønderjydske Aarbøger 1908, 108 — 
167). 

Lundström, Herman. När utkom Luthers lilla katekes första gången 
på svenska? (Sammes: Skisser och Kritiker, 86—101.) 

Olsen t Fr. Kort bibliografisk Oversigt over arkæologisk Litteratur 
vedrørende de nordiske Lande for 1902. (Forhistorie og Middel- 
alder.) (Foren. t. norske fort. hev. Aarsb. f. 1902, 866—64.) 

Sehiøth, Hans. Dänemark und Norwegen bis 1623. (Jahresb. d. Ge- 
schichtsw. 24. Jahrg. III, 116—122.) 
— Dänemark seit 1628. (smst. 122—127.) 

,^ Norwegen seit 1628. (smst. 127—180.) 

Schyhergson, M. Q. og Hackman, Alfr. Finnland. (Jahresb. d. Ge- 
schichtsw. 24. Jahrg. III, 141—49.) 



AMKIT rOR XORDISX riLOLOOI XXI, KT roUD XTII. 



Digitized by 



Google 



282 Erichsen: Bibliografi for 1903. 

Secher, V, Ä. Fortegnelse over den danske Rets Literatur og dan- 
ske Forfatteres juridiske Arbejder 1894—1901. (Ugeskr. f. Rets- 
væsen. 1903, 417-48.) Også i særtryk. 0,60 kr. 

Setterwally Kristian. [Svensk historisk] bibliografi 1902. (HTsv. XXIII. 
Bilaga.) 36 s. 

— Svensk kyrkohistorisk bibliografi. (Kyrkohist. Årsskr. IV. Medd. 
och aktst. 138-50.) 

Upmark, Gustaf, Meddelanden om skråafdelningens i Nordiska mu- 
seet arkiv (Meddelanden fr&n Nord. mus. 1901, 256—806.) 

von Vleuten, Max, Fortegnelse over Konrad Maurers Skrifter i de- 
res kronologiske Rækkefølge. (Tidsskr. f. Retsvid. XVI, 17—29.) 

Bugge, Sophus, Norsk Sagafortælling og Sagaskrivning i Irland. 2. 
H. S. 81-160. Krnia. 8:o. 1 kr. («HTno. 1. H. 1903.) 

Lawrefice, William Witherie. The First Riddle of Cynewulf. (Publ. 
of the MLAssociation of America. XVII, 247—261.) Schofield, 
William Henry, Signy's Lament, (sst. 262—296.) 

Mogky E, Geschichte der norwegisch-isländischen Literatur. 2. verb, 
u. verm. Aufl. [Sonderabdruck aus der 2. Aufl. von Pauls Grund- 
riss d. germ. Philologie.] Strassburg. 8:o. 1904. 8 + 886 s. 
9 m. 

Moestue, Wilhelm. Uhlands nordische Studien. Diss. (Tübingen.) Ber- 
lin. 1902. 8:o. 67 s. 1,20 m. (Anm. Ark. XXI, 89-94 af H. 
Hungerland. — DLz. 1903, 969 af A. Heusler. — Cbl. 1908, 105 
— 6 af F. — Studien z. vgl. Lit.-gesch. IV af Golther.) 

Poestion, J. C. Zur Geschichte des isländischen Dramas und Theater- 
wesens. Wien. 8:o. 76 s. (Vorträge und Abhandlungen hrsg. von 
der Leo-Gesellschaft. 20.) 1,50 m. (Anm. DLz. 1904, 1628—30 
af B. Kahle.) 

Quensel, Oscar. Ps. 424 i 1819 års psalmbok. Historisk undersök- 
ning. (Skrifter i teolog, o. kyrkl. ämnen, tillägn. G. A. Torén. 
S. 161-61.) 

Rørdam, H, F, Povl Helgesens ''danske Rim" om Christian II. 
(Kirkehist. Sami. 5. R. I, 558-60.) 

SchmitB, Wilhelm. Die Dichtung des ''Herm'' Michael über den Ro- 
senkranz. {Wilhelm Schmite: Das Rosenkranzgebet im 15. und 
im Anfange des 16. Jahrhunderts. S. 24 — 41.) 

Schofield, William Henry, The Story of Hom and Rimenhild. (Publ. 
of the MLAssociation of America. XVIII, 1—83.) 

Severinsen, P, Bidrag til dansk Salmehistorie (Kirkehist. Saml. 5. 
R. I, 624-81.) 

— Dansk Salmedigtning i Reformationstiden. Studier over vore æld- 
ste Salmebøger. (Kirkehist. Saml. 5. R. II, 1—55.) 

— Endnu en Gang Herluf Trolles Te Deum. (sst. 207—08.) 
Weibull, Laurite. Bibliotek och arkiv i Skåne under medeltiden. 

140 8. (Till Martin Weibulls Minne. Af Helsingborgs-Lands- 
krona nation. [Nr. 8.]) 



Digitized by 



Google 



Erichsen: Bibliografi for 1908. 283 

Aasen, Ivar. 
Morienssonf Ivar. Ivar Aasen. Ein norsk kaltnrmann. Ernia. 8:0. 
60 8. 0,26 kr. 

Bugge, Sophus. 
Ifoe, Moltke. Sophus Bugge og mytegranskningame hans. Oslo. 8:0. 
24 s. 0,20 kr. (Norske folkeskrifter 6.) 

Haselius, Artur. 
Meddelanden från Nordiska moseet 1901, 1—29. 

Maurer, Konrad. 
Ark. XIX, 262—72 af Ebbe Uerteherg. 
Tidsskr. f. Retsvid. XVI, 1—17 af Absalon Tar anger. 
ZfdPh. XXXV, 59-71 af W. Golther. 

Zeitsohr. d. Savigny- Stiftung f. Rechtsgeschichte. XXIY. Oerm. Abt. 
8. V— XXVII af Ernst Mager. 

Storm, Gustav. 
Ark. XIX, 377-84 af Sophus Bugge. 

Journal of English and Germanic Philology. V, 268—263 af Alexan- 
der Bugge. 
Samtiden XIV, 101-112 af Alexander Bugge. 

II. Tidsskrifter og lærde selskabers skrifter. 

Aarhøger for nordisk Oldkyndighed og Historie. Udgivne af Det 
kongelige nordiske Oldskrift-Selskah. 1908. II. Række. 18. Bind. 

, Kbh. 8:0. 819 + 34 8. 4 kr. 

Arb6k hins islenzka fomleifafélags. 1908. Ryfk. 8:0. 56 s. + 8 pi. 

Arkiv för nordisk filologi utgivet genom Axel Kock. Bd. 19. (Ny 
följd bd. 16.) H, 3—4. S. 199—384. - Bd. 20 (N. f. bd. 16.) 
H. 1—2. 8. 1—210. Lnnd. 8:0. 6 kr. 

Bidrag till Södermanlands äldre knltnrhistoria. På nppdrag af Söder- 
manlands fornminnesförening utg. af Isak Fehr. XII. Str&ngnfts. 
8:0. 16 + 105 s. 2 kr. 

Dania. Tidsskrift for dansk sprog og litteratur samt folkeminder. 
Udgivet af V. Dahlerup, O. Jespersen og Kr. Nyrop. 10. (sid- 
ste) bind. Kbh. 8:0. 218 s. 4 kr. 

Finskt Musenm. Uppsatser och meddelanden utg. af Finska Fornmin- 
nesföreningen. 10. årg. Hfrs. 8:0. 2^50 m. 

Foreningen til norske fortidsmindesmærkers bevaring. Aarsberetning 
for 1902. Med 180 illustrationer i texten. Ernia. 8:0 427 s. 

Fra Arkiv og Museum. Tidsskrift for Østifternes Historie og Topo- 
grafi udgivet af Østifternes historisk-topografiske Selskab. Bd. 2. 
H. 1. Kbh. 8:0. 80 8. 

Fra Bibe Amt. Udgivet af Historisk Samfund for Ribe Amt. 1903. 
Kbh. 8:0. 164 8. + 1 biU. 2,60 kr. 

Förhandlingar vid 6:e nordiska filologmdtet i Upsala 14 — 16 aug. 
1902, utg. af Erik Staaff. Uppsala. 8:0. 243 s. + 1 karta. 4,50 kr. 



Digitized by 



Google 



284 Erichsen: Bibliografi for 1903. 

Historisk Tidskrift, utgiften af Syenska Historiska FöreningOD genom 
E.Hildebrand. 28:e &rg. 1908. Sthm. 8:o. 858 + 92 8. + Bi- 
lagor. 

Historisk tidskrift för Sk&neland (Skåne, Halland, Blekinge och Bom- 
holm) ntg. af LaurHjB Weibull Bd. 1. H. 5—7. S- 217—876. 
Lund. 8:o. 

Historisk Tidsskrift, 7. Række, udgiret af den danske historiske For- 
ening. Redigeret af J. Ä. Fridericia. Bd. 4. H. 2 — 5. S. 145 
—502 + 42 s. Kbh. 8:o. 4 kr. 

Historisk Tidsskrift udgivet af den norske historiske Forening. 4. R. 2. 
Bd. 8. H. S. 168-226. Krnia. 8:o. 

Jämtlands Läns Fornminnesförenings Tidskrift. B. 8. H. 2. S. 49— 
96 + 2 tav. östersand. 8:o. 0,85 kr. 

Literaturblatt für germanische und romanische Philologie. Hrsg. von 
0. Behaghel und F, Neumann. 24. Jahrg. Lpz. 4:o. 26 + 
482 sp. 11 m. 

Meddelanden från Kalmar läns fornminnesförening. UL Kalmar. 8:o. 
111 s. + 2 kartor. 2 kr. 

Meddelanden från Nordiska museet 1901. Sthm. 8:o. 808 s. + 2 pl. 
4 kr. 

Meddelelser fra det norske Rigsarchiv, indeholdende Bidrag til Norges 
Historie af utrykte Kilder. Bd. 2. Krnia. 8:o. 511 s. 

Mémoires de la Société Royale des Antiquaires du Nord. Nouvelle 
Serie. 1902. Copenhague. 8:o. 60 s. + 2 tavler. 1 kr. 

Nordiske Fortidsminder udgivne af Det kgl. nordiske Oldskriftselskab. 
Avec des resumés en fran^ais. 5 — 6. Hefte. (Slutning paa 1. 
Bind.) S. 197-825 + Pl. 81-87. Kbh. 4:o. 12 kr. 

Norrländska Samlingar utgifna af Johan Nordlander, H. 5. S. 219 
—270. Sthm. 4:ö. 1,60 kr. 

Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt 
folklif. Tidskrift utg. på uppdrag af landsmålsföreningarna i Upp- 
sala, Helsingfors ock Lund genom J. A. LundelL H. 78 — 80. 
1908. A-C. (XVIII. 4, 5, 10. XIX, 2, 6. XX, 1.) Sthm. 8:o. 
5,25 kr. 

Saga-Book of the Viking Club. Vol. III. Part. IL January, 1908. 
S. 131-290 + 4 kart. London. 8:o. 10 s. 

Samfundet S:t Eriks Årsbok. Utgifven genom Karl Hildébrtmd och 
Gustaf Lindgren. Sthm. 8:o. 147 s. + 2 pl. 5 kr. 

Samlinger til jydsk Historie og Topografi. 3. Række. Bd. 8. H. 
5—6. S. 869—575. Redigeret af Chr. Tülads Christensen. Kbh. 
8:o. 4 kr. 

Skrifter udgivne af Bergens historiske Forening. No. 9. Bergen. 
8:o. 15 + 26 + 20 + 11 + 54 + 2 + 6 s. 

Skrifter utgifna af Svenska Literatursällskapet i Finland. LVI. För- 
handlingar och uppsatser. 16. 1902. Hfrs. 8:o. 67 + 286 s. 
8 m. 



Digitized by 



Google 



Eriohøen: Bibliografi for 1903. 286 

Språk och Stil. Tidflkrift för nysrensk sprakforskiiiiig. Utg. af 

Bengt Hesselman, Olof östergren^ Rahen Qtson Berg. Årg. 2. 

H. 4-5. S. 145-286. Årg. B. H. 1. S. 1-64. UppsaU. 8:o. 

För årg. 4 kr. 
Stadier till&gnade Oscar Monielius 1908 af lärjungar. Sthm. 8:o. 

211 8. 4 kr. 
Srenska Fomminnesföreniiigeiis Tidakrift. B. 12. H. 1. Sthm. 8:o. 

104 + 4 8. 8 kr. 
Sønderjyd8ke Aarbøger 1908. Udgivne af B. P. Hanssen-Nørremølle^ 

P. Skau og Nikok^ Andersen. Ebh. Aabenraa. 8:o. 816 s. 
Trondhjemske Samlinger udgivne af Trondhjem8 hi8tori8ke Forening. 

H. 2. S. 78—184. Trondhjem. 8:o. 
Upplands Fornminnesförenings Tidskrift. Utgifven af Bolf Ärpi. XXII. 

(Bd. 4. H. 4.) S. 875—464 + 8 pl. och 1 karta. Uppsala. 1902. 

8:o. 2,75 kr. 
Yestergötlands Fornminnesförenings Tidskrift. Bd. 2. H. 2— 3. Ut- 

gifvare: F. Ödherg. Sthm. 8:o. 8 + 189 + 11 + 7 s. 4 kr. 



111. Nordisk sprogvidenskab. 

1. I almindelighed. 

Friesen^ Otto von. Till fonemet aiw^s historia (Ark. XIX^ 884—857). 
HeUquist, Elof. Några bidrag till nordisk språkhistoria. [1. Om isl. 

siklingr och htåälungr. 2. Några anmärkningar om de german- 
ska kort- och smeknamnen samt de germanska mediageminatorna. 

8. Germanska ord med betydelsen ''padda^ groda''.] (TfF. XII, 

49-70.) 
van Helten^ TF. Zu der auf schleif- bez. stosstoniger ausspräche der 

endsilben basierten auslauttheorie. (Beitr. XXYIII^ 497 — 521.) 
Hoffmann, 0. Das Präteritum der sogenannten reduplizierenden Yerba 

im Nordischen und Westgermanischen. {TeQas* Abhandlungen 

zur indogermanischen Sprachgeschichte August Fick zima 70. 

Geburtstage geyidroet.) 
Jonsson, Finnur. Vers i gamle nordiske indskrifter og loye. (Ark. 

XX, 76-90.) 
Kock^ Axel. Om M-brytningen i fornnordiska språk. (Ark. XIX, 

284-251.) 
— Bidrag till nordisk ordforskning, [isl. disarsålr. fsv. donde, 

dande^ fda. dandæ, donda. nysy. driU. nysv. gubbe. fsv. koppo- 

funder, fno. laugurdagr^ fsv. løghordagher, isl. laugardagr. isl. 

opt. fgutn. soknar. fsy. strokrøtoare, strukrøware."] (Ark. XX, 

44-75.) 
Mikkola, Joos. J. Bidrag till belysning af slaviska lånord i nordiska 

språk. (Ark. XIX, 825-88.) 
Noreen, Adolf. Spridda studier. 2:a samlingen. Populära uppsatser. 

Sthm. 8:o. 162 s. 2,75 kr. (Anm. FT. LIV, 464-66 af H. 

ABXIT rom N0UI8K riLOLOOI XXI, HT VÖU» XTII. 19 



Digitized by 



Google 



866 Erichsen: Bibliografi for 1903. 

Pipping. - Dania. X, 189-94 af S. Nygård. - TfP. XII, 87 af 

H. Bertelsen. — Godlandsk BndBtikke. I^ &~7.) 
— De nordiska språken. Kortfattad öf^ersikt. 2:a nppl:an. Sthm. 

8:o. 50 B. 
--' Snffixablant im Altnordischen. (IF. XIV, 896-402.) 
Nyrop, Kr, Das Leben der Wörter. Autorisierte Übersetzong aas 

dem Dänischen von Robert Vogt. Lpz. 8:o. 8 + 268 s. 
Saxen, Bdlf. Einige skandinavische Ortsnamen im finnischen. (Fin- 

nisch-ngrische Forschungen. 11^ 198-^206.) 
Söderberg, Sven. Uppsatser i nordisk språkforskning. I [Ett bidrag 

till läran om i-omljudet] — II [Bidrag till tolkningen af Håleygja- 

tal]. Lund. 4:o. 12 s. (Lunds Universitets Årsskrift. Bd. 88. 

Afdeln. 1. N:r 5.) 
ran Wük, N. Zur relativen Chronologie urgermanischer lautgesetze. 

(Beitr. XXVIII, 248-53.) 
Wood, Francis A, Etymological Notes. (MLN. XVIII, 18-18.) 

2. Islandsk og oldnorsk, 
a. Grammatik og leksikografi. 

Hagen, Sivert N. The Origin and Meaning of the Name YggdrasilU 
(Modern Philoiogy. I, 57—69.) 

Kahle, B. Altwestnordische Namenstudien. (IF. XIV, 188—224.) 

Meissner, B. Der isländische name der Alpen. (ZfdA. XLVII, 192 
-96.) 

Noreen, Adolf. Altisländische und altnorwegische grammatik unter 
berücksichtigung des urnordischen. 3. vollständig umgearbeitete 
aufl. Halle a. S. 8:o. 15 -f 418 s. (= Sammlung kurzer gram- 
matiken germanischer dialekte. Hrsg. v. Wilhelm Braune. FV. 
Altnordische grammatik. I.) 8 m. 

Pipping, Hugo. Bidrag till Eddametriken. Hfrs. 8:o. 118 s. 8 m. 
(-» Skr, utg. af Sv. Lit.-sällsk. i Finland. LIX.) 

b. Tekster, oversættelser og kommentarer. 

Austfirdinga s^gur udgivne for Samfund til udgivelse af gammel nor- 
disk litteratur ved J. Jakobsen. H. 2. S. 161—264 + 84 s. 
Ebh. 8:o. (Samf. XXIX, 2.) 4,50 ki-. (Anm. DLz. 1904, 1819 
-20 af G. Neckel). 

Die lieder der Edda hrsg. von B. Sijmons und H. Gering. 2. band. 
Hugo Gering. Vollständiges Wörterbuch zu den Hedern der 
Edda. 2. abt. 18 s. + sp. 698—1404. HaUe. 8:o. (Germani- 
stische Handbibliothek. VII, 5.) 15 m. (Anm. Gbl. 1908, 1848 
af -bh-.) ' • 

Diplomatarium Islandicum. Islenzkt fombréfasafii, sem hefir inni ad 
halda bréf og gjöminga, döma og måldaga, og aSrar skrår, er 
snerta Island eäa fslenzka menn. Gefid üt af Hinu isleneka b6k- 
mentafélagi. VII, 1. Kph. og Rtik. 8:o. 820 s. 



Digitized by 



Google 



\ 



Erichsen: Bibliografi for 1903. 287 

Eddalieder mit Grammatik, Übersetzung and Erläuterungen von Wil- 
helm Banisch. Lpz. 8:0. 138 s. (Sammlung Göschen 171.) 0^80 
m. (Anm. Beil. z. AUg. Ztg. 1903. Nr. 213 af Krake. -- Gbl. 
1904, 611-12 af -bh-. Ztschr. f. Gymn.-Wesen LVIII af Sie- 
fert.) 

Eddica minora. Dichtungen eddiseher Art aus den Fornaldarsögur 
und anderen Prosawerken zusammengestellt und eingeleitet von 
Andreas Heuéler und Wilhelm Banisch. Dortmund. 8:0. 110 + 
160 s. (Anm. Ark. XX, 207—10 af Finnur Jönsson. — MLN. 
XIX, 185-87 af C. Lotspeich. - TfF. XII, 84^-86 af A. Olrik. 
- DLz. 1903, 2819-21 af G. Neckel). 6 m. 

Fagrskinna. Noregs kononga tal, udg. for Samfund til udgivelse af 
gammel nordisk litteratur ved Finnur Jonsson. H. 2. S. 241 
-416 + 29-8. Kbh. 8:0. (Samf. XXX, 2.) 6,50 kr. (Anm. DLz. 
1904, 1665-67 af G. Neckel.) 

Gisla saga Surssonar hrsg. von Finnur Jonsson. Halle a S. 8:0. 29 
+ 107 s. (— Altnordische saga-bibliothek. Hrsg. von G. Geder- 
schiöld, H. Gering u. E. Mogk. Heft 10.) 3,60 m. 

Stamnndar Edda. Mit einem Anhang. Hrsg. u. erklärt von F. Detter 
u. B. Heinzel. I. Text. 15+213 s. IL Anmerkungen. 8 + 679 
s. Lpz. 8:0. 30 m. (Anm. ZfVk. XIII, 460-62, 476 af M. 
Roediger. — GgA. 1908, 689—704 af A. Heusler. — DLz. 1903, 
2690-92 af G. Neckel. - Cbl. 1903, 1123-24 af -bh— . Ztschr. 
f. osterr. Gymn. LIV af Golther.) 

Die schönsten Lieder der Edda mit Erläuterungen als Volks- und 
Schulbuch hrsg. von Friedrieh Fischbach. Köln. 8 + 102 s. 

The Life and Death of Gormac the Skald, being the Icelandic Kor- 
m&kssaga rendered into English by W. G. Collingwood and Jon 
St^dnsson. Ulverston. 4:o. 1902. 145 s. (Viking Club Trans- 
lation Series N:o. I.) 

Sturlunga Saga i dansk Oversætt^se ved K, Kåtund. Versene ved 
0. Hansen. H. 1-10. Kbh. 8:0. 480 s. 5 kr. 

Völsungemes saga Oversat fra oldnorsk af P. Ulleland. Krnia. 8:0. 
112 s. 0,70 kr. 

Bær, B. C Sigrdrifumål und Helreidh. (ZfdPh. XXXV, 289-329.) 

Über die quellen von c. 26—29 der Vglsunga saga. (sst. 464 

-483.) 

— Das Högnilied und seine verwandten. (Ark. XX, 142—84.) 

— Högnis söhn und rächer. (Ark. XX, 185-98.) 

— Die ursprüngliche darstellung von Högnis tod in der ]Kdreks 
saga. (Ark. XX, 198-201.) 

Geigen, Joseph. Über die Bårdar saga Snnfellsåss. Inaug.-diss. Ber- 
lin. 8:0. 67 s. 2,40 m. 

Heusler, Andreas, Die Geschichte vom Völsi, eine altnordische Be- 
kehrungsanekdote. (ZfVk. XIII, 24-39.) 



Digitized by 



Google 



288 Erichsen: Bibliografi for 1908. 

Jönsson, Finnur. Egil Skallagrimsson og Erik Blodøkøe. H^fiiS- 
lansn. (OversdVSF. 1908, 295-812.) 

Latspeich, Claude. Zur Yiga-Glüms- ond Reykdælasaga. Inaiig.*di«i. 
Lpz. 8:0. 46 8. 

Meissner^ Budoff. ünterBachungen zur Römverja-saga. I. üpphaf 
Römverja. (Nachrichten von der Ges. d. Wise, zu Oöttingep. 
Phil..hi8t. Kl. 1908, 667—72.) 

Storm, Qiistav. Textkritische Bemærkninger til Ynglinga-saga. (Ark. 
XIX, 252-267.) 

[1. Tidsregningen for Kong Anns Leretid (GafT. 25). 2. Om Svip- 
dag den blinde (Gap. 84). 8. Tilnavnet mikUldti (Gap. 48).] 

3. Dansk, 
a. Grammatik og leksikografi. 

AarshOt Jens. Fra vor Folkesang. Tekst-Knnder. (Højskolebladet. 
1908, 679-88.) 

BøUiger^ L. J. Stednavnet Dneholm. (Saml. t. jydsk Hist. og Topogr. 
8. R. III, 544-46.) 

DaM, B. T. og Hammer^ H. Dansk Ordbog for Folket. Under Med- 
virkning af H. Dahl. H. 1-4. [A-BHlkuUur.] 128 tosp. s. 
8:o. Hv. h. 0,80 kr. (Anm. TfF. XH, 188-141 af H. Bertelsen. 
- Højskolebladet. 1908, 571-74 af A; Madsen.) 

Dahlerup, Verner. Abstrakter og konkreter. En rettelse til danske 
grammatiker. (Dania. X, 65—80.) EHstian Mikkelsen. Nogle 
bemærkninger til Verner Dahlerups afhandling om abstrakter og 
konkreter [med Svar af Y. D.] (smst. 146-54.) 

Dyrlund, F. Herre-Ondheden. (Dania. X, 126—28.) 

Holsi, Clara, Studier over middelnedertyske laaneord i dansk i det 
14de og 15de aarhundrede. Krnia. 8:o. 79 s. 1 kr. 

Jespersen^ Otto. En gammel tysk dom om vort sprog. (Dania. X, 
62-58.) 

Jessen, E. Etymologiserende Notitser til enkelte oHsolete Ord. (TfF. 

XII, 109-118.) 

Kaikar, O. Ordbog til det ældre danske sprog (1800—1700). H. 86 
-87. [Bd. IV, 8-4.] S. 198-362. [SUede-Tilfældig.] Kbh. 
8:o. 5 kr. 
— To små bemærkninger, [runcus, carogne.] (Dania. X, 180.) 

Langfeldt^ Joh. Beiträge zur Erkl&rung schleswigscher Ortsnamen. 

XIII. Die Endung -lef. (Die Heimat. XIII, 71-72.) 

XIV. Spuren heidnischer Oötterverehrung in unseren Orts- 
namen, (sst. 188—86.) 
Møller, Ernst. Yore Traaord. (Dansk Tidsskrift. 1908, 812—18.) 
Siesbye, 0. Fortsatte bemærkninger med hensyn til ''sproglige kuri» 

08a'\ (Dania. X, 89—51.) 
Simonsen, JD. Ordenes liv. (Dania. X, 174—77.) 



Digitized by 



Google 



Erichgen: Bibliografi for 1908. 289 

Wiwelf Æ (?. Om begreb og form i grammatikken. (TfF. XI, 161 

-168.) 
— Mere om dansk sproglære. (Dania. X, 1—19.) 

b. Tekster. 

Corpus oonstitntionom Daniæ. Forordninger, Recesser og andre kon- 
gelige Breve^ Danmarks Lovgivning vedkommende 1558—1660. 
Udg. ved 7. Ä. Secher. Bd. 5. H. 4-5. S. 481-747. Kbh. 
8:o. 4 kr. 

Danskes Kejser til det hellige Land. Ved Holger Fr. Børdam, (Kirke- 
hist. Saml. 5 Række I, 481-92, 698-707.) 

Kancelliets Brevbøger vedrørende Danmarks indre Forhold. I Uddrag 
udgivne ved L. Laursen af Rigsarkivet. 1580-1588. Kbh. 8:o. 
856 s. 8 kr. 

Nogle Aarbogsoptegnelser fra 16. Aarhundrede. Ved H, F. Rørdam. 
(Kirkehist. Saml. 5. Række I, 547—58.) 

4. Norsk, 
a. Grammatik og leksikograli. 

Faihy Hjalmar og Torpy Alf. Etymologisk ordbog over det norske 
og det danske sprog. H. 5-6. S. 885-587. {Klæk— Møtrik. 
Kmia. 8:o. Hv. h. 2,40 kr. 

Hø8l, Sigurd. Det nctrske skriftsprog. Et foredrag. Bergen. 8:o. 
40 s. 0,50 kr. 

^!fffK O. Norske Ghtardnavne. Oplysninger samlede til Brug ved 
Matrikelens Revision. Efter offentlig Foranstaltning udgivne med 
tilføiede Forklaringer. 4. Bd. Kristians Amt. 2. Halvdel. Be- 
arbeidet af A. Ejær. Kmia. 1902. 8:o. 14 + 876 s. 2,40 kr. 

15. Bd. Nordre Trondhjems Amt. Bearbeidet af K. Rygh. 

Kmia. 8:o. 18 + 444 s. 2,80 kr. 

Slarm, Joh. Landsmaalet som Kultursprog. Kmia. 8:o. 89 s. 1 kr. 
(Norsk rigsmaalsforenings smaaskrifter. No. 8.) 

8v. I. Et par ordkilder. (Den norske Turistforenings Aarbog for 
1908, 150-51.) 

b. Retskrivning. 

Aars, J. Om bruken av komma. (Vor Ungdom 1908, 812—82.) 
Shard, Matias. Norske retskrivningsregler. Norsk retskrivningslæra. 
I. 2. utgaava, gjenomsedd og auka. Krnia, 8:o. 20 s. 0,85 kr. 

c. Tekster. 

Diplomatarium Norvegicum. Oldbreve til Kundskab om Norges indre 
og ydre Forhold, Sprog, Slægter, Sæder, Lovgivning og Retter- 
gang i Middelalderen. Samlede og udgivne af H. J. Huitfeldt- 
Kaas. 16. Samling. 2. Halvdel. S. 401—916 + 8 s. Krnia. 
8:o. 4 kr. 



Digitized by 



Google 



290 Erichsen: Bibliografi for 1908. 

Norske Herredagø-Dombøger. Udgivne for Det Nonke Historiske Kil- 
deskriftfond. 1. R. (1578—1604.) 6. Afd. 2: Navne-Register til 
Bind 1—6 ved. E. Ä. Thomle. Krnia. 

Norske Regnskaber og Jordebøger fra det 16. Aarhundrede. Udgivne 
for Det Norske historiske Kildeskriftfond ved H. J. Huitfeldt- Kaas. 
4. Bd. H. 1. Ghrnia. 8:o. 320 s. 

Statholderskabets Extraktprotokol af Sapplicationer og Resolutioner 
1642-1650. Udgivet fra det norske Rigsarkiv. Bd. 2. 1647— 
1650. 

6. Svensk, 
a. Grammatik og leksikografi. 

Berg, Buben Q.san. Om den poetiska friheten i 1800-talets svenska 
diktning. Studier i svensk vårs. Akad. afhandl. Gröteborg. 8:o. 
346 8. 4,75 kr. {^ Oöteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssam- 
hälles Handlingar. Följd 4. V. 2.) (Anm. Ark. XXI, 198-204 
af J. Mjöberg. — DLz. 1904, 1306 af J. Paludan.) 
— En danism [rank]. (Språk och Stil. III, 144.) 

BraU^ Erik. Guhbe ock gumma. II. (Ark. XIX^ 224—233.) 

Ceäersehiöld, Gtustaf. Rimlista till Eufemiavisorna och Erikskrönikan. 
Obg. 8:o. 14 + 275 s. 4 kr. (Göteborgs Högskolas Årsskrift. 
Bd. 8. Nr. 8.) 

Ekwall, Eilert. Olsson (Olle) ["grof militärtröja af ylle"]. (Språk 
och Stil. m, 142.) 

Friesen, Otto von. Några ordförklaringar. [1. Till betydelsen af 
nsv. etc. skog. 2. Nsv. dial, hobal, nno. h'aaball m. ''hög8ommar'\ 
3. Nsv. spicken, spicke-.] (Språk och stil. II, 224r-232.) 

CHrip, Elias. Drag av upplandsdialekt hos Ericus Schroderus. 29 s. 
(SvLm. 78:e h. - XVIII. 4. 1903.) 

Héllquist, E. Svenska sjönamn. [Abborrsjön—Floden.] Sthm. 8:o. 
180 s. (SvLm. 80:e h. - XX. 1. 1903.) 

Bjelmqvist, TJieodor. Förnamn och familjenamn med sekundär an- 
vändning i nysvenskan. Onomatologiska bidrag. Lund. 8:o. 22 
+ 412 s. 5 kr. (Anm. Ark. XXI, 86-89 af G. Cederschiöld.) 

Hylén, J. E. Två svenska språkregler. (Språk och stil. III, 11-29). 

Karsten, T. E. Strödda bidrag till vår ortnamnsforskning. (Finskt 
Museum. X, 32-36, 87-91.) 

Lampa, Sven. Studier i svensk metrik. I. Akad. afh. Uppsala. 8:o. 
80 s. 1,26 kr. 

Nathorst, A. G, Svenska växtnamn. 1. Historisk öfversikt, kritiska 
anmärkningar, förslag till metod. Sthm. 8:o. 72 s. (Bih. till K. 
Vet.-Akad. Handl. Bd. 28. Afd. III. N:o 9.) (Anm. Pedagog, 
tidskrift. 1903, 266—69 af C. Lmn. S. 401-6 af L. M. Neu- 
man.) 

Nordenstreng, Bolf. Finländsk svenska på 1700-talet. (Skr. utg. af 
Sv. Litt.-säUsk. i Finland. LVI, 20-84.) 



Digitized by 



Google 



Erichsen: Bibliografi for 1903. 291 

Nordlander, Johan. Medelpads ftldre byanamn. Försök till tolkning. 

(Norrländska Saml. H. 5, 219--60.) Også i Prg. f. Allm. laro- 

Terket å Södertnalm. 1903. 
Noreen, Adolf. Yårt språk. Nysvensk grammatik i utförlig fram- 
ställning. H. 1-2. (Bd. I, 1-2). Lund. 8:o. 260 s. 4 kr. (Anm. 

FT. LIV, 464-66 af H. Pipping. — Museum. X, 330 af R. C. 

Boer. — TfF. XII, 88—89 af H. Bertelsen. — DLz. 1908,2202 

—04 af B. Kable.) 
-«- Två sällsynta naturvetenskapliga ordförteckningar från 1700- 

talet. (Språk och stil. III, 67-64.) 
-^ Satsens hufvudarter. Sthm. 8:o. 12 s. 0,25 kr. 
Ordbok öfver svenska språket utgifven af Svenska Akademien. H. 23. 

A, ark. 158-174. Ässessor-^Ägurit. — H. 24, 26. B, ark. 61 

—80. Bekonmelig—Berg. H. 25 b. C, ark. 1—3. C^-Cmsus. 

Lund. 4:o. 6 kr. 
Ottéliny Odal. Utkast till svensk attablära. Vägledning för norrmän 

och danskar vid studiet af svenska. Sthm. 8:o. 31 s. 0,60 kr. 
JPaulamm, Johannes. Strödda anteckningar till Natanael Becknans 

"Grunddragen af den svenska versläran". (Språk och stil. II, 

145-180.) 

— Den daktyliske hexametern hos August Strindberg. En metrtric 
studie. (Språk och Stil. III, 1-10.) 

Pipping, Hugo. Spridda drag ur modersmålets historia. (Skr. utg. af 

Sv. Litt..sällsk. i Finland. LVI, 1-19.) 
Södertoall, K. F. Ordbok öfver svenska medeltidsspråket. H. 21. 

(II. S. 809-888. und'-iäspisare) Lund. 4:o. 5 kr. (Sami. utg. 

af Svenska Fomskr.-Sällsk. ä. 123.) 
Tamm, Fredr. Etymologisk svensk ordbok. H. 6. S. 273^320. [Hake 

—Hov]. Sthm. 8:o. 0J6 kr. 

— Några fall af ordblandning eller ombildning genom association. 
(Språk och Stil. II, 216-223.) 

Ulrich, A. Simidrottens ordförråd ock fraseologi. Anteckningar. 

Uppsala 1901. 8:o. 58 s. (SvLm. 78:e h. - XVIII. 10. 1903.) 
Vendellj Herman. Bidrag till svensk fraseologi. E£n. 8:o. 96 s. 

2 m. 
Westman, Karl Oustaf. Tolkningar av några ställen i vestgöta- och 

östgötalagama. (Ark. XIX, 301—24.) 

b. Retskrivning. 

Lagerblad, Elis. Svensk ordlista jämte anvisningar för rättskrifning 
enligt 7:e uppl:n af Svenska akademiens ordlista samt förteckning 
öfver dopnamn. Hfrs. 8:o. 232 s. 3,75 mk. (Anm. FT. LIY, 
472-73 af B. Sjöros.) 

Palmgren, Aug. Om behof^et af jämte förslag till en reform i vårt 
kommateringsväsen. (Språk och stil. II, 181—212.) 

Regler för kommatering, utarbetade af en af Stockholms läraresäll- 
skap tillsatt kommitté. Sthm. 8:o. 16 s. 0,25 kr. 



Digitized by 



Google 



292 Erichsen: Bibliografi for 1908. 

c. Tekster. 

Fogdefodringsmantalet af GreBtrikland pro anno 1641. IJtg. af Johan 
Nordlander. (Norrländska Saml. H. 5, 261-70.) 

Fomhandlingar rörande Jämtlands län. Utg. af P. Olsson. II. [1542 
-1B66.1 (Jämtlands läns FmfT. III, 49-66.) III. [1420-1666] 
(smsfc. 92-96.) 

Konung Gostaf den förstes registratur. XXI. 1660. Utg. genom JoK 
Ax. Almquist. Sthm. 8:o. 6 + 468 s. (Handlingar rörande Sve- 
riges historia utg. af Kongl. Riksarkivet. Ser. 1.) 6 kr. 

Några äldre visitationsakter från Skara stift. Meddeladt af Elof 
Haller. (Vestergötl. FmfT. 1908, 79-89.) 

Skara stifbs kyrkliga jordebok af år 1540. Utgifven af Yestergötlands 
fornminnesförening. Sthm. 1899-1902. 8:o. 180 s. 2 kr. (Anm. 
Kyrkohist. Arsskr. IV. Granskn. o. anm. 127—29 af 8. Lampa.) 

Skråordning för Stockholms gnldsmedsämbete 1622. (Samf. S:t Eriks 
årsbok. 1903, 82-92.) 

Strängnäs stads tankebok för 1690-talet, utgifven med inledning och 
anmärkningar af Isak Fehr. Strängnäs. 8:o. 16 + 106 s. («Bi- 
drag till Södermanlands äldre kulturhistoria. XII.) 2 kr. 

Svenska riksrådets protokoll. Utg. genom Severin Bergh. X. 1648, 
1644. Sthm. 8:o. 416 s. (Handlingar rörande Sveriges historia 
utg. af Kongl. Riksarkivet. Ser. 8.) 6,60 kr. 

Svenskt diplomatarium från och med år 1401, utg. af Riksarkivet. 
IV. Supplement till åren 1401—1420^ utg. genom Karl Henrik 
Karlsson. H. 1. Sthm. 4:o. 120 s. 4 kr. 

Åbo klockarelag och Fragment af en svensk Gillestadga. Efter gamla 
handskrifter utg. af Robert Oeete. Sthm. 8:o. (Bilaga till Sv. 
Fornskr.-Sällsks årsmöte 1908. S. 67—71.) 

Äldre handlingar rörande Yestergötland. [1628—1627]. (Vestergötl. 
FmfT. 1908, 89-186.) 

6. Dialekter, 
a. Grammatik og leksikografi. 

Br&set^ Karl. Sparbu-maalet. Oslo. 8:o. 84 s. 0^60 kr. 

Feilberg, H. F. Bidrag til en ordbog over jyske almuesmål. H. 22 
—28. [Bd. 2.] S. 758-912. [oprager-påskeleg.] Kbh. 8:o. 6 kr. 

Florn, George T. English Elements in Norse Dialects of ütica^ Wis- 
consin. (Dialect Notes. Vol. II. Part. IV. S. 267-68.) 
— The Gender of English Loan-Nouns in Norse Dialects in America. 
(Journ. of Engl, and Germ. Phil. V, 1—81.) 

Kleiven, Ivar. Tekniske Ord fra Vaage. (Foren. t. norske fort. bev. 
Aarsb. f. 1902, 280-91.) 

Noreen^ Adolf. Dalmålet. (ofre Dalarna förr och nu. Sthm. 8:o. 
S. 406-20. — Også i Noreen: Spridda studier. 2:a saml. S. 98 
-106.) 



Digitized by 



Google 



Erichsen: Bibliografi for 190S. 29& 

Norges land og folk. X. Lister og Mandals amt. I. Kmia. 8:0. 
(Heri s. 889-406: Sprog og sprogprøver.) 

Sundén^ O. W. Allmogelif?et i en V&stgdtasocken under 1800-talet. 
Skildradt hnfmdsakligen till belysning af folkspråket. Sthm. 8:0. 
112 s. («- Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhets-samhälles Hand- 
lingar. Följd 4. VI, 2.) 

Thorsen, P. K. Den danske Dialekt ved Hnsnm i Slesvig. (Forhandl, 
v. 6:e nord. filologmötet i XTpsala 1902. 170—88.) 

Tiselius, Gr. Ad. Ljud- ock formlära för Fasternamålet i Boslagen. 
Sthm. 8:0. 1902-^8. 176 a. (SvLm. 78:e h.-XVIH. 6. 1908.J 
(S. 1—148 også ndkommen som akad. avhandl. (se: Bibliografi 
for 1902, Ark. XX, 815.) S, 149-73: Ordregister. 174-75: Än- 
dringar ock tillfigg.J 

b. Tekster. 

Et Verremaal. Fortalt af en Elosterbo. (Sprogforeningens Almanak 

for 1904, 48—48.) 
Jensen, N. J. Simon Peder. Aarhus. 8:0. 24 s. 0^40 kr. [Sunde- 

vedsk dialekt.] 
Jep Elaaj. Af A. S. (Sprogforeningens Almanak for 1904, 27—82.) 
Kristensen, K, J. Howro fra mi Hjemeju. Aarhus. 8:0. 76 s. 1 kr. 
Larsen, Bolette C Bavels. Smaojente. (Paa sognamaal.) (Syn og 

segn. IX, 185-192.) 
Lunde, H. P. Naturtoner. Fynske Digte. Aarhus. 8:0. 182 s. 2 kr. 

[S. 105—28 viser i fynsk dialekt.] 
Segner fraa Jæren. Uppskrivne paa jærbumaal av Jon Line. (Syn 

og segn. Et, 416-18.) 
Sørensen (Thomaskjcer), C. Jysk Hvædaskost. Silkeborg. 8:0. 180 s. 

1,50 kr. 

IV. Runekundskab, mytologi og sagnhistorie. 

Bohlin, Q. Ä. Två nyupptäckta runstenar (med planscher). (Vester- 

götl. FmfT. 1908, 136-89.) 
Bugge, Sophus. Norges Indskrifter indtil Reformationen. 1. Afdeling« 

Norges Indskrifter med de ældre Runer. I. H. 6. S. 885-458. 

Kmia. 4:o« 4 kr. 
Hemplj Oeorge. The Runic Inscription on the Isle of Wight Sword. 

(Publ. of the MLAssociation of America. XVIII, 95-98.) 
Olsen, Magnus. Tre orknøske runeindskrifter (Maeshowe XXII, XVIII 

og XVI). (Christiania Videnskabs-Selskabs Forhandlinger for 

1908. No. 10.) Krnia. 8:0. 81 s. 0,50 kr. (Anm. DLz. 1904, 

2477-79 af B. Kahle.) 
Wimmer, Ludvig. Billedlige fremstillinger på de danske runestene. 

(Forhandl. ▼. 6:e nord. filologmötet i Upsala. 1902. 17—28.) 

Arren, J. Om Ragnarok. (Dania. X, 112—25.) 



Digitized by 



Google 



294 Erichaen: Bibliografi for 1903. 

Bær, B. C*. Finnsage and Nibelnngensage. (ZfdÅ. XLYII, 125—60). 

Fischbach, Friedrich. Asgart und Mittgart. Daa goldene Hausbuch 
der Germanen enthält die schönsten Lieder der Edda und den 
Nachweis, dass am Niederrhein zwischen der Sieg und Wnpper 
die ältesten Mythen der Arier (auch die der Griechen) entstan- 
den sind. Köln. 1902. 8:o. 4 + 191 s. 4 m. 

Herrtmmn, Paul. Nordische Mythologie in gemeinverständlicher Dar* 
Stellung. Lpz. 8:o. 12 + 634 s. 9 m. (Anm. Rev. crit. LYII, 
346-46 af L. Pineau. — Chi. 1904, 376—77 af -gk.) 

Hungerland, Hein/s. Zeugnisse zur Yplsungen- und Niflungensage aus 
der Skaldendichtung (8—16 jh.). (Ark. XX, 1-43, 106-42. 
S. 1—43 (8—13 jh.) ogsä som inaug.-diss.) 

Kauffmann^ Friedrich, Northern Mythology. Translated by Steele 
Smith. London. 8:o. 118 s. 1 s. (Anm. Saga-Book of the Vi- 
king Club. Ill, 486-86 af A. F. Major.; 

Meyer, Elard Hugo. Mythologie der Germanen. Gemeinfasslich dar- 
gestellt. Strassburg. 8:o. 12 + 626 s. 8,60 m. (Anm. Obl. 1903, 
1406-07 af -tz-. DLz. 1904, 206-07 af W. Ranisch.) 

Much, Rudolf. Undensakre - Untersberg. (ZfdA. XLVII, 67—72.) 
[Amletsagnet.] 

Olrih, Axel. Danmarks heltedigtning. En oldtidsstudie. 1. del. Rolf 
Krake og den ældre Skjoldungrække. Kbh. 8:o. 8 + 362 s. 
6,50 kr. (Anm. NT. 1903, 410—14 af Karl Mortensen. — Rev. 
crit. LVI, 487 af L. Pineau. — ZfVk. XIV, 260-52 af E. Mogk. 
Højskolebladet. 1903, 1076-78 af M. Kristensen.) 

— Sivard den digre, en vikingesaga fra de danske i Nordengland. 
(Ark. XIX, 199-223.; 

Salin, Bernhard. Heimskringlas tradition om asames invandring. Ett 
arkeologiskt-religionshistoriskt utkast. (Studier tillägn. Oscar 
Montelius 133-141.) 

Schoning^ O. Dødsriger i nordisk Hedentro. (Studier fra Sprog- og 
Oldtidsforskning, udg. at det philologisk-historiske Samfund. Nr. 
67.) Kbh. 8:o. 64 s. 1 kr. (Anm. Revue de l'hist. des reli- 
gions XLVII, 394-96 af N. Söderblom. - Godlandsk Budstikke. 
I, 7—8 af E. Lehmann.) 

Schuck, Henrik. Sigurdsristningar. (NT. 1903, 193-226.) 

Thyregod, O. Holger Danske. Historisk Virkelighed og første Sagn- 
dannelse. (Dansk Tidsskr. 1903, 610-26.) 

Wilmanns, Wilhelm. Der Untergang der Nibelunge in alter Sage 
und Dichtung. Berlin. 4:o. 44 s. (Abh. d. Gesellsch. d. Wiss. 
zu Göttingen. Phil.-hist. Kl. N. F. VII. Nr. 2.) 

V, Arkæologi, kulturhistorie og folklore. 

Almgren, Oscar. Från uppl&ndska graffält. I. Ekeby i Lena socken, 
Norunda härad. (Upplands FmfT. IV, 437-43.) 

— Ett guldmynt från en gottländsk graf. (Studier tillägn. Oscar 
Montelius. 89—98.) 



Digitized by 



Google 



Erichsen: Bibliografi for 1903. 295 

Almgren, Oscar. Ein merkwürdiger Grabfund aus der Bronzeseit bei 
Upsala. (Pråhist. Blätter. XV, 71-78.) Voigt, E. Anegrabung 
des Hogahügeh (Upsala). (Globus. LXXXIII, 19.) 

Altnordische Bildschnitzerei. (Allgemeine Zeitung. Beilage. 287.) 

Ärne^ Ture Jison. Svenska emanerade föremål från den förromerska 
järnåldern. (Studier tillägn. Oscar Montelius. 121—182.) 

Arpif Bd/. Meddelanden från Uppsala universitets museum för nor- 
diska fomsaker. 6. (Upplands FmfT. IV, 4&5— 59.) 

— Tvenne nyligen i Uppland funna stenverktyg. (Studier tillägn. 
Oscar Montelius. 48-52.) 

Baranski, A. Die Urgeschichte Nordeuropas nach ägyptischen Quel- 
len. Lemberg. 8:o. 852 s. (Anm. Ztschr. f. d. österr. Gymn. LY 
af Riedl.) 

Blinkenberg, Chr. Statuettes romaines en bronze. (Mém. de la Soc. 
R. des Ant. du Nord. 1902, 1-19.) 

Bruun, Daniel. Nokkrar dysjar frå heidni. [Reykjaselsfundurinn. 
Sturluflatarf. Kroppsf H61msf. Yalt^jåfsstadaf. Miklaholtsf.] (Ar- 
bék hins isl. foml. 1908, 17—28.) 

— Udgravninger paa Island. (Geografisk Tidsskr. XVII, 18—25.) 
Bæhrendtø, F. Fasta fomlemningar i Södra Tjust. (Meddel. Kalmar 

läns fmf. m.) 

Coll, A. L, Fra Helleristningernes Omraade. (2. Stykke.) (Foren, t. 
norske fort. bev. Aarsb. f. 1902, 106-40.) 

FlenUberg, Ant. Våra ^^stenyxor med skafthåP, en hypotes angåen- 
de deras användning. (SvFrnfT. XII, 35-44.) 

Gjessing^ A. Arendals museums tilvæxtfortegnelse. (Foren, t. norske 
fort. bev. Aarsb. f. 1902, 850-52.) 

Chay^ J. Anthropological Evidence of the Relations between the 
Races of Britain and Scandinavia. (Saga-Book of the Viking 
Club. Ill, 217-84.) 

Chrønufall, Karl. Flintens naturlige Forekomst paa Bornholm og de 
bornholmske Stenaldersredskaber. (Aarb. 1908, 816-819.) 

Ouatafson, Gabriel. Fortegnelse over i 1901 til Universitetets old- 
sagsamling indkomne sager fra tiden før reformationen. (Foren, 
t. norske fort. bev. Aarsb. for 1902, 824^-49.) 

Hackman, A. Ett märkligt bronsåldersfynd från norra Finland. 
(Studier tillägn. Oscar Montelis. 1—12.) 

Hammerich^ Angul. Om Bronzelurerne som Musikinstrumenter. (Aarb. 
1908, 62-72.) 

Hansen, A* M. Trendelagens første Bebyggelse. I. (Nidaros. 1908. 
No. 290.) 

Hansson, H. Från Vikingatiden i Småland. (Meddel. Kalmar läns 
fmf. III.) 

Karlin, G. J:son. Några undersökningar om den forhistoriska textil- 
konsten i Norden. (Studier tillägn. Oscar Montelius. 1S9 — 211.) 

Kjellmark, Knut. £n stenåldersboplats i Järavallen vid Limhamn. 



Digitized by 



Google 



296 Erichsen: Bibliografi for 1908. 

Akad. albandl. Sthm. 8:0. 144 s. + 7 planscher. (»AntiqTar. 
Tidskr. för Sverige. 17: 8.) 

Kjmr^ Hans. Hedeby og Danevirke. (Illastr. Tidende. XLV. No. 
2-8.) 

Krausey Ernst H. L. Kann Skandinavien das Stammland der Blon- 
den nnd der Indogermanen sein? (Globus. LXXXIII, 109—110.) 
Ludwig Wilser. Das Yerbreitnngssenimm der nordeoropäischen 
Basse. (sst. 888—85.) 

Larsen, C. F. Trønderkranier og Trøndertyper. Emia. 8:0. 46 s. 
+ 4 pi. (Vid.-Selsk. Skr. I. 1908. No. 6.) 8 kr. 

Lorenzen, A, Ein nordisches Sonnenbild aus dem Bronzealter. (Glo- 
bus. LXXXin, 16-16.) 

Montelius, Oscar. Die älteren Kulturperioden im Orient und in Eu- 
ropa. I. Die Methode. Sthm. 4:o. 110 + 16 s. 25 m. 

— Östergötland under hednatiden. (SvFmfT. XII, 1—84.) 
Müller, Sophus. Charme, joug et mors. (Mém. de la Soc. R. des 

Ant. du Nord. 1902, 20-69.) 

— Solbilledet fra Trundholm. (Nordiske Fortidsminder. I, 808—22. 
Bésumé en franyais. sst. 822—25.) Også som særtryk. 8 kr. 

— og Neergaard, Carl. Danevirke, archæologisk undersøgt, beskre- 
vet og tydet. (Nordiske Fortidnninder. I, 197—297.- Resume en 
franyais. sst. 298—802.) Også som særtryk. 9 kr. 

itf(9nitfr, C. Th. Ett arkeologiskt fynd af urinkonkrement. (upplands 

FmfT. IV, 444-46.) 
Nicolaissen^ 0. Undersøgelser i Nordland. (Foren. t. norske fort. 

bev. Aarsb. f. 1902, 141-67.) 

— Fortegnelse over oldsager, indkomne til Tromsø museum 1902. 
(smst. 858—55.) 

Nordin, Fredrik. Till frågan om de gottl&ndska bildstenamas ut- 
vecklingsformer. (Studer tillägn. Oscar Montelius. 142—155.) 

Norges land og folk. X. Lister og Mandals amt. I. Krnia. 8:0. 
(Heri 8. 587—92: Forhistorie.) 

Norske Fornlevninger. 2. udg., der omfatter den middelalderlige del, 
som er forøget ved N. Nicolaysen, 1 h. Krnia. 48 s. 

Olsen, Björn Jf. og Bruun, Baniel. Hdrgsdalsfiindurinn. (Arb6k 
hins isl. fornl. 1908, 1-16.) 

Olsson, Peter. Två fynd af fornsaker i Jämtlands torfmossar. (Jämt- 
lands läns FmfT. III. 65-70.) 

— Ofversigt af Jämtlands läns fornminnen från hednatiden. 5:e till- 
lägget, (sst. 70-73.) 

Peter sen j Th. En ældre Jernalders Gravplads fra Namdalen. (Det 

norske Videnskabers Selsk.'s Skr. 1902. No. 5.) Trondhjem. 8:0. 

86 s. + 2 pi. 
Betsius^ Gustav och Wallengren^ Hans. Arkeologiska undersökningar 

i grottor å Kullaberg i Skåne. (Ymer. XXIII, 148-62.) 
Sgghy K. Spidser og knive af skifer. (Det norske Videnskabers 

Selsk.'s Skr. 1902. No. 8.) Trondhjem. 8:0. 68 s. 



Digitized by 



Google 



Erichsen: Bibliografi for 1908. 297 

•By^^i -ff« Videnskabflselflkabets oldøagsunling. Tilvækst i 1902 af 
sager »Idre end reformationen. (Det norske yid.-Sel8k.'B Skr. 

1902. No. 6.) Trondhjem. 8:o. 32 s. 

SarauWf Qewg F. L. En Stenalders Boplads i Maglemose ved Mul« 
lemp, sammenholdt med beslægtede Fnnd. Bidrag til Belysning 
af Nystenalderens Begyndelse i Norden. (Aarb. 1903, 148—815.) 

ScheMig^ Haakon. Datering af et hnlefond fra Søndmør. (Bergens 
Mnsenms Aarbog 1902. No. 7.) 9 s. 

— En plyndret baadgrav. (Bergens Museums Aarbog 1902. No. 8.) 
14 s. 

8k;^a nm [)å hluti^ sem Forngripasafhi Islands hafa bæzt &rid 1902. 

(Arb6k hins fsl. fornl. 1908, 63-55.) 
Statens historiska museums förvftrf från Uppland 1901. (Upplands 

PmfT. IV, 447-50.) 
EHiema^ Knut. Hjälmar och svärd i Beovulf. (Studier tillägn. Oscar 

Montelius. 99-120.) 
Sveriges historia intill tjugonde seklet. Utg. af Emu Hildebrand. 

Med talrika illustrationer och kartor. Afdeln. 1. O. Montelius. 

Forntiden. H. 1—6. Sthm. 8:o. 296 + 2 s. 
Sørensen, 8. A. Lidt eftergravning i ''Kongshaugen" ved SandeQord. 

(Foren, t. norske fort. bev. Aarsb. f. 1902, 303—4.) 
Wibling^ Carl. Ett samlingsfynd frän stenäldem i Helsingborg. (Ymer. 

XXIII, 814-17.) 
Ofre Dalarna f^rr och nu. Sthm. 8;o. (Heri s. 209—16: Axel Ihr- 

mark: Den fSrhistoriska tiden.) 

Cederstråmt Eudolf. Ett äminnelsevapen frän medeltidens slut. (Stu- 
dier tillägn. Oscar Montelius. 182—188.) 

[Kålund, Kr.] Palæografisk Atlas. Dansk Afdeling. Udgivet af Kom- 
missionen for det Amamagnæanske Legat. Kbh. Fol. 10 4- 88 s. 
text, 64 afbildn. pä 88 phototyp. tavler. 30 kr. (Anm. Ark. 
XXI, 194-197 af C. Weeke. — Cbl. 1903, 913—14 af -bh-.) 

Levertinj O. Svensk og fransk medaljkonst under 1600-talet. (NT. 

1903, 113—38.) 

Låffler^ L. Fr. Nägra svenska ''talande vapen*' pä 1200- och 1300- 
talen. (Personhist. Tidskr. V, 72—86.) 

Thiset^ A. Danske adelige Siguier fra det 15., 16. og 17. Aarhun- 
drede. Gjengivne ved Fototypi af Pacht & Grone. H. 19—21. 
Hv. h. 4 tosp. 8. + 5 tavler. Kbh. Fol. 7,50 kr. 

— Skaanske By- og Herredsvaaben i den danske Tid. (HT. för 
Skäneland. I, 383—62.) 

Upmark, Gustav. Årsbokstäfver pä svenskt guld och sildrer före 1769. 
(Studier tillägn. Oscar Montelius. 71—81. — Meddelanden frän 
Svenska Slöjdföreningen 1908, 36-47.) 

Aasmundstad, Beder. Bumærker fra Gudbrandsdalen. (Foren, t. nor- 
ske fort. bev. Aarsb. f. 1902, 317-21.) 



Digitized by 



Google 



298 Erichsen: Bibliografi for 1908. 

Änärae^ August. HauBinschriften ans Dänemark. (Globus. LXXXIV, 
63-56.) 

Bokhenheuser, K. Drejers Klnb. Knltorhistoriske Interiører fra Rah- 
beks København. Kbh. 8:o. 286 s. 4,50 kr. 

Bruun, Daniel. Den islandske Kvinde og hendes Dragt. (Tidsskr. f. 
Industri. IV, 141-52, 157-80.) 

CcMaeny J. J. Das alte Angler Bauernhaus. (Die Heimat. XIII, 56 
-63.) 

Ckuon, 8. och Santesson, C, G, £n hofapotekares uppköp från ut- 
landet 1680. (Sv. Farm. Tidskr. 1903.) 

De kgl. danske Ridderordener. Kbh. 4:o. (Heri: C F. Npholm: Om 
Ridderordenernes Historie.) 

ErsleVi Kr, Samfund og Stat i Danmark ved Middelalderens Slut- 
ning. Kbh. 8:o. 16 s. 0,20 kr. (Grundrids ved folkelig Uni- 
versitetsundervisning. Nr. 75.) 

Feuereisen, A. Beitrag zur Gründungsgeschichte der zweiten schwe- 
dischen Universität in Livland. (Sitz.-ber. der gelehrten estn. 
Gesellschaft. 1902, 93-96.) 

Gödelj V. Huru man gjorde en bok under medeltiden. Föredrag 
hållet i Föreningen för bokhandtverk den 12 april 1902. Sthm. 
8:o. 36 s. 

Haandværksskik i Danmark. Nogle Aktstykker samt nogle Oplysnin- 
ger om Handwärksgebrauch und Gewohnheit som et Forsøg ud- 
givne af C. Nyrop. Kbh. 8:o. 300 s. 12 kr. 

Hagstrlhn, K. A. Om forntida sockendräkter och bröllopsceremonier. 
Kulturbilder från Västra Vingåker. (SvFmfT. XII, 93-99.) 

Hornen^ C. I. Dansk Skibsfart gennem Tiderne. (Tidsskr. f. Sø- 
væsen. 1903, 429—81.) 
Hildebrand, Hans. Sveriges medeltid. Kulturhistorisk skildring. 

D. 3. H. 6. S. 801-1116. Sthm. 8:o. 7 kr. 
Koéhj L. Gudstjenesten i den danske kirke efter reformationen. (Kir- 

kehist. Saml. 6. Række I, 1-64, 161-207, 337-406, 647- 

697.) 
Lauridsen, P. Om Skyldjord eller terra in censu, (Aarb. 1903, 

1-61.) 
Liisherg, H. C. Bering. Lidt om Rejser i gamle Dage. (Den da. 

Turistforenings Aarsskr. 1903, 53—62.) 
— Interiører fra Regensen. (Architekten. V, 368-63, 394—97.) 
Lind, K D. Af Bremerholms første Skiftebog [for 1638—47.] (Fra 

Arkiv og Museum. II, 76—80.) 
Lindfars. A. O. Om stenhuggarmärken och deras förekomst å gamla 

svenska kyrkor. (Kyrkohist. Årsskr. IV, 93—108.) 
Lundstrdm, Herman. Bidrag till konfirmationens historia i Sverige. 

(Skrifter i teologiska och kyrkliga ämnen, tillägn. C. A. Torén. 

S. 98-109.) 
Lånhorg, Sven. Gamla hus och hustyper. (Ymer. XXIII, 163—94.) 



Digitized by 



Google 



Erichsen: Bibliografi for 1908. 299 

Mankell, J. Öfversikt af svenska krigens och krigsinrättniBgames 
historia. D. 2. Nyare tiden 1526 — 1611. II. Erigsinr&ttningame 
och krigskonsten. Sthm. 8:o. 4 + 221 s. 2,50 kr. (Miiitärlitte- 
rator-fSreningens förlag. 61: 5.) 

Nilsson, Axel. Ofvergångsformer melian blockhns och korsvirke. 
(Studier tillägn. Oscar Montelius. 165-181.) 

Norge i gammel tid. Kulturhistoriske bidrag udgivet af Norsk folke- 
museum. I. Harry Felt Bilthuggere i Kristiania omkring aar 
1700. Fra Folkemuseets kirkelige afdeling. Krnia. 4:o. 44 s. 
1,60 kr. 

Nyrop, O. Yiborgske Lavsforhold. (Saml t. jydsk Hist. og Topogr. 
3. R. III, 453-74.) 
— Hvad var en Skinder? (Tidsskr. f. Industri. IV, 25-31.) H. C. 
Roede. Et Gensvar, (smst. 98—101.) C. Nyrop. Afslutning, 
(smst. 101.) 

OMSy P. E. Om bomärken. (Skr. utg. af Sv. Litt.-sällsk. i Finland. 
LVI, 205-221.) 

Olafsen, O, Haver og Havebrug i Nordens Klostre i Middelalderen. 
(Norsk theol. Tidsskr. III, 160—190, 225-237.) 

Olrik, Jørgen. Borgerlige Hjem i Helsingør for 300 Aar siden. Ud- 
givet af Østifternes historisk-topografiske Selskab. H. 1. Kbh. 
8:o. 6 + 96 s. 

Olsen, F. Postvæsenet i Danmark som Statsinstitution indtil Chri- 
stian YIFs D5d (1711-1808.) Kbh. 8:o. 428 s. 4,50 kr. 

Olsen, J. Jydepotterne. (Fra Ribe Amt. 1903, 36—50.) 

Eaimsay, J. Några sedebilder från 1600-talet. Föredrag hållet vid 
ett klubmöte. (Nutid. 1903, 225-34.) 

Sekmäjg, W. Klostersysler ved Slutningen af Middelalderen. (Yarden. 
1903, 124-36.) 

Skappel, 8. Træk af det norske Kvægbrugs Historie i Tidsrummet 
1660-1814. Kbh. 8:o. 71 s. 1 kr. 

Troels-Lund. Dagligt Liv i Norden i det 16. Aarhundrede. Folke- 
udgave. H. 1—24., 

Vaggen^ Lars. Gamall husbyggjing. (Syn og segn. IX, 206—211.) 

Waüem, Fredrik B, En indledning i studiet af de nordiske bomær- 
ker. (Foren. t. norske fort. bev. Aarsb. f. 1902, 58—105.) 

— Bomærker fra Sogn. (sst. 292—300.) 

Yisirand^ Per Gustaf. Svenska allmogedräkter. 2. En småländsk 
folkdräkt från 1830-talet. (Meddelanden från Nord. mus. 1901, 
231-55.) 

Zetterstén^ A. Svenska flottans historia. Åren 1635—80. Norrtelje. 
8:o. 12 + 636 s. 6 kr. 

Anibrøsiani, Sune. De uppländska rundkyrkoma. Ett rekonstmk- 
tionsforslag. (SvFmfT. XII, 45-57.) 

— Åkirkebyfnntens tillverkningstid. (Studier tiUägn. Oscar Monte- 
lius. 37-47.) 



Digitized by 



Google 



300 Erichsen: Bibliografi for 190S. 

Bendixen, B. E. undredal kirke i Sogn. (Foren, t. norske fort. 
bey. Aarsb. f. 1902, 202-5.) Jens Z. M. Kielland. St. NikoUi 
kapel, undredal. (Aarsb. f. 1908, 249—60.) 

Berner^ Carl. UnderBøgelser ved Einn, Sem og YaasaaB Kirker. 
(Foren, t. norske fort. bev. Aarsb. f. 1902, 206—88.) 

Cederström, Budolf. Ett obsenrandum på medeltida kyrkor. (Atene- 
um 1908, 35-87.) 

FeU, Harry. £t norsk billedteppe fra Båhnslen. (Meddelanden från 
Nord. mos. 1901, 224-80.) 

Förrftrf [till Nordiska museet J. (Meddelanden från Nord. mus. 1901, 
48-61.) 

Gotländska kyrkor i ord ocb bild, utg. af Ootlanningens redaktion. 
Ser. 5. S. 229-76. Visby. 1902. 4:o. 1,60 kr. 

Hansen-Kongdøv, J. Kalkmalerierne i Skire gamle Kirke. (Dl. Ti- 
dende. XLV. No. 8.) 

Jansey Otto. £n dopfunt med framst&llningar ur legenden om den 
helige Nikolaus? (SvFmfT. XII, 58-62.) 

Jydske Granitkirker. Opmålte og undersøgte under Ledelse af H, 
Siarck ved 7. ÄMmann og V. Koch. Kbb. Fol. 67 tavler + 28 
s. dansk text med fransk resumé. 20 kr. (Anm. NT. 1908, 578 
-88 af F. Beckett.) 

Kalkmalerierne i Yraa Kirke. (Hl. Tidende. XLV. No. 7.) 

Kielland, Jens Z. M. Undersøgelser ved Umæs, Undredal, Gaupne 
og Røldal kirker, samt iagttagelser paa en reise gjennem Valdres. 
(Foren. t. norske fort. bev. Aarsb. f. 1902, 168—201.) 

Meinander, K. K. Den medeltida konsten i Finland. (Ateneum. 
1908, 1-13.) 

Meyer, Johan. Gamle bygninger paa Orkneeme og deres stilling til 
den middelalderlige bygningskunst i Norge. (Teknisk Ugeblad. 
1902. No. 2.) 

Nervander, E. Kalkmålningar på yttre kyrkmurar i Sverige och Fin- 
land. (Finskt Museum. X, 57-61.) 

Soosval, Johnny. Studier rörande Storkyrkans Sankt Jöransgrupp. 
(Meddelanden från Nord. mus. 1901, 209—23.) 
— Schnitzaltäre in schwedischen Kirchen und Museen aus der Werk- 
statt des Brüsseler Bildschnitzers Jan Bormann. Mit 61 Abbil- 
dungen. Strassburg. 8:o. 8 4-52 s. 6 m. (—Zur Kunstgeschichte 
des Auslandes. XIV.) (Anm. Obl. 1904, 894—95 af B. — DLz. 
1904, 1720-21 af A. Schnütgen. — Ztschr. f. christl. Kunst. 
XVI, 317 af K.) 
^ Om altarskåp i svenska kyrkor och museer ur måster Jan Bor- 
mans verkstad i Bryssel. Sthm. 8:o. 75 s. -f 12 bl. med 51 
bill. 5 kr. 

Bydöeck, Otto. Baldakinen öfver nordöstra kapellet i Lunds dom- 
kyrka. (Studier tillägn. Oscar Montelius. 53—62.) 

Schirmer^ Herm. M. Vore ældste kirkebygninger. (Foren, t. norske 
fort. bev. Aarsb. f. 1902, 1-35.) 



Digitized by 



Google 



Erichsen: Bibliografi for 190S. 901 

Schirmer^ Herm. M. Hidtil ulgendte indskrifter i Trondlgems Dom- 
kirke, (smst. B21>23.) 

Svendsen^ Reinert. Stange Kirke, Hedemarken. (Foren. t. norske fort. 
bev. Aarsb. f. 1902, 248-70.) 

Tegninger af ældre nordisk Architektur adg. af H. Siorch. 4. Sam- 
ling. 2. Række. H. 1-6. Ebb. Fol. 6 tosp. s. + 18 tavler. 

Uldall, F, Pilegrimstegn og deres Benyttelse til Relieffer paa Kirke- 
klokker. (Eirkehist. Saml. 5. Række I, 571-77.) 

Wallem, Fredrik B. Billedstene fra Sem kirke. (Foren. t. norske 
fort. bev. Aarsb. f. 1902, 239-47.) — Dyrkredsens tegn paa Sem 
kirke. (Aarsb. f. 1903, 247-8.) 

WeibuU^ L, Den helige Göran och draken. En legend och ett bild- 
verk. (Samfundet S:t Eriks &rsbok 1903, 78-81.) 

Wrangelj E. Forskningar om Skånelands kyrkor. (HT. f5r Skåne- 
land, I, 307-16.) 

Wåhlin, Theodor. Stora Hammars gamla kyrka. (HT. för Skåneland. 
I, 363-72.) 

öfdberg], F. Orafstenar från 1500- och 1600-talen i Yestergötland. 
(Vestergötl. FmfT. 1903, 69-78.) 

BoJckenheuser, Knud. Hvad Skafferen fortalte. (Dania. X, 171—74.) 
Bondeson, August. Visbok. Folkets visor^ sådana de lefva och sjun- 
gas finnu i vår tid. H. 15-18 (slut). II. S. 209-415-^8 s. I. 

16 8. Sthm. 8:o. 2 kr. 
Bording, Rasmus. Vore Forfædres Nataropfattelse. (Højskolebladet. 

1903, 691-96.) 
Danske Folkeviser med gamle Melodier. Ved T. Laub og A, Olrik. 

Tegningerne af J. Skovgaard. Ebb. Tværfolio. 34 H- 9 s. 4 kr. 

(Anm. Højskolebladet 1903, 1595-96 af J. A.) 
jDavictsson, Olqfur. Islandische Zauberzeichen und Zauberbücher. 

(ZfVk. Xni, 150-67, 267—79.) 
Feilberg, H. F. Rumlepotten. (Fra Ribe Amt. 1903, 122—23.) 
Folkevisur og eventyr. Ved Hans Ross. (Syn og Segn. IX, 161 — 

179.) 
Oamalt or Sætesdal, ihopsamla av Johannes Skar. Ernia. 8:o. 216 s. 

2 kr. (Anm. Syn og Segn. IX, 136-39 af R. Flo.) 
Hammarstedtt E, Om fröns användning inom folksed och dödskult. 

(Studier tillägn. Oscar Montelius. 25—86.) 

— Midsommardaggen. (SvFmfT. XII, 63-72.) 

— Fågeln med segerstenen, sprängörten och lifsämnet. (Meddelan- 
den från Nord. mus. 1901, 166-208.) 

HaukenæSy Th. S. Norsk Eventyrskat. Ny samling. 2. del. Bergen. 
8:o. 4 + 2 + 315 s. 

Islenzkar gåtur^ [)ulur og skemtanir, gefnar dt af Hinu islenska bök- 
mentafjelagi. VI, 3. S. 225-403 + 8 s. Eaupmannahöfn. 8:o. 

Janse, Otto. Om olofskult i Uppland. (Studier tillägn. Oscar Monte- 
lius. 156-164.) * ^ 

ABXIT roa N0BDI8K riLOLOOI ZXI, NT FÖUD ZTII. 20 



Digitized by 



Google 



802 Erichsen: Bibliografi for 190S. 

Kahle, Bernhard. Noch einiges vom b<kien Blick. (ZfVk. XIII^ 218 

-16.) 
Kristensen, Evald Tang, Et hundrede gamle danske skjæmteviser. 

Efter nutidssang samlede og optegnede. Århus. 1901. 8:o. 

812 8. — Melodier. 92 s. 
Larsen, Sofus. Niels Ebbesens Vise. (Aarb. 1908, 78—147.) 

— Yore Folkeyisers Form og Overlevering. (Tilskueren. 1908, 901 
-28.) 

léäffler, L. Fr. Den gottländska Taksteinar-sägnen. (En svensk myt- 
bildning i nyare tid.) Sthm. 8:o. 85 s. (SvLm. 79:e h. — XIX. 
6. 1908.) 

Norges land og folk. X. Lister og Mandals amt. I. Ernia. 8:o. 
(Heri s. 454^1: Folkesagn, overnaturlige væsener og overtro. 
S. 481—98: Folkeviser og digtning.) 

Norske folkeviser. I. Med ei utgreiding um visedansen av Hulda 
Qarb&rg, Oslo. 8:o. 48 s. 0,26 kr. (Norske folkeskrifter. 8.) 

Saga, s&gen och sång i Jämtebygd. Samladt och utgifvet af Johan 
Lindsirlhn-Saxon. Sthm. 16:o. 112 s. 1,50 kr. 

Schürer van Waldheim, W. Typologiska studier. I. Om utvecklingen 
af bogträdens ofre ändar. (Upplands FmfT. IV, 884-91.) 

Seytjån æfint^. Urval ur t)j6dsögum og æfint^rum Jans Arnaso- 
nar. Rvlk. 8:o. 4 + 177 s. 1,20 kr. 

Smaasegner og smaavers. Fraa Sophus Bugge. (Syn og Segn. IX, 26 
-83.) 

IVigström, Eva, (deister- und Gespensteraberglaube aus Västra Göinge 
und Skåne. [Übersetzt aus Meddelanden från Samfundet för 
Nordiska Museets främjande, von S. v. Wadenstjerna.] (Globus. 
LXXXIII, 48-45.) 

VI. Ældre retsvidenskab, historie og topografi. 

Beauchetf L. Loi d'Upland. (Nouv. Revue hist. de droit fran^ais et 
étranger. 1908, 159-218, 305-326, 618-647.) 

Boden, Friedrich. Mutterredit und Ehe im altnordischen Recht. 
Berlin u. Lpz. 8:o. 188 s. (Anm. DLz. 1904, 1388-88 af J. 
Kohler.) 

— Das Urteil im altnorwegischen Recht. (Z. d. Savigny-Stifb. f. 
Rechtsgesch. Germ. Abt. XXIV, 1-59.) 

— Die isländischen Häuptlinge, (smst. 148—210.) 

BMih^ L. M. Till frågan om en eller tvenne redaktioner af Söder- 
mannalagen. (HTsv. XXni, 172-83.) 

Christensen^ W. Dansk Statsforvaltning i det 15. Århundrede. Kbh. 
8:o. 766 s. 7,50 kr. (Anm. HTda. 7 R. IV, 529-58 af E. 
Arup. — Ztschr. d. Ges. f. Schlesw.-Holst. Gesch. XXXIII, 277— 
85 af P. Hedemann.) 

Die (besetze der Angelsachsen. Hrsg. von F. Liebermann. Bd. 1. 
[1898-]1903. Halle. 4:o^ 62+675 s. [S. 125-85: Verträge 



Digitized by 



Google 



Erichsen: Bibliografi for 1903. 903 

mit den Dänen in Ostanglien, s. 271—371: Gnat's Erlasse und 

Gesetzbuch.] 
Daenéll^ B. Die staatsrechtliche Stellung Schleswigs zu Dänemark 

im Zeitalter Waldemar Atterdags^ Margrethes und Erichs des 

Pommern. (Zeitschr. f. Sohlesw.-Holst. Gesch. XXXIII, 329-36.) 
Estlander, E. Studier i äldre svensk förmynderskapsrätt. II— III. 

(Tidskr. utg. af Jurid. f5ren. i Finland XXXIX, 161-216, 317 

-374.) 
Fahkranijs, G. E. Rättfärdighet i rättsskipning. En historisk och 

jämförande framställning af några hufvudpunkter i värt rätte- 
gångsväsende. Sthm. 8:0.21+15 + 944 + 26 8. 15 kr. (Anm. 

HTsv. XXIII, öfters, och Gransk. 39—44 af Bgh. — Svar af 

Fahlcrantz og Gensvar af Bgh i Bilag til HTsv. XXIII. — DLz. 

1904, 1584-85 af K. Lehmann.) 
Mortensen, Karl. Lov og Ret i Nordens Hedenold og Middelalder. 

(Dansk Tidsskrift 1903, 650-64.) 
Scheie, Jon. Om Ærekrænkelser efter norsk Ret. 1. Del. Historisk 

udvikling. (Tidsskr. f. Retsvid. XVI, 280-459. [Tiden før Chr. 

Vs norske Lov: s. 280—399]). 
Synodalstatuter och andra kyrkorättsliga aktstycken från den svenska 

medeltidskyrkan. Utg. af Jaakko Gummerus. Sthm. 1902. 8:o. 

8 + 98 s. 2 kr. (Skrifter utg. af Kyrkohistoriska föreningen. 

II. 2.) 

Akter rörande ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432 samt striden därom 

mellan konung Erik och svenska kyrkan, utgifna af Algot Lind- 
^ blom. Uppsala. 8:o. 15 + 150 s. 2,50 kr. (Skr. utg. af Kyrko- 

hist. Föreningen. lY; 2.) 
Arupy Erik. Den finansielle side af erhvervelsen af hertugdømmerne 

1460-1487. (HTda. 7 R. IV, 317-88, 399-489.) 
Benediktsson, Bogt. S^slumannaæfir. Med skyringum og vidaukum 

eptir Jésqfat Jonasson. U. h. 4. h. S. 405—564. Rvfk. 8:o. 
Briem, Halldor. Agrip af Islandssögu. Rvik. 8:o. 120 s. 
DaeneU, E. Der Ostseeverkehr und die Hansestädte von der Mitte 

des 14. bis zur Mitte des 15. Jahrhunderts. (Hansische Oe* 

Schichtsblätter. 1902, 3-50.) 

Fischer, Jos^h, The Discoveries of the Norsemen in America with 
special relation to their early cartographical representation. 
Translated from the Oerman by Basil H. Soulsby. London. 8:o. 
24 + 130 s. (Anm. Americ. Hist. Review VIII, 739-42 af E. L. 
Stevenson. — The Athenæum. 1903. I, 561. — Saga-Book of the 
Viking Club. Ill, 283-84 af A. F. Major.) 8 s. 

Gehhardty August. Entdeckungsfahrten der alten Norweger. (Allge- 
meine Zeitung. Beilage. 183.) 

Halldörsson, J6n. Biskupasögur 1. b. 1. h. (Sögurit II, 1.) Rvfk* 
8:0. 78 s. 



Digitized by 



Google 



304 Erichsen: Bibliografi for 1903. 

Hallendorffj C. Vårt folks historia. Sthm. 1902-^3. 8:o. 402 s. + 

2 t. 4,26 kr. 
Hansen, M, B, Alte Ortsnamen der oimbrischen Halbinsel als An- 
halt für die Stammesangehorigkeit der Bewohner. (Die Heimat. 

XIII, 97-102. - Deutsche Erde. L) 
Holstenerpræstens Krønike (Presbyter Bremensis), oversat af Anna 

Hude. Udgiyet af Selskabet til historiske Kildeskrifters Over- 
sættelse. Kbh. 8:o. 3 + 163 s. 2,50 kr. 
JETtiU, Eleanor. Irish Episodes in Icelandic Literature. (Saga-Book of 

the Viking Club. III, 236—70). 
Jansson^ Jan. fslenzkt l^jödemi. Al{)^dufyrirlestrar. Rvik. 8:o. 

6 + 262 s. 
Knobe, C. Bemerkungen zu Saxo. (Ark. XX, 91—96.) 
Kunihy Ä. [Al-Bekri's og andre Forfatteres Meddelelser om Rus og 

Blayeme.] På russisk. 2. Bd. St.-Petersborg. 8:o. 12 + 66 + 207 

s. 2 rubl. 40 kop. 
Langhilde, Kirsten, Absalon. Nogle Bidrag til en Karakteristik. 

(Nyt Tidsskrift. 1903, 176-96.) 
Lundström^ Herman. Hvilka äro våra äldsta domkapitel? (Sammes: 

Skisser och kritiker. 33—42.) 
Melstectj Bogi Th. iBlendinga saga. Gefin ut af Hinu islenska b6k- 

mentafjelagi. Bd. 1. H. 2. S. 161-336 + 20 s. Kphöfn. 8:o. 

2 kr. 
Moffat, Ä. G. Palnatoki in Wales. (Saga-Book of the Viking Club. 

III, 163-73.) 
Norges land og folk. X. Lister og Mandals amt. I. Krnia. 8:o. 

(Heri s. 692-660: Historie.) 
Olrik, Hans. Absalons Betydning for Danmark. (Dansk Tidsskrift;. 

1903, 306-16.) 
BeventloWf G. E. Freskerne paa Slottet Malpaga fremstillende Kong 

Ghristiern den førstes Besøg hos Bartolomeo Golleoni. Kbh. Tyær- 

folio. 24 tosp. s. + 8 tavler. 20 kr. [Også med fransk titel og 

text.] 
Bugaardy D. E. Abbed Vilhelm. 1203-6. April-1903. Blade af 

Æbelholt Klosters Historie. Frederiksborg. 8:o. 14 s. 
Schwartz, Fh. Die Fehde Dorpats mit den Stamern und Genossen. 

(Sitz.-ber. d. Gesellsch. f. Gesch. u. Altertumskunde der Ostsee- 

proyinsen Russiands aus dem Jahre 1902^ 168—69.) [Bl. a. om 

Axelsønnerne.] 
Skoglund^ Alexandra. De yngre Axelsönernas förbindelser med Stc- 

rige 1441—1487. Akad. afhandl. Uppsala. 8:o. 20 + 246 s. 

2 kr. 
Storm, Gustav. Den ^'buxeløse Jarl*' i Sverige. (HTsv. XXIII, 89 

-90.) 
— Kong Sverres fædrene Herkomst. (HTno. 4. r. 11^ 163-91.) 
porlåksson, Guäbrandur. Morabréfabæklingur. I. 1692. II. 1696. 

Sögufélag gaf 6t. Rvfk. 1902-03. 8:o. 122 s. 



Digitized by 



Google 



Eriolisen: Bibliografi for 1903. 805 

Wendt^ O. Lübecks Schifb- und Warenverkehr in den Jahreu 1368 

ond 1869 in tabellariBcher Ueberrioht anf Grand der Lübecker 

PfandaoUbücher aus denselben Jahren. Lübeck. 1902. 8:o. 66 s. 

+ 2 tab. 1,50 m. 
WillsoHy Thomas B, History of the Church and State in Norway 

from the 10. to the 16. Century. Westminster. 8:o. 394 s. 

12 s. 6 d. 
Ofre Dalarna förr och nu. Sthm. 8;o. (Heri s. 209—364: Axel Ihr- 

mark: Historia.) 
Oelgarte, Friedrich. Die Herrschaft der Meklenburger in Schweden. 

Meklb. Jahrb. LXVIII, 1-70.) [8e BibUografl for 1902.] 

Aarhus. Byens Historie og Udvikling gennem 1000 Åar. Med Bil- 
leder af J. Ølsgaard. Teksten af F. Beckett, R. Berg, J. Clau- 
sen, Ä. Jensen. H. 1. Aarhus. 4:o. 16 s. 0^85 kr. 

Abrahamsany Aug. Lidt om Sætersdalen. (Christianssands og Oplands 
Turistforenings Aarbog. 1903.) 

AhleniuSf K. Ångerman&lfyens flodområde. En geomorfologisk-antro- 
pogeografisk undersökning. Uppsala. 8:o. 12 + 220 s. + 2 kartor. 
3,76 kr. 

Ahrenberg, Jac. £tt nytt uppslag i frågan om Åbo domkyrkas re- 
stauration. (FT. LV, 186-99.) 

Akershus. Fra den kombinerede Komité for Beyaring af Bastionerne 
paa HoTodtangen. Krnia. 4:o. 12 s. med illustr. og rids. 1 kr. 

Beckett, Francis. Rygaard og Hesselagergaard. (Architekten, Y, 
420-28.) 

Bendixen^ B. E. Om nogle nedrevne kirker i Sogn. (Foren. t. nor- 
ske fort. bev. Aarib. f. 1902, 304-7). 

Berggren, P. Q. Kalmar nunnekloster. (Meddel. Kalmar läns fmf. IIL) 

Bruun, Daniel. Færøske Bygdekirker. (Architekten. Y, 213—219, 
241-249, 267.) 

— De sidste Græstørvskirker paa Island, (sst. 463—64.) 

— Gennem afsides Egne paa Island. Iagttagelser foretagne paa 
Rejser i Skaftafellssyslerne 1899 og 1902. (Tidsskr. f. Landøkon. 
1903, 417-684.) Også i særtryk 1 kr. 

Clason, Sam. Stockholms återfunna stadsböcker från medeltiden. 
(HTsv. XXni, 26-60, 97-164.) 

Dam, E. Odense Løveapoteks Historie 1649—1903. Kbh. 4:o. 166 s. 
10 kr. 

Danske Domkirker. II. Yiborg. Af Qeorg Saxild. (Den da. Turist- 
forenings Aarsskr. 1903, 20—44.) 

Debes, Lucas Jacobsøn. Færoæ et Færoa reserata, det er Færøernes 
og færøske Indbyggeres Beskrivelse, udi hvilken føres til Ljuset 
adskillige Naturens Hemmeligheder og nogle Antikviteter, som 
her til Dags udi Mørket have været indelukte og nu her oplades 
alle kuriøse til Yelbehagelighed. Thorshavn. 8:o. 16 + 861 s. 
[Originaludg. Kbh. 1763.] 3 kr. 



Digitized by 



Google 



806 ErioliBen: Bibliografi for 1908. 

En gammel MønsbeskrivelBe. Skrevet paa Latin omkring Ted Aar 
1679 af Joh. Wiborg, Præst i Stege. Oyersat paa Dansk af 
Præsten Jens WUh i Keldby c. 1701. Stege. 4:o. 60 s. [Sær- 
tryk af Møns Folkeblad 1902.] 

Engstråm, Th. Öland, dess historia^ land och folk. Kalmar. 8:o. 
249 s. + 1 karta. 2,75 kr. 

Falköpings historia. Skildringar från staden och orten^ från forntid 
och nutid^ efter skilda källor utarbetade fdr Falköpings Tidning. 
Falköping. 1902. 76 s. 1 kr. 

Fröding, H, Det forna Göteborg. Biografiska och koltnrhistoriska 
stadier. Sthm. 8:o. 218 s. 3 kr. 

Frölén, Hugo. Munsö kyrka i Uppland. (Upplands FmfT. IV, 428 
-36.) 

Oeete, Robert. Från "Gamla Söderköping'\ Några kulturminnen. (Sv. 
Turistfören. Årsskrift. 1903, 321-62.) 

Orove, Gerhard L. Har Christianshavn haft sit eget Kaadhus? En 
historisk-topografisk Undersøgelse. (Fra Arkiv og Museum. II, 
1-21.) 

Hamner, J. W. ödekyrkoma på gotländska landsbygden. (Sv. Tu- 
ristfören. Årsskrift. 1903, 219—31.) 

Helsingborgs historia. Af N, Pferssojn under medverkan af flera för- 
fattare, H. 11—22 (slut). S. 177-362 Helsingborg. 8:o. 3 kr. 

Henrikason, Ad. Ett 600-års minne. [Funbo kyrka.] (Upplands 
FmfT. IV, 392-406.) 

Hjorth, Sich. Beskrifning öf^er Bjerke härad i Elfsborgs län. Vä- 
nersborg. 8:o. 69 s. 2 kr. 

— Beskri&ing öfver Laske härad i Elfsborgs län. Vänersborg. 8:o. 
88 s. 3 kr. 

Historik öfver Sigtuna stad. Sigtuna. 1902. 69 s. 

Johnsen, O. A. Hurum herred. En historisk-topografisk beskrivelse. 

Kmia. 8:o. 4 bl. + 160 s. 4,60 kr. 
Johnston, A. W. The Round Church of Orphir; or the Earl's Bu 

and Kirk in ör-fjara. (Saga-Book of the Viking-Club. Ill, 174 

-216.) 
Jonsson, Brynjålfur. , Ranns6kn i Gullbringus^slu og Arness^slu sn- 

maria 1902. (Arb6k hins isl. foml. 1903, 31-62.) 
Kakler, Fr. Forschungen zu Pytheas' Nordlandsreisen. Halle. 8:o. 

60 s. 1,60 m. 
Kastman, Carl. Island, land och folk. Med 16 bilder och 1 karta. 

Sthm. 110 s.-hl k. 1 kr. (Svenskt Folkbibliotek. IV: 3.) 
Kjellberg, C. M. Uppsala domkyrka. Vägledning för besökande. Upp- 
sala. 8:o. 66 8. + 1 k. 1 kr. 

— upplands äldre kartografi. (Upplands FmfT. IV, 407-27.) 
Koren, Kristian. Trondhjems Bogtrykkere. (Trondhjemske Sami. 161 

-84.) 
Kornerup, J. Fire Foredrag om Det gamle Roskilde. Særtryk af 
''Roskilde Dagblad". Roskilde. 4:o. 36 s. 



Digitized by 



Google 



Erichsen: Bibliografi for 1903. 807 

Kornerup, J. Om Storeheddinge Kirke (Eirkehist. Saml. 5. Række 
I, 66B-70.) 

Leverdn^ Oscar. Gamla Stockholmsbilder. (Svea för 1904, 81—73.) 

Lind, Janus. I Rosernes og Ruinernes By [Visby]. (Norden. IV, 40 
-48, 67—69.) 

Lundin^ Cl. E&llare och kaffehus i Stockholm under senare hälften 
af 1700-talet. (Samf. S:t Eriks ärsbok 1908, 84—66.) 

L(M>arg, Sven. Syeriges karta. Tiden till omkring 1860. Uppsala. 
8:o. 6 + 242 s. 8,76 kr. 

Mandtal over Presteme i Oslo og Hamar Stifter 1611. Meddelt af 
E. A. Thomle. (Medd. fra det norske Rigsarchiv. II, 886—98.) 

Mathiesen, H. Fra Inderøen. [Bl. a. om Sakshoug gamle Kirke.] 
(Nidaros. 1908. No. 290.) 

Modin, Erik. Härjedalens ortnamn ock bygdesägner. S, 266—804 
(register). (SvLm. 79:e h. = XIX, 2. 1908.) 

Moritsf, Eduard. Die Nordseeinsel Rom. Hamburg. 8:o. 84-210 s. 
4- 8 karten. 6 m. (Separatabdruck aus den Mitteilungen der 
Geographischen Gresellschaft in Hamburg, Band XIX.) 

Noraskogs arkiv. Bergshistoriska samlingar och anteckningar. Utg. 
af Johan Johansson. H. 10. S. 198-464 + 7 s. Sthm. 8:o. 
6 kr. 

Nygård, S. Bidrag til nogle jydske hovedgårdes historie i nyere tid 
(1660— c. 1850). II. Ormholt. (Sami. t. jydsk Hist. og Topogr. 
8 R. III, 481-526.) 

Olafsen, O, I. Stavekirken i Granvin. II. Prester og kirkelige For- 
holde i Hardanger i Middelalderen. (Skr. udg. af Bergens hist. 
Foren. N:o 9. II. 26 s.) 

Om Svendborg. Illustreret Beskrivelse af Byens Tilblivelse og Ud- 
vikling til Nutiden. Fortalt af en gammel Svendborger. Svend- 
borg. 8:o. 110 s. 8 kr. 

Bedersen^ N. Kirken i Tibirke. Et Bidrag til dens Historie. Fre- 
densborg. 4:o. 72 8. 4- 1 bilag. 8 kr. 

Persen, Thade. Rømø. Et Bidrag til Øens Historie og Beskrivelse. 
(Sønderjydske Aarbøger 1908, 196—258.) 

Qvisling, J. L. Prester i øvre Telemarken fra de ældste tider til 
omkring 1600. Skien. 8:o. 7 + 101 s. 

Basmussen, H. St. Knuds Kirke i Odense. Vejledning for Besøgen- 
de. Odense. 8:o. 82 s. 0,60 kr. 
— St. Hans Kirke i Odense. Vejledning for Besøgende. Odense. 
8:o. 82 s. 0,50 kr. 

Buuth, J, W. Viborgs stads historia. H. 1—2. Helsingfors. 8:o. 
218 s. (Anm. FT. LV, 487-90 af M. G. Schybergson.) 3,60 m. 

Samlinger til Stavanger Historie. Udgivne ved A. E, Erichsen. 1. 
Bd. Stavanger Retsprotokoller 1617—1688 i Uddrag. Udgivne 
ved A. E. Erichsen. Stavanger. 8:o. 8 4-688 s. 8 kr. 

Suxén, Ralf. Några ord om befolkningsf5rhållandena i Satakunta i 
äldre tider. (Finskt Museum. X, 14-20.) 



Digitized by 



Google 



806 Erichsen: Bibliografi for 1903. 

Schjelderup, W. M, Damsgaard og dons ejere. (Skr. udg. af Ber- 
gens hist. Foren. No. 9. Y. 54 s.) 

Schjerfbecky M. N&got om Åbo domkyrkas restaurering; med anled- 
ning af D:r Sune Ambrosianis inlägg i fr&gan. (FT. LIV, 95— 
102.) 

Schirmer, Herm. Jtf. Nidaros anlæg. (Foren. t. norske fort. bey. 
Aarsb. f. 1902, S6-67. Aarsb, f. 1903, 233.) 

Severinsen, P. Et østjydsk Valfartsted fra Middelalderens Slutning. 
[Oinnerup i Djursland]. (Eirkehist. Saml. 5. Række II, 185-86.) 

Sallied^ Peter Bavn. Prester^ Prestegjeld og Kirker i Finmarken i 
det 17de Aarhundrede. (Meddelelser fra det norske Rigsarchiy. 
II, 272-313.) 

Steine, Lars T. Fra Steinsdalen. (Foren. t. norske fort. bey. Aarsb. 
f. 1902, 313-17.) 

Stockholms stads arkiyyäsen. (Samf. S:t Eriks årsbok. 1903, 113— 
136.) 

Storch, H. St. Bendts Kirke i Ringsted. (Architekten, Y, 414-20.) 

Sørensen, S. Ä» Sandefjord og Omegns Industri og Næringsliv i gam- 
mel og ny Tid i Tekst og Billeder. Krnia. 4:o. 1902—08. 6 kr. 

Thoroådsen, parvaldur. Landfrædissaga Islands. Hugmyndir manna 
um Island^ n&tttirusko3un og rannsoknir, fyrr og siSar. Gefin 
ut af Hinu fslenzka bökmentafjelagi. IV, 1. Kphöfn. 8:o. 160 b. 

Trondhjems Domkirke. (Architekten. V, 345—54.) 

Wahlfisk, Joh. Örebro slott. (Sv. Turistfören. Årsskrift. 1903, 148 
—73.) 

Wdin, Sanfrid. Öresten. (Vestergötl. FmfT. 1903, 1—15.) 

Westrin, A. Anteckningar om de äldsta husen i Kalmar. (Meddel. 
Kalmar l&ns fmf. III, 104-110.) 

Wrangel, F. U. Anteckningar om Stockholms äldsta r&dhus. (Samf. 
S:t Eriks årsbok 1903, 1-33.) 

Wåhlin, Th. Vegeholm, en skånsk medeltidsborg under restaurering. 
(Architekten. V, 273-83, 296-90.) 

Tillæg, 
Anmeldelser af tidligere udkomne arbejder. 

BanQy A, Chr. Norske Hezeformularer og Magiske Opskrifter. Krnia. 
1901-1902. 8:o. (Anm. DLz. 1903, 3141-42 af W. Köhler. - 
CbL 1903, 747-48 af -bh-. ZfVk. XIV, 252 af A. Heusler.) 

Bertelsen^ H. Om Didrik af Berns sagas oprindelige skikkelse, om- 
arbejdelse og håndskrifter. 1902. 8:o. (Anm. MLN. XIX, 53— 
54 af C. M. Lotspeich. - Ark. XXI, 81-86 af E. Mogk.) 

Bilfinger, O. Untersuchungen uber die Zeitrechnung der alten Grer- 
manen. II. Das germanische Julfest. Stuttgart. 1901. 4:o. (Anm. 
Chi. 1903, 479 af -nn-.) 

Björkman, Erik. Scandinavian loan-words in Middle English. Part 
I. Halle. 1900. 8:o. (Anm. ZfdPh. XXXV, 96-101 afG.Binz.) 



Digitized by 



Google 



Erichsen: Bibliografi for 1908. 909 

Bjérkman, Erik. — Part II. Halle. 1902. 8:o. (Anm. Joorn. of 
Engl, and Germ. Phil. V, 422-26 af G. T. Flom. - Chi. 1903, 
1188 af K. L. — Saga-Book of the Viking Club. III, 482--84 
af O. B. - Arch. CXI, 461-68 af K. Luiok.) 

Cliant^ie de la Satissape, P. D. The Religion of the Teutons. 
Translated from the Dutch by Bert J. Vos. Boston and London. 
1902. 8:o. (Anm. DLz. 1904, 208-06 af W. Ranisch.) 

Faraday^ Winifred. The Edda. II. The Heroic Mythology of the 
North. London. 1902. 8:o. (Anm. ZfVk. XIII, 261—62 af A. 
Heusler. - Folk-Lore XIV, 111 af A. F. Major.) 

Friesen, Otto von. Bidrag till den nordiska språkhistorien. Upsala. 
1901. 8:o. (Anm. IFAnz. XV, 272 af Marius Kristensen.) 

Ball, Fr. Bidrag till kännedomen om Cistercienserorden i Sverige. 
I. Munkklostren. Akad. afh. Gefle. 1899. 4:o. (Anm. Kyrko- 
hist Årsskr. IV. Oranskn. o. anm. 132—87 af H. Lundström.) 

Herrmann, Paid. Erläuterungen zu den ersten neun Büchern der dä- 
nischen Geschichte des Saxo Ghrammaticus. 1. Teil. Übersetzung. 
Lpz. 1901. 8;o. (Anm. ZfVk. XIII, 106—7 af Max Roediger. - 
AfdA. XXIX, 266-67 af W. Ranisch. - Cbl. 1904, 875-77 af 
— gk. — Studien z. vergl. Literaturgesch. III af Jantzen.) 

Hesselman, B. Stafvelseförlängning och vokalkvalitet. Undersöknin- 
gar i nordisk ljudhistoria. I. Uppsala. 1902. 8:o. (Anm. IFAnz. 
XV, 278 og TfF. XII, 82—84 af Marius Kristensen.) 

Heuslery Andreas. Die Lieder der Lücke im Codex Regius der Edda. 
(German. Abhandl. Hermann Paul zum 17. März 1902 darge- 
bracht, 1—98.) (Anm. Journ. of Engl, and Germ. Phil. V, 209 
—18 af F. Jönsson.) 

Jansson, Finnur. Det norsk-islandske skjaldesprog omtr. 800 — 1800. 
Ebh. 1901. 8:o. (Anm. Journ. of Engl, and Germ. Phil. V, 884 
—87 af G. T. Flom.) 

Kahle, B. Altisländisches Elementarbuch. Heidelberg. 1900. 8:o. 
(Anm. Journ. of Engl, and Germ. Phil. V, 896—401 af G. E. 
Karsten). 

Kat^ffmann^ Fr. Balder. Mythus und Sage nach ihren dichterischen 
und religiösen Elementen untersucht. Strassburg. 1902. 8:o. 
(Anm. Dania. X, 181-184 af A. Olrik. — DLz. 1908, 488-94 
af A. Heusler. - Cbl. 1908, 787-88 af -tz-.) 

Küchler^ Karl. Geschichte der Isländischen Dichtung der Neuzeit 
(1800-1900.) 2. Heft. Dramatik^ Lpz. 1902. 8:o. (Anm. Journ. 
of Engl, and Germ. Phil. V, 222—224 af Ch. A. Williams. — 
Cbl. 1908, 1442.) 

Larsen, C. F. Norske Kranietyper. Chrnia. 1901. 8:o. (Anm. DLz. 
1908, 109 af J. Kollmann.) 

Leijonhufvudj Sigrid. Ur svenska herrgårdsarkiv. Bilder från karo- 
linska tiden och frihetstiden. Sthm. 1902. 8:o. (Anm. FT. 
LV, 168—165 af Alma Sdderhjelm.) 



Digitized by 



Google 



810 Erichsen: Bibliografi for 1903. 

Meissner, Budclf, Die Strengleikar. Ein beitrag zur gesohiohte der 

altnordiflohen prosalitteratur. Halle. 1902. 8:o. (Anm. AfdA. 

XXIX, 202—14 af A. Heusler. - Cbl. 1908, 1068 af -bh-.) 
Nyrapy Kristoffer. Ordenes liv. Kbh. 1901. 8:o. (Anm. Joum. of 

Engl, and Germ. Phil. V, 198-208 af G. T. Flom.) 
Olrik, A. Om ragnarok. (Aarb. 1902, 157-291.) (Anm. ZfdPh. 

XXXV, 402-407 af Fr. Eanffinann. — Syn og Segn. IX, 275 

-80 af R. Flo. - ZfVk. XIV, 457—68 af W. Ranisoh.) 
Pineau, Leon, Les vieuz chants populaires soandinaves. II. Paris. 

1901. 8:o. (Anm. MLN. XIX, 91-96 af A. Remy. - Cbl. 1908, 

1644—45.) 
Pipping, Hugo. Gotländska studier. Uppsala. 1901. 8:o. (Anm. Joum. 

of Engl, and Germ. Phil. V, 887—91 af E. Björkman.) 
Sehönfeld, E. Dagobert, Der isländische Bauernhof und sein Betrieb 

zur Sagaseit. Nach den Quellen dargestellt. Strassburg. 1902. 

8:o. (Anm. Litbl. 1908, 864-67 af B. Kahle. — Arch. f. Kul- 

turgesch. I, 867—69 af 0. Lauffer.) 
Snerre Siurluson, Gylfaginning. Den gamle nordiske Gudelære. (För- 
ste Del af Snorres Edda). Oversat af F. Jönsson. Kbh. 1902. 

8:o. (Anm. Ark. XXI, 190-194 af Th. Qjelmqyist.) 
Testamenter fra Danmarks Middelalder indtil 1450 udgivne af Kr. 

Erslev. Kbh. 1901. 8:o. (Anm. HTda. 7. R. IV, 494-502 af 

Jørgen Olrik.) 
Wimmer, Ludv. F. A. Sønderjyllands runemindesmærker. Kbh. 1901. 

8:o. (Anm. Gg A. 1908, 705-15 af Th. v. Grienberger.) 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Antalet konstriOt 

(I konstmktionex 





Lata 


mPgha 


BiPia 


Til mana 


Kalla Sighia 


Svara 








E 

1 

1 


> 
fr 




> 


fe: 


B 






O 
• + 

< 


ii 

1 


> 
g' 

B 

k 






Vgl I 

Vgl II 

ögl 

Upl 

Bjårk. 

SML 

Dal. 

Vml 

Smal 

mu. 

MELL 

MES 
Gotl 
KS 

Ek 


8 
9 
9 
9 
6 
4 
2 
8 
1 
4 
5 
12 

7 
47 


48 

46 

87 

24 

8 

15 

10 

21 

1 

7 

17 

88 

7 
70 


1 
1 




1 

2 

18 

11 
8 

19 


1 
1 

1 

8 


1 




(80 + 0) 

80 
(42 + 17) 

59 
(28+44) 

67 
(0 + 79) 

(0 + 1) 

1 
(0 + 59) 

59 
(1 + 18) 

14 
(2 + 48) 

45 
(0 + 1) 

(2 + 21) 

28 
(2 + 54) 

56 
(2 + 28) 

80 
(6 + 1) 

(0 + 8) 
8 

(0 + 1) 

1 


18 
20 
26 

9 

1 
4 


5 

9 

21 

19 

21 
24 
27 

2 

21 

9 

8 

79 

62 


1 






Summa 


181 


889 


2 




64 


11 


1 




475 


78 


802 


1 







Största antalet konstruktioner ack. m. inf. förekommer efter sighic 
vanta (hvardera 8), nöPgha, kænna, k€nma8 (hvardera 2), til mana, avara^ qvel 

Antalet konstruktioner ack. m. inf. ftr störst i ögl (96); sedan kor 
i sammanhang med skriftemas olika omf&ng. 

Största antalet verb som &tföljas af ack. m. inf. ha SML^ MELL 

B&ttelse: sid. 285: rad 1 st&r 2; Ifts 5. 



Digitized by 



Google 



Undersökningar onn konstruktionen ackusa-- 
tiv nned infinitiv i den äldre fornsvenskan. 

(Forts.) 

Sighia. 

Verbet sighia förekommer synonymt med kaUa redan i 

Vgl I men där aldrig förenadt med ackusativ med infinitiv. 

Dels finna vi det där konstrueradt med enbart ackusativ- 

objekt *), dels möta vi det åtföljdt af ansats och inledande 

en direkt anföring. 

I de af Brate och Bugge anförda run verserna förekommer 
ett fall af sighia, n:o 28^ där det är konstrueradt med direkt an- 
föring: SegiR inn ær så slik um merki: Ormbr ufmj gærcti at sinn 
faätir. 

Med ansats är sighia i Vgl I konstrueradt i följande 
exempel: 

A 10: sva sigiæ. lær pir mæn at eig ma ne uid kvæpæ 

mæp gusz ræt *) — All: Sighir han at han drap han mæp 

vapæ j)ærki (II A. 14) — A 12 pr: sighir at han skaL 

gangæ til roms (II A 15) — M: § 2: Sighir sua pen ær 

mylnustap åtti. at fang æru eigh al af roten (II M: § 2). 

Det sista exemplet är egentligen — liksom flera andra — 
en direkt anföring^ inledd med at. 

En hufvudorsak till att kalla med ackusativ med infini- 
tiv ej brukats i dessa exempel är troligen strafvandet efter 
bestämdhet och eftertryck. Åtminstone tyder ordet sva i för- 
sta och Qärde exemplet på ett sådant syfte. Och när detta 
ord utsatts, är konstruktionen ackusativ med infinitiv omöj- 
lig, ty detta adverb fordrar ett följande at eller en direkt 

«) Så K 12: § 1; 14: § 2: m<E8W,\ Md 1 pr: frafal [/or/a/?]; A 18: § 1: 
fofæ \å6fæ\ ferræ. 

*) Uppenbarligen ett sent till&gg, som rei}t af kan misstänkas ha in- 
smugglats af n&gon andlig. Det har strukits i Vgl II. 

AESiv röm NomoiSK filolooi zxi, kt föu» xvu. 21 



Digitized by 



Google 



312 Ghrimberg: Ack. m. inf, 

anföringssats som bestämning. Äfven i andra exemplet synes 
sighia med ansats ha föredragits därför, att denna sats mera 
bestämdt och åskådligt fastslår faktum, än hvad ackusativ 
med infinitiv kan göra. (Se härom vidare sid. 326 AF.) 

Äfven andra omständigheter synas ha medverkat. I 
första exemplet är det underförstådda subjektet till kvæpæ 
troligen ett allmänt man — ty satsen har karakteren afett 
allmänt moraliskt bud — ett förhållande, som gjorde menin- 
gen olämplig att uttryckas med ack. m. inf. I Qärde exemp- 
let har den mellansats, som skiljer sägandets verb från själfva 
yttrandet, framkallat behofvet af att genom ett inledande af 
markera yttrandets början. Ty ackusativ med infinitiv be- 
höfver gärna nära ansluta sig till det styrande verbet *). 

En påståendesats ^) i form af direkt anföring möta vi 
efter sighia i följande exempel i Vgl I: 

R 5: § 1: ællær sigir iah, sa at pu rant en firi enom 
ok hafpi spyut a baki. 

Här är själfva formen så viktig, att därför direkt an- 
föring brukats, ett uttryckssätt, som harmonierar med hela 
flockens lifliga och dramatiska framställningssätt. 

Den omständigheten, att sighia f öf-ekomtner i Vgl I med 
konstruktioner, som till innehållet åro ungkar likartade med 
ackusativ med infinitiv^ men aldrig forbindes med denna kon- 
struktion ännUj synes mig ge ett starkt stöd åt antagandet, 
att ackusativ med infinitiv efter källa framvuxit ur förbin- 
delsen mellan objekt och objektivt predikativ. 

Ackusativ med infinitiv efter sighia möter oss först i 
Vgl IL I Vgl I åtföljes det, som nämndt, antingen af af- 
sats eller af direkt anföring. I förbindelse med ackusativ 
med infinitiv synes sighia ursprungligen ha kommit till följd 



<) Endast följande undantag har jag funnit; Ögl Va|). 15: § B; £S 16 
pr; üpl J 1: § 1; MELL Hg 9: § 1; SVl 1 pr; Jj 21; MES H 8: § 1. 

>} Jag har naturligtvis uteslutit alla af sighia beroende fråge-, önske-, 
uppmanings- och utrops-satser. 



Digitized by 



Google 



Ghrimberg: Ack. m. inf. 313 

af sin betydelselikhet med kalla^ när detta verb följdes af 
sistnämnda konstruktion; ty då hade hos kalla den ursprung- 
liga betydelsen 'ropa' i den förmildrade formen 'säga' arbetat 
sig fram igen. 

Till en början torde sighia helt enkelt ha intagit kallass 
plats, såsom fallet är med följande uttryck: 

Vgl II Forn 3: sigher (sc. pön fang) sin væræ. 

Dess förut (sid. 230) anförda motsvarighet i Vgl I ox 
FS 2: § 1: kallær sin væræ. 

Men konstruktionens utbredning sammanhänger med en 
känsla af det förhållandet, att ackusativen och infinitiven till- 
sammantagna motsvarade en fullständig sats och alltså kunde 
ersätta den a/-sats eller direkta anföring, som förut var den 
enda möjligheten efter sighia. Här är alltså en satsförkorU 
ningj låt vara ganska omedvetet, afsedd. Nu kan latinet, 
kanske äfven tyskan och norsk-isländskan, ha påverkat ge- 
nom exempel på liknande satsförkortningar. 

I eddaspr&ket är ackusatiy med iDfinitiy en vanlig företeelse 
efter hveSa ^). Den möter oss äfven i ett b& gammalt och i 
spr&kligt afseende jämförelsevis originelt arbete, som Ares Islen- 
dingabok: V: 5: oc quap ^missa vandr ape møndo verpar VI: 2: oe 
quap men pat møndo f^sa pangoA farar; VII: 6: Sva quap Teitr 
pann segia. 

Efter segja har det äldre isländska spr&ket icke acknsativ 
med infinitiv. Men nära denna konstruktion står Sigurdarkvida 
in skamma 58: mun ec segia per U/s orvena liosa brupi. 

I de af Brate och Bugge anförda runverserna föreslås föl- 
jande tydning af n:o 161: or[ä]r6[m] staini kvdäu vera i. Men 
dels är tolkningen osäker, dels tillhör stenen Gotland^ alltså ett 
annat språkområde än västgötalagens. 

I de allra flesta fall af ackusativ med infinitiv efter 
sighia äger icke något objektsförhållande rum mellan detta 
verb och infinitivens subjekt. I flera fall, då infinitivens 
subjekt är en sakj kan denna dock tänkas såsom ensamt di- 
rekt objekt till sighia i likhet med t. ex.: Vgl: stæmnudagh^ 
mæssu sighiOj ögl: sighia forfalj dagh m. fl. 

<) Se Nygaard, ''Edda-sprogets Syntax'' II: 42—48. 



Digitized by 



Google 



314 Grimberg: Ack. m. inf. 

I exemplen med sakligt subjekt till infinitiven kan möj- 
ligheten af detta objektsförhållande till sighia ha haft en tIss 
betydelse för uppkomsten af ackusativ med infinitiv. Yi 
skärskåda först dessa exempel: 

1) If\finitivens subjekt är sakligt. 

Vgl II Add 11: § 9: SigJier maper arftahnæ opoliorp .. 
eig laghbupin varæ. — ögl Dr 5 pr: pe sighia omynd mere 
uara — Æ 10: § 2: Nu sighær annar lut sin uærre uara 
{MELL Æ 12) — Æ 10: § 2: Nu sighær annar perra 
egh iamnapa epin surin uara — ES 15 pr: Nu sighær man 
iorpa uæm olaghlika uara gångna — ES 16: § 2: stBghær 
uti uara stæmnu daghin — ES 16: § 2: tian sæghær færre 
uara pænningana — Vins 6: § 5: sæghær mere uirpning 
uara — R 3: § 1: sighær annar Jagha soknina uara ut sotta 
ok annar sighær egh — R 16: § 1: Nu sæghær man ep 
olagha uara — R 22 pr: pæt . . . sum laghin sighia sæktar 
mal uara — B 19 pr: sighær sin (se. rök ælla sota) takin 
uara — B 33: sua manga pænninga sum miætanz mæn sighia 
træn U4Brp uara — Upl Kk 14 pr: Nu sighær. . . kirkiu wæ- 
riændær meræ giwit wæræ — Kg 10: § 9: sighær tækiu man 
pæt wæræ o gillt — Æ 10: § 2: annær sighær waræ mere 
(se. hmllops kost) at gangin {Vml Æ 10: § 2) — Æ 11: § 1: 
Nu sighiæ frændær barnsins barn wæræ döt fot {MELL 
M 4; ME8 Æ 4) — Æ 25: § 1: Nu sighær han pæt gul- 
dit wæræ — Mh 11 ^x: Nu sighær annær f orsæti giort wæræ 
(Vml Mh 10 pr; MELL Dr VI 41) — J 1: § 1: Nu sighær 
hin sum iorp kiopt hawær. iorp wæræ laghbupnæ — J 15: 
§ 1: eghandin sighær sitt wæræ fornt ok gamalt — Kp 1: 
§ 2: Nu sighær annær pe giærning skiærræ wæræ {Vml Kp 
1: § 2) — Kp 2 pr: e. hwar ær man sighær flærp wæræ 
saUæ {8ML och Vml Kp 2 pr) — Kp 8 pr: sighær annær 
meræ borghæt wæræ {8ML och MELL Kp 9 pr, Vml Kp 
11 pr, MES Kp 8 pr) — W 16: § 1: ok sighær han pe 
afftæct aff sik wæræ ræntæ {Vml B 16: § 1, MELL B 20: 



Digitized by 



Google 



Grimberg : Ack. m. inf. 815 

§ 1) — W 24: § 3: Nu sightsr annær æi wapæ ep hupin 
wæræ — |>m 1: § 1: sighær annær huphafflæ. i. by komin 
ioæræ — J>m 4 pr: Sighær lænsman sik. pinx fall wæræ giört 

— j>m 9: § 1: ^«1 sighær lænsman næmpd goræ toæræ {VnU 
fg 18: § 1) — SML G 5: § 3: Nu sighiæ pe hemfölgtf 
hænnæ minnæ Moara — J 9 pr: Nu sigher cöpman iwir stærn- 
nudagh iorp hawa standit — J 11: § 1: pen . . . gipt sigher 
gifnæ war a — J 12 pr: annær sigher af næmning tvara 
vndan takna — B 7 pr: Nu sigher han prang walla (Lik- 
artade: SML B 8: § 2; Ib; Dal. B 41; FmZ B 9 pr; MELL 
B 13: § 3; Ib.) — B 7: § 2: sighiæ pet alle ræt wara — 
B 14: § 2: ^w sigher annær garpin ei laghlica wara vp sag- 
pan — B 21: § 2: oe sighiæ aker sin oe æng wara spilt 

— B 22: § 1: Nu sigher annær skip wara hætræ — Kp 9: 
§ 1: annær sigher pænninga borghapa wara. oe annær man 

— Mh 22: § 1: ^«^ sigher lænsman handwerke a like wara 
{Håls Mh 5 pr) — Mh 26 pr: Sigher annær forsat wara 
giort — J>j 10: § 1: sigher wara i husum hans. pæt af ha- 
num stulit war. (obs, ordställningen!) — j>g 10: § 1: annær 
sigher pænninga fæsta wara — Dal J>j 8: oe bondin sighir 
minna wara stulit — J)g 2: § 1: Sighir bondin annat dömpt 
wara — J>g 8: görin sum domarin sighir lagh wara — 
Vml Kr 13 pr: Nu sighær præstær . . . mera giwit wara — 
Hals W 13: § 3: Nu sigher (hskr. B six) pæt wæræ hostæ 
minning — ]^g 5: annar sigher sak sagha waræ. ok annar 
æy^) — J>g 7: § 3: sigher annar ep wæræ bupin — Ib: pæn 
...ep sigher bupin wæræ — MELL Egn 3: sighia hona 
(: iorp) værpa vara — Egn ind. 4: sigher sik hona (: iorp) 
ei laghlika vara vp bupna — Egn 4: sigher annar pe iorp 
vara laghlika vp bupna — B 24 pr: ok sigher huart (: hæ- 
ræp) sik ægha — B 29: § 1: sighia pen suærm ei hans vara 

— J>g 27: § 2: sigher annar bupkafla i by kumin vara — 

*) I fortsättningen brakas kalla under samma forh&llanden som fömt 
sighia: Pa hafwi Pæn wizorP sak kallær (hskr. B sigher) sagha» wneræ. 



Digitized by 



Google 



816 Grimberg: Åck. xn. inf. 

Hg 9: § 1: Nu sigher pen sum drap pet af vapa vara til 
komit — ME8 Kg 20: % ^\ tha sighia byamen . • . sit goda 
wtlændis war a — Æ 10: § 1: oÆ sighia thet eig iæmpt skipt 
war a — Æ 21: § 1: af armat therra sigher thet swa war a 

— lb: Nw sigher annat therra thet mera wara — J ind. 3: 
ok sigher the tompt eller gardh dg wara laghlika vphudhna 
(J 3 pr, 3: § 1) — lb: sighia the han {: gardh) wara op- 
budhnan — J 3: § 1: sighia the thet sant wara — R 29: 
sigher annar edh giffwin wara — Dr VI 11 pr: hin sigher 
the Jboot guldna wara — Gotl 19: § 21: oc segr hana o nyta 
wara — KS 11: 13: Nu kan nokor sæghia pæt vaghat vara 

— 45: 25: Nu sighia visi mæstara siæx lasti ok odyghpi vara. 

2) Infinitivens subjekt år personligt 

I detta fall har användningen af ackusativer kunnat 
ansluta sig till uttryck sådana som: 

Upl: sighia honda til iorp sinnar; sighia pik til läsa 
ok nykla; sighia sik af delu. 

Af detta slag bar jag funnit följande fall: 

Vgl II K 70: Sigher mather sik ey rætlika fældan uæra 

— R ind. 8: vm maper sigher man haua fæ æller hors — 
|> 58: sigher pen sik alt agha sum stiæl hin sigher sik agha 
halft æller pripiungh æller sva mikit sum skiæliki sigia hin 
aghæ (3 ex.) — Forn 30: sigher sik eig hup hauafangit — 
Forn 39: sigher sik eig laghlikæ fælden væræ — Add 7: § 25: 
sighær hærazshofpinge sik egh peem vita vp tæliæ — Add. 
9: § 1: sighær nokor sig eig laghlikæ stemdæn wæræ — 
Add. 11: § 6: Nv æn arui sighær pæn f or minnæ köpt 
haua . . . ok hin for minnæ salt hauæ sum saldi, æller ok pæn 
sålde, sighir sik for minnæ salt hawa (3 ex.) — ögl Kr 14: 
§ 1: præstær sighær bondan skriptapan tiara — Kr 16: §2: 
ok soknarin sighær han fældan uåra — Kr 18: § 2: sighær 
han haua standit i pöm epe — Kr 27: § 1: sighær han haua 
giort hor undi sik. — Dr 3: § 2: sighær sik egh nær haua 
uarit — Dr 5 pr: Nu sighia barnin sik uåra laghskipt uipær 



Digitized by 



Google 



Grimberg: Ack. m. inf. 317 

fapur sin — Ib: ok hmungxs soknarin sighær egh han uåra 
lutskiptan fr an bondanum — VaJ) 8: § 2: ok han sighær sik 
osakan firi uåra — VaJ) 15: § 3: Nu sæghær hin sum sa- 
rit fik han maghanda man tuira — Yap 20 pr: Nu sighær 
han sik egh sannan pær at uåra — Yat» 39: § 1: nu £8n 
kunwngx soknarin sighær han haua höt — Ib: ok sighær han 
mera haua stulit af sik — Æ 10 pr: sæghær annar pera 
annan mera haua fangit — Æ 24: Nu sighær man annan 
præl uåra *) — Æ 25 pr: Nu sighær man pæn man anno- 
pughan uåra ') — Vins. 3: § 1: oi annar man sighær sik 
pæt köpt haua — R 10: sighær han haua bot malsæghanda- 
num — B 9: § 1: oÆ sighær sik egh of uarapan uåra — 
UpL Kk 2: § 1: præstær sighær pem færri wæræ — Kk 7: 
§ 8: Nu sighær præstær sik ængæ tyund fa/ngit hawæ {Vml 
Kr 6: § 7) — Kk 15: § 1: Nu sighær man sik kono fæst 
hawæ {Vnd Kr 20 pr) — Kk 16 pr: ællr sighær han giört 
hauæ apæl wærknæp {Vml Kr 24 pr) — Kk 16: § 1: Nu 
sighær biskups lænsman skriptæpæn man wæræ. i. kirkiu 
gangin. pæn uti ati standæ (Vml Kr 24: § 1) — Kk 19: 
§ 1: sighær sik ep hawæ giört ok gangit — Kk 21 pr: anr- 
nær sighær sik. ?/ pem fripi skapæ havæ fangit ^) (SML 
Kk 20 pr) — Kg 10: § 4: sighiæ sik æi fullær utgiærpir 
fangit hawæ — Ib: attonx mapær sighær sik fullt hawæ ut 
gi wit — Æ 18: ok sighær hanæ æi laghlikæ festæ wæræ 
(Vml Æ 13: § 2) — M 1: § 3: ok sighær han f yrræ hawæ 
banæn dræpit — M 6 pr: Nu sighær arfwin han mæp bön 
upkliwin wæræ (Vml Mh 6 pr) — M 12: § 7: en sighær 
pæn man dopæn wæræ — Ib: e til pæs allir sighiæ pæn man 
dopæn wæræ — M 41 pr: oA; sighir han sik bundit hawæ 



i) Jämför härmed det sid. 228 anförda Æ ind. 24: Um an man kalla 
annan Pral uåra. 

>) Jämför härmed det sid. 22B anförda Æ ind. 25: Um an man kalla 
Pan annöPughan, 

*) Høkr B, G, H, I, 78 ha six i at. f. aighar 9ik. 



Digitized by 



Google 



318 Chrimberg: Ack. m. inf. 

— M 46: pa sighær han sik runpiuff Jiatvæ drtBpit (Vml 
Mh 26: § 17) — Ib: sighiæ han saklosæn dræpin iværæ — 
M 51: § 1: ^u sighær man sik nokot aff pyuffi hawæ takit 
{VnU Mh 26: § 20) — J 2: § 1: Nu sighær man sik byr- 
pæman wæræ — J 7 pr: Nu sighær sik man atærkiops fastæ 
hawæ — J 9: § 1: ^f« sighær hin sik mæp fastum hawæ 
atærlost — J 12 pr: annær sighær sik laghsaghæt hawæ iorp 
atær — J 15: § 1: sighær fapur fore sik at hawæ — J 16: 
§ 2: sighær annær pöm æi wæræ bolax fastæ. sum annær 
sighær — Kp 9: § 3: oA; sighær sik hwarti han hawæ husæt 
ællr hemæt (Vml Kp 12: § 3) — W 14: § 7: sighær han 
sik wæræ ræntæn {Vml B 14: § 10; MELL B 17: § 10) 

— W 14: § 9: Nu sighær han sik pe ek huggit hawæ — 
W 16: § 2: sighær annær sik aghæ mere lott. i. watni — 
j>in 2 pr: Sighær lænsman sik hawæ kununx breff{8MLfg 
3 pr) — fm 2: § 1: Nu sighær bonde domæræ æi hawæ a 
pingi wærit ( Vml fg 7) — Ib: domæri sighær sik pær wærit 
hafwæ {Vml fg 7) — J>m 6 pr: ok sighær sik hawæ ep giört 

— |>m 7 pr: Nu sighær malseghandi, sik æncte rætt fcmgit 
hafwæ {Vml J>g 14 pr) — Ib: Nu sighær bonde sik soktæn 
wæræ (|>m 8: § 2; Vml J>g 14 pr) — J)m 12: § 1: J^/ie sighær 
bonde sik hawæ epæ takæ — Ib: annær sighær sik havæ feæ 
iakæ — Ib: hwar sik sighær takæ wæræ — 8ML Kk 9: § 2: 
sigher prester sic bucf af bonda ei hawa fangit — J 2 pr: 
annær sigher sic næmir wara — J 9 pr: Nu sigher copman 
. . . bonda eknti bupit hawa — B 6: § 2: sigher sic annær 
r æt hawa til bupit — B 7: § 2: sigher sic ei fult hawa — 
|>j 4: § 3: oc sigher sic pa til wizofpa comin wara — Jjj 6 
pr: oc sigher sic vtan sac bundin hawa warit — J)j 8 pr: 
pa sigher pen sic hawa fanga man sum i handum hawer — 
|>j 8: § 1: Sigher man sic a torghe hawa copt — |>j 11: § 1: 
oc sigher sic piuf sin dræpit hawa — J)g 2: § 1: sværiætil 
hans sum sic (hskr B om. sic) sigher ei fangit hawa — |)g 
10: § 1: annær sigher sic ep fæst hawa — Ib: oc sigher sic 



Digitized by 



Google 



(Grimberg: Ack. m. inf. 319 

fea taka hatoa — Dah G 15: oe sighir han sik hawa wt 
giwit — fj 13: oe sighir æi sik sunt hawa — Vml J 13: 
§ 1: annar sighær sic iom myket hafwa solid — B 16: § 2: 
sighR annar sic inere lot hawa — B 17: § 1: sighær annar 
sic hawa kroc ra — |)g 17: § 2: Nu sighær bonde sic off'- 
sottan tvara — Smal. Kr 13: § 8: sighia (hem kyn wara — 
Håls. Æ 10: § 1: hustru sighir sik mæp barni waræ — Æ 
12: § 3: ok sighiæ sik hapir iæmpskyldir wæræ — Æ 13: 
§ 7: sigher sik Jmwa foot barn — Mh 30: sighiæ arfwingæ 
pæs dopæ han saklosin dræpin wæræ — Mh 34: § 1: Sigher 
man sik piuf hafwi [hafwa] takit — J 7: Sigher man sik 
iorp luifwa oier kiöpt — W 6: § 1: Nu sigher han sik lak- 
likæ [laghlikæj hæptur hafwa giort — W 13: § 2: Sigher 
annan [annar] sik hafwa træ mærki — |>g 6 pr: Sighi bön- 
der sik a pingi hafwi [liafwa] wærit — J)g 13: § 1: Sigher 
annar sik hafwa epæ takæ — MELL G 23: % 1: Nu siglier 
hon sik mep barne varit haua ok pæt forfors *) {MES G 
17: § 1) — Egn 6: § 1: sigher huar sik nærme vara — 
B 20: § 2: sigher annar sik mere lut haua — |)g 15: § 1: 
Nu sigher huar sik forræ stæmt hauæ æn annar — J>g ind* 
23: Nu vm bonde sigher sik osoktan vara — |>g 23: Likar- 
tadt — f g 28: ok sigher han haua hemelika bot {MES R 10) 
— Dr VI 21: ok sigher sik per haua varit — S VI 1 pr: 
pa sigher pen sum kæris til sik per haua varit — J>j 16: 
sigher sik köpt haua — fj 19 ^^ ^^^' 19- sigher sik ei 
vingæt haua — |>j 21 och ind. 21: sigher sik leght haua — 
J>j 21: sigher sik æghæ — Ib: ^e^ sigher pen sum leddes til 
sik aldre pet agha — MES G 9 pr: eller sigher sik eig swa 
stora morghongaffwo orka giffua — Sk 14: sigher sik thorn 
wilia sighia lata — Ril: Nw sigher hwar sik förra stismpt 
haffwa — R 22: annar sigher sik bysættan haffwa wæret — 
J> 1: § l:ok sigher sik eigh thet hqffua saalL 



•) Hskr. N (från slutet af 14:de årh.) &c: ok hamet förfarit uæra. 



Digitized by 



Google 



320 Grimberg: Ack. m. inf. 

Liksom efter kalla är ackusativen utelämnad i en del 
exempel efter sighia. 

I följande exempel har ett senare led i en satsbindning 
ackusativen gemensam med ett föregående. Samtliga exemp- 
len äro förut delvis anförda. 

ögl Dr 5 pr: |>e sighia omynd mere uara ok soknarane 
sighia uara minne — Upl Kk 7; § 8: Nu sighær præstær 
sik ængæ tyund fangit hav^æ. ællr minnæ tyund fangit hawa 

— W 14: § 7: sighær han sik wæræ ræntæn. ællr. j sialfs sin 
skoghi takin wæræ {Vml B 14: § 10) — MELL B 20: 
§ 2: sigher annar sik mere lut haua af vatne, ok minne fa 
af fiskum — J)j 21: sigher sik æghæ ok honum hatia lænt 

— Ib: Nu sigher ^n sum leddes til sik aldre pet agha ok 
aldre lænt haua. 

Följande exempel likna dessa så till vida, som ackusa- 
tiven lätt kan suppleras ur det föregående sammanhanget. 

Vgl II Forn 3: sigher (sc. fang) sin varm *) — ögl M 
6 pr: nu sæghær annar (se. barn) hepit tmra ^) — Upl J 
18 pr: sighiæ bapir (se. iorp) fang wæræ — J 19: sighiæ 
bapir (sc. iorp) fæpærni sitt wæræ — W 7: § 3: -^«^ sighær 
annær (se. fæ) wæræ a hiorpwalli intakit ok annær sighær. 
j. akrum {MELL B 9: § 3; Vml B 6: § 3) — fm 9: § 3: 
Nu sighær lænsman (se. man) mæp aprum witnum sworit 
hawæ — SML Kk 2: § 1: segJier han (se. hus) ferre wara 

— J 1: Nu sigher pen (se. iorp) sitfæperne wara sum elan- 
dat hawer — J 11: § 1: annær sigher (se. iorp) giptapa 
wara — Kp 1 pr: sigher (se. pæt: wapn æller clæpe m. m.) 
af sic stulit wara — Kp 6: § 2: Sigher annær (se. pæt) 
laan wara — fj 7: oe sigher (se. pæt: wapn eller clæpe m. m.) 
sit wara — Dal. Kr 9: § 2: Nw sighir biscops lænsman 
(se. pön) skyldan wara (Vml Kr 24: § 12) — Vml Mh 26: 
§ 17: sighær (se. dræpnan) utan sac dræpnan wara — J 3: 

*) Motsvarande ställe i Vgl I, Fs 2: § 1, se sid. 280. 
*) Forts, se sid. 380. 



Digitized by 



Google 



Ghrimberg: Ack. m. inf. 321 

§ 3: sighær hwar (sc. iorp) sitt fæpærne wara — B 5: § 4: 
pan sighær (sc. pæt: oxe ællær clæpi) stolit rara ællær rænt 

— Hüls. Mh 26: Sigher annar (se. drap) wæræ sæt ok boot — 
J 14: § 1: oÄ sighiæ bapir (se. iorp) fcepernæ sit wæræ — W 14: 
§ 3: sigJier annar (se. man) fleræ fiskæ takit hafwa — W 
16 pr: ok sigher (se. pæt man hafwr) sit wæræ — MELL 
Dr Vj[) 9: 2Vw sigher aruin pes döpa (sc. man\ hskr. BCD 
IKLNOST& add. han) æfter bön... vpMifnan vara — 
Dr Vj) 15 pr: Nu sigher annar (hskr. N etc: han) varaouor- 
magha ok annar ei {MES Dr Vj) 12) — J>j 15: sighær {^. 
fæj gull m. m.) sit vara. 

I följande exempel är det ett allmänt, obestämdt pæt^ 
som är infinitivemas underförstådda subjekt. 

Vgl II Add. 2: § 10: sigkiæ per mættens men eig fuU 
uirpi varæ — ögl Vaj) ind. 28: ok soknare sighær uara 
lönlika bot — Vaj) 11: § 1: Nu sæghær kunungx soknare 
knifs lagh uara — ES 3: § 2: ok sægliær egh tuira lagh 
bupit atær — ES 16 pr: JVw sighær pæn sum iorpina satte 
egh uara apal fæst. ælla sæghær egh uara at daghinum ku- 
mit (2 ex.) — ES 16: § 2: annar sighær uara förra — B 
1: § 1: annar sighær egh til skiptis uara uarat — B 9: § 1: 
han sighær egh uara af uarat — B 27 pr: Nu sighær hin 
uære uara — Upl Kk 6: § 6: Nu sighær klokkæri æUr hans 
arffwi laghwaræt wæræ {Vml Kr 5: § 4) — Kk 14: § 2: 
præstær sighær sik til fopo giwit væræ (Vml Kr 13: § 2) 

— Æ 11: % 2: Nu sighær han wæræ klandæt — Æ 25: § 1: 
sighær han guldit wæræ {Vml Æ 12: § 2) — M 2 pr: n^^ 
sighær annær owormaghæ wæræ {SML Mh 18 pr; Dal Mh 
25; VnU Mh 2 pr) — M 23: § 2: ok sighær æi wapæ wæræ 

Jylght — W 6: § 2: pæn sighær stolit wæræ — W 22 § 1: 
sighær annær swa byght wæræ {Vml B 22: § 1) — SML 
J 4: § 1: annær sigher lagh bupit wara — B 11 pr: swa 
sum syni mæn sighiæ iampt wara — B 24: § 3: Sigher an- 
nær skipt wara — Mh 7 pr: at bapen sighiæ wapa wara — 



Digitized by 



Google 



822 Ghrimberg: Ack. m. inf. 

J^ 5 pr: Nu sigher han ei r æt war a giort — fg 6 pr bis: 
Sigher annær fæst wara — Dal Kr 9: § 2: oc sighir €Bi 
guzziuia lagh wara — B 15: annar sæghir wara Jcirkiu wægh 

— G 6: annar sighir wara giwit — Vnd Mh 4: pa ær 
wape hape sæghia wapa wara — Hals. Mh 2: § 2: Nu sigher 
annar galin man wara — MELL Æ 11: % 1: Nu sigher 
annar lutat vara ok annar ei — B 8: § 4: pen sigher stulit 
vara ællæ rænt — B 26: § 1: sigher annar sua byghtvara 

— Kp 5: § 1: Sigher annar loan vara ok annar ei — 
J>j 18 pr: sigher annar giuit vara ok annar ei (hskr. G R 
etc. eep 1. edhen gifwin 1. gijnan vara) — J>j 20 pr: æ/tir 
py sum pe tolf sighiæ (hskr. H etc. add. pet) dyrast vara vært 

— Dr Vj) 6: Sigher annar lyst vara ok annar ei — S VI 
ind. 10: Nu sigher annar vara mera soar (S VI 10) — S 
VI 10: sua . . . sum pe sighia lagh ok r æt vara — MES 
B 20: § 2: Nw sigher annar laan wara — R 16: § 1: annar 
sigher lant wara — H 8: § 1: Nw sigher then som drap 
wara til komit aff wadha — Dr Vj) 2 pr och 5: sighia badhe 
wadha wara. 

Utelämnande af ackusativen sik är ganska vanligt efter 
sighia: Vgl II Add 11: § 14: sighir f apirin jbæt mep vapæ 
giort haua^) — ögl El« 11: sæghær hæræzs Mfpingi egh 
uita pom up tælia — ES 4: § 1: sighær egh haua salt — 
R 15: han sighær haua stauat til lykta — Upl Æ 25: § 1: 
Sighær han pæt guldit hawæ *) — M 17 pr: hin sighær pe 
bot guldit hawæ — J 9: % 2: ok hin sighær hawæ utgiwU 
wæpia fastæ — SML J 6 pr: sighiæ iorp . . . fangit hawa 

— J 6: § 2: Æn sighiæ twe . . . iorp hawa fangit — Ib: 
<mnær sigher skipt hawa — J 9: § 1: Nu kan num sighiæ 
iorp . . . cöpt hawa — . J 17: sigher eth swa sin cost hawa 
til bupit sum annæt — B 20: § 5: Nu sigher annær wiper 
porwa — B 25: Nu sighiæ pe hawa til bupiz — B 30 pr: 

*) Eoordineradt med tva of allständiga bisatser. Se sid. 881, 
») Hdskr. B C D E F: wæræ. 



Digitized by 



Google 



Grimberg: Ack. m. inf. 823 

Sighiæ twe hawa bistok en hit — Ep 4: § 1: Sigher maper 
hawa cöpt — Kp 9: § 1: Sigher han hwarte borghat hawa 

— J>g 2: § 1: Sigher annær bupcafla burit hawa. oe annær 
ei famfit hawa (2 ex.) — DaL Kr 13: § 2: prestir sighir 
bupit hawa — Vml Æ 10: § 1: Nu sighær hon (hdskr. CD 
add. sic) mæp barne haffwa warit — B 17: § 3: pe sighia 
hawa til bupiz — Håh. J 12: landbo sigher off eghændæ 
fangit haffwa — MELL B 21: § 1: sigher annar (hskr. 21, 
60 add. sik) ægha krok ra — B 29 pr: Sighia (hßkr. N etc. 
add. sik) tue haua hit bistok en — El)8 29: sigher han (hskr. 
21 etc. add. sik) ei vita pem vp tælia — Dr VI 37 pr: hin 
sigher pe boot guldit haua — J>j 16: oÄ sigher (hskr. EO 
etc. add. sik) sina hemuld vita — MES Æ 10 pr: ok hwar 
sigher sik at skipte nöghia lata — Ek 2011: tha sagde her- 
tughin engen wita. — Hit hör också följande egendomliga 
fall: Vgl II G 16: ok sigher han ne uip håna eig fæst 
hatui. 

Ett relativt adverb som subjekt till infinitiven är ute- 
lämnadt i följande uttryck: Upl M 4: pa ær pæt wapi (hakr. 
BCF add. sum) bapir sighiæ wapæ wæræ — Likartade: M 
19: § 2; 23: § 2 — KS 73: 8: py at alt pæt naturlik skiæl 
sighia vara görandi *). 

I följande uttryck är infinitiven gemensam för två sam- 
ordnade eller öfver- och underordnade led: Upl J 16: § 2: 
sighær annær pom æi wæræ bolaxfastæ sum annær sighær *) 

— Kp 8 pr: sighær annær meræ borghæt wæræ. ok annær 
minnæ ') — Liknande: MELL Kp 9 pr ^). 

I följande uttryck får en infinitiv vara anses utelämnad: 



^) Tydligtvis har det latinska originalets, Egidins', spr&k här påver- 
kat förf. af KS: *et nisi aliquo modo ratio naturalis dictet illad statnendum 
Söderwall, ^Studier öfver Konunga-styrelsen'^ not 76. 
') Uttrycket &r f&mt anf&rdt, sid. 818. 
*) Uttrycket ftr förut anfordt, sid. 814. 



Digitized by 



Google 



324 Ghrimberg: Ack. m. inf. 

Vml Æ 9: § 2: fylghio hænnar sighia (se. per) minne hon 
sigher mere — MES Dr Vj) 6: § 2: Nw sigher arjfwe . . . 
hin epter hudhi . . . vpkliffnan. 

I följande fall torde böra anses, att infinitiven vara är 
utelämnad liksom objektet till sighir: Bjårk. 14: § 22: pæt 
(BT vapi hapi sigiæ vapæ — DaL B 34: § 1: annar sighir 
(se. pæt: hest ella skyut) lånat annar leght {Vml Kp 9). 

En särskild öfvergångsgrupp bilda här, liksom vid kaUa^ 
de fall, då ackusativen sammansmält med säg^ndets verb till 
reflexiv form: Upl Æ 10: § 1: Nu six hun mæp bami hawæ 
warit — J 6: § 3: annær six hawæ kiöp fastæ — W 17: 
§ 1: sex annær hawæ krok ra. 

I alla tre uttrycken har six betydelsen 'säger sig'. För- 
sta satsen har i tre handskrifter six hun utbytt mot sighær 
hun sik^ andra satsens six är i en handskrift utbytt mot 
sæger sigh^ ok i tredje satsen är six annær i tre handskrifter 
ersatt af sighær annær sik ^). 

I följande exempel har sighias däremot rent passiv be- 
tydelse: nominativ med infinitiv: 

Upl M 11: § 6: Nu six pön konæ mæp barni wæræ — 
Vml Mh 10: § 2: Nu sighs pön cona mæp barne wara — 
MELL Dr Vj) 16: oA six hon mæp barne vara — MES 
Kp 5 pr: wita vtgiffuit wara medh swa mangha manna edhe 
som godzet sigx wara — Dr Vt) 13 pr: ok sigx hon medh 
barne wara — KS 19: 5: prea æru pe^ pær sighias vara 
guplika dyghpi — 20: 12: ok sighs pæn hugher vara starker 
— 49: 4: Nu sighias ok vara tolf oærlik athævi — 74: 23: 
Ok py sighs ku/nungei^ vara livandi lagh — 78: 20: Nu si- 
ghias pön siæx vara — 79: 10: py sighias gop vara gambla 
och rönta manna rap. 



*) Ett likartadt fall &r Upl Ek 21 pr (anfördt sid. 817), dftr hnfvnd- 
handskriftens sighær sik i fem handskrifter motsvaras af six. 



Digitized by 



Google 



Grimberg: Ack. m. inf. 325- 

Statistisk öfversikt. 

Fullständiga konstruktioner ackusativ med infinitiv efter 
sighia finnas i Vgl II till ett antal af 13, ofullständiga 4^ 
tillsammans alltså 17. 

I ögl är antalet fullständiga konstruktioner af detta 
slag 31 ^), ofullständiga 13, tillsammans alltså 44. 

I Upl finnas 61 fall af fullständiga konstruktioner ^) och 
18 ofullständiga. Hela antalet konstruktioner ackusativ med 
infinitiv är här således 79. 

I Bjärk. finnes ett exempel på denna konstruktion, och 
där är den ofullständig. 

I 8ML är antalet fullständiga konstruktioner 33, ofull- 
ständiga 26, tillsammans 59. 

I Dal. finnas 6 fullständiga och 7 ofullständiga kon- 
struktioner, tillsammans alltså 13. 

I Vml äro de fullständiga konstruktionerna 28 *), de ofull- 
ständiga 15, tillsammans 43. 

I Smal. finnes ett fall; denna konstruktion är fullstän- 
dig ack. m. inf. 

I Håls. finnas 15 fullständiga och 6 ofullständiga kon- 
struktioner, inalles alltså 21. 

I MELL finnas 35 fall af fullständiga konstruktioner ^) 
och 19 ofullständiga. Hela antalet konstruktioner ackusativ 
med infinitiv är här således 54. 

I MES äro de fullständiga konstruktionerna 20, de 
ofullständiga 8, samtliga således 28. 

I Gotl. finnes ett fall: fullständig konstruktion. 

I KS finnas 2 fullständiga och en ofullständig kon- 
struktion, inalles således 3. 

I Ek finnes blott ett exempel på ackusativ med infini- 
tiv, och i detta ar ackusativen underförstådd. 



^) De faU inber&knas, då ack. eUer inf. är gemensam f5r lederna i en 
satebindning eller satsfogning. 



Digitized by 



Google 



B26 Grimberg: Ack. m. inf. 

Antalet fall af konstruktionen nominativ med infinitiv 
är: i Upl, Vml och MELL 1 i hvardera, i MES 2, i K8 6. 

Vid sidan af ackusativ med infinitiv fortfara naturligt- 
vis de äldre konstruktionerna ansats och direkt anföring ef- 
ter sighia. 

At-sats (med utsatt eller underförstådd konjunktion). 

Hufvudorsaken till att denna konstruktion i vissa fall 
föredrages framför ackusativ med infinitiv är nog utom ålders- 
företrädet en ganska genomgående betydelseskillnad mellan 
dessa båda slags uttryck ^). 

Sighia^ förenadt med ackusativ med infinitiv, innebär nä- 
stan alltid, liksom kalla^ något subjektivt i uppfattningen, 
något ovisst. Dess betydelse är ungefar den af 'påstå\ Detta 
påstående ställes ofta i motsats till ett annat, men sannin- 
gen anges icke såsom utredd. Bland de inalles 365 fall, jag 
anfört på ackusativ med infinitiv efter sighiUj finner jag blott 
följande 11 bestämda undantag från den betydelse, jag till- 
mätt detta uttryck. I dessa exempel, är betydelsen af sighia 
den mera objektiva och sakliga, som det brukar ha, då det 
forbindes med ö<-sats eller direkt anföring (se nedan): 

Vgl II Add 2: § 10; sighiæ per mættens men eig ful' 
uirpi var (B — Add 7: § 25: sighær hærazshojpinge sik egh 
peem vita vp Jæliæ — Ögl B 33: sum miætanø mæn sighia 
træn uærp tear a — Upl M 51: § 1: JVm sighær man sik no- 
kot äff pyvffi, hawæ takit — "^ 9: § 1: Nu sighær lænsman 
næmpd goræ væræ — J> 12: § 1: hwar sik sighær takæ wæræ 
— .MES J 3 pr: sighia the {ifoghatin^ horghamestara ok 
radhmen) han wara opbudhnan — J 3: § 1: sighia the (: tre 
mæn som nær war o) thet sant wara — Sk 14: sigher sik 



') Nygaard finner ioke n&gon sådan skillnad i Eddans brok af dessa 
båda konstruktioner: "Eddasprogets Syntax" II: sid. 44, anm. 4. 

Samma uppfattning har Lund beträffande det norsk-islandska språk- 
bruket i aUmänhet: "Oldnordisk ordfojningslære^ sid. 888 anm. 1. 



Digitized by 



Google 



(Jrimberg: Ack. ul inf. B27 

thöm wilia sighla lata — Æ 10 pr: oA; hwar sigher sik ... 
nöghia lata — S Vj) 5: sighia badhe wadha wara. 

I motsats till konstruktionen ackusatiy med infinitiv ger 
ansatsen efter sighia en mera saklig, objektiv karaktär åt 
framställningen. Sighia innebär här i allmänhet blott ett 
konstaterande eller meddelande af faktum och har betydelsen 
'förklara, tillkännage, underrätta'. 

Skillnaden i betydelsen af sighia, då det har ackusativ 
med infinitiy, och då det har ansats, skulle jag äfyen vilja 
ange med de båda uttrycken 'söka fä någon att tro' och 'låta 
någon veta'. Denna betydelseskillnad synes mig peka till- 
baka pä de båda konstruktionernas olika ursprung. Ackusa- 
tiv med infinitiv efter sighia har ju enligt mitt förklarings- 
försök sin rot i konstruktionen med objektivt predikativ efter 
kaUa. Det drag af subjektiv uppfattning, som utmärker sist- 
nämnda verb med dess betydelse 'benämna', dröjer i hufvud- 
sak kvar ännu, när sighia inträdt på detta verbs plats. 

Med den sakliga, objektiva karaktär, som af-satsen har 
efter sighia, följer gärna ett visst eftertryck i fastslåendet af 
faktum : 

Vgl II K 3: oc sigia pem at han förf al hauer. Här 
skulle för öfrigt välljudet ha störts genom en sammanställ- 
ning pem sik. 

A 18: sigher pen sua ær han ^o at. at han vet van til 
arua hans. Det sua, som här utmärker eftertrycket, tillåter 
ej ackusativ med infinitiv, den relativa mellansatsen vållar 
obenägenhet däremot. 

|> 32: mep perræ vitnum ma han sighiæ at han ær piuf- 
sins [fiiufs sms] ræntir. 

ögl Er 13: § 3: ælla sighær ok sua. at pæssa sæt uill 
iak taka af pik sum pu tokt nu af mik. Liknande: Æ 7. 
Ordet sua har i detta exempel omöjliggjort ackusativ med 
infinitiv, formens och tydlighetens kraf likaså. 

ES 12: § 1: sæghær hæræzs næmd at hon ær laghika 

Amxiy roB vomoiiK pilolooi xzi, kt r5uo xvn. ^ 



Digitized by 



Google 



328 Ghrimfaerg: Ack. m. inf. 

[Ic^hlika] fangin. Liknande: Ib; B 21 pr; B 33 — üjpi Æ 
11: § 1: ^w sighiæ frændær barnsins barn wæræ döt föt. 
pa sighær pan mp stoar sitær. at barn (Br qmct fot. ok 
piBt barn pa miolk aff mopor spmæ. {Vml Æ 12: § 4; MELL 
Æ 4; ME8 Æ 4). Den relativa bisatsen i dessa uttryck 
vållar obenägenhet mot ack. m. inf. Det sagda är för öfrigt 
egentligen en direkt anföring med at i st. f. kolon och sy- 
nes ha varit ett stående juridiskt formulär. 

SML f>g 6: § 1: Sighiée pe. XII. at han hawer wart 
sic. Likartadt: Ib. 

Dal. Er 5: § 6: Sæghir æi kluckare bondum til. at klucka 
war lös (Ib; Er 9: § 6). I detta uttryck ha formella skäl 
omöjliggjort ack. m. inf. I B 29 och fg 5: § 2 ansluter 
sig ansatsen till ett föregående pæt och i B 39: § 1 till ett 
swaj hvilka omöjliggöra ack. m. inf. — Öfriga hithörande 
ansatser i Dal äro Er 12, G 4 pr, i Vnd f g 8. 

MES Ep 29: han thet saghde a radhstuw at swa my- 
kit forthingat ær. Här nödvändiggöres ansats af hufmd- 
satsens thet. — Öfriga hithörande fall af ansats i MES: M 
8; R 31 pr; |> 17: § 1. 

Med eftertrycket sammanhänger ofta en annan egenskap, 
nämligen åskådlighet i framställningen. ^i(-satsen står näm- 
ligen den direkta anföringen betydligt närmare, än ackusa- 
tiv med infinitiv gör; ofta har den ju t. o. m. den direkta an- 
föringens form, blott med kolon utbytt mot al. Denna när- 
mare anslutning till det direkta talet gör ansatsen mera äg- 
nad för lifligare framställning, äfven detta ett slags efter- 
tryck, såsom fallet är i Ek^ där stundom äfven en viss hög- 
tidlighet åsyftas, som ej lämpar sig för återgifvande med 
ackusativ med infinitiv: 

Ek 329: at war ordin sigher swa at wy maghum frukta 
engen död. Liknande: 340, 678. — I dessa tre fall har swa 
omöjliggjort ack. m. inf. I följande fall har en mellansats 
lagt hinder i vägen för ack. m. inf.: 773: ok haffdo tessom 



Digitized by 



Google 



Grimberg: Ack. m. inf. 829 

lundom sakt vm the kunno thz hewara The tviilo aldrégh 
thådhan fara. Öfriga hithörande fall af oZ-sats i Ek: 257: 
ok sagda at the villa haffuat til säät. Liknande: 605, 681, 
684, 773, 913, 943, 1071, 1225, 1633, 2111, 2483, 2662, 
2663, 2723, 3994, 4006. 

I KSy som är nästan främmande för konstruktionen 
ackusativ med infinitiv efter sighia^ framträder eftertrycket 
säsom verkande med kraften af ofelbar auktoritet hos den, 
hvars yttrande anföres. Det allvar, som talar ur denna skrift, 
finner bäst uttryck i a^satsen och den direkta anföringen. 

K8 5: 16: Sæghær ok pæn visi Aristoteles ^ at mannin 
(BT samvistilikt diur. 

Liknande eftertryckligt fastslagna yttranden af "vise män^: 
12: 18; 13: 14; 30: 8; 30: 13; 31: 13; 38: 22; 40: 11; 52: 21; 
61: 11; 73: 4; 74: 8; 76: 16; 78: 10; 80: 11; 87: 10; 88: 5; 
89: 18; 93: 5; 94: 27. 

I följande hithörande exempel Utmarkes eftertrycket med 
sva, som ej medger bruket af ack. m. inf.: 20: 17; 21: 16; 
31: 8; 51: 1; 59: 7; 83: 3; 83: 17. 

I några fall har en mellansats bidragit att göra acku- 
sativ med infinitiv mindre lämplig: 

10: 27: Nu sighia pær moti alla visi mæn^ pe nokot hava 
saght ok skrivit^ at bæira ær . . . at hava kunung . . . æptir 
hyrp. Liknande: 63: 10; 88: 14; 90: 8. 

I följande två uttryck är ackusativ med infinitiv otänk- 
bar med hänsyn till ansatsernas subjekt: 

50: 11: Ok py sigher pæn visi mannin Seneca: at ængti 
gaps ma man mæp glæpi egha — 50: 24: Ok py sigher en 
vis man: at hvar som vil vara r ætter hærra, han skal hava 
pæssin fiughur. 

I följande två exempel gör uttryckets hela form ackusa- 
tiv med infinitiv omöjlig med bibehållen satsföljd: 

49: 25: Ok py sigher Åugustinttö^ atj sva som pæt ær 
omöghilikt, at nakor . . .: sva ær ok pæt omöghilikt ... — 93: 



Digitized by 



Google 



380 CiTimberg: Ack. m. inf. 

12: Han sigher ok^ at æ pæs fieri sUnduhom... horghamur 
havir^ pæs fastari ær pæt hus. 

I det föregående ha vi sett en del yttre omståndigheter^ 
som kunna ha bidragit till att konstruktionen med aZ-sats 
föredragits framför ack. m. inf., omständigheter, som kunna 
redan i och för sig vara tillräckliga orsaker. Så har tyd- 
ligheten fordrat a^-sats i följande uttryck: ögl Dr 4: § 3: 
ok sighia at han tuer egh friplös. — Här ligger nämligen 
så stor vikt på tempusformen impf., till hvilken är underför- 
stådd bisatsen: "då han dog'', att en inf. ej skulle varit till- 
räckligt tydlig. 

Liknande är följande: ögl Æ 2 pr: Nu sæghær systir 
at bropir hænna hatiær ærft i nyiu laghum. — En samman- 
ställning systir bropur skulle nämligen kunnat föranleda miss- 
tydning, förutom att den genom sin tyngd skulle stört väl- 
ljudet. 

I följande uttryck har en mellansats vållat obenägenhet 
mot bruket af ack. m. inf.: ögl Val) ^ P^* ^^ sigJuBr pæn 
sum sarit giorpe at han fik hanum bup. 

Liknande: ögl Æ 16: § 1; SML J 9 pr; B 5: § 4; 
17: § 6; 31 pr bis; Kp 1: § 3; 7; fg 5 pr; Vml J 2 pr; 
Kp 8; MELL Kp 2: § 2; 5 pr; 6; MES Kp 2: § 2; 
5 pr. 

I följande fall kan ansatsen ha valts därför att den blef 
kortare än ack. m. inf.: ögl Æ 6 pr: sighia fæpringa barn- 
sins at konan do för — SML Æ 3: § 4: pa sighiæ moper- 
nes frænder, at pet barn war ei liwandis föt. ellet^ do fyr 
æn moper. 

Så fasta som gränserna för bruket af ack. m. inf. synas 
gränserna för a/-satsens användning ej fullt ha varit. Åt- 
minstone är det i åtskilliga fall svårt att påvisa något be- 
stämdt skäl till att a^-satsen valts framför ack. m. inf. annat 
än ålderns företrädesfåtty äfven om ju "författaren" kan ha 
afsett ett visst eftertryck i ifrågavarande fall: Vgl II Add. 



Digitized by 



Google 



Grimberg: Ack. m. inf. 881 

6: § 2; 11: § 3; ögl Kr 11; R 7; 26 pr; B 8: § 3; 36: § 4 
Upl Kk 2: § 2; J 15 pr; 8ML Kk 7: § 2; Æ 3: § 4 
6: § 2; J 5: § 1; B 5: § 4; Ib.; Mh 7: § 1; 17: § 2 
f>g 4: § 1; 10 pr; Dal El>8 9 pr *); Vml Kr 26 pr; Æ 12 
§ 4; Mh 26: § 5; Hals. Kk 2: § 2; MELL Æ 9; B 25: § 1 
26: § 5; 38 pr, Qotl 25: § 3; KS 6: 22; 10: 20. 

Att valet af ack. m. inf. eller a^-sats stundom berott på 
ett visst "godtycke" — kanske for omväxlings skull — fram- 
går tydligast däraf att vi se en del exempel på samordning 
af de båda konstruktionerna i betydelsen påstå: Vgl II Add 
11: § 14: aighir fapirin pæt mep vapæ giort kaua... æller 
oe (sc. at) annær skilnæpær (sc. var) perræ meUum. ok (sc. at) 
eig han til arfs drapp. Liknande: ögl B 9: § 1; Upl Kr 
16 pr, 16: § 1; M 46; fm 9: § 3; Dal fj 8; Vml Mh 26: 
§ 17; B 17: § 3; MELL G 23: § 1; ^g 28; Dr VI 21; 
S VI 1 pr; MES G 17: § 1; R 10. 

Statistisk öfversikt. 

Antalet fall af a^8at8 efter sighia har jag funnit vara: 
i Vgl I 4, i Vgl II 9, i Ögl 17, i Upl 7, i SML 21, Dal. 
10, Vml 9, Håls. 1, i MELL 12, MES 9, Qotl. 1, i KS 
37, i Ek 21. 

Direkt an/öring. 

Denna form af påståendesats brukas under ungefär sam- 
ma förhållanden som af-satsen: med objektivt, eftertryckligt 
konstaterande af faktum. Eftertrycket framträder här i all- 
mänhet t. o. m. starkare än i a^-satsen. Framställningen är 
också lifligare^ mera omedelbar och ursprunglig. Eftertrycket 
är ofta angifvet med ett sva^ som x)möjliggör ackusativ med 
infinitiv. Stundom har en relativ bisats före anföringen lagt 
hinder i vägen för bruket af ack. m. inf. — I lagspråket 

O Motsvarande ställe i FmJ, Mh 10 pr har ack. m. inf. (se sid. 814). 



Digitized by 



Google 



332 Grimberg: Äck. m. inf. 

brukas direkt anforing särskildt, när stor vikt ligger p& 
själfya formen, alltså i juridiska eller religiösa formulär: 

ögl Kr 19 pr: oA; sua sæghia. hær ær taJci min at ejie 
pöm idk fæsU. — Liknande: Kr 21; Ib. — Upl Kk 11: § 1: 
ok sighi stoa. iæk döpir pik. i. nampn fapurs — Æ 10: § 1: 
ok sighær ptBt sant ær. jæk war mæp bondæ minum skiætn- 
bær æn skuldi ok mt tvildum bapin. wæntir iæk . . . Liknan- 
de: Æ 11: § 2; M 1: § 2; 12: § 6; Ib; J 1 pr; 2 pr; 21; 
Kp 1 pr; 8: § 1 — Dal Kr 4: § 2: iorpar iac æi aægUr 
han for een idk hawir pænninga mina — Ib: latir iac æi 
wp sæghir han — Liknande: Kr 6: § 1; Ib; B 1; 6 pr; 8 
pr; 22: § 2; 35: § 2; 39: § 1; 39: § 2; 43 pr; G 8; 12 — 
Vnd Kr 10: § 1; Æ 10: § 1; Ib; Æ 10: § 3; Ib; Mh 1: § 2; 
Ib; 11: § 3; Ib; Mh 30: § 10; Ib; J 2: § 1; 17; Kp 1 pr; 
11: § 1; B 5: § 1; 16: § 2; |>g 5; 21 — Hals. Præf. — 
MELL Kg 5: § 8: ok sua sighia. sua biper idk mik gup 
hullan. . .j æt iæk skal . .. articulos lialda. Liknande: Kg 31; 
G 13; Egn. 12; 34 pr; B 7: § 3; 20: § 2; Kp 9: § 1 — 
Gotl. Hist. 1 (sid. 95): vm sipir pa segpi han. Minn Jierra 
kunungur pu lufapi paim. — Liknande Add 2 (sid. 106) — 
KS 23: 5: han sigher ei: Hak vænti ei at pætta matti tHr 
koma.^ *) — 24: 26: ok pu ma sæghia pinum ovinum: ^pu 
havir mik ængti skatj utan pu hafpi vilia ....'"*). 

I KS omväxlar direkt anforing med ansats vid återgif- 
vande af Guds eller vördade personers ord, såsom Davids, 
Salomos, Aristoteles', Senecas, Augustinus', Egidius' eller "vise 
mästares". Den forøtnamnda konstruktionen foredrages sär- 



') Det latinska originalet, biskop Martinus' "De quataor virtutibus car- 
dinalibos**, har på motsyarande «stäUe äf venledes direkt anf5ring: ''Nam qui 
pmdens est, non dioit: Non putavi quidem hoc fieri''. Söderwalls anf. arb. 
not 22 sid. 67. 

') Det latinska originalet, det samma som för närmast föregående 
exempel, har äfven på detta st&lle direkt anföring: "De inimico dices: Non 
noonit mihi, sed animum nocendi habuit". Söderwalls anf. arb. not 22 
sid. 67. 



Digitized by 



Google 



Grimberg: Ack. m. inf. S8S 

skildt, då yttrandena äro likigre: KS 2: 15; 5: 10; 5: 12; 
16: 13; 19: 25; 21: 4; 21: 25; 22: 4; 29: 18; 31: 11; 36: 22; 
37: 20; 39: 11; 39: 20; 40: 3; 45: 3; 47: 13; 50: 5; 52: 
18; 54: 5; 54: 24; 55: 8; 56: 16; 62: 15; 66: 3; 67: 9; 
76: 1; 76: 24; 76: 28; 77: 1; 77: 15; 85: 8; 86: 18; 87: 21; 
94: 10. 

I somliga af exemplen har ett fSr eftertryckets skull 
tilbedt sva eller pæt gjort ackusativ med infinitiv omöjlig. 
I somliga exempel ha andra formella f<5rhållanden bidragit 
till samma resultat. 

Vid återgifvande af ett samtal användes sighia med di- 
rekt anföring: 37: 9 och 37: 13: 

I Ek användes direkt anfSring med förkärlek. Den är 
bäst i stil med den lifiighet och hurtighet, som utmärker 
denna skrift i öfrigi I synnerhet brukas direkt anföring fÖr 
återgifvande af längre yttranden och dialoger: 

Ek 182: herra joar sagde fhz war idk thz giorde ... — 
400: The sagdo han er vpa tiunda aar liiff ok likarna ok 
swa hans haar haffuer gud alt skapad swa well . . . 

Likartade: 388, 407, 627, 658, 753, 805, 1014, 1016, 
1553, 1600, 1905, 1907, 1917, 1919, 2137, 2167, 2169, 
2229, 2254, 2297, 2310, 2410, 2618, 2755, 2870, 3290, 
3349, 3386, 3461, 3709, 3754, 3832, 4215, 4219, 4387, 
4467, 4501. 

Ofta föregås anföringen af swa eller liknande. Åfven 
andrK formella hinder mot ack. m. inf. finnas. 

Stundom äro en ansats och en direkt anföring för- 
enade: 

ögl M 7 pr: ok sæghær sua at y>n haua egh barnsa- 
man ok py mat pu egh ærua han — JJpl Æ 11: § 1: ^a 
sighær {»an wi^ swar sitær. at barn ær quict föt. ok pæt 
barn pa miolk off mopor spinæ. synis a horn ok har — MELL 
M 9: ok sigher han æt ^e ei haua barn saman, ok py ma 
pu ei ærua han. 



Digitized by 



Google 



334 Orimberg: Ack. m. inf. 

Statistisk öfversikL 
Antalet fall af direkt anföring efter sighia har jag fun- 
nit vara: i Vgl I 1, i ögl 4, i Upl 12, Dal. 14, Vml 18, 
Håls 4, i MELL 9, i Gotl. 2, KS 39, i Ek 39. 

Sighia förekommer i ännu ett slags konstruktion. Det 
kan nämligen inskjutas i den direkta anföringeny förenadt 
med sva: 

KS 18: 21: py at, sva som steghia vist mæstara^ dygJip 
ær fagher skipilsi mansins — Liknande: KS 75: 23; 90: 21; 
Ek 4060. 

Följande uttryck är antingen en sammanblandning af 
a^(<A^-)sat8 och anföring med inskjutet anföringsverb eller 
också är konstruktionen en at-^thz-ysåiE med prolepsis: 

£% 4505: hertogh Eriks son swa sigher man oss thz 
han ekke äldre tvaar. 

Både ansatser och direkta anföringar förekomma äfven 
efter de passiva formerna af sighia. 

-insats: 
KS 44: 21: Ok sighs af enum visum kunungij at han 
aldrei vildi . . . skipta um syslumannum — Liknande: KS 
47: 24; 55: 3; 58: 6; 79: 11; Ek 1832. 

Direkt anföring: 

KS 8: 18: sva som sighs i gamblu orpkvæpi: hvar ær 
sinna vilda vin — Liknande: 20: 26; 56: 18; 77: 22; 78: 11 
— Ek 780: Swa hot han honom swa sag dis mik halft rikit 
wider siälffwan sik. 

Skillnaden mellan de olika tre slagen konstruktioner 
vid sighias synes vara densamma som mellan motsvarande 
uttryckssätt efter verbets aktiva former. 

Antalet fall af ansats efter sighias är i KS 5 och i 
JEK; 1, af direkt anföring likaledes i KS b och i Ek 1. 



Digitized by 



Google 



Ghrimberg: Ack. m. inf. 885 

Svara. 

Detta verb är åtf&ljdt af ackusativ med infinitiv i föl- 
jande exempel: 

MELL J>j 17: suara han sik ei vita lagh vm pet 
maal. 

Svara förekommer flera gånger åtföljdt af direkt anfö- 
ring. Ackusativ med infinitiv har tydligtvis uppkommit ge- 
nom efterbildning af samma slags konstruktion efter sighia. 

Qvepa 

förekommer med en infinitiv, till hvilken ett allmänt pæt får 
underförstås som subjektsackusativ i Gott. Hist. 1 (sid. 95): 
Oc qtuxpu so sir toara lufat. 

Vltna. 

Detta verb är konstrueradt med ack. m. inf. i följande 
fall, där det har betydelsen 'intyga': Vgl I J> 3 pr: ær vittnæ 
a pinge. han sannæn piuf toæræ. På mftsvarande ställe i 
Vgl II j f 24, är ackusativen han utelämnad. — Upl Kp 1: 
§ 2: tvitnæ pær pæl shiærpt toæræ (hskr. B. C: at pæt skicert 
ær) — Vml Kp 1: § 2: toitna pe pæt skært wara. 

Det är påfallande att möta en sådan konstruktion efter 
detta verb redan i Vgl I, då verbet sighia i denna skrift 
ännu ej kan följas af ack. m. inf. Man blir benägen för 
det antagandet, att stället skulle vara af jämförelsevis sent 
datum. 

Sannolikt har konstruktionen uppstått i anslutning till 
uttryck, där vitna har ackusativobjekt: Vgl I B 1 pr: vittnæ 
a hé*ndær hanum bardaghæ. Objektet är underförstådt i föl- 
jande exempel: Vgl I f 17: Vittni firi hemæ föt (II f> 52). 
I ögl finnes vitna förenadt med personligt ackusativobjekt, 
t. ex. Kr. 13: § 3: Nu uitnar man sinn pivf. ælla uitna 
inapær man til draps. 



Digitized by 



Google 



BS6 Orimberg: Ack. m. inf. 

Ännu närmare står konstruktionen ackusativ med infi- 
nitiv sådana uttryck, i hvilka jämte ackusativobjektet finnes 
ett objektivt predikativ. Men sådana har jag ej funnit förr 
än i TJpl: 

M 33 pr: witnæ pe ranit minnæ cm hal f mark — Lik - 
artadt Ib. 

Däremot har det närbesläktade vita = 'bevisa' dylik kon- 
struktion redan i Vgl I: 

Md 5: § 7: num han uiti han fiughurræ markæ vter- 
dan *) — A 2b: æn per poræ vitæ han (se. til) tvæggiæ lotts 
giptan *|. 

Sådana uttryck kunna ha gifvit stöd åt konstruktionen 
ackusativ med infinitiv efter vitna. 

En annan konstruktion efter detta verb är ansats: 

Vgl I ^ 19: § 1: pa skal uin vittnæ ok per tver samæn 
mæp tylptær epe. at iak köpti grip pænnæ ... ok py tialt 
idk eigh sak pene (H J> 55). 1 detta exempel är vitna så 
långt skildt från utsagon, att ack. m. inf. blifvit mindre lämp- 
ligt. — TJpl J 1: § 1: witnæ pe at imp war laghhupin — 
Liknande: J 7 pr; W 6: § 1; 17: § 4; Vml J 1; 2 pr; fg 
18: § 1. 

I några af exemplen har ett före utsagon gående swa 
lagt hinder i vägen för konstruktionen ack. m. inf. 

Ackusativ med infinitiv efter vitna ersätter en a^-sats. 
Den kan ha haft stöd i en a^sats, hvars subjekt proleptiskt 
indragits i den öfverordnade satsen såsom objekt. En sådan 
har jag funnit i SML: f g 3 pr: pen hyæmæn wilia pær til 
witna at ping fall giorpe. Men någon organisk utveckling 
kunna vi ej följa här såsom fallet var efter kaUa^ hvars kon- 
struktion ackusativ med infinitiv troligen varit mönstret. 



>) Motsvarande stäUe i Vgl II, Dr 16, se under afdelningen om svarta^ 
sid. 840. 

») Motsvarande stäUe i Vgl H har annan form: A då: æn Per pore 
vita han Hl tuigiæ lotæ. 



Digitized by 



Google 



Grimberg: Ack. m. inf. 337 

Statistisk öfversikt. 

Fullständiga konstruktioner ackusativ med infinitiv efter 
vitna har jag funnit blott 3: en i hvardera af Vgl I, Upl 
och Vml. I Vgl II finnes 1 med underförstådd ackusativ. 
Mot dessa stå 2 fall i Upl af förbindelse mellan objekt och 
nominalt predikativ samt följande fall af af-sats: i Vgl I ly 
i Vgl II 1, i Upl 4 och i Vml 3. 

Vita (= 'bevisa, intyga'). 

Ackusativ med infinitiv efter detta verb har jag funnit 
i Upl, SML, MELL och MES: 

Upl W 23: § 3: utæn han witi anmst tæm gilt fore 
wæræ — SML J 9 pr: Wite pa cöpman håna vpbupna hawa 
toarit — MELL Kg 29: æt vita sik honum håna guldit — 
Egn 31 pr: Nu vil man vita landskuld guldna vara. 

Ackusativen är utelämnad i följande uttryck: 

SML J 12: § 3: eller witi (se. aoillir) äter gifnc^ — 
MES Kp 5 pr: wita (hskr. Xa add. thet) vtgiffuit wara. 

Konstruktionen torde ha framgått ur sådana uttryck, be- 
stående af objekt och objektivt predikativ, som jag anfört ur 
Vgl I, sid. 336. Sådana uttryck finnas i stort antal i ögl, 
t. ex. Kr 14: § 1: pa skal præstær han skriptapan uita. 

I Upl har jag funnit följande fall: Kg 11: % 1: pa a 
han pæt witæ. sæt ok höt — J>m 5: § 4: witi han giffnæn 
(hskr. F add. wara) — Liknande: Kp 2 pr; Æ 25: § 1; M 
ind. 17; 17 pr; J 11 pr; 13: § 3; J>m 9: § 1 bis — Med 
underförstådt objekt: J 5 pr; 11 pr; 11: § 1: ællr witi 
guldit. 

I SML finnas följande: J 10: § 1: eller witi af rap . . . 
giwit — Öfriga: Kp 3: § 1; fg 6 pr. — Med underförstådt 
objekt: G 5: § 3: wita hænni fult vt givit — Öfriga: J 10: 
§ 1 bis; B 5: § 4; I>g 6 pr. 

I MELL har jag funnit följande fall: Egn ind. 31: 



Digitized by 



Google 



338 Orimberg: Ack. m. inf. 

Nu vil man vita landskuld guldna *) — Öfriga: Kp 6; |>g 
26 bis; Dr VI ind. 37; 37. 

I ME8 finnas följande: Æ 11: witi skylskap sin san- 
nan. — Öfriga: J 3 pr; B 20: § 2; Dr VI ind. 11; 11; f 
1- § 2. 

Detta slags uttryck torde i sin tur vara härledt ur enk- 
lare konstruktioner med ensamt objekt eller med objekt och 
prepositionsuttryck : 

Vgl II R 16: ok viti forfall sin — ögl ES 9: § 1: 
uiti fapir fang ok son fæprini — Vins 6: § 1: sum Jiemföpu 
uill uita m. fl. — Vgl II J 15: § 1: æn gitær sik uitæt til 
fullbyær (II J 36) — ögl Dr 18: § 2: sum han uill uita 
til aghurmagha m. fl. 

En annan rot till konstruktionen ackusativ med infinitiv 
torde vi här liksom i fråga om vitna ha att söka i a^-satsen, 
som ackusativ med infinitiv ersätter, hvadan denna alltså 
äf?en här blir verklig satsförkortning. Mönstret har nc^ 
varit samma slags konstruktion vid kalla^ sighia och vitna. 

^f-sats förekommer redan i Vgl I och Vgl II] den är 
mycket vanlig i ögl. 

I Upl har jag funnit följande fall: Kg 12: § 1: witæ 
pæn mæp twem mannum pær han hörj^o at han laghlikæ öpti. 
— Liknande: M 11: § 6; J>m 8: § 2; W 7: § 2; 7: § 3. ~ 
I samtliga dessa uttryck är vita skildt från utsagon genom 
adverbiella bestämningar, i tre fall därjämte genom en rela- 
tiv bisats. I tre af fallen kommer som ytterligare hinder för 
ackusativ med infinitiv ett starkt betonadt ptBt^ som kräfver 
ett följande af. 

I 8ML finnas följande exempel på ansats: 

Kk 9: § 2: witi pa bonde ptBt mep. XII. mannum at 
prester hutf fik. Här har det för eftertryckets skull utsatta 
pæt fordrat ansats och adverbialet vållat obenägenhet mot 



>) I Egn. 81 är vara tillagdt. Se föreg. sid. 



Digitized by 



Google 



Grimberg: Ack. m. inf. 389 

ack. m. inf. — I J 16 äi* vitna så långt skildt från utsagon, 
att ack. m. inf. ej kunnat användas — Liknande: Kp 10: 
§ 2 — Kp 6: § 2: f^ita at lænt war. 

I MELL: Kg 18: § 1: ællæ viti ok pet mep skælum 
æt han sua gopan hæst miste, — Liknande uttryck (med ad- 
verbiella bestämningar mellan vita och utsagon): B 9: § 2 bis, 
26: § 5, 29: § 1 bis; fg 23; Dr V^ 16; S Vp 8. 

I följande uttryck har ett pæt i hufvudsatsen kraft ett 
följande at: 

Dr VI 29: pa skal hæræz næmpd vita pet æt han do ... 
ællæ ok æt per gaf rætter arue sannum sak . . . ællæ ok per 
var viperganga giorp. 

I följande fall finnes intet formellt hinder mot ack. m. 
inf.: |>j 18: )(a a vinin vita æt han var vin at py kope. 

I MES finnas följande fall: J 2: § 2: tha skal han 
thet wita medh triggia manna edhCj at lian thet aldrigh wita 
fik. — R 7: § 1: 0Ä wita at the fulian pant malsæghande- 
num fa. 

Den innersta förklaringsgrunden till språkets obenägen- 
het mot ackusativ med infinitiv efter vita liksom efter vitna 
tror jag vara att finna i samma förhållande, som gör, att 
sighia i vissa fall åtföljes af a^sats hellre än af ackusativ 
med infinitiv, nämligen vid mera objektivt konstaterande af 
faktum. I utsagon efter vitna och vita får någon subjektiv 
uppfattning ju ej finnas, utan faktum fastslås inför domstol. 

Statistisk öfversikt. 
Af ackusativ med infinitiv efter vita har jag funnit 1 
fall i Upl, 2 i SML, 2 i MELL och 1 i MES. Mot dessa 
stå 13 fall i Upl, 8 i SML, 6 i MELL och 6 i MES 
af förbindelse mellan objekt och nominalt predikativ samt 5 
fall i Uplj 4 i SML, 11 i MELL och 2 i MES af 
a^-sats. 



Digitized by 



Google 



340 Ghrimberg: Ack. m. inf. 

Sværia. 

Ackusativ med infinitiv efter detta verb har jag funnit 
i följande fall: 

Vgl II Dr 16: num han pore swæriæ han fiughræ 
markæ værpan varæ — Add. 7: § 29: pa skal næmd swæriæ 
han varæ femtan æaræ [aaræ] gamhlan — ögl Ej)s 15: § 1: 
pa skal ncemdin han suæria egh ughurmagha uåra — El« 30 
och 31 pr: ok suæria han pær sannan at uåra — MELL 
Ej« 32: pa skal næmpdin suæriæ han ei fæmtan ara gamb^ 
lan vara — |>j 7: ok suæria han per sannan at vara. 

Vida vanligare är a^8ats efter detta verb. Denna kon- 
struktion förekommer mer eller mindre ofta i alla de under- 
sökta lagame (äfven i Vgl I), utom Bjårk. och Häls.^ samt 
i Ek. I likhet med förhållandet vid sigJiia är ansatsen den 
naturliga konstruktionen med hänsyn till det objektiva fast- 
slående af faktum, som swæria innebär i alla de uttryck, jag 
funnit, utom ett (sid. 341). 

I följande fall är ack. m. inf. för öfrigt omöjliggjord af 
ett betonadt pæt^ som kräfver en följande ansats såsom be- 
stämning: Vgl II VS 10: num han pore suæriæ pæt mep 
tolf mannum. at han gaf halfmark. — Liknande: Vgl II J> 2; 
Ögl El)8 32; Ib; Vap 6 pr; Ib; 32: § 1; Ib; Vins. 3 pr; 4; 
R 26: § 1; Ib; MELL f>g 14 pr; 28; bj 18. 

Samma verkan har pæs haft i följande uttryck : Vgl II 
J> 24: pes gangæ at swæriæ. at Jian ær fulder piufuer. 

I följande fall har sva verkat på samma sätt: ögl Dr 
3: § 2: ok sua suæria at hinir sum för suoru pe suoru håpe 
sant ok lagh. — Liknande: ögl Ej» 32 *); Dr 20: § 1; Vatr 
6 pr »); 8: § 2; Æ 17; ES 4 pr; Ib.; Ib. 0; ES 8; Ib. 0; 
ES 14: § 1; Vins. 6: § 1; B 1: § 4. 

I följande fall är sværia af adverbiella bestämningar 
eller bisatser eller ock på annat sätt skildt från utsagon, så 



') Sværia är här gemensamt for ty& at- satser. 



Digitized by 



Google 



Grimberg: Ack. m. inf. 841 

att detta förhållande utgjort hinder mot ack. m. inf.: Vgl II 
R 16: pa skal han suæria mep tolf mannum.. . at han a 
hanum eig skuld at giælcSæ. — Öfriga: Vgl II |> 35; 49; J 33; 
FB 22; Ib; U. 14; Add. 2: § 10; Ögl Dr 20: § 1 *); Vaj). 
6: § 2; 20 pr; Ib; ES 8; ES 12 pr, 15: § 5; B 1: § 4; 
39: § 1. 

Liknande är förhållandet med följande uttryck: MELL 
Kg 9: § 2: Först skulu pe suæria a gup ok helghodoma pe 
a halda^ æt pe skulu kununge rapa petj sum . . . Här borde 
ack. m. inf. varit naturlig, då här utlofvas något tillkom- 
mande, i motsats till det annars vanliga konstaterandet af 
något i förfluten eller närvarande tid; men hindret ligger 
mest i lagspråkets obenägenhet mot futurum inf. 

I följande uttryck, liksom i en del af de förut anförda, 
har ansatsen karakter af direkt anföring af ett juridiskt for- 
mulär, för hvilket formen ack. m. inf. ej lämpar sig: Vgl II 
J> 39: sværi at per [pet] var hemæ fot oe per dipi oe miolk 
drak af mopor spinæ. ok tak a oe pu ikki uetæ i. Öfriga: 
Ib; f 47; |> 52. 

I följande uttryck skulle ack. m. inf. medfört osäkerhet 
i valet af det pronomen, som skulle varit infinitivens subjekt: 
ögl ES 12: § 1: Nu hauær han latit tua suæria at han ær 
utan landzs. Liknande R 26. 

I följande fall finnes intet formelt hinder mot ack. m. inf.: 
Vgl II J> 2: pa sværi at han vet han huarte sannan æller 
vsannan. Öfriga: Add. 11 pr; ögl Dr 20: § 1 ^); Æ 10: 
§ 2; ES 13: § 1; Vins. 2; 6: § 1; Ib.; Ib. ^); Vins. 6: § 3; 
MELL Æ 12; Egn 33: § 4; B 26: § 1; Ib; 33: § 1; Dr 
VI 37: § 1; |>j 1. 

Af direkt anföring (utan at\) har jag funnit blott ett fall- 



*) Suteria är bär gemensamt för tv& at-sateer. 

') Suæria ftr här gemensamt för tv& o^-satser, och den senare är an- 
vänd i analogi med den förra, som Tar det enda möjliga uttryckssättet efter 
ett 8va i hnfvudsatsen. 



Digitized by 



Google 



342 Ghrimberg: Ack. m. inf. 

MELL J>g 1: han ægher petta suæria: sua biper tak 
mik gup hiælpa . . . 

Den direkta anföringen antydes på förhand genom petta^ 
Bom ej tillåter ackusativ med infinitir. 

Det torde vara för att ersatta en a^-sats, som ackusativ 
med infinitiv inträder efter sværia^ med samma slags kon- 
struktion efter vitna^ sighia och haUa som mönster. Vi ha 
alltså äfven här att från början göra med en verklig sats- 
förkortning. 

Konstruktionen kan ha stöd i uttryck med objekt, så- 
dana som 

ögl Kr 13: § 3: ælla suær man annan tu frælsis — 
R 8 pn ^a skal takin suæria epzsorit nipær — Upl M 44: 
§ 1: ^ swæri pæn til sins — W 6: § 1: pa a synin garpæ 
fallit siværiæ. 

Anm. Ett egendomligt uttryck finna vi Vgl J R 1 pr. pa 
skäl han sic aUum götam trolekæn svaeriæ at han skal eigh ræt 
lægh a landi varu hrytæ. 

Ordet sic finnes blott i en handskrift^ som visserligen är hnf- 
vudhandskriften till Vgl I, men är längt ifrän felfri. Bade den 
^nska pålitliga handskriften I ooh hufnidhandskriften till Vgl II 
ha i St. f. sic ordet edk resp. ep. Hskr. I har dessutom adverbet 
trolika i st. f. adjektivet trölekan, som i Vgl II är attribut till ep 
och då f&r betydelsen 'pålitlig' liksom i de af Soderwall anförda 
exemplen: m^r troligha hiärta (MB 2: 242), me troliga akt (BK 2: 
900). Likbetydande är det besläktade adjektivet trygger^ som är 
forenadt med eper i MELL Kg 5 pr: Nu . . . agher kununger aiUum 
inrikis boandum tryggia epa sina giua. 

Sannolikt har sie tillkommit genom afskrifvarens felläsning 
af ett nästan utplånadt ep i originalet. Men alldeles omöjlig är 
hufrudhandskriflens läsart icke. Schlyter öfversätter trölekan med 
'trogen\ Meningen blir, såsom den följande a^satsen visar, 'trogen 
mot lag och rätt i landskapet'. Ordet kommer alltså nära bety- 
delsen 'trofast, uppriktig\ Soderwall anf5r det i liknande bety- 
delse: en trolikin win (ST 286). 

Uttrycket i sin helhet står ej alldeles utan analogier i något 
yngre litteratur: 

Ek 2485: än han haffde sik swa meen sworet — 2486: han 
swor sik alzstingis meen — 4209: jak tror the swor sik a nokor 
meen. ^ 

Ännu närmare kommer följande uttryck: 



Digitized by 



Google 



Ghrimberg: Ack. m. inf. S4B 

Cod. Büdstenianas 681: skäl htoar artigum [aragunj Jcantmger 
sicäria sik gödskan far en han vighis. 

I lagspråket har jag icke funnit n&got fullt likartadt exem- 
pel. Men ej långt ifrån detsamma stå sådana uttryck som sværia 
m<ßn bütogna, biltogher sværias eller svarin i Upl, MELL m. fl., 
sværia sik orpiuva i Vml. 

IJttiycket kan också ha haft stöd i förbindelsen objekt och 
objektivt predikativ efter vita, som kan ha samma betydelse som 
svarta. 

I alla händelser är dock uttrycket starkt förkortadt och för- 
bindelsen med den följande ansatsen egendomlig, ehuru ej enastå- 
ende *). Det ligger i uttrycket en föresats, afsikt, under det att 
de senast anförda uttrycken angifva blott en följd, som inträder i 
och med själfva eden. 

Statistisk öfversikt. 
Ackusativ med infinitiv förekommer efter swæria i Vgl 
II i 2 fall, i ögl i ^ och i MELL i 2 fall. Ät-oats finnes 
i Vgl II i 17 fall, i Ögl i 43 och i MELL i 11. Mot de 
två fallen af ackusativ med infinitiv står därjämte 1 fall af 
direkt anföring i MELL. 

Binda 

finnes förenadt med ackusativ med infinitiv i följande 
uttryck: 

MELL Kg 31: ok bindum ui os siæluæ allæ for næmd- 
da artictdos . . . vbrutlika halda skula. 

Betydelsen af binda är här 'forbinda'. Nära denna står 
betydelsen 'stadfasta, bekräfta', som förekommer i äldre 
lagar ^). 

Exemplet är påfallande, därför att infinitiven skola^ mot 
hvilken lagspråket har obenägenhet, kommit till användning. 
Betydelselikheten med sværia torde vara anledningen till att 
ackusativ med infinitiv uppstått här. 

^) Liknande är: Ögl 'R 8 pr: pa skal takin suéeria ePzsörit nipær at 
sua iMr iah takt at ePinum. 

*) Vgl I Z 2: % 1 och Vgl II J 2: maP vittni homo binPum uit slikt 
sum lagh sighia. 

Möjligt är dock, att h&r i st. f. binpum bör läBas biuPum. 
Aucnr rÖB itobdms rlolooi zzi, «t röhn xra. 28 



Digitized by 



Google 



S44 Grimberg: Ack. m. inf. 

Kænna 

är forenadt med ackusativ med infinitiv i följande uttryck : 

MELL G ind. 23: oh kona kenne sik hauande vara 
{MES G ind. 17). 

Ktenna är här liktydigt med sighia^ hvars konstruktion 
sannolikt tjänat till mönster. Betydelsen är den hos sist- 
nämnda verb vanliga, när det åtföljes af ackusativ med in- 
finitiv, nämligen 'påstå'. Uttrycket kan ha anknutit till för- 
bindelsen kænna och reflexiv ackusativ, som finnes både i 
Upl och MELL. Kænna sik betyder 'angifva sig, bekänna 
på sig'. 

Kænnas 

är förenadt med ackusativ med infinitiv i följande två fall: 
MES B 20 pr: swa myket han kænnes vndher wærdh 
hæstins wara — KS 17: 5: py at hvilkin kununger kænnis 
mæp orpum ok gærningum sik vara Qups undidana. 

Betydelsen af så väl kænnas som kænnas viper är 'be- 
känna, erkänna'. Likheten med sighia har tydligtvis möjlig- 
gjort ackusativ med infinitiv. 

Visa. 

Äfven detta verb står nära sägandets verb i följande 
uttryck: 

MELL Æ 13: ok pem ar f tu döma sum hans skæl ok 
hæzta manna nær varande visar honum masta sannind vara. 

Uttrycket är förkortadt. Sannolikt bör sum öfvei-sättas: 
'på hvilkas sida'. Vi få då en formelt fullständig ackusativ 
med infinitiv, hvars subjekt är sum. Eller ock skulle sum 
kanske kunna uppfattas = 'så som', då ett allmänt pæt får 
tänkas som underförstådt subjekt. 

Lata = 'låtsa'. 
Detta verb står nära sägandets verb. Det förekommer 
med ackusativ med infinitiv i följande uttryck: 



Digitized by 



Google 



Ghimberg: Ack. m. inf. 345 

KS 16: 16: ok ei lata sik vara guplikan i orpum ^) — 
16: 23: at kununger ælUr höfpingi later sik guplikan ok ræt- 
visan vara — 51: 17: ok later sik hava r æt fori mannum 
— I reflexiv form: Ootl 22: oc latz sipan hafa kient mann. 

Nära detta verb står tea = te, visa, som förekommer 
med den enklare konstruktionen objekt + objektivt predikativ 
utan infinitiv t ex.: 

KS 64: 8: at kununger skal ei tea sik... ofmykit gryman. 

Dylla = 'förneka' 
åtföljes af ack. m. inf. i följande uttryck: MES R 25: § 1: 
Dyü han sik daghen haffwa tagit. 

-insatser har jag funnit efter detta verb i Upl^ DaLj 
SML, MELL samt följande 4 i MES: Med en adver- 
biell bestämning till dylia^ som utgjort hinder mot ack. m. 
inf.: G. 2 pr: ella dyli medh siex manna edhe^ at thet war 
eig hans gærdh. Liknande: G 2: § 1. — Utan formelt hin- 
der mot ack. m. inf.: Ep 2: Dyl han^ at han thet eig sålde. 
Liknande: Kp 24 pr. 

Se. 

Detta verb har jag funnit åtföljdt af ackusativ med in- 
finitiv först i Ek: 

322: nw seer idk engen fly äff ider — 1444: man saa 
(her vtan til koma ok fara riddara ok swena — 1522: Tha 
sagho the ther koma farande meer an twsende lådior — 1708: 
tha the aff husit sagho them rida — 1715: vtan them som 
the ridha sagho — 2189: ok sagh man f ore konungen f ara 
pipara bombar a ok trtompara — 2506: eth korss saa man 
ther staa — 2995: man saa eth hwss ey ather staa — 3193: 
ther saa man manga hälada gäwa ffölgia konungenom — 
3579: ther the sagho salin staa. 

') Skriften ''Seoreta seoretorom" (tülakrifven Aristoteles), som synes 
ba legat till grand för ofvanst&ende exempel, har: ^Si itaqne tantum in ap- 
parentia religiosnm se ostendat". Söderwalls anf. arb. not 14. 



Digitized by 



Google 



346 Grimberg: Ack. m. inf. 

Åckusativ med infinitiv har tydligen framgått nr enk- 
lare konstruktioner med ackusativobjekt till se: 

ögl Kr ind. 21: Um æn man se annan at osipim= i 
färd med otillåtna gärningar. — Kr 21: Liknande. 

Ännu närmare ackusativ med infinitiv kommer en för- 
bindelse mellan objekt och objektivt predikativ: 

MELL Kp 3 pr: æ huar man se fiærp saldæ ællæ 
köpta — Ek 3780: at man aldregh saa drotningena swa 
gladha. 

Det är påfallande, att ej ackusativ med infinitiv inträdt 
i sådana exempel som följande: 

Vgl I R 5: § 1: iak sa at pu rant en firi enom ok 
hafpi spyut a baki — R 5: § 2: lak sa at mapær sarp pik 
— R 5: § 3: lak sa at pu otti pin viliæ. vip ko. æUar 
mæræ (II R 8) — R 5: § 4: lac sa at pv åtti moporpina 
(II R 8) — R 5: § 5: lak sa at pu reet a quiggrindu lös- 
haræp (II R 9) — R 8 pr: at iak sa at pu drapt fæ hans 
ok vete hanum fearfolængh — Vgl II R 8: Iak sa at maper 
hafpi viliæ sin mep f aar. 

I alla exemplen är det fråga om en omedelbar varse- 
blifning. Nysvenskt skriftspråk väljer i sådana fall ackusa- 
tiv med infinitiv. Tahpråket skulle nog, åtminstone i en del 
af exemplen, ännu hellre begagna en bisats inledd af 'när' 
eller 'hur'. 

^<-sats forekommer efter se äfven i ZTjpZ, MELLy KS 
och E3cy i de båda senare ganska ofta. 

I exemplen ur lagarne är det alltid fråga om omedel- 
bar varseblifning. I KS betyder däremot se oftast 'veta af 
erfarenhet', t. ex.: 

36: 2: Nu sem vi væl^ at al renfærpogh diur . . . ælska 
... sin maka. 

När ai-sats förekommer i JEfe, är äfvenledes betydelsen 
af se i allmänhet prägnant: 'inse, förstå, veta, vilja': 

183: wy seem attu äst en äldre man — 1055: hon saa 



Digitized by 



Google 



Orimberg: Ack. m. inf. 847 

at thz Wille illa gaa — 2211: Oft haffdo badejamgema seet 
at annar skulle radha som han. Liknande: 273, 2335, 3077, 
3146, 3375, 4314, och, med underföretådt at, 1615. 

I andra fall låter sig visserligen ej någon prägnant 
betydelse påvisas hos verbet se; men om omedelbar varse- 
blifiiing är ej fråga: 

M 1024: Thjs skal man bade höra ok see at ther 
skal äwintyr epter skee — 4117: wy seem at konmgin korn- 
ber här. I det förra exemplet har hufvudsatsens thz omöj- 
liggjort ack. m. inf. 

I andra exempel — liksom möjligen i ett eller annat 
af de ofvanstående — kan det ha varit metriska skäl, som 
föranledt, att a^-sats valts: 

4114: Tha sagho the at konungsins baner kom. 

Med underforstådt at: 

1610: wy seem wel han haller hår. 

Ackusativ med infinitiv kan äfven ha stöd i en prolep- 
tisk konstruktion med at-satsj sådan som 

KS 47: 7: Sva som vi sea maghum pæt træ^ som æ 
flyter i vatni^ pest varper blöt. 

Antalet fall af ackusativ med infinitiv i Ek efter se 
uppgår till 10, ansatserna — med utsatt eller underförstådd 
konjunktion — till 14. 

Den passiva motsvarigheten till ackusativ med infinitiv 
efter se finna vi vid synas. 

Nominativ med infinitiv är förenadt med detsamma i föl- 
jande uttryck: 

KS 30: 9: pæt som synis vara ræt mynt. 

XJrsprungligare synes det uttryckssätt vara, där predi- 
kativet utgöres af enbart ett nominalt ord eller ett particip 
med subjektet till synas utsatt eller underförstådt: 

Vgl II Fr 1 och Add 4: § 2: synys blat ok blopokt — 
Liknande: SML Æ 3: § 4, B 4, Mh 9 pr., MELL B 22: 



Digitized by 



Google 



348 Grimberg: Ack. m. inf. 

§ 1, S VI 9, MES Et« 11. — ES 22: 11: mangt ær got, 
sam ei synis got ^) — Liknande: 38: 21; 39: 2. 

Egendomligt är att finna en ackusativ med infinitiv ef- 
ter detta verb. En sådan finnes i ögl: 

B 5: § 2: synis pöm annan tuegh æmgopan ok æmgen 
nan uara. 

Ackosatiy med infinitiv är här tydligtvis en verklig sats- 
förkortning, bildad för att ersätta en a^-sats och i analogi 
till ackusativ med infinitiv efter sådana verb som t. ex. Tiyg^ 
gia^ hvilket i ögl finnes konstrueradt med infinitiv och en 
därtill tänkt men underförstådd subjekts-ackusativ '). 

Något exempel på a^-sats efter synas har jag dock ej 
funnit förr än i MELL: 

. O 23 pr: synis pa a henne æt hon hånande ær — B 
26: % 1: ok synis pem sua æt bygningin gör cmgum skapa. 

I båda exemplen har hufvudsatsen fått en sådan form, 
att ackusativ med infinitiv blifvit omöjlig. 

Höra. 

Ackusativ med infinitiv har jag funnit efter detta verb 
i följande fall: 

Ek 296: thaghar the bröder hördo thz vara saM — 
3469: Jak hörde wisa men thz swärya. 

I följande uttryck är ackusativen pem utelämnad: 

SML Kg 12: § 2: me& mtnum pem sum hörpu opæ 
pry hær op. 

I följande fall är den underförstådda ackusativen ett 
obestämdt tJuBt: 

Ek 3011: tha hördo the bamba vnder en lund. 

En ursprungligare konstruktion än ack. m. inf. synes mig 
vara uttrycket: höra thæt sakt: 

*) Den latinska förebilden, Martinus, ^De qnatnor virtntibus cardina- 
libns", har nominativ med infinitiv: "Et sunt, quæ videantur non bona esse 
et sunt". Söderwalls anf. arb. not 22, sid. 56. 

>) Se sid. 851. 



Digitized by 



Google 



Ghrimberg: Ack. m. inf. 349 

Ek 25: hwo (hz hauet éy förra hört sakt Liknande 
682, 3235, 4456. 

I samtliga de anförda exemplen är fråga om en omedel- 
bar sinnesförnimmelse. 

I den undersökta äldre litteraturen möter oss a^sats 
äfvenledes i fråga om omedelbar sinnesförnimmelse i följande 
uttryck: 

Vgl I B, 7 pr: ok horæ at han kræuær han skuld (II 
B 16) — Vnd Kr 20: § 1: pan pæt hörpe at præstær lagh- 
lica lyste. — Liknande J 1. 

I de båda sista uttrycken har ett betonadt ptBt omöjlig- 
gjort ack. m. inf. 

Hyad beträffar följande två fall af ansats däremot, kan 
icke bli tal om omedelbar sinnesförnimmelse i det första 
exemplet, och synes sådan ej heller vara uteslutande åsyftad 
i det andra, där äfven en genom hörsägner vunnen kunskap 
kan afses: 

ögl Æ 7: Nu far hin pæt höra sum ærfft hatuer at han 
ær hauande — Upl Kk 15: § 2: pæn pæt horpi at præstær 
lagMika lysti. 

I båda fallen har ackusatiy med infinitiv omöjliggjorts 
genom införande af pæt. 

^^sats förekommer äfven i Ek. I följande två exem- 
pel är det, liksom när ackusativ med infinitiv brukas, fråga 
om omedelbar sinnesförnimmelse: 

411: som jak hauer hört ati hawen sakt — 3768: Jak 
hörde for pascha at man laas i scriptenne off iudas. 

I det sista uttrycket är, frånsedt behofvet af rim till 
iudc^^ ansatsens subjekt sådant, att det ej lämpar sig i en 
konstruktion ackusativ med infinitiv. 

I följande exempel gäller det däremot en medelbar hör- 
sägen, genom hvilken hufvudsatsens subjekt fått veta ansatsens 
innehåll. 'Höra' är här liktydigt med 'höra berättas', och man 
kan anse ansatsen vara styrd af de underförstådda orden thet sakt. 



Digitized by 



Google 



350 Ghrimberg: Ack. m. inf. 

Ek 2217: thu han hyrde at hm (ihins dagtingan) töar 
ey godh — 2286: TJia hertogin hörde at the waro (hår — 
3716: jak horer thz yffrit alla daglia at man wil ilt meUon 
oss dragha. 

I det sista uttrycket har ackusativ med infinitiv omöj- 
liggjorts dels därigenom, att bisatsens subjekt ej lämpar sig 
for att användas i en sådan konstruktion, dels genom att tJus 
inforts i hufvudsatsen. 

Ännu ett tredje slags uttryckssätt förekommer i Ekj 
nämligen direkt anf öring med höra inskjutet i densamma: 

3723: ok til nyköpung swa hawer iak hört Tha komo 
(her konungsins men ridhande. 

Af ackusativ med infinitiv efter höra finnes i SML 1 
fall (med utelämnad ackusativ); i JSk finnas 2 fullständiga och 
1 med underförstådd ackusativ. Mot dessa stå i £A; 4 fall 
af förening af ack. med particip, 5 fall af aZ-sats och ett af 
direkt anföring. 

Hitta. 

Efter detta verb har jag funnit ack. m. inf. i följande 
uttryck: 

SML Mh 27: § 5: hitter lik firi sic liggiæ. 

Konstruktionen har tydligtvis här, liksom efter det till 
betydelsen närstående se^ framgått ur en förbindelse med objekt 
och objektivt predikativ, såsom: Upl Kk 11: § 1: ok p<tr 
mæp gioræ sum lian rættæst hittir. — I SML har jag ej 
funnit några sådana fall, men däremot flera exempel på den 
passiva motsvarigheten härtill, t. ex. Mh 22 pr: Kan lik hit- 
Ues ærrat oc vndat. 

Finna 
är förenadt med acL m. inf. i följande uttryck: 

MES Kp 23 pr: Htvilken then man konungx foghate . . . 
finder a lande köpslaghan driffwa. 



Digitized by 



Google 



Ghrimberg: Ack. m. inf. 351 

Eonstruktioiieiis ursprung är säkerligen det samma som 
efter det till betydelsen närstående hittaj livars ack. m. inf. 
kan ha varit mönster. En annan rot kan vara ansatsen: 

8ML B 3: finder sa nocor at han mishalden ær; Ep 1: 
§ 1: fi/nder pen sum coper at pær ær flærp innæn. 

Pröfva 

är f&rbundet med följande ack. m. inf.: 

MES Kp 19 pr: epter thy the pröfwa tidJiena war a. 

Den är sannolikt bildad efter mönstret af hitta eller 
finna och med en rot i a^Hsatsen, som jag dock påträffat en- 
dast efter passiva former af verbet: 

MES Kg 19: § 1: Kan ok pröfftoas medh tliöm man- 
nom . . ., at for skut ma minna war a — H 11: § 1: Kan thet 
pröffuas at the hafua . . . skadha giort. 

Hyggia, 

Någon ftdlständig ackusativ med infinitiv har jag icke 
funnit efter detta verb, men däremot dylika konstruktioner, 
där ackusativen är underförstådd och tänkt såsom ett ur det 
föregående sammanhanget supplerad t obestämdt pæt: 

ögl B 7 pr: hughpe uara sit — B 19 pr: mæp py at 
iak hugpe mit uara — SML B 17 pr: hygger sit war a — 
Ib: oe hughpe sit wara. 

Infinitiv ensam förekommer efter detta verb äfven i JEfe, 
men där är den underförstådda subjektsackusativen personlig 
och identisk med det finita verbets subjekt. Konstruktionen 
liknar lata med infinitiv: 

853: ok hugde alt rikit ather faa — 2865: Ok haffde 
konungen Erik hokt at hempna . . . hans harm — 4040: The 
hugdo alt swerige wynna. 

Antagligen år ackusativ med infinitiv efter detta verb 
afsedd att utgöra en förkortning af aZ-sats, som äfvenledes 
finnes i ögl: 



Digitized by 



Google 



352 Qrimberg: Åck. m. inf. 

ES 8: Nu hyggin pmr at böndtsr at stia ter pætta nu 
stat (hskr. F. utelämnar det sista at). 

En annan anknytningspunkt kan vara konstruktion med 
énbart ackusativobjekt jämte en adverbiell bestämning, sädan 
som Ek 2703: then kost haffdo the til bröllops hokty där ad- 
verbet har lika stark tonvikt som en infinitiv. 

Hughsa. 

Ackusativ med infinitiv efter detta verb har jag funnit 
i följande fall: 

KS 31: 23: ... ok fylghir . . . l)y honom l)ykki got vara. 
Ok pæt hughsa han omgti vara utan væruldslikt gops = och 
det (nämligen godt) anser han ingenting annat än världsligt 
gods vara *) — 68: 21: pa hughsa han sik sikran vara *) 
— 79: 25: |>e plægha ængti sighia . . . utan pæt pe hughsa 
han giærna vilia höra ^). 

Ackusativ med infinitiv har tydligtvis uppstått här på 
samma sätt som efter det närbesläktade hyggia^ nämligen för 
att i förkortad form återge en ansats. 

Åfven detta slags konstruktion förekommer i KS: 

15: 5: Nu skal kunung pæt vita ok hoghsa^ at han ær 
ei at enast man^ utan ær ok niera — 65: 23: fy at l^a al- 
moghin se, at kununger ælla höft)ingi havir sik væl i GuJib 
l>iænist ...pa hughsa pe^ at han ær goper ok rætuis *). 

>) Det motsvarande stället i den latinska förebilden, Egidius, "De re- 
gimine principum", har icke ackusativ med infinitiv, utan lyder: "Prudentia 
carens, quia non cognosoet, non repntabit nisi sensibilia bona". Söderwalls 
anf. arb. not 25. 

*) Ej heller här har Egidius ackusativ med infinitiv. Motsvarande 
ställe lyder nämligen: ''Vident autem, quod quamdiu cives discordant a ci- 
vibus . .: tamdiu non potest æque de facili ejus potentiæ resisti". Söderwalls 
anf. arb. not 78. 

') Åfven i detta exempel är ackusativ med infinitiv använd oberoende 
af det latinska originalet. Egidius har nämligen p& motsvarande ställe föl- 
jande: "dum principi placere student, vera silentes et placita promulgantes, 
ezponunt periculo totum principatum". 

*) KSiB språkliga själfständighet framgår ännu tydligare af detta 



Digitized by 



Google 



Ghrimberg: Ack. m. inf. 353 

En bestämd skillnad råder mellan konstruktionen acku- 
satiy med infinitiv och a^-satsen. När hughsa förbindes med 
den förstnämnda konstruktionen, ligger i detsamma något af 
subjektiv uppfattning: betydelsen är då 'mena, tro\ ^^sat- 
sen däremot innebär något för författaren faktiskt, oemot- 
sägligt. Betydelsen af hughsa är i det förra af dessa uttryck 
'betänka', i det senare 'förstå, veta'. Skillnaden år densam- 
maj som vi förut konstaterat vid andra verb. 

I)ykkia(s) 
kan anses vara en passiv motsvarighet till hyggia och hughsa^ 
När pykkias förenas med infinitiv, uppstår konstruktionen 
nominativ med infinitiv. Fullständiga konstruktioner af detta 
slag har jag med säkerhet kunnat konstatera följande: 

MES Dobbl. § 1: hwat them ihykker likt wara — KS 22: 
10: py at mangt ær pæt^ som pykkis vara got *) — 22: 23: 
ok ei ær alt pæt fals, som ei pykkis genstan vara trolikt *) 

— 22: 24: py at opta pykkis pæt sant vara^ sum fals ær 

— 23: 18: py at sva sum annat pykkis vara flikert^ sva 
pykkis annat vara ilvili (2 ex.) — 54: 24: mangi vægha æru, 
pe almoghanum pykkias vara rætti ^) — 84: 9: Han skal py 
fylghia^ som flerum pykki skiæl vara — Ek 391: Üiz tykker 
them allom wara Ous hezsta — 2178: thz tokte them wara 
enkte gaman — 3493: thz totte them wara got at hJöra. 

exempel, d&r Egidins har ackusatiy med infinitiv som motsvaiighet till an- 
satsen: "Popnlns enim . . omnino est snbjectos regi, quem credit esse dei- 
colam . . .: existimat enim talem semper juste agere et nihil iniqnum exercere''. 
Söderwalls anf. arb. not 70. 

^ J Martinus, "De quatuor ei4i/* har afvenledes nom. m. inf. p& mot- 
svarande ställe: "quia sunt, quæ videantur esse bona**. Söderwalls anf. arb. 
not 22, Sid. 66. 

') Martinus^ skrift har icke infinitiv p& motsvarande staUe: "sicut et 
sæpius quod primum incredibile videtur, non continuo falsum est". Söder- 
walls anf. arb. not 22, sid. 56. 

*) Ben latinska forebilden, skriften "De duodecim abusionum gradi- 
bus", af okänd förf., har icke inf. pä motsvarande ställe: "Multæ viæ viden- 
tur hominibus rectæ''. Söderwalls anf. arb. not 68 sid. 64. 



Digitized by 



Google 



354 Grimberg: Ack. m. inf. 

Det är möjligt^ att yi ha en fullständig konstruktion 
nominatiy med infinitiv äfven i ögl: 

R 9 pr: nu pottit allum sua uara likt. 

pottit^) kan nämligen vara en sammandragning af j&o<<» 
pæt^ sådan som flerstädes finnes i t. ex. JEk. 

I en del andra uttryck är infinitivens subjekt under- 
forstådt. I följande fall är det ett allmänt pæt^ som ute- 
lämnats: 

Vgl I K 20: § 2: söJcL pingæt kirkiu ær hanum. pykkir 
næst varæ (EC K 45) — Gotl 8: § 1: Oc kirchiu mannum 
pykkir rap vera — KS 66: 11: i skogum ok vatnum^ pær 
pöm pykki vara vænt — Ek 2785: ok totto illa vara at thz 
skedhe. 

I följande exempel är ett relativpronomen underförstådt 
subjekt: 

KS 31: 23: ok fylghir *>* py honom pykki got vara. 

Efter detta verb kan äfven följa aZ-sats: 

Vpl J 14: § 1: pykkir andrum grannum. at pe gioræ 
offlwg a skogUnum — KS 25: 2: pa skal pik pykkia^ at pu 
havi fulla hæmd ivi han ^) — 69: 15: Oä pykki hanum j at 
ha/n havir fangit fulla glæpi — Ek 2693: mik totte at jak 
haffuer ey seet en vanare kost. 

Det kan äfven följas af en jämförelsesats, inledd af 
sum^ 

Ek 2927: Them tykker än som han faar — 3304: mik 
tiwtte som iak aldrigh saa flere ån ther a markin laa. 

Fullständiga och ofullständiga konstruktioner nominativ 
med infinitiv förekomma i följande antal vid pykkia(s): i 
Vgl I 1, Vgl II 1, i Ögl 1, iMES 1, i Gotl. 1, i Z5 9 (däraf 
7 fullständiga), i ÆJfc 4 (3 fullständiga). Häremot stå i KS 
2 fall af ansats samt i Ek 1 ansats och 2 jämförelsesatser. 



>) Collin ooh 8chl3rter foreslå utan vidare ändring till Potti. 
') Motsvarande ställe hos Martinus, "De quatuor etc.** lyder: ''vindic- 
tam putabis vindicare potuisse^. Söderwalls anf. arb. not 22, sid. 57. 



Digitized by 



Google 



Orimberg: Ack. m. inf. 355 

Vænta 

har jag funnit åtfSljdt af ackusativ med infinitiv i följande 

uttryck: 

SML J)j 12 pr: pær han wænter sit innæn war a — 

KS 75: 17: Alii fylghia giærna^ py pe vænta sik lön 

fori fa. 

Ackosativen är utelämnad i följande sats: 
SML B 5: § 3: at han wænti (sc. skyl) sin wara. 
Jämte detta slags konstruktion förekommer ansats: 
KS 23: 5: iak vænti ei, at pætta matti tükoma ^). 

VitÄ = 'veta' 

har jag funnit konstrueradt med ackusativ med infinitiv i 
följande fall: 

ögl G 8: § 1: at han uisse han sik egh sua skyldan 
uåra — Upl W IS: % 1: at han æi wisti sik wra/nct hawæ 
farit — SML Kp 1: § 1: a< han wiste pær ei swik mæp 
wara {MELL och MES Kp 2 pr) — Kp 2: § 1: at hm 
ei wise sic hawa fals salt — MELL Æ ind. 9; Æ 9: för 
æn hon viste sik hatende vara (MES Æ ind. 8; Æ 8) — 
J>g 2: pen sum han vil ok veet per fallnæn til vara — KS 
15: 24: ok ængti gör aj pæt ha/n visti Oupi a moti vara — 
25: 13: py at pæn ær giærna rædder^ sik vet brutlikan 
vara^) — 68: 12: æ hvar han vet manna samqvtemd vara 
— 68: 15: Han . . . som sik vet Ula Jiava giort — 72: 19: 
pær mæn vita sik hava f rip — JEfc 2619: then stund the 
wisto konungin liwa. 

Det vanligaste konstruktionssättet är a/-sats, som synes 



*) Martincis, ''De quataor eto." har p& motsvarande st&Ue ackosatiy 
med infinitiv: '^on putavi quidem hoc fieri''. SöderwaUs anf. arb. not 22, 
«d. 57. 

') Ben latinska förebilden, Martinas, ^De qnatnor etc.", har icke acku- 
sativ med infinitiv p& motsvarande ställe: "nam nil timidnm fiebcit animum, 
nisi reprehensibilis vitæ consoientia". Söderwalls anf. arb. not 22, sid. 57. 



Digitized by 



Google 



356 Grimberg: Ack. m. int. 

kunna brukas under samma förhållanden som ackusativ med 
infinitiv: 

Vgl II Add. 7: § 21: oe han visti eig ai han hätugher 
var; ögl Kr 15 pr; Ib; YsLp 33 pr, Dr 4 pr; 15 pr; G 29: 
§ 1; Ib; Æ 7; Ib; ES 8; Vins. 3 pr; Ib; 6: § 1; 6: § 2; 
7: § 5; R 7; 8 pr; 9: § 1; 23 pr; 23: § 1; 26 pr; Upl Kk 
15: § 1; Æ 1: § 1; M 48 pr; Kp 1 pr, 2: § 1; SML f] 
10: § 1: at han ei wiste atpæt stulit war; MELL Kg 9: § 2: 
petj sum pe vita for gupi æt honum . . . gangUikt ar. Of- 
riga: G 2: § 2; Æ 9; Ej» 25; Dr VI 18; f>j 3 pr, ME8: 
G 2: § 1; Æ 8; Gotl 37 pr med utelämnadt subjekt: oe 
wissj ai et Ula war fangit; K8 25: 4: Ok vitj at pæt ær 
digJier ok heperlik htemdj at pu forlater *); Ek 127: The wisto 
wd at the skullo koma. Liknande: 762, 1973, 2145, 2422, 
4161, 4414, 4117; med utelämnadt at: 194, 1687, 2119. 

I en del fall lägga formella förhållanden hinder i vä- 
gen för ack. m. inf. Så har införandet i hufvudsatsen af 
ett pæt nödvändiggjort en af-sats i följande fall: MES J 2: 
§ 2; KS 22: 5; Ek 3656 samt, med utelämnadt at, 351 och 
1616. Liknande är MES Kg 20: § 2: at hm. wiste ther 
eig äff at ha/n bort foor. — I följande fyra uttryck är vita 
genom en sats skildt från sitt innehåll och därför ett athe- 
höfligt för att ange dettas början: ögl E8 8: at pe uissu 
sum uipær uaru at lian skildi firi fæst. Öfriga: Vins 3 pr; 
R 8 pr; 26 pr. 

Ack. m. inf. kan ha framväxt ur sådana uttryck, där 
vita är förenadt med enbart person- eller sakobjekt, såsom 
Vgl I Md 14: § 3: vita mæn eigh banæ och Vgl II A 18: 
at han vet van til arua hans. Detta objekt kan äfven vara 
en infinitiv, t. ex. ögl El« 11: egh utta pöm up tælia. 



') Martinus, ^De quator etc." har på motsvarande ställe ack. m. inf.: 
"Scito enim honestum et magnum genus vindiotæ esse ignoscere*. Söder- 
walls anf. arb. not 22, sid. 67. 



Digitized by 



Google 



Grimberg: Ack. m. inf. 357 

Närmaste stadiet på väg mot ack. m. inf. äro då de 
konstruktioner, som utvidgats med ett adjektiv såsom objek- 
tivt predikativ, sädana som: Vgl II Præf.: a moot py han 
sannare weetj hvarmed kan jämföras Ib: pæt sanastæ han 
iveet. — ^ 2: at han vet han huarte sannan æUer vsannan. 
— OoÜ. Hist. 2: Mik witin ir nu faigastan oe fallastan — 
M 4479: ä mädhan toi them liffuande wita. 

Statistisk öfversikt. 
Konstruktioner ack. m. inf. finnas efter detta verb i 
följande antal: i ögl 1, i Upl 1, i 8ML 2, i MELL 4, i 
MES 3, i jKS 5, i jBä 1. . Mot dessa stå i Æfc 1 fall af 
förening af objekt och predikativ samt följande fall af an- 
sats: Ögl 25, Upl 5, SML 1, MELL 6, MES 4, KS 2, 
M 14. 

Carl Grimberg. 



Digitized by 



Google 



Om ordet härad och grunden för 
härads-indelningen. 

Etymologien av detta ord har sitt särskilda intresse till 
följe av den stora betydelse, som härads-indelningen hävt för 
stora delar af Norden. Som bekant användes under medel- 
tiden härads-indelningen i hela Danmark, i Götaland av 
Sverge och i södra Norge, och landets indelning i härad går 
tillbaka till förhistorisk tid. 

Olika språkliga förklaringar av ordet härad hava blivit 
framställda. Åtskilliga forskare hava velat sätta dess förra 
del i samband med ordet här 'krigshär'. Detta förslag har 
åter blivit bestritt av den som utförligast undersökt ordet, 
nämligen Brate i Ark. nf. V, 130 ff. 

Å andra sidan hava icke häller historici kunnat enas 
om grunden för härads-indelningen. Man har ställt denna 
indelning i samband med sjökrigsväsendets (ledungens) ord- 
nande, och såsom stöd därför har bland annat andragits 
åtskilliga härads underligt långsträckta form: "de anstränga 
sig för att nå havet", där de hade sin ledungs-hamn. Denna 
uppfattning har uttalats t. ex. av Styffe. Den bekämpas där- 
emot af Johannes Steenstrup, som utförligt behandlat denna 
fråga i en lärorik avhandling "Nogle undersøgelser over Dan- 
marks ældste inddeling" i danska Vidensk. Selsk. Forhandl* 
1896 s. 375 ff. Enligt Steenstrup står härads-indelningen 
icke i samband med ledungen; han yttrar t. ex. s. 392, att 
han betraktar det såsom givet, "at herrederne ikke i særlig grad 
have noget med kysten eller med flaadeudrustningen at gøre". 

Vid besvarandet av detta sist berörda spörsmål spelar 
emellertid etymologien av ordet Mrad en viktig, ja, enligt 
min mening, en avgörande roll. 

Innan vi övergå till denna, böra de olika former näm- 
nas, under hvilka ordet förekommer i fomspråken. 

ABKXT fOB X0B0I8X riLOLOOI XZI, KT VÖUO XVn. 



Digitized by 



Google 



Kock: Hårad. 359 

Den älsta isländskan använder herap med kort (icke 
långt) c-ljud i första stavelsen. Att c-ljudet var kort, fram- 
går så väl av ordets användning i skaldevisor som av dess 
skrivning utan akcenttecken i de älsta isländska handskrif- 
terna (jmf. Larsson Ordförrådet). Senare övergår i isländ- 
skan lierap till hierap^ hvilken utveckling visar, att e-ljudet 
var slutet liksom i hepan > hiepan etc. 

I fornnorskan heter ordet däremot heraif med æ- (ej e-) 
ljud; jmf. Sievers i Beiträge XVI, 242. 

Den fornsvenska normalformen är harap. Några ny- 
svenska, i Norrland använda ortnamn med hærap till senare 
sammansättningsled visa, att ordet i fomsvenskan ursprung- 
ligen hävt långt a i andra stavelsen, t. ex. Nordhungaradh 
(1341) : nu Nordingråj Wibygioradh (1314): nu Vibyggerå, 
Ørboradh (1314): nu Arbrå (Widmark, Beskrifning öfver 
Helsingland s. 67, Nordlander i Svenska fornminnesförenin- 
gens tidskrift VII, 164 f.. Brate i Ark. nf. V, 135). I så- 
dana bygder, där ultima-vokalen i hærap förkortats före den 
fsv. ljudövergången a>å i ga> gå etc. (Kock Fsv. Ijudl. 
II, 407 ff.), fick man i nysvenskan härad. I sådana trakter 
åter, där d-ljudet i --hærap ännu var långt vid tiden för 
denna ljudutveckling, erhöll man [-Aä]r(t[^. 

Jämte normalformen hærap förekomma emellertid i fom- 
svenskan även flera andra former. Så skrives ordet stun- 
dom, och även mycket tidigt, med rr, t. ex. herradh SD. II 
(1291), BSH. IV (1481), hßrredh SD.ns. I (1401), h4srradhet 
ib. II (1401), dat. herradhe SD.ns. II (1405) osv. Dylik 
stavning förekommer även, när ordet utgör första led av en 
sammansättning, men då kan förlängningen av r-ljudet vara 
sekundär (jmf. Kock i Ark. nf. XVI, 60), t. ex. hBrraiz- 
høfdingæ SD.ns. I (1401), herradzhøfdhinganom ib. (1401), 
hærradhztinge SD.ns. II (1408); jmf. Söderwalls ordbok, där 
ytterligare ett eller annat exempel anföres. 

AXUV PÖK NORDISK FILOLOOI XXI, NT PÖUD ZTU. 24 



Digitized by 



Google 



360 Kock: Hårad, 

Stundom förekommer harap med a i första stavelsen. 
Detta är fallet åtskilliga gånger i VGL. I, där det skrives 
haræp^ haræd, haredj genitivus haraz (se CoUin-Schlyters 
glossar s. 430). I ÖGL. finnas harapinUj hartepinu^ haraz- 
hsfpingiy harazsnæmdina^ haræzsnæfndj hvartdera 1 gång 
(Olson, Östgötalagens ljudlära s. 12). Formen har(jush)f[dK\imr 
gans möter i SD.ns. I (1402). 

Rätt ofta anträffas former med e eller i i andra stavel- 
sen. När man i VGL. I finner haredj hærep^ så kunna dy- 
lika former hava uppstått ur harap^ ho&rap genom den över- 
gång axB {é)j som ofta framträder i infortis-stavelser i denna 
urkund. Men man anträffar former med e och särskilt med 
i också i skrifter, där man ej kan antaga en utveckling ur 
a. Så anträffas i en räfstetingsdom av år 1397 från Skara 
(i BSH. II nr. 20) Wartofta heritj under det att urkunden 
annars ej har i i st. f. a((B) i infortisstavelser. I SD. ns, 
II nr 966 (av år 1408 från Östergötland) läser man hæridhe^ 
hceridhitj hterizthingy hærizhøfdhinge^ hærizhøfdhinga dam 
(jämte i Bobærx hærade)^ men diplomet har annars icke i 
infortis-stavelser i i st. f. väntat a (æ). I åtskilliga latinska 
diplom från 1200-talet finner man ordet skrivet med e i 
andra stavelsen, t. ex. Westrahered SD. I nr 162 (år 1216 
— 20) med e i -heredj men med a i Westron] østraheret SD. 
I nr 649 (1278) med e i -heret men med a i østra\ Chynda- 
hæredhy SD. I nr 684 (1279) med e i hæredhy^ men med a 
i Ghynda-] hered SD. H (1291), hereO^ SD. II (1294). 

Jämte den neutrala o-stammen hærap använder forn- 
svenskan även den neutrala éo-stammen hæræpe QuBrape)* 

I forndanskan brukas hæræthj i nydanskan herred, 
och formen med rr förekommer redan under medeltiden. 

Den vanligaste uppfattningen av ordet härad är, att det 
utgör en sammansättning av isl. herr 'krigshär' och isl. rdp 
'råd'. Ordets grundbetydelse skulle då vara 'raadighed over 
en hær', senare "ett visst distrikt" ("det distrikt hvorover 



Digitized by 



Google 



Kock: Härad. 361 

en hersir havde forräcf^; jmf. t. ex. Falk i Arkiv IV, 358 
samt Falk och Torp Etymologisk ordbog. Emot denna upp- 
fattning kunna dock befogade invändningar framstallas. Den 
antagna grundbetydelsen 'makt över en här' är underlig, sär- 
skilt då som bekant herap i fomspråket oftast brukas till att 
beteckna ett visst territoriellt distrikt. Men härtill kommer 
en mycket viktig formell svårighet: med denna härledning 
kan man ej på tillfredsställande sätt förklara e^ i i ultima 
av fsv. hered, fuBrit i sådana urkunder, där a i infortis-sta- 
velser icke övergår till e, i. Det vore tydligen allt för djärvt 
att söka återföra c, i i ultima av fsv. hered^ hærit omedel- 
bart på det urgermanska æ(B) (från hvilket ö-ljudet i isL 
r dp utvecklats), så att detta germ. æ(e) skulle hava bibe- 
hållits i senare kompositionsleden *-r^(fa^ emedan dess semi- 
fortis reducerats till infortis. 

Brates etymologi i Ark. nf. V, 130 ff. möter ännu 
större svårigheter. Enligt honom skulle härad vara väsent- 
ligen samma ord som det nht. heiratj fht. Mrätj dock så, att 
hårad utgått från en ursprunglig form *hiwa'^ædan med kort 
i i första stavelsen; ordets ursprungliga betydelse skulle hava 
varit 'hem, familj'. Detta ^hiwoHræda-^ skulle enligt Brate 
Ijudlagsenligt hava blivit till *hiw-räål > *héra^ med långt 
e i första stavelsen; han förutsätter nämligen, att penultimas 
rotvokal i isl. herap fsv. hærap var lång. Emellertid är 
den, såsom nämnt, kort; och därmed faller etymologien. 
Men även andra stora svårigheter stå i vägen för den. Med 
denna härledning bliver så väl a-ljudet i penultima av fsv. 
harap som ^-ljudet i fnorska h(Bra& oförklarat. Dessutom 
framställer sig vid Brates etymologi samma svårighet att för- 
klara r', i i ultima av fsv. heredy hærit^ som då man söker 
härleda härad ur *Äari-r3d'a- 'raadighed over en hær'. 

I det nyligen utkonma sjunde häftet av Etymologisk 
svensk ordbok är Tamm mycket tveksam, hvilkendera av 
nyss refererade etymologier av håradj som är att föredraga. 



Digitized by 



Google 



362 Kock: Härad. 

Snarast vill han med Falk och Torp härleda ordet ur *AaW- 
rOffa. Men han menar^ att isL hieraif ''synes förutsätta forn- 
form med e av annat slag än det genom i-omljud av a upp- 
komna^, och han ger däi^r ett visst erkännande åt Brates 
etymologi. Tamm nödgas därför antaga, att man jämte herap 
med kort e?-ljud i fomspråket även hävt ^hérap med långt 
e-ljud, utan att han dock anför stöd för en dylik långstavig 
forms existens. 

Han slutar med orden: "man får kanske . . . antaga, att 
två etymologiskt skilda ord här sammanträffat?" 

Ett dylikt antagande måste dock i ett fall som detta 
obetingat betraktas såsom en nödfalls-utväg. 

Jag fattar ordet härad på följande sätt^ hvarigenom, så 
vitt jag ser, alla dess former bliva lätt förklarliga, och hvar- 
igenom man utgår från en i hög grad tilltalande grundbe- 
tydelse för ordet. 

I Bidrag till svensk etymologi (1880) s. 1 ff.. Svensk 
akcent II, 341, Alt- u. neuschw. acc. s. 208 AF. har jag vi- 
sat, att den umordiska diftongen ai i semifortis-stavelser Ijud- 
lagsenligt övergår till långt «, senare ofta (när semifortis re- 
duceras till infortis) vidare till kort a. Bland de talrika 
exemplen nämner jag här blott, huru ett äldre ^afraiifa 
(jmf. isl. reipa fram 'betala') med fortis på första stavelsen 
blivit till isl. fsv. afräp^ under det att *afrai^a med fortis 
på andra stavelsen gav fsv. afrep 'avgift' (jmf. även fsv. 
afrlzla 'avgift'). Denna etymologi torde numera vara allmänt 
antagen. 

Vidare erinrar jag om följande förhållanden. Fomnor- 
skan använder ordet skiprei(^a f. 'distrikt hvis bønder tilsam- 
men have at holde og udruste et ledingsskib'. Det betyder 
egentligen 'skeppsutrustning' och ansluter sig till verbet reipa 
i betydelsen 'sætte i stand'. Nynorskan brukar ordet reida 
i samma betydelse: 'udstyre, forsyne, sætte i stand' (Aasen). 
Även på östnordiskt område förekommer detta verb, särskilt 



Digitized by 



Google 



Kock: Rårad, 363 

när det är fråga om att utrusta ledung eller att utrusta ett 
skepp, t. ex. fsv. ''hafde han ræth then vænasta skiphær" 
RK. I — ä. da. ^ridde hand vd baade snæcker oc skiff^ Lysch. 
G. Jmf. härmed substantivet isl. skip{s)reipi n. 'hvad der 
hører til et skib som dets inventarium', fsv. skipredhe n. 
'skeppsredskap', fda. skipsreihæ 'skibsrustning' JL. samt det 
danska "snecken met al sin gantske rede^ DgF ^). 

Enligt Keyser: Efterladte skrifter II, 222 voro alla Nor- 
ges kustfylken från Hålogalands nordligaste gräns intill Göta- 
älv indelade i sMprei^r^ hvilken indelning sträckte sig så 
långt upp i landet, som älvarna voro farbara — så långt, 
"som laxen gick upp", och Keyser tillägger: "Skibredeindde- 
lingen omfattede saaledes paa ganske lidet nær hele Frosta- 
thingslagen, Gulathingslagen og Viken". 

Liksom det fnorska skipreida 'skeppsutrustning', senare: 
'ett visst territorium' är sammansatt av skip 'skepp' och rei^a 
'utrustning' (hörande till verbet reipa äldre *raiiian\ så är 
enligt min mening ordet herap sammansatt av herr '(skepps-) 
här' och ett till reipa 'utrusta' hörande substantiv; jmf. 
särskilt det anförda fsv. repa sMphær 'utrusta en skepps- 
här (ledung)'. Herap betyder således egentligen '(skepps)- 
härsutrustning', senare liksom skipreitfa 'ett visst territorium'. 

Den ursprungliga (urnordiska) formen för herap var 
^hari-raiSay hvilket liksom så många andra ord hade fortis 
fakultativt på förra eller på senare kompositions-leden. Lik- 
som t. ex. *dfrav^a blev afräp^ så blev ^håri-raitfa Ijudlags- 
enligt till *harrap (jmf. beträffande rr det fsv. herradh). 
Liksom åter ^afråtiSa gav ^afréi^ fsv. afrép^ så utvecklades 
^harirrdtifa Ijudlagsenligt till *hærræitf fsv. ^hosrrlp och (med 
förkortning av rr, emedan fortis låg på ultima) hærép. Jmf. 



*) Ook8& i ä. nydanflkan brakas ordet skihrede ^det landområde, der 
skulde udrede et skib til leding\ men enligt Johannes Steenstrup Vald. 
Jordeb. 188 not 8 är ordet i denna betydelse först infört av Huitfeldt och 
l&nat fr&n norskan. 



Digitized by 



Google 



364 Kock: Hårad. 

beträffande omljudsfbrhallandena i första kompositionsleden 
Bugge: Bidrag til den ældste skaldedigtnings historie s. 8 ff., 
Kock i Ark. nf. VIII, 249, Alt- u. nschw. acc. s. 201 f. 
Dels genom anslutning till simplex hærr ack. hær med æ 
och kort r-ljud, dels genom ömsesidig påvärkan av de på så 
sätt uppkomna formerna fick man fnorska hæraS fsv. hærap^ 
fsv. herradh, harap *). 

Med denna etymologi av härad blir även den fsv. for- 
men herity hæridh med i i andra stavelsen lätt förklarlig. I 
fsv. har som bekant é vid förkortning i senare kompositions- 
leden och framför långt (resp. två) konsonantljud övergått 
till i, och denna ljudutveckling har försiggått redan i äldre 
fsv., t. ex. Bngin > ingin VGL. I etc., fiærmér >fi€ermir ÖGL. 
etc. Sedan fortis i hærtp övergått till första stavelsen {hæ- 
rlp\ och semifortis på andra stavelsen av Tiérip dessutom 
reducerats till infortis, så övergick ordet i överensstämmelse 
härmed till hæridh (herit). 

Också det slutna 6-ljudet i isl. herap (> hierap) blir 
nu begripligt. På förhistorisk tid överfördes den i *kærr(éi& 
använda akcentueringen till hærrat^ och vid akcentueringen 
hærrud icke blott förkortades rr till r, utan även æ i den 
relativt oakcentuerade penultima övergick (eller närmade sig) 
till det i ändelser med infortis använda slutna e-ljudet; allt- 
så hærrM > herud] jmf. t. ex. utvecklingen i nom. sg. av 
maskulina n-stammar: urnord. fauaiiisa (Brakteat Stephens 
57) > *'Wisæ > isl. vise etc. Senare flyttades fortis till pe- 



') Man har varit tveksam om horavida komposita av typen *har%' 
Ijudlagsenligt blevo tU har- vid akcentueringen ^håri- — eUer vid akcen- 
tueringen *hari' J- Denna firåga ftr egentligen utan betydelse för spörs- 
målet om etymologien av ordet hårad, eftersom i alla händelser växlingen 
h<sr^ : har^ m&ste uppstä vid växlande akcentuering av ett kompositum. Om 
emellertid möjligen urnord. *har%'ra%äa Ijudlagsenligt fick i-omljud (aUtså 
hær-, icke ^r-), så blev urnord. *håri-ra%äa Ijudlagsenligt till JuerraP och 
(med förkortning av rr genom påvärkan från ack. hær etc.) till normalfor- 
men TueraP, 



Digitized by 



Google 



Eock: Hårad. 365 

nultima i herap liksom i så många andra komposita, som i 
det äldre språket hade fortis på andra kompositionsleden. 

Såsom nyss nämnts, använder fomsvenskan den neutrala 
lökstammen hæræpe jämte den neutrala o-stammen Juj&tap. 
Icke sällan har i fomsvenskan <c-ljudet i hæræpe överförts 
till hærap^ så att man fått har^Bp^ och denna form finnes 
kvar ännu i ä. nsv. hårad. Omvänt har o-ljudet i hærap 
en och annan gång lånats av hæræpe^ så att Juerape upp- 
stått. Jmf. Kock Fsv. Ijudl. II, 313. 

Sedan ordet härad antagit betydelsen av 'ett visst terri- 
torium', 'en viss begränsad bygd', så kunde det senare även 
brukas i betydelsen 'bygd' utan vidare (t. ex. i isl. var på 
poka mikil um herapj en pokulaust um fioll Sturl.) och även 
användas till att bilda namn på andra mindre områden än 
sådana, som vanligen av oss kallas "härad". Så förekomma 
t. ex. i Gestrikland Offre Hasretfh (1542), Ytter Mrc<Ä(1543) 
och i Uppland scarpeherade såsom namn på byar. Det är 
helt naturligt, att denna överförda användning av hårad 
icke eller föga användes i sådana trakter, där man sedan 
gammalt brukade ordet för att beteckna hvad vi nu kalla 
"härad". Blott sällsynta undantag utgöra därför namn sådana 
som Trulshärad (i Långaröds socken i Skåne), hvarav Falk- 
man Ortnamnen i Skåne emellertid icke anför någon äldre 
form, och socknen Amnehærit (1397) i Västergötland. Med 
denna senare överförda användning av härad kan ett förhål- 
lande i Danmark i viss mån jämföras. På Jutland använ- 
der man sedan länge syssel-inåelnmgen^ och med syssel me- 
nades ett ämbets-område för den världsliga administrationen. 
I andra delar av Danmark hade man ingen dylik syssel- 
indelning; på Seland förekom emellertid en indelning i syslor^ 
men blott såsom en ^gejstlig institution" (Steenstrup Danmarks 
ældste inddeling s. 5, 9). 

Men då härad ursprungligen betyder 'utrustning av 
(8kepps-)här', så måste härads-indelningen ursprungligen hava 



Digitized by 



Google 



366 Kock: Hårad. 

stått i förhållande till sjökrigsväsendet Jag anser således, 
att de forskare hava rätt, som ställt dessa institutioner i sam- 
band med hvarandra ^). Här erinrar jag blott om det be- 
kanta förhållandet, att icke blott i Norge (jmf. ovan s. 363), 
utan även i Danmark och i Sverge landet var indelat i di- 
strikt, som utrustade och bemannade hvar sitt krigsskepp. 

Så yttrar Steenstrup i Danmarks riges historie I 793 
om förhållandena i detta land: ''Den maade, hvorpaa ledings- 
byrden var fordelt paa Valdemar Sejrs tid og som vi især 
kende fra Jydske Lov, var muligvis ikke meget gammel — 
vi have dog ingen oplysning om de ældre regler — men 
den holdt sig gennem hele det trettende aarhundrede. Ifölge 
denne ordning var hele landet, ogsaa de egne, som laa 
fjernere fra havet *), delt i Skipæn, som regel flere inden 
for hvert herred, og det paahvilede hvert skipæn at udruste 
et ledingsskib og stille det fornødne bevæbnede mandskab til 
bemandingen af det". Jmf. ock samme författares Studier i 
Kong Valdemars Jordebog s. 188 f. Av redogörelsen på sist 
anf. ställe framgår, att hvarje skiptm var delad i hcifnæ 
("hamnor"), och det anmärkes särskilt — hvilket för vår fråga 
är av vikt — att "skipænene stode paa en saadan maade i 
forhold til herrederne, at de aldrig findes at have krydset 
disse" (s. 191). Valdemars Jordebok lämnar för övrigt de- 
taljerade uppgifter om hvilka skyldigheter som ålågo t. ex. 
de olika halländska häraderna beträffande ledungen. Så hade 
Fjäre härad två skepp, det ena med 26, det andra med 32 
hamnor. Viske härad hade ett skepp med 28 hamnor osv. 
(H. Hildebrand Sveriges medeltid I, 257). 

I detta arbete I s. 256 framhåller Hildebrand, att den 



') Det är för övrigt möjligt att, när -hårad n&gon enstaka g&ng ing&r 
i namn p& orter, som icke utgöra s&dana distrikt, som vi kalla härad, 
detta stundom kan bero p& att en dylik ort (socken) under förhistorisk tid 
intagit en särställning (utgjort ett s&rskilt distrikt eUer dyl.) vid ledungens 
utrustning. 

*) Spärrat av mig. 



Digitized by 



Google 



Kock: Härad. 367 

krigstjänst-skyldighet, som enligt de svenska medeltidslagama 
ålåg folket, var (i öTerensstämmelse med förhållandena i Dan- 
mark) uteslutande krigstjänst till sjöss: '^skyldigheten att an- 
skaffa och utrusta skepp tillkom häraden, som inom en dryg 
del af Sverige på grund deraf voro delade i skeppslag"; dock 
funnos även härad, "som hade sjörustningsskyldighet utan att 
vara formellt delade i skeppslag". Jmf. även ib. 259, där 
det framhåUes, att för skeppsutrustningen även de avlägset 
från havet liggande landskapen Västmanland och Närike voro 
indelade i skeppslag. 

I våra dagar (och redan under landskapslagarnas tid) tän- 
ker man sig väl ett härad i föit^ta rummet såsom en judi- 
ciell och administrativ enhet, och ordet hærapsping användesi 
både i fornnorskan, fomsvenskan och forndanskan. Härmed 
harmonierar det emellertid mycket bra, att fnorskan även 
använder skipreittuping 'tingforsamling for den enkelte skib- 
rede' i mötsats till fylkisping. För övrigt bör man beakta, 
att troligen många bland de bygder, som under forntiden och 
alltjämt i våra dagar bilda särskilda härad, utan tvivel re- 
dan före häradsindelningens genomförande utgjorde genom 
gemensamt ting sammanslutna bygder (jmf. straxt nedan). 

Steenstrup framhåller, som nämnt, att den i Jutlands- 
lagen omtalade indelningen i skipæn för sjökrigsväsendet kan- 
ske ej var synnerligen gammal. Ej häller indelningen i 
skipreicfur i Norge eller indelningen i skiplag 'skeppslag' r 
Sverge behöver vara uråldrig. Efter det anförda har man 
allt skäl antaga, att man på förhistorisk tid i vidsträckta 
trakter av Norden hävt en med dessa något yngre indelnin- 
gar besläktad äldre indelning i hærap 'distrikt för ut- 
rustning av krigsskepp'; jmf. även det fsv. hæræzsnékkior 
'krigsskepp som utrustas på gemensam bekostnad' i en gam- 
mal avskrift av ett latinskt diplom från 1288 (SD. II). Så- 
som stöd för denna uppfattning kan även vissa härads form 
anföras, då, så vitt jag kan finna, denna stundom värkligen 



Digitized by 



Google 



B68 Kock: Hårad. 

bestämts av strävan att låta häradet nå havet; se t. ex. Asum 
härad och Othæns härad på Fyen, Ra&storp härad och 
Gramæ härad i Slesvig etc. Men för övrigt ålåg ju, såsom 
ovan framhållits, skyldigheten att utrusta krigsskepp även 
avlägset från havet liggande bygder. 

Härav följer naturligtvis på intet sätt, att namnen på 
samtliga härad i Norden skulle hava bildats samtidigt med 
härads-indelningens genomförande. Det är nog möjligt, att 
vissa härads-benämningar, som göra ett jämförelsevis our- 
sprungligt intryck, då uppstått; så t. ex. namnen på de ble- 
kingska häradena: Væstærst^ Mæthlæsty ØsUbtsL Men utan 
allt tvivel äro många och Väl de flästa häradsnamnen myc- 
ket äldre än häradsindelningen. Redan vid häradsindelnin- 
gens genomförande funnos naturligtvis sedan uråldriga tider 
många (genom gemensamt ting eller andra förhållanden) sam- 
manslutna bygder med urgamla namn. Låt oss t. ex. tänka 
i^k Fy<eræ i Halland, hvilket 'namn synes höra samman med 
det hos Jordanis anförda Fervir (jmf. Läffler i Sv. landsm. 
Xin nr 9 s. 8). Det är självklart, att en sådan sedan 
gammalt samhörig bygd vid häradsindelningens genomföran- 
de kom att utgöra ett härad, som då helt naturligt fick 
(eller, om man så vill uttrycka saken, bibehöll) bygdens 
gamla namn. 

Såsom resultat av ovanstående undersökning anser jag 
mig kunna anteckna följande: 

Ordet hårad har uppstått av ett urnord. ^harirrai^a 
egentligen 'utrustning av (skepps)här', sedan 'distrikt som ge- 
mensamt deltager i ledungens utrustning'; jmf. särskilt fsv. 
repa skipJuer 'utrusta en skeppshär' och fnorska skipreiffa 
'ett visst distrikt'. 

Till följe härav måste häradsindelningen grunda sig på 
skyldigheten att deltaga i ledungens utrustning. 

Då utvecklingen ae > ö, a i ^hari-raiffa : hærap hterap 



Digitized by 



Google 



Tuneid: I-omlj. i gutn. 361^ 

inträtt, innan den urnord. diftongen ai övergick till tei (et) 
i fortis'-stavelser t. ex. i urnord. ack. staina : samnord. stißin 
{8t€in)y så lär oss detta, att ordet hårad och därför även 
härads-indelningen användes åtminstone redan under sen ur- 
nord, tid. 

Lund. 

Axel Kook. 



Till frågan om i-omljudet i gutniskan. 

Ett svar. 

I Göteborgs högskolas Årsskrift för 1904^ h. IV^ kallat Nya 
goÜändska studier, har docenten Hugo Pipping publicerat ett gen- 
mäle mot den del ay min recension av hans Qotlåndsha studier^ 
införd i Ark. nf. 15 s. 367 t, som behandlade t-om ljudet i jrat- 
niskan. Av åtskilliga orsaker har jag ej förrän nu haft tillfalle 
att besvara det. 

I följande framställning vill jag först något se på doc. P:s 
sammanfattande kritik av min rec, därefter ånyo taga upp de en- 
skilda fallen till behandlings särskilt med hänsyn till P:s anmärk- 
ningar i Nya goÜ. st, och till sist ge en framställning av resulta- 
ten ay den förda diskussionen^ sådana som de te sig för mig. 

Doc. P:s sammanfattande ord återge på ett synnerligen en- 
sidigt sätt arten av mina invändningar mot hans teori. 

Jag plockar^ säger P.^ sönder materialet^ fördelar det på olika 
grupper och behandlar sedan hvarje grupp för sig. Jag har — så 
till vida äro doc. P:s ord riktiga — från P:s bevismaterial utsön- 
drat ord^ hvilkas omljud av ett eller annat skäl (t. ex. det, att om- 
ljud också finnes i rastlandsdialekterna) alldeles icke är bevisande. 
Det är lätt förklarligt, att jag ej utan vidare vill se sådana ord 
i ljuset av P:s enhetlig teori. N^on särskild behandling av 
orden i grupper känner jag däremot ej till. Om doc. P. emeller- 
tid så kEtUar den gruppering av pmljudet i 1. omljudet inom no- 
minalparadigmat och 2. omljudet inom verbalsystemet^ som jafi^ gjorde 
8. 375, så är det något, som jag gärna står för. — Jag skall enligt 
P:s mening vidare finna ''dessa brottstycken av materialet alltför 
knapphändiga för att vara bevisande''. Jag har verkligen under hän- 
visning till den gntn. litteraturens ringa omf&ng opponerat mig mot, 
att doc. P. kallat superlativer av typen hest for en god provosten 
på sin hypotes. Då doc. P. själv erkänner riktigheten av denna 
invändning, borde ju därom ej vara mer att säga. På något annat 

AiunT vCb NoaoME vilolooi zxi NT röuD xira 



Digitized by 



Google 



370 Tuneid: I-omlj. i gutn. 

ställe har jag ej vidrört materialets kvantitativa otillräcklighet, 
fastän det nog onia kunde vara orsak b&de for doc. P. och mig att 
klaga över en sådan. — Till sist säger doc. P.: ^^man bör ej an- 
taga en hel serie af tillfälligheter och anlita specialförklaringar, 
när man kan komma till rätta med en hypotes". Jag har i min 
rec. ej anfört en enda förklaring, som ej kan ingå, och av mig ut- 
tryckligen förklarats ingå, under en av rubrikerna analogi eller 
inflytande från lågtyskan. Enligt vanlig uppfattning är detta en 
specialförklaring och^ såvitt ja^ kan döma, ej något, som kan kal- 
las för tillfällighet, långt mindre en serie av sådana. Menar doc. P. 
med tillfälligheter analogibildningarna, och det tyckes verkligen 
vara så — P. talar om ^^tillfälliga utjämningar'^ hos hvarje enskild 
«-stam och i preterital-formerna av 2:dra svaga verbalklassen — , så 
må å ena sidan framhållas, att detta ord ger läsaren en falsk upp- 
fattning av arten av ifrågavarande förklaringar. Man kallar ej ut- 
jämningarna inom ett och samma paradigm eller inom ett och 
samma verbalsystem tillfälligheter. Den vanliga termen därför är 
systemtvang. Menar P. här, att blott den riktning analogien tagit, 
är tillfällig, kan detta gälla blott i-stammarna, ej preterita. Å 
andra sidan skall framhållas, att doc. P. själv inom t-stammama 
använder just samma, även till riktningen '^tillfälliga'' analogibild- 
ningar, som han klandrar hos den äldre teorien, samt att inom 

§ reterita likaledes bevisligen föreligga flere exempel på den nämn- 
a utjämningen, som P. här kallar "tillfällig". P. använder vidare 
?'älv analogibildning som förklaring av omljudslösheten i de för 
:s teori ä besvärande sakr och *al{n)bugi. Om dessa analogi- 
bildningars tillfällighet eller iöke-tillfällighet f&r jag anledning att 
tala längre fram. 

Hvad så beträffar min "specialförklaring", inflytandet från 
lågtyskan, skola de ord, som förts därunder, utförliet behandlas 
längre fram. Jag önskar emellertid redan här framhåfla, att denna 
förUaring så, som jag här använt den, knappast vid sidan om 
analogien kan kallas för en specialförklaring, då den endast använ- 
des för att förklara, hvarför analogien tagit en viss, bestämd rikt- 
ning. Om dess tillåtlighet i princip kan ej råda något som helst 
tvivel. Å andra sidan begagnar sig doc. P. också själv av special- 
förklaringar. Av alldeles samma slag som min är t. ex. P:s förkla- 
ring av nygutn. -^re såsom lån från &stlandet. Som specialför- 
klaringar måste jag också anse doc. P:s antaganden av angra stam- 
mar — närmast a-stammar — , där »-stammar i nordiskan äro de 
huvudsakligen brukade. 

Med dessa ord tror jag mig ha rättfärdigat det omdöme jag 
ovan fällde om P:s sammanfattande ord. 

I nedanstående framställning av de enskilda kategorierna av 
ord med diskuterbart omljud följer jag gången i 6roä. st Jag 
börjar med de korta i-stammama. 



Digitized by 



Google 



Tuneid: I-omlj. i gntn. 371 

Det knappa materialet rörande dessa ord tillåter ej något be- 
stämt avgörande vare sig för P:s teori eller för den äldre. Å 
ömse håll är man tvungen att antaga utjämningar^ där tre kasus 
med avseende på omljudet segra över fem. Den enda skillnaden 
mellan de båda teorierna — men denna till förmån för den äldre 
— är den^ att den äldre teorien som utgångspunkt för analogibild- 
ningen har de relativt ofta förekommande nom. sg. och nom. och 
ack. pl.j under det att doc. P. åtgår &ån de relativt mindre ofta 
använda gen. sg. och gen. och åkt. pl. 

Doc. P. styrker i Nya gotl, st sitt antagande om en sådan 
uijämning i *matr och stafr genom att i en kursiverad sats fram- 
hålla, att ord av denna typ ^'bevisligen ofta*' förekomma i isl. 
Men doc. P. menar väl ej^ att detta är ägnat att göra min ställ- 
ning vacklande och att stärka hans egen. Ju oftare doc. P. kan 
påvisa en sådan utjämning till förmån för vokalen i tre kasus av 
åtta^ dess mindre befogat är det ju av doc. P.^ att när det gäller 
mig^ om sådana ord använda benämningen ^'tillfälliga ntjämnin- 
gar'% och dess mindre berättigat blir ju uppställandet av en ny 
omljudsteori till deras förklaring. Jag har alltid ansett dessa ut- 
jämningar tämligen sällsynta, och är det ej så^ då har doc. P:s 
teori ingen uppgift att fylla i dessa ord, alldeles oavsett det egen- 
domliga faktum» att den själv begagnar alldeles samma utjämnin- 
gar, som den avsåg att av&gsna. 

Doc. P. antager emellertid alternativt^ att vi i gutn. *matr 
och stafr skulle ha a-stammar, ej i-stammar^ såsom framgår av 
följande yttrande (Nya gotL st s. 21)^ som jag ej kan undgå att 
bemöta: 

"Synnerligen lärorik ar en jämförelse mellan ordet gar]jr ooh de av 
Tuneld angripna stafr, *fnatr. Got. gards har (fr&nsedt kompositionsfonnen, 
se Braune Got. Gramm. § 88:a Anm. 2) «-stamsböjning, fgotL garpr visar 
ej spär vare sig af omljud eller f-stamsböjning, fisl. garSr har öfvervägandc 
a-fltamsböjnixig med svaga sp&r af t-stamsböjning (Jönsson, Skjaldesprog, s. 
8, Noreen, Aisl. Gr. III § 848: 2). Fgotl. garpr^ som är l&ngstafvigt, beröres 
ej alls af min hypotes. Och hvilken utväg Tuneld än vill tillgripa fÖr att 
förklara t-omljudets frånvaro i garfir^ så st&r samma utväg tiU buds i fråga 
om stafr, *matr. Om Tuneld anser a -stamsböjningen stundar, m&ste han 
antaga att — medan ordet var t-stam — tre oomljudda kasus segrat öfver 
fem omljudda, och då kan detsamma väl hafva skett i stafr, *matr. Vill 
Tuneld äter antaga två urgermanska paralellstammar, *^aräts '^ *Zaräajs, 
kan motsvarande antagande göras afven beträffande stafr, *matr. Bet för- 
tjänar anmärkas, att *matr i fgotl. alltid (4 ggr) har i i dat. sg. (gen. sg. 
och pluralformerna äro obelagda), medan denna ändelse p&fallande ofta sak- 
nas hos säkra t-stammar. Både stctfr och *matr vackla i fisl. mellan t-stams- 
och a-stamsböjning (Noreen Aisl. Gr. § 848: 4, § 877: 2, § 878: 8). P. Jöns- 
son (Skjaldesprog s. 12—18) finner a-stamsböjningen öfvervägande i skalde- 
dikterna och påpekar, att motsvarande ord i ags. är a-stam". 

Det torde väl ändå vara lite väl mycket begärt av en mot- 
ståndares opartiskhet^ att han skall finna en jämförelse, d. v. s. i 
detta fall enligt P:6 hela framställning ett likställande av t. ex. 
gntn. garpr och gutn. matr i fråga om stambildningen för möjligt 
för att ej tala om ^^synnerligen lärorikt* i den mening doc. P. avser 



Digitized by 



Google 



B72 Taneld: J-omlj. i gatn. 

Det forrå, garpr, visar, som P. sag^r, i gatn. ^*ej spår vare 
sig af ondjud eller i-stamsbSjning^', motsvarande isl. ord hw: ^svaga 
^pår af i'Stamsb^ning'^ I de vgm. dialekterna härskar, mig ve- 
terligt, uteslutande Orstarnshqjning, och gotiskan är den enda 
germ. dialekt, där ordet verkligen har i-stamsböjning. Har råder 
emellertid det väl enast&ende förhållandet, att ordets kompositions- 
form narmalt är o-stam. En enda gång i en handskrift förekom- 
mer ett gardi'] sjsterhandskriften har emellertid också på detta 
ställe den normala formen på -a. 

Vända vi oss å andra sidcm till matr, så vill P. na göra tro- 
ligt, att det i gatn. ej är en säker t-stam. P. säger vidare, att 
det i isl. 'Vacklar mellan i-stams- och o-stamsböjning (Det har säl- 
lan i nom. pl. -ar, i ack. -a. Jfr Noreen anf. st. I Ordförrådet 
finnas inga plnralformer anförda, men väl gen. sg. på -ar). Om 
ordet i övriga germ. dialekter yttrar sig P. icke, icke ens om or- 
dets böjning i gotiskan, som doc. P. anförde viågarpr. I (xOa 
germ. dialekter finnes emellertid i-stamsböjning. Fht. visar dock 
osammansatt alltid en •— neutral — a-stam, och fs. har som biform 
samma neutrala a-stam. 

Yi ha således på nord. botten i st. f. likhet fhllständig mot- 
sats: gar pr är i lika liten utsträckning i-stam som matr a-stam. 
Inom de övriga germ. dialekterna stå orden också i samma mot- 
satsförhållande till hvarandra. 

Om sålunda de båda orden ej, som P. gör, kunna likställas, 
kunna de dock, som P. säger, jämföras. Det för mig synnerligen 
lärorika i jämförelsen mellan garpr och matr är då, att ju mera 
vikt P. vill lägga vid '^de svaga spåren^' av i-stamsböjning i isL 
garpTy dess mer överväldigande blir den nästan genomgående 
i-stamsböjningen hos matr och dess betydelselösare för förklaringen 
av omljudets frånvaro i gutn. de sällsynta, senare och ganska sä- 
kert analogiska plurala o-stamsformema i isl. Å andra sidan: ju 
mindre vikt P. lägger vid dessa ''svaga spår^, dess mindre grun- 
clad blir jämförelsen själv. 

På grund av materialet torde jag vara befriad från att be- 
höva "tillgripa någon utväg" för förklaringen av omljudets från- 
varo i garpr» Dess frånvaro bestyrker ju endast det intyg, mate- 
rialet oberoende därav ger, att ordet huvudsakligen var a-stam i 
-de nord. och övriga germanska språken. 

Vill nu doc. P. också antaga, att gutn. matr saknar omljud, 
•därför att maJtr hufrtidsakligen var o-stam i de nordiska språken, 
må det ju stå P. fritt; materialet talar emellertid bestämt emot 
ett sådant antagande. En sak är säker, att doc. P. därför ej kan 
stödja si^ på en jämförelse med garpr j och det var detta, doc. P. 
genom sitt ovan anförda resonnemang avsåg att ådagalägga. 

Hvad beträfSur stafr^ ligger saken ej lika ogunstigt för doc. 
P. För eutniskans vidkommande bör emellertid det enstaka pi* 
rimstefr framhållas. Denna form visar, att ordet i gutn. var instäm 



Digitized by 



Google 



Tuneld: J-oinlj. i gatn. 378 

åtminstone i 8& stor utsträcknings att en omljudd form ej blott 
kunde uppstå^ utan också bevaras. Också bär brister sålunda jäm- 
förelsen med gar pr högst betydligt. Garpr visar ju^ som P. med 
eftertryck betonar^ i gutniskan ej spår vare sig av t-stamsböjning 
eller i-omljud. 

Materialet rörande de korta i-stammarna är ej uttömt med 
de av P. behandlade orden. På doc. P:s förteckning är ej upp- 
taget det alltid oomljudda lat 'deV, 'lott'. Det böjes emellertid 
i denna betydelse fullständigt som i-stam: det har i dat. sg. ingen 
Ändelse och saknar omljud samt heter i ack. pl. ItUi. Vid sidan 
om detta finnes ett pluralt lutir 'arv' med ack. regelbundet på -u. 
(Pipping: Nya goü. st. s. 14). 

I isl. böjes Mutr i älsta tid utan undantag som i-stam (F. 
Jönsson: Skjaldesproget s. 46^ Ordförrådet)} frå^ senare tid äro 



också ack. pl. på -m belagda, ^Mock sällan^' (Noreen: Aisl. Gr.* § 
378, 4). I fsv. ha vi ett par belägg på en dat. sg. løte efter u- 
deklinationen (jfr Noreen: Aschw. 6r. 41 8^ s). Ordet är sålunda på 



nordisk botten huvudsakligen i-stam, mera sällan u-stam. Mig 
Teterligt finnes ej spår av någon a-stamsböjning. 

Nu blir firågan: hvarför saknar ordet alldeles omljud i gutn.? 
Enligt doc. P:8 teori måste ju sådant föreligga. Man kan ej svara: 
därför att t«-stammen ligger till grund för böjningen. T^ först 
och främst böjes ju ordet, som ovan är sagt^ i bBtydelse 'del' full- 
ständigt som i-stam. Man jämföre den omljuds- och ändelselösa^ 
typiska i-stamsdativen gutn. lut med den lika typiska «-stamsdati- 
ven gutn. syr^L Den verkliga^ oomtvistade u-stammen suf^ har vi- 
dare i gutn. regelbundet n. pl. gutn. synir med omljud. Härmed 
jämföre man nu n. pl. gutn. lutir 'arv^ som ju skulle representera 
w-stamsböjningen av lut: intet omljud. Med andra ord: även i 
betydelsen 'arv' böjes lut icke regelbundet som t«-stam. 

I själva verket kan också omljudslösheten i ordet blott för- 
klaras med antagande av i-stamsböjning och då enkelt och natur- 
ligt blott med den äldre i-omljudsteorien. Med P:s teori f&r man 
antaga nämnda svårare analogibildning^ som Pis teori just skulle 
befria oss ifrån. 

Det borde ligga P. mycket om hjärtat att skaffa en antaglig 
förklaring för det felande omljudet i gutn. sahr. Enligt P;8 teori 
måste oraet i gutn. Ijudlagsenligt ha omljud i alla former. P. för- 
klarade i Neuphü. Mitt. s. 16 detsamma genom anslutning till subst. 
sak och stöder denna förklaring genom ett framhållande av den 
isl.-fsv. motsatsen sekr : säker, I isl. hade enl. P. ordet icke kunnat 
sluta sig till sgk: sakar j därför att detta hade växlande vokalism; 
anslutningen hade däremot kunnat ske i fsv. och fgutn.^ där denna 
vokalväxling icke förekom. Jag invände i min rec. kort*), att det 

') I en kompletterande not, tillkommen med anledning av P:8 senare 
uttalanden i Neuphil. Mitt. 



Digitized by 



Google 



374 Tuneld: J-omlj, i gutn. 

gutn. adjektivet bade större anledning att sluta sig till det 09W- 
Ijudda verbet gutn. sehia sik än till det oomljudda substantivet 
gutn. sak. P. håller i Nya goth st fast vid sin gamla &sikt och 
framhåller än en g&ng, att hans förklaring^ av onujudets fi^nvaro 
^j Är gjord ad hoc, utan också förklarar den ovan nämnda vokal- 
olikheten i isl. och fsv. Han yttrar därvid: ^Jag vet icke^ pä hvil- 
ken väg Tuneld lyckats uppmäta attraktionskraften hos orden sak 
och sekia sik samt fastställa^ att den är större hos det senare". 

Hade ej de av mig nu ovan kursiverade, upprepade orden 
ondjudda och oandjudda funnits i min anmärknings nade jag kun- 
nat förstå P:s yttrande^ även om jag får antaga^ att man med god 
vilja även utan dessa ord kunnat sluta sig till, hvilken väg jag 
menade. Av dessa ord firamgår emellertid tillräckligt tydligt^ att 
jag ställde mig på den av P. själv i sin förklaring så utpräglat 
företrädda ståndpunkten rörande analogiattraktionen i detta Ml: 
ljudlikheten — oavsett om nu denna i allmänhet var riktig eller 
ej. Hade ordet, menade jag, en gång verkligen genomgående 
hetat "^sehr med omljud, borde det ha slutit sig till det omljudda 
sékia sik f hellre än till det oomljudda saJc^ m. a. o. med stöd av 
sekia sik bevarats i sin Ijudlagsenliga form (hvilket doc. P. väl 
ändå anser hava varit det normala) utan att sluta sig till sak, 
hvarför fordrades genomgående vokalväxling. 

Att P. i sin första skrift ej tänkt på sekia sik och övriga 
släktingar till sakr, är förlåtligt^ men att han sedan detsamma en 
gång är nämnt, ej med avseende därpå undersöker sin hypotes^ 
utan endast svarar: '^Jag vet icke, på hvilken väg Tuneld lyckats 
uppmäta attraktionskraften etc.^^, utan att ens avtrycka de nämnda 
orden, så att läsarna åtminstone själva kunnat göra sina slutled- 
ningar, det kan jag visserligen förklara, men ej i samma mån 
ursäkta. 

Innan jag närmare går in på, i hvad mån den betjrdelse, P. 
tillmäter växlingen spk : sakar i isl., är berättigad, vill jag fram- 
hålla en annan sak, som är av större vikt. Hvad som än föror- 
sakat den olika utjämningen sekr : saker i isl. och fsv., ett står 
£sist även för doc. Pipping^ att i dessa ord skett utjämning inom 
paradigmet. Det fgutn. *sekr, som enl. P. Ijudlagsenligt har 
omljud i alla former, måste däremot enl. P:s teori ha förlorat sitt 
omljud genom direkt anslutning till sak, utan stöd av växlande 
vokalism. Den skillnad i möjlighet och lätthet för anslutning, 
som sålunda enl. P:s teori föreligger mellan det isl.-fsv. och det 
gutn. ordet, och som P. dock själv bäst bort känna till, har P. för- 
bisett och likställer för andra gången i Nya gotl, st de tre orden 
med hvarandra. Och dock åstadkommer denna skillnad en så stor 
olikhet i ställningen, att man, som jag gjorde i min not, utan vi- 
dare kan lämna fastlandsdialekterna ur räkningen, om det nu ej 
vore så olyckligt, att, trots denna skillnad till nackdel för det 
gutn. ordet, det isl. sekr dock genomfört de omljudda formerna. 



Digitized by 



Google 



Tunold: J-omlj. i gutn. 876 

under det att det gatniska sdkr ej uppviBar en enda omljudd form. 
Det är nu detta^ som P. (under förutsättning av att eljes allt är 
Uka) vill förklara genom hänvisning pä växlingen $gk : sakar i isl. 

Fastän för mig förklaringen av hvarior utjämningen i isl. 
g&tt den ena vägen och i fsv. (och gutn.) den andra vägen^ ej spe- 
lar n&gon roU^ när man en gftng är överens om att det pä b&da 
sidor är utjämning mellan lika mänga kasns med omljud och utan 
omljud, s& kan jag dock ej undgä att behandla P:s förklaring. 

Vill man söka fastställa orsakerna till^ att i ett paradirai 
med växlande vokalism utvecklingen pä olika omr&den gätt i olika 
riktnings torde det vara klart^ Att man först och främst efter för- 
mäla bör se sig om efter alla faktorer^ som därvid kunnat verka. 
P. har däremot i detta fall godtyckligt gripit ut ett enda ord och 
sedan enbart på grund av dess Ijudförh&Uanden sökt bestämma ut- 
vecklingen^ utan att tänka pä att det dels ocksä finns andra be- 
släktade ord (ljudbilder)^ och dels att andra faktorer än ljudlikhet 
kunna vara verksamma vid analogibildning. 

I isl. ha vi enligt Fritzner utom sgk: sakar (med a i fyra 
kasus av åtta), saka, dsaka, orsaka samt ett femtital sammansätt- 
ningar med sak-, sakar-. Vid sidan av denna grupp utan omljud 
ha vi en annan med omljud^ till hvilken sehr hör, : sekia (p. pf. 
sékpr\ sékp och åtta sammansättningar med sékpar-. Utan vidare 
ordande torde av materialet vara kkrt^ att åtminstone ej växlin- 
gen SQk : sakar hindrat en anslutning av "^sdkr—sékr till de oom- 
yudda orden av ordsläkten. Det bör här anmärkas^ att P. erkän- 
ner «Ä-omljud blott vid utljudande -«ä. 

Huvudsaken är emellertid, som sagt, att man enligt P:s teori 
ej får mäta de isl. och fsv. orden med samma mått som det gut- 
niska^ och att^ trots denna olikhet^ i isl. utjämning kunnat ske till 
de omljudda formemas förmån^ under det att i gutn. samma ord, där 
Ijudlagsenligt omliutt i alla former^ ej kunnat bevaras i sin Ijud- 
la^nliga^ omljudda gestalt^ trots det att detsamma, som jag i 
mm not nämnde^ kunnat stödja sig vid sekia sik. 

Jag behöver väl ej särskilt påpeka, att denna av P. här an- 
tagna analogibildning är synnerligen egendomlig och av betydligt 
svårare art än de, som P. i sin sammanfattning kallade tillmlliga 
utjämningar inom hvarje enskild i-stam. Här är det ej fråga om 
utjämning av olika kasusformer inom ett och samma ord^ u^n om 
överförande av ett ords vokalism på ett annat. 

Härtill kommer nu^ att subst, sak själv, i gutn. också böjes 
som i-stam. Jag vill ej närmare utföra de svårigheter, detta &k- 
tum yttermera bereder antagandet av sakr:s anslutning till sak, 
då jag, trots det att i-stamsböjningen i sak föreligger i alla tre 
nora. dialekterna, ej faster synnerlig vikt vid detsamma. 

Jag förklarade i min rec. omljudet i det enkla ein såsom 
uppkommet inom köpmansspråket genom inflytande från It. e/e, 

AKKIT rÖB SIOKDIBK PILOLOOI XXI, XT FÖUD XVII. 25 



% 



Digitized by 



Google 



876 Timeld; J-omlj. i gutu. 

d(e)ne, men dl{n) i *cil{n)hugi såsom en äldre, bevarad form ntaa 
lågtyskt inflytande^ vare sig direkt från lt. éUenboge eller indirekt 
^enom analogipåverkan irån éln. Såsom ett slags forklaring for 
det allra sist nämnda^ faktiska förhållandet^ yttrade jag därvid bland 
annat) att sambandet mellan dn och '^dl[n)lmgi "ej kändes'\ 

Doc. P. genmäler (Nya gatl. st. s. 22 n. 4)^ att '^sambandet 
måste hafva känts mycket lifligt". Skälet till doc. P:s åsikt är 
det> att han '^håller det for mycket sannolikt^ att underarmen vid 
t-omljndstiden rar den mest brukade alnstickan'^. ^Den officiellt 
aiskafiade, men änna lifskraftiga alnen svarar ungefar mot afstån- 
det mellan armhålan och handen. Stångaalnen är 4 cm. kortare 
och afViker blott med ett par cm. från a&tåndet mellan armbågen 
och långfingerändan hos en reslig roan*^ ^). 

När jag först och doc. P. sedan yttra oss om huruvida sam- 
bandet mellan de båda orden var känt eller icke^ betyder det na- 
turligtvis^ huruvida sambandet var tillräckligt känt, for att ett 
analogiskt överförande av vokalen^ i det fall, som jag avsåga den 
om Ij udda vokalen i eJn till ^al{n)bugi kunde äga rum. FiAn nå- 
gon annan synpunkt kan saken ej intressera oss. 

Har man emellertid detta något så när klart för sig^ måste 
man vid läsningen av P:s not förvånad fråga sig: hvarthän vill P. 
komma? Hur mycket P. än talar om det nära sambandet mellan 
*dl(n)bugi och dn, som måste ha känts mycket livligt (med andra 
ord: så livligt^ att omljud måste inträda i det förra)^ så är det ju 
dock en uppenbar sak^ att det enkla omljudda dn i detta avseende 
ej inverkat på *€U{n)bugi. 

Hvarför talar då doc. P. för att ett analogiskt omljud 
bort inträda i *al(n)buffiJ Faktum är ju^ att omljud ej har inträtt. 
Och hvad är doc. Pis egen mening om orsaken till att detta ana- 
logiska omljud icke inträtt^ fastän det nu enl. honom förefanns ett 
så livligt samband med ein, att det bort inträda? 

Doc. P. kan ej undvika dessa frågor genom att svara^ att 
han blott i allmänhet velat framhålla^ att det fanns ett mycket 

<) Hvarför i all världen skall Stånga-alnens längd best&mmas efter en 
"reslig" mans underarm? Och hvarför skall, n&r det gäller St&nga-alnen, 
som ntgångspankt för mätnin^n tagas ''l&ngfingerspetsen"? Hvarför 
gör P. detta, fastän han ögonblicket förut, när det är fi>äga om den vanliga 
svenska alnen, tar banden" som utgångspunkt och av längden att döma 
(från handen till "armhålan^ tänker på en normal, medelstor arm? 

Doc. P. må gärna för mig antaga, att sambandet mellan aln och 
underarm kändes livligare på Gotland, därför att Stånga-alnen var 4 cm. 
kortare An den nuvarande svenska (fastän jag för min del ej syimerligt tror 
på de 4 cm:s kraftig verkan). Ett livligt känt samband melUui de båda 
föremålen kan nämligen endast minska sannolikheten av doc. P:s antagan- 
den rörande ordet *al(n)hugtj såsom jag ovan f&r tillfälle att visa. 

Däremot måste jag opponera mot det sätt, på hvilket doc. P. (genom 
att vid de båda alnarna använda olika mätsätt och mätnormer) hos läsaren 
stärker intrycket av deras skillnad i längd. 

Deb hade ju händelsevis kunnat roga sig så, att icke — såsom här i 
mitt svar — doc. P. själv dragit skadan därav, utan hans motpart. 



Digitized by 



Google 



Taneld: J-mnlj. i gain. 877 

liTlifft känt samband melian de b&da orden, ty gäller detta sam- 
band i allmänhet, gäller det ocksä om det speciella &11^ det här 
är fråga om. Jag har vidare ej yttrat mig om sambandet i all- 
mänhet, ntan om ett bestämt förhUlande p& en relativt sen tid, 
och avser P. ej denna tid, sä har P. i sin not ej ^'genmält" något 
mot mitt antagande. 

Doc. P. har icke heller tänkt på de fjärmare konsekvenserna 
av antagandet av ett livligt känt samband mellan de båda orden. 

Det hade tydligtvis legat i P:s intresse att tvärtom instäm- 
ma med mig, då jag — om också blott med avseende på en viss 
tid — framUller, att sambandet mellan de båda orden ^icke kän- 
doB*', ty det förhållandet, att det Ijndlagsenliga omljndet i ^difh 
bugi inte ens med hjälp av ett analogiskt infl^iiande från det enl. 
P. i alla former Ijndlagsenligt omljndda éln knnnat bevaras, talar 
tydligen i samma mån mot P:s teori, som sambandet mellan de 
båda orden var livligare känt. 

Men hvarifrån kan då a i *dl(n)bugi ha kommit? Det är in 
med P:s teori en fallständig gåta. 

Doc. P. har i Nffa goU. st. ett nytt förslag till satans lös- 
ning. Det i Gotl. st meddelade har doc. P. med anledning^ av 
min anmärkning förklarat möjligen vara mindre lyckligt. Doc. 
P. yttrar s. 22: 

"Om man accepterar min omljndsteori, finner man, att ordet aln efter 
•ynkopetiden, men innan omljad verkats af kvarstående »', hade följande 

Sndlagsenliga böjning: *alin, élnar^ ^alin^ *aUny ^elnar^ ^elnaj *elnum, 
nar. Det bör sannerligen icke väcka förvåning» om det Ijadslagsenlii^a 
*alin vid denna tid undanträngdes af kompromissformen aln. Formen *eltii, 
i hvilken *aUn skalle hafva resulterat, finnes ingenstädes belagd, medan aln 
fortlefver i *al(n)bugi. Detta ord anslöt siff gifvetvis till singularböjningen. 
medan l&ngdmattets former af lätt insedda skäl fingo pluralböjningen till 
utgångspumLt. Formen éln (n. sg.) pä St&ngaalnen är en dylik ur pluralen 
abstraherad form". 

Doc. P. anser denna förklaring vara '^mycket enkeP. Men 
är något säkert, så är det det^ att det av P. antagna systemet av 
analogibildningar icke är enkelt *). Särskilt komplicerat blir det 
genom inskjutandet av den obelagda formen '*'aZn, en form, som är 
alldeles främmande för P:s teori, och som endast är bildad ad hoc. 
Eller är det doc. P:s menings att även övriga synkoperande a-stam- 
mar genomgått dessa dubbla analogibildningar? För Vagtijcla åt- 

*) För detta omdöme kan jag åberopa mig på ett yttrande från kom- 

Setentaste håll, nämligen av doc. P. själv. Gott. st. s. 104 skriver P., att i 
e synkoperande a-stanunama oomljudda former enl. hans teori äro möjliga 
"endast genom dubbla utjämningar af rätt komplicerad nature Under ut- 
tryckligt omnämnande av denna obekväma utväg valde doc. P. också i Goil. 
9t. en annan, som han då tyckte, antagligare förklaring av det oomljudda 
al{n)bug%. 

]>et är egendomligt^ att av de ord, som enligt P. Ijndlagsenligt skulle 
ha omljud i aUa former, ett, saht, fullständigt siümar sådant, och att P. i 
«tt annat, éln^ där nu oinljnd verkligen finns, själv vill göra troligt, att det 
ej genomgående är Ijndlagsenligt, utan resultatet av en analogibildning. 



Digitized by 



Google 



B78 Timeld: J-omlj. i gutn. 

minstone är ett s&dant antagande icke tillåtligt Utvecklingen 
*vagnekü :> *vagnikü, genom analogi p1. vc^niMar bevisar ja att 
analogisk synkope i sg. av detta ord ej inträtt fore andra omljnds* 
perioden. Vagnjcla är av särskild vikt^ därför att det enligt P:8 
egna ord förmodligen mest användes i plnralis och sUimda även i 
detta avseende är for P. alldeles likställt med dn. 

P. konstmerar här ett nndantag från sin teori blott och bart 
for att sedan l&ta det försvinna. Moren har gjort sin tjänst^ mo- 
ren kan g^ — och han ri.r na verkligen ocksä. Och val är detta 
& andra sidan för doc. P., ty vore en sådan form^ a7n, verkligen 
belagd ^), är det säkert^ att ingen skalle falla på den tanken^ att 
däri se ett stöd för P:s teori; tvärtom talade den ja synnerligen 
kraftigt för den äldre. 

Låt oss emellertid ett ögonblick antaga^ att det obelagda 
*(ün är en lättförklarlig form^ som väl passar in i P:s system. 
Denna form hjälper ändå icke doc. P. att förklara bristen pA om- 
Ijad i (ü(n)bugt. 

P. yttrar: ."(det av mig antagna, icke belagda) aJn fortleftrer 
i '*<ü(n)hugi. Detta ord anslöt sig gifvetvis till singnlarböjningen 
(d. v. s. till det i tre singalarkasas förekommande *ainf\ Har 
kan na doc. P. säga "gifvetvis"? Är det rimligt, för att na icke 
tala om självklart, att ett *elinbugi skalle ha förlorat sitt omljad 
genom anslatning till tre oomljadda singalarkasas? Det finns ja 
enl. P. vid sidan om dessa kasas fem andra med omljad, däribland 
de plarala, hvilka, som P. till på köpet framhållit, äro de håvad- 
sakligen brukade i detta ord. Jag är övertygad om att doc. P. 
atan tvekan skalle ha kallat en sådan analogibildning ej blott till- 
fällig atan omöjlig, om någon annan antagit den. 

Doc. P. kan ej gärna iovända, att ej ett ^dinbugi atan ett 
"^älinhugi är hans atgångspankt, och att det således här ej är 
fråga om omljadet, ntaa blott om synkope av t. Ja^ förstår ej, 
hvM doc. P. i så fall menar med attrycket: ^'aln fortlenrer i ^dUn)' 
hugi^\ Det kan ja emellertid hända, att detta är P:s mening. Men 
om det är så, hvarför konstmerar doc. P. då app tre analogiskt 
synkoperade singalarformer och antager, att blott dessa verkat 
bortfallet av i i *alinbugi^ Hvarför uteslater doc. P. "gifvetvis" 
de mycket använda, Ijadlagsenligt synkoperade plaralformema 
från denna inverkan. Dessa skalle man dock i främsta rammet 
här vilja tillskriva indaktionen. 

Orsaken till detta egendomliga förfaringssätt är tydligen ej 
grandat i sakförhållandena. Det kan blott förstås från synpunkten 
av P:s teori. Hade nämligen doc. P. antagit, att denna analogiska 
synkopering i *alinbugi åtgått från alla kasus, i främsta rummet 
från de Ijadlagsenligt synkoperade, omljudda, så hade hvar och en 
och framför allt doc. P. (jfr doc. P:s här ovan sid. 376 behand- 



>) Aln är tillsvidare endast belagt i en gotl&ndsk visa. 



Digitized by 



Google 



Taneld: J-omlj. i gain. 379 

lade ^genmale'') måst säga sig: det &r omöjligt, att *dl{n)fntgi, som 
st&r i s& livligt samband med eln^ att det genom anslutning till 
detta ord förlorar sitt i och (som P. p& annat ställe framhäUer) 
äter inför n, ej också på samma gång hade f&tt detta elnis om- 
Ijad. Men att doc. P. av denna orsak ntan vidare förli^ger det 
^rnkoperande inflytandet till de tre blott enligt P:s antagande, ej 
Ijudlagsenligt synkoperade och oomljadda, relativt sällan använda 
singalarkasns med utestängande av fem Ijudlagsenligt synkopera- 
de, ofta använda kasus, är onekligen ett något djärvt sätt att lösa 
knuten '). 

Jag önskar UEistslå, att doc. P. ej kan undgå att för det enkla 
ein antaga former, som med avseende på vokalismen strida mot 
hans teori, men som lätt kunna förklaras enligt den äldre, och att 
det trots detta antagande ej lyckas honom att komma till rätta 
med frånvaron av om^'udet i *al{n)bugi. 

Jag vill här något närmare utföra den förklaring jag lämna- 
de i min rec. Det ^ler ju för den äldre teorien att komma till 
rätta med det genomförda omljudet i ein. Här bringar just det, 
som vållade P» teori svårigheter, god hjälp: det oom^'udcb *al{ny 
Imgi. Först och främst naturligtvis därigenom, att det just saknar 
omljud, fastän det även enligt denna teori Ijudlagsenligt skulle 
haft sådant. Hvarav skall väl denna förlust ha verkats, om ej, 
som på fastlandet, av det enkla, Ijudlagsenligt i fem kasus oom- 
Ijudda *älnf Det torde väl ändå vara svårt att tänka sig, att en 
på analogisk väg uppkommen frånvaro av omljud är verkad av 
ett ord, som Ijudlagsenligt har omljud i alla kasus, hvilket 
nu är doc. P:s antagande. Men vidare är denna form *äl{n)bf4gi 
av vikt genom motsatsen *(il{n)lmgi : ein. Denna motsats visar, att 
eftersom omljud ej på nvtt analogiskt inträngt i äl{n)bugi, det ge- 
nomgående omljudet i ein måste vara något sekundärt, en av yttre 
och särskilda omstöndigheter, som på samma gång ej berörde 
^al{n)bugiy förorsakad nybildning fran en tid, då sambandet mel- 
lan de två orden ej var så livligt känt som förr. 

Jag har just därför icke antagit eller ens n&mnt, att i dn 
de tre singularlouius med Ijudlagsenligt omljud av egen kraft ge- 
nomfört omljudet i hela paradigmat så, som säkert skett i nysv. 
Idttel^ nyckel, ngutn. ketlj nyklar, &stän jag naturligtvis hade for- 
mell rätt därtill. 



*) Men ftnnu en fråffa. Hvarför upphör det p& ett mycket livligt 
känt samband med *al(n)ougi grundade, självklara analo^iska infljrtandet i 
de tre singnlarformema '^alnj nftr de f&tt analogiskt omljud fr&n ploralfor- 
merna och d&rigenom blivit till ein? Hvarför införes ej nu omljudet i alCn)- 
bugi fr&n dessa tre? Nu hade ju deras inverkan kunnat stödas av de lem 
övriga kasus, iven de plurala. En enda utv&g st&r, s& vitt jag ser, öppen 
för P., den som jas anv&nder: att sambandet icke mera k&ndes. Detta an-* 
tagande har P. d&ekt förnekat (jfr ovan s. 876), och den utvägen är allts& 
stängd. Doc. P. lämnar oss i okunnighet om sina egna äsikter. 



Digitized by 



Google 



380 Tuneld: i*oinlj. i gutn. 

Jag har sökt de särskilda^ ^re omstandighetema i att ein 
yar en av de yanligaste termerna i köpmaoBspräket. Köpmannen 
i Yisby, den framst&ende hansastaden, yoro under långa tider till 
allra största delen lågtyskar. Det är genom deras inflytande^ hyil* 
ket med ayseende p& en köpmansterm som ein torde ha varit gan- 
ska anktoritatiyt^ som det omljndda dn knnnat & fast fot i gnt* 
niskan. *AHn)hugi låg däremot utanför det område, där dessa 
kunde öva något större inflytande. 

Jag har dröjt något länge vid éln, därför att det, egendom- 
ligt nog, tyckes anses som ett ay de bästa stöden för P:s teori. 
Hyarför jag ej kan dela denna åsikt, utan hyser en alldeles mot- 
satt mening, torde ha framgått ay oyanståenae. 

Jag tillskriyer numera ej, som jag gjorde i min rec., det 
finska Jcarilas någon betydelse yid aygöranoet ay t-omljudsfirågan 
i gntn. Doc. Wiklund har i Nya gotl. st, yisat, att i i detta ord 
kan förklaras såsom uppkommet inom finskan, och kan i i detta 
ord förklaras så, flLr man ej beeagna si^ ay det som en instans 
mot P:s teori. É2n sak, som emellertid ej gör mig alldeles säker 
på att det förhåller sig på detta sätt, är, att yokalen just är i. 
Man hade obestridligen efter såyäl allmänna fonetiska som speci- 
ellt finska analogier såsom syarabhaktiyokal yäntat ett a eller o (ti). 
Det ay doc. Wiklund anförda hamina 'hamn^ är ej alldeles likställt 
med kartlas. Framför det palatala n kan i ej yäcka föryåning, 
hyilket det gör i Jcarilas framför I ^). 

Under mat antecknar doc. P. från Neogard också ett nuU- 
fatla. Doc. P. har ej tänkt på eller åtminstone i sin skrift ej an* 

*) Jag kallade i min reo. doc. P» användande av de lappska låne- 
orden utan mellan-f som förklaring för omljndslösheten 1 gutn. karl för '*en 
nödfallsatväg^ Doc. P. svarar: 

"Då Tnneld kallar denna min vädjan till doc. Wiklnnd för en *ndd* 
fallsutväg^ så kan jag endast beklaga, att en högt aktad förfiattare -> på 
grund af knappheten i mitt referat — bUfvit utsatt för ett obetänkt utfill 
af Tuneld". 

Jag f&r i min ordning beklaga, att doc. P. på detta sätt utan orsak 
inför en tredje person i v&r kontrovers. Har doc. P. någon som helst an- 
ledning att ta doc. Wiklund i försvar för att jag — med rått eller orätt 



— kallat ett doc. Pippings eget val av den för honom bekväma av två 
möjliga vägar för en nödfallsutväg? Om jag hade förnekat riktigheten av 
doc. Wiklunds förklaring av de lappska låneorden, så hade jag tydligen al- 



drig ansett doc. Pippings användande av den för att vara någon utvä^ alls. 
Jag har i min rec. icke nämnt doc. Wiklund« kan sålunda långt mindre 
ha gjort något "utfall" mot honom. 

Doc. P:8 ord kännetecknas bäst genom den brist på logiskt samman- 
hang, som förefinnes mellan försats och huvudsats i hans uttuande. På för- 
satsen: "Då Tuneld kallar min vädjan" etc., kan endast följa: "kan mg en- 
dast beklaga, att jag blivit utsatt för ett obetänkt utfall". Det har förmod* 
ligen också gått flera, som det gick mig, när jag första gången läste doo^ 
P:b ord: jag tänkte ett ögonblick, att P. här med "en högt aktad författare'' 
menade sig själv. 



Digitized by 



Google 



Timeld: J-omlj. i gutu« 381 

märkt^ att i detta ord icke blott nnU, utan ocksi senare samman- 
sattningsledet, fatla^ talar mot hans teori. 

]£)s Neogard angives enligt benäget meddelande av lektor 
M. Klintberg ordets betydelse vara 'matskräppa'. Fatla >*fati' 
lon är tydligen att nppfatta som deminutiv till fat i dess vid- 
sträcktare, nrsprungliga oetydelse: behållare^ förvaringskärl. 

Formellt slater /a^Za <: */a^^^ ^^g ^ära till isl. fetill <:fati' 
lan. Jämförelsen med detta ord utesluter ocksä den osannolika 
möjligheten, att vi i fatla skulle ha a ej i som mellanvokal. — 
Delvis kan jämföras gutn. nestla. 

Hvarför finnes nu ej omljud i fatla^ Om P:s teori vore rik- 
tig, borde ju sådant föreligga. 

FaÜa är tydligen av stor vikt vid avgörandet af den före- 
liggande ir&gan. 

P. yttrar Nya gotl. st. s. 23 anm. 3: 

"Ang&ende stammarna p& -ert anmärker Tnneld, att soffizet aria 
har ursprungligen l&ng vokal, och att a ar bevaradt som långt i fht. i så 
sen tid som hos Notker. Tuneld kunde hafva tillagt, att man i så gamla 
urkunder som Isidor, Otfrid och Tatian finner ymniga belägg på -ert, som 
måste hafva uppkommit ur äldre -aW. 

Med anledning av denna not önskar jag konstatera följande 
fyra saker. 

1. Doc. P. omnämner icke, lån^ mindre motbevisar mitt 
huvudnåstående, att a i gutn. ari vid den för omljudets inträdan- 
de nödvändiga semifortisaksentueringen var halflangt, och sålunda 
orden utginge ur diskussionen. 

2. Doc. P. omnämner väl de fakta, jag anförde^ som stöd för 
hnvudpåståendet, men motsäger eller motbevisar dem icke. 

3. Doc. P. anför intet som helst som bevis för sitt antagan- 
de, att den för omljudets inträdande nödvändiga semifortisaksen- 
tueringen i detta suffix varit vanligare på Gotland än på fastlan- 
det, för att nu ej tala om att den där SKuUe ha varit fullständigt 
genomförd. 

4. Doc. P. söker komma undan hela saken genom att an- 
vända frasen: "Tuneld kunde hava tillagt'^, att hos frankiska för- 
fattare också finnes kort äriy liksom om det vore jag och ej doc. 
P. själv,, som uraktlåtit att anföra denna och andra liknande saker, 
som doc. P. möjligen anser vara stöd för sitt påstående. 

Det är fullständigt oförståeligt, hur doc. P. i ett genmäla 
kan utan att ha vttrat sig om innehållet i punkt 1 ovan, fortsätta 
diskussionen på den grundvalen, att orden på -er» talade för hans 
teori. Man hade kunnat vänta och fordra, att doc. P. antingen 
under anförande av bevis öppet förnekat riktigheten av mitt an- 
tagande eller också öppet erkänt densamma. I stället kommer 
doc. P. med ett ''tillägg" om det frankiska korta äri. Ej jävas 
mitt hufvudpåstående av dessa frankiska belägg, som talrikt före- 



Digitized by 



Google 



Taneld: J-omlj. i gutn. 

komma vid sidan om ännu talrikare p& -^r». I frankiskan före* 
ligger tydligen alldeles samma växling mellan semifortis- och. 
levis-aksentnering ooh motsvarande kvantitetsväzling som i de nor- 
diska spr&ken. 

Med dessa ord torde jag ha, stallt doc. P:b anmärkning i sin 
rätta belysning. 

Jag dröjer emellertid ett ögonblick vid dessa gatn. ord p& 
'ert, därför att de äro intressanta exempel p& lågtyskans inflytanae 
p& gutniskan. 

D&^ som ovan är sagt^ semifortisaksentnering i detta snffix 
ej kan antagas ha varit oftare förekommande p& Gotland än p& 
fastlandet, kan man^ vare sig man utgår från att snfBxet arspning- 
ligen hade långt eller kort a, icke ur gutniskan själv förklara det 
i fgutn., ej i nygutn. föreliggande omljudet. Vi måste taga vår 
tilfflykt till lågtyskan. Jag framhöll redan i min rec.^ att den 
viktigaste förut-sättnin^en för ett sådant lågtyskt inflytande ligger 
däri^ att suffixet -art ^eri var gemensamt för både lågtyska och 
gutniska. Att beröringen mellan gutniska och lågWska emellertid 
var så stark^ att detta ej ens varit nödvändigt^ torde visas av det 
av Noreen Sv. L. I, 346 antecknade eulken ^lille Olof, där en rent 
lågtysk ändelse visar sig produktiv. — Vill man emellertid söka 
de närmare orsakerna till att det lågtyska inflytandet i särskilt 
hög grad var verksamt vid suffixet are, äro de ej svåra att finna. 
De kunna, om man så vill, uttryckas med, de ord, bvilka doc. P« 
Nya gott. st. s. 23 anfört mot mig med anledning av att jag i min 
rec. framhållit den överraskande, genomgående bristen på omljnd 
i de motsvarande nygutn. orden. Doc. P. yttrar: 

"[Det] må framhållas, att suffixet användes mest i knltnrord och fir i 
hög grad prodnktivt. Det bör därför ej förvåna oss, om fastlandaformen 
undanträngt fomgotlftndskans undantagslösa -eri". 

utbytes här '^fastlandsformen^ mot ^^den lågtyska for- 
men" och '^undantagslösa -eri'' mot "ej undantagslösa -ari^, 
lämnar detta yttrande en synnerligen lycklig förklaring för förhål- 
landet i fgutn. Det torde ej kunna förnekas» att fgutn. huvud- 
sakligen^ om ej uteslutande^ fick sina kulturord genom lågtyskan. 

Doc. P. åtminstone bör sålunda, om han vill vara något kon- 
sekvent, enligt sina ovan anförda ord ej förvåna sig, även om låg- 
tyskans -ert fullständigt undanträngt det ursprungliga 'ari^ och 
det t. o. m. utan stöd av en enda Ijudlagsenligt omljudd form. 

Å andra sidan blir, såsom jag också framhållit i min rec., 
den förvånande, fullständiga bristen på omljudda former i nyeutn. 
lätt förklarlig genom mitt antagande: det i gutn. liksom i isl. och 
fsv. fakultativt uppkomna omljudet hade trots inflytande från låg- 
tysk sida ej kunnat fullständigt tränga igenom, fastän vi i den 
litterära fgutn. blott ha belägg för omljudda former. 

Mina anmärkningar här ha avsett att visa, att man i dessa 
stammar ej kan undvika att antaga inflytande från lågtyskan. Det 



Digitized by 



Google 



Taneld: J-omlj. i gain. SSS 

är av en viss betydelse, att i detta avseende ha en oomtvistlig 
pnnkt att atg& ifr&n. Jag önskar emellertid framhålla, att det här 
p&pekade inflytandet ej direkt berör fr&gan om omljnd i kort rot- 
stavelse. 

Doc. Pipping upptar ej de kortstaviga preterita med synko- 
perat i till förnyad behandling i Nya gotl. st. De fordra emeller- 
tid ett närmare skärsk&dande. 

Det är, som jag framhöll i min rec, synnerligen förklarligt, 
om utjämning i dessa former ä^ rum till förmån för den omljudda 
presensvokalen. Utvecklingen i fastlandsdialektema har ofta g&tt 
alldeles samma väg. Det är vidare ett bevisat faktum, att den 
ifrågasatta utjämningen verkligen föreligger i vissa fgutniska verb. 
Beviset lämna, förutom de även isl. séldi och setti, preterita som 
gutn. pytU och segpi (Jegpi) samt part. pret. syet och ^segpr 
l*legpr). Samma sak visa part. pret. av de starka verben. Yi ha 
bland dessa ej ett enda belägg på palatalomljud. N. sg. n. takit 
förekommer t. ex. synnerligen ofta. Ingen, i alla händelser ej doc. 
P., torde väl påstå, att i-omljudstendensen på Grotland är svagare 
än på Island, och den enda forklaringen för det påpekade föniål- 
landet är, att nämnda particip anslutit sig till den ooroljudda in- 
finitiveu, *tekinn t. ex. till taka. Samma, redan fgutn. strävande 
efter en enhetlig vokalism i verbet röja vidare de alltid oomljudda 
singnlarformema av presens hos såväl långstaviga som kortstaviga 
starka verb, t. ex. gutn. standr, taJcr. 

Jag sätter sålunda — det önskar jag än en gång bestämt 
framhålla — för dessa preterita ej i fråga en för fgutn. obevisad 
eller obelajo^ bildning, utan en, som är väl bekant. 

Böjningen segia, segpi (en gång sagpu\ *segpr är särskilt 
upplysande, om man jämför den med böjningen hafa, hafpi^ haft. 
Båda verben g^ efter fjärde konjugationen, båda skulle sålunda 
sakna omljud i pret. och part. pret. Av hvilken orsak har omljud 
analogiskt inträngt i det ena, ej i det andra? Det närmast lig- 
gande svaret är utan tvivel det: inf. segia har omljudd vokal, inf. 
ha/a icke. Men även en annan synpunkt förtjenar beaktande. 
Ltotyskan har normalt segede, secme, {ge)segget, -seeht, däremot 
"haädey géhat. Denna synpunkt, lågtyskans inflytande även ifråga 
om preterita, omnämnde jag ej i min rec.; det har emellertid säkert 
spelat en stor roll såsom understödjande den analogiska utjäm- 
ningstendensen. Yi kunna utan tvivel spåra detta inflytande i 
fgutn. legpij legt jfr. mit. legede^ gelecht, i fgutn. wendus jfr. mit. 
fvendede, i fgutn. verpr jfr mit. taerede, i fgutn. stedpum jfr mit. 
stedede, i fgutn. télt jfr mit. tdlede. Bland dessa ord behöver jag 
ej upptaga fgutn. sddi, setu, sett, hvilka också i mit. ha omljudd 
vokaf, då ju dessa preterita även i isl. ha omljud och sålunda här 
utgå ur diskussionen. 

Nu är det emellertid vidare så, att oomljudda former verk- 



Digitized by 



Google 



884 Taneld: J-qhi^'. i gatn. 

ligen äro belagda. Vi ha^ vid sidan om talrikare gi{é)rpi, ett par 
belägg för g(i)arpi samt dessatom ett hugpi. P. mei\ar, att dessa 

J preterita bildats utan mellanvokal i gatniskan^ såsom enligt honom 
örh&Ilandet kunnat vara även i de vgm. språken. För kugpi är 
en sådan forklaring möjli^^ ej för g{i)arpi. Åtminstone talar den 
form, fht. garota, som enligt P. skulle bevisa det, emot ett sådant 
antagande, då den i stället just har svnkoperat ett L Jfr. Branne 
Ahd. Gr.^ § 108 *). 

Jag tänker, att det inflytande från presensvokalen, frän mot- 
svarande lågtyska preterita, från långstavig^ preterita (genom pro- 
portionsanalogi), som bevisligen föreligger i nera fgntn. verb, mer 
än väl förklarar det utsträckta omljudet också i övriga preterita 
och particip. 



På g^ndvalen av det här än en gång granskade materialet 
kan man välja sin ståndpunkt. När jag sluter mig till den äldre^ 
Kockska upp&ttningen och ej till doc. Pippings, beror det bland annat 
på att jag följer den bekanta regeln, att man överhuvud taget 
och särskilt i ett krångligt fall vid uppställandet av en ljudlag 
skall undvika att taga som stöd sådant, som på ett eller annat 
sätt kan misstänkas stå under analogiinflytande, men däremot så 
mycket mer stödja sig vid isolerade fall och vid sådant, som trots 
en lättantaglig och annars följd analogi ej fogar sig i densamma. 

Jag menar, att doc. P:s teori i denna kardinalpunkt betydligt 
brister. 

De båda huvudstöden för Paa teori skulle väl vara de om- 
Ijudda kortstaviga t-stammama och preterita av andra svaga ver- 
Éalklassen. Materialet från i-stam marna stöder icke P:s teori mera 
än den äldre. P. måste där antaga alldeles samma analogibild- 
ningar, som enl. P. skulle göra den äldre teorien förkastlig. Un- 
der alla omständigheter är det här alltid fråc^ om utjämning inom 
ett och samma paradigm med växlande voksdisation, en utjämningj 
som t. o. m. av doc. P. kallas ofla förekommande. På sådana ord 
kan man ej bygga en ny teori. 

Lika litet kunna omljudda kortstaviga preterita anses som 
goda stöd för uppställandet av en sådan. De stå inom ett bestämt 
system, där utjämning i större eller mindre grad alltid äger rum, 
och där utjämning bevisligen också i ganska stor utsträciming ägt 
rum i fgutn. 

På grund av den anförda regeln måste däremot mycken vikt 
läggas vid ett sådant ord som sahr. Detta ord står ej under nå- 



*) Bet är klart, att man ej får byfga något på de nygntniaka for- 
merna, såsom t. ex. på gremde 'gr&mde\ vekhed \äckte\ skylt ^sköljt^, vekt 
Väckt^ o. 8. v. Dessa former betyda tydligen ej mera fÖr bestämmandet av 
den fgutn. vokalismen än motsvarande nysvenska för bedömandet av ljöd- 
förhållandena i fsv. 



Digitized by 



Google 



Tnneld: J-omlj. i gatn. 885 

got systemty&ng. Här är vidare ingen fömtsättning for en ut- 
jämning inom paradigmat, p& gmnd bvarav man skalle kunna lik- 
ställa det med matr, stafr, och dock finnes ej sp&r av omljud i 
ordet. 

Likaledes måste jag hålla &st yid beläggen för det oom- 
Ijndda g{%)arpi. Dessa former ha trots det fast fogade systemet ej 
följt den av ord sådana som pytti och segpi (legpi) samt formerna 
med e, g{i)erpi, verkligen som synnerligen gångbar ntvisade ana- 
logien. 

Jag måste till sist på grand av den anförda regeln lägga 
synnerlig vikt vid maifaÜa och *ai{n)bugi. I förstnämnda ord är 
i alltid synkoperat, och någon anledning till analogisk anslutning 
finnes icke. I det sista ha vi en form, som väl visar en analogisk 
förändring, men med ett resultat, rakt motsatt det, som ensamt är 
förenligt med doc. P:s teori. 

üet är ovedersägligt, att dessa isolerade fall kvalitativt be- 
tyda en hel del mera än de ordkategorier, inom hvilka vissa fall 
tala för doc. P:s uppfattning, andra för den äldre och där analo- 
gisk utjämning icke blott är möjlig, utan bestämt påvisad. 

^ ha sålunda här å ena sidan en äldre teori, som väl räcker 
till att förklara omljudsförhållandena i gutniskan, och som där- 
jämte också galler för fastlandsdialekterna. Något direkt bevis för 
dess otillämplighet på gutniskan har icke anförts. Å andra sidan 
ha vi en teori, som utan att undgå de hos den äldre teorien 
klandrade ölägenheterna (utsträckt analogibildning och specialför- 
klaringar) har bestämda positiva skäl emot sig, och som till slut 
för en tidig tid skiljer dialekten firån sina närmaste grannar. 

För mig faller sig valet mellan dessa två teorier icke svårt. 

Lund d. 7 April 1905. 

Ebbe Tuneld. 



Digitized by 



Google 



386 Hungerland: Anmälan« 

Über die Bärctar saga Snæfélhdss von Joseph Qoteen. Ber- 
lin lei E. Ehering. 1903. 67 s. 8:o. 

Vorliegende berliner dissertation behandelt den inhalt der 
B&rdar saga Snæfellsåss und bildet einen teil der einleitung zu 
einer grösseren arbeit^ die sich mit dem stile jener isländischen 
romane befasst^ die unter den namen B&rctar s. Snsøfells&ss, Kjal- 
nesinga s.^ Kr6ka-Refs s. und Yiglundar s. gehen. 

Seinen Untersuchungen über die stofflich und stilistisch inte- 
ressanteste dieser spgur hat der verf. die ausgäbe von G. Yiefios- 
son, Kopenhagen 1860 (Nord. Oldsk. XXVII) zu grunde gelegt, 
die einzige, die in betracht kommen kann, da die von Bjørn Mar- 
cussen, Holum 1756, veraltet und die Volksausgabe von Yaldimar 
Asmundarson, Reykjavik 1902, für die wissenschaftliche forschnng 
wie alle ausgaben dieser reihe nicht nutzbar ist. 

Mit gutem glück und anerkennenswertem kritischem geschick 
sucht der verf. das bunte gewirr von historischen und erachteten 
Zügen, von sagen- und märchenhaften motiven, das den abenteuer- 
roman vom berggeiste Bårdr und seinem söhne Gestr ausmacht, 
zu enträtseln. 

Das ergebnis der eingehenden auf tiefgründiger Vertrautheit 
mit der einschlägigen literatur beruhenden Untersuchungen ist am 
Schlüsse des werkchens in einer kurzen Übersicht über die stoff- 
lichen bestandteile des romans zusammengefasst. Gewandt hat der 
verf. vor allem die vom sagaschreiber erfundenen zü^e und die 
aus anderen s^gur entlehnten motive von dem grundstocke der 
mündlich überlieferten volkssagen vom heitgud des Snæfellsnes zu 
scheiden gewusst. 

Snctfellsneshalbinsel, wie es auf s. 2 heisst, ist pleonastisch; 
die ganze hcUbinsel zwischen Faxa- und Breidifjprdr, auf der sich 
der Snæfellsi^kuU erhebt, heisst Snæfellsnes. 

Was das alter der B&rdrsage anbetriffb, so muss man ihre 
entstehung möglichst weit zurück setzen. P. 12. Müller hat (Saga- 
bibl. II s. 360) wohl nicht so unrecht, wenn er vermutet, dass 
B&rdr vielleicht ein landnämsmadr gewesen sei, der auf dem Snæ- 
fellsj^kuU in die irre gegangen und nie wieder gesehen worden 
sei, von dem die besiedlungsgeschichte, die Landn&mab6k, daher 
nichts zu berichten wusste. Seiner person hat sich dann die sage 
bemächtigt. Die spärlichen nordischen Zeugnisse von bergentrück- 
ten volksheroen stammen in der tat aus der besiedlnngszeit. 

Einen Schreibfehler in der Njålahds AM 468 kap. 124 fuhrt 
Götzen mit G. Vigfusson (ausg. s. IV) als beleg dafür an, dass die 
berggeistsage vom Snæfell bereits im 13. ih. bekannt war — sicher- 
lich war sie es — aber die tatsache, dass der abschreiber Snæ- 
fellsåss statt Svinfellsäss schrieb, beweist nur, dass ihm das Snæ- 
fell, jene weithinsichtbare warte, von der aus die Seeleute die tage- 
reisen zählten, zum wenigsten ebenso vertraut war wie das Svinfell 



ARKIV rom irOBDISK PILOLOOI XXI, KT rOUD XTII. 



Digitized by 



Google 



Hnngerland: Anm&lan. 887 

— keineswegs darf man daraus schon auf eine bekanntschaft mit 
einem asen jenes femers schliessen. Immerhin würde es ja zwei- 
felhaft bleiben, ob gerade B&rctr unter jenem schutzgeist des Suæ- 
fell verstanden worden wäre, denn von in berghöhlen entrückten 
heroen, denen ihr dan Verehrung zollt, finden wir mehrfach an- 
deutungen im germanischen altertum, so u. a. Heimskr. 12, Eyrb. 
4, lÄndu. 1. Besonders wichtig erscheint mir die geschichte von 
der landn&mskona Audr, der ehemaligen gemahlin des königs von 
Dublin, Olafs des weissen, die von ihren heidnischen nachkommen 
an ihrer begräbnisstätte durch opfer verehrt wurde. Das war echt 
irisch; der sidhes- oder ahnenkultus hat sich stets dem druidis- 
mus wie dem kristentum gegenüber bis in die neuzeit hinein in 
Irland siegreich zu behaupten gewusst. Wenn auch der glaube an 
das fortleben der seele im totenhügel und eine art von änenkul- 
tus sich in der frühzeit fast aller Völker findet, so scheint diese 
proethniBche religionsperiode bei den ruhelosen Gtermanen nur 
Kurz gewesen zu sein, ihre survivals sind bis auf dürftige ver- 
wischte reste dahingeschwunden. Ich vermute, dass dieser Volks- 
glaube, wie er auch entstellt in der B&rctar s. zum ausdruck kommt, 
bei den nordeermanen durch keltischen einfluss wiederbelebt oder 
geweckt worden ist, ähnlich wie die festländischen Germanen den 
matronenkultus von den kelten erhielten. 

Der keltische einfluss auf die nord- und westgermanen ist ja 
längst noch nicht nach gebühr gewürdigt. 

Die bezeichnung B^ds als ase ist nicht als ein herabsinken 
des asennamens zu bezeichnen, wie, verf. s. 24 annimmt, sondern 
die ursprüngliche bedeutung des wertes bezog sich auf die verstor- 
benen, man verstand darunter den zur apotheose gelangten 
menschen; über diese form des ahnenkultus vergl. Fr. Kauffmann 
Balder s. 235 ff. In ose und ir. sidhe ') steckt wie in gr. psyche^ 
sl. duéa und andern wörtem fm: ^sede^ der begriff des wenens, 
atntens, hauchens. Kauffmanns vermutung a. a. s., dass es mit dem 
Worte aifr eine ähnliche bewandtnis habe, wird durch den umstand 
beleuchtet, dass das ir. sidh noch heute elfe bedeutet. 

Der verf. sucht licht zu bringen in die verworrenen geogra- 
phischen angaben des romanes. Bei einem derartigen unternehmen 
muss man in erster linie vor äugen haben, dass die Vorstellungen 
über den norden vor allem über die polarregionen bis in die neu- 
zeit hinein sogar im norden selbst mehr oder weniger unklar, ja 



*) Derselbe stamm wie in ir. aidJie (sighe) steckt wahrscheinlich auch 
in as. ahd. siso siswa totencauberlied, totenklage (vergl. ir. siahsumadk 
raunen, flüstern, zauber mit geistern treiben) wie in nhd. seele und an. sei&r^ 
Die Ortsbezeichnung auf der Hovener matronenweihtafel (Bonner jahrb. 
LXXXIX 281) Saitchamims, Saithamiahus fönde so vielleicht eine andere 
erkl&rung als die von Fr. Kauffmann gegebene (Zeits. f. volksk. n, der Ma- 
tronenkiütus in Germanien s. 45). Die altir. ben side (g&l. ban sith) geht 
vermutlich auf denselben ursprung zurück wie die gallische matrona, nur 
haben wir dort mehr eine entwicklung in malam partem. 



Digitized by 



Google 



388 Hangerland: Anm&lan. 

phantastisch waren. ' Dies gilt besonders für die isländische roman.- 
titeratur^ deren yerf. sich selbst ebensowenig über ihre geographi- 
schen wie über ihre chronologischen bestimmnngen im klaren wa- 
ren nnd aach nicht sein konnten. So ernst wie der yerf. braucht 
man sie nicht zu nehmen nnd entscheidende bedeutung darf man 
ihnen keinesfalls beilegen wie verf. s. 57 f. tut; doch hat der yer- 
snoh hier klarheit zu schaffen immerhin einen nicht geringen reiz. 
Die hdss. stimmen in den angaben über die lage von Dambs 
reich nicht überein. Der eine teil wie aach die ansgabe yon 1756 
yerlegt es in die nahe des riesenlandes, der andre teil nebst der 
ausgäbe yon 1860 sucht es in der nahe Hellulands. Der yerf. 
sieht hier offenbar nicht, dass die erstgenannten hdss. die älteren 
sind; und dass den Schreibern der jüngeren JRisaland yermntlich 
zu mythisch gewesen ist, und sie aus diesem g^nde Helhdand 
eingesetzt haben. Biesenland liegt nach der ältesten yorstellung 
der nordlente^ wie sie die Samsonar s. fagra (14 jh.) noch aufweist^ 
im nordosten^ diese richtung nimmt z. b. ^6rr auf seinen fahrten 
zu den riesen. unter Bisaland haben wir uns also ursprünglich die 

febiete westlich nnd nördlich yom Weissen Meere yorzustellen. 
e weiter die nordöstlichen regionen erforscht werden^ desto wei- 
ter nach nordosten wird das riesenland yerlegt^ wie z. b. der 
schwedische Blocksberg BlåkuUa im selben masse weiter nach 
norden rückt^ als dieser nach und nach besiedelt wird (ver^l. N. 
M. Petersen, Haandbog i den gammel-nordiske Geog^fi^ Ejøben- 
hayn 1884 ss. 211^284). Petersen hegt sogar die yermutung (ebd. 
s. 236 f.); dass Gandvik früher der name der südlicher gelegnen 
Oänsvik gewesen sei, der ich beipflichten möchte. Oandvw hat 
dann nach meiner ansieht den namen Dumbshaf fiir das Weisse 
Meer abgelöst^ der dann später auf das ganze Nördliche Eismeer 
angewandt wurde. Übrigens scheint mir ein yorherrschender sag 
der literarischen gattung, mit der wir es hier zu tun haben^ die 
ätiologische sagenbildung bei Dumbshaf iTconig Dumbr eine rolle 
zu spielen. "Dimbr^ (ruq)Å6s\) ^^^^ nämlich ''dunkelfarbig", "dü- 
ster" und "stumm^ bedeuten und auf der karte des ältesten karto- 
graphen des nordens^ eines Fünen^ des Claudius Clayus aus dem 
jähre 1427 sind die düsteren todesstillen einöden des Nördlichen 
Eismeeres '^mare tenebrosum" und ''mare qaietam*^ benannt (yergl. 
A. E. Nordenskiöld^ om bröderna Zenos resor^ Stockholm 1883 nnd 
die yorzügliche monographic: Fjenboen Claudius Claussøn Swart 
{Claudius Clayus) af Axel Anthon Bjørnbo og «Carl S. Petersen^ 
Danske Yidensk. Selsk. Skr. 6. Bække hist.-filos. Afdeln. VI 2. 
Københayn 1904). Es ist ein stetes wechseln und wandern der 
namen in jener gegend auf den karten zu beobachten, yergl. z. b. 
Mercators karte über den norden (1569). 

Obwohl seit den zügen des Ottar (ca. 890), des Erik Blntaxt 
(918—19), des Erik Haraldsson (980) sich allmählich ein reger yer- 
kehr mit dem nordosten angebahnt hatte, der die ganze saga- 



Digitized by 



Google 



Hangerland: Anmälan. 889 

periode hindurch in blute stand — man braucht nur an Nowgorod 
zu erinnern —, so bleiben die geographischen Vorstellungen doch 
nebelhaft verschwommen. Auf einer karte des Olaus Magnus 
(Roma 1572) sehen wir z. b. den lacus albus (ein name der im 16. 
jh. zuerst auftaucht) als binnensee dargestellt. 

Ist meine ansieht^ dass das Weisse Meer zu aniang Dunibs^ 
hat geheissen hat^ richtige so stimmen die angaben der älteren 
hdss. mit der tradition nberein; Dumbsreich wäre etwa die süd- 
küste der halbinsel Eola während Bisaland etwa mit Lappland 
identisch wäre. 

Falsch ist es^ wenn der verf. annimmt^ dass das meer süd- 
lich des zeitweise angenommenen Verbindungsgliedes zwischen 
Bjarmaland und Grönland den namen Ihmbshaf getragen habe. 
Dies Verbindungsgestade stellt er sich zu weit südwestlich gelegen . 
vor, wohl unter dem eindrucke der karte der gebrüder Zeni aus 
dem jähre 1558, die Grönlands historiske Mindesmærker III bei- 
gegeben ist; die zweite aufläge dieser karte aus dem jähre 1561 
hat übrigens dies Verbindungsland nicht mehr. Die verbindungs- 
küste ist nach den in Grönl. hist. Mindesm. III s. 516 ff. ange* 
führten quellen viel weiter nordöstlich zu denken, etwa bei Nowaja 
Semlja ansetzend. 

Auch scheint es sich der kenntnis des verf. zu entziehen, 
dass man auf Island jahrhundertelang von der lage Grönlands 
völlig falsche Vorstellungen hatte; diese decken sich ungefähr mit 
denen, die auf den kartenbildern des 15. jh:s zum ausdruck kom- 
men. Auf einer (Ptolomäischen) karte des Nicolaus Denis (Ulm 
1482) liegt Grönland nämlich im norden und osten von Norwegen, 
während es sich auf einer karte des Heinr. Martellus (1400) wie ein 

febogener schweif von der nordwestecke Europas nördlich über 
kadinavien hinzieht (Vergl. Th. Thoroddsen, G^ch. der isl. Geo- 
graphie, übers, von A. G^bhardt I 1897). Ähnliche Vorstellungen 
walten in der Bäråar saga vor. 

Nachdem der nordosten dem verkehr erschlossen worden 
war, verlegte man das riesenliand in die unbekannten regionen 
Grönlands. Doch ist es andererseits auch denkbar, dass die besied- 
1er Islands an dem glauben der alten heimat festhielten und sich 
Bisaland nördlich und nordöstlich dachten dort, wo man Grönland 
wähnte, wie es die karte des Sigurdnr Stefansson veranschaulicht. 

Bei erwähnung dieser karte (s. 5) ist als das jähr ihrer ent- 
stehung Vom verf. falschlich 1579 angegeben. Die karte zeigt in 
Wirklichkeit die zahl 1570, was jedoch ebenfalls falsch sein muss, 
da Sigurdur Stefanssons vater im genannten jähre nach sicherem 
Zeugnisse erst 24 jähre alt war; es liegt hier wahrscheinlich ein 
verschreiben fur 1590 vor (vergl Thoroddsen a. a. o. Bd I s. 118). 

S. 57 zitiert der verf. willkürlich "nach Grönlands östlichen 
ébygdir^, obwohl ''östlich'' im text nicht steht sondern Grönl. 
hist. Mindesm. (s. 520) nur vermutet wird. G. Sterm sagt in 



Digitized by 



Google 



390 Hangerland: Anm&lan. 

Stadier over Yinlandsreiseme (s. 364)^ daes ^'Ghrønlands übjrgder^^ 
überall in der isländischen literatur feste geographisclie bezeichnng 
für das nnbewohnte Ostgrönland sei. Das triffl; nur für eine spltere 
zeit zu; nach dem oben über Grönland gesagten kann ebensowohl 
der Süden wie der norden des langgestreckt gedachten landes ge- 
meint sein. 

unter Helluland haben wir selbstverständlich in dieser ro- 
manliteratur nicht das historische amerikanische zu verstehen^ da 
es dort weder gletscher noch lavafelder gibt, sondern es ist hier 
lediglich eine formelhafte bezeichnung, £e etwa eine solche wie 
BiscQand ablöst, wenn man etwa sagen will "in weiter ferne, hoch 
oben im norden^\ Helluland scheint oft die regionen nördlich von 
Grönland zu bezeichnen, das sich nach den Vorstellungen wie ge- 
sagt auch noch nördlich von Skadinavien hinzieht. Solche Vor- 
stellungen beherrschen auch E. Mogk, wenn er Grundr. 11', 856 
als Bärds heimat ^^HelMand nördlich von Norwegen^' bezeichnet. 

Nachdem die erinnerungen an die Amerikaexpeditionen völ- 
lig verdunkelt waren^ entwickelt sich die Vorstellung von dem 
grossen und dem kleinen Helluland (Björn Jönsson), die 
Bafn irrtümlich beide südlich von Grönland sucht. 

Eine reminiszenz daran glaubt der verf. (s. 57) in dem roman 
zu finden, da er nach kap. 19 Helluland westlich und nach kap. 
1 nordöstlich von Grönland lokab'sieren zu müssen wähnt; einen 
ausweg sieht er nur in der annähme zweier verschiedener Ver- 
fasser. 

Schon P. E. Müller hatte die Gests s. kap. 11—21 far jünger 
als die B&rdar s. gehalten und in Grönl. hist. Mindesm. III, 520 
wird fur sie ein anderer verf. angenommen. Dasselbe tut Finnur 
Jönsson (Lit. hist. III, 86), indem er die Gests s. mit dem J^kuls 
$&ttr, dem anhängsei der Kjalnesinga s. vergleicht, während E. 
Mogk auf die Überlieferung hinweist und von einer Scheidung 
nichts wissen will (Gr. II' 856). Der verf schliesst sich der äl- 
teren auffassung an, weiss sie jedoch nicht überzeugend zu stützen; 
ausser dem hält er den verfosser des zweiten teiles für einen geist- 
lichen ohne auch hierfür ausreichende beweisgründe beizubringen. 

Der Sammler und ordner der verschiedenen geschichten von 
Bärdr und Gestr, die sich lange mündlich erhalten haben mögen, 
verlieh seinem marchen- und abenteuerroman ohne die komposi- 
tionsiugen richtig verdecken zu können die retouche, die seinem Zeit- 
alter und der imitierten literarischen gattung entsprach. Denn 
diese literarische mischuug stellte ja durchaus nichts neues dar, 
sondern hatte stets eine unterströmung der klassischen literatur 
gebildet, die sich später in der zeit fortschreitenden ver&lls in 
breiter welle an die Oberfläche drängte. 

Die einheit der komposition scheint mir gewahrt durch den 
gedanken des siegreichen ringens des kristentums mit dem heid- 
nischen Volksglauben. 



Digitized by 



Google 



Hnngerland: Anmälan. 391 

Za der annähme geistlicher Verfasserschaft in der sa^literatnr 
ist man von jeher nnr zu bereit gewesen. B. Meissner hat in sei- 
nem bewunderungswürdigen werke über die Strengleikar (ss. 11 
ff, u. 57 ff.) Finnur Jönssons in diesem punkte allzu weitrahende 
Vermutungen zurückgewiesen. Eine tendenz die Überlegenheit des 
kristenturas gegenüber dem heidentum hervorzuheben kann drei 
Jahrhunderte nach einföhrung der kristlichen religion ebensowenig 
auffallen wie die darstellnng von bekehrungen und frommer krist- 
lieber gesinnung. Eines der hauptargumente Götzens fur die geist- 
liche Verfasserschaft würde mithin in Wegfall kommen: die sym- 
pathische Schilderung eines kristlichen priesters. Es kommt nicht 
an auf den bericht der tatsachen über J6steinn als retter in not 
gegenüber zaubermächten, sondern ausschlaggebend ist wie der 
erzähler sich dazu stellt — in unserem feJle ziemlich objektiv, 
denke ich, gleich kühl und unbefangen vermeldet er heidnisches 
und kristliches. Ein geistlicher püegt persönlicher einzugreifen. 
Der umstand, dass der pfaff mit kreuz und weihwasserwed^ nicht 
des komischen anstriches entbehrt, dass der unmittelbare helfer 
nicht der kristengott selbst ist, sondern Ol&fr, der geradezu als 
heitguä erscheint, lässt m. e. eher auf einen laien, einen bauem, 
als verf. schliessen. Das kristentum ist rein äusserlich anfgefi&sst. 
Der Zauber des shrqfinnr, des bücherhexenmeisters, (bücherwurm, 
wie verf. will, ist zu schwach: fnne — eauberer; Meissner liesst a. a. 
o. s. 68 ^Æro^nnr — schwätzender finne, dies ist die ältere auffas- 
sung, die vom verf. s. 56 note zurückgewiesen wird) erweist sich 
als stärker, als der heidnische. 

Der Sagaerzähler ist ein wenig geschickter sammler und 
kompilator ohne höheres interesse, dem es nur daran liegt seinem 
publikum möglichst viele ynindersame überraschende geschichten 
zu bieten. Er hat möglicherweise för die partie von kap. 11 — 21 
eine geistliche quelle gehabt. Dass er selbst ein geistlicher ge- 
wesen ist, lässt sich nicht erweisen, die charakteristischen stilmerk- 
male fehlen; es sei denn, dass er einer jener ungebildeten kleri- 
ker gewesen ist, die uns im 14. jh., in jener zeit des niederganges, 
in der der roman entstanden ist, in grösserer zahl begegnen. 

Für die episode von der Helga, der lausavisur eingestreut 
sind, ist nach meiner ansieht ein selbstständiger Helgupåttr vor- 
auszusetzen, der auf eine bessere stilistische tradition zurückweist, 
als die anderen bestandteile dieser literarischen mischung, von de- 
nen er sich deutlich abhebt. Helga wird in knapper diktion scharf 
charakterisiert, wie es in der klassischen saga der fall zu sein pflegt. 
Der verf. bringt noch andere gute gründe för die annähme einer 
selbständigen Helgageschichte bei; so weist er auf den kurz refe- 
rierenden, andeutenden, bekanntschaft mit dem stoff voraussetzenden 
ton hin, in dem diese episode in der Bardar s. gehalten ist. Be- 
sonders ins gewicht fällt hier der vers der sebnsuchtsstrophe Hel- 
gas (kap. 5) '^fjrrir dyrum fostra", während der romanverfasser 

ARKIV rÖR NORDISK ntOLOQl XXI, KT rÖUD XTII 26 



Digitized by 



Google 



892 Earl Mortenaen: Änm&lan. 

doch den B&rdr als ihren leiblichen vater einfuhrt. Eine Helgu- 
kyiäa iat mit Götzen abssalehnen. Die vemmtung Finnar Jonaaona^ 
dass die Yiglandar saga gleich&lls vom verf. der B&rdar s. her- 
rühren könnte, wird aus triftigen gründen zurückgewiesen. 

Verf. hätte noch erwähnen können, dass die Bårdar s. der 
im 18. jh. auf Island entstandenen Armanns s. zum vorbilde ge- 
dient hat. 

Die BS. 40 ff. entwickelte ansieht^ dass Pörarinn godi inn 
spaki Yiga-Bärda föstri identisch sei mit dem ^örarinn godi ^or- 
gilsson gjallanda Ldn. Kap. 177 dürfte zweifelsohne richtig sein 
nach den scharfsinnigen ausfuhrnngen des verf. Zum Schlüsse 
weise ich auf einige ungenauigkeiten des sonst einwandfreien tex- 
tes hin: s. 54 ist zu lesen Arkiv 17 (1901), s. 37 fussnote 1861, 
8. 6 iussnote 1 329, s. 63 (z. 4 von unten) das3 statt éUis, s. 57 
ist ^^vestrs oh utsuär^ zu übersetzen mit toestsüdicest statt mit 
Südwest, das utsuSr heissen würde. 

Übersichtliche namen- und Sachregister dürfen wir för das 
abgeschlossene werk wohl erhoffen! 

Lund, Okt. 1904. Heinz Hungrerland. 



Adolf Noreen: Vårt Språk. Nifsvensh grammatik i tUßr- 
lig framställning. 1—3 häftet (Bd. J, i-5, Oleeng^s förlag^ Lund 
1903). 

Det tjener den svenske modersmåls-sprogforskning til stor 
ære, at den i løbet af godt 10 &r har vovet at sætte to kæmpe- 
arbejder i værk: en udførlig ordbog over det nysvenske rigssprog 
og nu en udførlig skildring af det samme sprogs vsBsen og liv. 
Nordisk sprogvidenskabs dyi^re vil følge arbejdets fremgang med 
opmærksomhed og forventning, og den nysvenske grammatik vil 
være vel egnet tu at vække interesse ud over de germanske filo- 
logers kreds som det første forsøg i stor stil på at behandle et 
levende nutidssprog helt efber den moderne sprogvidenskabs grund- 
sætninger. 

Da Noreen for godt en snes år siden sammen med Schwartz 
begyndte en nysvensk sproglære, blev det af forskellige grunde 
ved det første, tynde hefte. Siden har han, som hver mand be- 
kendt, gjort mangen betydelig indsats i sin videnskabs udvikling. 
Nu lover han os en nysvensk grammatik i fire dele, beregnet pA 
ni bind, hvert på 500 — 600 sider! Efterhånden som værket skri- 
der frem, vil der jo sikkert blive anledning til kritisk behandling 
af enkeltheder, også her i Arkiv; anmelderen skal foreløbig ind- 
skrænke sig til at gøre rede for planen og skitsere de udkomne 
hefters indhold. 

Aftn? rÖB HOllOIfK nLOLOOI XXI XT PÖUD XVII. 



Digitized by 



Google 



Earl Hourtenø*n: Ånmftlfta. 898 

Det skal om&tte: I. Allmän inledning till den nyevenska 
grammatiken, II. Lj^^i^^ I^* Betydelselära, lY. Formlära + et 
udførligt register til det hele værk. I planen meddeles fremdeles^ 
at bind 1 og 2 allerede foreligger fnldtfærdige^ medens større eller 
mindre dele af bind 3^ 5 og 7 er færdige i manuskript. — Stoffets 
anordning er den fra Noreens tidligere skrifter kendte^ der navn- 
lig gennem hans grundlag for forelsdsninger ved sommerkurserne 
ved Uppsala universitet Imr ftet en vid udbredelse. Ikke mindst 
tredje ctels indhold vil blive imødeset med den største interesse; 
betydnin^læren behandler han deskriptivt gennem læren om de 
grammatiske kategorier og om de grammatiske ftinktioner og der- 
nsost etymoiogisk. Ved 'Yormlære^' forstår Noreen, staorkt afvigen- 
de fra det gængse også i sprogvidenskabelige værker^ a) formdan«» 
nelseslære, som omfatter lasren om ordet og læren om ordføjningen 
(syntaks)^ b) bøjningslsore og c) formernes etymologi. 

De udkomne tre hefter giver første del, almindelig indled- 
ning, hvorefter der begyndes på lydlære. Kap. I (s. 7—52) be- 
handler ''nysvenska grammatikens begrepp^' og begynder med føl- 
gende meget rummelige definition: "Med nysvensk grammatik for- 
stås en vetenskaplig framställning af det nysvenska (riks)BpråketB 
nuvarande beskaffenhet och historiska utveckling'\ Fra bestem- 
melsen af begrebet sprog og ulige arter af sprog går han over til 
de forskellige arter af talesprog, der grupperes efter forskellige 
synspunkter. Her viser haoi i høj grad sin evne til på én gang 
at sjbrive stringent og letfatteligt; det meste af hans iremstilling 
vil kunne læses med K>mø]else også uden for fagfolks kreds. Yp- 
perlig er således hans korte redegørelse for stilarterne, sproget 
vurderet efter dets "stämningsvärde", det hele oplyst ved en mor- 
som sammenstilling af svenske ordformer i oratorisk stil, i normal- 
stil, i ^'vårdad mellanstiP og "femiljär mellanstiP, i hverdagsstil 
og endelig i vulgær eller simpel stil. Han udvikler, at stilfor- 
skellen selvfølgelig ikke beror på de forskellige udtryks egen be- 
skaffenhed med Irønsyn til deres lyd, form eller befydning, men 
dels på arten af de associationer, de formår at vække, dels på de- 
res ^kanslohalt^ o: de følelser, de vækker hos os. — I nsrate pa- 
ragraf behandles sprog på anden hånd; dvs. sprog, der er tegn for 
førstehånds sprog (sprog, som umiddelbart udtrykker tanken); her- 
til regnes ''synspråk", nemlig forskellige arter af skrift, og ^lior- 
selsprtk^, hvorved forf. foräår sprog, der vel ligesom Men an- 
vender de saodvanlige sproglyd, men til ''forklædning'' (rotvælsk, 
tyvesprog o. 1.). Til tredjéhåndssprog henr^nes W. a. ''finger- 
språket^, i det hele taget gebærderne. Dette er vel nok til en vis 
gnÅ rigtigt; når en døvstum ved systematisk undervisning lærea 
til at bruge fii^gersprog som erstatning for lyd- og skriftsymboler, 
er tanken skilt fra modtagerens opfattelse ved to mellemled, og 
tenene bliver et sprog på tredje hånd, som først "vid högt upp- 
driven färdighet" ton udvikles til et direkte sprog. J^ for mm 



Digitized by 



Google 



894 Earl Mortensen: Anmälan. 

del kan dog ikke frigøre mig for Wandts opfattelse af gebærde- 
sproget som noget primært på grund af dets fysiologisk-psykiske 
ensartethed hos hele menneskeslægten^ altså som det aller egent- 
ligste førsteh&ndssprog; men her er vi jo inde på et af ^'sprog- 
filosofiens'^ mest omstridte punkter. Besten af kapitlet optages af 
den vigtige fremstilling af sprogvidenskabens begreb og hjælpe- 
videnskaber og om grammatikkens begreb og arter. Efter de skif- 
tende synspunkter kan grammatikken være stiUære (stilistik^ der- 
under den vigtige lære om synonymer), sproghistorie, sammenlig- 
nende grammatiK eller beskrivende grammatik. Noreens inddeling* 
af grammatikken er allerede omtalt foran. Som han udførligt har 
udviklet det i Spridda studier ^ opfatter han sproget som væsentlig 
et kunstprodukt ''liksom kläder. Doning och verktyg*', hvorfor det 
i hovedsagen må bedømmes fira de samme tre hovedsynspunkter 
som andre kunstprodukter: materialets, indholdets og formens; 
heraf følger da af sig selv de tre grammatikkens hoveddele fonc- 
logi, semologi og morfologi (lyd-, betydnings- og det Noreen lodder 
/ormlære). 

Det andet kapitel (s. 53—87) behandler nysvenskens sla^t- 
skabsforhold, hvor der meget udførligt og fyldigt gøres rede tor 
hele den europæiske sprogstammes sammenhæng og udbredelse. 
Selvfølgelig er forfatteren på højde med den nyeste indogermani- 
stiske forskning til dato; mmstiUingen er overskuelig, knap men 
klar; der er fyldige litteraturhenvisninger, men trods lærdommen 
ingen overflødig 'lærd'' ballast; ti også her viser forfatteren sin 
fremragende evne til at skrive i god forstand populært. Meget 
betegnende er det også, at han har haft sin opmærksomhed hen- 
vendt f. eks. på den i Norden alt for lidt kendte og benyttede 
tyske samling af populærvidenskabelige småskrifter Sammlung 
Göschen, hvortil bl. m. a. hører de af Noreen anførte fortrinlige 
bøger Much Deutsche Stammeshunde og Moringer Indogermaniscke 
Sprachurissenschaß, ligesom han flitti^^t henviser til artiklerne i 
Nardisk familjebok (svensk konversationsleksikon). I oversigten 
over de nordiske sprog møder man den også hos andre svenske 
forfattere hyppige for danske så krænkende stavemåde Schleswig^ 
der efler mine ^nker ikke kan forsvares ved noget som helst filo- 
logisk principrytteri. Den nordiske folkestamme i Søndeijylland 
må fra et hvuketsomhelst synspunkt have ret til un landsdels 
danske, historisk og praktisk afhjemlede navn trods den preussiske 
erobring; hvorfor så ikke hellere: Slesvig — eller Sønderjylland — 
(tysk: Schleswig) e. 1. 

Det tredje kapitel skildrer nysvenskens sprogområde, rigs- 

Sprog og dialekter og er sikkert det parti af den hidtil udkomne 
(b1 af værket, som byder mest nyt og interessant for fiMffæller. 
Her findes neinlig ikke blot vigtige bemærkninger om svensk sprog 
uden for Sverige (f. eks. i Finland og i Nordamerika), men også 
en sammenfattende udsigt over de nysvenske dialekter, sammen- 



Digitized by 



Google 



finnnr Jinsson: AnmUan. B96 

arbeidet af Norecms, Lundells og andre forskeres vidtspredte af- 
hanalinger om de svenske landsm&l. Dialektforskningen st&r som 
bekendt meget hqt i Sverigej og enhver nordisk og germansk 
filolog, som ikke er specialist på disse omr&der, vil sikkert være 
glad ved det klare overskuOj som det er lykkedes Noreen at {& 
plads til p& godt 30 sider. 

Det nafste kapitel (s. 132—180) beliandler nysvenskens perio- 
der og kilder. Forf. begronder en inddeling af nysvensk i ældre 
nysvmsk (1526—1733) og yngre nysvensk fi^ 1733 til vore dage. 
Særlig vigtig er dernaest fremstillingen af de npvenske dialekters 
kilder, hvor en mængde nkendt eller i hvert £Gild kan af en snæv- 
rere kreds kendt materiale er samlet off bogført. 

Besten af de udkomne hefter indeholder den nysvenske sprog- 
forsknings historie, hvor Noreen har præsteret et stort arbejde af 
kritisk samlerflid. Forarbejder til en overskuelig fremstilling sav- 
nes ganske^ og enhver^ som kender lidt til beslægtede arbejder, 
vedj hvad en sammenfattende og udtømmende behandling af sligt 
kræver, og hvor værdiiuldt et sådant værk er for videnskaben i 
det hele taget. 

Det vil allerede af nærværende korte redegørelse for værkets 
plan og de udkomne partiers indhold være klart, at det tegner til 
at blive et sprogligt hovedværk af den allerstørste betydning og 
interesse både for fagfolk og langt ud over deres kreds. Det er 
Noreens ufravigeflige mening at skildre os det ursvenske sprog 
uden sideblink til '^system og vedtægt", og han sejler ikke under 
falsk flag. Allerede bogens motto, hentet fra et skrift af A. G. 
SUverstmpe fra 1814, ^er tydeligt: '^Af de latinska Grammati- 
kerna, som så mycket berömmas och följas, har val ett system, 
men allenast ett förvillande system kunnat hemtas etc.^' 

Altså: der loves os ni bind på tilsammen over 5000 sider, 
skildrende nysvensken med alle den moderne sprogvidenskabs rige 
hjælpemidler og metoder, og det loves os af professor Adolf No- 
reen, en mand, hvis arbejdskraft synes ubegrænset! Der er fore- 
løbig ikke meget andet at gøre end at udtrykke sin beundring og 
taknemlighed for vovemodet og af et godt hjerte ønske held og 
lykke på færden. 

Odense februar 1904. Karl Mortensen. 



Paul Herrmann: Nordische mythologie in gemeinverständ- 
licher darsteüung. Mit 18 abbildungen im text. Leipzig. W. En- 
gelmann 1903. 634 s. + XU. 

Det er vist første gang, at en tysk lærd har påtaget sig at 
skrive en håndbog i nordisk mytologi; ellers hedder det altid ger- 

AIUUV FÖ» MOBOMK VUOLOtfl XXI MT VOUO XVU. 



Digitized by 



Google 



SdS FiaaDr J6nMon: Anmålan. 

mansk. For flere &r siden krævede nærværende anm. — i anled- 
ning af en nya ndgiven "germansk mytologi'^ — at man måtte 
skelne imellem ''germansk^ og "nordisV^^ i det jeg da hssvdede, 
og hævder endnu, at "germ. mytologi'' overhovedet er noget^ der 
ikke eksisterer. Allerede af denne grund hilser jeg forfis "nordi- 
ske'' mytologi med glaade og interesse. Ved udgivelsen af bogen 
siger forf. selv (s. III) at han har villet "durch ein gemeinver- 
ständlich ffeschriebenes^ auf jeden gelehrten apparat verzichtendes 
buch^ das doch den heutigen stand der forschung gewissenhaft und 
objektiv wiederspiegelt, Simrocks veraltetes und unübersichtliches 
"Handbuch der deutschen mythologie" ersetaen", og videre, at 
bogen ikke er ment som læreoog men som en bog for don större 
kres af dannede og for skolen (lærerne s. IV). Denne forf:s klart 
udtalte hensigt med bogen er, efter anm:s mening, n&et, og i det 
hele og store er den lykkedes godt. 

Som bogens om&ng viser, er en nogenlunde fuldstsBndighed 
tilsigtet. Forf. kender ikke blot, hvad der er selvfølge, alle kil- 
derne, men ogs& så godt som hele den moderne litteratur angåen- 
de mytologi og sagnhistorie, uagtet han ikke anfører de en- 
kelte skrifter eller afhandlinger, er det dog let at se, at han har 
fulgt godt med ; dette gælder også det arkæologiske område og de 
nyeste gravfund. Han anfører kildesteder i större eller mindre 
udstrækning (med mindre skrift), hvilket er meget heldigt, men 
det bidrager ikke lidt til at bogen er bleven så stor. Ellers er 
det hovedsagen at fremstille den gamle gudelære objektivt efter 
kilderne og i overensstemmelse med de nyeste mytologiske gransk- 
ninger. Npe baner i og for forskningen har forf. ikke brudt og 
heller ikke tilstræbt. Inddelingen af stoffet er omtrent den sam- 
me som f. eks. i Mogks "german. mythologie" i Grundriss. Efter 
en indledning om Norden til c. 1030 og dens forhold til fremmed 
påvirkning samt en klar og rigtig oversigt over kilderne, behand- 
ler forf. sjæletroen (opfattelse af død, sjælevandring, genfødelse 
m. m.; sovnens og drömmens betydning for mytologiske forestil- 
lingers oprindelse; særlige former af sjæletro og anekultus, hvor- 
under der tales om hekse, varulve, bersærker, fylgjer, diser, nor- 
ner, valkyrjer), dernæst "overgangen fra sjæletro til naturdyrkelse" 
(alver, nser, myter om himmellegemer), så "naturdyrkelse; guds- 
tro" (herunder behandles de enkelte guder og gudinder); aerpå 
følger to hovedafsnit om "kultus*' (ofringer; templer; praøster) og 
"verdens ophav og undergang". Det hele er overskuelig ordnet 
og fremstillingen klar. 

Af det naturgrundlag, som myterne skulde bero nå, mener 
forf., uden tvivl med rette, at der overhovedet kun liaet er til- 
bage (s. 3); han er også ret forsigtig og sparsom med naturtyd- 
ninger af de enkelte myter og mytetræk; desuagtet forekommer 
det mig, at han undertiden er gået for vidt, som når han (s. 239) 
tyder tabet af Tyrs hånd som "den momentene forsvinden af dags- 



Digitized by 



Google 



Finnur J6n880ii: Anm&lan. 397 

lyset oTerhoYedet'\ Jeg kan ikke se noget Bom helst naturgrund- 
lag her. Forf. tager og8& hensyn til folkelige overleveringer (folk- 
lore) og benytter dem i det hele på en ret forsigtig måde. Også 
her tror jeg dog^ at forf. undertiden går noget for vidt. Efter 
min overbevisning har den norske asgårdsrej og Odins og hans 
følges natlige ridt i andre skandinaviske forestillinger intet som 
hekt med den nordiske oldtid at bestille^ og Odin er ingen døds- 
gud i den forstand^ som disse forestillinger antyder. Dr A. Olriks 
bemaorkninger herimod i Dania (VIII, 168 ff.) har ikke impeneret 
n^ig og ikke forundret mig. Men det vilde føre for vidt at kom- 
me ind på hele denne sag nærmere. 

Overfor S. Bugges teorier forholder forf. sig^ med gode grun- 
de, i det hele afvisende; kun på enkelte punkter godkender han 
hans resultat som f. eks. m. h. t. sammenhsøngen mellem Iduns 
og Hesperidemes æbler; her kan jeg ikke slutte mig til forf. Bn 
del træk fra Venus mener han også kan være overførte på Freyja 
(s. 227) *). 

Hvad de litterære kilder angår^ behandler forf. dem omtrent 
alle som lige gode; han anfører uden forbehold — ved siden af 
de gode og gamle sagaværker — sådanne rene tahler som ^rsteins 
t^ttr nzafots^ Hardarsaga^ Bårdars.^ Brandkrofpat). og fl. lign., end- 
også Skldarima (for at Freyja var Odins hustru, hvilket sikkert 
kun beror på senere tiders uvidenhed); her, forekommer det mig, 
har forf. ikke anvendt kritik og forsigtighed nok; disse '^kildeP' 
kan nemlig ikke have nogen betydning for den hedenske mytologi. 

I det hele o^ store har jeg ikke synderlig meget at indvende 
imod forf:8 fremstilling; jeg kunde fremhæve flere udmærkede par- 
tier og steder, hvor den er klar og fyndig foruden at være rigtig. 
Enkelte afsnit er mindre tilfredsstillende, t. eks. det om hekse, 
bersærker, fylgjer, diser, norner osv. Det hele spörsmål ang. alt 
dette er meget vanskeligt og trænger endnu til en grundig kri- 
tisk behandling. Om bersærker overhovedet har noget med myto- 
logi at göre, er for mig såre tvivlsomt; snarere utvivlsomt, at de 
er den uvedkommende. For ikke at blive for vidtløftig skal ieg 
her i øvrigt kun fremdrage ét punkt, hvor jeg ikke kan følge 
forf. Det vilde være meeet interessant, om man kunde påvise 
spor af islandsk særudvikhng i det ene århundrede, som heden- 
SKabet bestod på Island; apriori er sandsynligheden for en sådan 
ikke stor. Dog har man ment at kunne antage en sådan på et 
par punkter^ sssrlig m. h. t. Loke. Forf. antager en særudvikling 
på Island for Baldermytens vedkommende (s. 1; 387—88). Han 
udtaler, at det er mærkeligt, at misteltenen nævnes ''træ'' (o: meiSr 
i Ysp.) og at det kaldes "smækkert og meget fagert"; dette vilde 
langt bedre passe på et sværd, o: svaret Mistelten (kendt fra 



^} Når forti anyender en hel side til at omtale Meyers opfattelse af 
Sttxnand frode som Volospås forfatter, forekommer det mig at det er for- 
megen ære, han viser denne forrykte idé. 



Digitized by 



Google 



398 Finnnr Jansson: Anmälan. 

andre kilder); han mener^ at digtets for&tter ikke har kendt mis- 
teltenen og at denne derfor m& være en Islænder, der har om- 
byttet mytens sværd Mistelten med planten mistelten. Når man 
nn Jægger mærke til^ at Bagge har forklaret ndtrykket vpllufn 
hæri som bmgt fordi misteltenen vokser p& andre træer, og da 
udtrykkene mær ok méokfagr ingenlunde kan siges at være nna^ 
turlige, fremdeles da meiår sikkert ikke — og mindst hos digterne 

— har haft en så bestemt betydning, at det ikke sknlde knnne 
betyde en plante i almh., synes forf:s antagelse noget overilet. I 
den nyeste kommentar til Ysp. hedder det: '^nnd doch hat der 
dichter eine ganz richtige Vorstellung von der mistel". Således 
kan meningerne være delte. I det höjeste — på grund af meiSr 

— kunde man sige, at stedet var tvivlsomt, at ordene kunde hid- 
røre fra en Nordmand (kun på de færreste steder voksede mistel- 
tenen i Norge) eller en Islænder. Min hovedindvending gælder 
dog forf:s rsasonnement m. h. t. ombytningen af sværdet med 

Slanten hos en Islænder» Det er en given sag, at sagnet om svær- 
et Misteltenen &ndtes ved 1100 på Island (Hromund Gripssons 
saga 1119) og det findes blandt sværdnavne i navneremserne. Mi^ 
forekommer det overvejende sandsynligt, eller rettere sagt en selv- 
følge, at Islænderne i det 10. årn. har kendt sagnet og sværdet. 
Planten derimod kunde kun de kende, der havde været i Norge 
og netop på de {& steder, den vokser. Hvorledes kan man egen- 
lig tænke sig, at IslaBndeme således har ombyttet det bekendte 
med det ubekendte? Jeg for mit vedkommende er ikke i stand 
dertil, og kan derfor ikke underskrive forf:s ræsonnement. I for- 
bindelse hermed står et andet punkt. Det er Lokes forhold til 
vulkansk natur og derigennem til Island. S. 410 (jfr 211) ytrer 
forf.: "Gebunden liegt Loki unter dem haine der springquellen oder 
springfluten' (V9I. 35) d. h. unter dem Geysir auf Island*'. Det 
sidste er nu i og for sig dristigt nok. I modsætning hertil finder 
jeg ingen eller så godt som ingen hjemmel i de gamle kilder til 
overhovedet at sætte Loke i forbindelse med vulkanske udbrud 
og vulkanild. Den gængse opfattelse af, at Loki ligger i en hule, 
beror ene på Snorre, der her kun følger sin egen konjektur. Und 
hveralundi betyder ikke "under keael-lunden*^ men må opfattes 
ganske som und Fjpturlundi; und^xmåer d. v. s. "i den umiddel- 
bare nærhed af noget, der rager höjt op", jfr Heinzel- Dotters rig- 
tige bemærkninger (s. 47). I de ældste kilder gives intet bevis 
for, at Loki tænkes liggende i en hule under jorden, og intet som 
helst bevis for, at hverr betyder andet og mere end "fordybning 
i en klippe el. stengrund". Og jeg tilföjer, at selv om det vnr 
gammelt, hvad Snorri siger, at "jordskælv" hidrører fra Lokes 
stærke ryk, i det giften drypper ned på ham, har man ingen ret 
til deraf at slutte noget m. h. t. Lokes forhold til vulkansk ild. 
Jordskælv kan nemlig opstå uden nogen vulkanske udbrud. At Loki 
skulde være en personifikation af ilden i jordens indre står for 



Digitized by 



Google 



Finnur Jansson: Anmälan. 399 

mig som en yderst tvivlsom eller i höjeste grad usandsynlig og 
uhjemlet antagelse. I Norge er jordskælv særdeles hyppige på 
en större strækning af vestkysten. 

Jeg kan efter alt dette ikke indromme nogen ny mytedigt- 
ning p& Island i det 10. årh.; i hvert fald savner jeg, etter som 
for, ethvert bevis derfor. 

Forskellige enkeltheder^ især navnetydninger, kunde jeg göre 
en del bemærkninger om og indvendinger imod. For det første 
forklaringen af YggdrasilL Forf. mener (s. 598), at forestillingen 
om dette verdenstræ kan bero på "skydannelser"; jeg tror forklar- 
ingen er langt simplere og mere jordisk. I ældgamle dage var 
det sikkert en almindelig skik at opføre sin bolig ved og omkring 
(under) et løvrigt, skyggefuldt træ, der så kom til at stå midt i 
boligen (et minde herom findes f. eks. i VqIs. s. k. 3). Det er 
dette boligs-træ, der er blevet almindeligt verdenstræ — ved en 
let og letfattelig udvikling. Lige så lidt kan jeg gå ind på nav- 
nets tydning. Jeg må hævde den gamle opfattelses rigtighed 
("Odins hest", o: galge) mod den nye: "skrækkens hest", hvortil 
jeg in^en rigtig forestilling kan knytte. Forf. er undertiden for 
tilböjehg til at antage andres (nyeste) forklaringer for gode varer, 
som E. Magnussons forklaring af Sleipnirs 8 ben (—vindrosen!) 
s. 261, Zimmers af det irske diberc =- Tyverh (s. 237), et ord, der 
lyder höjst usandsynligt og som aldrig forekommer i nordisk. 
Derimod er det mærkeligt, at forf. fastholder den gamle opfattelse 
af sonarblot som 'sonoffer' (s. 220). Urigtige navnetydninger er 
f. eks. Gleipnir ("spazsmacher" s. 289) f slugeren (o: fastholder- 
en), Mjglnir af et ikke eksisterende miollr "lysende" (s. 340); 
Gul (s. 179) kan intet have med gildir (ulv) at göre, fenrir intet 
med f engi (s. 177); Alsvinnr må snarest betyde "j.Z5^<prA?". HloSyn 
bör snarere opfattes som Hlpcti/n, Saga har intet med sa^a '^for- 
tælling" (jfr. "Erzählerin SagarPrigg" s. 431) at gøre; ordet hedder 
aldeles utvivlsomt saga, udledes rigtigst af st. i séa (got. saih- 
ican), og bet. "seerske" osv. Det er sikkert urigtigt, når det 
(s. 207) hedder, at Frey r "reitet auf dem eher" f. kører med 
den; det bet. ordene, som ligger til grund, brådr (i Lokas, om 
Byggvir) bet. "hidsig, opfarende", ikke "hurtig" (s. 209). "Stene- 
ne", som Tor smykkes med, er ikke nedhængende, men fast an- 
bragte (de skal betegne de kvindelige bryster; s. 229). heljar- 
moMur i nyisl. (s. 41) bet. næppe "todtenmensch"; héljar bruges 
blot forstærkende, jfr. héljarmikill, -stor. Hvad der s. 47 bemær- 
kes om en pæl, der sattes på den afdødes bryst, beror på en 
misforståelse; denne pæl skulde kun danne en åbning, hvor- 
igennem viet jord kunde sænkes ned på kisten, når en præst fik 
lejlighed til at komme derhen (staursetning). Urigtige navne- 
former er Mori (i Trondhjem) f. Mærin (forvanskningen i øvrigt 
gammel; i hdskrr.). KveldriSur tror jeg intet har med mareridt 
at göre (s. 73) og gandr betyder utvivlsomt intet andet end "stav 



Digitized by 



Google 



400 Finnar Jansson: Anmålan. 

el. ttok^ (s. 74) «> vfir, og den betydning passer foriræffidig til 
stedet i Féstbr. 

Der er flere sm&ting^ jeg kande anføre^ og andre enkelt* 
heder, som dog for det hele har ingen eller ringe betydning (som 
den pastand s. 13, at eddadigtene ^'sandsynlig er samlede først 
mellem 1240 og 1250"; de er utvivlsomt først samlede i£det 12. 
&rh.). Men jeg skal her stanse og slutte med en oprigtig tak til 
forf. for denne bog, der utvivlsomt vil f& den betydning, som forf. 
har ønsket, og den fortjæner den, selv om der, hvad der jo ligger 
i sagens natur, er endel, man kan have at udsætte på; men ikke 
mindst skal forf. have tak for, at han har taget skridtet ftildtud 
og skrevet en ''nordisk'* mytologi. 

København 19. maj 1904. 

Finnur Jönsson. 



Rättelse. Läs s. 79 r. 6 van- 'vatten' . . . litauiska va$M 
'vatten'. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 






^r^ <r- 



'é^'^ 



^^■r 



.r^': 



fcc..r<fe. 









_.^:54^ 



/-T^ 



v*'^^>™ 



■^i- r •<?^^. ^ 



r-OT'» 



>o' ^« 



/-«ifel 



. 'rr^^^ 



fp.^pvf^r.'*- • 



-Hr^ 



r f^ V 



ti^^ 



.yl.^ 



. .'"-n^. 



o >^ 



•^■•^/H.^.l»^.: 






b 




1 


• • •• * 

* • 

1 > -n X ^ 



^n 



rs. r^r^ 



Witi<fnf>r Lithfary 



3 2044 i 05 



99 798 



hr\:^ 



iV^K^^ 



^ss^r^^ 






; "^Å 



'ti